Farmers Market på Union Square

Här kommer mitt sista inlägg från New York-resan i oktober. Den som kommer att gå till min historia som skörderesan. Man måste inte åka ut på landet för att uppleva skörd, grönsaksfröjd och mogna frukter. I city har man blivit väldigt bra på att ta vara på outnyttjade ytor för att de som bor i kvarteret ska kunna odla sin egen mat och visa nästa generation hur det går till.

De som har ett mer entreprenöriellt tänkande startar takfarmer och hyr delar av parker för att odla och sälja produkterna till restauranger i området. De mest hängivna levererar sina varor medelst cykel och minskar de globala avtrycken avsevärt.

Det här är en Community Garden i Brooklyn. Det var stängt för allmänheten men en skylt informerade om att vi var välkomna på helgerna. Ytan är inklämd mellan tre byggnader och ägaren skulle förmodligen få många miljoner om hen sålde den eller byggde ett tiovåningshus på platsen men för invånarna är det guld värt att så inte har skett.
På trottoaren, utanför de stängda grindarna, fanns en låda med örter. Fri plockning för den som behöver en kvist.

Sedan finns det de som odlar för att sälja överskottet till New York-borna. I Örebro har vi alltid haft torgförsäljning av grönsaker och på senare tid kallas det Bondens Marknad fast det är egentligen ingen skillnad.

I New York heter det förstås Farmers Market och vi besökte den som var på Union Square. Eftersom det råder ett annat klimat i denna del av världen så kan man så klart odla andra grejer än vad vi kan. De behöver åtminstone inga växthus och deras säsong är betydligt längre så att även långsamma grödor hinner mogna ordentligt.

Aubergine i mini-format. I Kilsbergen är det en kamp, trots växthus, att försöka odla aubergine.
Långa rader av kål. Kål är det dock inga problem att odla i Sverige men det är alltid vackert, var man än är i världen. I bakgrunden skymtar pumpor (så klart!), majs (en mycket vanlig produkt i amerikansk husmanskost) och tomater.

Vi är lite chili-galna i Getingedalen just nu. En av oss har kommit på knepet hur man odlar dem och en annan i hushållet äter och förädlar. Därför blev det ganska många foton på just chili. Särskilt när man hittar sorter som man bara har läst om. Och i synnerhet när man får chansen att köpa världens starkaste…

Carolina Reaper. Världens starkaste chili. USA är varningsskyltarnas land och intill denna hink hittade vi så klart marknadens längsta varningstext. Jag fattar dock inte var ”no sprays” betyder?

Vi köpte några Carolina Reaper för att kunna ta egna frön och för att vissa naturligtvis ville provsmaka. Efter att detta hade skett i Getingedalen så var köket inte sig likt på flera dagar. Frukten skars itu på vår vanliga skärbräda. I en vecka var den kontaminerad trots rengöring. Disktrasan likaså. När jag hade använt den, sköljt av mina händer och därefter kliade mig i ansiktet så började det att svida på huden.

De delade frukterna lades i torken och den ställde vi i vanlig ordning på köksbänken. Både jag och Allan (hunden) gick och nös och snorade i flera timmar  innan vi kom på vad det var. Torken fick flytta ner i källaren.

Jag förstår varför de uppmanar kunder att inte ta i frukterna utan handskar.

Den här är betydligt mildare men fortfarande nästan för stark för mig (jag är inget fan av stark mat). Visst ser runda släta bollformade chilis snällare ut än knöliga och spetsiga? Inte lika lång varningstext på denna.
Långa rader av spännande chilifrukter. Vi köpte för att kunna ta fröer.
All majs är inte gul.
Och massor av pumpor förstås. Detta var så klart innan Halloween.

Nu är det hög tid att berätta lite om vad som pågår i grönsaksland och växthus i Getingedalen. Naturligtvis är det nedtrappning på hög nivå. Vi väntar snö vilken dag som helst och däckbyte är ett faktum. Det blir en rapport i nästa inlägg. Dock inte om däckbytet.

Jag vill dessutom passa på att göra reklam för två saker. Den 2 december är det Shopping på Landet – jul i min bygd och jag har öppet hus i verkstad och butik. Min produkter plockas hem från Konsthantverkarna till denna dag och dessutom kommer jag att ha en hel del nyproducerat. Jinx jinx.

Den andra grejen är att jag ska föreläsa! Fast det är inte förrän om ett år… Haha! Men den 28 oktober 2018 kan ni ju boka in om ni är superintresserade. Det blir någonstans i Örebro och arrangörer är Adolfsbergs Trädgårdsförening. Under samma tillfälle kommer min före detta bloggkollega och ständige odlarvän Ulf Lundin att berätta om sitt förhållande till trädgården. Vi kompletterar varandra bra eftersom vi har helt olika inriktning.

Jag tror att föreläsargrejen passar mig fast det återstår att se!

Toppar och tveksamheter på DuBois Farms

Höstens resa till New York med omnejd skulle få gå i skördens tecken så många av utflykterna gick till olika sorters gårdar. En av alla kvalmiga dagar åkte vi till DuBois Farms i Highland. Det är en gård som framför allt odlar för självplock men de har även en del djur.

