Små blad med stor personlighet

Det blev ett uppehåll från bloggandet förra veckan. Just nu måste jag prioritera produktionen inför jul. Ibland måste jag välja för att hålla.

Det snöar och töar om vartannat men vi har haft ett konstant snötäcke sedan den 11 november så det är ljust och vackert. Naturligtvis hann jag inte färdigt med allt i trädgården men som jag antydde i mitt förra inlägg, det blir bättre med åren. Det var inte mycket kvar i landen när första snön föll.

Vintermorötterna, de där som jag odlar för första gången, blev sist ur jorden. Och vilka morötter sen! Efter många års slarv och okunskap får jag äntligen raka och hela rötter med goda lagringsegenskaper.

Mina knep lyder:

-Överdrivet lucker jord utan hårda klumpar, sten och grus. Halm och kompost är bra.

-Välgödslad jord redan vid sådd. Stallgödsel och kökskompost funkar fint.

-Ganska gles sådd för att slippa gallring och konkurrens.

-Täckt jord mellan raderna. Gräsklipp, halm eller annat. Det håller jorden jämnt fuktig och man slipper spruckna rötter.

-Stödgödsling med näringsvätska, första gången en månad efter sådd, därefter en gång/vecka.

Vintermorötter på väg upp.
En riktigt bra sak att göra med morötterna är biffar. Det här är mitt absoluta favoritrecept.

Det här inlägget skulle dock handla om de små bladen. De där som inte tar för sig så mycket i trädgården men dominerar i munnen. Örterna.

Många örter är perenna vilket jag gillar skarpt. Perenner kräver inte särskilt mycket utan är ganska självgående och anspråkslösa. Ur hållbarhetsperspektiv får de guldmedalj.

I min perenna örtagård växer några olika sorters lök; luftlök, piplök och gräslök i olika form. Dessutom finns det rysk och fransk dragon, lite smulgubbar, citronmeliss, timjan, lavendel, salvia och lite annat. Alla dessa kommer år efter år.

Gräslök är något som jag klipper ner ungefär tre gånger varje sommar. Den kommer igen. Jag hackar ner den i små bitar och fryser in i lådor. Om gräslöken är torr när detta görs så är det jättelätt att få ur det man behöver.

Timjan. En välrotad och vedartad timjan kan klippas ner ganska bryskt. Jag lägger kvistarna i en burk i frysen och där faller de små bladen av. Smidigt.
Piplök kommer tidigt och många sorter är perenna. Denna använder jag istället för annan lök (purjo, röd eller gul lök) i väntan på att dessa ska bli skördeklara.
Blommande gräslök och smulgubbar. Blommorna är också ätbara, de smakar lök, och är vackra att toppa en sallad med.

De flesta örter blir bäst i frysen, där bevaras smak och doft allra finast. Det finns några som jag torkar, bland annat rosmarin, och några tar jag inte hand om alls. Jag äter dem under säsong och that´s it.

Förra året planterade jag även in kärleksört, myskmalva och libbsticka i örtagården. Libbsticka är bästa grunden i egen grönsaksfond. Dessutom provar jag spansk körvel och vinterkyndel men jag vill avvakta och se om de överlever vintern. Hoppas.

Kärleksörten kommer upp tidigt och då är bladen som godast. Därför har den fått flytta in i min perenna örtagård. Saftiga och lite köttiga blad som fyller ut salladen på ett förtjänstfullt sätt.

Mynta har jag satt offside eftersom den annars skulle ta över hela ytan. Den har fått en undanskymd plats i skogskanten där den kan få härja fritt och tack vare skugga och dåliga jordförhållanden så sprider den sig bara lite lagom.

Mynta tillhör också de örter som jag torkar. Den är så stark i smaken att tillräckligt mycket arom bevaras även i torkat tillstånd. Mynta smular jag ner i såser eller också gör jag te på bladen.

De ettåriga örter som jag odlar varje år i växthuset är basilika och koriander. Den tvååriga persiljan sitter i en odlingslåda utomhus och den är nästan som perenn eftersom den frösår sig. Genom att fylla på med lite frö och faktiskt försiktigt flytta plantorna ibland får jag dem att vara konstant fina.

Stor och fin persiljeskörd i år. Klipper bort de grövsta stjälkarna och fula delar och sedan proppar jag ner persiljan i en burk. Om bladen är torra är det jättelätt att få ur det man behöver vid matlagning. Smaken bevaras fint i frysen. Hoppas att det även gäller näringen.
Inte en sommar utan basilika. Det är så lyxigt att kunna skörda så mycket att man kan blanda den i sallad.
Basilika är överlägset bäst att frysa och jag gör det i glasburkar eftersom örter har så intensiv doft att de kan smitta annat i frysen.
Även om frysen är full av koriander från 2014… 2015… så odlar vi alltid ny varje sommar. Det är inget som slår färsk koriander i asiatisk matlagning. Det här är en riktigt intensiv sak. Den måste frysas i tät burk för att inte allt annat ska smaka koriander.

Salvia är en ört som jag har haft lite svårare att använda. Mitt register har varit ganska tunt men nu provade vi ett recept där salvia hade huvudrollen och det var brutalt gott. Håll-käften-gott. I vanligt ordning är italiensk mat riktigt enkel att lyckas med när man har bra råvaror.

Ingredienser i denna himmelska salviapasta: vitlök, färsk salvia, riktigt smör och flingsalt.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Ät och svimma.

Nu är det inte långt kvar till Shopping på Landets julupplaga anno 2017! En åka-runt-julmarknad i bygden runt Närkes Kil. En av stationerna drivs av en trädgårdsmästare och en annan av mig. Jag plockar hem nästan allt från Konsthantverkarna och har dessutom en massa nydrejat på hyllorna.

Shopping på Landet har en Facebooksida där det finns mer information.

Välkommen!

 

 

Avrundning

Det var inte bättre förr. Iallafall inte mitt odlande. Skördarna blir bara bättre med tiden och jag har en behagligare balans på allt.

