Skördemåltid

Fråga: Vad ska jag odla?

Svar: Det du vill äta.

När du bestämmer vad du ska odla under en säsong så tycker jag att du först och främst ska utgå från vad du konsumerar. I andra hand vad som funkar i dina förhållanden. Jord, zon, väderstreck, vatten och vind ska också styra.

Efter några års odlande så har jag dessutom lärt mig hur mycket jag behöver så mängderna har justerats med erfarenheten. Den sista variabeln som har styrt mitt odlande är vilka lagringsförhållanden jag har tillgång till.

Palsternacka växer gärna i Getingedalen och det äter jag dessutom med glädje så det odlar jag alltid. Palsternacka är ganska lätt att lagra i papperspåse i kylskåpet så den är inte så kräsen. Däremot så kan man inte lagra dess frön. De får vara max två år gamla, helst bara ett, annars vill de inte gro.

I det här inlägget tänkte jag utgå från en av middagarna som lagades i veckan. Det blev en ljummen sallad med bruschetta och basen i denna middag består av bönor, palsternacka, ruccola, tomat, basilika och vitlök. Allt detta har jag odlat och det är sådant som jag brukar lyckas med och tycker väldigt mycket om.

Recept sallad:

Ca 4 portioner

6 palsternackor

300 g brytbönor/vaxbönor el. dyl.

Några nävar ruccolasallad

Parmesanost

olivolja/rapsolja

salt

Dressing:

2 msk olivolja/rapsolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk honung

salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta palsternackorna.

Placera dem i en ugnsform och ringla över oljan. Baka dem mjuka i ca 30 minuter. När 10-12 minuter återstår av tiden lägger du dit bönorna och bakar vidare.

Rör ihop dressingen.

Grunda ett salladsfat med ruccola, lägg på palsternackor och bönor, hyvla över parmesan och ringla dressingen över alltihop.

 

Recept bruschetta:

Ett gott bröd, jag använder ljust surdegsbröd

Några tomater

En knippe basilika

1-2 vitlöksklyftor

olivolja/rapsolja

salt och peppar

Hacka tomater och basilika fint. Pressa i vitlöksklyftorna, ringla över en skvätt olja och smaka av med salt och peppar. Denna blandning mår bra av att stå en stund. Rosta brödet och toppa med blandningen.

Årets skörd av buskbönor. De är lite kinkiga med temperaturen i starten men jag hade förodlat plantor inomhus och kunde vänta rätt så länge med att sätta ut dem. Vid direktsådd kan det bli så kallt och blött för fröna att de ruttnar. Bönor gödslar sig själva och platsen de växer på och buskbönor blir aldrig högre än 40 cm så de är behändiga att odla. Jag lagrar dem genom att förvälla kort och frysa in.
Ruccola är något som jag antingen odlar på senvintern eller hösten. Mitt i sommaren blir det bara skräp. Det är för varmt och plantorna går i blom.
Surdegsbröd försöker jag att baka kontinuerligt. Bra bröd brukar vara ganska dyrt i affären så detta är en lönsam business. Bra mjöl kostar visserligen också en del men smakar det så kostar det.
Jag har haft ytterligare ett lyckat tomatår. Medan jag läser hur odlarvänner mest får gröna och omogna tomater så kan jag skörda röda, gula och orangea tomater var fjärde dag. Växthuset bidrar förstås till mognaden. Utomhustomaterna håller inte samma takt denna kalla och våta höst.
I år försöker jag att ta egna frön på tomaterna. I allafall de som är sortäkta. Jag krusidullar inte så mycket med detta. Tar ett praktexemplar av den tomat jag vill ha frön från och pillar ur fröna. Dessa lägger jag på ett hushållspapper och där får de torka. Om det skulle fastna lite papper på fröna så gör det inte ett dugg.
Vitlöksskörden blev bra i år. Jag köpte en ekologisk och flätbar sort från Klostra och jag borde ha så att jag klarar mig till nästa år. Dessa förvaras med fördel i rumstemperatur.
Basilika går jättebra att odla i kruka i växthus. Lite näringslösning med vattnet då och då och jag får fin skörd fortfarande. Genom att klippa bladen smart så kan jag skörda på samma planta hela säsongen. Basilika är bäst att frysa för att aromen ska bevaras.

De enda ingredienser som jag måste köpa är salt, peppar, olja, ost, lite nötter, vinäger, honung och mjöl. När jag handlar försöker jag att välja produkter med omsorg. Ekologiskt, gärna Fair Trade och så lokalt som möjligt. Så små globala avtryck som möjligt är mitt mål.

Olivolja byter jag ofta ut mot rapsolja. Det finns både smaklös och smakrik rapsolja så jag väljer efter sammanhang. Rapsoljan är ofta odlad och producerad i Sverige vilket jag föredrar. Valnötter kan ersättas med svenskodlade hasselnötter eller solroskärnor och det måste inte vara parmesan. Det kan vara en kraftig inhemsk ost lika gärna. Honung och mjöl kan jag köpa lokalt.

Alla palsternackor är inte lika fotogenique.

På lördag 23 september är ni välkomna hit! Då har jag öppet hus, plockar hem min keramik från Konsthantverkarna och bjuder på guidade turer i min trädgård. Klockan 11.30 och 15.30 sker detta och kostnaden är ett frivilligt bidrag till Kvinnohuset i Örebro. Dessutom kan man få se Kilsbergens snyggaste och färskaste graffiti.

Detta sker inom arrangemanget Den Blå Tråden så det är öppet hus på flera andra ställen samtidigt. Spana in trädgårdsmästaren Maritas fantastiska trädgårds till exempel. Ett stenkast från mig.

I nästa inlägg ska jag presentera SKAFFERIET. För nu är det klart!

Möjligheternas trädgård

Här om dagen blev jag bjuden på lunch på Goda Rum. Jag gillar att komma dit. Jag tycker att det är en härlig miljö att vistas i. Inredningen i restaurangen faller mig i smaken men det är också väldigt häftigt att ta en tur i de stora växthusen efter lunchen.

