Grönsaksporr

Det är dåligt med frukt på paprikaplantorna. Bönorna är klena och långsamma. Några ärtsorter ville inte gro alls och i broccoliraden är det ganska glest. Det är aldrig 100% avkastning. Någonsin.

Då får man istället försöka glädjas åt det som gror och ser friskt ut. Och när jag hör att det är ungefär samma läge för andra så blir jag lugnare. I söndags besökte jag Rikkenstorp där jag gick odlarutbildning förra året och de tyckte att det gick trögt. Juni var kall, sa de, och det tröstade en smula. Det är svårt att göra något åt vädret.

Här följer lite grönsaksporr, en serie bilder på sånt som funkar i år.

De första bladen basilika är skördade och samlades på ett fat tillsammans med tomat och mozzarella i en lättäten caprese.
Jag odlar rättika för första gången, en röd variant. Ser ut som morötter men smakar rädisa. Växte snabbt. Tacksamt.
Löken jobbar på. Blasten är lika god som löken i detta detta skede.
Äntligen börjar morotsraderna se ut som de ska. Detta är en slow starter och man måste vänta ganska långt in på säsongen för att veta om det var en lyckad sådd eller inte.
Koriandern är också klar för skörd. Visserligen har jag flera burkar koriander i frysen från tidigare år men det är svårt att slå färska blad.
Rödbetornas fröer var en blandad sort så det kommer upp både röda, gula och randiga ur jorden. Blasten är också god och bör användas tycker jag.
Precis som betorna så var mangoldfröerna en blandpåse. Här blir det bladnerver i massor av härliga färger.
I mitt förra inlägg visade jag hur fin min Cos-sallat Jericho var men jag äter gärna mer än en sorts sallat. Visserligen kan jag blanda med mangold och blast från betorna men jag kunde inte motstå en rad med blandad plocksallat också.
Grönkålsblandningen från Hudson Seed Library mår alldeles förträffligt och än har jag inte sett några larver. Vi äter så mycket vi hinner.
Det blir mycket mat av kål. Och mycket näring.
Den första potatisen blommar snart. Att säga att potatis är skördeklar efter blomning är inte helt sant. En del blommar inte alls och det enklaste sättet att ta reda på vad som gäller är att ta upp en planta och kolla. Även små potatisar är väldigt goda. Dessutom kan man sätta tillbaka plantan efteråt så blir blir det fler knölar.
I Getingedalen växer även prydnadsväxter även om de blir färre för varje år. Piprankan har jag för att den är så vacker och dessutom får den små oemotståndliga pipfrukter.
Hur udda är inte dessa?

Nästa veckas inlägg blir det sista innan semesterpausen. Nu ska jag skörda fläderblommor och äta vitlöksfräst grönkål.

Binda upp och klippa ner

Purpurkrage

Nu kan jag se vad som är ogräs och vad som är sått. I vissa rader var det lite klurigt ett tag eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig. Hur ser egentligen palsternackans grodd ut?

Till slut lyckades jag urskilja ett mönster; vissa groddar kom med jämna mellanrum och var förhållandevis lika varandra. Först då vågade jag rycka upp allt annat.

Knölfänkål. Jag visste hur dessa groddar såg ut så här kunde jag rycka bort allt annat från början. Lärdom: Alla fänkålsfröer gror inte vilket lämnar onödiga luckor i raden –> förodla nästa år.

Nu får jag väldigt lite ogräs tack vare täckodlingen – det är en helt fantastisk metod – men jag måste lämna lite öppet där jag har sått eftersom jag inte vet exakt var grodden ska titta upp.

I vissa rader är plantorna nu så tydliga och stora att det är dags att täcka mer. Nu finns det ingen anledning att exponera någon som helst jordyta. Dessutom märker jag en markant skillnad i fukthållning med täckning. Jag har aldrig vattnat så sällan och det är jag ytterst tacksam för eftersom det är ett av trädgårdsarbetets tyngre uppgifter. Dessutom kan man resa bort ett par dagar utan bekymmer.

Potatisen klarar sig väldigt bra med små mängder vatten. Dessa har fått rabarberblad runt fötterna för att behålla vatten och näring i jorden. Dessutom blir daggmaskarna överlyckliga.

I växthuset är det dock annorlunda så klart. Visserligen täckodlar jag även där men i mindre skala. Allt odlas i kruka och torkar ut betydligt snabbare. Dessutom är det helt andra temperaturer där inne.

Inte en sommar utan två ordentliga krukor med basilika. Det är växthus som gäller för dessa. Ingen idé att försöka något annat.
De första paprikorna har börjat växa i växthuset. Här syns King of the North.

Det jag således ägnar tid åt just nu är följande:

Binda upp. I takt med att saker sticker i höjden så måste de också få stöd. Tomater, klätterbönor, humle och lite chili.

Stödgödsling. För att få snabb effekt så görs detta med flytande näring. Stinkande häxbrygder på urin, nässlor och hönsgödsel blandas med vatten och sprids medelst vattenkanna.

Täckning. Nu har det mesta grott så nu kan jag täcka all kvarvarande bar jord och spara resurser.

Inspekterande. Måste hålla koll på grejerna så att de inte utsätts för angrepp. Löss, larver och sniglar är mina största hot. Löss och larver är jag van vid men sniglar är årets nykomling. Det har bara varit en tidsfråga innan de skulle hitta hit. Tack och lov är de ganska få så jag hinner med att plocka dem.

Tjuvning. Tomaterna ger bäst skörd om man tar bort tjuvarna och låter energin gå till fruktsättning.

Vattning. Det som växer i kruka och växthus måste få lite vatten emellanåt.

Gräsklippning. No further comment.

Skördar. Jodå! Sallat, grönkål, örter och lite annat är skördeklart här!

