Avrundning

Det var inte bättre förr. Iallafall inte mitt odlande. Skördarna blir bara bättre med tiden och jag har en behagligare balans på allt.

Vid den här tiden, för några år sedan, var jag less. Odlartrött. Om jag hade känt till vinterodling eller höstsådd över huvud taget så hade jag förmodligen brytt mig nada.

Jag kan dock känna att det är sunt att pausa. Göra något annat och få tillbaka ivern. I år är jag inte alls lika odlartrött. Dels har jag haft en bättre planering, dels har jag haft en om dan som motto. Istället för att se trädgården som ett enda Mount Everest av arbete så gör jag en sak om dagen. Och det leder ofta till två eller tre.

I måndags skulle jag bara skörda – och flytta på – purjolöken. När det var gjort så passade jag på att fixa ett par saker till och efter det var jag förstås skitnöjd eftersom jag bara skulle skörda purjolöken. Jag är så stolt över den här skörden!

Om jag bara ska gå ut och göra en sak så känns berget nästan som en nedförsbacke och om man gör en sak om dagen så händer det en hel del under en vecka.

Nu är det inte mycket kvar att göra i trädgården innan vintern. Jag har skördat i princip allt som bör skördas, fågelbaden är inplockade, krukor tömda och upp-och-ner-vända, grillen inställd och möblerna staplade i förrådet.

Kvar sitter vintermorötterna. Med flit. Men jag ska ta in dem vilken dag som helst. De där morötterna som ska ha så mycket bättre lagringsegenskaper än klassiska morötter. Ska bli väldigt spännande att utvärdera det.

Sommarmorötter. De som satt kvar efter en hel sommars konsumtion.

Kvar sitter också grönkålen. Dels har jag skördat av den sedan i maj, dels är den väldigt köldtålig.

Nästa års växthusodling kommer inte att ske i krukor utan i skräddarsydda kragar. För att kunna utnyttja den gamla jorden från årets krukor så snickrade vi ihop lådorna redan nu. Tillsammans med nedklippta växtdelar, täckmaterial, halm och kogödsel är dessa bäddar redan preppade inför våren. Ingen nederbörd kommer att laka ur bäddarna och näringen blir kvar.

Så här såg det ut i våras…
…och så här ska det se ut hädanefter!

Förutom att odla tomater och paprika i dem så provar jag att lagra purjolök i dem. Jo faktiskt.

Egentligen kan purjolök stå ute hela vintern men den fryser fast i jorden så den är svår att skörda. Då såg jag att Sara Bäckmo, Skillnadens Trädgård, flyttade sina purjolökar från friland till växthus eftersom jorden inte fryser så hårt i växthuset. Nu har jag gjort likadant. Utvärdering följer.

Purjolöken grävdes försiktigt upp och sedan ner i en av de nysnickrade lådorna i växthuset.

Ett annat sätt jag kommer att använda lådorna på är att vårvinterodla. I vintras satte jag lite frön i krukor i växthuset med grödor som är köldtåliga. Det var ruccola, spenat, machésallat och lite annat. Allt kom upp och växte fint, trots kylan, men sedan växte de ur sina krukor och jag tog inte hand om dem. Nu ska jag göra samma sak fast i lådorna. Tänk om jag får skörda sallat i mars? Det vore coolt!

Det här är förra årets februariexperiment i växthuset!

Inomhus är det grönsaker lite överallt. Dels de som ska lagras i rumstemperatur och har hittat sin slutdestination, dels de som sitter i väntrummet, till exempel tomater som ska eftermogna och chili som torkas.

Gul och röd lök flätar jag och hänger lite överallt i köket. De mår bäst i rumstemperatur och de tar väldigt lite plats när de hänger. Dessutom blir det vackert. Lök är något som jag nog använder i varje måltid.

Jag använder en torkapparat till vissa saker, bland annat chili som ska smulas till flakes. Här är det sex lager blandad chilifrukt som torkas på ett effektivt sätt i ca 45 grader. Det tar ett par dygn.
I år odlade jag Jamaica Bell för första gången med stor framgång. Den har så himla rolig form.
Jag tror att jag har varit bättre på att skörda tomater i år. Det blev betydligt färre som skulle eftermogna inomhus. Skönt eftersom det är platskrävade.
En av de sista grödorna som skördades var timjan. Jag klipper av kvistarna och lägger i en burk i frysen. Där släpper bladen från grenarna som man kan fiska upp nästa gång man har ett ärende i burken. Timjan behåller smaken allra bäst i frusen form. Mer om örter i mitt nästa inlägg!
Det enda som planteras nu är vitlöken. Jag köpte ekologisk Therador på Klostra för att dess beskrivning matchade mina önskemål bäst. Vitlöksklyftorna klämde jag ner mellan mina jordgubbsplantor eftersom de tydligen ska växa fint ihop.

I nästa inlägg tänkte jag bjussa på ett ruskigt bra recept och så ska jag grotta ner mig i små blad med stor personlighet.

Farmers Market på Union Square

Här kommer mitt sista inlägg från New York-resan i oktober. Den som kommer att gå till min historia som skörderesan. Man måste inte åka ut på landet för att uppleva skörd, grönsaksfröjd och mogna frukter. I city har man blivit väldigt bra på att ta vara på outnyttjade ytor för att de som bor i kvarteret ska kunna odla sin egen mat och visa nästa generation hur det går till.

De som har ett mer entreprenöriellt tänkande startar takfarmer och hyr delar av parker för att odla och sälja produkterna till restauranger i området. De mest hängivna levererar sina varor medelst cykel och minskar de globala avtrycken avsevärt.