Restaurang Goda Rum. Foto från Goda Rums hemsida.

Det finns alltid ett vegetariskt alternativ men tyvärr står det inte på menyn. Jag tror att fler skulle välja helgröna måltider om de fanns med på menyn och hade samma status som rätter med kött, fisk eller fågel.

Vid detta besök gjorde vi något som vi inte har gjort förut; en rundtur i grönsaksodlingarna utomhus. Dessa ligger i direkt anslutning till restaurang och växthus och är väldigt välskötta och genomtänkta.

Grönsaksodlingar utanför Goda Rum. Svartkål, tagetes och purjolök. Tagetes är inte bara där för färgprakten, det odlas även i syfte att bekämpa skadedjur. Längst till vänster syns kompost, smart integrerat i odlingarna. Högst upp syns squash eller pumpa.

Värt att notera är att dessa odlingar inte alls tillhör Goda Rum. Det är Kumla kommun som äger och sköter dem samt erbjuder vettig sysselsättning med hållbarhetstänk till många invånare. 

Goda Rum köper produkter av Kumla kommun från dessa odlingar, eller möjligheternas trädgård som de också kallas, och det är ju vettigt. Lokalodlat och inga transporter. Dessutom kan Goda Rum ”beställa” specifika grödor som matchar deras meny.

Ett tecken på att det finns en medvetenhet hos Kumla kommun är att de höstsår. Säsongen behöver inte vara slut för att det börjar bli kallt. I bakgrunden växer mangold.
Ännu mera höstsådd.

En av de saker som jag saknade i dessa odlingar var jordtäckningen. På flera håll behövdes det inte då man hade odlat så pass tätt men på flera andra håll hade jag gärna varit framme med lite täckmaterial för att behålla fukten, hindra ogräs, ge maskarna mat och hejda kompakt jord.

Skyltar informerade besökare om kompostens när, var och hur. Detta skulle man i viss mån ha kunnat använda som täckmaterial.
Persiljehäcken imponerar. Den skördade ytan till höger hade jag gärna velat täcka…
Purpurkålen (lila grönkål) var stor och stark. Denna är riktigt köldtålig och kan stå kvar i landet till jul. Eller längre. Bladkål som denna skördas underifrån eftersom den växer vidare i toppen. De brukar se ut om små träd med stam och krona i slutet av säsongen.
En sak som man skulle behöva jobba lite hårdare med i dessa odlingar är bekämpningen av kållarver. Dessa är snabba och glupska och kan snabbt sätta i sig en hel planta. Genom att odla under nät eller att plocka bort dem för hand kan man slippa dem men nät är bökigt och plocka för hand tar tid när de har hunnit bli så här många. Då återstår att spruta med hård vattenstråle eller – min favorit – spraya med biologiska Turex. Det är lite jobb med det när man har så stora odlingar men om man är några stycken som hjälps åt går det ganska fort.
Kronärtskockorna hade man lyckats med och de växte lite här och var i denna trädgård. Bakom syns amarant som är en spännande växt av flera skäl. Dess blad går att äta som spenat och blommorna liknar rävsvansar och blir jättefina. Quinoa tillhör amarantsläktet och nu har man tagit fram en quinoa-amarant som gillar nordiskt klimat. Snart kan vi förhoppningsvis köpa svenskodlad quinoa i butikerna. Om man skakar på en ”rävsvansblomma” får man ut frön som ser ut som quinoa.
Vacker uppställning i växthuset med malabarspenat.
De hade även lyckats få malabarspenaten att trivas utomhus vilket är en bedrift. Inspirerande!
Purjolök och dill. De höga vita i bakgrunden är tobaksblommor och de är också en naturlig skadedjursskrämma. Värd att implementera i odlingarna av flera orsaker. Blommor lockar till sig pollinatörer och gör också odlingarna dynamiska och vackra.

Jag rekommenderar ett besök till Goda Rum eller Kumla Sjöpark som jag borde skriva. För så heter hela området. Utanför byggnader och grönsaksodlingar finns ett trevligt promenadstråk runt en anlagd sjö. Där växter många fina träd och buskar och skulpturer är utplacerade på flera ställen.

Den 23 september har jag guidade turer i mina egna permakulturinspirerade grönsaksodlingar. Klockan 11.30 och 15.30 startar dessa och de tar 30-45 minuter. Kostnaden är en frivillig donation till Kvinnohuset i Örebro.

Dessa guidningar ingår i Den Blå Tråden som arrangeras denna dag i bygden runt Närkes Kil.

Mer om arrangemanget finns att läsa här.

Vitsen med att så nu

Visst är det högsäsong i grönsaksodlingarna under sommaren men det blir allt populärare att odla året om. Förutom att vitlöken ska sättas på hösten så kan man även så morot, palsternacka och vissa blommor. Dessa fröer mår inte alls dåligt av att ligga i jorden under vintern. Tänk vilka grödor som självsår sig och där har du svaret på vad du kan höstså. Men varför? Jo för att få en tidigare skörd under nästkommande vår.

Vem har inte varit med om ringblommor som kommer år efter år trots att de inte är perenna?

Detta bör man dock vänta med ännu lite längre eftersom man aldrig vet hur vädret blir i september och oktober. Dessa fröer bör inte gro förrän efter vintern. Om det blir en fin höst så kanske fröerna gror redan nu och då kan du räkna med att de stryker med under vintern.

Det finns dock en hel del saker som lämpar sig att så nu för att också skörda i höst eller vinter. Sånt som växer snabbt och som gillar kyla.

Ruccola växer fint och snabbt så här års. Inte en tillstymmelse till blomning.

Säkert har du varit med om träiga rädisor, ruccola som går i blom utan att ha levererat ett enda ordentligt blad och spenat som stocklöper istället för att bilda sköna gröna blad. Svaret på varför detta sker är värme. Ingen av dessa grödor vill ha för varmt. Att odla dem på sommaren är bortkastat, under den tiden är det bättre att ägna sig åt värmeälskare som tomater, squash och bönor. Spenat och rädisor sår du förslagsvis under tidig vår eller nu. Hösten är en perfekt tid för flera grönsaker.

