Chili – hot or not?

Vad ska man odla? är en fråga som jag får då och då. Det du vill äta brukar jag svara. Så man kan faktiskt undra varför jag odlar chili. Jag är verkligen inget stort fan.

Det finns mild chili, Padrón är en god sort, men för en chiliälskare räknas den nog knappast. Man kan också använda små mängder av en het chili och få lagom styrka på maten men om det blir too much så tycker jag att chilin kväver alla andra smaker. Ja alla intryck över huvud taget. Jag blir i det närmaste på dåligt humör om maten är för stark. Så himla bortkastat liksom.

Men. Jag har en sambo som är väldigt förtjust i chili och jag tycker att odling är kul så tillsammans är vi en skaplig kombo.

Efter många års experimenterande och misslyckanden så har jag i år satt chilifrön med större kunskap i bagaget än någonsin. Bara det att jag sådde dem redan den 10 januari tyder på en gnutta intelligens.

Dessutom har de fått kuvös och riktigt varma förhållanden. I rummet där sådden står skruvar jag på elementet rejält när jag inte är där. Och när jag ska vara i rummet så ställer jag krukorna på mormors gamla värmedyna. Och skruvar ner elementet för att inte svimma.

Det ultimata vore nog att de stod på mormors värmedyna hela tiden men jag litar inte riktigt på elektriciteten i denna säkert 60 år gamla trotjänare. Vilken dag som helst kommer den att börja ryka och då vill jag vara i närheten. Det kanske är läge att investera i en modern värmematta avsedd för kräsna fröer. Man behöver faktiskt inte betala mer än 350 kronor för en bra. Lyckosten med golvvärme har redan lösningen klar.

Drygt 60 fröer sådde jag. Dels för att jag räknar med att högst hälften gror, dels för att det alltid går att sälja chiliplantor. Jag har dessutom lärt mig att de starkaste ofta är de kräsnaste och från 2016 års sådd har jag en liten planta Trinidad Moruga Scorpion som tiden till trots bara är 15 cm hög. Alltså nu snackar vi långsam tillväxt.

Inte mycket till planta trots att den snart är ett år gammal. Som jag har daltat med denna.

Vi kan jämföra med Matchbox, en inte alls lika känslig – eller het – planta som i dagsläget är 50 cm och har gett fin avkastning sedan i augusti. Den har dessutom fått vara pionjär i mitt första försök att övervintra chiliplantor inomhus. Tillsammans med en kompakt liten Basket of Fire har de tagit plats på finaste fönsterbrädan hela hösten och vintern.

Matchbox får en rotblöta.
Basket of Fire är en kompakt och buskig planta som aldrig blir mer än 25 cm hög men ger många frukter. Bra för den som har ont om utrymme. Denna var vår enda köpeplanta förra året.

Det lär vara så att en övervintrad chiliplanta ger en extra stor skörd året därpå. Och det är klart, den är ju färdigvuxen och klar när årets sådd knappt har grott.

Nåväl, av sådden från den 10 januari har ett endast frö grott. Än så länge är det bara 1,5 cm Jamaica Bell som sticker upp och det vore väldigt roligt om den överlevde eftersom det är en annorlunda chili. Och övriga fröer är långt ifrån uträknade, nej de har god tid på sig att gro.

Att ta egna frön på sin skörd är något som jag är dålig på (men förstås vill utveckla) men på chili gör jag det alltid. Förmodligen för att det är så enkelt.

Och att lagra chili är också enkelt. Det enda som är svårt är att äta dem.

Lagerstatus

Det är smällkallt och snö. Som det ska. Det biter i kinderna och knarrar under skorna. Det gäller att hålla sig i rörelse när man är ute för att inte bli frusen.

Jag vill börja med att återkoppla till mitt förra inlägg där jag bland annat skrev om Malabarspenat. Jag har fått expertrådet att börja knipsa bladen på mina plantor – trots att de är små – för att de ska förgrena sig och sätta fart. Tack för det Maria! Jag tror att det blir perfekt snart när ljuset återvänder och växtkraften ökar överlag.

I senaste numret av Allt om Trädgård (en himla bra julklapp – tack!) så ser jag hur Annika Christensen också har Malabarspenat på fönsterbrädan. Så fint tänkte jag att det även skulle bli hos mig!

malabarspenat
Ur Allt om Trädgård nr 2/2017, sidan 41.

Nu över till lagerstatusen.

Eftersom jag har en ambition att vara så självförsörjande som möjligt så berörs jag av mitt odlande året runt. Även januari engagerar men inte i form av grävande och jordiga händer utan genom analyser.

Potatisen tog slut lagom till jul men då var den å andra sidan fortfarande väldigt fin. Här har jag för dålig erfarenhet för att kunna säga om det var tur eller skicklighet. Var det sorten Amandine som var ovanligt lagringstålig eller var det min lagringsmetod som var lyckad? Amandine är ju egentligen en tidig potatis. Om det finns någon skicklighet med i bilden över huvud taget så var det mängden. Jag satte lite färre knölar i år för att slippa kasta ruttna potatisar i mars.

Inte Amandine utan den andra sorten… var det Rocket? Någonstans har jag det uppskrivet. Måste bli bättre på det där med dokumentation!

För potatis har jag över huvud taget dåliga lagringsförutsättningar men källargolvet är åtminstone husets kallaste plats med stadig temperatur. Förutom farstun men där kan graderna variera. I en korg med många lager tidningar lyckades Amandine hålla formen. Frågan är om mängden var perfekt eller om jag hade kunnat lagra mer?

I övrigt har vi nog kvar av det mesta (som är lagringsbart). Färska morötter bor i en plastpåse i ovan nämnda farstu och ser fortfarande aptitliga ut. Tittar till dem då och då för att eventuellt kunna plocka bort de som börjar ruttna. Frågan är om lättillgängligheten bidrar till den goda formen? Om lagringen blir för krånglig och svåråtkomlig så tror jag varken att man håller koll eller använder grönsakerna i tillräckligt stor utsträckning.

Morötterna skördades förra gången det var snö. November?

I år satte jag 100 gula lökar och det är jag väldigt glad för. Finns inget som är så lättlagrat och lättillgängligt då de kan bo i köket i dagsljus och normal rumstemperatur. Och förvånansvärt nog så har jag fortfarande färska, saftiga och spänstiga tomater från egen skörd. Frågan är om det var en ovanligt bra sort (som jag kanske minns…) eller om det är något annat som har varit gynnsamt?

Flätor av gul lök och i bakgrunden en kvist med körsbärstomater som togs in i oktober för hängande eftermogning.
Tycker att detta är fantastiskt! Tomaterna är fortfarande i så god kondition trots flera månader av lagring i rumstemperatur.

På torsdag den 12 januari börjar en ny serie i TV4 som heter Mandelmanns Gård. TV4 är knappast först på bollen när det gäller denna spännande familj. Pernilla Månsson Colt tillbringade en hel säsong av Trädgårdstider på deras gård redan 2009 och det var nog då de blev kända för folket. Nu får vi se vad TV4 kan tillföra men Mandelmanns har alltid inspirerande projekt för den som är intresserad av självhushållning och ett besök hos dem är ett måste om man är på Österlen.

Herr och fru Mandelmann. Bild lånad från TV4.

Nästa gång ska jag skriva om chili. Mitt förhållande till chili är komplext och chiliodling är högaktuellt just i januari. Ungefär lika mycket som torr hud, snöskottning och tulpaner.