Det här är en Community Garden i Brooklyn. Det var stängt för allmänheten men en skylt informerade om att vi var välkomna på helgerna. Ytan är inklämd mellan tre byggnader och ägaren skulle förmodligen få många miljoner om hen sålde den eller byggde ett tiovåningshus på platsen men för invånarna är det guld värt att så inte har skett.
På trottoaren, utanför de stängda grindarna, fanns en låda med örter. Fri plockning för den som behöver en kvist.

Sedan finns det de som odlar för att sälja överskottet till New York-borna. I Örebro har vi alltid haft torgförsäljning av grönsaker och på senare tid kallas det Bondens Marknad fast det är egentligen ingen skillnad.

I New York heter det förstås Farmers Market och vi besökte den som var på Union Square. Eftersom det råder ett annat klimat i denna del av världen så kan man så klart odla andra grejer än vad vi kan. De behöver åtminstone inga växthus och deras säsong är betydligt längre så att även långsamma grödor hinner mogna ordentligt.

Aubergine i mini-format. I Kilsbergen är det en kamp, trots växthus, att försöka odla aubergine.
Långa rader av kål. Kål är det dock inga problem att odla i Sverige men det är alltid vackert, var man än är i världen. I bakgrunden skymtar pumpor (så klart!), majs (en mycket vanlig produkt i amerikansk husmanskost) och tomater.

Vi är lite chili-galna i Getingedalen just nu. En av oss har kommit på knepet hur man odlar dem och en annan i hushållet äter och förädlar. Därför blev det ganska många foton på just chili. Särskilt när man hittar sorter som man bara har läst om. Och i synnerhet när man får chansen att köpa världens starkaste…

Carolina Reaper. Världens starkaste chili. USA är varningsskyltarnas land och intill denna hink hittade vi så klart marknadens längsta varningstext. Jag fattar dock inte var ”no sprays” betyder?

Vi köpte några Carolina Reaper för att kunna ta egna frön och för att vissa naturligtvis ville provsmaka. Efter att detta hade skett i Getingedalen så var köket inte sig likt på flera dagar. Frukten skars itu på vår vanliga skärbräda. I en vecka var den kontaminerad trots rengöring. Disktrasan likaså. När jag hade använt den, sköljt av mina händer och därefter kliade mig i ansiktet så började det att svida på huden.

De delade frukterna lades i torken och den ställde vi i vanlig ordning på köksbänken. Både jag och Allan (hunden) gick och nös och snorade i flera timmar  innan vi kom på vad det var. Torken fick flytta ner i källaren.

Jag förstår varför de uppmanar kunder att inte ta i frukterna utan handskar.

Den här är betydligt mildare men fortfarande nästan för stark för mig (jag är inget fan av stark mat). Visst ser runda släta bollformade chilis snällare ut än knöliga och spetsiga? Inte lika lång varningstext på denna.
Långa rader av spännande chilifrukter. Vi köpte för att kunna ta fröer.
All majs är inte gul.
Och massor av pumpor förstås. Detta var så klart innan Halloween.

Nu är det hög tid att berätta lite om vad som pågår i grönsaksland och växthus i Getingedalen. Naturligtvis är det nedtrappning på hög nivå. Vi väntar snö vilken dag som helst och däckbyte är ett faktum. Det blir en rapport i nästa inlägg. Dock inte om däckbytet.

Jag vill dessutom passa på att göra reklam för två saker. Den 2 december är det Shopping på Landet – jul i min bygd och jag har öppet hus i verkstad och butik. Min produkter plockas hem från Konsthantverkarna till denna dag och dessutom kommer jag att ha en hel del nyproducerat. Jinx jinx.

Den andra grejen är att jag ska föreläsa! Fast det är inte förrän om ett år… Haha! Men den 28 oktober 2018 kan ni ju boka in om ni är superintresserade. Det blir någonstans i Örebro och arrangörer är Adolfsbergs Trädgårdsförening. Under samma tillfälle kommer min före detta bloggkollega och ständige odlarvän Ulf Lundin att berätta om sitt förhållande till trädgården. Vi kompletterar varandra bra eftersom vi har helt olika inriktning.

Jag tror att föreläsargrejen passar mig fast det återstår att se!

Toppar och tveksamheter på DuBois Farms

Höstens resa till New York med omnejd skulle få gå i skördens tecken så många av utflykterna gick till olika sorters gårdar. En av alla kvalmiga dagar åkte vi till DuBois Farms i Highland. Det är en gård som framför allt odlar för självplock men de har även en del djur.

Eftersom vi var där i början av oktober, och en av de allra mest firade högtiderna var i antågande, så spelade pumporna en central roll. Var och varannan besökare hade en eller två pumpor på sina självplocksvagnar.

Förutom pumpor så odlas det tomater, aubergine, paprika och flera olika sorters frukt. Plommon, nektariner och persikor var redan skördade men äpplen, päron och druvor fanns det möjlighet att plocka hur mycket som helst.

Förutom pumparna stod äpplen högt i kurs hos besökare och kunder.
Ett riktigt mörkt äpple som jag aldrig hade sett förut. Jag tror att det heter Empire.
Jag lyckades aldrig ta reda på vilken sorts päron det var men de är ganska lika Conference.

Ett spännande inslag för en nordeuropé var självplocksmöjligheterna av druvor. De var oerhört smakrika, ja en sötma och en arom som jag aldrig har känt tidigare. Jo vid ett tillfälle. Det finns en druvläsk som jag brukar handla när jag är i USA. Den är god men smakar inte druva så jag trodde att den var gjord på 100% kemikalier. Fast nu när jag har smakat Niagara Grapes på DuBois Farms så förstår jag bättre. Det var exakt samma smak.