Tomaterna skördas dagligen och snart lämnar de tomma ytor efter sig i växthuset.

Tillsammans med dessa är det även klokt att så vintersallat, eller maché som den också kallas, eftersom den tål flera minusgrader och håller sig grön och spänstig långt in på vintern. Ja den kan även skördas under snön och har du sått tillräckligt mycket är du självförsörjande ända till våren. De flesta asiatiska bladgrönsaker som pak choi eller mizuna är inte heller särskilt förtjusta i värme eller ljusa nätter. Så dem nu och skörda om ett par veckor. En av fördelarna med de asiatiska bladgrönsakerna är att de är snabba.

Machésallat/Vintersallat. Den här rackaren tål flera minusgrader. Ja jag har till och med skördat under en halvmeter snö. I år sår jag massor av vintersallat så att jag kan äta långt in i vinter.

Hastigheten är avgörande för sådd i september. I mitten av oktober kryper dagsljuset ner till under tio timmar och då sker ingen tillväxt. Däremot så kan alla köldtåliga grönsaker som är färdigväxta vid den tiden stå kvar i landet.

En riktigt snabb sak är ärtskott och varför odla dem inne när de kan odlas ute? Här har jag skördat rättika och sommarmorot och fick därmed en perfekt yta för något snabbväxande och köldtåligt. Till vänster syns en hög med växtdelar som jag kommer att använda som täckmaterial/gödning och till höger syns morötter.

Att höstså är också ett effektivt sätt att utnyttja sina odlingsbäddar. Kanske har du skördat potatis, dill eller lök och har fått en stor jordyta som gapar tom. Genom att mylla ner stallgödsel, gräsklipp eller kompost så har den fått en ny skjuts med näring för att kunna leverera ytterligare en skörd av snabba och köldälskande grönsaker.

I det tömda potatislandet har jag sått vinterportulak, lite tatsoi och kålblad. Kål måste inte bli en halvmeter hög, den är mycket god att skörda som mikrogrönt till sallader, smörgåsar och smoothies.

Dessa grönsaker kan med fördel sås nu: Spenat, ruccola, sallat, vintersallat, asiatiska bladgrönsaker, rädisa och ärtskott.

Om du har tillgång till ett kallväxthus eller varmbänkar (odlingslådor som täcks med fönster) så är det smart att utnyttja dessa. Där får du varmare under en längre tid och dina grönsaker mår jättebra.

Även om jag har upplevt många fina höstar så kan man aldrig vara säker på att det blir så i år. Just nu känns det som om allt ruttnar i jorden pga regnmängderna men då var det kanske inte meningen?

En fin utflykt i september är Den Blå Tråden. Besök Marita Asklövs fantastiska trädgård och kom på någon av mina guidade turer! Det finns även en aktiv kolmila, biodlare, kläddesigners, foton, konst, mat och dryck. Välkommen!

Läs mer på Den Blå Trådens hemsida.

Konsekvenserna av pollinering

Idag tänkte jag berätta om våra bikupor. Japp, för någon månad sedan blev vi med bin.

Dessvärre kan jag ingenting om biodling. Jag hade kunnat gå en kurs hos Örebro Biodlarförening men det gick inte att pressa in i programmet. Jag hoppas att det kommer nya kurser våren 2018.

Bild lånad från dvv.se

Varför vill jag ha bikupor? Jo! Bin är ett utdöende släkte. Man är inte bombsäker på vad som orsakar massdöd bland bin men virus och bekämpningsmedel verkar vara två orsaker. Istället för att skänka pengar till välgörenhet så hyr jag istället bikupor och bidrar till binas överlevnad. Som bonus får jag flera tusen pollinatörer till mina odlingar. Och knottätare.

Albert Einstein sa att om bina dör så kommer även mänskligheten att dö inom fyra år. I don’t know. Det finns ju även andra insekter som pollinerar men det skulle garanterat innebär en stor skillnad för växtligheten.

Jag hade hört talas om hyrkupor men det var inte så lätt att hitta någon att hyra av. Om jag hade bott i en storstad och drivit ett större företag så hade jag kunnat hyra av Bee Urban. De gör ett jättejobb för binas fortlevnad men jag är inte deras målgrupp.

 

Då kontaktade jag Örebro Biodlarförening men de pysslade inte med uthyrning. Däremot så kände de till en man som gjorde det och jag fick kontakt med honom.

Han inspekterade vår gård och tyckte att det verkade bra och sedan gick det fort.

Då och då kommer han med sina assistenter och tittar till kuporna. Jag passar på att titta varje gång det händer för att lära mig saker. Ibland är det bara tillsyn men senast blev besöket längre för då hämtades all honung.

Det är väl egentligen inte förrän till våren som jag kommer att ha nytta av bina men det är ju bra att de finns här redan nu så att vi kan bekanta oss med varandra.

Vår biodlare tyckte att vår plats var bra eftersom det inte har funnits bin här förut så då finns det inte heller något virus i området. Så de tre kupor som ställdes hit från början kompletterades med ytterligare en efter en tid.

Han tyckte att jag skulle skaffa en egen biodlardräkt så att jag skulle kunna vara med på närmare håll och titta när han är där. Då kan jag ju lära mig ännu mer. Ska fundera på saken.

För den som vill passa på att göra ett gratis studiebesök hos en biodlare finns det ett ypperligt tillfälle den 23 september. Då är det Den Blå Tråden i bygden runt Närkes Kil och det är öppet hus hos ett flertal småföretagare, eldsjälar och hantverkare i området.

Förutom biodling kan man passa på att besöka en gård med allmogefår, en kolmila, en trädgårdsmästare, ett galleri, ett lantspa/mikrobryggeri, se fina foton, handsydda kläder, medeltida kyrkomålningar, ardennerhästar, blomsterarrangemang och mina grönsaksodlingar!