Eftersom vi var där i början av oktober, och en av de allra mest firade högtiderna var i antågande, så spelade pumporna en central roll. Var och varannan besökare hade en eller två pumpor på sina självplocksvagnar.

Förutom pumpor så odlas det tomater, aubergine, paprika och flera olika sorters frukt. Plommon, nektariner och persikor var redan skördade men äpplen, päron och druvor fanns det möjlighet att plocka hur mycket som helst.

Förutom pumparna stod äpplen högt i kurs hos besökare och kunder.
Ett riktigt mörkt äpple som jag aldrig hade sett förut. Jag tror att det heter Empire.
Jag lyckades aldrig ta reda på vilken sorts päron det var men de är ganska lika Conference.

Ett spännande inslag för en nordeuropé var självplocksmöjligheterna av druvor. De var oerhört smakrika, ja en sötma och en arom som jag aldrig har känt tidigare. Jo vid ett tillfälle. Det finns en druvläsk som jag brukar handla när jag är i USA. Den är god men smakar inte druva så jag trodde att den var gjord på 100% kemikalier. Fast nu när jag har smakat Niagara Grapes på DuBois Farms så förstår jag bättre. Det var exakt samma smak.

Det var väldigt poppis att plocka druvor och det förstår jag. De var enormt goda. För en dollar (ca 8 kr) fick du fylla en rätt så stor korg.

 

Här är läsken som jag nog gillar ännu bättre nu!

Förutom att plocka och provsmaka äpplen (jo det fick man faktiskt!) så fanns det förstås nypressad äppelmust och varma äppelmunkar till försäljning. Självklart ordnades det munkätartävlingar men jag nöjde mig med att vara publik.

Chew, chew, swallow!

Det tveksamma inslaget utgjordes av djurbeståndet. Jag känner mig alltid tveksam till djur vars existens endast är till beskådan. Visst är får, grisar, getter och hästar domesticerade djur men att leva i en inhängnad som passeras av hundratals människor som dessutom vill klappa, rycka, peta, mata och känna kan inte vara någon vidare tillvaro.

Fåren såg inte ut att må bra och hästen fick inte matas men brydde sig folk om det?

I utkanten av området gick det ett gäng alpackor. Tack och lov hade de ett rätt så stort område att röra sig inom men det gick ändå inte att undgå människor helt och hållet.

Dagen till ära föddes det en alpackababy och sådant är förstås extra spännande. Frågan är bara om de tyckte att det var behagligt att genomföra detta till publik?

Det går dock inte att neka till att vingliga alpackaungar är väldigt söta.

Efter några giriga bilder så lämnade vi alpackorna ifred och valde lite andra vyer istället.

Det stod värdar och värdinnor utplacerade på det 21 hektaren. Dessa svarade på frågor och hjälpte till vid självplockning.
Överallt ser jag att nya äppelodlingar planteras väldigt tätt. Jag gjorde samma iakttagelse på Österlen. Gallrar man senare eller låter man det se ut så här?
Mera pumpor… och vackra formationer av majsblast.
Självplock av Zinnia.
Kanske den finaste pumpan av alla?

En mycket trevlig dag på DuBois Farms! Nästa inlägg kanske borde handla om min egen odling men jag kör nog lite mer New York innan jag byter kontinent. Det kommer att bli ett besök på Farmers Market på Union Square mitt på Manhattan.

New York Botanical Garden

Jag reste till New York för att träffa familjen. Eftersom jag har dem där så åker jag dit då och då. Om man har gjort det i 25 år så skulle man kunna tro att man har sett varenda gathörn, skyskrapa och park i The Big Apple men så är det faktiskt inte. Det finns oerhört mycket att se och göra även i ytterområdena och nuförtiden betraktas inte dessa som no-go-zones utan tvärtom, gentrifieringen är ett faktum och stora områden i Queens och The Bronx bebos av barnfamiljer och hipsters. På gott och ont.

Det finns två botaniska trädgårdar i New York, den ena ligger i Brooklyn och den andra i The Bronx. Den sistnämnda betraktas som New Yorks botaniska trädgård. Dit åkte jag i början av oktober.

Man kan tycka att oktober är fel månad att besöka en botanisk trädgård men här finns det ständigt något som är aktuellt och sevärt. I de enorma växthusen är det alltid grönt och dessutom bjuds det på härlig konst, oavsett årstid.

New Yorks botaniska trädgård är otroligt stor. Visst skulle man kunna ta sig runt hela området till fots men då får man också vara beredd på att lägga en heldag i parken. Jag rekommenderar att man tar en tur med The Tram, tåget som åker runt i området. Då får man dessutom en trevlig liten guidning. Tågturen tar cirka 30 minuter och ingår i entrébiljetten.

Tåget har några hållplatser strategiskt placerade efter vägen så att man kan hoppa av och hoppa på igen.

Den aktuella utställningen är just nu Dale Chihulys. Hans glaskonst är smakfullt integrerad i växtligheten, både i växthus och utomhus. Chihulys installationer finns kvar till och med den 29 oktober men det är alltid aktuella saker på gång i denna vackra trädgård.

För att enklast ta sig till New York Botanical Garden så tar man tåget från Grand Central Station på Manhattan (en byggnad värd ett besök i sig). Välj Harlem Line och stationen heter smidigt nog Botanical Garden.

