Grönsaksodling mitt i storstan

Först vill jag återkoppla till veckans avsnitt av Trädgårdstider. Jag har gjort det sedan årets säsong började men det är inget jag har för avsikt att sätta i system, det råkar bara vara grejer som jag har gillat. Den här gången är det tvärtom något som jag ifrågasätter.

John Taylor förbereder jorden i sitt grönsaksland där han ska sätta potatis. Med en spade vänder han helt sonika runt jorden i hela trädgårdslandet. Det blir luckert och jorden får en bra struktur men i dessa tider borde man veta bättre.

Jag vet, old school, new school; han är kanske den gamla sortens trädgårdsmästare. Engelsman och kanske lite konservativ av naturen, vad vet jag? Old school har funkat i många år så det är väl inget fel med den gamla tekniken men med nya kunskaper så vet man att new school innebär högre hållbarhet på lång sikt.

En av alla hållbarhetsaspekter är den fysiska. Med new school sliter man inte lika hårt på kroppen och som John också nämner när han berättar om sin grävning så bör man inte sätta spaden för lång bak för då sliter man ut handlederna. Den risken är mindre med new school.

 

Nu över till dagens trevliga tema: odling mitt i city. Jag har en kompis som jag har mycket gemensamt med, bland annat odlarintresset. Skillnaden mellan oss är att jag bor på landet med stor trädgård, hon bor i Stockholm med balkong.

Förodling av chili och bönor i köksfönstret. Väldigt kraftiga och fina plantor.

För den som inte ser problemen utan bara lösningarna är detta dock inget bekymmer, man gör det mesta och bästa av alla lägenhetens fönster och ovan nämnda balkong som dessutom råkar vara ganska stor.

Till exempel offrar man bord och stolar till förmån för växterna. En specialdesignad trappa står längs ena kortsidan för att utnyttja utrymmet och ett enkelt, men funktionellt, växthus finns också. Ett sådant som egentligen är en hylla med plastfodral.

Den smarta trappan är byggd för att passa just denna balkong. Genom att få upp växterna på höjden så frigörs det utrymme.
Inuti balkongens höga och smala växthus. Bra mått för en balkong. Här har vi spenat som det skördas av kontinuerligt. I krukorna på översta hyllan är det kålblad och i svarta krukan längst ner till vänster syns kärleksört som är väldigt god i sallad.

I varje fönster står det också plantor på tillväxt och det är tur att denna kompis faktiskt har en stuga 10 mil norr om Stockholm. Där tillbringas somrarna och dit körs många av växterna för utplantering.

Malabarspenaten står i köksfönstret och skördas då och då, året runt.

Orsaken till att jag hälsade på min kompis denna gång var en bland annat födelsedag. Gäster som har koll ger ofta presenter med odlaranknytning. Själv blir jag jätteglad varje gång jag får något sådant.

När ens kusiner känner en.

Apropå mitt förra inlägg som handlade om att odla i gelé; det gäller att skörda när skotten är färdiga för längre än så håller inte gelén. Detta kunde jag konstatera efter att ha väntat lite för länge med att skörda. Helt plötsligt låg skotten ner och av gelékakan fanns det knappt något kvar.

Nästa vecka ska jag berätta om min egen trädgård och vad som händer där just nu.

Odla i gelé

Förra veckans avsnitt av Trädgårdstider (avsnitt 2) innehöll ett inslag om att odla i gelé. Då slog det mig att jag hade läst om det förut så där i förbifarten.

Det är några snillrika entreprenörer med näsa för trender som har gjort business av odlarhajpen och satt ihop ett litet paket med kruka, gelé och frön. De kallar sig Our Greenery.

Smakfull marknadsföring från Our Greenery.

Man behöver definitivt inte detta (dyra) paket för att odla skott i gelé vilket även visas i Trädgårdstider. Och nu tänkte jag gå till botten med denna metod och visa exakt vad det handlar om.

Den gelé vi pratar om är agar, en produkt framtagen ur alger vars vanligaste användningsområde är 1. i laboratorier (gelén som man odlar bakterier på) 2. ett vegetabiliskt alternativ till gelatin i desserter och annat ätbart.

Att produkten är giftfri och naturlig känns ju jättebra men det är fortfarande tre saker som stör lite. 1. Framställningen görs i Japan, Kina och på Sri Lanka. Går den rättvist till? 2. Kan man vara helt säker på att det inte tillsätts något otrevligt i extraheringsprocessen? 3. Den långa transporten och förhållandena för de som jobbar i den.

Nåväl, agar går att hitta i välsorterade matbutiker, oftast på bakavdelningen.

Agar ingår i de flesta vegetarianers kök.

I paketet från Our Greenery ingår en kruka men det går att använda vilket tätt kärl som helst. Om man har ett fat som passar som lock så är det en bonus.

Recept:

Jag häller 4 dl vatten i en kastrull och på ytan häller jag 2 msk agarpulver. Detta får koka upp utan omrörning och precis när det börjar sjuda så drar jag ner värmen och börjar röra. Det tar ca 3-5 minuter för all agar att lösa upp sig och då är det klart.

Medan vätskan fortfarande är varm så häller jag upp den i mitt odlarkärl, i bilderna nedan har jag använt en mindre pajform. På 30 minuter har agaren stelnat till gelé.

På gelén häller jag ut ett lager frön av typen mikrogrönt, skott eller småblad. Jag valde broccoli.

Ett dygn efter sådd. Ett lock har legat på odlingen för att öka farten.

En av de finurliga grejerna med att odla i gelé istället för jord är att man inte behöver vattna. Det är redan 4 dl vatten bundet i gelén så fröna hämtar allt de behöver därifrån. Mycket fiffigt.

Genom att täcka fröna så att de får gro i mörker så startar processen mycket snabbare. Efter tre dygn tar du av locket och då är groddarna gula och saknar klorofyll. Därefter ska skotten växa ljust och bli gröna och nyttiga.

Två dygn efter sådd. Små groddar börjar titta fram.
Tre dygn efter sådd. Nu är det dags att ta av locket och låta skotten växa i ljus.

Broccoli lär vara ett av de nyttigaste skotten. Så om man är ute efter näring så är det broccoli som gäller. Sen är de ju goda också förstås.

Mina fröer för odling av skott just nu. Salladskrasse, bondböna, rättika, grönkål, lök och broccoli.
Fyra dygn efter sådd. Nu när skotten får ljus så blir de gröna.
Fem dygn har gått och nu kan man börja skörda.
Dygn sex ser man inte längre så stor skillnad. Skotten är i princip färdiga.

Min slutsats blir nog att detta är ett väldigt enkelt och behändigt sätt att odla skott på. Man behöver ingen jord som smutsar ner i köket och man behöver inte vattna. Snabbt går det också. De enda negativa aspekterna är väl ovan nämnda runt framställningen av agar. Och ur ett självhushållarperspektiv så betyder det ett oönskat inköp (agar). Jord, den lilla mängd som krävs, kan jag gräva upp på gården.