Tomaterna bör tjuvas, vattnas och bindas upp. Jag har både tomater ute och i växthuset.
Sparrisen skördades fram till midsommar och nu kommer det fina aptitliga stänglar som läskar oss men aja baja. Nu ska sparrisen gödslas rejält och få växa upp och vila till nästa år.
Grönkålen mår förträffligt och det är mycket tack vare förodlingen. Den direktsådda kålen mår inte närmelsevis så här fint. Här har jag hittat de flesta sniglarna och ihärdig jakt och lite biologiska bekämpningsmedel har gjort nytta. Nu har jag dock börjat se de första kålfjärilarna så snart kommer angrepp nummer två. Då är jag glad att kålen redan är så pass stor och stark.
Lök på väg upp. Jag ser att löken som har fått kompost växer bättre än den som har fått stallgödsel.
Sockerärterna har redan nått till andra snöret.
Eftersom detta är zon 5 och mer än 250 meter över havet så blommar inte min fläder förrän nu. Det blir saft så klart.
Ytterligare ett mycket lyckat fall av förodling; sallaten Jericho. Jag fick frön av Farbror Grön och den här är helt ljuvlig. Finns på Runåbergs.
Jag vet att morötterna i många trädgårdar har kommit betydligt längre än så här men this is zon 5. Morötter går inte att förodla så det är bara vänta in rätt tidpunkt.
Jag har en liten avdelning i skogskanten där myntan växer. Den är duktig på att sprida sig så jag lät den växa på en plats där det är okej. Till vänster syns en äppelmynta med lite gråare, ludna och runda blad. Till höger en klassisk pepparmynta med spetsiga blad.
Glädjen över dessa är oproportionerligt stor. Buskbönor brukar vara lite kinkiga men dessa tog sig på första försöket. Däremot så har vi inte sett om de ger någon skörd. Jag har haft fina buskar utan bönor tidigare.
Av piplöken skördar jag inte längre något, det är en försommargröda. Nu får de gå i blom och vara till nytta för humlor och bin.

Lupinerna invaderar landet och i vissa kommuner ombeds medborgarna att slå dem innan de fröar av sig och förökar sig ännu mer. Men lupiner är ju fina kanske du tycker då. Förvisso, det tycker jag också, men de har en tendens att kväva andra vilda örter och växter och minskar därmed mångfalden.

Läs mer om lupinens historia och hur den bekämpas här.

Nu är det några fiffiga forskare som har kommit på att lupinbönor är en källa till vegetabiliskt protein och betydligt mera klimatsmart än kött. Och jag som förespråkar mindre kött och mer grönsaker tycker så klart att detta låter spännande.

Det betyder dock inte att du kan äta lupinerna i vägkanten. De kan till och med vara giftiga. Detta handlar om en släkting.

Läs mer om forskningen här!

Vackert i vägkanten i Getingedalen. Men på bekostnad av utarmning och en alltmer homogen flora.

Nästa inlägg skrivs i juli. Men redan? Hallå?

Squash, zucchini eller courgette?

Jag lovade att försöka reda ut begreppen. Vad är skillnaden på squash och zucchini? Och vad skiljer squash från pumpa? Och när man säger marrow i England, vad menar man egentligen då?

Samma sak faktiskt. Kärt barn har många namn.

Och varför man väljer det ena eller andra är en smaksak. Kanske låter det lite mera exotiskt eller aptitligt med en franskklingande courgette när det egentligen är en simpel squash.

Fast engelsmännen använder också gärna courgette. Och italienarna benämner samma grönsak som zucchini. Och det verkar även amerikanerna göra.

Här syns en av de överlevande romanescoplantorna. Jag planterade ut dem för tidigt och de dog kölddöden. Till höger syns en synnerligen välmående bondböna (Express).

En sak som de har gemensamt är att de vill ha välgödslad jord och mycket värme. Om de får detta så kan de sätta mer frukt än du hinner äta. Det är inte alls ovanligt med väldigt billig squash (eller zucchini) i augusti.

De kan bli stora, ända upp till en meter, men störst är inte alltid bäst. De smakar nog godast som primörer, ungefär 10-15 cm långa.

För att slippa äta courgette (eller squash) till varje måltid så kan det vara smart att välja sorter med goda lagringsegenskaper. Hos välsorterade och kompetenta fröfirmor kallas de ofta vintersquash. Genom att hålla skalet intakt och kanske bädda med lite halm, så får man frukter med enormt goda lagringsegenskaper.

Att hacka den i bitar och frysa in funkar också. En bra bas till grytor och soppor.

Bortskämda extraplantor av Romanesco. De har växt upp i växthuset och tycker nog att livet är riktigt skönt. Jag hoppas kunna sätta ut dem snart för näringen i den lilla lådan är snart slut.

Blomman är också god, ja en delikatess enligt många. Att inmundiga den friterad och fylld med ricottakräm får de flesta gäster på fall. Hanblommor får inga frukter så det är smartast att använda dessa. Det är lätt att se skillnad på hanar och honor. Honblommorna har en liten knöl mellan blomman och stjälken, det är fruktämnet.

Om man lyckas med sina mini-pumpor (eller courgettes) så brukar plantan bli riktigt stor och bråkig. Den växer snabbt och breder ut sig på betydligt större ytor än man har planerat. Ge dem således gott om utrymme vilket känns slösigt i början av säsongen.

När jag hörde Farbror Grön föreläsa i Östansjö i mars så berättade han om sin favoritsquash. Den heter Romanesco och det är smaken som ligger bakom favoritskapet. Egentligen är väl inte courgette någon sensationell smakbärare i sig själv men just Romanescon lär vara ovanligt god och det räcker att steka den i en bra olivolja med lite vitlök och salt för att det ska bli rena rama nobelmaten.

Marrow är ytterligare en benämning på denna frukt och det är i huvudsak i England som man säger så och då menar man en fullvuxen courgette (eller squash).

Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir en god skörd. Jag har inte alltid lyckats med squashen och jag har inte stenkoll på vad jag har gjort för fel när det har gått åt pipan.

Apropå skörd så har vi skövlat rabarber idag. Just nu har vi inte tid eller behov av att koka saft, marmelad eller sådant så vi hackar och fryser in. Lite glass ska vi dock göra. En favorit är denna semifreddo

Vi har enorma mängder rabarber. Betydligt mer än vi behöver och gör av med. Lyxproblem…

Det växer och frodas. Nästa inlägg bör innehålla lite bilder på friska skott och småplantor.