Jag kommer att ha visning av mina grönsaksodlingar kl. 11.30 och 15.30. Visningen kostar en frivillig donation till Kvinnohuset i Örebro.

Läs mer om hela arrangemanget på Den Blå Trådens hemsida!

Nåväl, det är många grönsaker som är självfertila och vi har fått en ganska god skörd av det mesta trots att inte bina kom förrän i augusti. Nu skördas det för fullt och faktum är att det sås trots att det är september. Det kommer jag att berätta mer om i mitt nästa inlägg.

Här kommer lite bilder från mina odlingar som det ser ut just nu!

Är så glad att mina havtornsbuskar ger skörd redan första året. Det hade jag inte räknat med. Om de får en frostknäpp blir det tydligen lite godare så jag väntar med att skörda. Dessa är enormt näringsrika. Förutom den höga halten av C-vitamin så innehåller de omega 3 och B12 vilket vi vegetarianer uppskattar. Dessa fryser jag och lägger i vinterns smoothies.
Gråärt. En gammal kulturväxt. Dessa ska svälla och torka på plantan för att sedan tröskas och hällas på burk. Bra istället för kikärter och kan malas till ärtmjöl och användas i färs.
Lök har vi skördat hela sommaren men nu börjar blasten att lägga sig och det bildas ett tjockare skal runt lökarna. Det betyder att de blir mer lagringsdugliga. Blasten är dock fortfarande väldigt fin och god så jag vill vänta lite till med skörd men så småningom kommer de att tas upp, torkas luftigt och flätas. Förvaring i rumstemperatur är bäst för lök.
Mitt experiment att plantera lökarna tre och tre lyckades. På så sätt får man ner fler lökar i bädden men varje lök får ändå växtutrymme.
Purjolöken är årets stora överraskning. Jag försådde dessa redan i februari inomhus och daltade med dem till i maj då de planterades ut. Ynkliga små synålstunna plantor skickades ner långt i jorden och jag hade inga större förhoppningar. Men se! Dessa är riktigt köldtåliga så de får sitta kvar ända till vintern.
En av de grödor som har mått lite dåligt är savoykålen men ett huvud har det ändå blivit. Något anfrätt av ohyra men det har varit ganska lite av den varan i år så jag har inte behövt jobba så hårt med bekämpning. Däremot så borde jag ha förodlat dessa eftersom endast några få fröer grodde.
Fänkålen mår fint och dessa bör skördas nu eftersom de bara blir träiga och oaptitliga annars.
Bondbönor är svårt att misslyckas med och de är otroligt goda. Här om dagen sprättade jag upp 20 skidor, kokade bönorna 5 minuter i saltvatten, hällde av i durkslag, mixade med citronsaft, olivolja, vitlök, salt och peppar. Ett omåttligt gott tillbehör till pasta och stekt squash.
Squashen Romanesco lär vara en av de godaste, iallafall enligt Farbror Grön, så de provar jag i år. Och jag låter dem inte bli större än 10-15 cm eftersom de inte tjänar något på det. Skiva och stek i vitlök, salt och olja och servera med pasta och bondbönsröra enligt ovanstående recept.
Skogen av vintermorötter bådar gott. Frisk och frodig blast vittnar om god skörd. Dessa ska lagras så jag väntar med skörd. Under tiden äter vi sommarmorötter med sämre lagringsegenskaper.
Varje dag kan jag plocka en handfull mogna tomater från växthus och frilandsplantor. Eftersom denna sommar är det kallaste på 155 år så går det lite långsammare för utomhusplantorna men jag har god erfarenhet av att eftermogna tomter inomhus.
Mycket frukt blir det hur som helst.
Det är så lyxigt att kunna gå ut och hämta en skål med sockerärtor i trädgården. Rätt ur jorden. Ingen besprutning. Inga transporter. Inget näringssvinn. Detta gör mig otroligt lycklig.

I nästa inlägg blir det alltså tema höstsådd. Vi ses då!

Nysådd ruccola. Den mår bäst när det är lite kallare och mörkare.

Vitlök, älgar och skafferi

Först vill jag återkoppla till mitt förra inlägg om mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Det går en serie på SVT som heter Kalles sex liv. I avsnitt två, Självförsörjning på sex kvadrat, besöker han just denna plats och David som guidade oss i mångfaldsträdgården. David lever hard core permakulturellt och det får du se mer av om du tittar på programmet. Dessutom kommer du att känna igen flera saker om du läste mitt förra inlägg.

Jag vet inte varför vi försöker odla äpplen. Älgarna tar dem för oss varje höst. Dessutom planterar vi nya äppelträd varje år och det börjar kännas lönlöst. Det vore bättre att satsa på något som inte lockar till sig horder av älgar.

Mellan den 1-10 september brukar det hända och det är inte måttligt heller. Det är flera besök om dagen och de är inte ett dugg blyga. Det är klart att de ger sig av, en liten bit, om vi går ut och jagar iväg dem men de är ganska snart tillbaka.

Först tar de frukten på träden, sedan kommer de och äter upp fallfrukten och sist gör de en förskräcklig beskärning av grenarna.

Kalätet äppelträd. Om de åtminstone hade gått beskärningskursen?

I år var de tidiga. Frukten är inte ens mogen men det verkar inte spela någon roll för en älg. Och de är skoningslösa. Morgon, middag och kväll står de i vår trädgård och mumsar. Om jag hade haft tid så skulle jag vara utomhus dygnet runt men jag har lite annat att göra.

Till skillnad mot många andra så fick vi frukt i år. Jättemycket frukt. Den köldknäpp som drabbade halva Sverige i april skördade många äppelliv men av meteorologiska skäl fick vi aldrig så kallt.

Men vi kommer ändå inte att äta några egna äpplen i år.

Nedanstående klipp filmade jag i veckan genom altandörren. Skitig ruta med speglingar av mig men så här går det till i Getingedalen på hösten.