Tre tips

Dagens första tips är att besöka plantmarknaden (som är en auktion) i Kilsbergens hembygdsgård torsdag 18 maj kl. 19.00. Det brukar finnas plantor av de mest udda och roliga slag och priserna brukar bli väldigt låga. De bjuder på kaffe med dopp. Detta ligger mellan Filipshyttan och Frösvidal och det är skyltat efter vägen.

Från förra årets plantmarknad.

Ett annat tips är förstås att besöka Örebro Trädgårdsfest på lördag 20 maj och fortsättningen i Karlslund på söndagen. Jag har biljett till Sara Bäckmos föreläsning på lördag kl. 14 så då ses vi kanske?

Tips nummer tre är att plocka ihop sin egen sallad på vilda blad, fönsterodlat och förodlade skott. Igår blandade jag späda björkblad, späda rönnblad, kärleksört, lite blåbärsblad, ramslök, skott av chiafrö, spenat, machésallad och några stjälkar luftlök till en smarrig sallad. Dressingen gjorde jag på dijonsenap, citron, rapsolja, krossad rosépeppar och lite salt.

Nästa vecka blir det ett reportage från en fönster- och balkongodlare i Stockholm. Det finns bara begränsningar för den som sätter upp dem själv.

Grepning, täckning och biokol

Så himla jättevarmt är det inte och det faller till och med lite snö då och då men nu har jag ändå börjat förbereda mina odlingsbäddar. Ja vissa är redan planterade och klara faktiskt.

Förra året provade jag täckodling för första gången. Det jag kunde konstatera var att det blev betydligt mindre ogräs och att man inte behövde vattna lika ofta. Mer än så hann jag inte registrera under den korta tiden.

I vinter har täckningen fått ligga kvar på jordytan så att den delvis ska kunna förmultna och berika jorden men även för att maskarna ska ha lite godis att jobba med.

Maskarna ska vi vara väldigt rädda om. Det är de som gör jobbet åt oss så vi ska mata dem med det bästa vi har!

Denna lilla enkla förändring hade stor betydelse idag när jag skulle börja förbereda bäddarna. Jag rakade bort täckmaterialet, som till stor del består av halm, så att jag kunde komma åt jordytan. I de aktuella bäddarna ska jag odla potatis så de behöver ingen gödsel. Därför kunde jag gå rakt på grepningen.

Att grepa sin jord är klokare än att gräva och det finns finns flera orsaker till detta:

1. Det är betydligt mera ergonomiskt att grepa, kroppen tar inte alls så mycket stryk. Det är lika svettigt men lite kroppsarbete har jag definitivt inte något emot.

2. Maskar och mikroorganismer tar inte alls lika mycket stryk av grepning som av grävning. Det finns miljarders med småkryp i jorden och det är egentligen de som gör jobbet så vi ska vara väldigt rädda om dem. Genom att gräva och vända jorden så hamnar de huller om buller och i värsta fall stryker de med. Ett småkryp bor på en viss nivå i jorden av en anledning. Stör dem inte.

Jag kör ner grepen i jorden och vickar dem fram och tillbaka, drar upp, backar och kör ner den 10-15 cm bakom det förra grephålet. Man måste stå och gå i bädden men man grepar hela tiden där man har gått så jorden luckras efter mina steg. Man brukar annars säga att man aldrig ska gå i en bädd.

Grepning. Jag önskar mig en bredgrep! En produkt som precis har börjat synas på marknaden i Sverige. Den är ännu mera ergonomisk och effektiv.

De ytor som har varit täckta under förra året och vintern var betydligt mer lättarbetade än de ytor som legat bara. Jorden var lucker och mullig och det syns tydligt att täckningen har gjort nytta.

Förutom att hålla jorden fuktig, vilket är extra angeläget i tider av vattenbrist, så håller den ogräs på avstånd. Rotogräs kvävs och fröogräs får inget fäste i täckmaterialet. Alla småkryp tycker att livet blir toppen när det ligger mat på jordytan. De blir väldigt aktiva, rör sig mycket upp och ner och luckrar jorden åt dig.

Beroende på vad du täcker med så kan du få olika mycket fart på småkrypen och olika mycket näring i jorden.

Mina potatisar har legat väldigt mörkt, långt ner i en stängd låda med flera lager papper på toppen, men de hade ändå grott. De är väldigt sugna på att komma ner i jorden nu.

I år sätter jag tre olika sorters potatis för att se hur stor skillnad det är. En tidig sort (Casablanca) som dessutom ska vara årets potatis. En sommarpotatis (Bambino) som jag har läst om på ett par ställen. Den ska vara rysligt god. Till sist sätter jag även en vinterpotatis med goda lagringsegenskaper (Foxton).

Med en liten trädgårdsspade gör jag en ficka i jorden där jag släpper ner knölen på ungefär 10 cm djup. Jag planterar ganska tätt i raderna men försöker att hålla en halvmeter mellan raderna ifall jag måste kupa.

När alla potatisar är i jorden så täcker jag hela jordytan med lite olika saker. En bädd fick en blandning av fjolårshalm och förra årets halvförmultnade trädgårdskompost. En annan bädd fick bara en halmtäcke men å andra sidan ganska tjockt. Den tredje bädden fick bara trädgårdskompost blandat med biokol.

Det här är bädden som täcktes av en blandning innehållandes gammal halm och förra årets trädgårdskompost.

Biokol tror jag är en bra grej. Jag är inte så hard core att jag gör själva kolen men jag är heller inte så bekväm att jag går till macken och köper en påse kol. Jag kontaktar närmaste hembygdsförening som brukar bränna kolmila då och då och ber att få köpa ett par säckar skräpkol.

Skräpkol är småfnas, nästan oanvändbar som grillkol, men guld för mig. Jag vill ha små bitar. Dessa måste prepareras med näring. Enklast är att lägga dem i en hink och dränka dem i hönsgödselvatten eller guldvatten till de har sugit sig fulla.

Jag brukar bottna mina kompostbehållare med ett lager kol och där ligger den en hel säsong och suger i sig lakvatten från massan som läggs ovanpå. Det är sådan kol jag använde idag.

När min kompostbehållare var tömd så laddade jag botten med ett nytt lager kol.

Om man inte har preparerat sin kol med näring så kommer kolbitarna att suga i sig näringen från jorden istället. Ganska kontraproduktivt. En vätske- och näringsfylld kolbit funkar som en slags reservoar i jorden. Den ligger där och läcker ut allt nödvändigt som jorden behöver.

Kolen gör även att jorden blir väldigt lucker och dessutom tar det snuskigt lång tid för kol att brytas ner. Jag tror att vi snackar flera hundra år. Jämför då med andra saker som vi tillför jorden för att få den lucker och näringsrik. Det är nedbrutet på betydligt kortare tid.

Torv nämns ofta som en bra grej och det är ofta mycket torv i jordsäckar. Torv är bra, det är naturligt och jag har till och med sett ekologisk torv. Det håller vätskan i jorden och gör jorden lucker och lätt. MEN. Den är näringsfattig och en ändlig resurs. Det tar väldigt lång tid för torv att bildas och vi tar upp den i snabbare takt än vad som hinner nyskapas. Dessutom har den förmultnat på tre år i din jord. Det har definitivt inte biokolen.

