Att odla trendväxter

Här kommer det tredje inlägget på temat Odlingsplan 2018. Grunden till denna är förstås vad jag vill konsumera men även samlade erfarenheter från tidigare år, lite nyfikenhet på nyheter och rena tillfälligheter.

I den första delen avhandlade jag sådant som ska växa i växthuset, det hittar du här. Det andra inlägget handlade om rotsakerna och det finns att läsa här. Idag tänkte jag skriva om kål.

Kål är en riktigt poppis grönsak och det är ju bra eftersom den har högt näringsvärde och går lätt att odla i Sverige. Dessutom går den att tillaga på väldigt många olika sätt vilket ökar dess odlingsvärde.

Allt som tillhör kålsläktet heter Brassica på latin. Förutom generna så har de andra gemensamma egenskaper, till exempel skadedjuren. Kålmal och kålfjäril lägger gärna sina ägg på Brassicaväxter och när dessa kläcks kommer det ut hungriga larver.

Larver som tuggar kål med god aptit ser antingen ut så här eller också är de ljusgröna.

Det är både lätt och svårt att odla kål. De är inte särskilt köldkänsliga men är stora näringsslukare. De växer villigt och ger rik skörd men man måste samtidigt skydda dem mot skadedjuren.

Istället för att trassla med insektsnät och skyddsdukar så jobbar jag med Turex. En bakterie som larverna dör av och som är helt naturlig för människokroppen. Eftersom jag fortfarande har en förhållandevis liten odling så tycker jag att det är värt att spraya mina kålplantor.

Jag har planerat att odla mina kålväxter där jag hade ärt- och baljväxter 2017. Där är jorden automatiskt grundgödslad och dessutom har jag maxat ytan med spill från bönor och ärter som växte där. Det är kväverikt och värdefullt organiskt material som både avger näring men också skapar en lucker jord. I vår kommer jag dessutom att kratta ner stallgödsel och kompost för att boosta kålplantorna.

Kål är en näringsrik växt så i många fall väljer jag späda kålblad i stället för sallat i salladen. Att mixa lite grönkål i smoothien bidrar också till en god näringshalt och vacker färg.

Grönkål/Bladkål

En självklarhet i mina odlingar. Plantorna ger stor avkastning och är långvariga. Förra året drev jag upp småplantor inomhus som jag planterade ut i maj. De tog sig snabbt och en månad senare kunde jag börja skörda från dem och det gör jag faktiskt fortfarande.

Grönkål, en ganska kort tid efter att den planterats ut. Snabb och stark.

Det finns lite olika kulörer och krusighet på bladen men det är i princip samma växt. Om de heter något med russian eller siberian så kan man räkna med att de är väldigt okänsliga för frost och minusgrader.

Jag kommer att fortsätta använda fröerna från Hudson Valley Seed Library, All Stars Kale Mix är en mycket trevlig och tålig blandning. Erfarenheten från 2017 är att jag inte behöver så många plantor. Jag har en påse frö från Runåbergs, White Russian, som jag är nyfiken på så det blir även en rad med sådana.

Kom ihåg att skörda grönkål underifrån! De fortsätter att växa i toppen hela säsongen men om du klipper toppen så kommer det inte att hända. Till slut står du med palmliknande plantor som dessutom skapar en luftighet som förhindrar mögel och svampangrepp. Du får även bra sikt när du ska leta larver och sniglar.

Tät blandning av All Stars Kale Mix från 2017.

Eftersom grönkålen kan stå ute under vintern så har jag gallrat plantorna när de har varit som tätast och lagt bladen i frysen, utan att förvälla. Det verkar funka utmärkt men de tar ganska mycket plats. Det gäller att pressa ihop bladen och suga ur luften ur påsen för att även få plats med annat.

Palmkål/Svartkål

Palmkål i främsta ledet!

En kul variant och en korsning mellan grönkål och savoykål. Väldigt vackert bladverk och en liten nyansskillnad i smak. Inte lika köldtålig som grönkålen. Nero di Toscana från Runåbergs har varit det enda alternativet för mig. Har lagt märke till att detta är en primadonna som inte gillar att stå i skuggan av andra växter. Den behöver ljus och utrymme för att bli bra.