Sedan sist har jag skördat vitlöken. Först fick den ligga på tork i vår dragiga car port och sedan flätade jag ihop dem till fyra praktfulla flätor. Förra året fick vi en skräpskörd av vitlök men i år har vi fått massor. Visserligen bara små och medelstora lökar men det är ändå tillräckligt många för att vi ska klara oss ett år.

Vitlök mår bäst i rumstemperatur eller lite varmare. Om jag flätar dem tar de ganska liten plats och är lätta att hänga i köket. Dessutom kan jag placera dem högt under taket där det alltid är lite varmare. Och snyggt blir det också.

Fyra flätor vitlök på väg in i köket.

Mina morötter har också blivit bra i år. För första gången odlar jag två olika sorter på ett mera medvetet sätt än tidigare. Den ena sorten är sommarmorötter, för färsk konsumtion nu och en liten tid framöver. Dessa har inga vidare lagringsegenskaper.

Den andra sorten är en vintermorot med goda lagringsegenskaper. Då mina utrymmen för lagring är begränsade så har jag å ena sidan blivit väldigt kreativ när det gäller förädling, å andra sidan odlat lite mindre än jag egentligen vill för att kunna lagra utan att det ruttnar.

Morotsskog.

Med dessa vintermorötter ska det bli spännande att se om de kan lagras längre utan att ruttna.

Ett av de kreativa sätt som jag har använt med mycket lyckat resultat är att frysa morötter. Antingen rivna eller som slantar. Ingen förvällning utan rakt ner i påsar i frysen.

Slantarna funkar riktigt fint i soppor, grytor, gratänger och wok. De rivna morötterna blir bra i bröd, kakor och juicer.

Apropå lagring så har vi något nytt på gång i Getingedalen. I flera års tid har jag ältat detta med mina bristande lagringsmöjligheter och lika länge har vi klurat på en lösning. De bästa är för dyra (en nytillverkad jordkällare) men det kan hända att vi är dumsnåla. Därefter har vi haft allehanda förslag på lösningar tills vi kom fram till det som skulle passa oss bäst.

Vi har en oisolerad köksfarstu som mest används som förråd. Det har också nyttjats som ett opraktiskt och provisoriskt skafferi, tack vare att det blir så kallt där.

Nu försvinner köksfarstun och det blir ett fulländat skafferi istället. Som vanligt var det ett projekt som blev betydligt större än tänkt eftersom vi hittade delar som var ruttna och när vi ändå river så passar vi på att isolera. På vintern kan det nämligen bli minusgrader i detta utrymme och det vore skönt att slippa även om vi har tänkt oss en liten frostvakt när det är som kallast.

Jag tror att detta blir ett superbra utrymme för lagring.

 

I skrivande stund har jag tre maskerade män i trädgården. Nästa inlägg ska handla om våra nya husdjur.

 

Och i helgen, 26-27 augusti, tycker jag att ni ska åka till Södra Åsta, Lillkyrka, för där hittar ni Konst & Kaffe. Förutom en himla massa gofika, konst, hantverk och undertecknad så är det en fantastiskt liten gård med gammal torpträdgård. Alldeles intill ligger Åsta Gårdsmuseum och Åsta Antik så denna utflykt har många värden.

Mångfaldsträdgården i Stjärnsund

Så där ja. Nu är vilan över. Det var skönt men lite för kort.

Jag har blivit bra på att stänga av. Låsa, pausa och låta bli. Med åren har jag sett hur pass konstruktivt det är. Ny kraft genereras och ny lust byggs upp.

Bostadshuset har fått en omgång färg och allt vad det innebär. Detta var så klart allt annat än en vilsam verksamhet men å andra sidan är det väldigt skönt att få sammanhängande tid till ett enda projekt. Just då fanns det inget annat i mitt liv.

Förutom en sak. Odlingarna. Det går aldrig att ta semester från odlingarna. Trots den fysiska ansträngning det innebär att sköta trädgårdslanden så är detta en energigivande syssla. Och en skafferigivande likaså. Det är svårt att slå känslan av att vara självförsörjande.

I mitt sista inlägg innan semestern berättade jag att jag skulle på guidad visning i mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Och det tänkte jag berätta lite om idag.

Permakulturträdgården i Stjärnsund är ett inspirerande projekt. Att odla – och leva – enligt de permakulturella principerna innebär att man tänker cirkulärt och om man är hard core så ska inget lämna eller tillföras cirkeln. På så sätt gör man så små klimatavtryck som möjligt och dessutom får man en frisk jord och sund livsstil att lämna över till nästa generation.

Här jobbar man mycket med solceller. Portabla små enheter som flyttas dit man behöver det eller stora, mera permanenta lösningar. Här täckodlas intensivt för att inte exponera någon bar jord. Jordbrukarna (alltså maskarna och jordens mikroliv) just love it och gör jobbet åt dig. Betydligt bättre fuktighet i jorden och avsevärt mycket mindre ogräs.

Smoothiecykeln. En fiffig ombyggnation av en cykel och en blender och med lite muskelkraft så har man en god smoothie utan att en enda kilowatt har förbrukats!
Alltid täckt jord. Om inte av växter så av annat. Bärhäggmispel – en buske som mest används som häckväxt men ger även goda och näringsrika bär.

Här jobbar man mycket med perenna grönsaker eftersom de sköter sig själva i större utsträckning och att samplantera köksväxter som samverkar och drar nytta av varandra kan i bästa fall skapa en självgående skogsträdgård där det finns grödor i alla nivåer.

Sibirisk ärtbuske (eller häck-karagan) är en kvävefixerande växt, den förser alltså både sig själv och omgivande växter med näring. Dessutom är innehållet i de små baljorna ätbart och näringsrikt. Det ser ut som linser och de smakar… typ inte så mycket men det är ju toppen om man kan odla sina egna proteiner. Om inte annat så är det tydligen ett av hönsens favoritfoder. Gratis liksom.

Vi serverades lunch tillagad på ett utekök byggt för vardagsliv och tre fjärdedelar av året.