Förra veckan skrev jag om att jag hade fått sorgmyggor inomhus. Jag köpte Nemablom och vattnade med det och jag kan säga att jag inte har sett ett enda flygfä sedan dess. En av mina värst angripna malabarspenatplantor har till och med börjat skjuta nya skott. Var det så enkelt?

Mirakelmedel?

Har hittat värsta snygga postern som jag vill köpa men egentligen inte har någon plats för. Den känns bara så rätt i mitt liv just nu.

Du hittar denna och en himla massa andra snygga prints på Desenio.

Man blir så skönt trött efter en dag i trädgården!

Hypermodern hydroponik

Med risk för att bli tjatig men jag måste få berätta om en sak som jag lärde mig på utbildningen förra året; hydroponik.

Anledningarna till att jag vill berätta om hydroponik just nu är två. Dels bodde jag på ett nytt hotell i Stockholm i helgen där de hade hydroponikodling i lobbyn; dels var det något som presenterades i första avsnittet i nya säsongen av Trädgårdstider.

Hotellet heter Hobo och ligger på Brunkebergstorg och det är verkligen nytt. För drygt ett år sedan var jag i samma lokaler men då var det definitivt inget hotell, då var det Liljevalchs vårsalong där.

I lobbyn har de alltså satsat på ett hydroponiksystem. Förmodligen för att få in grönska på ett modernt sätt som matchar hotellets övriga profil. I hydroponiken behövs ingen jord utan bara vatten med lite näringslösning. Det krävs dock en pump av något slag eftersom vattnet måste cirkulera men en sådan kan ju drivas av solceller. Det krävs också ljus men det fixar man med några energisnåla lysrör.

En sektion av hydroponiksystemet på hotell Hobo. Vattnet cirkulerar i de röda slangarna.

Växterna, som alla är ätliga, används i hotellets restaurang vilket känns effektivt och miljösmart. Mitt öga registrerade väldigt lättodlade växter såsom mynta, pak choi och mizuna men de är ju inte sämre för det, tvärt om, det är goda grejer.

Hydroponikodlad pak choi.
Här ser man myntan och hur plantan sitter i en bit stenull.
För att frön och rötter ska få fäste i något så kan man använda till exempel stenull. Det absorberar vatten, är helt naturligt men samtidigt inte organiskt.
En supermodern odlingsmetod som är väldigt snäll mot miljön.

I senaste avsnittet av Trädgårdstider anläggs det en hemmagjord hydroponikodling med lite andra medel än Hobos.

Tareq skapar ett hydroponiksystem.

Till och med IKEA har satsat på en hydroponikanläggning i sitt sortiment. Det heter växer och du kan läsa mer om hydroponik här.

När vi ändå var i Stockholm ville vi lyxa till det med en middag på den nya vegetariska restaurangen Rutabaga. Vi har saknat vegetarisk fine dining i Stockholm men nu blir det allt fler ställen att välja mellan.

Det var en av de bästa restaurangupplevelserna i mitt liv. Här finns inga förrätter eller varmrätter utan ett tjugotal mellanrätter där det rekommenderades att man delade fem eller sex rätter på två personer.

Ceviche på avokado och jalapeno.

Det var utsökta kompositioner med nya kombinationer och riktigt raffinerade smakupplevelser. Kan så klart rekommendera Rutabaga till den som vill få en fantastisk matupplevelse utan kött. För oss gav det dessutom en massa nya uppslag till intressant matlagning på hemmaplan.

Kålsallad med kokos och yuzu.

Innan jag åkte på den välbehövliga minisemestern i Stockholm upptäckte jag att det flög små insekter runt mina malabarspenatplantor. Insåg att det var sorgmyggor eller blomflugor som det också kallas. Dessa är inte så harmlösa som de kan verka, de äter upp rotsystemet på växten och kan döda den i värsta fall.

För att slippa använda gift så beställde jag NemablomWexthuset vilket alltså är en liten rovorganism som äter upp de elaka sorgmyggornas ägg och larver. Fiffigt va?

Jag hyser stor tilltro till dig, bara så att du vet!

I påsen låg en liten plastpåse med… slem. Detta skulle blandas ut i vatten och sedan hällas över de angripna växterna men även andra växter i rummet. På två veckor ska jag se skillnad. Återkoppling utlovas.

 

Dagens rekommendationer är:

Pecha Kucha den 11 maj. Ett underbart sätt att få saker berättade för sig. Kort, rappt och med många bilder. Att boka bord är smart.

* Nu blir det sista gången jag berättar att det är Shopping på Landet på lördag 6 maj! Besök Marita Asklöv’s Trädgårdsdesign och låt dig inspireras!

*Gör en utflykt till Nora och Kvarteret Bryggeriet under maj månad för där kan du se utställningen Älskade Lera. Mitt bidrag har tydlig trädgårdskoppling.

*Örebro Trädgårdsfest den 20-21 maj. Programmet växer så det det ser ut att bli en spännande tillställning!

Jag missar aldrig en Pecha Kucha!

Med maj kom värmen så nu flyttar vi ut livet till trädgården!

Att odla jorden

I tisdags sändes en dokumentär på SVT som heter Sista skörden. Den visar vad som har hänt med våra jordar med den behandling de har fått under de senaste 50 åren. Det är inga muntra besked som ges men dokumentären försöker ändå att avsluta på ett hoppfullt sätt genom att visa på olika framgångsrika projekt.

Sista skörden är en 58 minuter kort sammanfattning av innehållet i utbildningen jag gick förra året. Man pratar om monokulturer, markpackning, vilka konsekvenser konstgödsel får och hur viktigt det är att vi tar hand om våra mikroorganismer.

En annan sak som jag lärde mig på kursen, och som även avhandlas i dokumentären, är näringen i maten. Den kommer i princip uteslutande från jorden så om vi inte sköter våra jordar så får vi inte heller någon bra mat.

Om man väljer perspektivet odla jorden istället för att odla grönsaker så har man kommit en lång bit på väg. Grönsaksskörden blir per automatik lyckad om jag har skött min jord.

Se Sista skörden. Den handlar om vår mat.

Jag är så glad att jag inte har förhastat mig. Det ligger fortfarande snö i Getingedalen och det är så skönt att konstatera att mina tomatplantor inte har ränt iväg och längtar ut. Jag har även varit återhållsam beträffande förodling av squash, kål, majs och en massa annat vilket känns otroligt bekvämt nu när snön fortsätter att falla och vårkänslorna endast är kortvariga.