Vid den här tiden, för några år sedan, var jag less. Odlartrött. Om jag hade känt till vinterodling eller höstsådd över huvud taget så hade jag förmodligen brytt mig nada.

Jag kan dock känna att det är sunt att pausa. Göra något annat och få tillbaka ivern. I år är jag inte alls lika odlartrött. Dels har jag haft en bättre planering, dels har jag haft en om dan som motto. Istället för att se trädgården som ett enda Mount Everest av arbete så gör jag en sak om dagen. Och det leder ofta till två eller tre.

I måndags skulle jag bara skörda – och flytta på – purjolöken. När det var gjort så passade jag på att fixa ett par saker till och efter det var jag förstås skitnöjd eftersom jag bara skulle skörda purjolöken. Jag är så stolt över den här skörden!

Om jag bara ska gå ut och göra en sak så känns berget nästan som en nedförsbacke och om man gör en sak om dagen så händer det en hel del under en vecka.

Nu är det inte mycket kvar att göra i trädgården innan vintern. Jag har skördat i princip allt som bör skördas, fågelbaden är inplockade, krukor tömda och upp-och-ner-vända, grillen inställd och möblerna staplade i förrådet.

Kvar sitter vintermorötterna. Med flit. Men jag ska ta in dem vilken dag som helst. De där morötterna som ska ha så mycket bättre lagringsegenskaper än klassiska morötter. Ska bli väldigt spännande att utvärdera det.

Sommarmorötter. De som satt kvar efter en hel sommars konsumtion.

Kvar sitter också grönkålen. Dels har jag skördat av den sedan i maj, dels är den väldigt köldtålig.

Nästa års växthusodling kommer inte att ske i krukor utan i skräddarsydda kragar. För att kunna utnyttja den gamla jorden från årets krukor så snickrade vi ihop lådorna redan nu. Tillsammans med nedklippta växtdelar, täckmaterial, halm och kogödsel är dessa bäddar redan preppade inför våren. Ingen nederbörd kommer att laka ur bäddarna och näringen blir kvar.

Så här såg det ut i våras…
…och så här ska det se ut hädanefter!

Förutom att odla tomater och paprika i dem så provar jag att lagra purjolök i dem. Jo faktiskt.

Egentligen kan purjolök stå ute hela vintern men den fryser fast i jorden så den är svår att skörda. Då såg jag att Sara Bäckmo, Skillnadens Trädgård, flyttade sina purjolökar från friland till växthus eftersom jorden inte fryser så hårt i växthuset. Nu har jag gjort likadant. Utvärdering följer.

Purjolöken grävdes försiktigt upp och sedan ner i en av de nysnickrade lådorna i växthuset.

Ett annat sätt jag kommer att använda lådorna på är att vårvinterodla. I vintras satte jag lite frön i krukor i växthuset med grödor som är köldtåliga. Det var ruccola, spenat, machésallat och lite annat. Allt kom upp och växte fint, trots kylan, men sedan växte de ur sina krukor och jag tog inte hand om dem. Nu ska jag göra samma sak fast i lådorna. Tänk om jag får skörda sallat i mars? Det vore coolt!

Det här är förra årets februariexperiment i växthuset!

Inomhus är det grönsaker lite överallt. Dels de som ska lagras i rumstemperatur och har hittat sin slutdestination, dels de som sitter i väntrummet, till exempel tomater som ska eftermogna och chili som torkas.

Gul och röd lök flätar jag och hänger lite överallt i köket. De mår bäst i rumstemperatur och de tar väldigt lite plats när de hänger. Dessutom blir det vackert. Lök är något som jag nog använder i varje måltid.

Jag använder en torkapparat till vissa saker, bland annat chili som ska smulas till flakes. Här är det sex lager blandad chilifrukt som torkas på ett effektivt sätt i ca 45 grader. Det tar ett par dygn.
I år odlade jag Jamaica Bell för första gången med stor framgång. Den har så himla rolig form.
Jag tror att jag har varit bättre på att skörda tomater i år. Det blev betydligt färre som skulle eftermogna inomhus. Skönt eftersom det är platskrävade.
En av de sista grödorna som skördades var timjan. Jag klipper av kvistarna och lägger i en burk i frysen. Där släpper bladen från grenarna som man kan fiska upp nästa gång man har ett ärende i burken. Timjan behåller smaken allra bäst i frusen form. Mer om örter i mitt nästa inlägg!
Det enda som planteras nu är vitlöken. Jag köpte ekologisk Therador på Klostra för att dess beskrivning matchade mina önskemål bäst. Vitlöksklyftorna klämde jag ner mellan mina jordgubbsplantor eftersom de tydligen ska växa fint ihop.

I nästa inlägg tänkte jag bjussa på ett ruskigt bra recept och så ska jag grotta ner mig i små blad med stor personlighet.

Farmers Market på Union Square

Här kommer mitt sista inlägg från New York-resan i oktober. Den som kommer att gå till min historia som skörderesan. Man måste inte åka ut på landet för att uppleva skörd, grönsaksfröjd och mogna frukter. I city har man blivit väldigt bra på att ta vara på outnyttjade ytor för att de som bor i kvarteret ska kunna odla sin egen mat och visa nästa generation hur det går till.

De som har ett mer entreprenöriellt tänkande startar takfarmer och hyr delar av parker för att odla och sälja produkterna till restauranger i området. De mest hängivna levererar sina varor medelst cykel och minskar de globala avtrycken avsevärt.

Det här är en Community Garden i Brooklyn. Det var stängt för allmänheten men en skylt informerade om att vi var välkomna på helgerna. Ytan är inklämd mellan tre byggnader och ägaren skulle förmodligen få många miljoner om hen sålde den eller byggde ett tiovåningshus på platsen men för invånarna är det guld värt att så inte har skett.
På trottoaren, utanför de stängda grindarna, fanns en låda med örter. Fri plockning för den som behöver en kvist.