 

 

 

 

Ljuv är mödans lön

I stort sett allt är i jorden, frön och gödsel samarbetar nu med jord, regn och maskar. Just nu är det bara tillsyn och underhåll som gäller. En och annan stödgödsling krävs och lite ogräs ska förstås rensas.

Sallaten Jericho försåddes och klarade utplanteringen galant. Två bra saker med förodling: 1. Plantorna hamnar med perfekt avstånd och det blir inga luckor pga frön som inte vill gro. 2. Plantorna är tillräckligt starka för att klara av eventuella angrepp och extremt väder.
Några sparrisar om dagen blir väldigt gott i magen.

När de snabbaste och tidigaste grödorna är färdiga sår jag nya grönsaker. Vissa mår bättre av att växa när det är svalare och längre nätter. Rädisa, spenat, asiatiska blad, vintersallad och ruccola till exempel. Om man sår dessa i maj eller juni så går de nästan alltid i blom, det blir varken blad eller rötter.

Jag gissar att de tidiga potatisarna kommer att skördas först och därefter vitlöken.

Potatisen kommer så fint så.

Jag har problem med min squash som ruttnar och dör. Jag gissar att de vill ha ett betydligt varmare liv än vad som har erbjudits hittills. Om de dessutom är lika känsliga för omplantering som sina släktingar gurkan så kan även detta vara orsaken.

En av överlevarna.
En annan kämpe. Här tillsammans med bondbönan Express. Jag tänker att de blir perfekta tillsammans. Bönorna sticker iväg uppåt och squashen slingrar omkring på bädden. Bönorna binder kväve (=näring) och squashen tackar och tar emot.

Därför har jag sått lite extraplantor av squash som står på tillväxt i växthuset. Där finns också störbönor av samma orsak. Visserligen förstod jag av beskrivningen att det var på håret att störbönor skulle kunna växa här i zon 5 men jag chansade. Och har kanske lärt mig något.

Reservodling av sqaush. Det skulle inte förvåna mig om jag har för många plantor i slutänden. I augusti är det kanske jag som försöker skänka squash till höger och vänster.

Istället för att sörja över saker som inte funkar så har jag blivit betydligt bättre på att glädjas över det som gror och växer. Om nu störbönorna inte gillar förutsättningarna här så är det bättre att satsa på något annat i framtiden.

Mina stackars prydnadsväxter lever en alltmer försummad tillvaro. Grönsakerna är sååå mycket mer spännande och när pionens knoppar kommer så skäms jag nästan.
Rodgersian med sitt ljuvliga bladverk skänker ögonfröjd.

Nu ägnar jag mig mycket åt gräsklippning eftersom det växer hejdlöst så här års. Kanske inte den roligaste aktiviteten på jorden men jag får ordentligt med motion och jag använder gräsklippet som gödning. Det är en komplett näringskälla tydligen.

Trots att vi har en gräsklippare med mulcherfunktion så kan jag ändå räfsa ihop några hinkar klipp då och då. Perfekt gödning och funkar även som täckmaterial.

Det har sänts en hel del intressanta saker på radio under senaste veckan. Bland annat Vetandets värld i P1 där de berättade om hur alltfler lantbrukare har förstått att plogen gör mer skada än nytta i jorden och att daggmasken och andra mikroorganismer är goda ersättare.

Du hittar programmet här. Dessa rön är direkt överförbara till den lilla odlingen där jag uppmanar alla till att gräva mindre och grepa mer. Det finns till och med en rörelse som kallas No Dig vars främsta syfte är att sprida kunskapen om sundare odlingsmetoder. Här läser du mer om vinsterna med att skippa grävningen. Visserligen på engelska men den är lättbegriplig.

Charles Dowding är No Dig-rörelsens grundare och bilden kommer från hans hemsida.
Min vän grepen.

Vetenskapsradion i P1 har också uppmärksammat nackdelarna med plöjning och avsnittet hittar du här.

På lång sikt gör plogen mer skada än nytta, och för att skydda och återställa kolförrådet måste vi sluta att plöja och i stället bearbeta jorden så lite som möjligt, säger professor Rattan Lal vid The Ohio State University i Columbus.

Mitt tredje radiotips är Odla med P1. Deras program går alltid att höra i efterhand på srplay eller som podcast. I senaste avsnittet förklaras det tydligt hur man ser skillnad på färsk och brunnen stallgödsel och hur man använder dessa.

Själv har jag investerat i två praktiska medelstora tunnor med lock. Den ena står på en undangömd plats och den andra strategiskt placerad mitt bland bäddarna.

Den gömda tunnan med skön höjd och sittkant.

Den undangömda kissar jag i och tack vare placeringen, höjden, den breda kanten och locket så är den riktigt bekväm att uträtta behoven i. Urin är en väldigt bra näringskälla och jag har kommit över den äckliga känslan som förr hindrade mig att vattna med guldvatten.

I tunnan finns även brännässlor och några liter vatten och tillsammans bildar detta en riktigt stinkande men näringsspäckad sörja. Lite guldvatten i vattenkannan gör alla tomater på gott humör och jag har inte behövt lägga ut en enda krona.

Så fort jag hittar en tuva med brännässlor så rycker jag av dessa (med handskar) och lägger i tunnan samtidigt som jag håller andan.

I tunnan som står mellan trädgårdslanden gör jag en annan sorts näringslösning. Där ligger hönsgödsel blandat med vatten och detta blandar jag också i vattenkannan. En snabbverkande boost åt de flesta grönsaker. Hönsskiten har jag betalat några kronor för men den är lokalproducerad och KRAV-märkt så det kan det vara värt.

Basilikan gror!
Grönkålen mår förträffligt och det har inte dykt upp några skadedjur än men jag är redo med Bacillus Thuringiensis.

Apropå squash; vet ni skillnaden mellan squash, pumpa, zucchini och courgette? Det reder jag ut i nästa inlägg.

Samlar du på något? Ja, vatten.

Äntligen lite nederbörd. Det är lågt vattenstånd och fortfarande vattningsförbud i många delar av landet. Jag har egen borrad brunn och ingen aning om hur mycket vatten det är i den. Den har aldrig sinat iallafall.