I New York var det 25 grader varmt och tropisk fuktighet. Det var verkligen annorlunda mot höstrusket som råder här hemma. Det tar emot att gå ut men det sägs att helgen ska bli skaplig. Ser fram emot det.

Att vintertäcka jorden

Nu börjar odlingsbäddarna att tömmas på grönsaker och på vissa håll gapar jordytan tom. På andra håll ligger det ett lager halm eftersom jag har täckodlat med det.

Förra vintern provade jag för första gången att täcka vissa delar av jorden med halm och det var en avsevärd skillnad att sätta grepen i den jorden på våren. Den var betydligt luckrare än jorden som inte hade varit täckt.

Odlingsbädd täckt med halm.

I vinter kommer jag i princip att täcka all jord och jag kommer i första hand att välja grönt material eftersom det är mer näring i det än i gult eller brunt.

De maskar och kryp som bor i jorden uppskattar täckmaterialet och jobbar hårt under höst, vinter och vår för att bryta ner det. Dels gör de näring åt mig, dels gör de min jord lucker.

Så här ser det ut där jag har skördat. Skal och blast från bondbönorna läggs tillbaka på jordytan.

De jordlevande organismerna uppskattar även gult och brunt material men det tillför inte lika mycket näring. Jorden får dock väldigt bra struktur även av denna massa.

Ensilage, alltså innehållet i de där stora plastbollarna som man ser ute på åkrarna, är trots sin gula färg ett näringsrikt och värdefullt täckmaterial. Gräset som kapslas in i plasten syras och ni vet ju hur det är med syrad mat, den är enormt näringsrik.

Funderar på om jag kanske skulle försöka köpa en sådan där boll av någon bonde på slätten…

I takt med att jag har skördat så har jag också fått en himla massa stjälkar, blad och grönmassa. Förr bar jag bort detta till komposten men det har jag slutat med. Jag lägger det direkt på jorden där det bryts ner på ett perfekt sätt. Jag sparar både kraft och tid och gör dessutom jorden och organismerna en tjänst.

Den här bilden visade jag redan för några veckor sedan när jag höstsådde ärtskott. Till vänster syns täckmaterial från det som växte på platsen innan dessa såddes. Mest blast från rättika men även lite annat.

Förutom att tillföra näring och struktur så skyddar jag jorden från att packas och bli kompakt. Regn och snö kan göra det med en jord men om detta istället hamnar på ett lager täckmaterial så dämpas denna packningsprocess avsevärt.

Den näring som redan finns i jorden blir kvar i större utsträckning med täckmaterial på toppen. Om regn och snö träffar jordytan och rinner igenom bädden så drar vattnet med sig näringen djupt ner i marken och där gör den mer skada än nytta.

Vind och storm är inte heller bra för en jords struktur men om det ligger ett skyddande täckmaterial som lock så gör inte vinden någon större skada.

En naken jordyta är också mums för ogräs. Frön som sprids med vinden får fint fäste i en bar jord och stannar där och gror. Antingen redan på senhösten men framför allt så fort det kommer lite vårvärme.

Förutom allt det gröna ”skräpet” som uppstår vid skörd så använder jag så mycket gräsklipp som möjligt men där tar mitt gröna täckmaterial slut. Om man vill vara självförsörjande, och inte köpa halm eller ensilage, så är löv en jättebra resurs. Löv ger fantastisk struktur åt jorden.

Vad ska du inte använda som täckmaterial?

Jag skulle inte lägga på blast och blad som är sjuka på något sätt. Har du otur så sprider du oönskade smittor till jorden. Jag skulle inte heller lägga på för mycket av något som har gått i frö eftersom dessa med all säkerhet kommer att falla ner på jordytan och gro. Det kan visserligen bli lite spännande men för det mesta är det oönskat och skapar merjobb.

Jag använder inte heller för mycket material från barrväxter eftersom det kan skapa ett pH-värde som inte gynnar framtida odling. Blast från lök och morot kan locka till sig morotsfluga och lökfluga så det brukar man avråda från att använda som täckmaterial.

Det finns egentligen inga bra anledningar att låta jorden vara bar. Se på den vilda naturen, där hittar du aldrig naken jord förutom när människan har varit där och stört. Och när så har skett så kan vi också se hur snabbt naturen lagar detta sår.

Det nya skafferiet och favoritbönan

 

Först och främst vill jag tacka alla som kom till mig i lördags när det var Den Blå Tråden. Trots att det var en riktigt grå och blöt dag så var det jättemånga som gjorde en utflykt ända upp till mig. Det var inte så många som var sugna på någon guidad tur (fullt förståeligt!) men det var rekordmånga som gick runt i trädgården och tittade på egen hand.

Dagens vanligaste kommentar gällde vår humle. Eftersom jag ser den varje dag så tänker jag inte så mycket på den men det verkar som om vi har ovanligt fin humle. Mer om det i ett annat inlägg.

Så där ja!

Då är nya skafferiet i princip färdigt! Ni som följer mig vet att jag tjatar mycket om förvaring, lagring och de begränsade möjligheter som jag har. Dels har det gjort mig till en uppfinnarjocke, dels har jag lärt mig att anpassa omfånget.

Nu har vi dock gjort slag i saken och byggt om köksfarstun till ett fullfjädrat lagringsutrymme. Förhoppningsvis ska vi kunna ta hand om större skördar och att dessa ska hålla lite längre.