Det var väldigt poppis att plocka druvor och det förstår jag. De var enormt goda. För en dollar (ca 8 kr) fick du fylla en rätt så stor korg.

 

Här är läsken som jag nog gillar ännu bättre nu!

Förutom att plocka och provsmaka äpplen (jo det fick man faktiskt!) så fanns det förstås nypressad äppelmust och varma äppelmunkar till försäljning. Självklart ordnades det munkätartävlingar men jag nöjde mig med att vara publik.

Chew, chew, swallow!

Det tveksamma inslaget utgjordes av djurbeståndet. Jag känner mig alltid tveksam till djur vars existens endast är till beskådan. Visst är får, grisar, getter och hästar domesticerade djur men att leva i en inhängnad som passeras av hundratals människor som dessutom vill klappa, rycka, peta, mata och känna kan inte vara någon vidare tillvaro.

Fåren såg inte ut att må bra och hästen fick inte matas men brydde sig folk om det?

I utkanten av området gick det ett gäng alpackor. Tack och lov hade de ett rätt så stort område att röra sig inom men det gick ändå inte att undgå människor helt och hållet.

Dagen till ära föddes det en alpackababy och sådant är förstås extra spännande. Frågan är bara om de tyckte att det var behagligt att genomföra detta till publik?

Det går dock inte att neka till att vingliga alpackaungar är väldigt söta.

Efter några giriga bilder så lämnade vi alpackorna ifred och valde lite andra vyer istället.

Det stod värdar och värdinnor utplacerade på det 21 hektaren. Dessa svarade på frågor och hjälpte till vid självplockning.
Överallt ser jag att nya äppelodlingar planteras väldigt tätt. Jag gjorde samma iakttagelse på Österlen. Gallrar man senare eller låter man det se ut så här?
Mera pumpor… och vackra formationer av majsblast.
Självplock av Zinnia.
Kanske den finaste pumpan av alla?

En mycket trevlig dag på DuBois Farms! Nästa inlägg kanske borde handla om min egen odling men jag kör nog lite mer New York innan jag byter kontinent. Det kommer att bli ett besök på Farmers Market på Union Square mitt på Manhattan.

The Big Apple

Varför New York kallas för The Big Apple är omdiskuterat. Det finns flera olika teorier och historier och ingen vet riktigt säkert varifrån benämningen kommer. 

Att New York State är landets näst största producent av äpplen har ingenting med saken att göra men det faktum att man ser äppelodlingar överallt på landsbygden känns ändå som en kul koppling till smeknamnet.

På västra sidan om Manhattan flyter Hudsonfloden och den fortsätter norrut i många mil. Området runt denna floddal kallas för Hudson Valley och det är ett bördigt område med gynnsamt klimat.

Att åka till detta område i slutet av september eller början av oktober innebär mycket skördefester, Farmers Markets och liknande aktiviteter. Min syster ser äppelodlingar i alla väderstreck så det luktade lite äpple överallt utomhus.

Trots detta gjorde vi en utflykt till Angry Orchard, en äppelindustri med cidertillverkning och just denna dag ciderprovning.

Angry Orchard verkar vara en av de större cidertillverkarna i landet. Deras produkter syns på de flesta barer i New York. Ingen småskalighet här inte. En liten rundtur i deras lokaler, en inblick i fabriken och provsmakning av deras cider var en trevlig utflykt.

För att inte tala om de enorma odlingarna där äpplena skördades för fullt när vi var där.

Dessutom får man allt det där amerikanska på köpet. Maten, människorna, aktiviteterna, samtalen, kulturen och vädret. Vi hade runt 25 grader varmt under hela visitelsetiden.

Träden dignade av frukt. Tidiga sorter var redan plockade medan många andra skulle skördas när som helst.
Unga träd formas för att funka i industrin. Genom att tvinga ner späda grenar får de mer frukt, en luftigare krona, kräver mindre beskärning och blir lättare att plocka av.
Nyplanteringar, klassiska äppellådor och äldre fruktträd i bakgrunden.

 

Fullvuxna träd.

De kunskaper jag har om fruktträdsodling är att om marken runt trädet är bar så är också träden besprutade. I princip så betyder det att marken är död och nästintill obrukbar. De äldre trädens rötter går så djupt att de inte drabbas av giftet som är avsett att täcka det som växer ovan jord och som alltså så småningom hamnar i våra magar. Kontroversiellt.

Nedan syns äppelodlingarna från Clintondale där min syster bor. Vi fick också bekräftat av en local att dessa träd besprutas.

Väldigt mycket frukt är ju häftigt men om man vet att det är tack vare en hel del pesticider så känns det inte lika häftigt längre.
Död mark runt stammen.

Huruvida odlingarna på Angry Orchard var organic (ekologiska) eller inte är jag osäker på. Eftersom det inte syntes några tecken på det så misstänker jag att de inte är det. Om jag hade en ekologisk farm så skulle jag nog skylta med det.

Majoriteten av äpplena som odlas i världen är inte ekologiska. De är besprutade för att bli jämna, stora, många och se aptitliga ut. Därför vill jag uppmuntra alla till att ta vara på alla trädgårdsäpplen som finns. Flera ton trädgårdsäpplen går till spillo varje år och dessa är i princip aldrig besprutade.

Nästa inlägg ska handla om ett annat studiebesök i Hudson Valley, DuBois Farms i Highland. Där var det skördekalas och dessutom organic!

