Resultat som räknas

 

Det är så gött när man börjar se resultat. När man hämtar måltiderna i trädgården. När man skördar stort och aptitligt. När man får smaka och äta sådant som man har odlat själv.

Flädersaften är silad och infryst. Där håller den i evigheter och man slipper tillsätta så mycket kemikalier. Av citronerna gör jag marmelad, inget ska gå till spillo.

Recept saft

4o fläderblommor

2-3 ekologiska citroner

2 liter vatten

1,5 kg socker

33 g vinsyra

Se över blommorna, ta bort eventuella fula delar, insekter och alltför grova stjälkar. Lägg dem i en stor bunke.

Skär citronerna i tunna skivor och lägg dem ovanpå blommorna.

Koka upp vattnet, tillsätt socker och vinsyra och rör tills det har löst sig. Häll över blommorna.

Täck kärlet och ställ kallt i fyra dagar.

Sila saften i silduk och frys in. Spara 1 dl till marmeladen

 

Recept marmelad

Citronskivorna efter flädersaften

1 dl socker

1 dl flädersaft

Hacka citronskivorna i mycket små bitar. Ta bort eventuella kärnor.

Koka upp citronbitar med socker och saft. Låt småputtra i 20-30 minuter eller tills marmeladen börjar bli transparent och gyllene. Häll upp på väl rengjorda burkar och ställ burkarna upp och ner tills de har svalnat.

Ljuvligt av fläder.

Lite för sent hittade jag ett recept där man använder rabarber istället för citron. Det ska jag prova nästa år. Jag blir lycklig 1. varje gång jag får användning av mina rabarber; 2. när jag slipper köpa mat och i synnerhet mat som transporterats långväga.

Eftersom citronsyra är en omdiskuterad ingrediens så använder jag vinsyra istället. Dessutom kan man ta mindre mängd vinsyra än citronsyra. (Citronsyra är 1,5 gånger surare än vinsyra så här skulle det räcka med 20 g vinsyra.)

Till frukosten går jag ut och hämtar färsk grönkål som jag mixar med frukt, juice, yoghurt, ingefära – eller vad huset bjuder – till en smoothie. Alla näringsämnen är kvar så snabbt efter skörd och utan uppvärmning så jag tror att det ger en bra start på dagen.

Fast ibland tänker jag att jag borde bli bättre på att använda vilda växter i större utsträckning. Dessa har inte krävt några som helst resurser för att finnas till och de är ofta lika näringsrika.

Just nu har jag en gigantisk kulle av svinmålla. Den jord som ännu inte har förbrukats av de sju ton som tippades här i våras har blivit tillfällig boplats åt en miljon friska plantor med svinmålla. Jag borde egentligen ta rätt på varenda en av dem istället för någon kvist då och då.

Ett fullkomligt paradis. Här duttar och daltar jag med mina sådder – rensar ogräs, vattnar och gödslar – samtidigt som jag går förbi denna skatt flera gånger om dagen. Skärpning.
Mild och fin smak med mycket näring. En vanlig ingrediens i indisk mat. Det är dags att sluta betrakta svinmållan som ett ogräs.
I min frukost ingår det ofta en nyuppdragen rättika. Denna äter jag i skivor med några korn av örtsalt. Basilikan lägger jag på smörgåsen tillsammans med tomat. Det är en match made in heaven.

Nu börjar det närma sig semester på allvar. Fast en semester som husägare och odlare innebär inte särskilt mycket hängmatta. Vi målar fasad, renoverar car port, fixar trilskande bilar och sätter upp hängrännor.

Förutom vattning och gödsling så ska det skördas, omhändertas och sås nytt. I fallen med de tidigast skördade grödorna (även om allt är ovanligt sent i år) så lämnar de värdefull odlingsyta efter sig och det finns många saker som helst odlas på sensommaren och hösten.

Jag står redo med frön till rädisor, pak choi, spenat, machésallat och lite annat.

Nu tar bloggen en paus för att jag ska få lite semesterfeeling. Jag håller som bäst på att avsluta några jobb i verkstan och inleder ledigheten med en liten resa till Stjärnsund och en guidad tur i deras mångfaldsträdgård.

Detta får ni höra mer om i mitten av augusti!

Rakubränd bondböna.

Må så gott!

Grönsaksporr

Det är dåligt med frukt på paprikaplantorna. Bönorna är klena och långsamma. Några ärtsorter ville inte gro alls och i broccoliraden är det ganska glest. Det är aldrig 100% avkastning. Någonsin.

Då får man istället försöka glädjas åt det som gror och ser friskt ut. Och när jag hör att det är ungefär samma läge för andra så blir jag lugnare. I söndags besökte jag Rikkenstorp där jag gick odlarutbildning förra året och de tyckte att det gick trögt. Juni var kall, sa de, och det tröstade en smula. Det är svårt att göra något åt vädret.

Här följer lite grönsaksporr, en serie bilder på sånt som funkar i år.