Det är inget ultimat utrymme. Man får ge och ta lite. Dels är det egentligen för ljust, det fina fönstret ville vi absolut inte bygga igen; dels ligger det i fel väderstreck, men vad ska man göra åt det? Ett skafferi ligger nästan alltid på norrsidan eftersom solen aldrig når dit. Den här farstun låg på västersidan där solen gassar på eftermiddagar och kvällar. Fast det är ju under höst, vinter och vår som vi har mest nytta av skafferiet och då gassar det inte lika mycket sol.

Här kommer en liten videoguidning!

För övrigt skördas det för fullt i Getingedalen. Jag prioriterar det som borde ha skördats igår och det som är känsligt för kyla. Snart kommer första frostnatten och då vill inte Fröken Squash vara utomhus.

Det som är köldtåligt, och som inte blir sämre av att stå kvar i jorden, kommer jag att vänta ännu lite längre med att skörda.

För att inte få dåndimpen och bli stressad över allt som ska göras så jobbar jag enligt principen en om dan. Jag vet att Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) gör ungefär likadant. Då blir situationen hanterbar.

Jag har till exempel tagit upp all lök nu. Den ligger på tork i car porten och ska så småningom flätas. Dessutom har jag skördat alla bondbönor. Min favoritböna alla kategorier.

När skalen börjar bli lite brunfläckiga och när man känner att bönan är full av hårda knölar – då är det dags att skörda.
Bondbönor är så coola inuti. De är verkligen utformade för att skydda innehållet. Ett tjockt och ulligt foder kapslar in de goda och stora bönorna.
Med en bra ljudbok i högtalaren så är det riktigt rogivande att sprätta bönskal och plocka ut innehållet. Dessa förväller jag i några minuter och sedan fryser jag in dem i portionspåsar. Bönorna använder jag i soppor, sallader, grönsakspytt eller mixar till bondbönshummus. Bondbönor kan ha olika färger beroende på sort. De kan vara mörkare gröna, beiga eller rostfärgade. Denna, som heter Express, är ljusgrön.

En bra grej med bondbönor, förutom att de är väldigt goda, är att de är enormt lättodlade. De är inte alls lika känsliga för fukt och kyla som andra bönor och de blir nästan aldrig angripna av skadedjur eller sjukdomar. Dess stjälkar, blad och rötter är näringsrika och blir, efter skörd, ett fint tillskott till jorden och nästa säsongs odling.

I mitt nästa inlägg ska jag berätta hur jag förbereder mina odlingsbäddar för vintern och kommande säsong.

Skördemåltid

Fråga: Vad ska jag odla?

Svar: Det du vill äta.

När du bestämmer vad du ska odla under en säsong så tycker jag att du först och främst ska utgå från vad du konsumerar. I andra hand vad som funkar i dina förhållanden. Jord, zon, väderstreck, vatten och vind ska också styra.

Efter några års odlande så har jag dessutom lärt mig hur mycket jag behöver så mängderna har justerats med erfarenheten. Den sista variabeln som har styrt mitt odlande är vilka lagringsförhållanden jag har tillgång till.

Palsternacka växer gärna i Getingedalen och det äter jag dessutom med glädje så det odlar jag alltid. Palsternacka är ganska lätt att lagra i papperspåse i kylskåpet så den är inte så kräsen. Däremot så kan man inte lagra dess frön. De får vara max två år gamla, helst bara ett, annars vill de inte gro.

I det här inlägget tänkte jag utgå från en av middagarna som lagades i veckan. Det blev en ljummen sallad med bruschetta och basen i denna middag består av bönor, palsternacka, ruccola, tomat, basilika och vitlök. Allt detta har jag odlat och det är sådant som jag brukar lyckas med och tycker väldigt mycket om.

Recept sallad:

Ca 4 portioner

6 palsternackor

300 g brytbönor/vaxbönor el. dyl.

Några nävar ruccolasallad

Parmesanost

olivolja/rapsolja

salt

Dressing:

2 msk olivolja/rapsolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk honung

salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta palsternackorna.

Placera dem i en ugnsform och ringla över oljan. Baka dem mjuka i ca 30 minuter. När 10-12 minuter återstår av tiden lägger du dit bönorna och bakar vidare.

Rör ihop dressingen.

Grunda ett salladsfat med ruccola, lägg på palsternackor och bönor, hyvla över parmesan och ringla dressingen över alltihop.

 

Recept bruschetta:

Ett gott bröd, jag använder ljust surdegsbröd

Några tomater

En knippe basilika

1-2 vitlöksklyftor

olivolja/rapsolja

salt och peppar

Hacka tomater och basilika fint. Pressa i vitlöksklyftorna, ringla över en skvätt olja och smaka av med salt och peppar. Denna blandning mår bra av att stå en stund. Rosta brödet och toppa med blandningen.