New York Botanical Garden

Jag reste till New York för att träffa familjen. Eftersom jag har dem där så åker jag dit då och då. Om man har gjort det i 25 år så skulle man kunna tro att man har sett varenda gathörn, skyskrapa och park i The Big Apple men så är det faktiskt inte. Det finns oerhört mycket att se och göra även i ytterområdena och nuförtiden betraktas inte dessa som no-go-zones utan tvärtom, gentrifieringen är ett faktum och stora områden i Queens och The Bronx bebos av barnfamiljer och hipsters. På gott och ont.

Det finns två botaniska trädgårdar i New York, den ena ligger i Brooklyn och den andra i The Bronx. Den sistnämnda betraktas som New Yorks botaniska trädgård. Dit åkte jag i början av oktober.

Man kan tycka att oktober är fel månad att besöka en botanisk trädgård men här finns det ständigt något som är aktuellt och sevärt. I de enorma växthusen är det alltid grönt och dessutom bjuds det på härlig konst, oavsett årstid.

New Yorks botaniska trädgård är otroligt stor. Visst skulle man kunna ta sig runt hela området till fots men då får man också vara beredd på att lägga en heldag i parken. Jag rekommenderar att man tar en tur med The Tram, tåget som åker runt i området. Då får man dessutom en trevlig liten guidning. Tågturen tar cirka 30 minuter och ingår i entrébiljetten.

Tåget har några hållplatser strategiskt placerade efter vägen så att man kan hoppa av och hoppa på igen.

Den aktuella utställningen är just nu Dale Chihulys. Hans glaskonst är smakfullt integrerad i växtligheten, både i växthus och utomhus. Chihulys installationer finns kvar till och med den 29 oktober men det är alltid aktuella saker på gång i denna vackra trädgård.

För att enklast ta sig till New York Botanical Garden så tar man tåget från Grand Central Station på Manhattan (en byggnad värd ett besök i sig). Välj Harlem Line och stationen heter smidigt nog Botanical Garden.

I New York var det 25 grader varmt och tropisk fuktighet. Det var verkligen annorlunda mot höstrusket som råder här hemma. Det tar emot att gå ut men det sägs att helgen ska bli skaplig. Ser fram emot det.

Det nya skafferiet och favoritbönan

 

Först och främst vill jag tacka alla som kom till mig i lördags när det var Den Blå Tråden. Trots att det var en riktigt grå och blöt dag så var det jättemånga som gjorde en utflykt ända upp till mig. Det var inte så många som var sugna på någon guidad tur (fullt förståeligt!) men det var rekordmånga som gick runt i trädgården och tittade på egen hand.

Dagens vanligaste kommentar gällde vår humle. Eftersom jag ser den varje dag så tänker jag inte så mycket på den men det verkar som om vi har ovanligt fin humle. Mer om det i ett annat inlägg.

Så där ja!

Då är nya skafferiet i princip färdigt! Ni som följer mig vet att jag tjatar mycket om förvaring, lagring och de begränsade möjligheter som jag har. Dels har det gjort mig till en uppfinnarjocke, dels har jag lärt mig att anpassa omfånget.

Nu har vi dock gjort slag i saken och byggt om köksfarstun till ett fullfjädrat lagringsutrymme. Förhoppningsvis ska vi kunna ta hand om större skördar och att dessa ska hålla lite längre.

Det är inget ultimat utrymme. Man får ge och ta lite. Dels är det egentligen för ljust, det fina fönstret ville vi absolut inte bygga igen; dels ligger det i fel väderstreck, men vad ska man göra åt det? Ett skafferi ligger nästan alltid på norrsidan eftersom solen aldrig når dit. Den här farstun låg på västersidan där solen gassar på eftermiddagar och kvällar. Fast det är ju under höst, vinter och vår som vi har mest nytta av skafferiet och då gassar det inte lika mycket sol.

Här kommer en liten videoguidning!

För övrigt skördas det för fullt i Getingedalen. Jag prioriterar det som borde ha skördats igår och det som är känsligt för kyla. Snart kommer första frostnatten och då vill inte Fröken Squash vara utomhus.

Det som är köldtåligt, och som inte blir sämre av att stå kvar i jorden, kommer jag att vänta ännu lite längre med att skörda.

För att inte få dåndimpen och bli stressad över allt som ska göras så jobbar jag enligt principen en om dan. Jag vet att Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) gör ungefär likadant. Då blir situationen hanterbar.

Jag har till exempel tagit upp all lök nu. Den ligger på tork i car porten och ska så småningom flätas. Dessutom har jag skördat alla bondbönor. Min favoritböna alla kategorier.

När skalen börjar bli lite brunfläckiga och när man känner att bönan är full av hårda knölar – då är det dags att skörda.
Bondbönor är så coola inuti. De är verkligen utformade för att skydda innehållet. Ett tjockt och ulligt foder kapslar in de goda och stora bönorna.
Med en bra ljudbok i högtalaren så är det riktigt rogivande att sprätta bönskal och plocka ut innehållet. Dessa förväller jag i några minuter och sedan fryser jag in dem i portionspåsar. Bönorna använder jag i soppor, sallader, grönsakspytt eller mixar till bondbönshummus. Bondbönor kan ha olika färger beroende på sort. De kan vara mörkare gröna, beiga eller rostfärgade. Denna, som heter Express, är ljusgrön.

En bra grej med bondbönor, förutom att de är väldigt goda, är att de är enormt lättodlade. De är inte alls lika känsliga för fukt och kyla som andra bönor och de blir nästan aldrig angripna av skadedjur eller sjukdomar. Dess stjälkar, blad och rötter är näringsrika och blir, efter skörd, ett fint tillskott till jorden och nästa säsongs odling.