De första bladen basilika är skördade och samlades på ett fat tillsammans med tomat och mozzarella i en lättäten caprese.
Jag odlar rättika för första gången, en röd variant. Ser ut som morötter men smakar rädisa. Växte snabbt. Tacksamt.
Löken jobbar på. Blasten är lika god som löken i detta detta skede.
Äntligen börjar morotsraderna se ut som de ska. Detta är en slow starter och man måste vänta ganska långt in på säsongen för att veta om det var en lyckad sådd eller inte.
Koriandern är också klar för skörd. Visserligen har jag flera burkar koriander i frysen från tidigare år men det är svårt att slå färska blad.
Rödbetornas fröer var en blandad sort så det kommer upp både röda, gula och randiga ur jorden. Blasten är också god och bör användas tycker jag.
Precis som betorna så var mangoldfröerna en blandpåse. Här blir det bladnerver i massor av härliga färger.
I mitt förra inlägg visade jag hur fin min Cos-sallat Jericho var men jag äter gärna mer än en sorts sallat. Visserligen kan jag blanda med mangold och blast från betorna men jag kunde inte motstå en rad med blandad plocksallat också.
Grönkålsblandningen från Hudson Seed Library mår alldeles förträffligt och än har jag inte sett några larver. Vi äter så mycket vi hinner.
Det blir mycket mat av kål. Och mycket näring.
Den första potatisen blommar snart. Att säga att potatis är skördeklar efter blomning är inte helt sant. En del blommar inte alls och det enklaste sättet att ta reda på vad som gäller är att ta upp en planta och kolla. Även små potatisar är väldigt goda. Dessutom kan man sätta tillbaka plantan efteråt så blir blir det fler knölar.
I Getingedalen växer även prydnadsväxter även om de blir färre för varje år. Piprankan har jag för att den är så vacker och dessutom får den små oemotståndliga pipfrukter.
Hur udda är inte dessa?

Nästa veckas inlägg blir det sista innan semesterpausen. Nu ska jag skörda fläderblommor och äta vitlöksfräst grönkål.

Ljuv är mödans lön

I stort sett allt är i jorden, frön och gödsel samarbetar nu med jord, regn och maskar. Just nu är det bara tillsyn och underhåll som gäller. En och annan stödgödsling krävs och lite ogräs ska förstås rensas.

Sallaten Jericho försåddes och klarade utplanteringen galant. Två bra saker med förodling: 1. Plantorna hamnar med perfekt avstånd och det blir inga luckor pga frön som inte vill gro. 2. Plantorna är tillräckligt starka för att klara av eventuella angrepp och extremt väder.
Några sparrisar om dagen blir väldigt gott i magen.

När de snabbaste och tidigaste grödorna är färdiga sår jag nya grönsaker. Vissa mår bättre av att växa när det är svalare och längre nätter. Rädisa, spenat, asiatiska blad, vintersallad och ruccola till exempel. Om man sår dessa i maj eller juni så går de nästan alltid i blom, det blir varken blad eller rötter.

Jag gissar att de tidiga potatisarna kommer att skördas först och därefter vitlöken.

Potatisen kommer så fint så.

Jag har problem med min squash som ruttnar och dör. Jag gissar att de vill ha ett betydligt varmare liv än vad som har erbjudits hittills. Om de dessutom är lika känsliga för omplantering som sina släktingar gurkan så kan även detta vara orsaken.

En av överlevarna.
En annan kämpe. Här tillsammans med bondbönan Express. Jag tänker att de blir perfekta tillsammans. Bönorna sticker iväg uppåt och squashen slingrar omkring på bädden. Bönorna binder kväve (=näring) och squashen tackar och tar emot.

Därför har jag sått lite extraplantor av squash som står på tillväxt i växthuset. Där finns också störbönor av samma orsak. Visserligen förstod jag av beskrivningen att det var på håret att störbönor skulle kunna växa här i zon 5 men jag chansade. Och har kanske lärt mig något.

Reservodling av sqaush. Det skulle inte förvåna mig om jag har för många plantor i slutänden. I augusti är det kanske jag som försöker skänka squash till höger och vänster.

Istället för att sörja över saker som inte funkar så har jag blivit betydligt bättre på att glädjas över det som gror och växer. Om nu störbönorna inte gillar förutsättningarna här så är det bättre att satsa på något annat i framtiden.

Mina stackars prydnadsväxter lever en alltmer försummad tillvaro. Grönsakerna är sååå mycket mer spännande och när pionens knoppar kommer så skäms jag nästan.
Rodgersian med sitt ljuvliga bladverk skänker ögonfröjd.

Nu ägnar jag mig mycket åt gräsklippning eftersom det växer hejdlöst så här års. Kanske inte den roligaste aktiviteten på jorden men jag får ordentligt med motion och jag använder gräsklippet som gödning. Det är en komplett näringskälla tydligen.

Trots att vi har en gräsklippare med mulcherfunktion så kan jag ändå räfsa ihop några hinkar klipp då och då. Perfekt gödning och funkar även som täckmaterial.

Det har sänts en hel del intressanta saker på radio under senaste veckan. Bland annat Vetandets värld i P1 där de berättade om hur alltfler lantbrukare har förstått att plogen gör mer skada än nytta i jorden och att daggmasken och andra mikroorganismer är goda ersättare.

Du hittar programmet här. Dessa rön är direkt överförbara till den lilla odlingen där jag uppmanar alla till att gräva mindre och grepa mer. Det finns till och med en rörelse som kallas No Dig vars främsta syfte är att sprida kunskapen om sundare odlingsmetoder. Här läser du mer om vinsterna med att skippa grävningen. Visserligen på engelska men den är lättbegriplig.

Charles Dowding är No Dig-rörelsens grundare och bilden kommer från hans hemsida.
Min vän grepen.

Vetenskapsradion i P1 har också uppmärksammat nackdelarna med plöjning och avsnittet hittar du här.

På lång sikt gör plogen mer skada än nytta, och för att skydda och återställa kolförrådet måste vi sluta att plöja och i stället bearbeta jorden så lite som möjligt, säger professor Rattan Lal vid The Ohio State University i Columbus.

Mitt tredje radiotips är Odla med P1. Deras program går alltid att höra i efterhand på srplay eller som podcast. I senaste avsnittet förklaras det tydligt hur man ser skillnad på färsk och brunnen stallgödsel och hur man använder dessa.