Det spelar ingen roll. Det känns alltid helt galet att vattna odlingarna med brunnsvatten så för mig har regnet en väldigt stor betydelse.

Tänk att regn har kommit att få en helt annan betydelse för mig sedan jag blev storodlare. Det betyder liv och det går att se väldigt tydligt även på växtligheten.

Används endast i nödfall.

Det vattnar inte bara mina odlingar, det samlas även i mina tunnor till de torra perioderna. Jag skulle kunna ha flera tunnor men nu har vi skaffat två IBC-tankar (kubiktankar) som det heter. Den ena står och väntar på att förrådshuset ska få hängrännor, den andra har intagit position bakom växthuset.

Inte vacker men jag har sett flera prydliga sätt att kamouflera en IBC-tank.

Visserligen har vi inte fått upp några hängrännor på växthuset heller men det kommer att ske vilken dag som helst. I väntan på dessa har jag flyttat vatten från fulla tunnor på andra delar av tomten. Till slut hade jag faktiskt fyllt tanken. Jag föredrar kroppsarbete framför gym.

Nationaldagen bjöd på utmärkt utomhusväder så jag tillbringade hela dagen och kvällen i trädgården. Det blev jättemycket gjort och jag somnade ovaggad och mycket nöjd den kvällen.

Dagen därpå var regnig och tunnorna fylldes åter så nu är vattenbehovet säkrat för en lång tid framöver. Dessutom tog det fart i trädgårdslanden med solvärmd jord ena dagen och massor av vatten den andra.

Kålen gror…
…löken gror…
…och potatisen gror.

På alla bilder ovan kan man se att jag täcker mina odlingsbäddar. Ett av de främsta skälen till det har också med vatten att göra. Jag behöver inte vattna lika mycket när jag håller jordytan täckt. Det är stor skillnad. Farbror Grön skriver om täckodling här.

Vid flera av husets byggnader står det vattentunnor och vi har lite olika uppsamlingsmojänger för att fylla dessa.

Här har vi en avrinning från ett stuprör av fälla-ut-karaktär. På sommaren när tunnan står på plats så ser det ut som på bilden men på vintern fäller vi in flärpen, ställer undan tunnan och låter vattnet rinna ner på marken istället. Bort från huset så klart.
Bakom car porten står det tre seriekopplade tunnor. Ett utkast från stupröret leder ner i den första tunnan och sedan har vi använt borr, elrör och silikon för att fixa resten. Funkar klockrent.
Vatten samlas även här och där i olika fågel- och insektsbad. Utan insekter skulle vi inte ha en närmelsevis så fin och frodig trädgård. Och utan fåglar skulle det bli ganska ödsligt. Och lite för många insekter av det blodsugande slaget.
Törstiga hundar kan också utnyttja fågelbaden.
Nyplantering ska alltid vattnas rejält. Här har äntligen havtornsbuskarna kommit i marken och jag hoppas att de har fått en gynnsam placering. Trots att dessa är enormt torktåliga så kräver de ändå mycket vatten i etableringsfasen. Först i den nygrävda gropen och sedan ytterligare efter plantering. Genom att göra en vall av jord runt busken så stannar vattnet på rätt plats. Den sortens färdigheter lärde man sig redan som barn. Alla har väl byggt kanaler och dammar i sanden?
Trots mitt löfte att släppa på minst fem kontrollbehov varje år så blev jag ändå glad när sambon kom hem med en superklassisk regnmätare. Dels för att det är ett starkt barndomsminne när man kollade och tömde denna i mormors sommarstuga, dels för att jag just har lärt mig hur mycket regn som krävs för att grönsakerna ska vara nöjda.

Min sambo hade förstås ingen koll på att jag precis hade läst hur mycket 10 mm vatten egentligen är när han kom hem med denna gröna skönhet. På bilden har det kommit 12 mm regn och detta hände under onsdagen den 7 juni.

10 mm regn betyder 10 liter vatten för 1 kvadratmeter odlingsbädd. Om du vattnar med kanna så har du nog ganska bra koll på hur mycket du ger dina odlingar.

10 liter vatten jämnt fördelat på en kvadratmeter odlingsyta betyder att vattnet tränger ner 1 dm i jorden. Vattnar du en nysådd yta så behöver inte vattnet gå djupare men när dina grönsaker får långa rötter så måste även vattnet ner på djupet.

Läs mer om hur man mäter regn här.

Dagens tips är att Gourmetgarage har 40% rabatt på kvarvarande fröpåsar. Nej, de är inte ekologiska och det var ganska urplockat men det blev ändå ett litet inköp för min del. Vissa fröer går att lagra väldigt länge. Rean pågår till och med lördag den 10 juni.

Här ser man hur lång hållbarhet fröerna har. Bland annat. Tabellen kommer från Runåbergs.

Under nationaldagen planterades alla tomater, chilis, paprikor och annat som ska vara i växthuset i sina slutliga krukor. Dessutom fixades växthuset till så att det blir riktigt mysigt att sitta i. Nu är den härliga säsongen verkligen här.

Tomater i växthuset. Nu händer det!

 

Sju ton jord

Förra veckan kom det sju ton matjord. Eftersom jag odlar i lådor så är det svårt att förse dem med jord från egen produktion. Jag har inte så stora mängder och dessutom vill jag odla i år, inte om ett eller två år.

Man kan tycka att sju ton är mycket men när man fyller skottkärra efter skottkärra så inser man att det är alldeles lagom. Den ska inte bara läggas i nya lådorna, den ska även användas till all krukodling i växthuset, påfyllnad runt fruktträd och i äldre odlingslådor.

Så här ser de nya lådorna ut. Jämfört med den äldre som skymtar i ovankant så är denna smalare. En lärdom från tidigare år. Dessutom är den behandlad med linolja på insidan för att räcka lite längre. Utsidan (och insidan) är målad med slamfärg. Slamfärg är nyttigare än många andra ytbehandlingar.

I botten lägger jag gamla kartonger och tjocka lager av tidningar. Jag låter en liten bit sticka ut på utsidan för att det ska bli tätt. Därefter fyller jag på med bös. Alltså gammalt organiskt material; bortklippt, rensat och annat dött. Med åren kommer det att förmultna och bli fin jord. På toppen tippar jag sedan den nya jorden. I det näst översta lagret lägger jag någon form av gödning, kökskompost eller stallgödsel, för att ge växterna en bra start.