En av alla odlingsområden och uteköket i bakgrunden.
Vår guide David visar ugnen i uteköket.

Toabesök gjordes naturligtvis inte på vattentoalett utan i torrdass där man tog hand om allt för att sluta kretsloppet, skapa mer jord och gödsel. Innehållet i en latrintunna som kapslas igen och får vila i två år får sedan användas i odlingen.

Till vänster om hasselbusken syns kompost från en latrintunna.
Gurkört och vallmo. Ätbart och vackert. Dessutom lockar de till sig pollinatörer och livsviktiga insekter.

Om du vill utveckla ditt grönsaksodlande, inspireras till en hållbarare livsstil eller bara vidga perspektiven och göra en spännande utflykt till en annan dimension – åk till Stjärnsund!

En helgtripp till södra Dalarna kan innehålla så mycket. Det blev även ett stopp på Avesta Art (åk dit, bara gör’t), en titt på Husbyringen,  och ett besök på Nya Lapphyttan. 

En annan helgtripp som rekommenderas är en sväng till Karlskoga konsthall under tiden 19 augusti – 10 september. Där visas utställningen Breaking Boundaries med konsthantverk av mig och mina vänner på Konsthantverkarna i Örebro men även av våra spännande vänföreningar i Estland och England.

Jag har förstås återigen skapat med odlingen och botaniken som inspirationskälla… Under vernissagedagen finns jag på plats kl. 11-13 om ni vill träffa mig!

Resultat som räknas

 

Det är så gött när man börjar se resultat. När man hämtar måltiderna i trädgården. När man skördar stort och aptitligt. När man får smaka och äta sådant som man har odlat själv.

Flädersaften är silad och infryst. Där håller den i evigheter och man slipper tillsätta så mycket kemikalier. Av citronerna gör jag marmelad, inget ska gå till spillo.

Recept saft

4o fläderblommor

2-3 ekologiska citroner

2 liter vatten

1,5 kg socker

33 g vinsyra

Se över blommorna, ta bort eventuella fula delar, insekter och alltför grova stjälkar. Lägg dem i en stor bunke.

Skär citronerna i tunna skivor och lägg dem ovanpå blommorna.

Koka upp vattnet, tillsätt socker och vinsyra och rör tills det har löst sig. Häll över blommorna.

Täck kärlet och ställ kallt i fyra dagar.

Sila saften i silduk och frys in. Spara 1 dl till marmeladen

 

Recept marmelad

Citronskivorna efter flädersaften

1 dl socker

1 dl flädersaft

Hacka citronskivorna i mycket små bitar. Ta bort eventuella kärnor.

Koka upp citronbitar med socker och saft. Låt småputtra i 20-30 minuter eller tills marmeladen börjar bli transparent och gyllene. Häll upp på väl rengjorda burkar och ställ burkarna upp och ner tills de har svalnat.

Ljuvligt av fläder.

Lite för sent hittade jag ett recept där man använder rabarber istället för citron. Det ska jag prova nästa år. Jag blir lycklig 1. varje gång jag får användning av mina rabarber; 2. när jag slipper köpa mat och i synnerhet mat som transporterats långväga.

Eftersom citronsyra är en omdiskuterad ingrediens så använder jag vinsyra istället. Dessutom kan man ta mindre mängd vinsyra än citronsyra. (Citronsyra är 1,5 gånger surare än vinsyra så här skulle det räcka med 20 g vinsyra.)

Till frukosten går jag ut och hämtar färsk grönkål som jag mixar med frukt, juice, yoghurt, ingefära – eller vad huset bjuder – till en smoothie. Alla näringsämnen är kvar så snabbt efter skörd och utan uppvärmning så jag tror att det ger en bra start på dagen.

Fast ibland tänker jag att jag borde bli bättre på att använda vilda växter i större utsträckning. Dessa har inte krävt några som helst resurser för att finnas till och de är ofta lika näringsrika.

Just nu har jag en gigantisk kulle av svinmålla. Den jord som ännu inte har förbrukats av de sju ton som tippades här i våras har blivit tillfällig boplats åt en miljon friska plantor med svinmålla. Jag borde egentligen ta rätt på varenda en av dem istället för någon kvist då och då.

Ett fullkomligt paradis. Här duttar och daltar jag med mina sådder – rensar ogräs, vattnar och gödslar – samtidigt som jag går förbi denna skatt flera gånger om dagen. Skärpning.
Mild och fin smak med mycket näring. En vanlig ingrediens i indisk mat. Det är dags att sluta betrakta svinmållan som ett ogräs.
I min frukost ingår det ofta en nyuppdragen rättika. Denna äter jag i skivor med några korn av örtsalt. Basilikan lägger jag på smörgåsen tillsammans med tomat. Det är en match made in heaven.

Nu börjar det närma sig semester på allvar. Fast en semester som husägare och odlare innebär inte särskilt mycket hängmatta. Vi målar fasad, renoverar car port, fixar trilskande bilar och sätter upp hängrännor.

Förutom vattning och gödsling så ska det skördas, omhändertas och sås nytt. I fallen med de tidigast skördade grödorna (även om allt är ovanligt sent i år) så lämnar de värdefull odlingsyta efter sig och det finns många saker som helst odlas på sensommaren och hösten.

Jag står redo med frön till rädisor, pak choi, spenat, machésallat och lite annat.

Nu tar bloggen en paus för att jag ska få lite semesterfeeling. Jag håller som bäst på att avsluta några jobb i verkstan och inleder ledigheten med en liten resa till Stjärnsund och en guidad tur i deras mångfaldsträdgård.

Detta får ni höra mer om i mitten av augusti!

Rakubränd bondböna.

Må så gott!

Grönsaksporr

Det är dåligt med frukt på paprikaplantorna. Bönorna är klena och långsamma. Några ärtsorter ville inte gro alls och i broccoliraden är det ganska glest. Det är aldrig 100% avkastning. Någonsin.