I mitt nästa inlägg ska jag berätta hur jag förbereder mina odlingsbäddar för vintern och kommande säsong.

Skördemåltid

Fråga: Vad ska jag odla?

Svar: Det du vill äta.

När du bestämmer vad du ska odla under en säsong så tycker jag att du först och främst ska utgå från vad du konsumerar. I andra hand vad som funkar i dina förhållanden. Jord, zon, väderstreck, vatten och vind ska också styra.

Efter några års odlande så har jag dessutom lärt mig hur mycket jag behöver så mängderna har justerats med erfarenheten. Den sista variabeln som har styrt mitt odlande är vilka lagringsförhållanden jag har tillgång till.

Palsternacka växer gärna i Getingedalen och det äter jag dessutom med glädje så det odlar jag alltid. Palsternacka är ganska lätt att lagra i papperspåse i kylskåpet så den är inte så kräsen. Däremot så kan man inte lagra dess frön. De får vara max två år gamla, helst bara ett, annars vill de inte gro.

I det här inlägget tänkte jag utgå från en av middagarna som lagades i veckan. Det blev en ljummen sallad med bruschetta och basen i denna middag består av bönor, palsternacka, ruccola, tomat, basilika och vitlök. Allt detta har jag odlat och det är sådant som jag brukar lyckas med och tycker väldigt mycket om.

Recept sallad:

Ca 4 portioner

6 palsternackor

300 g brytbönor/vaxbönor el. dyl.

Några nävar ruccolasallad

Parmesanost

olivolja/rapsolja

salt

Dressing:

2 msk olivolja/rapsolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk honung

salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta palsternackorna.

Placera dem i en ugnsform och ringla över oljan. Baka dem mjuka i ca 30 minuter. När 10-12 minuter återstår av tiden lägger du dit bönorna och bakar vidare.

Rör ihop dressingen.

Grunda ett salladsfat med ruccola, lägg på palsternackor och bönor, hyvla över parmesan och ringla dressingen över alltihop.

 

Recept bruschetta:

Ett gott bröd, jag använder ljust surdegsbröd

Några tomater

En knippe basilika

1-2 vitlöksklyftor

olivolja/rapsolja

salt och peppar

Hacka tomater och basilika fint. Pressa i vitlöksklyftorna, ringla över en skvätt olja och smaka av med salt och peppar. Denna blandning mår bra av att stå en stund. Rosta brödet och toppa med blandningen.

Årets skörd av buskbönor. De är lite kinkiga med temperaturen i starten men jag hade förodlat plantor inomhus och kunde vänta rätt så länge med att sätta ut dem. Vid direktsådd kan det bli så kallt och blött för fröna att de ruttnar. Bönor gödslar sig själva och platsen de växer på och buskbönor blir aldrig högre än 40 cm så de är behändiga att odla. Jag lagrar dem genom att förvälla kort och frysa in.
Ruccola är något som jag antingen odlar på senvintern eller hösten. Mitt i sommaren blir det bara skräp. Det är för varmt och plantorna går i blom.
Surdegsbröd försöker jag att baka kontinuerligt. Bra bröd brukar vara ganska dyrt i affären så detta är en lönsam business. Bra mjöl kostar visserligen också en del men smakar det så kostar det.
Jag har haft ytterligare ett lyckat tomatår. Medan jag läser hur odlarvänner mest får gröna och omogna tomater så kan jag skörda röda, gula och orangea tomater var fjärde dag. Växthuset bidrar förstås till mognaden. Utomhustomaterna håller inte samma takt denna kalla och våta höst.
I år försöker jag att ta egna frön på tomaterna. I allafall de som är sortäkta. Jag krusidullar inte så mycket med detta. Tar ett praktexemplar av den tomat jag vill ha frön från och pillar ur fröna. Dessa lägger jag på ett hushållspapper och där får de torka. Om det skulle fastna lite papper på fröna så gör det inte ett dugg.
Vitlöksskörden blev bra i år. Jag köpte en ekologisk och flätbar sort från Klostra och jag borde ha så att jag klarar mig till nästa år. Dessa förvaras med fördel i rumstemperatur.
Basilika går jättebra att odla i kruka i växthus. Lite näringslösning med vattnet då och då och jag får fin skörd fortfarande. Genom att klippa bladen smart så kan jag skörda på samma planta hela säsongen. Basilika är bäst att frysa för att aromen ska bevaras.

De enda ingredienser som jag måste köpa är salt, peppar, olja, ost, lite nötter, vinäger, honung och mjöl. När jag handlar försöker jag att välja produkter med omsorg. Ekologiskt, gärna Fair Trade och så lokalt som möjligt. Så små globala avtryck som möjligt är mitt mål.

Olivolja byter jag ofta ut mot rapsolja. Det finns både smaklös och smakrik rapsolja så jag väljer efter sammanhang. Rapsoljan är ofta odlad och producerad i Sverige vilket jag föredrar. Valnötter kan ersättas med svenskodlade hasselnötter eller solroskärnor och det måste inte vara parmesan. Det kan vara en kraftig inhemsk ost lika gärna. Honung och mjöl kan jag köpa lokalt.

Alla palsternackor är inte lika fotogenique.

På lördag 23 september är ni välkomna hit! Då har jag öppet hus, plockar hem min keramik från Konsthantverkarna och bjuder på guidade turer i min trädgård. Klockan 11.30 och 15.30 sker detta och kostnaden är ett frivilligt bidrag till Kvinnohuset i Örebro. Dessutom kan man få se Kilsbergens snyggaste och färskaste graffiti.