Sedan finns det de som odlar för att sälja överskottet till New York-borna. I Örebro har vi alltid haft torgförsäljning av grönsaker och på senare tid kallas det Bondens Marknad fast det är egentligen ingen skillnad.

I New York heter det förstås Farmers Market och vi besökte den som var på Union Square. Eftersom det råder ett annat klimat i denna del av världen så kan man så klart odla andra grejer än vad vi kan. De behöver åtminstone inga växthus och deras säsong är betydligt längre så att även långsamma grödor hinner mogna ordentligt.

Aubergine i mini-format. I Kilsbergen är det en kamp, trots växthus, att försöka odla aubergine.
Långa rader av kål. Kål är det dock inga problem att odla i Sverige men det är alltid vackert, var man än är i världen. I bakgrunden skymtar pumpor (så klart!), majs (en mycket vanlig produkt i amerikansk husmanskost) och tomater.

Vi är lite chili-galna i Getingedalen just nu. En av oss har kommit på knepet hur man odlar dem och en annan i hushållet äter och förädlar. Därför blev det ganska många foton på just chili. Särskilt när man hittar sorter som man bara har läst om. Och i synnerhet när man får chansen att köpa världens starkaste…

Carolina Reaper. Världens starkaste chili. USA är varningsskyltarnas land och intill denna hink hittade vi så klart marknadens längsta varningstext. Jag fattar dock inte var ”no sprays” betyder?

Vi köpte några Carolina Reaper för att kunna ta egna frön och för att vissa naturligtvis ville provsmaka. Efter att detta hade skett i Getingedalen så var köket inte sig likt på flera dagar. Frukten skars itu på vår vanliga skärbräda. I en vecka var den kontaminerad trots rengöring. Disktrasan likaså. När jag hade använt den, sköljt av mina händer och därefter kliade mig i ansiktet så började det att svida på huden.

De delade frukterna lades i torken och den ställde vi i vanlig ordning på köksbänken. Både jag och Allan (hunden) gick och nös och snorade i flera timmar  innan vi kom på vad det var. Torken fick flytta ner i källaren.

Jag förstår varför de uppmanar kunder att inte ta i frukterna utan handskar.

Den här är betydligt mildare men fortfarande nästan för stark för mig (jag är inget fan av stark mat). Visst ser runda släta bollformade chilis snällare ut än knöliga och spetsiga? Inte lika lång varningstext på denna.
Långa rader av spännande chilifrukter. Vi köpte för att kunna ta fröer.
All majs är inte gul.
Och massor av pumpor förstås. Detta var så klart innan Halloween.

Nu är det hög tid att berätta lite om vad som pågår i grönsaksland och växthus i Getingedalen. Naturligtvis är det nedtrappning på hög nivå. Vi väntar snö vilken dag som helst och däckbyte är ett faktum. Det blir en rapport i nästa inlägg. Dock inte om däckbytet.

Jag vill dessutom passa på att göra reklam för två saker. Den 2 december är det Shopping på Landet – jul i min bygd och jag har öppet hus i verkstad och butik. Min produkter plockas hem från Konsthantverkarna till denna dag och dessutom kommer jag att ha en hel del nyproducerat. Jinx jinx.

Den andra grejen är att jag ska föreläsa! Fast det är inte förrän om ett år… Haha! Men den 28 oktober 2018 kan ni ju boka in om ni är superintresserade. Det blir någonstans i Örebro och arrangörer är Adolfsbergs Trädgårdsförening. Under samma tillfälle kommer min före detta bloggkollega och ständige odlarvän Ulf Lundin att berätta om sitt förhållande till trädgården. Vi kompletterar varandra bra eftersom vi har helt olika inriktning.

Jag tror att föreläsargrejen passar mig fast det återstår att se!

Toppar och tveksamheter på DuBois Farms

Höstens resa till New York med omnejd skulle få gå i skördens tecken så många av utflykterna gick till olika sorters gårdar. En av alla kvalmiga dagar åkte vi till DuBois Farms i Highland. Det är en gård som framför allt odlar för självplock men de har även en del djur.

Eftersom vi var där i början av oktober, och en av de allra mest firade högtiderna var i antågande, så spelade pumporna en central roll. Var och varannan besökare hade en eller två pumpor på sina självplocksvagnar.

Förutom pumpor så odlas det tomater, aubergine, paprika och flera olika sorters frukt. Plommon, nektariner och persikor var redan skördade men äpplen, päron och druvor fanns det möjlighet att plocka hur mycket som helst.

Förutom pumparna stod äpplen högt i kurs hos besökare och kunder.
Ett riktigt mörkt äpple som jag aldrig hade sett förut. Jag tror att det heter Empire.
Jag lyckades aldrig ta reda på vilken sorts päron det var men de är ganska lika Conference.

Ett spännande inslag för en nordeuropé var självplocksmöjligheterna av druvor. De var oerhört smakrika, ja en sötma och en arom som jag aldrig har känt tidigare. Jo vid ett tillfälle. Det finns en druvläsk som jag brukar handla när jag är i USA. Den är god men smakar inte druva så jag trodde att den var gjord på 100% kemikalier. Fast nu när jag har smakat Niagara Grapes på DuBois Farms så förstår jag bättre. Det var exakt samma smak.

Det var väldigt poppis att plocka druvor och det förstår jag. De var enormt goda. För en dollar (ca 8 kr) fick du fylla en rätt så stor korg.

 

Här är läsken som jag nog gillar ännu bättre nu!

Förutom att plocka och provsmaka äpplen (jo det fick man faktiskt!) så fanns det förstås nypressad äppelmust och varma äppelmunkar till försäljning. Självklart ordnades det munkätartävlingar men jag nöjde mig med att vara publik.

Chew, chew, swallow!

Det tveksamma inslaget utgjordes av djurbeståndet. Jag känner mig alltid tveksam till djur vars existens endast är till beskådan. Visst är får, grisar, getter och hästar domesticerade djur men att leva i en inhängnad som passeras av hundratals människor som dessutom vill klappa, rycka, peta, mata och känna kan inte vara någon vidare tillvaro.