Här har jag satt gul lök och mellan raderna har jag täckt med gräsklipp. När löken har grott och kommit upp en bit kan jag täcka överallt. Täcket är bra för att jorden ska behålla fukten och dessutom blir det mindre ogräs. Just gräsklipp har dessutom en gödande effekt. På sikt funkar täckning även som jordförbättring eftersom maskarna bara älskart.

För några år sedan köpte vi en ny gräsklippare med mulcher/multiklippfunktion. Jättebra. Man behöver aldrig göda gräsmattan men idag hade jag behövt en gräsklippare utan mulcher och gärna med uppsamlare för att kunna ta vara på gräsklippet. Visst går det att räfsa ihop lite gräsklipp även efter att en mulcher har dragit fram men det är svårare.

Halm funkar också bra som täckmaterial men det är inte lika näringsrikt. Som täckning funkar det dock galant och den bal på 250 kompakta kilon som jag köpte förra året av en lokal lantbrukare räcker lääääänge. Här har jag satt några olika sorters kål. När den har grott blir det täckmaterial även i raderna.

Jag gör i ordning bäddar och sår lite varje dag nu. En del har jag försått och detta planteras ut. Några blir alldeles förskräckta av förändringen, man undrar verkligen om de ska överleva, medan andra är mer anpassningsbara.

En försådd grönkålsmix från Hudson Seed Library (All Stars Kale Mix) innehåller en blandning av rysk och sibirisk kål i gröna och röda toner. Dessa mådde utmärkt direkt efter utplantering.
Sommarsquashen ”Romanesco” verkar inte heller särskilt chockad efter utplanteringen. Denna är Farbror Gröns favoritsquash så den ville jag förstås prova. Eftersom squash ringlar omkring på låg höjd så har jag även planterat bondbönor i samma låda. Dessa jobbar ju på höjden och mår förhoppningsvis bra tillsammans med en marktäckande squash.

Min förodlaranläggning  med lysrörsramp och värmematta är numera nedplockad. Det är bara några få plantor kvar att sätta ut och dessa ryms i ett fönster.

En hel del förodling har fått flytta ut i växthuset istället men längre än så har jag inte hunnit. Tomat, chili och paprika ska snart få större krukor med välgödslad jord och täckmaterial på toppen.

Tomater i väntan på större bostad.
Den svarta Jalapenon har redan flera frukter på gång.
Nu har första lilla monsterfrukten på världens näst starkaste chili (Trinidad Moruga Scorpion) tittat fram! Jösses vad jag har daltat med denna planta. Ända sedan våren 2016 har jag väntat på detta. Sen ska det bli kul när min sambo ska äta den…

Häggen har precis blommat över. Den kom, gick och segrade inom loppet av en vecka. Syrénen kommer att slå ut inom ett par dagar. Perioden mellan dessa ska ju vara något alldeles extra och det är jag benägen att hålla med om. Under tiden njuter jag av liljekonvaljer och äppelblom.

Minnet är inte tillräckligt stort för att hålla koll på alla sorterna men med en liten skylt blir det inga problem.
Sedan blomsterbönan kom in i mitt liv så kan jag inte leva utan den. I år har den fått ett badkar att bo i. Detta är en växt som jobbar på höjden så för att slippa en massa naken jord så har jag sått låga buskbönor runtomkring. Jag hoppas att dessa ska trivas tillsammans.
Varje dag skördar jag en knippe sparris och den håller sig fin i kylskåpet i tre-fyra dagar. Tänk en risotto med obscent mycket nyskördad sparris…
Vitlöken ser utomordentlig ut i år. Eftersom den sattes i höstas så har den inte fått någon gödning sedan dess. Jag myllade ner lite koskit men enklast är att gödselvattna. Ska försöka pilla ner lite täckmaterial dessutom.

 

När vi ändå är inne på lök; det blir både röd och gul lök i år. Några är planterade en och en medan andra är satta i grupper om tre. Utvärdering kommer i höst. Lök är så himla lätt att lagra så det försöker jag odla så mycket jag bara kan.
Mera lök. Den perenna piplöken ser ut att må jättebra! Den sitter i min så kallade örtagård vilken har fått en rejäl ansiktslyftning i år.

 

En lök till; ramslöken är som finast just nu men jag kan skönja blomknoppar och så fort dessa har slagit ut så vissnar bladverket ner och jag får vänta ett helt år på nästa skörd. Måste äta NU.
Även om jag nästan bara intresserar mig för ätbara växter så finns det även lite prydnader i min trädgård. Funkia/Hosta har så underbart bladverk så den vill jag inte vara utan. Nu råkar den faktiskt vara ätbar men jag vill titta på min, inte äta den.
En annan prydnad är Sockblomman som är så nöjd med sin skuggiga placering bredvid jordärtskockorna.
Vy över en del av trädgården.

 

Vy över en annan del av trädgården. Här ser ni jordhögen som det tullas på dagligen. Och en av de nya lådorna som inte är färdigmålad eftersom färgen tog slut. Längst ner till höger skymtas halmbalen som räcker i evigheter.

Fortsättning följer…

Grönsaksodling mitt i storstan

Först vill jag återkoppla till veckans avsnitt av Trädgårdstider. Jag har gjort det sedan årets säsong började men det är inget jag har för avsikt att sätta i system, det råkar bara vara grejer som jag har gillat. Den här gången är det tvärtom något som jag ifrågasätter.

John Taylor förbereder jorden i sitt grönsaksland där han ska sätta potatis. Med en spade vänder han helt sonika runt jorden i hela trädgårdslandet. Det blir luckert och jorden får en bra struktur men i dessa tider borde man veta bättre.

Jag vet, old school, new school; han är kanske den gamla sortens trädgårdsmästare. Engelsman och kanske lite konservativ av naturen, vad vet jag? Old school har funkat i många år så det är väl inget fel med den gamla tekniken men med nya kunskaper så vet man att new school innebär högre hållbarhet på lång sikt.