Detta sker inom arrangemanget Den Blå Tråden så det är öppet hus på flera andra ställen samtidigt. Spana in trädgårdsmästaren Maritas fantastiska trädgårds till exempel. Ett stenkast från mig.

I nästa inlägg ska jag presentera SKAFFERIET. För nu är det klart!

Möjligheternas trädgård

Här om dagen blev jag bjuden på lunch på Goda Rum. Jag gillar att komma dit. Jag tycker att det är en härlig miljö att vistas i. Inredningen i restaurangen faller mig i smaken men det är också väldigt häftigt att ta en tur i de stora växthusen efter lunchen.

Restaurang Goda Rum. Foto från Goda Rums hemsida.

Det finns alltid ett vegetariskt alternativ men tyvärr står det inte på menyn. Jag tror att fler skulle välja helgröna måltider om de fanns med på menyn och hade samma status som rätter med kött, fisk eller fågel.

Vid detta besök gjorde vi något som vi inte har gjort förut; en rundtur i grönsaksodlingarna utomhus. Dessa ligger i direkt anslutning till restaurang och växthus och är väldigt välskötta och genomtänkta.

Grönsaksodlingar utanför Goda Rum. Svartkål, tagetes och purjolök. Tagetes är inte bara där för färgprakten, det odlas även i syfte att bekämpa skadedjur. Längst till vänster syns kompost, smart integrerat i odlingarna. Högst upp syns squash eller pumpa.

Värt att notera är att dessa odlingar inte alls tillhör Goda Rum. Det är Kumla kommun som äger och sköter dem samt erbjuder vettig sysselsättning med hållbarhetstänk till många invånare. 

Goda Rum köper produkter av Kumla kommun från dessa odlingar, eller möjligheternas trädgård som de också kallas, och det är ju vettigt. Lokalodlat och inga transporter. Dessutom kan Goda Rum ”beställa” specifika grödor som matchar deras meny.

Ett tecken på att det finns en medvetenhet hos Kumla kommun är att de höstsår. Säsongen behöver inte vara slut för att det börjar bli kallt. I bakgrunden växer mangold.
Ännu mera höstsådd.

En av de saker som jag saknade i dessa odlingar var jordtäckningen. På flera håll behövdes det inte då man hade odlat så pass tätt men på flera andra håll hade jag gärna varit framme med lite täckmaterial för att behålla fukten, hindra ogräs, ge maskarna mat och hejda kompakt jord.

Skyltar informerade besökare om kompostens när, var och hur. Detta skulle man i viss mån ha kunnat använda som täckmaterial.
Persiljehäcken imponerar. Den skördade ytan till höger hade jag gärna velat täcka…
Purpurkålen (lila grönkål) var stor och stark. Denna är riktigt köldtålig och kan stå kvar i landet till jul. Eller längre. Bladkål som denna skördas underifrån eftersom den växer vidare i toppen. De brukar se ut om små träd med stam och krona i slutet av säsongen.
En sak som man skulle behöva jobba lite hårdare med i dessa odlingar är bekämpningen av kållarver. Dessa är snabba och glupska och kan snabbt sätta i sig en hel planta. Genom att odla under nät eller att plocka bort dem för hand kan man slippa dem men nät är bökigt och plocka för hand tar tid när de har hunnit bli så här många. Då återstår att spruta med hård vattenstråle eller – min favorit – spraya med biologiska Turex. Det är lite jobb med det när man har så stora odlingar men om man är några stycken som hjälps åt går det ganska fort.
Kronärtskockorna hade man lyckats med och de växte lite här och var i denna trädgård. Bakom syns amarant som är en spännande växt av flera skäl. Dess blad går att äta som spenat och blommorna liknar rävsvansar och blir jättefina. Quinoa tillhör amarantsläktet och nu har man tagit fram en quinoa-amarant som gillar nordiskt klimat. Snart kan vi förhoppningsvis köpa svenskodlad quinoa i butikerna. Om man skakar på en ”rävsvansblomma” får man ut frön som ser ut som quinoa.
Vacker uppställning i växthuset med malabarspenat.
De hade även lyckats få malabarspenaten att trivas utomhus vilket är en bedrift. Inspirerande!
Purjolök och dill. De höga vita i bakgrunden är tobaksblommor och de är också en naturlig skadedjursskrämma. Värd att implementera i odlingarna av flera orsaker. Blommor lockar till sig pollinatörer och gör också odlingarna dynamiska och vackra.

Jag rekommenderar ett besök till Goda Rum eller Kumla Sjöpark som jag borde skriva. För så heter hela området. Utanför byggnader och grönsaksodlingar finns ett trevligt promenadstråk runt en anlagd sjö. Där växter många fina träd och buskar och skulpturer är utplacerade på flera ställen.

Den 23 september har jag guidade turer i mina egna permakulturinspirerade grönsaksodlingar. Klockan 11.30 och 15.30 startar dessa och de tar 30-45 minuter. Kostnaden är en frivillig donation till Kvinnohuset i Örebro.

Dessa guidningar ingår i Den Blå Tråden som arrangeras denna dag i bygden runt Närkes Kil.

Mer om arrangemanget finns att läsa här.

Vitsen med att så nu

Visst är det högsäsong i grönsaksodlingarna under sommaren men det blir allt populärare att odla året om. Förutom att vitlöken ska sättas på hösten så kan man även så morot, palsternacka och vissa blommor. Dessa fröer mår inte alls dåligt av att ligga i jorden under vintern. Tänk vilka grödor som självsår sig och där har du svaret på vad du kan höstså. Men varför? Jo för att få en tidigare skörd under nästkommande vår.