Årets skörd av buskbönor. De är lite kinkiga med temperaturen i starten men jag hade förodlat plantor inomhus och kunde vänta rätt så länge med att sätta ut dem. Vid direktsådd kan det bli så kallt och blött för fröna att de ruttnar. Bönor gödslar sig själva och platsen de växer på och buskbönor blir aldrig högre än 40 cm så de är behändiga att odla. Jag lagrar dem genom att förvälla kort och frysa in.
Ruccola är något som jag antingen odlar på senvintern eller hösten. Mitt i sommaren blir det bara skräp. Det är för varmt och plantorna går i blom.
Surdegsbröd försöker jag att baka kontinuerligt. Bra bröd brukar vara ganska dyrt i affären så detta är en lönsam business. Bra mjöl kostar visserligen också en del men smakar det så kostar det.
Jag har haft ytterligare ett lyckat tomatår. Medan jag läser hur odlarvänner mest får gröna och omogna tomater så kan jag skörda röda, gula och orangea tomater var fjärde dag. Växthuset bidrar förstås till mognaden. Utomhustomaterna håller inte samma takt denna kalla och våta höst.
I år försöker jag att ta egna frön på tomaterna. I allafall de som är sortäkta. Jag krusidullar inte så mycket med detta. Tar ett praktexemplar av den tomat jag vill ha frön från och pillar ur fröna. Dessa lägger jag på ett hushållspapper och där får de torka. Om det skulle fastna lite papper på fröna så gör det inte ett dugg.
Vitlöksskörden blev bra i år. Jag köpte en ekologisk och flätbar sort från Klostra och jag borde ha så att jag klarar mig till nästa år. Dessa förvaras med fördel i rumstemperatur.
Basilika går jättebra att odla i kruka i växthus. Lite näringslösning med vattnet då och då och jag får fin skörd fortfarande. Genom att klippa bladen smart så kan jag skörda på samma planta hela säsongen. Basilika är bäst att frysa för att aromen ska bevaras.

De enda ingredienser som jag måste köpa är salt, peppar, olja, ost, lite nötter, vinäger, honung och mjöl. När jag handlar försöker jag att välja produkter med omsorg. Ekologiskt, gärna Fair Trade och så lokalt som möjligt. Så små globala avtryck som möjligt är mitt mål.

Olivolja byter jag ofta ut mot rapsolja. Det finns både smaklös och smakrik rapsolja så jag väljer efter sammanhang. Rapsoljan är ofta odlad och producerad i Sverige vilket jag föredrar. Valnötter kan ersättas med svenskodlade hasselnötter eller solroskärnor och det måste inte vara parmesan. Det kan vara en kraftig inhemsk ost lika gärna. Honung och mjöl kan jag köpa lokalt.

Alla palsternackor är inte lika fotogenique.

På lördag 23 september är ni välkomna hit! Då har jag öppet hus, plockar hem min keramik från Konsthantverkarna och bjuder på guidade turer i min trädgård. Klockan 11.30 och 15.30 sker detta och kostnaden är ett frivilligt bidrag till Kvinnohuset i Örebro. Dessutom kan man få se Kilsbergens snyggaste och färskaste graffiti.

Detta sker inom arrangemanget Den Blå Tråden så det är öppet hus på flera andra ställen samtidigt. Spana in trädgårdsmästaren Maritas fantastiska trädgårds till exempel. Ett stenkast från mig.

I nästa inlägg ska jag presentera SKAFFERIET. För nu är det klart!

Resultat som räknas

 

Det är så gött när man börjar se resultat. När man hämtar måltiderna i trädgården. När man skördar stort och aptitligt. När man får smaka och äta sådant som man har odlat själv.

Flädersaften är silad och infryst. Där håller den i evigheter och man slipper tillsätta så mycket kemikalier. Av citronerna gör jag marmelad, inget ska gå till spillo.

Recept saft

4o fläderblommor

2-3 ekologiska citroner

2 liter vatten

1,5 kg socker

33 g vinsyra

Se över blommorna, ta bort eventuella fula delar, insekter och alltför grova stjälkar. Lägg dem i en stor bunke.

Skär citronerna i tunna skivor och lägg dem ovanpå blommorna.

Koka upp vattnet, tillsätt socker och vinsyra och rör tills det har löst sig. Häll över blommorna.

Täck kärlet och ställ kallt i fyra dagar.

Sila saften i silduk och frys in. Spara 1 dl till marmeladen

 

Recept marmelad

Citronskivorna efter flädersaften

1 dl socker

1 dl flädersaft

Hacka citronskivorna i mycket små bitar. Ta bort eventuella kärnor.

Koka upp citronbitar med socker och saft. Låt småputtra i 20-30 minuter eller tills marmeladen börjar bli transparent och gyllene. Häll upp på väl rengjorda burkar och ställ burkarna upp och ner tills de har svalnat.

Ljuvligt av fläder.

Lite för sent hittade jag ett recept där man använder rabarber istället för citron. Det ska jag prova nästa år. Jag blir lycklig 1. varje gång jag får användning av mina rabarber; 2. när jag slipper köpa mat och i synnerhet mat som transporterats långväga.

Eftersom citronsyra är en omdiskuterad ingrediens så använder jag vinsyra istället. Dessutom kan man ta mindre mängd vinsyra än citronsyra. (Citronsyra är 1,5 gånger surare än vinsyra så här skulle det räcka med 20 g vinsyra.)

Till frukosten går jag ut och hämtar färsk grönkål som jag mixar med frukt, juice, yoghurt, ingefära – eller vad huset bjuder – till en smoothie. Alla näringsämnen är kvar så snabbt efter skörd och utan uppvärmning så jag tror att det ger en bra start på dagen.