Fåren såg inte ut att må bra och hästen fick inte matas men brydde sig folk om det?

I utkanten av området gick det ett gäng alpackor. Tack och lov hade de ett rätt så stort område att röra sig inom men det gick ändå inte att undgå människor helt och hållet.

Dagen till ära föddes det en alpackababy och sådant är förstås extra spännande. Frågan är bara om de tyckte att det var behagligt att genomföra detta till publik?

Det går dock inte att neka till att vingliga alpackaungar är väldigt söta.

Efter några giriga bilder så lämnade vi alpackorna ifred och valde lite andra vyer istället.

Det stod värdar och värdinnor utplacerade på det 21 hektaren. Dessa svarade på frågor och hjälpte till vid självplockning.
Överallt ser jag att nya äppelodlingar planteras väldigt tätt. Jag gjorde samma iakttagelse på Österlen. Gallrar man senare eller låter man det se ut så här?
Mera pumpor… och vackra formationer av majsblast.
Självplock av Zinnia.
Kanske den finaste pumpan av alla?

En mycket trevlig dag på DuBois Farms! Nästa inlägg kanske borde handla om min egen odling men jag kör nog lite mer New York innan jag byter kontinent. Det kommer att bli ett besök på Farmers Market på Union Square mitt på Manhattan.

Det nya skafferiet och favoritbönan

 

Först och främst vill jag tacka alla som kom till mig i lördags när det var Den Blå Tråden. Trots att det var en riktigt grå och blöt dag så var det jättemånga som gjorde en utflykt ända upp till mig. Det var inte så många som var sugna på någon guidad tur (fullt förståeligt!) men det var rekordmånga som gick runt i trädgården och tittade på egen hand.

Dagens vanligaste kommentar gällde vår humle. Eftersom jag ser den varje dag så tänker jag inte så mycket på den men det verkar som om vi har ovanligt fin humle. Mer om det i ett annat inlägg.

Så där ja!

Då är nya skafferiet i princip färdigt! Ni som följer mig vet att jag tjatar mycket om förvaring, lagring och de begränsade möjligheter som jag har. Dels har det gjort mig till en uppfinnarjocke, dels har jag lärt mig att anpassa omfånget.

Nu har vi dock gjort slag i saken och byggt om köksfarstun till ett fullfjädrat lagringsutrymme. Förhoppningsvis ska vi kunna ta hand om större skördar och att dessa ska hålla lite längre.

Det är inget ultimat utrymme. Man får ge och ta lite. Dels är det egentligen för ljust, det fina fönstret ville vi absolut inte bygga igen; dels ligger det i fel väderstreck, men vad ska man göra åt det? Ett skafferi ligger nästan alltid på norrsidan eftersom solen aldrig når dit. Den här farstun låg på västersidan där solen gassar på eftermiddagar och kvällar. Fast det är ju under höst, vinter och vår som vi har mest nytta av skafferiet och då gassar det inte lika mycket sol.

Här kommer en liten videoguidning!

För övrigt skördas det för fullt i Getingedalen. Jag prioriterar det som borde ha skördats igår och det som är känsligt för kyla. Snart kommer första frostnatten och då vill inte Fröken Squash vara utomhus.

Det som är köldtåligt, och som inte blir sämre av att stå kvar i jorden, kommer jag att vänta ännu lite längre med att skörda.

För att inte få dåndimpen och bli stressad över allt som ska göras så jobbar jag enligt principen en om dan. Jag vet att Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) gör ungefär likadant. Då blir situationen hanterbar.

Jag har till exempel tagit upp all lök nu. Den ligger på tork i car porten och ska så småningom flätas. Dessutom har jag skördat alla bondbönor. Min favoritböna alla kategorier.

När skalen börjar bli lite brunfläckiga och när man känner att bönan är full av hårda knölar – då är det dags att skörda.
Bondbönor är så coola inuti. De är verkligen utformade för att skydda innehållet. Ett tjockt och ulligt foder kapslar in de goda och stora bönorna.
Med en bra ljudbok i högtalaren så är det riktigt rogivande att sprätta bönskal och plocka ut innehållet. Dessa förväller jag i några minuter och sedan fryser jag in dem i portionspåsar. Bönorna använder jag i soppor, sallader, grönsakspytt eller mixar till bondbönshummus. Bondbönor kan ha olika färger beroende på sort. De kan vara mörkare gröna, beiga eller rostfärgade. Denna, som heter Express, är ljusgrön.

En bra grej med bondbönor, förutom att de är väldigt goda, är att de är enormt lättodlade. De är inte alls lika känsliga för fukt och kyla som andra bönor och de blir nästan aldrig angripna av skadedjur eller sjukdomar. Dess stjälkar, blad och rötter är näringsrika och blir, efter skörd, ett fint tillskott till jorden och nästa säsongs odling.

I mitt nästa inlägg ska jag berätta hur jag förbereder mina odlingsbäddar för vintern och kommande säsong.

Skördemåltid

Fråga: Vad ska jag odla?

Svar: Det du vill äta.

När du bestämmer vad du ska odla under en säsong så tycker jag att du först och främst ska utgå från vad du konsumerar. I andra hand vad som funkar i dina förhållanden. Jord, zon, väderstreck, vatten och vind ska också styra.

Efter några års odlande så har jag dessutom lärt mig hur mycket jag behöver så mängderna har justerats med erfarenheten. Den sista variabeln som har styrt mitt odlande är vilka lagringsförhållanden jag har tillgång till.

Palsternacka växer gärna i Getingedalen och det äter jag dessutom med glädje så det odlar jag alltid. Palsternacka är ganska lätt att lagra i papperspåse i kylskåpet så den är inte så kräsen. Däremot så kan man inte lagra dess frön. De får vara max två år gamla, helst bara ett, annars vill de inte gro.

