Odlingsplan: rotsaker

Den här veckan skulle också kunna ha rubriken Snö. Och jag tillhör dem som säger äntligen. Under tisdagen och onsdagen föll det cirka 30 cm härlig lätt snö i Getingedalen och nya skidspår drogs. En fantastisk tillgång att ha dem inpå knuten och att de bekostas av skattemedel. Friskvård für alle (som har tillgång till bil åtminstone)!

Ett tjockt vitt täcke lägger sig över grönsakslanden vilket är ett fint skydd men framför allt vackert.

I dagens inlägg tänkte jag fortsätta beskriva min plan för odlandet 2018 och framför allt kategorin rötter, alltså grönsaker som jag odlar för det som händer under jordytan. En del av dem har även ätliga delar ovan jord vilket känns resursstarkt.

Potatis

Förra årets experiment med tre olika sorters potatis, en tidig, en sommar och en sen vinterpotatis, var intressant. Jag skördade dem i den ordning de skulle vara färdiga och för första gången kunde jag ta upp några knölar redan till midsommar. De var inte så stora men ändå.

En skottkärra Foxton – ja tack!

Det är framför allt den sena vinterpotatisen som är intressant eftersom den skulle ha goda lagringsegenskaper. Foxton höll vad den lovade, den är fortfarande jättefin, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så är den inget vidare till klassisk kokning. Visserligen står det mjölig i produktbeskrivningen men Foxton är beyond mjölig. Den är dock jättebra till nästan alla andra sorters tillagning.

Därför ville jag hitta en annan vinterpotatis till årets odling men jag kunde absolut inte hitta en sort som stämde in på alla mina krav; fast, lagringsduglig och ekologisk.

Därför blev det en annan mjölig sort: Sarpo Mira. Det finns förhoppningsvis grader av mjölighet?

Jag handlar på Klostra.

Lök och vitlök

Vitlöken gav god skörd 2017 även om det var en liten sort. Istället blev det sjukt många vitlökar vilket i slutänden betyder samma sak. Trots detta försökte jag hitta en större sort till 2018 års odling. Inte vet jag om jag lyckades men i jorden ligger nu klyftor av Therador. Även detta är ekologiskt utsäde från Klostra.

2017 fick jag väldigt många, men ganska små, vitlökar. Funkar det också. Dessvärre har jag tappat sortnamnet på dem men jag vet att de var ekologiska från Klostra.

En egenskap hos vitlök som jag uppskattar är att den är flätbar. En del sorter har väldigt hård stjälk vilket försvårar flätning. Hos Klostra syns det alltid i produktbeskrivningen hur det ligger till med flätningsmöjligheterna.

Flätad vitlök tar liten plats eftersom de går att hänga upp. Dessutom gillar vitlök att bo i vanlig rumstemperatur så flätorna finns nära till hands vid matlagning.

När det gäller gul och röd lök så odlar jag dessa från sättlök. Än så länge tycker jag att det är för stort projekt att så dem från frö. Dels för att jag odlar väldigt mycket lök; dels för att dessa skulle behöva förodlas inomhus vilket skulle ta väldigt mycket plats.

I min utvärdering från 2017 konstaterar jag att lök blir bäst om den inte samodlas. Den blir alltid mindre om den skuggas av blast från andra växter. Dessutom testade jag knippodling vilket gav god avkastning. Detta är platsbesparande i bäddarna.

Att sätta lökarna tre och tre i jorden funkar fint och sparar plats.

Jag flätar även gul och röd lök av samma skäl som vitlöken. Dessa mår också bra av att lagras i rumstemperatur. Precis i dagarna har jag dock konstaterat att den röda löken börjat skrumpna medan den gula fortfarande är spänstig. Lite olika hållbarhet på dessa alltså.

Utsädet kommer från… Klostra! Vad annars? Här finns ekologiskt utsäde och stor kunnighet.

Den röda löken Red Baron har inte lika goda lagringsegenskaper som den gula Setton. Bra att veta eftersom jag har köpt ca 120 sättlökar av Red Baron till årets odling… Dessa ska alltså ätas först.

Rädisa

Jag köper inga nya rädisfröer i år. Det finns redan tre påsar som jag vill göra slut på. En från Lindbloms (Rudi), en från Runåbergs (blandpåse nr 5800) och en från Hudson Valley Seed Library (Radiant Radish Blend).

De flesta fröer kommer nog att sås i de nya odlingslådorna i växthuset redan i mars. De kommer att vara skördade och uppätna i god tid innan tomater och chili ska flytta in där. Rädisor har kort utvecklingstid och gillar inte för mycket ljus och värme så de lönar sig inte att odla mitt i sommaren. Ibland sätter jag några fröer i augusti också av samma skäl.

Från augustisådden 2015.