Vem har inte varit med om ringblommor som kommer år efter år trots att de inte är perenna?

Detta bör man dock vänta med ännu lite längre eftersom man aldrig vet hur vädret blir i september och oktober. Dessa fröer bör inte gro förrän efter vintern. Om det blir en fin höst så kanske fröerna gror redan nu och då kan du räkna med att de stryker med under vintern.

Det finns dock en hel del saker som lämpar sig att så nu för att också skörda i höst eller vinter. Sånt som växer snabbt och som gillar kyla.

Ruccola växer fint och snabbt så här års. Inte en tillstymmelse till blomning.

Säkert har du varit med om träiga rädisor, ruccola som går i blom utan att ha levererat ett enda ordentligt blad och spenat som stocklöper istället för att bilda sköna gröna blad. Svaret på varför detta sker är värme. Ingen av dessa grödor vill ha för varmt. Att odla dem på sommaren är bortkastat, under den tiden är det bättre att ägna sig åt värmeälskare som tomater, squash och bönor. Spenat och rädisor sår du förslagsvis under tidig vår eller nu. Hösten är en perfekt tid för flera grönsaker.

Tomaterna skördas dagligen och snart lämnar de tomma ytor efter sig i växthuset.

Tillsammans med dessa är det även klokt att så vintersallat, eller maché som den också kallas, eftersom den tål flera minusgrader och håller sig grön och spänstig långt in på vintern. Ja den kan även skördas under snön och har du sått tillräckligt mycket är du självförsörjande ända till våren. De flesta asiatiska bladgrönsaker som pak choi eller mizuna är inte heller särskilt förtjusta i värme eller ljusa nätter. Så dem nu och skörda om ett par veckor. En av fördelarna med de asiatiska bladgrönsakerna är att de är snabba.

Machésallat/Vintersallat. Den här rackaren tål flera minusgrader. Ja jag har till och med skördat under en halvmeter snö. I år sår jag massor av vintersallat så att jag kan äta långt in i vinter.

Hastigheten är avgörande för sådd i september. I mitten av oktober kryper dagsljuset ner till under tio timmar och då sker ingen tillväxt. Däremot så kan alla köldtåliga grönsaker som är färdigväxta vid den tiden stå kvar i landet.

En riktigt snabb sak är ärtskott och varför odla dem inne när de kan odlas ute? Här har jag skördat rättika och sommarmorot och fick därmed en perfekt yta för något snabbväxande och köldtåligt. Till vänster syns en hög med växtdelar som jag kommer att använda som täckmaterial/gödning och till höger syns morötter.

Att höstså är också ett effektivt sätt att utnyttja sina odlingsbäddar. Kanske har du skördat potatis, dill eller lök och har fått en stor jordyta som gapar tom. Genom att mylla ner stallgödsel, gräsklipp eller kompost så har den fått en ny skjuts med näring för att kunna leverera ytterligare en skörd av snabba och köldälskande grönsaker.

I det tömda potatislandet har jag sått vinterportulak, lite tatsoi och kålblad. Kål måste inte bli en halvmeter hög, den är mycket god att skörda som mikrogrönt till sallader, smörgåsar och smoothies.

Dessa grönsaker kan med fördel sås nu: Spenat, ruccola, sallat, vintersallat, asiatiska bladgrönsaker, rädisa och ärtskott.

Om du har tillgång till ett kallväxthus eller varmbänkar (odlingslådor som täcks med fönster) så är det smart att utnyttja dessa. Där får du varmare under en längre tid och dina grönsaker mår jättebra.

Även om jag har upplevt många fina höstar så kan man aldrig vara säker på att det blir så i år. Just nu känns det som om allt ruttnar i jorden pga regnmängderna men då var det kanske inte meningen?

En fin utflykt i september är Den Blå Tråden. Besök Marita Asklövs fantastiska trädgård och kom på någon av mina guidade turer! Det finns även en aktiv kolmila, biodlare, kläddesigners, foton, konst, mat och dryck. Välkommen!

Läs mer på Den Blå Trådens hemsida.

Konsekvenserna av pollinering

Idag tänkte jag berätta om våra bikupor. Japp, för någon månad sedan blev vi med bin.

Dessvärre kan jag ingenting om biodling. Jag hade kunnat gå en kurs hos Örebro Biodlarförening men det gick inte att pressa in i programmet. Jag hoppas att det kommer nya kurser våren 2018.

Bild lånad från dvv.se

Varför vill jag ha bikupor? Jo! Bin är ett utdöende släkte. Man är inte bombsäker på vad som orsakar massdöd bland bin men virus och bekämpningsmedel verkar vara två orsaker. Istället för att skänka pengar till välgörenhet så hyr jag istället bikupor och bidrar till binas överlevnad. Som bonus får jag flera tusen pollinatörer till mina odlingar. Och knottätare.

Albert Einstein sa att om bina dör så kommer även mänskligheten att dö inom fyra år. I don’t know. Det finns ju även andra insekter som pollinerar men det skulle garanterat innebär en stor skillnad för växtligheten.

Jag hade hört talas om hyrkupor men det var inte så lätt att hitta någon att hyra av. Om jag hade bott i en storstad och drivit ett större företag så hade jag kunnat hyra av Bee Urban. De gör ett jättejobb för binas fortlevnad men jag är inte deras målgrupp.