I det här inlägget tänkte jag utgå från en av middagarna som lagades i veckan. Det blev en ljummen sallad med bruschetta och basen i denna middag består av bönor, palsternacka, ruccola, tomat, basilika och vitlök. Allt detta har jag odlat och det är sådant som jag brukar lyckas med och tycker väldigt mycket om.

Recept sallad:

Ca 4 portioner

6 palsternackor

300 g brytbönor/vaxbönor el. dyl.

Några nävar ruccolasallad

Parmesanost

olivolja/rapsolja

salt

Dressing:

2 msk olivolja/rapsolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk honung

salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta palsternackorna.

Placera dem i en ugnsform och ringla över oljan. Baka dem mjuka i ca 30 minuter. När 10-12 minuter återstår av tiden lägger du dit bönorna och bakar vidare.

Rör ihop dressingen.

Grunda ett salladsfat med ruccola, lägg på palsternackor och bönor, hyvla över parmesan och ringla dressingen över alltihop.

 

Recept bruschetta:

Ett gott bröd, jag använder ljust surdegsbröd

Några tomater

En knippe basilika

1-2 vitlöksklyftor

olivolja/rapsolja

salt och peppar

Hacka tomater och basilika fint. Pressa i vitlöksklyftorna, ringla över en skvätt olja och smaka av med salt och peppar. Denna blandning mår bra av att stå en stund. Rosta brödet och toppa med blandningen.

Årets skörd av buskbönor. De är lite kinkiga med temperaturen i starten men jag hade förodlat plantor inomhus och kunde vänta rätt så länge med att sätta ut dem. Vid direktsådd kan det bli så kallt och blött för fröna att de ruttnar. Bönor gödslar sig själva och platsen de växer på och buskbönor blir aldrig högre än 40 cm så de är behändiga att odla. Jag lagrar dem genom att förvälla kort och frysa in.
Ruccola är något som jag antingen odlar på senvintern eller hösten. Mitt i sommaren blir det bara skräp. Det är för varmt och plantorna går i blom.
Surdegsbröd försöker jag att baka kontinuerligt. Bra bröd brukar vara ganska dyrt i affären så detta är en lönsam business. Bra mjöl kostar visserligen också en del men smakar det så kostar det.
Jag har haft ytterligare ett lyckat tomatår. Medan jag läser hur odlarvänner mest får gröna och omogna tomater så kan jag skörda röda, gula och orangea tomater var fjärde dag. Växthuset bidrar förstås till mognaden. Utomhustomaterna håller inte samma takt denna kalla och våta höst.
I år försöker jag att ta egna frön på tomaterna. I allafall de som är sortäkta. Jag krusidullar inte så mycket med detta. Tar ett praktexemplar av den tomat jag vill ha frön från och pillar ur fröna. Dessa lägger jag på ett hushållspapper och där får de torka. Om det skulle fastna lite papper på fröna så gör det inte ett dugg.
Vitlöksskörden blev bra i år. Jag köpte en ekologisk och flätbar sort från Klostra och jag borde ha så att jag klarar mig till nästa år. Dessa förvaras med fördel i rumstemperatur.
Basilika går jättebra att odla i kruka i växthus. Lite näringslösning med vattnet då och då och jag får fin skörd fortfarande. Genom att klippa bladen smart så kan jag skörda på samma planta hela säsongen. Basilika är bäst att frysa för att aromen ska bevaras.

De enda ingredienser som jag måste köpa är salt, peppar, olja, ost, lite nötter, vinäger, honung och mjöl. När jag handlar försöker jag att välja produkter med omsorg. Ekologiskt, gärna Fair Trade och så lokalt som möjligt. Så små globala avtryck som möjligt är mitt mål.

Olivolja byter jag ofta ut mot rapsolja. Det finns både smaklös och smakrik rapsolja så jag väljer efter sammanhang. Rapsoljan är ofta odlad och producerad i Sverige vilket jag föredrar. Valnötter kan ersättas med svenskodlade hasselnötter eller solroskärnor och det måste inte vara parmesan. Det kan vara en kraftig inhemsk ost lika gärna. Honung och mjöl kan jag köpa lokalt.

Alla palsternackor är inte lika fotogenique.

På lördag 23 september är ni välkomna hit! Då har jag öppet hus, plockar hem min keramik från Konsthantverkarna och bjuder på guidade turer i min trädgård. Klockan 11.30 och 15.30 sker detta och kostnaden är ett frivilligt bidrag till Kvinnohuset i Örebro. Dessutom kan man få se Kilsbergens snyggaste och färskaste graffiti.

Detta sker inom arrangemanget Den Blå Tråden så det är öppet hus på flera andra ställen samtidigt. Spana in trädgårdsmästaren Maritas fantastiska trädgårds till exempel. Ett stenkast från mig.

I nästa inlägg ska jag presentera SKAFFERIET. För nu är det klart!

Mångfaldsträdgården i Stjärnsund

Så där ja. Nu är vilan över. Det var skönt men lite för kort.

Jag har blivit bra på att stänga av. Låsa, pausa och låta bli. Med åren har jag sett hur pass konstruktivt det är. Ny kraft genereras och ny lust byggs upp.

Bostadshuset har fått en omgång färg och allt vad det innebär. Detta var så klart allt annat än en vilsam verksamhet men å andra sidan är det väldigt skönt att få sammanhängande tid till ett enda projekt. Just då fanns det inget annat i mitt liv.

Förutom en sak. Odlingarna. Det går aldrig att ta semester från odlingarna. Trots den fysiska ansträngning det innebär att sköta trädgårdslanden så är detta en energigivande syssla. Och en skafferigivande likaså. Det är svårt att slå känslan av att vara självförsörjande.

I mitt sista inlägg innan semestern berättade jag att jag skulle på guidad visning i mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Och det tänkte jag berätta lite om idag.