En av alla hållbarhetsaspekter är den fysiska. Med new school sliter man inte lika hårt på kroppen och som John också nämner när han berättar om sin grävning så bör man inte sätta spaden för lång bak för då sliter man ut handlederna. Den risken är mindre med new school.

 

Nu över till dagens trevliga tema: odling mitt i city. Jag har en kompis som jag har mycket gemensamt med, bland annat odlarintresset. Skillnaden mellan oss är att jag bor på landet med stor trädgård, hon bor i Stockholm med balkong.

Förodling av chili och bönor i köksfönstret. Väldigt kraftiga och fina plantor.

För den som inte ser problemen utan bara lösningarna är detta dock inget bekymmer, man gör det mesta och bästa av alla lägenhetens fönster och ovan nämnda balkong som dessutom råkar vara ganska stor.

Till exempel offrar man bord och stolar till förmån för växterna. En specialdesignad trappa står längs ena kortsidan för att utnyttja utrymmet och ett enkelt, men funktionellt, växthus finns också. Ett sådant som egentligen är en hylla med plastfodral.

Den smarta trappan är byggd för att passa just denna balkong. Genom att få upp växterna på höjden så frigörs det utrymme.
Inuti balkongens höga och smala växthus. Bra mått för en balkong. Här har vi spenat som det skördas av kontinuerligt. I krukorna på översta hyllan är det kålblad och i svarta krukan längst ner till vänster syns kärleksört som är väldigt god i sallad.

I varje fönster står det också plantor på tillväxt och det är tur att denna kompis faktiskt har en stuga 10 mil norr om Stockholm. Där tillbringas somrarna och dit körs många av växterna för utplantering.

Malabarspenaten står i köksfönstret och skördas då och då, året runt.

Orsaken till att jag hälsade på min kompis denna gång var en bland annat födelsedag. Gäster som har koll ger ofta presenter med odlaranknytning. Själv blir jag jätteglad varje gång jag får något sådant.

När ens kusiner känner en.

Apropå mitt förra inlägg som handlade om att odla i gelé; det gäller att skörda när skotten är färdiga för längre än så håller inte gelén. Detta kunde jag konstatera efter att ha väntat lite för länge med att skörda. Helt plötsligt låg skotten ner och av gelékakan fanns det knappt något kvar.

Nästa vecka ska jag berätta om min egen trädgård och vad som händer där just nu.

Odla i gelé

Förra veckans avsnitt av Trädgårdstider (avsnitt 2) innehöll ett inslag om att odla i gelé. Då slog det mig att jag hade läst om det förut så där i förbifarten.

Det är några snillrika entreprenörer med näsa för trender som har gjort business av odlarhajpen och satt ihop ett litet paket med kruka, gelé och frön. De kallar sig Our Greenery.

Smakfull marknadsföring från Our Greenery.

Man behöver definitivt inte detta (dyra) paket för att odla skott i gelé vilket även visas i Trädgårdstider. Och nu tänkte jag gå till botten med denna metod och visa exakt vad det handlar om.

Den gelé vi pratar om är agar, en produkt framtagen ur alger vars vanligaste användningsområde är 1. i laboratorier (gelén som man odlar bakterier på) 2. ett vegetabiliskt alternativ till gelatin i desserter och annat ätbart.

Att produkten är giftfri och naturlig känns ju jättebra men det är fortfarande tre saker som stör lite. 1. Framställningen görs i Japan, Kina och på Sri Lanka. Går den rättvist till? 2. Kan man vara helt säker på att det inte tillsätts något otrevligt i extraheringsprocessen? 3. Den långa transporten och förhållandena för de som jobbar i den.

Nåväl, agar går att hitta i välsorterade matbutiker, oftast på bakavdelningen.

Agar ingår i de flesta vegetarianers kök.

I paketet från Our Greenery ingår en kruka men det går att använda vilket tätt kärl som helst. Om man har ett fat som passar som lock så är det en bonus.

Recept:

Jag häller 4 dl vatten i en kastrull och på ytan häller jag 2 msk agarpulver. Detta får koka upp utan omrörning och precis när det börjar sjuda så drar jag ner värmen och börjar röra. Det tar ca 3-5 minuter för all agar att lösa upp sig och då är det klart.

Medan vätskan fortfarande är varm så häller jag upp den i mitt odlarkärl, i bilderna nedan har jag använt en mindre pajform. På 30 minuter har agaren stelnat till gelé.

På gelén häller jag ut ett lager frön av typen mikrogrönt, skott eller småblad. Jag valde broccoli.

Ett dygn efter sådd. Ett lock har legat på odlingen för att öka farten.

En av de finurliga grejerna med att odla i gelé istället för jord är att man inte behöver vattna. Det är redan 4 dl vatten bundet i gelén så fröna hämtar allt de behöver därifrån. Mycket fiffigt.

Genom att täcka fröna så att de får gro i mörker så startar processen mycket snabbare. Efter tre dygn tar du av locket och då är groddarna gula och saknar klorofyll. Därefter ska skotten växa ljust och bli gröna och nyttiga.

Två dygn efter sådd. Små groddar börjar titta fram.
Tre dygn efter sådd. Nu är det dags att ta av locket och låta skotten växa i ljus.

Broccoli lär vara ett av de nyttigaste skotten. Så om man är ute efter näring så är det broccoli som gäller. Sen är de ju goda också förstås.

Mina fröer för odling av skott just nu. Salladskrasse, bondböna, rättika, grönkål, lök och broccoli.
Fyra dygn efter sådd. Nu när skotten får ljus så blir de gröna.
Fem dygn har gått och nu kan man börja skörda.
Dygn sex ser man inte längre så stor skillnad. Skotten är i princip färdiga.

Min slutsats blir nog att detta är ett väldigt enkelt och behändigt sätt att odla skott på. Man behöver ingen jord som smutsar ner i köket och man behöver inte vattna. Snabbt går det också. De enda negativa aspekterna är väl ovan nämnda runt framställningen av agar. Och ur ett självhushållarperspektiv så betyder det ett oönskat inköp (agar). Jord, den lilla mängd som krävs, kan jag gräva upp på gården.