Själv har jag investerat i två praktiska medelstora tunnor med lock. Den ena står på en undangömd plats och den andra strategiskt placerad mitt bland bäddarna.

Den gömda tunnan med skön höjd och sittkant.

Den undangömda kissar jag i och tack vare placeringen, höjden, den breda kanten och locket så är den riktigt bekväm att uträtta behoven i. Urin är en väldigt bra näringskälla och jag har kommit över den äckliga känslan som förr hindrade mig att vattna med guldvatten.

I tunnan finns även brännässlor och några liter vatten och tillsammans bildar detta en riktigt stinkande men näringsspäckad sörja. Lite guldvatten i vattenkannan gör alla tomater på gott humör och jag har inte behövt lägga ut en enda krona.

Så fort jag hittar en tuva med brännässlor så rycker jag av dessa (med handskar) och lägger i tunnan samtidigt som jag håller andan.

I tunnan som står mellan trädgårdslanden gör jag en annan sorts näringslösning. Där ligger hönsgödsel blandat med vatten och detta blandar jag också i vattenkannan. En snabbverkande boost åt de flesta grönsaker. Hönsskiten har jag betalat några kronor för men den är lokalproducerad och KRAV-märkt så det kan det vara värt.

Basilikan gror!
Grönkålen mår förträffligt och det har inte dykt upp några skadedjur än men jag är redo med Bacillus Thuringiensis.

Apropå squash; vet ni skillnaden mellan squash, pumpa, zucchini och courgette? Det reder jag ut i nästa inlägg.

Odla i gelé

Förra veckans avsnitt av Trädgårdstider (avsnitt 2) innehöll ett inslag om att odla i gelé. Då slog det mig att jag hade läst om det förut så där i förbifarten.

Det är några snillrika entreprenörer med näsa för trender som har gjort business av odlarhajpen och satt ihop ett litet paket med kruka, gelé och frön. De kallar sig Our Greenery.

Smakfull marknadsföring från Our Greenery.

Man behöver definitivt inte detta (dyra) paket för att odla skott i gelé vilket även visas i Trädgårdstider. Och nu tänkte jag gå till botten med denna metod och visa exakt vad det handlar om.

Den gelé vi pratar om är agar, en produkt framtagen ur alger vars vanligaste användningsområde är 1. i laboratorier (gelén som man odlar bakterier på) 2. ett vegetabiliskt alternativ till gelatin i desserter och annat ätbart.

Att produkten är giftfri och naturlig känns ju jättebra men det är fortfarande tre saker som stör lite. 1. Framställningen görs i Japan, Kina och på Sri Lanka. Går den rättvist till? 2. Kan man vara helt säker på att det inte tillsätts något otrevligt i extraheringsprocessen? 3. Den långa transporten och förhållandena för de som jobbar i den.

Nåväl, agar går att hitta i välsorterade matbutiker, oftast på bakavdelningen.

Agar ingår i de flesta vegetarianers kök.

I paketet från Our Greenery ingår en kruka men det går att använda vilket tätt kärl som helst. Om man har ett fat som passar som lock så är det en bonus.

Recept:

Jag häller 4 dl vatten i en kastrull och på ytan häller jag 2 msk agarpulver. Detta får koka upp utan omrörning och precis när det börjar sjuda så drar jag ner värmen och börjar röra. Det tar ca 3-5 minuter för all agar att lösa upp sig och då är det klart.

Medan vätskan fortfarande är varm så häller jag upp den i mitt odlarkärl, i bilderna nedan har jag använt en mindre pajform. På 30 minuter har agaren stelnat till gelé.

På gelén häller jag ut ett lager frön av typen mikrogrönt, skott eller småblad. Jag valde broccoli.

Ett dygn efter sådd. Ett lock har legat på odlingen för att öka farten.

En av de finurliga grejerna med att odla i gelé istället för jord är att man inte behöver vattna. Det är redan 4 dl vatten bundet i gelén så fröna hämtar allt de behöver därifrån. Mycket fiffigt.

Genom att täcka fröna så att de får gro i mörker så startar processen mycket snabbare. Efter tre dygn tar du av locket och då är groddarna gula och saknar klorofyll. Därefter ska skotten växa ljust och bli gröna och nyttiga.

Två dygn efter sådd. Små groddar börjar titta fram.
Tre dygn efter sådd. Nu är det dags att ta av locket och låta skotten växa i ljus.

Broccoli lär vara ett av de nyttigaste skotten. Så om man är ute efter näring så är det broccoli som gäller. Sen är de ju goda också förstås.

Mina fröer för odling av skott just nu. Salladskrasse, bondböna, rättika, grönkål, lök och broccoli.
Fyra dygn efter sådd. Nu när skotten får ljus så blir de gröna.
Fem dygn har gått och nu kan man börja skörda.
Dygn sex ser man inte längre så stor skillnad. Skotten är i princip färdiga.

Min slutsats blir nog att detta är ett väldigt enkelt och behändigt sätt att odla skott på. Man behöver ingen jord som smutsar ner i köket och man behöver inte vattna. Snabbt går det också. De enda negativa aspekterna är väl ovan nämnda runt framställningen av agar. Och ur ett självhushållarperspektiv så betyder det ett oönskat inköp (agar). Jord, den lilla mängd som krävs, kan jag gräva upp på gården.

Tre tips

Dagens första tips är att besöka plantmarknaden (som är en auktion) i Kilsbergens hembygdsgård torsdag 18 maj kl. 19.00. Det brukar finnas plantor av de mest udda och roliga slag och priserna brukar bli väldigt låga. De bjuder på kaffe med dopp. Detta ligger mellan Filipshyttan och Frösvidal och det är skyltat efter vägen.