Då får man istället försöka glädjas åt det som gror och ser friskt ut. Och när jag hör att det är ungefär samma läge för andra så blir jag lugnare. I söndags besökte jag Rikkenstorp där jag gick odlarutbildning förra året och de tyckte att det gick trögt. Juni var kall, sa de, och det tröstade en smula. Det är svårt att göra något åt vädret.

Här följer lite grönsaksporr, en serie bilder på sånt som funkar i år.

De första bladen basilika är skördade och samlades på ett fat tillsammans med tomat och mozzarella i en lättäten caprese.
Jag odlar rättika för första gången, en röd variant. Ser ut som morötter men smakar rädisa. Växte snabbt. Tacksamt.
Löken jobbar på. Blasten är lika god som löken i detta detta skede.
Äntligen börjar morotsraderna se ut som de ska. Detta är en slow starter och man måste vänta ganska långt in på säsongen för att veta om det var en lyckad sådd eller inte.
Koriandern är också klar för skörd. Visserligen har jag flera burkar koriander i frysen från tidigare år men det är svårt att slå färska blad.
Rödbetornas fröer var en blandad sort så det kommer upp både röda, gula och randiga ur jorden. Blasten är också god och bör användas tycker jag.
Precis som betorna så var mangoldfröerna en blandpåse. Här blir det bladnerver i massor av härliga färger.
I mitt förra inlägg visade jag hur fin min Cos-sallat Jericho var men jag äter gärna mer än en sorts sallat. Visserligen kan jag blanda med mangold och blast från betorna men jag kunde inte motstå en rad med blandad plocksallat också.
Grönkålsblandningen från Hudson Seed Library mår alldeles förträffligt och än har jag inte sett några larver. Vi äter så mycket vi hinner.
Det blir mycket mat av kål. Och mycket näring.
Den första potatisen blommar snart. Att säga att potatis är skördeklar efter blomning är inte helt sant. En del blommar inte alls och det enklaste sättet att ta reda på vad som gäller är att ta upp en planta och kolla. Även små potatisar är väldigt goda. Dessutom kan man sätta tillbaka plantan efteråt så blir blir det fler knölar.
I Getingedalen växer även prydnadsväxter även om de blir färre för varje år. Piprankan har jag för att den är så vacker och dessutom får den små oemotståndliga pipfrukter.
Hur udda är inte dessa?

Nästa veckas inlägg blir det sista innan semesterpausen. Nu ska jag skörda fläderblommor och äta vitlöksfräst grönkål.

Binda upp och klippa ner

Purpurkrage

Nu kan jag se vad som är ogräs och vad som är sått. I vissa rader var det lite klurigt ett tag eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig. Hur ser egentligen palsternackans grodd ut?

Till slut lyckades jag urskilja ett mönster; vissa groddar kom med jämna mellanrum och var förhållandevis lika varandra. Först då vågade jag rycka upp allt annat.

Knölfänkål. Jag visste hur dessa groddar såg ut så här kunde jag rycka bort allt annat från början. Lärdom: Alla fänkålsfröer gror inte vilket lämnar onödiga luckor i raden –> förodla nästa år.

Nu får jag väldigt lite ogräs tack vare täckodlingen – det är en helt fantastisk metod – men jag måste lämna lite öppet där jag har sått eftersom jag inte vet exakt var grodden ska titta upp.

I vissa rader är plantorna nu så tydliga och stora att det är dags att täcka mer. Nu finns det ingen anledning att exponera någon som helst jordyta. Dessutom märker jag en markant skillnad i fukthållning med täckning. Jag har aldrig vattnat så sällan och det är jag ytterst tacksam för eftersom det är ett av trädgårdsarbetets tyngre uppgifter. Dessutom kan man resa bort ett par dagar utan bekymmer.

Potatisen klarar sig väldigt bra med små mängder vatten. Dessa har fått rabarberblad runt fötterna för att behålla vatten och näring i jorden. Dessutom blir daggmaskarna överlyckliga.

I växthuset är det dock annorlunda så klart. Visserligen täckodlar jag även där men i mindre skala. Allt odlas i kruka och torkar ut betydligt snabbare. Dessutom är det helt andra temperaturer där inne.

Inte en sommar utan två ordentliga krukor med basilika. Det är växthus som gäller för dessa. Ingen idé att försöka något annat.
De första paprikorna har börjat växa i växthuset. Här syns King of the North.

Det jag således ägnar tid åt just nu är följande:

Binda upp. I takt med att saker sticker i höjden så måste de också få stöd. Tomater, klätterbönor, humle och lite chili.

Stödgödsling. För att få snabb effekt så görs detta med flytande näring. Stinkande häxbrygder på urin, nässlor och hönsgödsel blandas med vatten och sprids medelst vattenkanna.

Täckning. Nu har det mesta grott så nu kan jag täcka all kvarvarande bar jord och spara resurser.

Inspekterande. Måste hålla koll på grejerna så att de inte utsätts för angrepp. Löss, larver och sniglar är mina största hot. Löss och larver är jag van vid men sniglar är årets nykomling. Det har bara varit en tidsfråga innan de skulle hitta hit. Tack och lov är de ganska få så jag hinner med att plocka dem.

Tjuvning. Tomaterna ger bäst skörd om man tar bort tjuvarna och låter energin gå till fruktsättning.

Vattning. Det som växer i kruka och växthus måste få lite vatten emellanåt.

Gräsklippning. No further comment.

Skördar. Jodå! Sallat, grönkål, örter och lite annat är skördeklart här!