Rosenkål

Jag väljer hellre det namnet än det vanligare brysselkål. Jag har positiv erfarenhet av att odla dessa så det kommer jag nog att göra i år igen. Det blir Runåbergs Groninger eftersom jag har kvar fröer av denna sort och den har funkat bra hos mig.

Som komplement kommer jag att prova Flower Sprouts i år eftersom det är många som har skrivit gott om den under 2017. Fröer är inköpta på Klostra, jag kunde inte hitta dem någon annanstans, därför blev de oekologiska.

Rosenkålen från 2016 gav mersmak!

Savoykål

Det finns ju massor av spännande kålsorter som knyter sig till huvuden och egentligen gillar jag allihop; vitkål, rödkål och spetskål men jag valde savoykål. Det var första gången 2017 som jag odlade denna och det kan man kalla för ett experiment. Nu vet jag lite mer om hur jag ska lyckas i år:

-Förodla och sätta ut småplantor (något skadedjur åt upp många av de späda plantorna som grodde).

-Vara aktiv och förebygga angrepp.

-Täcka marken runt plantorna.

Savoykål från sommaren 2017. Vi kan kalla detta för min övningskål. Sorten jag valde heter Vorbote 3 och kommer från Runåbergs. Kanske valde jag den för att Sara Bäckmo har pratat om den. Kanske var det dess angenäma egenskaper. Jag minns inte.

Broccolirybs

En gröda som det pratades mycket om vintern och våren 2017 var Broccolirybs eller Cime Di Rapa som den heter i Italien där den betraktas som en delikatess. Den ville jag prova så klart och hittade fröer på Impecta till sorten Quarantina. Direktsådd tyckte Impecta men det kommer jag inte att göra igen. De späda plantorna som kom upp åts upp av skadeinsekter och dessutom gick den i blom innan jag hann skörda.

Jag tänker inte ge mig. I år kommer den att förodlas och eventuellt vintersås i växthuset i mars.

Kålrot

…har jag aldrig odlat förut men jag har fått fröer till Gilfeather Rutabaga och namnet avslöjar att fröerna är amerikanska. I USA och Frankrike heter kålrot rutabaga men i England säger man oftast swede från Swedish Turnip. Både swede och rutabaga har dock svenskt ursprung eftersom kålrot på västgötska kallas rotabagge. Och för att krångla till det alldeles förskräckligt så kallas kålroten ibland för kålrabi på norska och danska och det är ju en helt annan grönsak för oss!

Kålrabbi

Just det. Här kommer ovan nämnda kålrabbi. Precis som med kålroten så har jag fått dessa fröer och har aldrig odlat kålrabbi förut. Ska bli spännande!

Purple Vienna Kohlrabi är exakt den sort som ligger i min fådda påse. Den här bilden kommer från amazon.com.

Kål som inte är kål

I mitt inledande inlägg om växthusodling så nämner jag min sortering av fröer. Oftast är mina kategorier logiska och sorterade i växtfamiljer men det händer även att de delas upp enligt mitt huvud. Fänkål är en sådan sak. Varför har den kål i namnet när den inte ingår i familjen Brassica? Det finns inget i dess växtsätt som påminner om kål och ändå heter det fänkål (eller knölfänkål för att vara korrekt).

Jag hittade en tänkbar förklaring på ICAs hemsida:

Där fanns det även andra spännande fakta om knölfänkålen. Värt att läsa om man gillar denna anisdoftande delikatess.

Hur som helst, knölfänkål ingår i mitt standardodlande. Jag har provat två olika sorter genom åren. Zefa Fino (Runåbergs) blev riktigt stor och stocklöpte inte men blev å andra sidan träig om den fick sitta kvar i landet för länge.

Perfection (också Runåbergs) blev aldrig träig men knöt sig inte lika fint som Zefa Fino.

Smaken var likvärdig. Jag kanske odlar lite av varje i år. Om jag skördar Zefa Fino i tid så är den fantastisk. Perfection kan få sitta kvar i landet till den sena skörden.

Mums!

Det var kålen det. I nästa inlägg tänkte jag beskriva min odlingsplan av gröna blad och presentera malabarspenaten som har tagit över vardagsrummet.

 

Konsekvenserna av pollinering

Idag tänkte jag berätta om våra bikupor. Japp, för någon månad sedan blev vi med bin.