Från förra årets plantmarknad.

Ett annat tips är förstås att besöka Örebro Trädgårdsfest på lördag 20 maj och fortsättningen i Karlslund på söndagen. Jag har biljett till Sara Bäckmos föreläsning på lördag kl. 14 så då ses vi kanske?

Tips nummer tre är att plocka ihop sin egen sallad på vilda blad, fönsterodlat och förodlade skott. Igår blandade jag späda björkblad, späda rönnblad, kärleksört, lite blåbärsblad, ramslök, skott av chiafrö, spenat, machésallad och några stjälkar luftlök till en smarrig sallad. Dressingen gjorde jag på dijonsenap, citron, rapsolja, krossad rosépeppar och lite salt.

Nästa vecka blir det ett reportage från en fönster- och balkongodlare i Stockholm. Det finns bara begränsningar för den som sätter upp dem själv.

Att odla jorden

I tisdags sändes en dokumentär på SVT som heter Sista skörden. Den visar vad som har hänt med våra jordar med den behandling de har fått under de senaste 50 åren. Det är inga muntra besked som ges men dokumentären försöker ändå att avsluta på ett hoppfullt sätt genom att visa på olika framgångsrika projekt.

Sista skörden är en 58 minuter kort sammanfattning av innehållet i utbildningen jag gick förra året. Man pratar om monokulturer, markpackning, vilka konsekvenser konstgödsel får och hur viktigt det är att vi tar hand om våra mikroorganismer.

En annan sak som jag lärde mig på kursen, och som även avhandlas i dokumentären, är näringen i maten. Den kommer i princip uteslutande från jorden så om vi inte sköter våra jordar så får vi inte heller någon bra mat.

Om man väljer perspektivet odla jorden istället för att odla grönsaker så har man kommit en lång bit på väg. Grönsaksskörden blir per automatik lyckad om jag har skött min jord.

Se Sista skörden. Den handlar om vår mat.

Jag är så glad att jag inte har förhastat mig. Det ligger fortfarande snö i Getingedalen och det är så skönt att konstatera att mina tomatplantor inte har ränt iväg och längtar ut. Jag har även varit återhållsam beträffande förodling av squash, kål, majs och en massa annat vilket känns otroligt bekvämt nu när snön fortsätter att falla och vårkänslorna endast är kortvariga.

I Getingedalen råder fortfarande vinter.
I mitten av april är dagsljuset tillräckligt långvarigt och starkt för att vissa växter ska slippa stå under lysrören. Chiliplantorna älskar söderfönstret i verkstan och några av dem blommar redan.
Jag har tre Black Jalapeno, inte för att det är någon favorit utan för att dess fröer behagade att gro, och de är först ut att blomma. Alltså det är inget fel på Black Jalapeno, det är en vacker lila-svart chili, men det hade varit roligt med lite större variation.
Eftersom det är fullt i mina söderfönster så gör fortfarande växtbelysningen stor nytta. Här står det mestadels tomater nu men även lite annat kul. Främst ser man skott av röd malabarspenat och i bakgrunden tronar en gammal kruksallat från mataffären. Efter att sista bladet ätits upp så planterade jag om stocken i rymligare kruka och satte under ljus och vips kommer ny sallat!
I vintras köpte jag sticklingar av grön malabarspenat som har vuxit ur sina krukor nu. Dags att plantera om och så fort nattemperaturen tillåter så får de flytta ut i växthuset. Malabarspenat kan tydligen växa flera meter på en sommar. Det är en tropisk värmeälskare och äts ungefär som vanlig spenat. Godast i tillagad form.
Det ska tydligen vara superlätt att ta egna frön och sticklingar av malabarspenat. Det betyder att man aldrig mer behöver köpa eller vara utan.

En orsak till att jag inte har förhastat mig är en anhopning av projekt som samtliga råkade hamna i april och maj. Å växternas vägnar kan jag kanske tacka dessa projekt för att inget har såtts för tidigt och dött frys- eller försummelsedöden.

Projekten kan till synes ligga långt från odlandet men vid en närmare titt så finns det faktiskt kopplingar.

Under Shopping på Landet gör man rätt i att besöka Asklövs Trädgårdsdesign. Och kanske mig?
Jag är en av utställarna i Älskade Lera på Bryggeriet i Nora. Förutom att jag tror att det blir en spännande utställning där allt är gjort av lera så har mitt verk en stark koppling till grönsaksodling…

Dagens sista rekommendation, och nästan namne med ovan nämnda utställning, är tidningen Älskade Trädgård. I det senaste numret råkar ni hitta ett reportage om mig!

Rallarros på tallriken

Det var förmodligen i år man skulle ha gått. Alla var där utom jag.

Nordiska Trädgårdar, mässan i Älvsjö som jag aldrig har varit på. Jag hade nästan bokat in mig i år men så kom något emellan, minns inte vad, och jag tänkte att det går fler tåg. Har jag väntat så här länge så kan jag vänta lite till. Dessutom såg mässprogrammet halvintressent ut.

Ha. Förmodligen var jag inte inne på rätt sida och letade. Det var ett hyperintressant program som jag missade totalt. Alla var där. Mandelmanns, Jordnära Tunnelväxthus, Bella Linde, Farbror Grön, Danska bonden, Permakulturgänget från Stjärnsund, Sara Bäckmo, Odlings-TV – you name it!

Gissa om jag kommer att vara där nästa år…

Tur att Odlings-TV filmade så pass många föreläsningar och intervjuer att även vi på hemmaplan kunde få ta del av innehållet. Tur att Odlarglädjen fick berätta om sin verksamhet för den hade jag totalt missat!