I Getingedalen råder fortfarande vinter.
I mitten av april är dagsljuset tillräckligt långvarigt och starkt för att vissa växter ska slippa stå under lysrören. Chiliplantorna älskar söderfönstret i verkstan och några av dem blommar redan.
Jag har tre Black Jalapeno, inte för att det är någon favorit utan för att dess fröer behagade att gro, och de är först ut att blomma. Alltså det är inget fel på Black Jalapeno, det är en vacker lila-svart chili, men det hade varit roligt med lite större variation.
Eftersom det är fullt i mina söderfönster så gör fortfarande växtbelysningen stor nytta. Här står det mestadels tomater nu men även lite annat kul. Främst ser man skott av röd malabarspenat och i bakgrunden tronar en gammal kruksallat från mataffären. Efter att sista bladet ätits upp så planterade jag om stocken i rymligare kruka och satte under ljus och vips kommer ny sallat!
I vintras köpte jag sticklingar av grön malabarspenat som har vuxit ur sina krukor nu. Dags att plantera om och så fort nattemperaturen tillåter så får de flytta ut i växthuset. Malabarspenat kan tydligen växa flera meter på en sommar. Det är en tropisk värmeälskare och äts ungefär som vanlig spenat. Godast i tillagad form.
Det ska tydligen vara superlätt att ta egna frön och sticklingar av malabarspenat. Det betyder att man aldrig mer behöver köpa eller vara utan.

En orsak till att jag inte har förhastat mig är en anhopning av projekt som samtliga råkade hamna i april och maj. Å växternas vägnar kan jag kanske tacka dessa projekt för att inget har såtts för tidigt och dött frys- eller försummelsedöden.

Projekten kan till synes ligga långt från odlandet men vid en närmare titt så finns det faktiskt kopplingar.

Under Shopping på Landet gör man rätt i att besöka Asklövs Trädgårdsdesign. Och kanske mig?
Jag är en av utställarna i Älskade Lera på Bryggeriet i Nora. Förutom att jag tror att det blir en spännande utställning där allt är gjort av lera så har mitt verk en stark koppling till grönsaksodling…

Dagens sista rekommendation, och nästan namne med ovan nämnda utställning, är tidningen Älskade Trädgård. I det senaste numret råkar ni hitta ett reportage om mig!

Rallarros på tallriken

Det var förmodligen i år man skulle ha gått. Alla var där utom jag.

Nordiska Trädgårdar, mässan i Älvsjö som jag aldrig har varit på. Jag hade nästan bokat in mig i år men så kom något emellan, minns inte vad, och jag tänkte att det går fler tåg. Har jag väntat så här länge så kan jag vänta lite till. Dessutom såg mässprogrammet halvintressent ut.

Ha. Förmodligen var jag inte inne på rätt sida och letade. Det var ett hyperintressant program som jag missade totalt. Alla var där. Mandelmanns, Jordnära Tunnelväxthus, Bella Linde, Farbror Grön, Danska bonden, Permakulturgänget från Stjärnsund, Sara Bäckmo, Odlings-TV – you name it!

Gissa om jag kommer att vara där nästa år…

Tur att Odlings-TV filmade så pass många föreläsningar och intervjuer att även vi på hemmaplan kunde få ta del av innehållet. Tur att Odlarglädjen fick berätta om sin verksamhet för den hade jag totalt missat!

Eftersom jag hyser ett stort intresse för ätbara perenner så såg intervjun med Eva på Odlarglädjen lockande ut och den var superbra! Mycket av det som presenteras hade jag kännedom om men några nyheter fick jag lära mig.

Dessutom hittade jag snabbt in på Odlarglädjens hemsida för att se vad de hade i sitt sortiment och äntligen hittade jag några plantor som jag har letat efter! Bland annat vit rallarros som både är vacker och ätbar.

Från Odlarglädjens hemsida. Enligt hemsidan Dags att plocka ska även den rosa rallarrosen vara ätbar och det är ju bra för den har jag massor av i skogskanten.

Att Odlarglädjen ligger i trakterna av Eskilstuna gör inte saken sämre. Jag kör tur och retur Strängnäs med jämna mellanrum (för att köpa lera hos Mia på EDAB) så hädanefter finns det flera orsaker till att åka den sträckan.

Under kategorin ÄTBART hos Odlarglädjen gömmer sig massor av överraskningar. Gå in och kolla så får du se!

Orsakerna till att jag vill odla så mycket fleråriga grönsaker/ätbara perenner som möjligt är följande:

1. Perenner kommer ofta tidigt på våren och har en lång skördesäsong.

2. Perenner behöver nästan inte vattnas alls.

3. Perenner kräver minimalt med skötsel och gödning.

4. Perenner är bra ur ett resursperspektiv.

5. Perenner har ett djupt och etablerat rotsystem som konkurrerar ut ogräset.

6. Perenner är ofta mer näringsrika än ettåriga grönsaker.

Och tänk då in allt ätbart från det vilda… dessa växter kräver ännu mindre.

Bra hemsida!

Det slog till och blev vinter igen. Medeltemperaturen ligger åter på nollan och vi fick skotta snö så det stod härliga till under påsken. I  odlargrupperna på Facebook utbröt en viss panik och det vittnades om ond bråd kölddöd bland för tidigt utplanterade skott och om minusgrader långt ner på skalan.

Skulle mina plantor i kallväxthuset klara testet? Det verkar faktiskt ha gått utmärkt. Dels fick vi aldrig mindre än tre minusgrader, dels har jag valt att så sånt som ska vara extra tåligt. Så de växer på hur fint som helst. Nu vet jag att det funkar så nästa år kommer jag att sätta betydligt större mängder.

Vi som inte räds lite kyla. Inte heller extrem hetta. Soliga dagar blir det 30 grader varmt i växthuset.

Precis innan snön kom så gick jag runt och inspekterade allt vilt och ätbart som spirade ur marken. Kirskålsskotten var små och aptitliga och brännässlorna var också på gång. De är ju som godast i detta späda tillstånd. Att dessutom få gratis mat som jag inte behöver odla är lyxigt.

Man tackar!

På en föreläsning med Philipp och Annevi som har skrivit boken Fleråriga Grönsaker blev det solklart att brännässlor är överlägsna ut näringssynpunkt.

Ur boken Fleråriga Grönsaker. Det är svårt att slå nässlor i näringskampen. Och i priskampen. Och i kampen om mest närodlat. De vinner förstapris i lättodlat också. Fast även guldmedalj i svårplockat…
Hämtad ur en av odlargrupperna på Facebook. Tack för fin bild och enkelt recept!

Brännässlor är även en viktig ingrediens i gödning så jag är väldigt tacksam för alla nässlor som växer i skogskanten. Man kan till och med göra textil av brännässla. Ungefär som lin. Hela växten är användbar!

Jag läser om Permakulturens ursprung och väsen på kvällarna. Vi kan väl bestämma att jag berättar mer om Permakultur när jag har läst ut boken?

Boken finns att beställa på permakultur.se men snart kommer det en ny svensk bok på temat (permakulturboken.se) som jag ser fram emot!

På söndag kommer det ett gäng nyfikna odlare som vill lära sig mera om att odla på ett hållbart sätt. Det ska bli jättekul att möta dem!

Hippophaë Rhamnoides

Svenne och Lotta är två gamla schlagerrävar men också ett kändispar som halkat från A-listan till lägre ranking.

Svenne och Lotta är även två taggiga buskar som växer vilt efter kusten. Fast det kan även vara Romeo och Julia. Eller något annat berömt heterosexuellt par.