 

Då kontaktade jag Örebro Biodlarförening men de pysslade inte med uthyrning. Däremot så kände de till en man som gjorde det och jag fick kontakt med honom.

Han inspekterade vår gård och tyckte att det verkade bra och sedan gick det fort.

Då och då kommer han med sina assistenter och tittar till kuporna. Jag passar på att titta varje gång det händer för att lära mig saker. Ibland är det bara tillsyn men senast blev besöket längre för då hämtades all honung.

Det är väl egentligen inte förrän till våren som jag kommer att ha nytta av bina men det är ju bra att de finns här redan nu så att vi kan bekanta oss med varandra.

Vår biodlare tyckte att vår plats var bra eftersom det inte har funnits bin här förut så då finns det inte heller något virus i området. Så de tre kupor som ställdes hit från början kompletterades med ytterligare en efter en tid.

Han tyckte att jag skulle skaffa en egen biodlardräkt så att jag skulle kunna vara med på närmare håll och titta när han är där. Då kan jag ju lära mig ännu mer. Ska fundera på saken.

För den som vill passa på att göra ett gratis studiebesök hos en biodlare finns det ett ypperligt tillfälle den 23 september. Då är det Den Blå Tråden i bygden runt Närkes Kil och det är öppet hus hos ett flertal småföretagare, eldsjälar och hantverkare i området.

Förutom biodling kan man passa på att besöka en gård med allmogefår, en kolmila, en trädgårdsmästare, ett galleri, ett lantspa/mikrobryggeri, se fina foton, handsydda kläder, medeltida kyrkomålningar, ardennerhästar, blomsterarrangemang och mina grönsaksodlingar!

Jag kommer att ha visning av mina grönsaksodlingar kl. 11.30 och 15.30. Visningen kostar en frivillig donation till Kvinnohuset i Örebro.

Läs mer om hela arrangemanget på Den Blå Trådens hemsida!

Nåväl, det är många grönsaker som är självfertila och vi har fått en ganska god skörd av det mesta trots att inte bina kom förrän i augusti. Nu skördas det för fullt och faktum är att det sås trots att det är september. Det kommer jag att berätta mer om i mitt nästa inlägg.

Här kommer lite bilder från mina odlingar som det ser ut just nu!

Är så glad att mina havtornsbuskar ger skörd redan första året. Det hade jag inte räknat med. Om de får en frostknäpp blir det tydligen lite godare så jag väntar med att skörda. Dessa är enormt näringsrika. Förutom den höga halten av C-vitamin så innehåller de omega 3 och B12 vilket vi vegetarianer uppskattar. Dessa fryser jag och lägger i vinterns smoothies.
Gråärt. En gammal kulturväxt. Dessa ska svälla och torka på plantan för att sedan tröskas och hällas på burk. Bra istället för kikärter och kan malas till ärtmjöl och användas i färs.
Lök har vi skördat hela sommaren men nu börjar blasten att lägga sig och det bildas ett tjockare skal runt lökarna. Det betyder att de blir mer lagringsdugliga. Blasten är dock fortfarande väldigt fin och god så jag vill vänta lite till med skörd men så småningom kommer de att tas upp, torkas luftigt och flätas. Förvaring i rumstemperatur är bäst för lök.
Mitt experiment att plantera lökarna tre och tre lyckades. På så sätt får man ner fler lökar i bädden men varje lök får ändå växtutrymme.
Purjolöken är årets stora överraskning. Jag försådde dessa redan i februari inomhus och daltade med dem till i maj då de planterades ut. Ynkliga små synålstunna plantor skickades ner långt i jorden och jag hade inga större förhoppningar. Men se! Dessa är riktigt köldtåliga så de får sitta kvar ända till vintern.
En av de grödor som har mått lite dåligt är savoykålen men ett huvud har det ändå blivit. Något anfrätt av ohyra men det har varit ganska lite av den varan i år så jag har inte behövt jobba så hårt med bekämpning. Däremot så borde jag ha förodlat dessa eftersom endast några få fröer grodde.
Fänkålen mår fint och dessa bör skördas nu eftersom de bara blir träiga och oaptitliga annars.
Bondbönor är svårt att misslyckas med och de är otroligt goda. Här om dagen sprättade jag upp 20 skidor, kokade bönorna 5 minuter i saltvatten, hällde av i durkslag, mixade med citronsaft, olivolja, vitlök, salt och peppar. Ett omåttligt gott tillbehör till pasta och stekt squash.
Squashen Romanesco lär vara en av de godaste, iallafall enligt Farbror Grön, så de provar jag i år. Och jag låter dem inte bli större än 10-15 cm eftersom de inte tjänar något på det. Skiva och stek i vitlök, salt och olja och servera med pasta och bondbönsröra enligt ovanstående recept.
Skogen av vintermorötter bådar gott. Frisk och frodig blast vittnar om god skörd. Dessa ska lagras så jag väntar med skörd. Under tiden äter vi sommarmorötter med sämre lagringsegenskaper.
Varje dag kan jag plocka en handfull mogna tomater från växthus och frilandsplantor. Eftersom denna sommar är det kallaste på 155 år så går det lite långsammare för utomhusplantorna men jag har god erfarenhet av att eftermogna tomter inomhus.
Mycket frukt blir det hur som helst.
Det är så lyxigt att kunna gå ut och hämta en skål med sockerärtor i trädgården. Rätt ur jorden. Ingen besprutning. Inga transporter. Inget näringssvinn. Detta gör mig otroligt lycklig.

I nästa inlägg blir det alltså tema höstsådd. Vi ses då!

Nysådd ruccola. Den mår bäst när det är lite kallare och mörkare.