Fast ibland tänker jag att jag borde bli bättre på att använda vilda växter i större utsträckning. Dessa har inte krävt några som helst resurser för att finnas till och de är ofta lika näringsrika.

Just nu har jag en gigantisk kulle av svinmålla. Den jord som ännu inte har förbrukats av de sju ton som tippades här i våras har blivit tillfällig boplats åt en miljon friska plantor med svinmålla. Jag borde egentligen ta rätt på varenda en av dem istället för någon kvist då och då.

Ett fullkomligt paradis. Här duttar och daltar jag med mina sådder – rensar ogräs, vattnar och gödslar – samtidigt som jag går förbi denna skatt flera gånger om dagen. Skärpning.
Mild och fin smak med mycket näring. En vanlig ingrediens i indisk mat. Det är dags att sluta betrakta svinmållan som ett ogräs.
I min frukost ingår det ofta en nyuppdragen rättika. Denna äter jag i skivor med några korn av örtsalt. Basilikan lägger jag på smörgåsen tillsammans med tomat. Det är en match made in heaven.

Nu börjar det närma sig semester på allvar. Fast en semester som husägare och odlare innebär inte särskilt mycket hängmatta. Vi målar fasad, renoverar car port, fixar trilskande bilar och sätter upp hängrännor.

Förutom vattning och gödsling så ska det skördas, omhändertas och sås nytt. I fallen med de tidigast skördade grödorna (även om allt är ovanligt sent i år) så lämnar de värdefull odlingsyta efter sig och det finns många saker som helst odlas på sensommaren och hösten.

Jag står redo med frön till rädisor, pak choi, spenat, machésallat och lite annat.

Nu tar bloggen en paus för att jag ska få lite semesterfeeling. Jag håller som bäst på att avsluta några jobb i verkstan och inleder ledigheten med en liten resa till Stjärnsund och en guidad tur i deras mångfaldsträdgård.

Detta får ni höra mer om i mitten av augusti!

Rakubränd bondböna.

Må så gott!

Grönsaksporr

Det är dåligt med frukt på paprikaplantorna. Bönorna är klena och långsamma. Några ärtsorter ville inte gro alls och i broccoliraden är det ganska glest. Det är aldrig 100% avkastning. Någonsin.

Då får man istället försöka glädjas åt det som gror och ser friskt ut. Och när jag hör att det är ungefär samma läge för andra så blir jag lugnare. I söndags besökte jag Rikkenstorp där jag gick odlarutbildning förra året och de tyckte att det gick trögt. Juni var kall, sa de, och det tröstade en smula. Det är svårt att göra något åt vädret.

Här följer lite grönsaksporr, en serie bilder på sånt som funkar i år.

De första bladen basilika är skördade och samlades på ett fat tillsammans med tomat och mozzarella i en lättäten caprese.
Jag odlar rättika för första gången, en röd variant. Ser ut som morötter men smakar rädisa. Växte snabbt. Tacksamt.
Löken jobbar på. Blasten är lika god som löken i detta detta skede.
Äntligen börjar morotsraderna se ut som de ska. Detta är en slow starter och man måste vänta ganska långt in på säsongen för att veta om det var en lyckad sådd eller inte.
Koriandern är också klar för skörd. Visserligen har jag flera burkar koriander i frysen från tidigare år men det är svårt att slå färska blad.
Rödbetornas fröer var en blandad sort så det kommer upp både röda, gula och randiga ur jorden. Blasten är också god och bör användas tycker jag.
Precis som betorna så var mangoldfröerna en blandpåse. Här blir det bladnerver i massor av härliga färger.
I mitt förra inlägg visade jag hur fin min Cos-sallat Jericho var men jag äter gärna mer än en sorts sallat. Visserligen kan jag blanda med mangold och blast från betorna men jag kunde inte motstå en rad med blandad plocksallat också.
Grönkålsblandningen från Hudson Seed Library mår alldeles förträffligt och än har jag inte sett några larver. Vi äter så mycket vi hinner.
Det blir mycket mat av kål. Och mycket näring.
Den första potatisen blommar snart. Att säga att potatis är skördeklar efter blomning är inte helt sant. En del blommar inte alls och det enklaste sättet att ta reda på vad som gäller är att ta upp en planta och kolla. Även små potatisar är väldigt goda. Dessutom kan man sätta tillbaka plantan efteråt så blir blir det fler knölar.
I Getingedalen växer även prydnadsväxter även om de blir färre för varje år. Piprankan har jag för att den är så vacker och dessutom får den små oemotståndliga pipfrukter.
Hur udda är inte dessa?

Nästa veckas inlägg blir det sista innan semesterpausen. Nu ska jag skörda fläderblommor och äta vitlöksfräst grönkål.

Ljuv är mödans lön

I stort sett allt är i jorden, frön och gödsel samarbetar nu med jord, regn och maskar. Just nu är det bara tillsyn och underhåll som gäller. En och annan stödgödsling krävs och lite ogräs ska förstås rensas.