Eftersom jag hyser ett stort intresse för ätbara perenner så såg intervjun med Eva på Odlarglädjen lockande ut och den var superbra! Mycket av det som presenteras hade jag kännedom om men några nyheter fick jag lära mig.

Dessutom hittade jag snabbt in på Odlarglädjens hemsida för att se vad de hade i sitt sortiment och äntligen hittade jag några plantor som jag har letat efter! Bland annat vit rallarros som både är vacker och ätbar.

Från Odlarglädjens hemsida. Enligt hemsidan Dags att plocka ska även den rosa rallarrosen vara ätbar och det är ju bra för den har jag massor av i skogskanten.

Att Odlarglädjen ligger i trakterna av Eskilstuna gör inte saken sämre. Jag kör tur och retur Strängnäs med jämna mellanrum (för att köpa lera hos Mia på EDAB) så hädanefter finns det flera orsaker till att åka den sträckan.

Under kategorin ÄTBART hos Odlarglädjen gömmer sig massor av överraskningar. Gå in och kolla så får du se!

Orsakerna till att jag vill odla så mycket fleråriga grönsaker/ätbara perenner som möjligt är följande:

1. Perenner kommer ofta tidigt på våren och har en lång skördesäsong.

2. Perenner behöver nästan inte vattnas alls.

3. Perenner kräver minimalt med skötsel och gödning.

4. Perenner är bra ur ett resursperspektiv.

5. Perenner har ett djupt och etablerat rotsystem som konkurrerar ut ogräset.

6. Perenner är ofta mer näringsrika än ettåriga grönsaker.

Och tänk då in allt ätbart från det vilda… dessa växter kräver ännu mindre.

Bra hemsida!

Det slog till och blev vinter igen. Medeltemperaturen ligger åter på nollan och vi fick skotta snö så det stod härliga till under påsken. I  odlargrupperna på Facebook utbröt en viss panik och det vittnades om ond bråd kölddöd bland för tidigt utplanterade skott och om minusgrader långt ner på skalan.

Skulle mina plantor i kallväxthuset klara testet? Det verkar faktiskt ha gått utmärkt. Dels fick vi aldrig mindre än tre minusgrader, dels har jag valt att så sånt som ska vara extra tåligt. Så de växer på hur fint som helst. Nu vet jag att det funkar så nästa år kommer jag att sätta betydligt större mängder.

Vi som inte räds lite kyla. Inte heller extrem hetta. Soliga dagar blir det 30 grader varmt i växthuset.

Precis innan snön kom så gick jag runt och inspekterade allt vilt och ätbart som spirade ur marken. Kirskålsskotten var små och aptitliga och brännässlorna var också på gång. De är ju som godast i detta späda tillstånd. Att dessutom få gratis mat som jag inte behöver odla är lyxigt.

Man tackar!

På en föreläsning med Philipp och Annevi som har skrivit boken Fleråriga Grönsaker blev det solklart att brännässlor är överlägsna ut näringssynpunkt.

Ur boken Fleråriga Grönsaker. Det är svårt att slå nässlor i näringskampen. Och i priskampen. Och i kampen om mest närodlat. De vinner förstapris i lättodlat också. Fast även guldmedalj i svårplockat…
Hämtad ur en av odlargrupperna på Facebook. Tack för fin bild och enkelt recept!

Brännässlor är även en viktig ingrediens i gödning så jag är väldigt tacksam för alla nässlor som växer i skogskanten. Man kan till och med göra textil av brännässla. Ungefär som lin. Hela växten är användbar!

Jag läser om Permakulturens ursprung och väsen på kvällarna. Vi kan väl bestämma att jag berättar mer om Permakultur när jag har läst ut boken?

Boken finns att beställa på permakultur.se men snart kommer det en ny svensk bok på temat (permakulturboken.se) som jag ser fram emot!

På söndag kommer det ett gäng nyfikna odlare som vill lära sig mera om att odla på ett hållbart sätt. Det ska bli jättekul att möta dem!

Köksodling, vintersådd och rankspenat

Det droppar från taken och termometern visar plusgrader. I Getingedalen ligger det fortfarande snö som sig bör. Det är dock inget hinder, förkultivering kan göras både inomhus under extraljus, i husets soligaste fönster eller i kallväxthuset.

Här görs ingenting på ett tag.

 

I kallväxthuset blir det 17° under soliga dagar och på nätterna stannar det på nollan. Om det skulle bli minusgrader är det inget hinder. Min vintersådd består av fröer som klarar kyla. Till och med när de har grott så kan skotten klara så lite som sju minusgrader.

Man måste förstås tänka på vad man sår men de flesta sorters kål, sallat, spenat, asiatiska bladgrönsaker, dill och en del annat har inga problem med kyla. Man kan tänka så här: om växterna fröar av sig på hösten och fröerna klarar att ligga ute hela vintern för att sedan gro på våren – då klarar de även vintersådd.

Vad är vitsen med att vinterså? Förutom att det inte tar så mycket plats inomhus så finns det flera andra vinster.

1. I ett växthus får plantorna maximalt med naturligt ljus, ingen extrabelysning krävs.

2. Plantorna ränner inte iväg och blir gängliga, kylan håller dem knubbiga och starka.

3. Vattning kan göras medelst snö. Genom att lägga snö på jorden, gärna på kvällen när det är kyligare, så smälter denna långsamt och vattnar skonsamt.

4. Plantorna kan användas på flera sätt; antingen som förodling till tidig utplantering eller också till konsumtion av tidiga grönsaker.