Dessvärre kan jag ingenting om biodling. Jag hade kunnat gå en kurs hos Örebro Biodlarförening men det gick inte att pressa in i programmet. Jag hoppas att det kommer nya kurser våren 2018.

Bild lånad från dvv.se

Varför vill jag ha bikupor? Jo! Bin är ett utdöende släkte. Man är inte bombsäker på vad som orsakar massdöd bland bin men virus och bekämpningsmedel verkar vara två orsaker. Istället för att skänka pengar till välgörenhet så hyr jag istället bikupor och bidrar till binas överlevnad. Som bonus får jag flera tusen pollinatörer till mina odlingar. Och knottätare.

Albert Einstein sa att om bina dör så kommer även mänskligheten att dö inom fyra år. I don’t know. Det finns ju även andra insekter som pollinerar men det skulle garanterat innebär en stor skillnad för växtligheten.

Jag hade hört talas om hyrkupor men det var inte så lätt att hitta någon att hyra av. Om jag hade bott i en storstad och drivit ett större företag så hade jag kunnat hyra av Bee Urban. De gör ett jättejobb för binas fortlevnad men jag är inte deras målgrupp.

 

Då kontaktade jag Örebro Biodlarförening men de pysslade inte med uthyrning. Däremot så kände de till en man som gjorde det och jag fick kontakt med honom.

Han inspekterade vår gård och tyckte att det verkade bra och sedan gick det fort.

Då och då kommer han med sina assistenter och tittar till kuporna. Jag passar på att titta varje gång det händer för att lära mig saker. Ibland är det bara tillsyn men senast blev besöket längre för då hämtades all honung.

Det är väl egentligen inte förrän till våren som jag kommer att ha nytta av bina men det är ju bra att de finns här redan nu så att vi kan bekanta oss med varandra.

Vår biodlare tyckte att vår plats var bra eftersom det inte har funnits bin här förut så då finns det inte heller något virus i området. Så de tre kupor som ställdes hit från början kompletterades med ytterligare en efter en tid.

Han tyckte att jag skulle skaffa en egen biodlardräkt så att jag skulle kunna vara med på närmare håll och titta när han är där. Då kan jag ju lära mig ännu mer. Ska fundera på saken.

För den som vill passa på att göra ett gratis studiebesök hos en biodlare finns det ett ypperligt tillfälle den 23 september. Då är det Den Blå Tråden i bygden runt Närkes Kil och det är öppet hus hos ett flertal småföretagare, eldsjälar och hantverkare i området.

Förutom biodling kan man passa på att besöka en gård med allmogefår, en kolmila, en trädgårdsmästare, ett galleri, ett lantspa/mikrobryggeri, se fina foton, handsydda kläder, medeltida kyrkomålningar, ardennerhästar, blomsterarrangemang och mina grönsaksodlingar!

Jag kommer att ha visning av mina grönsaksodlingar kl. 11.30 och 15.30. Visningen kostar en frivillig donation till Kvinnohuset i Örebro.

Läs mer om hela arrangemanget på Den Blå Trådens hemsida!

Nåväl, det är många grönsaker som är självfertila och vi har fått en ganska god skörd av det mesta trots att inte bina kom förrän i augusti. Nu skördas det för fullt och faktum är att det sås trots att det är september. Det kommer jag att berätta mer om i mitt nästa inlägg.

Här kommer lite bilder från mina odlingar som det ser ut just nu!