Sallaten Jericho försåddes och klarade utplanteringen galant. Två bra saker med förodling: 1. Plantorna hamnar med perfekt avstånd och det blir inga luckor pga frön som inte vill gro. 2. Plantorna är tillräckligt starka för att klara av eventuella angrepp och extremt väder.
Några sparrisar om dagen blir väldigt gott i magen.

När de snabbaste och tidigaste grödorna är färdiga sår jag nya grönsaker. Vissa mår bättre av att växa när det är svalare och längre nätter. Rädisa, spenat, asiatiska blad, vintersallad och ruccola till exempel. Om man sår dessa i maj eller juni så går de nästan alltid i blom, det blir varken blad eller rötter.

Jag gissar att de tidiga potatisarna kommer att skördas först och därefter vitlöken.

Potatisen kommer så fint så.

Jag har problem med min squash som ruttnar och dör. Jag gissar att de vill ha ett betydligt varmare liv än vad som har erbjudits hittills. Om de dessutom är lika känsliga för omplantering som sina släktingar gurkan så kan även detta vara orsaken.

En av överlevarna.
En annan kämpe. Här tillsammans med bondbönan Express. Jag tänker att de blir perfekta tillsammans. Bönorna sticker iväg uppåt och squashen slingrar omkring på bädden. Bönorna binder kväve (=näring) och squashen tackar och tar emot.

Därför har jag sått lite extraplantor av squash som står på tillväxt i växthuset. Där finns också störbönor av samma orsak. Visserligen förstod jag av beskrivningen att det var på håret att störbönor skulle kunna växa här i zon 5 men jag chansade. Och har kanske lärt mig något.

Reservodling av sqaush. Det skulle inte förvåna mig om jag har för många plantor i slutänden. I augusti är det kanske jag som försöker skänka squash till höger och vänster.

Istället för att sörja över saker som inte funkar så har jag blivit betydligt bättre på att glädjas över det som gror och växer. Om nu störbönorna inte gillar förutsättningarna här så är det bättre att satsa på något annat i framtiden.

Mina stackars prydnadsväxter lever en alltmer försummad tillvaro. Grönsakerna är sååå mycket mer spännande och när pionens knoppar kommer så skäms jag nästan.
Rodgersian med sitt ljuvliga bladverk skänker ögonfröjd.

Nu ägnar jag mig mycket åt gräsklippning eftersom det växer hejdlöst så här års. Kanske inte den roligaste aktiviteten på jorden men jag får ordentligt med motion och jag använder gräsklippet som gödning. Det är en komplett näringskälla tydligen.

Trots att vi har en gräsklippare med mulcherfunktion så kan jag ändå räfsa ihop några hinkar klipp då och då. Perfekt gödning och funkar även som täckmaterial.

Det har sänts en hel del intressanta saker på radio under senaste veckan. Bland annat Vetandets värld i P1 där de berättade om hur alltfler lantbrukare har förstått att plogen gör mer skada än nytta i jorden och att daggmasken och andra mikroorganismer är goda ersättare.

Du hittar programmet här. Dessa rön är direkt överförbara till den lilla odlingen där jag uppmanar alla till att gräva mindre och grepa mer. Det finns till och med en rörelse som kallas No Dig vars främsta syfte är att sprida kunskapen om sundare odlingsmetoder. Här läser du mer om vinsterna med att skippa grävningen. Visserligen på engelska men den är lättbegriplig.

Charles Dowding är No Dig-rörelsens grundare och bilden kommer från hans hemsida.
Min vän grepen.

Vetenskapsradion i P1 har också uppmärksammat nackdelarna med plöjning och avsnittet hittar du här.

På lång sikt gör plogen mer skada än nytta, och för att skydda och återställa kolförrådet måste vi sluta att plöja och i stället bearbeta jorden så lite som möjligt, säger professor Rattan Lal vid The Ohio State University i Columbus.

Mitt tredje radiotips är Odla med P1. Deras program går alltid att höra i efterhand på srplay eller som podcast. I senaste avsnittet förklaras det tydligt hur man ser skillnad på färsk och brunnen stallgödsel och hur man använder dessa.

Själv har jag investerat i två praktiska medelstora tunnor med lock. Den ena står på en undangömd plats och den andra strategiskt placerad mitt bland bäddarna.

Den gömda tunnan med skön höjd och sittkant.

Den undangömda kissar jag i och tack vare placeringen, höjden, den breda kanten och locket så är den riktigt bekväm att uträtta behoven i. Urin är en väldigt bra näringskälla och jag har kommit över den äckliga känslan som förr hindrade mig att vattna med guldvatten.

I tunnan finns även brännässlor och några liter vatten och tillsammans bildar detta en riktigt stinkande men näringsspäckad sörja. Lite guldvatten i vattenkannan gör alla tomater på gott humör och jag har inte behövt lägga ut en enda krona.

Så fort jag hittar en tuva med brännässlor så rycker jag av dessa (med handskar) och lägger i tunnan samtidigt som jag håller andan.

I tunnan som står mellan trädgårdslanden gör jag en annan sorts näringslösning. Där ligger hönsgödsel blandat med vatten och detta blandar jag också i vattenkannan. En snabbverkande boost åt de flesta grönsaker. Hönsskiten har jag betalat några kronor för men den är lokalproducerad och KRAV-märkt så det kan det vara värt.