5. Plantorna behöver inte avhärdas.

6. Det finns inga skadeinsekter så här års. Varken kålmal, kålfjäril, sniglar eller jordkoppar har vaknat. Om man använder plantorna till utplantering så blir detta extra påtagligt. När ohyran kommer så är plantorna så pass stora att de står emot eventuella angrepp.

7. Tidig odling genererar tidig skörd vilket lämnar plats åt en ny sådd redan på försommaren.

Jag har aldrig gjort detta förut men efter att ha läst massor om det så tog jag tag i saken. För den som saknar kallväxthus funkar det lika bra i genomskinliga plastbackar. Skillnadens Trädgård och Ulla Hasselmark beskriver det på ett tydligt sätt i länkarna (klicka på namnen).

En bra tabell som visar att vissa saker kan sås i väldigt kall jord ser du här:

Tack till den som publicerade denna tabell i ett odlarforum på Facebook. Det verkar som om det är Lindbloms Frö som är källan.

Förra veckan var jag på Farbror Gröns föreläsning i Östansjö. Jag är glad att jag åkte dit men för mig som läser hans blogg regelbundet, följer hans podd slaviskt och hämtar recept från hans hemsida då och då så var det inte så mycket nytt. Fast det var kul ändå. Det blir liksom lite köttigare när utläggningarna blir längre och det finns chans att ställa frågor.

Farbror Grön verkar vara mannen som alla vill ha just nu. Igår var jag på Granngården men jag stod emot alla pryttlar som stod förföriskt uppdukade på trädgårdsavdelningen. Jag kom hem med en påse hundmat och en gratistidning.

I denna gratistidning fanns det så klart ett stort reportage om Farbror Grön iklädd kläder från Granngården.

Hämta ditt eget gratisexemplar av ”Grannliv” om du har vägarna förbi Granngården.

Just nu töms förråden på mat från förra årets skörd. Rödbetorna och vitlöken tog slut i veckan. Rödbetorna skulle ta slut nu men vitlök har vi inte behövt köpa på flera år. Vi fick en usel skörd i somras.

Ett av recepten som jag tog till för att göra tabberas på rödbetorna hittade jag i Vegourmet (den absolut bästa vegetariska mattidningen enligt mig). Vegourmet kan även läsas digitalt via Ztory.

Min favoriträtt för tillfället.

För att slippa handla mat så försöker jag odla på köksbänken. Så här ser det ut just nu:

Från vänster: odling av skott (ärta, bovete och chia), en mynta från affären som jag håller vid liv, en stickling från en apelsinplanta, groddburkar, en tallrik med förgroddning av rankspenatfrö och ett tråg med chiaskott.

Att odla skott av ärta, chia och bovete i samma tråg är inte så smart. De blir så olika höga och kluriga att skörda.

Grodda kan man göra i vilken burk som helst med ett tygstycke och en gummisnodd men dessa burkar gör saken så mycket enklare. Den till vänster innehåller ingen plast vilket är bra för den som vill slippa sånt. Det gröna locket till höger är av plast men den lilla gröna flärpen gör att tråget lutar perfekt när vätskan rinner ur.

De plastfria groddburkarna hittade jag hos Renée Voltaire. Metallställning och keramikfat ingår.
Det här groddtråget är av plast och i det odlar man utan jord. Det är extra bra till fröer som bildar gelé runt sig; chia, krasse, basilika, linfrö, ruccola och senapsfrö. Tråget hittade jag på Nelson Garden. Renée Voltaire har en variant som innehåller mindre plast.
Det kommer rötter på några få dagar.

Det där som ser ut som en använd blöja med flugskit på en tallrik är tvärtom något väldigt dyrbart. Bland det käraste jag har just nu. Det finns iallafall ingen annan i hushållet som får sådan ömsint omvårdnad som denna blöja just nu.

Rankspenat. En av de lättaste växterna att odla men en av de svåraste att få igång. Icke att förväxla med Malabarspenat vilket är en tropisk annuell. Rankspenaten är en tålig och perenn klättrare som blir en stor, yvig buske där den får fäste. Eftersom det är en perenn så behöver den automatiskt mindre vatten, mindre gödning och kommer tidigt. Perenn mat är framtiden.

Den är godast på våren och försommaren men det är också då vi vill ha de perenna grönsakerna. Senare på säsongen kommer ju de ettåriga grönsakerna och tar över.

Hur som helst så ska de små fröerna vara rackarns svåra att få att gro. Genom att ta så färska fröer som möjligt (jag köpte mina av en person via en Facebookgrupp) och låta dessa få en så naturlig livsmiljö som möjligt så har jag alltså fått några att gro. Den naturliga behandlingen innebar stratifiering, alltså köldbehandling, vilket jag utförde i kylskåpet.

Några dagar i fukt och kyla och sedan några i rumstemperatur och där var de – groddarna!

Hallelujamoment!

Dessa små groddar förde jag försiktigt över till en kruka med jord och jag tror banne mig att jag såg ett skott sticka upp i morse men det får bli en cliff hanger till nästa vecka. Då kommer jag även att skriva om vitsen med att skynda långsamt.

Må vårsolen värma din näsa.

Lökar och knölar

De flesta fröerna är inhandlade fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte att kunna motstå ytterligare några påsar när tillfälle till handel ges. Det är svårt att besöka en plantskola utan att gå därifrån med någon spännande fröpåse som jag inte visste att jag behövde. För att inte tala om mässorna. Jag kanske ska låta bli att besöka dem över huvud taget. Fast jag har ju aldrig varit på värstingmässan, Nordiska Trädgårdar, i Älvsjö. Att det inte har hänt mig än är obegripligt. Det blir kanske en dagstur i år…

Nordiska Trädgårdar: Någon rosa plastflamingo blir det nog inte men förmodligen några fröpåsar…

Det fanns ju en trädgårdsmässa i Örebro under några år men jag kan nästan förstå varför den inte existerar längre. Ganska medioker och ointressant faktiskt. Det bästa var att jag brukade passa på att köpa årets sättpotatis och sättlök där men nu har jag hittat betydligt bättre alternativ och det är huvudtemat i dagens blogg.