Tre tips

Dagens första tips är att besöka plantmarknaden (som är en auktion) i Kilsbergens hembygdsgård torsdag 18 maj kl. 19.00. Det brukar finnas plantor av de mest udda och roliga slag och priserna brukar bli väldigt låga. De bjuder på kaffe med dopp. Detta ligger mellan Filipshyttan och Frösvidal och det är skyltat efter vägen.

Från förra årets plantmarknad.

Ett annat tips är förstås att besöka Örebro Trädgårdsfest på lördag 20 maj och fortsättningen i Karlslund på söndagen. Jag har biljett till Sara Bäckmos föreläsning på lördag kl. 14 så då ses vi kanske?

Tips nummer tre är att plocka ihop sin egen sallad på vilda blad, fönsterodlat och förodlade skott. Igår blandade jag späda björkblad, späda rönnblad, kärleksört, lite blåbärsblad, ramslök, skott av chiafrö, spenat, machésallad och några stjälkar luftlök till en smarrig sallad. Dressingen gjorde jag på dijonsenap, citron, rapsolja, krossad rosépeppar och lite salt.

Nästa vecka blir det ett reportage från en fönster- och balkongodlare i Stockholm. Det finns bara begränsningar för den som sätter upp dem själv.

Grepning, täckning och biokol

Så himla jättevarmt är det inte och det faller till och med lite snö då och då men nu har jag ändå börjat förbereda mina odlingsbäddar. Ja vissa är redan planterade och klara faktiskt.

Förra året provade jag täckodling för första gången. Det jag kunde konstatera var att det blev betydligt mindre ogräs och att man inte behövde vattna lika ofta. Mer än så hann jag inte registrera under den korta tiden.

I vinter har täckningen fått ligga kvar på jordytan så att den delvis ska kunna förmultna och berika jorden men även för att maskarna ska ha lite godis att jobba med.

Maskarna ska vi vara väldigt rädda om. Det är de som gör jobbet åt oss så vi ska mata dem med det bästa vi har!

Denna lilla enkla förändring hade stor betydelse idag när jag skulle börja förbereda bäddarna. Jag rakade bort täckmaterialet, som till stor del består av halm, så att jag kunde komma åt jordytan. I de aktuella bäddarna ska jag odla potatis så de behöver ingen gödsel. Därför kunde jag gå rakt på grepningen.

Att grepa sin jord är klokare än att gräva och det finns finns flera orsaker till detta:

1. Det är betydligt mera ergonomiskt att grepa, kroppen tar inte alls så mycket stryk. Det är lika svettigt men lite kroppsarbete har jag definitivt inte något emot.

2. Maskar och mikroorganismer tar inte alls lika mycket stryk av grepning som av grävning. Det finns miljarders med småkryp i jorden och det är egentligen de som gör jobbet så vi ska vara väldigt rädda om dem. Genom att gräva och vända jorden så hamnar de huller om buller och i värsta fall stryker de med. Ett småkryp bor på en viss nivå i jorden av en anledning. Stör dem inte.

Jag kör ner grepen i jorden och vickar dem fram och tillbaka, drar upp, backar och kör ner den 10-15 cm bakom det förra grephålet. Man måste stå och gå i bädden men man grepar hela tiden där man har gått så jorden luckras efter mina steg. Man brukar annars säga att man aldrig ska gå i en bädd.

Grepning. Jag önskar mig en bredgrep! En produkt som precis har börjat synas på marknaden i Sverige. Den är ännu mera ergonomisk och effektiv.

De ytor som har varit täckta under förra året och vintern var betydligt mer lättarbetade än de ytor som legat bara. Jorden var lucker och mullig och det syns tydligt att täckningen har gjort nytta.

Förutom att hålla jorden fuktig, vilket är extra angeläget i tider av vattenbrist, så håller den ogräs på avstånd. Rotogräs kvävs och fröogräs får inget fäste i täckmaterialet. Alla småkryp tycker att livet blir toppen när det ligger mat på jordytan. De blir väldigt aktiva, rör sig mycket upp och ner och luckrar jorden åt dig.

Beroende på vad du täcker med så kan du få olika mycket fart på småkrypen och olika mycket näring i jorden.

Mina potatisar har legat väldigt mörkt, långt ner i en stängd låda med flera lager papper på toppen, men de hade ändå grott. De är väldigt sugna på att komma ner i jorden nu.

I år sätter jag tre olika sorters potatis för att se hur stor skillnad det är. En tidig sort (Casablanca) som dessutom ska vara årets potatis. En sommarpotatis (Bambino) som jag har läst om på ett par ställen. Den ska vara rysligt god. Till sist sätter jag även en vinterpotatis med goda lagringsegenskaper (Foxton).

Med en liten trädgårdsspade gör jag en ficka i jorden där jag släpper ner knölen på ungefär 10 cm djup. Jag planterar ganska tätt i raderna men försöker att hålla en halvmeter mellan raderna ifall jag måste kupa.

När alla potatisar är i jorden så täcker jag hela jordytan med lite olika saker. En bädd fick en blandning av fjolårshalm och förra årets halvförmultnade trädgårdskompost. En annan bädd fick bara en halmtäcke men å andra sidan ganska tjockt. Den tredje bädden fick bara trädgårdskompost blandat med biokol.

Det här är bädden som täcktes av en blandning innehållandes gammal halm och förra årets trädgårdskompost.

Biokol tror jag är en bra grej. Jag är inte så hard core att jag gör själva kolen men jag är heller inte så bekväm att jag går till macken och köper en påse kol. Jag kontaktar närmaste hembygdsförening som brukar bränna kolmila då och då och ber att få köpa ett par säckar skräpkol.

Skräpkol är småfnas, nästan oanvändbar som grillkol, men guld för mig. Jag vill ha små bitar. Dessa måste prepareras med näring. Enklast är att lägga dem i en hink och dränka dem i hönsgödselvatten eller guldvatten till de har sugit sig fulla.

Jag brukar bottna mina kompostbehållare med ett lager kol och där ligger den en hel säsong och suger i sig lakvatten från massan som läggs ovanpå. Det är sådan kol jag använde idag.

När min kompostbehållare var tömd så laddade jag botten med ett nytt lager kol.