Tomaterna bör tjuvas, vattnas och bindas upp. Jag har både tomater ute och i växthuset.
Sparrisen skördades fram till midsommar och nu kommer det fina aptitliga stänglar som läskar oss men aja baja. Nu ska sparrisen gödslas rejält och få växa upp och vila till nästa år.
Grönkålen mår förträffligt och det är mycket tack vare förodlingen. Den direktsådda kålen mår inte närmelsevis så här fint. Här har jag hittat de flesta sniglarna och ihärdig jakt och lite biologiska bekämpningsmedel har gjort nytta. Nu har jag dock börjat se de första kålfjärilarna så snart kommer angrepp nummer två. Då är jag glad att kålen redan är så pass stor och stark.
Lök på väg upp. Jag ser att löken som har fått kompost växer bättre än den som har fått stallgödsel.
Sockerärterna har redan nått till andra snöret.
Eftersom detta är zon 5 och mer än 250 meter över havet så blommar inte min fläder förrän nu. Det blir saft så klart.
Ytterligare ett mycket lyckat fall av förodling; sallaten Jericho. Jag fick frön av Farbror Grön och den här är helt ljuvlig. Finns på Runåbergs.
Jag vet att morötterna i många trädgårdar har kommit betydligt längre än så här men this is zon 5. Morötter går inte att förodla så det är bara vänta in rätt tidpunkt.
Jag har en liten avdelning i skogskanten där myntan växer. Den är duktig på att sprida sig så jag lät den växa på en plats där det är okej. Till vänster syns en äppelmynta med lite gråare, ludna och runda blad. Till höger en klassisk pepparmynta med spetsiga blad.
Glädjen över dessa är oproportionerligt stor. Buskbönor brukar vara lite kinkiga men dessa tog sig på första försöket. Däremot så har vi inte sett om de ger någon skörd. Jag har haft fina buskar utan bönor tidigare.
Av piplöken skördar jag inte längre något, det är en försommargröda. Nu får de gå i blom och vara till nytta för humlor och bin.

Lupinerna invaderar landet och i vissa kommuner ombeds medborgarna att slå dem innan de fröar av sig och förökar sig ännu mer. Men lupiner är ju fina kanske du tycker då. Förvisso, det tycker jag också, men de har en tendens att kväva andra vilda örter och växter och minskar därmed mångfalden.

Läs mer om lupinens historia och hur den bekämpas här.

Nu är det några fiffiga forskare som har kommit på att lupinbönor är en källa till vegetabiliskt protein och betydligt mera klimatsmart än kött. Och jag som förespråkar mindre kött och mer grönsaker tycker så klart att detta låter spännande.

Det betyder dock inte att du kan äta lupinerna i vägkanten. De kan till och med vara giftiga. Detta handlar om en släkting.

Läs mer om forskningen här!

Vackert i vägkanten i Getingedalen. Men på bekostnad av utarmning och en alltmer homogen flora.

Nästa inlägg skrivs i juli. Men redan? Hallå?

Squash, zucchini eller courgette?

Jag lovade att försöka reda ut begreppen. Vad är skillnaden på squash och zucchini? Och vad skiljer squash från pumpa? Och när man säger marrow i England, vad menar man egentligen då?

Samma sak faktiskt. Kärt barn har många namn.

Och varför man väljer det ena eller andra är en smaksak. Kanske låter det lite mera exotiskt eller aptitligt med en franskklingande courgette när det egentligen är en simpel squash.

Fast engelsmännen använder också gärna courgette. Och italienarna benämner samma grönsak som zucchini. Och det verkar även amerikanerna göra.

Här syns en av de överlevande romanescoplantorna. Jag planterade ut dem för tidigt och de dog kölddöden. Till höger syns en synnerligen välmående bondböna (Express).

En sak som de har gemensamt är att de vill ha välgödslad jord och mycket värme. Om de får detta så kan de sätta mer frukt än du hinner äta. Det är inte alls ovanligt med väldigt billig squash (eller zucchini) i augusti.

De kan bli stora, ända upp till en meter, men störst är inte alltid bäst. De smakar nog godast som primörer, ungefär 10-15 cm långa.

För att slippa äta courgette (eller squash) till varje måltid så kan det vara smart att välja sorter med goda lagringsegenskaper. Hos välsorterade och kompetenta fröfirmor kallas de ofta vintersquash. Genom att hålla skalet intakt och kanske bädda med lite halm, så får man frukter med enormt goda lagringsegenskaper.

Att hacka den i bitar och frysa in funkar också. En bra bas till grytor och soppor.

Bortskämda extraplantor av Romanesco. De har växt upp i växthuset och tycker nog att livet är riktigt skönt. Jag hoppas kunna sätta ut dem snart för näringen i den lilla lådan är snart slut.

Blomman är också god, ja en delikatess enligt många. Att inmundiga den friterad och fylld med ricottakräm får de flesta gäster på fall. Hanblommor får inga frukter så det är smartast att använda dessa. Det är lätt att se skillnad på hanar och honor. Honblommorna har en liten knöl mellan blomman och stjälken, det är fruktämnet.

Om man lyckas med sina mini-pumpor (eller courgettes) så brukar plantan bli riktigt stor och bråkig. Den växer snabbt och breder ut sig på betydligt större ytor än man har planerat. Ge dem således gott om utrymme vilket känns slösigt i början av säsongen.

När jag hörde Farbror Grön föreläsa i Östansjö i mars så berättade han om sin favoritsquash. Den heter Romanesco och det är smaken som ligger bakom favoritskapet. Egentligen är väl inte courgette någon sensationell smakbärare i sig själv men just Romanescon lär vara ovanligt god och det räcker att steka den i en bra olivolja med lite vitlök och salt för att det ska bli rena rama nobelmaten.

Marrow är ytterligare en benämning på denna frukt och det är i huvudsak i England som man säger så och då menar man en fullvuxen courgette (eller squash).

Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir en god skörd. Jag har inte alltid lyckats med squashen och jag har inte stenkoll på vad jag har gjort för fel när det har gått åt pipan.

Apropå skörd så har vi skövlat rabarber idag. Just nu har vi inte tid eller behov av att koka saft, marmelad eller sådant så vi hackar och fryser in. Lite glass ska vi dock göra. En favorit är denna semifreddo

Vi har enorma mängder rabarber. Betydligt mer än vi behöver och gör av med. Lyxproblem…

Det växer och frodas. Nästa inlägg bör innehålla lite bilder på friska skott och småplantor.