Jag vet inte, jag kanske är sist på bollen, men jag har inte hittat ekologiskt utsäde till potatis och lök förut men i år hittar jag massor! Iallafall i nätbutikerna. Jubel och fanfarer! Varför jag prompt vill ha ekologiskt utsäde kan du läsa om i mitt förra blogginlägg.

Här är några av de nätbutiker där man kan köpa ekologisk sättpotatis:

Klostra. Jag skrev om dem redan förra gången och här kommer de igen!

Kröns. Jag har aldrig handlat av dem förut men de har ett skapligt utbud av ekologisk sättpotatis.

Larsviken. Heja! Flera ekologiska sorter att välja mellan!

Wexthuset. Här har jag handlat förut så jag vet att de levererar men potatis har jag aldrig lagt i inkorgen förr.

Nackdelen med näthandel är ju omaket med att returnera om man inte är nöjd med produkten men jag tycker ändå att fördelarna överväger. Som Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) brukar skriva; att det är skönare att sondera marknaden framför en dator iklädd mysbrallor än att fara runt i olika affärer.

Och så sättlök. Ekologisk förstås. En gång provade jag att så lök från frö. Yeah right. I zon 5 i Kilsbergen lyckades jag bara få minilökar av dessa fröer. Och när jag i efterhand har läst på så verkar det gälla i nästan hela landet. Visserligen kan man använda dessa minisar som sättlökar året därpå men jag odlar inte utsäde, jag odlar mat. Kanske att jag hade kunnat få godkänd storlek på dem om jag hade förkultiverat dem inomhus i februari men det fanns inte på tapeten då.

Man skulle kunna tro att firmorna som som säljer sättpotatis även säljer sättlök men så enkelt är det tydligen inte. Jo i något enstaka fall (vilket kanske kan vara en stor fördel av fraktskäl).

Här kommer en lista på några nätbutiker som säljer ekologisk sättlök:

Klostra. Stor chans att jag blir kund hos dem!

Bellas Lantliv. En helt ny bekantskap för mig!

Nelson Garden. Jag tänkte väl, de som ska vara störst måste ju hålla jämn takt med konkurrenterna.

Jag hittade ett nytt spännande program på TV som jag rekommenderar. Det heter Matens Resa och jag har bara sett första avsnittet än. Det handlade om rödbetor och man fick en riktigt trevlig presentation av denna kraftfulla och multifunktionella rotsak. Några hipsterkockar ger sig ut på landet och hittar en rödbetsodlare med ett permakulturellt hållbarhetstänk. Bland annat använde hon en broadfork vilket var en ny upphetsande bekantskap för mig förra året då jag gick utbildningen. Ett fantastiskt redskap som jag kommer att svetsa ihop själv om det inte finns till försäljning snart.

Som en effektivare och mera ergonomisk grep. Eftersom grävning är sååå mycket 90-tal så kommer ”The Broadfork” att vara framtidens grej. Ännu inte så vanlig i Sverige. Bilden är lånad härifrån.

Sedan åker hipsterkockarna hem och lagar mat på rödbetorna. Oväntad och attraktiv mat. Eller nej, först lagade de lite obligatorisk utomhusmat på rödbetsgården. Sen åkte de hem till sitt minimalistiska kök.

Jag är hooked. Iallafall på avsnitten som handlar om vegetabilier.

I nästa inlägg hoppas jag A) att NA verkligen har fixat det utlovade nya utseendet på bloggen och B) att jag kan berätta mer om mina paprikor som jag sådde den 8 februari.

Peace.

En väntan på bättre tider

Det här är inte bara mitt hundrade inlägg, det är också mitt sista på trädgårdsbloggen. Under tre års tid har jag skrivit men nu räcker det. 

Ibland kommer trädgården ganska långt ner på listan och så har det varit ett tag. Den finns ju där och väntar på mig. Tålmodigt. Just nu är den extra tålmodig i och med att det är vinter. Både jag och min trädgård väntar alltså på bättre tider så vi kan ta upp vår vänskap igen. Förhoppningsvis har vår relation djupnat så vi kan gå in i varandra med en större glädje och ömsesidighet. 

Visst hade det varit roligt att avsluta med favoritbilder och särdeles lyckade formuleringar men det går tyvärr inte. NA raderat våra inlägg skrivna i gamla bloggverktyget utan att meddela oss! 

– Shame! säger jag bara. Mina bilder och ord är borta liksom Kajsas och Ulfs. 

Dagsläget i min trädgård annars? Jotack, den är invaderad av byggnadsställningar, takkillar, tegel och plåt. Vi byter alltså både tak och plåt. Om en har en liten trädgård och stort hus med staket, träd och rabatter så är det ett riktigt pussel för hantverkare att varsamt sätta upp byggnadsställningar och att sedan få bort pannor och plåt. 

Emilssons plåt & bygg från Mellösa lyckas verkligen med det pusslet och jag känner att stor hänsyn tas till mina träd. 

Nytt tak och ny plåt kommer att lyfta trädgården. Takets tegelröda kommer att möta markteglets röda färg som slingrar sig runt huset. Klart tungt och läckert på samma gång! 

Gamla taket

Men nu, kära vänner, är det bara för mig att vänta in varmare, soligare och bättre tider! 

Stort tack till Ulf och Kajsa! 

Summer is coming – tro det eller ej – och jag med den! 