Permakulturträdgården i Stjärnsund är ett inspirerande projekt. Att odla – och leva – enligt de permakulturella principerna innebär att man tänker cirkulärt och om man är hard core så ska inget lämna eller tillföras cirkeln. På så sätt gör man så små klimatavtryck som möjligt och dessutom får man en frisk jord och sund livsstil att lämna över till nästa generation.

Här jobbar man mycket med solceller. Portabla små enheter som flyttas dit man behöver det eller stora, mera permanenta lösningar. Här täckodlas intensivt för att inte exponera någon bar jord. Jordbrukarna (alltså maskarna och jordens mikroliv) just love it och gör jobbet åt dig. Betydligt bättre fuktighet i jorden och avsevärt mycket mindre ogräs.

Smoothiecykeln. En fiffig ombyggnation av en cykel och en blender och med lite muskelkraft så har man en god smoothie utan att en enda kilowatt har förbrukats!
Alltid täckt jord. Om inte av växter så av annat. Bärhäggmispel – en buske som mest används som häckväxt men ger även goda och näringsrika bär.

Här jobbar man mycket med perenna grönsaker eftersom de sköter sig själva i större utsträckning och att samplantera köksväxter som samverkar och drar nytta av varandra kan i bästa fall skapa en självgående skogsträdgård där det finns grödor i alla nivåer.

Sibirisk ärtbuske (eller häck-karagan) är en kvävefixerande växt, den förser alltså både sig själv och omgivande växter med näring. Dessutom är innehållet i de små baljorna ätbart och näringsrikt. Det ser ut som linser och de smakar… typ inte så mycket men det är ju toppen om man kan odla sina egna proteiner. Om inte annat så är det tydligen ett av hönsens favoritfoder. Gratis liksom.

Vi serverades lunch tillagad på ett utekök byggt för vardagsliv och tre fjärdedelar av året.

En av alla odlingsområden och uteköket i bakgrunden.
Vår guide David visar ugnen i uteköket.

Toabesök gjordes naturligtvis inte på vattentoalett utan i torrdass där man tog hand om allt för att sluta kretsloppet, skapa mer jord och gödsel. Innehållet i en latrintunna som kapslas igen och får vila i två år får sedan användas i odlingen.

Till vänster om hasselbusken syns kompost från en latrintunna.
Gurkört och vallmo. Ätbart och vackert. Dessutom lockar de till sig pollinatörer och livsviktiga insekter.

Om du vill utveckla ditt grönsaksodlande, inspireras till en hållbarare livsstil eller bara vidga perspektiven och göra en spännande utflykt till en annan dimension – åk till Stjärnsund!

En helgtripp till södra Dalarna kan innehålla så mycket. Det blev även ett stopp på Avesta Art (åk dit, bara gör’t), en titt på Husbyringen,  och ett besök på Nya Lapphyttan. 

En annan helgtripp som rekommenderas är en sväng till Karlskoga konsthall under tiden 19 augusti – 10 september. Där visas utställningen Breaking Boundaries med konsthantverk av mig och mina vänner på Konsthantverkarna i Örebro men även av våra spännande vänföreningar i Estland och England.

Jag har förstås återigen skapat med odlingen och botaniken som inspirationskälla… Under vernissagedagen finns jag på plats kl. 11-13 om ni vill träffa mig!

Att odla jorden

I tisdags sändes en dokumentär på SVT som heter Sista skörden. Den visar vad som har hänt med våra jordar med den behandling de har fått under de senaste 50 åren. Det är inga muntra besked som ges men dokumentären försöker ändå att avsluta på ett hoppfullt sätt genom att visa på olika framgångsrika projekt.

Sista skörden är en 58 minuter kort sammanfattning av innehållet i utbildningen jag gick förra året. Man pratar om monokulturer, markpackning, vilka konsekvenser konstgödsel får och hur viktigt det är att vi tar hand om våra mikroorganismer.

En annan sak som jag lärde mig på kursen, och som även avhandlas i dokumentären, är näringen i maten. Den kommer i princip uteslutande från jorden så om vi inte sköter våra jordar så får vi inte heller någon bra mat.

Om man väljer perspektivet odla jorden istället för att odla grönsaker så har man kommit en lång bit på väg. Grönsaksskörden blir per automatik lyckad om jag har skött min jord.

Se Sista skörden. Den handlar om vår mat.

Jag är så glad att jag inte har förhastat mig. Det ligger fortfarande snö i Getingedalen och det är så skönt att konstatera att mina tomatplantor inte har ränt iväg och längtar ut. Jag har även varit återhållsam beträffande förodling av squash, kål, majs och en massa annat vilket känns otroligt bekvämt nu när snön fortsätter att falla och vårkänslorna endast är kortvariga.

I Getingedalen råder fortfarande vinter.
I mitten av april är dagsljuset tillräckligt långvarigt och starkt för att vissa växter ska slippa stå under lysrören. Chiliplantorna älskar söderfönstret i verkstan och några av dem blommar redan.
Jag har tre Black Jalapeno, inte för att det är någon favorit utan för att dess fröer behagade att gro, och de är först ut att blomma. Alltså det är inget fel på Black Jalapeno, det är en vacker lila-svart chili, men det hade varit roligt med lite större variation.
Eftersom det är fullt i mina söderfönster så gör fortfarande växtbelysningen stor nytta. Här står det mestadels tomater nu men även lite annat kul. Främst ser man skott av röd malabarspenat och i bakgrunden tronar en gammal kruksallat från mataffären. Efter att sista bladet ätits upp så planterade jag om stocken i rymligare kruka och satte under ljus och vips kommer ny sallat!
I vintras köpte jag sticklingar av grön malabarspenat som har vuxit ur sina krukor nu. Dags att plantera om och så fort nattemperaturen tillåter så får de flytta ut i växthuset. Malabarspenat kan tydligen växa flera meter på en sommar. Det är en tropisk värmeälskare och äts ungefär som vanlig spenat. Godast i tillagad form.
Det ska tydligen vara superlätt att ta egna frön och sticklingar av malabarspenat. Det betyder att man aldrig mer behöver köpa eller vara utan.