Basilikan gror!
Grönkålen mår förträffligt och det har inte dykt upp några skadedjur än men jag är redo med Bacillus Thuringiensis.

Apropå squash; vet ni skillnaden mellan squash, pumpa, zucchini och courgette? Det reder jag ut i nästa inlägg.

Odla i gelé

Förra veckans avsnitt av Trädgårdstider (avsnitt 2) innehöll ett inslag om att odla i gelé. Då slog det mig att jag hade läst om det förut så där i förbifarten.

Det är några snillrika entreprenörer med näsa för trender som har gjort business av odlarhajpen och satt ihop ett litet paket med kruka, gelé och frön. De kallar sig Our Greenery.

Smakfull marknadsföring från Our Greenery.

Man behöver definitivt inte detta (dyra) paket för att odla skott i gelé vilket även visas i Trädgårdstider. Och nu tänkte jag gå till botten med denna metod och visa exakt vad det handlar om.

Den gelé vi pratar om är agar, en produkt framtagen ur alger vars vanligaste användningsområde är 1. i laboratorier (gelén som man odlar bakterier på) 2. ett vegetabiliskt alternativ till gelatin i desserter och annat ätbart.

Att produkten är giftfri och naturlig känns ju jättebra men det är fortfarande tre saker som stör lite. 1. Framställningen görs i Japan, Kina och på Sri Lanka. Går den rättvist till? 2. Kan man vara helt säker på att det inte tillsätts något otrevligt i extraheringsprocessen? 3. Den långa transporten och förhållandena för de som jobbar i den.

Nåväl, agar går att hitta i välsorterade matbutiker, oftast på bakavdelningen.

Agar ingår i de flesta vegetarianers kök.

I paketet från Our Greenery ingår en kruka men det går att använda vilket tätt kärl som helst. Om man har ett fat som passar som lock så är det en bonus.

Recept:

Jag häller 4 dl vatten i en kastrull och på ytan häller jag 2 msk agarpulver. Detta får koka upp utan omrörning och precis när det börjar sjuda så drar jag ner värmen och börjar röra. Det tar ca 3-5 minuter för all agar att lösa upp sig och då är det klart.

Medan vätskan fortfarande är varm så häller jag upp den i mitt odlarkärl, i bilderna nedan har jag använt en mindre pajform. På 30 minuter har agaren stelnat till gelé.

På gelén häller jag ut ett lager frön av typen mikrogrönt, skott eller småblad. Jag valde broccoli.

Ett dygn efter sådd. Ett lock har legat på odlingen för att öka farten.

En av de finurliga grejerna med att odla i gelé istället för jord är att man inte behöver vattna. Det är redan 4 dl vatten bundet i gelén så fröna hämtar allt de behöver därifrån. Mycket fiffigt.

Genom att täcka fröna så att de får gro i mörker så startar processen mycket snabbare. Efter tre dygn tar du av locket och då är groddarna gula och saknar klorofyll. Därefter ska skotten växa ljust och bli gröna och nyttiga.

Två dygn efter sådd. Små groddar börjar titta fram.
Tre dygn efter sådd. Nu är det dags att ta av locket och låta skotten växa i ljus.

Broccoli lär vara ett av de nyttigaste skotten. Så om man är ute efter näring så är det broccoli som gäller. Sen är de ju goda också förstås.

Mina fröer för odling av skott just nu. Salladskrasse, bondböna, rättika, grönkål, lök och broccoli.
Fyra dygn efter sådd. Nu när skotten får ljus så blir de gröna.
Fem dygn har gått och nu kan man börja skörda.
Dygn sex ser man inte längre så stor skillnad. Skotten är i princip färdiga.

Min slutsats blir nog att detta är ett väldigt enkelt och behändigt sätt att odla skott på. Man behöver ingen jord som smutsar ner i köket och man behöver inte vattna. Snabbt går det också. De enda negativa aspekterna är väl ovan nämnda runt framställningen av agar. Och ur ett självhushållarperspektiv så betyder det ett oönskat inköp (agar). Jord, den lilla mängd som krävs, kan jag gräva upp på gården.

Tre tips

Dagens första tips är att besöka plantmarknaden (som är en auktion) i Kilsbergens hembygdsgård torsdag 18 maj kl. 19.00. Det brukar finnas plantor av de mest udda och roliga slag och priserna brukar bli väldigt låga. De bjuder på kaffe med dopp. Detta ligger mellan Filipshyttan och Frösvidal och det är skyltat efter vägen.

Från förra årets plantmarknad.

Ett annat tips är förstås att besöka Örebro Trädgårdsfest på lördag 20 maj och fortsättningen i Karlslund på söndagen. Jag har biljett till Sara Bäckmos föreläsning på lördag kl. 14 så då ses vi kanske?

Tips nummer tre är att plocka ihop sin egen sallad på vilda blad, fönsterodlat och förodlade skott. Igår blandade jag späda björkblad, späda rönnblad, kärleksört, lite blåbärsblad, ramslök, skott av chiafrö, spenat, machésallad och några stjälkar luftlök till en smarrig sallad. Dressingen gjorde jag på dijonsenap, citron, rapsolja, krossad rosépeppar och lite salt.

Nästa vecka blir det ett reportage från en fönster- och balkongodlare i Stockholm. Det finns bara begränsningar för den som sätter upp dem själv.