Rättika

En mycket nära släkting till rädisan och en av förra årets nyheter i Getingedalen. Till skillnad från den aptitliga lilla munsbiten som rädisan innebär så är rättikan en grotesk gigant men i princip lika god. Jag vet att jag tänkte varför odla 50 rädisor när man kan få ut samma mängd ätbart på fyra rättikor men det handlar inte bara om kvantitet…

Denna verkar dela flera egenskaper med rädisan; gillar inte högsommarvärmen och växer snabbt. Kanske sätter jag även lite rättika i växthuset i mars?

Jag tänkte göra slut på min påse Ostergruss Rosa 2 från Nelson Gardens ekologiska sortiment innan jag köper nya fröer till 2019. Då kanske man ska prova en annan form och färg för rättika finns i väldigt många olika utföranden.

Morot

Det verkar äntligen ha blivit lite fason på morotsodlandet i Getingedalen. Att odla vintermorötter är det bästa jag har gjort. De visar sig ha mycket goda lagringsegenskaper. För att ha lite läckra primörer att knapra på under sommaren så odlade jag förstås även lite sommarmorötter och det var en hiskelig fröblandning med slattar från fyra olika påsar som låg bakom detta.

Att odla morötter i en överdrivet lätt och lucker jord har också visat sig vara framgångsrikt. Det blir liksom fri framkomlighet för roten som blir rak, lång och lättskalad.

Inga morotsfröer har köpts till årets odling. Jag har två påsar från Runåbergs som jag ska tömma i sommar. En Morotsmix med vita, gula, orange och röda sommarmorötter och en påse Rothild, en orange vintermorot.

Några av 2017 års sommarmorötter. Kom ihåg att morotsblast är jättegott!

Palsternacka

Nu har jag lärt mig. Palsternacksfröer är ingen idé att lagra. Första gången jag odlade palsternacka gick det jättebra. Sorten hette White Gem från Runåbergs. Åren därefter gick det allt sämre och jag förstod ingenting förrän jag lärde mig att fröerna har väldigt kort livslängd.

Förra året odlade jag sorten Student och jag fick nog 100% utdelning men det blev lite för mycket sidorötter vilket jag inte fick på White Gem. Därför blir det White Gem i år. Nya fröer är inköpta hos Runåbergs men jag delar gärna påsen med någon eftersom de ändå inte går att spara.

Perfekta White Gem från 2015.

Rödbeta

Av någon anledning har jag fem olika påsar med rödbetsfrö. Många av dem har jag fått i present av min pappa, han verkar gilla (att ge bort) rödbetor. Hur som helst, jag behöver inte köpa rödbetsfrö.

Rödbetan är en sådan rotsak där man även kan äta blasten. Om man känner till det latinska namnet för rödbeta Beta vulgaris var. conditiva och sedan tittar på motsvarigheten för exempelvis mangold, Beta vulgaris var. cicla, så förstår man släktskapet. Om man inte redan har sett det på blad och stjälkar.

Det går inte åt några jättemängder av rödbetor i detta hushåll men där har jag lärt mig av misstagen och odlar numera lagom många betor. Det är kul med lite olika färger och former så jag försöker att variera. Jag upplever dem som väldigt lättodlade och kravlösa.

Här blir några av förra årets betor picklade inför julens rödbetssallad.

Kålrot och kålrabbi

…är faktiskt inget jag har odlat förut men jag har fått fröer till dessa så det kan nog bli ett par experimentrader. Kålrabbi är väl kanske inte någon rotsak förresten, den växer ungefär som fänkålen precis ovanpå jordytan.

Det är exakt denna kålrabbi som jag har frön till. Purple Vienna ser ju tjusig ut, vi får väl se om jag lyckas lika bra. Foto från amazon.com.

Det lagom stora sommarprojektet som jag nämnde i förra inlägget är följande:

När vi byggde odlingslådor till växthuset så blev det en stor mängd krukor över. Under årens lopp så har vi fått till en riktigt fin grusplan i sydvästligt läge, mellan odlingarna och husets varma västervägg. Där står det en försummad trädgårdsmöbel som skriker efter olja, våra rostiga grillar, några dåligt utnyttjade eldkorgar, ett extremt stabilt avlastningsbord byggt av betongplattor och spillvirke och efter den varma västerväggen brukar några av tomaterna växa.

Detta är en av lådorna som vi byggde och fyllde i höstas.

Den gamla köksfarstun, som vi byggde om till skafferi, ligger också intill den aktuella ytan. Vi tog bort entrédörren och därmed även farstutrappan och det var liksom pricken över i:et. Den här grusplanen har potential och kommer att bli ännu finare om vi utökar krukodlingen. Lite örter bredvid grillen och sittmöblerna, lite medelhavsatmosfär efter den varma västerväggen och lite ombonad rumskänsla på hela platsen.

När farstun blev skafferi.

Det finns väldigt lite bilder på denna yta eftersom den har varit… liksom ingenting för oss. Förrän nu. I mitt huvud ser det jättebra ut.

Här är en bild på västerväggen och tomaterna.

Just nu ligger det 50 cm snö över hela härligheten men det ska bli spännande att ta tag i detta område i vår.