Those were the days!

Vi snackar havtorn. I havtornsvärlden är det bara honbuskarna som får bär men det sker bara om det växer en matchande hanbuske i närheten. Därav den heteronormativa namngivningsprincipen.

Första gången jag smakade havtorn var i form av en liten vitaminshot på en frukostbuffé på en finlandsfärja. Det var inte gott så då bestämde jag mig för att jag inte tyckte om havtorn.

Sedan läste jag mer och mer om detta superbär som mer än gärna växer i Sverige och till och med vilt i vissa områden. Det ska tydligen vara lika mycket C-vitamin i ett havtornsbär som i en hel apelsin. Det låter osannolikt men jag har läst det på flera ställen. Dessutom innehåller det B12 vilket är högintressant för en gammal vegetarian som jag.

Det här är lottabusken som fick mig att tvärvända i min uppfattning om havtorn.

Inte nog med att havtorn är nyttigt, den tillhör familjen kvävefixerande växter vilket gör gödslingen enkel för den som planterar den. Vind verkar inte heller vara något problem och det är klart, växer man hej vilt på kusten så borde man stå emot några sekundmeter. Den är till och med torktålig vilket passar tider av vattningsförbud. Sol är det enda kravet för havtorn men hur svårt kan det vara att fixa liksom?

Det måste ju vara världens bästa bärbuske.

Fast det var ju det där med smaken.

Under förra årets superdupermegavärstingutbildning som jag gick (Småskalig Odling) så kom havtorn på tal vid ett flertal tillfällen och jag bestämde mig för att ge det en ny chans. Vid ett studiebesök i Christina Schaffers skogsträdgård i Bergslagen fick jag smaka på havtorn från en Lotta-buske OCH DET VAR GOTT.

Den enkla förklaringen var helt enkelt att det var just en Lotta för hon var överlägsen alla andra havtornsdamer i smak.

Christina Schaffer arbetar på Stockholms Universitet, institutionen för naturgeografi, och driver flera stadsodlingsprojekt. Läs mer om Christina i denna artikel i Svenska Dagbladet. Du hör henne dessutom i Odlarna, avsnitt 11.

Snabbt som ögat åkte jag hem och googlade denna bärdrottning och hittade henne på odla.nu. Det var dock sent på säsongen och det fanns inte längre några Lotta eller Svenne i lager. Tills här om dagen. Då dök de upp igen och jag köpte snabbt två Lottor och en Svenne. Det blir liksom inga bär utan Svenne.

Jag har aldrig köpt bärbuskar på nätet förr så det ska bli spännande att se i vilket skick de kommer fram och hur stora de är. Dessutom klurar jag på placeringen. Tomtens soligaste, blåsigaste och torraste plats men samtidigt den mest strategiska ur permakulturell hänsyn.

Man vill ju ha exakt så här mycket bär på sina buskar. Vad är knepet?

Att havtorn är taggigt och svårplockat verkar ganska lätt att lösa. Genom att kapa grenar fyllda av bär och lägga dessa i frysen så släpper bären från grenen av sig själva.

Min syn på C-vitaminer, att vi bör äta mindre citrusfrukter och mer närodlade näringsbomber, har jag skrivit om förut i detta inlägg.

På odla.nu, där jag beställde buskarna, har de den största samling av trädgårdslitteratur som jag har sett. Adlibris och Bokus i all ära men ingen av dessa boklådor har så här brett sortiment. Däremot så håller de bättre priser.

Nytt i bokhyllan i Getingedalen.

I samband med att jag klickade hem mina buskar så tittade jag igenom boksortimentet och klarade mig nästan utan att dregla. Kanske berodde det på att jag nyligen har köpt en bunt sköna gröna böcker? Trots detta så fastnade jag vid en bok som jag har sneglat på ett tag och helt plötsligt hade fingret klickat på KÖP. Hur gick det till? Har jag ärvt min mammas klicktics? Den kostade 279 kronor och var verkligen inget jag behövde men väl i kassan så kostade den bara 79 kronor så då var det ingen tvekan längre. Men hur kunde den kosta så lite? Var det rabatt för havtornskunder?

Här kan du läsa mer om havtorn.

Om man vill se en fantastisk trädgård hos en äkta trädgårdsmästare med grymma kunskaper så ska man bege sig till Marita Asklöv (Asklöv’s Trädgårdsdesign) när hon har öppet den 6 maj. Och om man åker 1 km till så kommer man till mig…

Grönt är lönt.

Läget i dalen

Här är vi inte först på bollen. Zon 5 och 260 meter över havet har sina konsekvenser. Och även om alla redan har sett knoppande träd och ståtlig vitlök i trädgårdarna på närkesslätten så tänker jag redovisa läget i Getingedalen.

Först vill jag bara ge er tre tips:

1. Biljetterna till Sara Bäckmos föreläsning den 20 maj går som smör! Skynda till Rosengrens skafferi för att vara säker på att få höra henne!

2. Rekommenderar säsongens första avsnitt av Odla med P1, särskilt 21 minuter och 53 sekunder in i programmet!

3.  Den 6 maj är det Shopping på Landet i min bygd och förutom att besöka mig, mitt krukmakeri och min trädgård så ska man definitivt ta tillfället i akt att besöka min granne Marita Asklöv. Hon har en helt fantastisk trädgård och är utbildad trädgårdsmästare. Hon säljer både tjänster och plantor och håller en hel del kurser. Nu kan den med besöksverksamhet anlita henne med 70% rabatt tack vare ett bidrag från europeiska jordbruksfonden.

Från Maritas trädgård.

I mina egna odlingar spirar det framför allt inomhus men sedan en tid även i växthuset. Och senaste veckan har det också börjat titta upp saker utomhus.

Inomhus med värme och extraljus

I januari satte jag chilifröer och jag kan konstatera att jag nog var lite ringrostig. Detta gjordes ganska slarvigt och mindre än hälften grodde. Tur var väl ändå att jag satte tillräckligt många för jag har sammanlagt 15 chiliplantor att plantera om och vårda nu. Det kanske blir försäljning på ett par stycken så småningom. Tack vare nya kunskaper och extraljus har det blivit väldigt fina plantor.

Mr Matchbox är en av chiliplantorna som jag ska försöka hålla vid liv i minst sex månader till.
Den här lär vara vrålhet. En av de värsta. Trinidad Moruga Scorpion är inte bara svår att få fart på, den växer långsamt också. Fröet sattes förra året (!) i januari, växte i slow motion, har övervintrat inomhus (utan att få löss!) och har nu små blomknoppar! Heja!

Närmaste släkting till chilin är paprikan och jag har alltid några plantor i växthuset under sommaren. Tycker att det är väldigt mycket värt att odla sina egna paprikor eftersom det är så lätt. Här skrev jag mer om paprika.