Titti 

Sallat året om?

Just nu är det jättedyrt med sallat. Om det ens går att hitta i butikshyllan. Ja det heter sallat och jag är en av de som slarvat med begreppen hittills. Nu är det slut med det. Sallad är en maträtt och sallat är själva växten. Basta. Här kan man läsa mer om skillnaden mellan dessa.

Frisésallat från i somras.

Men det var inte begreppen jag ville skriva om, det var bristen. På grund av dåligt väder så har skörden blivit jättedålig i södra Europa där sallat ofta odlas. Shit happens, säger jag. Vänj dig, vill jag också säga. Södra Europa får allt sämre odlingsförhållanden och kommer att ha allt svårare att leverera det vi är bortskämda med.

Runt 30- och 40-talet i Sverige så började man importera mat i högre utsträckning. Innan dess fick man hålla till godo med det som fanns och det funkade ju. Under vintern åt man inte färsk sallat utan gjorde det godaste och bästa man kunde av det som gick att lagra från inhemsk skörd. Rivna rotsaker och förvällda frysta ärter och bönor var inte ovanligt. Och är egentligen väldigt bra mat.

Förra sommaren tillbringade jag mycket tid hos familjen Holmdahl på Rikkenstorp tack vare utbildningen jag gick. De har ett andelsjordbruk och levererar matkassar till lokalbefolkningen. Men det ingick även lite kunskap i paketet. När man till exempel inte fick några morötter med matkassen i mitten av juni så kom frågorna; jag vill ha morötter i min kasse, varför får jag inte det?

Det är inte säsong med morötter nu.

Att vi kan hitta morötter på butikshyllan året runt genererar en okunskap och en bortskämdhet som inte är sund.

Bild lånad från sverigeradio.se

Jag menar inte att vi måste gå tillbaka till 30-talets matvanor men det fanns vissa saker i den tidens kosthållning som var väldigt hållbar. Sedan dess har vi utvecklat våra inhemska odlingstekniker och lärt oss göra goda delikatesser på lokala råvaror så ingenting behöver bli torftigt eller oaptitligt.

En trend som har blossat upp det senaste året är till exempel att odla Micro Greens eller Baby Leaves. Bladgrönt skulle jag nog kalla det och det är hur sunt och fiffigt som helst!

Blandat bladgrönt coming up!

Denna odling sker på köksbänken eller i ett söderfönster och är väldigt kravlös. Det behövs egentligen inga särskilda kärl eller fröblandningar, man kan lägga ribban var man vill.

Här är min småbladsodling. Den har inte kommit så långt och jag unnade mig ett dränerande miniväxthus som passar på fönsterbrädan. Allt för att detta ska gå så lätt som möjligt.

Den vanligaste inneodlingen är nog ärtskott. Dyrt i affären, hemskt lätt att göra själv. Dessutom är de enormt näringsrika. Något som faktiskt gäller de flesta små gröna blad. Skotten är maxade med näring.

Så här odlar jag ärtskott: valfri skål, några cm jord och på två veckor har man ärtskott! Klipper man dessa smart så kan man skörda tre gånger på samma skott.
Jag köper inga speciella dyra frön för att odla ärtskott. Billiga svenska gula ärter funkar jättebra.
Så här lägger jag dem på jorden. Ovanpå detta strör jag lite jord så att det täcker. En del säger att det inte behövs. En del blötlägger ärterna men det struntar jag i. Många metoder finns det!
Nysådd är ofta lite känslig. En hård vattenstråle kan röra runt för mycket i jorden, flytta fröer både uppåt och neråt i krukan. En sådan här fiffig liten stril som skruvas på en pet-flaska är supersmart. Den gör vattenstrålen mjuk och skonsam. Finns att köpa på wexthuset.se bland annat.

Solrosskott, vitlöksskott, bladkål, plocksallad, rädisblast och nu senast; bondbönsskott kan skördas flera gånger om och har man en stor odling så kan det faktiskt räcka till en hel sallad. Åtminstone dryga ut en köpesallat. Eller om man använder lokalt odlade rotsaker i basen.

Nelson Garden och andra fröfirmor gör finfin business på vårt behov av färska gröna blad mitt i vintern. Nu säljer man fröblandningar med lämpliga sorter att odla inomhus. Här kan du spara pengar och gör dina egna fröblandningar. Se vad du har kvar för slattar i fröpåsarna och läs på fröfirmornas hemsidor vad deras fröblandningar innehåller. Lägg ihop ett plus ett och vips så har du en egen, billigare komposition.

Det krävs ingen särskild jord och inga speciella tråg. Det krävs inte ens någon dränering. En inomhusodling har man kontroll på så vattningen blir oftast jämn.

Annika Christensen är trädgårdsjournalisten som bloggar på ett inspirerande sätt. Här skriver hon ett inlägg om sina inomhusodlingar.

Ett annat sätt att tillverka eget näringsrikt, färskt och grönt är att grodda. Här skriver ovan nämnda Annika om att grodda.

Groddar i salladen eller på smörgåsen tillför inte bara krispigt klorofyll utan även väldigt mycket näring. Groddar i en vinaigrette är väldigt gott.

Man kan grodda mer än man tror, inte bara mungbönor, alfalfafrön och linser. Quinoa, rättika och broccoli går utmärkt att grodda.

Skott av solros och gul ärta har jag odlat i flera år men det är första gången jag odlar bladgrönt så det ska bli spännande att utvärdera.

Nu är det februari och snart dags att så paprika. Det kommer jag att skriva om så klart!

Note to self: Kom ihåg att ta undan en hink frilandsjord på hösten så att inte allt är fruset när du ska så och odla under vintern!

På återhörande.