En orsak till att jag inte har förhastat mig är en anhopning av projekt som samtliga råkade hamna i april och maj. Å växternas vägnar kan jag kanske tacka dessa projekt för att inget har såtts för tidigt och dött frys- eller försummelsedöden.

Projekten kan till synes ligga långt från odlandet men vid en närmare titt så finns det faktiskt kopplingar.

Under Shopping på Landet gör man rätt i att besöka Asklövs Trädgårdsdesign. Och kanske mig?
Jag är en av utställarna i Älskade Lera på Bryggeriet i Nora. Förutom att jag tror att det blir en spännande utställning där allt är gjort av lera så har mitt verk en stark koppling till grönsaksodling…

Dagens sista rekommendation, och nästan namne med ovan nämnda utställning, är tidningen Älskade Trädgård. I det senaste numret råkar ni hitta ett reportage om mig!

Kom på min föreläsning!

Frågorna kommer ganska tätt och de handlar om allt möjligt. Vad jag odlar, bevattning, lusbekämpning, gödsel, växtföljd, lagring, hur det går till och bästa potatissorten.

Jag svarar så mycket jag kan, det är kul om folk vill lära sig mer om grönsaksodling, men nu tänkte jag samla ihop alla svar till en föreläsning och den kommer att hållas mitt emellan sparrislandet och kålbädden. Typ.

Det känns både tydligare och enklare att prata odling på plats så vi gör det utomhus hemma hos mig. Jag kommer att dela med mig av mina bästa tips, prata om grönsaksodlande på ett hållbart sätt och berätta om länkar, böcker och poddar som har berikat mitt odlande.

Plats: Getingedalen, 2,5 mil nordväst om Örebro

Datum: Söndag 23 april 2017

Tid: 10-13

Anmälan och frågor: Maila info@getingedalen.se

Utrustning: Kläder för utomhusvistelse, anteckningsgrejer och kanske en kamera?

Pris: 300 kr. Fika ingår!

Läs mer här.

Idag har jag lovat att redovisa rankspenatens utveckling. Än så länge går det över förväntan men det är lååååång tid kvar innan detta är en högt klättrande buskig perenn som ger tidig skörd av gröna blad.

Att jag fick fart på de tröga fröna känns som en seger i sig och faktum är att efter förra veckans lilla hallelujamoment så har ytterligare lika många fröer grott och planterats.

Det här är alltså det jag pratar om. Några rankspenatfröer som har grott på blött hushållspapper…
…och försiktigt planterats i jord och fortsatt att växa!

Fortsättning följer.

Jag hade också lovat att skriva om vikten av att skynda långsamt. I januari vaknar odlardjävulen till liv och mycket tack vare sociala medier. När andra lägger ut bilder på saker som gror gäller det att andas djupt och inte jämföra sig.

Några kanske bor i Skåne eller odlar i zon 1. Sverige är långt.

Andra kanske har stora utrymmen och tillräckligt med växtbelysning för att kunna härbärgera så stora plantor inomhus i flera månader.

Vissa har uppvärmda växthus som de kan ställa ut sina plantor i, lyllos dem.

De flesta har det nog ungefär som jag; växtzon 3-7, begränsade utrymmen, dåligt med ljus, bara kallväxthus eller inte ens det.

DÅ SKA MAN VÄNTA.

Det betyder att jag ännu inte har satt några tomatfröer. Inte heller några bönor, kålplantor eller squash. De skulle inte ha mått bra. Blivit långa, rangliga, svaga och sköra. Nu drar det dock igång på riktigt. Ungefär sex veckor innan jag kan sätta ut något börjar jag. Och i mitten av april har vi ungefär 14 timmar naturligt ljus på mina breddgrader och alltfler plantor klarar sig utan extrabelysning.

Lena Israelsson har skrivit den enda odlarbok man egentligen behöver men är även en bloggare. I februari skrev hon ett ljuvligt inlägg med rubriken Om vådan av att tjuvstarta. För att sammanfatta innehållet i Lenas text och samtidigt citera skribenten:

”ge fan i att så gurka i februari!”

Den enda bok du egentligen behöver. Den är bäst.

Jag hör alltför ofta hur man förbättrar sin jord med för stor iver och för lite kunskap. Det snackas jordfräsar, sand, torv och djupgrävning och jag tänker bara NEJ! STOPP!

Det tar tid att få en fin jord och det enda hållbara sättet att förbättra sin jord, både strukturen och näringen, är att tillföra organiskt material. Världsledande på det området är färskt gräsklipp men egentligen är allt av intresse. Uppkrattat, nedklippt, bortrensat, gallrat, tjuvat – lägg det på din jord. Om du har tillgång till kompost, stallgödsel, ensilage eller halm så kompletterar du med det. Maskar och mikroorganismer jublar och gör jobbet åt dig!

Du kanske inte får en fin odlingsjord i år men nästa. Och nästnästa. En bra jord är ett långsiktigt projekt. Andas och gör något annat kul under tiden. Kom på min föreläsning så ska jag berätta jättemycket mer om just detta.

En annan sak som vi – den hårda vägen – har lärt oss att vänta med är fruktträdsbeskärning. Äppelträd rekommenderas att man klipper under JAS-månaderna (juli, augusti, september) men då tycker vi att lövverket stör, man ser inte hur grenarna går.

Därför har vi valt att följa den gamla bondepraktikan istället; vi klipper runt jul. Trädet är i dvala och det är ingen risk att det blöder eller savar i snittytorna.

Nu har vi dock anledning att omvärdera våra klipprutiner, vi har nämligen någon som klipper åt oss och det gör hen ungefär så här års. Hen saknar dock kunskaper i trädbeskärning vilket innebär att vi alltid måste gå efter med sekatören och snygga till.