En liten paprikaskog på tillväxt. De paprikor som jag inte hinner äta upp brukar jag hacka ner och frysa in. Håller sig fint i minusgrader och är kalas vid varje vinterwok.
Tomaterna är ganska nyligen sådda. Tidigare års erfarenheter har lärt mig att vänta med detta. Att använda gamla grönsakstråg som miniväxthus är ett tips!
I pluggboxen sådde jag 49 purjolöksfröer i februari. 40 har överlevt och dessa klipps med jämna mellanrum. Då blir plantorna kraftigare istället för att bli långa och sytrådssmala. Svag näringslösning och vattning underifrån verkar dessa purjosar må bra av.
Årets nyhet och stora glädjeämne: rankspenat! Det ska bli oerhört spännande att följa dessa plantor. Ganska snart måste de nog skolas om en och en för att kunna utveckla ett friskt rotsystem. Första året lär vara ganska oansenligt i rankspenatens liv men året därpå ska de tydligen sätta en hiskelig fart!

I kallväxthuset

I växthuset pågår en förodling av växter som inte är lika känsliga. Dessa tål till och med flera minusgrader vilket det kan bli på nätterna. Närmast kameran: Vintersallat/maché, två krukor spenat, Tatsoi och längst bort ruccola. Huruvida detta är för utplantering eller för direktkonsumtion har jag inte bestämt än.
All Stars Kale Mix; en fröblandning från syrrans hemtrakter. Det är alltid kul att köpa eller att få en fröpåse från Hudson Valley Seed Library av flera skäl. I denna ingår röda och gröna kålblad av sibirisk och rysk härkomst. Det låter väldigt köldtåligt och starkt tycker jag.
Vintersallat åt alla!

Utomhus

Utomhus är det klenare så klart. Mina vitlökar har antingen inte kommit upp alls eller också ser de ut så här. Tråkigt nog så hade flera av klyftorna som jag petade ner i november hamnat ovanpå jorden. Naturligt förlopp eller är det någon som har grävt?
Att odla perenn lök är ett utvecklingsområde för mig. Jag behöver inte så många fler sorter men jag vill ha mer av de som redan växer här. Eftersom den är på väg upp redan nu så kan man skörda färsk lök väldigt tidigt och perenna grönsaker behöver både mindre skötsel, näring och vatten. På bilden syns luftlök.
Även piplöken är på väg och denna var ny i min trädgård förra året. Jag skulle vilja ha en hel skog av piplök men det ska väl gå att ordna. Frön finns på Impecta och de verkar inte särskilt krångliga att driva upp. Här har piplöken sällskap av en härdig smulgubbe.
På väg upp är även denna vilket också ska vara någon slags lök… Här tryter minnet tyvärr. Sånt skapar lite spänning!

Dags att förbereda jorden

Jag har flera olika sorters kompost och det är dags att använda dessa nu. Kökskomposten används till sånt som kommer från köket. Till detta krävs speciella behållare. Jag har två av dessa behållare för att få lite snurr på produktionen. Ett år tar det för köksavfallet att bli perfekt och näringsrik jord.

Jag har även två olika komposter för utomhusskräp. Det blir väldigt mycket nedklippt, gallrat, beskuret och rensat under vår och sommar och det lägger jag dels i en tunna med lock, dels i en hög.

Tunnan blir proppfull väldigt snabbt på våren och då lägger jag på locket. I tunnan får man gärna kissa om man kan göra det på ett bekvämt sätt. Året därpå är det kalasjord som jag sprider ut i trädgårdslanden.

Kallkompost med kiss. Rena nobelmiddagen för rädisorna!

Min tredje kompost är en öppen hög. Tack vare markkontakten så bryts denna ner med hjälp av mikroorganismer men i tunnan med lock går det snabbare tack vare värmen. Locket bidrar dessutom med ett skydd mot urlakning. Varken regn eller snö passerar detta avfall vilket bibehåller mycket näring. I den öppna högen rinner mycket näring ner i marken med nederbörden.

Oftast använder jag dock alla trädgårdsrester direkt i trädgårdslanden. Varför gå omvägen via komposten liksom?

Det finns även en fjärde kompost. Lite längre bort. Där hamnar sånt som är sjukt eller angripet. Där kan knäpparlarverna, lössen och kräftan hållas. Där hämtar jag ingenting.

Syrén. Det gör inte ett dugg ont med bristande knoppar.

Och nu rullar det på. Nya fröer sås flera gånger i veckan och landen ska förberedas med ny näring och luftning/grepning. Apropå näring så är det dags att beställa lokalproducerad gödsel från Lions Kilsbergen. Det är inte bara superkvalitet på skiten, du får den hemkörd dessutom. Hönsbajset lär till och med vara godkänt för kravodling.

Jag tror att det är färsk skit i säckarna så om du helst vill ha brunnen gödsel så låter du dem stå till nästa säsong. Jag har äntligen fått lite rull på detta så jag har tre oanvända säckar som väntar på att få komma ut.

Här beställer du!

Om du inte har anmält dig till min odlingsföreläsning den 23 april så kan du fortfarande göra det. Se här!

Wexthuset erbjuder fri frakt på alla sorters beställningar till och med söndag 9 april. Det tycker jag att ni ska utnyttja. De har en hel del bra grejer, bland annat den här strilen, kålnät och många olika sorters frö till bland annat skott och groddar.

Ut i gymmet med dig!

Gröna inspirationskällor

Det vimlar av inspiratörer där ute. Och inspirationskällor. Jag kan nästan bli lite yr av alla spännande idéer och ibland gör folk lite olika och då vet jag varken ut eller in.

För det mesta gör dock folk ganska lika och vad som avgör vilka jag väljer att lita på kan vara helt ogrundat, magkänslan styr mig. Eller också har jag hittat inspirationskällan via någon som jag känner förtroende för och då brukar det innebära en viss kvalitetssäkring.

Den nya sortens odlare, som struntar i vad det står på fröpåsarna, som har ett långsiktigt och hållbart perspektiv och som väljer bort vissa leverantörer av ideologiska skäl, dem lyssnar jag förstås extra mycket på.

Nu tänkte jag bjussa på några värdefulla inspirationskällor, både text, ljud och fysiska möten. Vi kör enligt alla-goda-ting-är-tre-principen så blir det varken för mycket eller för lite.

TREVLIGT ATT LYSSNA PÅ

Odla med P1: På måndag den 3 april är det säsongsstart för denna långkörare i radion. Klockan 10.35 på måndagar sänds programmet men det är lätt att lyssna när man vill via play. Här får man inte bara reportage och råd om grönsaksodling utan programmet speglar hela trädgården men det är ändå något behagligt och knasigt med radioodling. De har förstås en egen sida på Facebook också.

Gustav och Maj-Lis. (Maj-Lis intervjuas i Odlarna, avsnitt 18.)

Podcasten Odlarna: Podcasts är ett riktigt bra forum. Här kan vem som helst göra ”radioprogram” om vad som helst för lyssnare med smala specialintressen. Jag har hittat Odlarna som har hunnit göra 44 avsnitt med lika många djupintervjuer med riktigt nördiga odlare. En del program är hyperintressanta och en del har jag blivit glatt överraskad av. Den senaste som fick mig att höja på ögonbrynen var Niklas Karlsson i avsnitt 43. Det började som en gäspning men avslutades med ståpäls. När någon nämner Fortier, markpackning och No Dig inom loppet av fem minuter så är jag såld.