Är så glad att mina havtornsbuskar ger skörd redan första året. Det hade jag inte räknat med. Om de får en frostknäpp blir det tydligen lite godare så jag väntar med att skörda. Dessa är enormt näringsrika. Förutom den höga halten av C-vitamin så innehåller de omega 3 och B12 vilket vi vegetarianer uppskattar. Dessa fryser jag och lägger i vinterns smoothies.
Gråärt. En gammal kulturväxt. Dessa ska svälla och torka på plantan för att sedan tröskas och hällas på burk. Bra istället för kikärter och kan malas till ärtmjöl och användas i färs.
Lök har vi skördat hela sommaren men nu börjar blasten att lägga sig och det bildas ett tjockare skal runt lökarna. Det betyder att de blir mer lagringsdugliga. Blasten är dock fortfarande väldigt fin och god så jag vill vänta lite till med skörd men så småningom kommer de att tas upp, torkas luftigt och flätas. Förvaring i rumstemperatur är bäst för lök.
Mitt experiment att plantera lökarna tre och tre lyckades. På så sätt får man ner fler lökar i bädden men varje lök får ändå växtutrymme.
Purjolöken är årets stora överraskning. Jag försådde dessa redan i februari inomhus och daltade med dem till i maj då de planterades ut. Ynkliga små synålstunna plantor skickades ner långt i jorden och jag hade inga större förhoppningar. Men se! Dessa är riktigt köldtåliga så de får sitta kvar ända till vintern.
En av de grödor som har mått lite dåligt är savoykålen men ett huvud har det ändå blivit. Något anfrätt av ohyra men det har varit ganska lite av den varan i år så jag har inte behövt jobba så hårt med bekämpning. Däremot så borde jag ha förodlat dessa eftersom endast några få fröer grodde.
Fänkålen mår fint och dessa bör skördas nu eftersom de bara blir träiga och oaptitliga annars.
Bondbönor är svårt att misslyckas med och de är otroligt goda. Här om dagen sprättade jag upp 20 skidor, kokade bönorna 5 minuter i saltvatten, hällde av i durkslag, mixade med citronsaft, olivolja, vitlök, salt och peppar. Ett omåttligt gott tillbehör till pasta och stekt squash.
Squashen Romanesco lär vara en av de godaste, iallafall enligt Farbror Grön, så de provar jag i år. Och jag låter dem inte bli större än 10-15 cm eftersom de inte tjänar något på det. Skiva och stek i vitlök, salt och olja och servera med pasta och bondbönsröra enligt ovanstående recept.
Skogen av vintermorötter bådar gott. Frisk och frodig blast vittnar om god skörd. Dessa ska lagras så jag väntar med skörd. Under tiden äter vi sommarmorötter med sämre lagringsegenskaper.
Varje dag kan jag plocka en handfull mogna tomater från växthus och frilandsplantor. Eftersom denna sommar är det kallaste på 155 år så går det lite långsammare för utomhusplantorna men jag har god erfarenhet av att eftermogna tomter inomhus.
Mycket frukt blir det hur som helst.
Det är så lyxigt att kunna gå ut och hämta en skål med sockerärtor i trädgården. Rätt ur jorden. Ingen besprutning. Inga transporter. Inget näringssvinn. Detta gör mig otroligt lycklig.

I nästa inlägg blir det alltså tema höstsådd. Vi ses då!

Nysådd ruccola. Den mår bäst när det är lite kallare och mörkare.

Binda upp och klippa ner

Purpurkrage

Nu kan jag se vad som är ogräs och vad som är sått. I vissa rader var det lite klurigt ett tag eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig. Hur ser egentligen palsternackans grodd ut?

Till slut lyckades jag urskilja ett mönster; vissa groddar kom med jämna mellanrum och var förhållandevis lika varandra. Först då vågade jag rycka upp allt annat.

Knölfänkål. Jag visste hur dessa groddar såg ut så här kunde jag rycka bort allt annat från början. Lärdom: Alla fänkålsfröer gror inte vilket lämnar onödiga luckor i raden –> förodla nästa år.

Nu får jag väldigt lite ogräs tack vare täckodlingen – det är en helt fantastisk metod – men jag måste lämna lite öppet där jag har sått eftersom jag inte vet exakt var grodden ska titta upp.

I vissa rader är plantorna nu så tydliga och stora att det är dags att täcka mer. Nu finns det ingen anledning att exponera någon som helst jordyta. Dessutom märker jag en markant skillnad i fukthållning med täckning. Jag har aldrig vattnat så sällan och det är jag ytterst tacksam för eftersom det är ett av trädgårdsarbetets tyngre uppgifter. Dessutom kan man resa bort ett par dagar utan bekymmer.

Potatisen klarar sig väldigt bra med små mängder vatten. Dessa har fått rabarberblad runt fötterna för att behålla vatten och näring i jorden. Dessutom blir daggmaskarna överlyckliga.

I växthuset är det dock annorlunda så klart. Visserligen täckodlar jag även där men i mindre skala. Allt odlas i kruka och torkar ut betydligt snabbare. Dessutom är det helt andra temperaturer där inne.