Om man inte har preparerat sin kol med näring så kommer kolbitarna att suga i sig näringen från jorden istället. Ganska kontraproduktivt. En vätske- och näringsfylld kolbit funkar som en slags reservoar i jorden. Den ligger där och läcker ut allt nödvändigt som jorden behöver.

Kolen gör även att jorden blir väldigt lucker och dessutom tar det snuskigt lång tid för kol att brytas ner. Jag tror att vi snackar flera hundra år. Jämför då med andra saker som vi tillför jorden för att få den lucker och näringsrik. Det är nedbrutet på betydligt kortare tid.

Torv nämns ofta som en bra grej och det är ofta mycket torv i jordsäckar. Torv är bra, det är naturligt och jag har till och med sett ekologisk torv. Det håller vätskan i jorden och gör jorden lucker och lätt. MEN. Den är näringsfattig och en ändlig resurs. Det tar väldigt lång tid för torv att bildas och vi tar upp den i snabbare takt än vad som hinner nyskapas. Dessutom har den förmultnat på tre år i din jord. Det har definitivt inte biokolen.

Förra veckan skrev jag om att jag hade fått sorgmyggor inomhus. Jag köpte Nemablom och vattnade med det och jag kan säga att jag inte har sett ett enda flygfä sedan dess. En av mina värst angripna malabarspenatplantor har till och med börjat skjuta nya skott. Var det så enkelt?

Mirakelmedel?

Har hittat värsta snygga postern som jag vill köpa men egentligen inte har någon plats för. Den känns bara så rätt i mitt liv just nu.

Du hittar denna och en himla massa andra snygga prints på Desenio.

Man blir så skönt trött efter en dag i trädgården!

Hypermodern hydroponik

Med risk för att bli tjatig men jag måste få berätta om en sak som jag lärde mig på utbildningen förra året; hydroponik.

Anledningarna till att jag vill berätta om hydroponik just nu är två. Dels bodde jag på ett nytt hotell i Stockholm i helgen där de hade hydroponikodling i lobbyn; dels var det något som presenterades i första avsnittet i nya säsongen av Trädgårdstider.

Hotellet heter Hobo och ligger på Brunkebergstorg och det är verkligen nytt. För drygt ett år sedan var jag i samma lokaler men då var det definitivt inget hotell, då var det Liljevalchs vårsalong där.

I lobbyn har de alltså satsat på ett hydroponiksystem. Förmodligen för att få in grönska på ett modernt sätt som matchar hotellets övriga profil. I hydroponiken behövs ingen jord utan bara vatten med lite näringslösning. Det krävs dock en pump av något slag eftersom vattnet måste cirkulera men en sådan kan ju drivas av solceller. Det krävs också ljus men det fixar man med några energisnåla lysrör.

En sektion av hydroponiksystemet på hotell Hobo. Vattnet cirkulerar i de röda slangarna.

Växterna, som alla är ätliga, används i hotellets restaurang vilket känns effektivt och miljösmart. Mitt öga registrerade väldigt lättodlade växter såsom mynta, pak choi och mizuna men de är ju inte sämre för det, tvärt om, det är goda grejer.

Hydroponikodlad pak choi.
Här ser man myntan och hur plantan sitter i en bit stenull.
För att frön och rötter ska få fäste i något så kan man använda till exempel stenull. Det absorberar vatten, är helt naturligt men samtidigt inte organiskt.
En supermodern odlingsmetod som är väldigt snäll mot miljön.

I senaste avsnittet av Trädgårdstider anläggs det en hemmagjord hydroponikodling med lite andra medel än Hobos.

Tareq skapar ett hydroponiksystem.

Till och med IKEA har satsat på en hydroponikanläggning i sitt sortiment. Det heter växer och du kan läsa mer om hydroponik här.

När vi ändå var i Stockholm ville vi lyxa till det med en middag på den nya vegetariska restaurangen Rutabaga. Vi har saknat vegetarisk fine dining i Stockholm men nu blir det allt fler ställen att välja mellan.

Det var en av de bästa restaurangupplevelserna i mitt liv. Här finns inga förrätter eller varmrätter utan ett tjugotal mellanrätter där det rekommenderades att man delade fem eller sex rätter på två personer.

Ceviche på avokado och jalapeno.

Det var utsökta kompositioner med nya kombinationer och riktigt raffinerade smakupplevelser. Kan så klart rekommendera Rutabaga till den som vill få en fantastisk matupplevelse utan kött. För oss gav det dessutom en massa nya uppslag till intressant matlagning på hemmaplan.

Kålsallad med kokos och yuzu.

Innan jag åkte på den välbehövliga minisemestern i Stockholm upptäckte jag att det flög små insekter runt mina malabarspenatplantor. Insåg att det var sorgmyggor eller blomflugor som det också kallas. Dessa är inte så harmlösa som de kan verka, de äter upp rotsystemet på växten och kan döda den i värsta fall.

För att slippa använda gift så beställde jag NemablomWexthuset vilket alltså är en liten rovorganism som äter upp de elaka sorgmyggornas ägg och larver. Fiffigt va?

Jag hyser stor tilltro till dig, bara så att du vet!

I påsen låg en liten plastpåse med… slem. Detta skulle blandas ut i vatten och sedan hällas över de angripna växterna men även andra växter i rummet. På två veckor ska jag se skillnad. Återkoppling utlovas.

 

Dagens rekommendationer är:

Pecha Kucha den 11 maj. Ett underbart sätt att få saker berättade för sig. Kort, rappt och med många bilder. Att boka bord är smart.

* Nu blir det sista gången jag berättar att det är Shopping på Landet på lördag 6 maj! Besök Marita Asklöv’s Trädgårdsdesign och låt dig inspireras!

*Gör en utflykt till Nora och Kvarteret Bryggeriet under maj månad för där kan du se utställningen Älskade Lera. Mitt bidrag har tydlig trädgårdskoppling.

*Örebro Trädgårdsfest den 20-21 maj. Programmet växer så det det ser ut att bli en spännande tillställning!

Jag missar aldrig en Pecha Kucha!

Med maj kom värmen så nu flyttar vi ut livet till trädgården!