Podcasten Två Odlare Emellan: Det här är odlarnas lilla svarta just nu. De två hetaste grönsaksodlarna i Sverige går ihop och gör en podcast tillsammans. Kan det bli högre intresseflagga än så? Nej jag tror inte det. Jag missar inte ett enda avsnitt och det har hänt att jag har lyssnat två gånger på vissa. (Johannes hörs i Odlarna avsnitt 8 och Sara i avsnitt 29.)

 

BÖCKER VÄRDA ATT LÄSA

Handbok för köksträdgården av Lena Israelsson. Det går inte att komma ifrån denna bibel för grönsaksodlare. Den återkommer som förstahandsvalet på många odlares topplistor och jag instämmer. Detta var en av de obligatoriska böckerna i kursen jag gick förra året. Lena har även skrivit andra värdefulla böcker och en som ligger högt på min önskelista är Odla året om. (Lena intervjuas i Odlarna, avsnitt 2.)

 

Gödsel av Tina Råman. Om man har något som helst intresse för hållbarhet, miljö och självförsörjning så är man nog också intresserad av att göra eller samla sin egen gödning. Den här boken är komplett. Den ger en lättsam och tydlig redogörelse för vilka alternativ som finns och hur de ska användas. Grym bok. (Tina intervjuas i Odlarna, avsnitt 32.)

Bild lånad från Sveriges Radio.

 

Permakulturboken av Ylva och Johan Arvidsson. Det här är en chansning för boken finns inte än. Däremot så saknas det litteratur om Permakultur på svenska och detta kommer att bli den första. Om allt går vägen så finns boken i handeln i maj. De permakulturella principerna borde vara grunden i alla odlares tillvägagångssätt. De går ut på att man följer naturens växtmodell och väljer så enkla metoder och så miljövänliga val som möjligt. Jag har redan bokat mitt exemplar.

HEMSIDOR & BLOGGAR SOM BERIKAR

Om podcasten är amatörens chans till att sända radio så är bloggen den glada skribentens möjlighet att få bli publicerad. Därmed inte sagt att poddar eller bloggar håller sämre kvalitet än radio, tidskrifter och böcker, nej tvärtom kan det vara mycket bättre många gånger.

Här skulle jag kunna välja tre självklara storbloggare (Skillnadens Trädgård, Farbror Grön och Bondjäntan) men istället tänker jag presentera några alternativ som borde få mer uppmärksamhet.

Gröna Rader: Här samsas artiklar och rapporter med tabeller och bloggtips. En bra samlingsblogg som växer för varje gång jag besöker den. Här hittar man till exempel hela Nils Åkerstedts Boken om Marktäckning. Det är generöst!

GjordNära Tunnelväxthus: Att odla i tunnelväxthus verkar vara Da Shit just nu men jag ser inte varför detta skulle vara en övergående trend, det finns inga anledningar att odla mindre, bara att odla mer, och då behövs vissa hjälpmedel. Det går att beställa rätt så billiga tunnelväxthus på till exempel eBay men de brukar vara av sämre kvalitet så därför vill jag varmt rekommendera våra lokala återförsäljare i Blixterboda. De har tagit tunnelväxthuset till en ny nivå och nu snackar vi dessutom kvalitet. Gänget kommer att finnas på mässan Nordiska Trädgårdar 6-9 april för den som åker dit.

 

Odlings-TV: Här samlas både kortare och längre videoklipp med odlingstema. Det är bara att välja och vraka och låta intresset styra. Arkivet börjar bli riktigt stort och ibland är det bara en film som kan ge den perfekta instruktionen. Vad menas egentligen med att grepa och hur viker man sina egna fröpåsar? Just nu följer jag en serie som heter Chiliskolan och hittills har det gjorts 21 avsnitt av denna. Mina kunskaper om chiliodling har ökat med flera kilo i år och det ser man faktiskt på mina plantor också. Har aldrig haft så ståtlig chili!

 

MÖTEN IRL FÖR DEN MODIGE

Örebro Trädgårdsfest går av stapeln den 20 maj och årets upplaga ser ut att hålla högre kvalitet än förra årets. Betydligt fler utställare och föreläsare av värde. Bland annat kommer ovan nämnda Sara Bäckmo dit och för att få höra henne live så bör man köpa en biljett för 100 kr. Den inhandlas på Rosengren Skafferi på Länsmuseet. Dagen därpå, den 21 maj, är det Karlslunds Trädgårdsdag vilket brukar vara ett riktigt fint arrangemang i vacker miljö.

Mångfaldsträdgården i Stjärnsund: I södra Dalarna i närheten av Hofors ligger Stjärnsund och där finns ett centrum för permakultur, skogsträdgårdsodling och mångfaldsträdgårdar. Det är samma personer som ligger bakom Fleråriga Grönsaker, en bok som hade kunnat ingå under rubriken BÖCKER VÄRDA ATT LÄSA. I sommar erbjuder de guidade turer med lunch och jag har bokat in mig den 16 juli. Jag tror att en vandring genom deras projekt kan vara mycket lärorikt. På gränsen till yrselframkallande.

Boken från Stjärnsund.

Odlarföreläsning i Getingedalen: Japp! Här gör jag ödmjukt reklam för mig själv. Jag tror nämligen att det blir årets bästa föreläsning för den som vill utveckla sitt grönsaksodlande, lära sig mer om jord, gödsel och vitsen med att täcka sina bäddar. Och en himla massa annat. Fika ingår så klart och vi kommer att hållas utomhus i möjligaste mån. Datum: 23 april kl. 10-13. Pris: 300 kr. Anmäl dig till info@getingedalen.se.

Från min hemsida.

Idag hade jag lovat att berätta mer om Gourmetgarage, en nätbutik med fröer som jag har handlat från för första gången.

Det är stört omöjligt att låta bli att handla ytterligare en fröpåse när man från flera håll hör om en specifik gröda, hur lättodlad den är, hur gott den smakar och hur enkel den är att lagra.

Därför blev det ett litet kompletterande inköp från Gourmetgarage och det var inte sista gången! Snabb leverans, tilltalande fröpåsar och vackert paket. Inte för att det har någon som helst betydelse i slutänden men är man lättlurad och estet så är man. Att Gourmetgarage får väldigt positiva omdömen i media gör inte saken sämre. Hög grobarhet på fröerna, kvalitetsplantor och goda smaker.

Alltså fröpåsar som kommer i rött silke med vita prickar… det kan bara bli goda grönsaker!

Vad köpte jag då?

Jo, en tomatsort som både Stefan Sundström och Gustav Mandelmann håller som sin favorit; Brandywine. Då handlar det bara om smak, inga andra egenskaper. Därför köpte jag frön till denna. När jag botaniserade på deras hemsida så hittade jag en annan tomatsort som hette Ponderosa och det finns en lokal koppling till det namnet så jag kände att jag ville odla Ponderosatomater. Smaken vet jag inget om men den ska ha fina lagringsegenskaper. Till sist slog jag till på Farbror Gröns favorcitzucchini Romanesco. Av alla zucchinis han har provat så var denna den allra godaste. Den måste jag bara prova.