Älgen är hungrig på vårvintern och tar allt den kommer åt. Späda fjolårsskott av fruktträd verkar vara ett bra alternativ enligt skogen konung och det finns något härligt med att ha älgar i trädgården men de är kompromisslösa. Beskärning av äppelträd sker enbart på deras villkor så det enda vi har att göra är att rätta oss efter dessa. Härmed lägger vi således ner julklippningen och nöjer oss med snyggbeskärningen efter älgarnas besök.

Någon har inte gått kursen.

I vissa fall kan man inte starta för tidigt. Mangold, som är både köldtålig och tvåårig, såddes sent i höstas och skördades endast försiktigt. Därför kommer den nu igen med små späda aptitliga skott. Under mangoldens andra år i livscykeln går den i blom, det är så naturen fungerar (varifrån skulle man annars ta fröer?), men det dröjer till varmare dagar. Till dess har vi gröna blad till salladen.

Mangolden är en tuffing, växer intill snön.

Vintersådd av robusta grödor gjordes i växthuset för ett par veckor sedan och där har redan de första fröerna börjat gro. Det visade sig att ruccolan var minst känslig mot kraftiga temperaturväxlingar. Här har jag snart något som kan komplettera mangolden i salladen.

Välkommen upp!

Själv skyndar jag så långsamt jag kan mot 50 men idag tog jag ett steg närmare.

47

Har ni beställt fröer från Gourmetgarage någon gång? Det gjorde jag för första gången i år. Det kommer jag att skriva mer om i nästa inlägg. Dessutom kommer jag att avslöja mina inspirationskällor.

Getingedalens Gröna blir grönare.

Lökar och knölar

De flesta fröerna är inhandlade fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte att kunna motstå ytterligare några påsar när tillfälle till handel ges. Det är svårt att besöka en plantskola utan att gå därifrån med någon spännande fröpåse som jag inte visste att jag behövde. För att inte tala om mässorna. Jag kanske ska låta bli att besöka dem över huvud taget. Fast jag har ju aldrig varit på värstingmässan, Nordiska Trädgårdar, i Älvsjö. Att det inte har hänt mig än är obegripligt. Det blir kanske en dagstur i år…

Nordiska Trädgårdar: Någon rosa plastflamingo blir det nog inte men förmodligen några fröpåsar…

Det fanns ju en trädgårdsmässa i Örebro under några år men jag kan nästan förstå varför den inte existerar längre. Ganska medioker och ointressant faktiskt. Det bästa var att jag brukade passa på att köpa årets sättpotatis och sättlök där men nu har jag hittat betydligt bättre alternativ och det är huvudtemat i dagens blogg.

Jag vet inte, jag kanske är sist på bollen, men jag har inte hittat ekologiskt utsäde till potatis och lök förut men i år hittar jag massor! Iallafall i nätbutikerna. Jubel och fanfarer! Varför jag prompt vill ha ekologiskt utsäde kan du läsa om i mitt förra blogginlägg.

Här är några av de nätbutiker där man kan köpa ekologisk sättpotatis:

Klostra. Jag skrev om dem redan förra gången och här kommer de igen!

Kröns. Jag har aldrig handlat av dem förut men de har ett skapligt utbud av ekologisk sättpotatis.

Larsviken. Heja! Flera ekologiska sorter att välja mellan!

Wexthuset. Här har jag handlat förut så jag vet att de levererar men potatis har jag aldrig lagt i inkorgen förr.

Nackdelen med näthandel är ju omaket med att returnera om man inte är nöjd med produkten men jag tycker ändå att fördelarna överväger. Som Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) brukar skriva; att det är skönare att sondera marknaden framför en dator iklädd mysbrallor än att fara runt i olika affärer.

Och så sättlök. Ekologisk förstås. En gång provade jag att så lök från frö. Yeah right. I zon 5 i Kilsbergen lyckades jag bara få minilökar av dessa fröer. Och när jag i efterhand har läst på så verkar det gälla i nästan hela landet. Visserligen kan man använda dessa minisar som sättlökar året därpå men jag odlar inte utsäde, jag odlar mat. Kanske att jag hade kunnat få godkänd storlek på dem om jag hade förkultiverat dem inomhus i februari men det fanns inte på tapeten då.

Man skulle kunna tro att firmorna som som säljer sättpotatis även säljer sättlök men så enkelt är det tydligen inte. Jo i något enstaka fall (vilket kanske kan vara en stor fördel av fraktskäl).

Här kommer en lista på några nätbutiker som säljer ekologisk sättlök:

Klostra. Stor chans att jag blir kund hos dem!

Bellas Lantliv. En helt ny bekantskap för mig!

Nelson Garden. Jag tänkte väl, de som ska vara störst måste ju hålla jämn takt med konkurrenterna.

Jag hittade ett nytt spännande program på TV som jag rekommenderar. Det heter Matens Resa och jag har bara sett första avsnittet än. Det handlade om rödbetor och man fick en riktigt trevlig presentation av denna kraftfulla och multifunktionella rotsak. Några hipsterkockar ger sig ut på landet och hittar en rödbetsodlare med ett permakulturellt hållbarhetstänk. Bland annat använde hon en broadfork vilket var en ny upphetsande bekantskap för mig förra året då jag gick utbildningen. Ett fantastiskt redskap som jag kommer att svetsa ihop själv om det inte finns till försäljning snart.

Som en effektivare och mera ergonomisk grep. Eftersom grävning är sååå mycket 90-tal så kommer ”The Broadfork” att vara framtidens grej. Ännu inte så vanlig i Sverige. Bilden är lånad härifrån.

Sedan åker hipsterkockarna hem och lagar mat på rödbetorna. Oväntad och attraktiv mat. Eller nej, först lagade de lite obligatorisk utomhusmat på rödbetsgården. Sen åkte de hem till sitt minimalistiska kök.

Jag är hooked. Iallafall på avsnitten som handlar om vegetabilier.

I nästa inlägg hoppas jag A) att NA verkligen har fixat det utlovade nya utseendet på bloggen och B) att jag kan berätta mer om mina paprikor som jag sådde den 8 februari.

Peace.