Inte en sommar utan två ordentliga krukor med basilika. Det är växthus som gäller för dessa. Ingen idé att försöka något annat.
De första paprikorna har börjat växa i växthuset. Här syns King of the North.

Det jag således ägnar tid åt just nu är följande:

Binda upp. I takt med att saker sticker i höjden så måste de också få stöd. Tomater, klätterbönor, humle och lite chili.

Stödgödsling. För att få snabb effekt så görs detta med flytande näring. Stinkande häxbrygder på urin, nässlor och hönsgödsel blandas med vatten och sprids medelst vattenkanna.

Täckning. Nu har det mesta grott så nu kan jag täcka all kvarvarande bar jord och spara resurser.

Inspekterande. Måste hålla koll på grejerna så att de inte utsätts för angrepp. Löss, larver och sniglar är mina största hot. Löss och larver är jag van vid men sniglar är årets nykomling. Det har bara varit en tidsfråga innan de skulle hitta hit. Tack och lov är de ganska få så jag hinner med att plocka dem.

Tjuvning. Tomaterna ger bäst skörd om man tar bort tjuvarna och låter energin gå till fruktsättning.

Vattning. Det som växer i kruka och växthus måste få lite vatten emellanåt.

Gräsklippning. No further comment.

Skördar. Jodå! Sallat, grönkål, örter och lite annat är skördeklart här!

Tomaterna bör tjuvas, vattnas och bindas upp. Jag har både tomater ute och i växthuset.
Sparrisen skördades fram till midsommar och nu kommer det fina aptitliga stänglar som läskar oss men aja baja. Nu ska sparrisen gödslas rejält och få växa upp och vila till nästa år.
Grönkålen mår förträffligt och det är mycket tack vare förodlingen. Den direktsådda kålen mår inte närmelsevis så här fint. Här har jag hittat de flesta sniglarna och ihärdig jakt och lite biologiska bekämpningsmedel har gjort nytta. Nu har jag dock börjat se de första kålfjärilarna så snart kommer angrepp nummer två. Då är jag glad att kålen redan är så pass stor och stark.
Lök på väg upp. Jag ser att löken som har fått kompost växer bättre än den som har fått stallgödsel.
Sockerärterna har redan nått till andra snöret.
Eftersom detta är zon 5 och mer än 250 meter över havet så blommar inte min fläder förrän nu. Det blir saft så klart.
Ytterligare ett mycket lyckat fall av förodling; sallaten Jericho. Jag fick frön av Farbror Grön och den här är helt ljuvlig. Finns på Runåbergs.
Jag vet att morötterna i många trädgårdar har kommit betydligt längre än så här men this is zon 5. Morötter går inte att förodla så det är bara vänta in rätt tidpunkt.
Jag har en liten avdelning i skogskanten där myntan växer. Den är duktig på att sprida sig så jag lät den växa på en plats där det är okej. Till vänster syns en äppelmynta med lite gråare, ludna och runda blad. Till höger en klassisk pepparmynta med spetsiga blad.
Glädjen över dessa är oproportionerligt stor. Buskbönor brukar vara lite kinkiga men dessa tog sig på första försöket. Däremot så har vi inte sett om de ger någon skörd. Jag har haft fina buskar utan bönor tidigare.
Av piplöken skördar jag inte längre något, det är en försommargröda. Nu får de gå i blom och vara till nytta för humlor och bin.

Lupinerna invaderar landet och i vissa kommuner ombeds medborgarna att slå dem innan de fröar av sig och förökar sig ännu mer. Men lupiner är ju fina kanske du tycker då. Förvisso, det tycker jag också, men de har en tendens att kväva andra vilda örter och växter och minskar därmed mångfalden.

Läs mer om lupinens historia och hur den bekämpas här.

Nu är det några fiffiga forskare som har kommit på att lupinbönor är en källa till vegetabiliskt protein och betydligt mera klimatsmart än kött. Och jag som förespråkar mindre kött och mer grönsaker tycker så klart att detta låter spännande.

Det betyder dock inte att du kan äta lupinerna i vägkanten. De kan till och med vara giftiga. Detta handlar om en släkting.

Läs mer om forskningen här!

Vackert i vägkanten i Getingedalen. Men på bekostnad av utarmning och en alltmer homogen flora.

Nästa inlägg skrivs i juli. Men redan? Hallå?