Får man göra en tavla av en fröpåse? Ja det får man!

I nästa inlägg blir det helt enkelt en lägesrapport från Getingedalens Gröna. Jorden är mjuk, temperaturen är skön och förkultiveringen har gått in i sin tredje fas.

Att odla sina egna grönsaker är som att trycka sina egna pengar.

Kom på min föreläsning!

Frågorna kommer ganska tätt och de handlar om allt möjligt. Vad jag odlar, bevattning, lusbekämpning, gödsel, växtföljd, lagring, hur det går till och bästa potatissorten.

Jag svarar så mycket jag kan, det är kul om folk vill lära sig mer om grönsaksodling, men nu tänkte jag samla ihop alla svar till en föreläsning och den kommer att hållas mitt emellan sparrislandet och kålbädden. Typ.

Det känns både tydligare och enklare att prata odling på plats så vi gör det utomhus hemma hos mig. Jag kommer att dela med mig av mina bästa tips, prata om grönsaksodlande på ett hållbart sätt och berätta om länkar, böcker och poddar som har berikat mitt odlande.

Plats: Getingedalen, 2,5 mil nordväst om Örebro

Datum: Söndag 23 april 2017

Tid: 10-13

Anmälan och frågor: Maila info@getingedalen.se

Utrustning: Kläder för utomhusvistelse, anteckningsgrejer och kanske en kamera?

Pris: 300 kr. Fika ingår!

Läs mer här.

Idag har jag lovat att redovisa rankspenatens utveckling. Än så länge går det över förväntan men det är lååååång tid kvar innan detta är en högt klättrande buskig perenn som ger tidig skörd av gröna blad.

Att jag fick fart på de tröga fröna känns som en seger i sig och faktum är att efter förra veckans lilla hallelujamoment så har ytterligare lika många fröer grott och planterats.

Det här är alltså det jag pratar om. Några rankspenatfröer som har grott på blött hushållspapper…
…och försiktigt planterats i jord och fortsatt att växa!

Fortsättning följer.

Jag hade också lovat att skriva om vikten av att skynda långsamt. I januari vaknar odlardjävulen till liv och mycket tack vare sociala medier. När andra lägger ut bilder på saker som gror gäller det att andas djupt och inte jämföra sig.

Några kanske bor i Skåne eller odlar i zon 1. Sverige är långt.

Andra kanske har stora utrymmen och tillräckligt med växtbelysning för att kunna härbärgera så stora plantor inomhus i flera månader.

Vissa har uppvärmda växthus som de kan ställa ut sina plantor i, lyllos dem.

De flesta har det nog ungefär som jag; växtzon 3-7, begränsade utrymmen, dåligt med ljus, bara kallväxthus eller inte ens det.

DÅ SKA MAN VÄNTA.

Det betyder att jag ännu inte har satt några tomatfröer. Inte heller några bönor, kålplantor eller squash. De skulle inte ha mått bra. Blivit långa, rangliga, svaga och sköra. Nu drar det dock igång på riktigt. Ungefär sex veckor innan jag kan sätta ut något börjar jag. Och i mitten av april har vi ungefär 14 timmar naturligt ljus på mina breddgrader och alltfler plantor klarar sig utan extrabelysning.

Lena Israelsson har skrivit den enda odlarbok man egentligen behöver men är även en bloggare. I februari skrev hon ett ljuvligt inlägg med rubriken Om vådan av att tjuvstarta. För att sammanfatta innehållet i Lenas text och samtidigt citera skribenten:

”ge fan i att så gurka i februari!”

Den enda bok du egentligen behöver. Den är bäst.

Jag hör alltför ofta hur man förbättrar sin jord med för stor iver och för lite kunskap. Det snackas jordfräsar, sand, torv och djupgrävning och jag tänker bara NEJ! STOPP!

Det tar tid att få en fin jord och det enda hållbara sättet att förbättra sin jord, både strukturen och näringen, är att tillföra organiskt material. Världsledande på det området är färskt gräsklipp men egentligen är allt av intresse. Uppkrattat, nedklippt, bortrensat, gallrat, tjuvat – lägg det på din jord. Om du har tillgång till kompost, stallgödsel, ensilage eller halm så kompletterar du med det. Maskar och mikroorganismer jublar och gör jobbet åt dig!

Du kanske inte får en fin odlingsjord i år men nästa. Och nästnästa. En bra jord är ett långsiktigt projekt. Andas och gör något annat kul under tiden. Kom på min föreläsning så ska jag berätta jättemycket mer om just detta.

En annan sak som vi – den hårda vägen – har lärt oss att vänta med är fruktträdsbeskärning. Äppelträd rekommenderas att man klipper under JAS-månaderna (juli, augusti, september) men då tycker vi att lövverket stör, man ser inte hur grenarna går.

Därför har vi valt att följa den gamla bondepraktikan istället; vi klipper runt jul. Trädet är i dvala och det är ingen risk att det blöder eller savar i snittytorna.

Nu har vi dock anledning att omvärdera våra klipprutiner, vi har nämligen någon som klipper åt oss och det gör hen ungefär så här års. Hen saknar dock kunskaper i trädbeskärning vilket innebär att vi alltid måste gå efter med sekatören och snygga till.

Älgen är hungrig på vårvintern och tar allt den kommer åt. Späda fjolårsskott av fruktträd verkar vara ett bra alternativ enligt skogen konung och det finns något härligt med att ha älgar i trädgården men de är kompromisslösa. Beskärning av äppelträd sker enbart på deras villkor så det enda vi har att göra är att rätta oss efter dessa. Härmed lägger vi således ner julklippningen och nöjer oss med snyggbeskärningen efter älgarnas besök.

Någon har inte gått kursen.

I vissa fall kan man inte starta för tidigt. Mangold, som är både köldtålig och tvåårig, såddes sent i höstas och skördades endast försiktigt. Därför kommer den nu igen med små späda aptitliga skott. Under mangoldens andra år i livscykeln går den i blom, det är så naturen fungerar (varifrån skulle man annars ta fröer?), men det dröjer till varmare dagar. Till dess har vi gröna blad till salladen.

Mangolden är en tuffing, växer intill snön.

Vintersådd av robusta grödor gjordes i växthuset för ett par veckor sedan och där har redan de första fröerna börjat gro. Det visade sig att ruccolan var minst känslig mot kraftiga temperaturväxlingar. Här har jag snart något som kan komplettera mangolden i salladen.

Välkommen upp!

Själv skyndar jag så långsamt jag kan mot 50 men idag tog jag ett steg närmare.

47

Har ni beställt fröer från Gourmetgarage någon gång? Det gjorde jag för första gången i år. Det kommer jag att skriva mer om i nästa inlägg. Dessutom kommer jag att avslöja mina inspirationskällor.

Getingedalens Gröna blir grönare.