I mitt nästa inlägg kommer jag att fortsätta beta av Odlingsplan 2018. Då blir det kanske bladgrönsaker… eller bönor… Nu ska jag skotta snö!

Gott grönt år!

Så var det 2018. Egentligen bara en siffra men även jag luras av att vi går in i en ny tid med löften om bot och bättring.

Det sköna är att odlarbiten är min kravlösa och lustfyllda hobby. Visserligen har jag höga ambitionsnivåer men jag har bestämt mig för att aldrig bli besviken om det skulle skita sig på något sätt. I år kommer jag att vara bortrest under en längre tid, just när det kanske händer som mest i odlingarna, men vi ska installera någon slags bevattningssystem i växthuset och resten får klara sig själv. Det blir vad det blir. Jag har inga nyårslöften kopplade till odlandet.

Nyårsafton i Getingedalen blev en behaglig dag med mycket matlagning och skönt umgänge. Maten i Getingedalen planeras efter vad vi har i lager. Åtminstone en av ingredienserna bör komma från egen skörd vilket är en lagom utmaning.

Vi gjorde en vegansk gräslöksmajonnäs som vi definitivt kommer att göra igen.

I min favorit bland mattidningar, Vegourmet, hittade vi ett recept som matchade vår idé om minst en från egen skörd. Gräslök är lätt att odla och lätt att lagra i frysen så där är vi självförsörjande sedan flera år tillbaka.

Receptet syns nedan och vi använde majjon till en sallad på stekt surdegsbröd.

Nej, det behövs inga ägg för att göra majonnäs. Och mjölken kan bytas mot komjölk. Och att oljan ska vara varmpressad är inte heller viktigt.
Med en höghastighetsmixer är det ingen konst att göra egen majonnäs.

Till varmrätten serverades hasselbackspotatis, självklart på egna knölar. 2017 var året då jag medvetet odlade en vinterpotatis som skulle vara extra bra att lagra. Inte vet jag om det råkar vara just sorten eller vårt nya funktionella skafferi som är orsaken till att potatisen fortfarande är lika fin som om den vore nyupptagen.

Foxton heter den ekologiska sorten som jag köpte på Klostra. Den är bra till allt utom klassisk kokning. Då blir den jättekonstig.

Till potatisen serverades en ljummen sallad med rosenkål. 2017 odlade jag inga rosenkål men jag vet att det funkar eftersom jag gjorde det 2016.

Bild från julen 2016!

I år blir det däremot Flower Sprouts, den senaste flugan inom kålodling. Det är en korsning mellan rosenkål och grönkål och kallas även brysselkålsblomma. Fröer finns på Klostra.

Bild lånad från Klostra.

Tillbaka till den ljumna salladen. Här kommer receptet. Även det är saxat från Vegourmet.

Kokos är inte min favoritsmak men ibland innebär den mera plus än minus. I denna rökiga skepnad satte den pricken över i för denna rätt.

Rökig kokos visade sig vara riktigt gott.
Rosenkål. Skärbräda och kniv säljs i Getingedalens butik.
Egen rödlök så klart. Lätt att odla, lätt att lagra.
Fruktförmedlade äpplen.

Vi behöver fortfarande inte köpa några äpplen men de kommer inte från egen skörd eftersom älgen var där före oss. Däremot så finns det massor av äpplen som aldrig omhändertas och där har min pappa en betydelsefull roll.

Han är inte engagerad i fruktförmedlingen men han har en egen liten verksamhet med samma funktion. Vid det här laget har han koll på tomter och villaägare som aldrig tar hand om sin frukt så då erbjuder han sig att göra det i stället.

Ingen har sagt nej hittills och de mängder äpplen som han plockar fördelas sedan bland släkt och vänner.

Så här borde vi göra i mycket större utsträckning än idag. Vi skulle inte behöva importera ett enda äpple i Sverige om vi tog vara på all frukt som finns i närområdet. Gör det till en vana – fråga grannar och i grupper på sociala medier om de har för mycket frukt i trädgården.

Om äpplena dessutom har fått en sval förvaring så är de fortfarande fina den 31 december.

Angående mitt löfte om att ta tag i inventeringen av frö så har jag faktiskt börjat. Som ni kunde läsa ovan så har jag ett planerat inköp av Flower Sprouts och i veckan kom Runåbergs frökatalog i brevlådan. Den firma jag köper överlägset flest fröer från.

Bra kvalitet och bra filosofi. Deras vackra påsar är en bonus.

Här ska beställas!

Mer om fröer och planerad odling i nästa inlägg!

Grönsaksporr

Det är dåligt med frukt på paprikaplantorna. Bönorna är klena och långsamma. Några ärtsorter ville inte gro alls och i broccoliraden är det ganska glest. Det är aldrig 100% avkastning. Någonsin.

Då får man istället försöka glädjas åt det som gror och ser friskt ut. Och när jag hör att det är ungefär samma läge för andra så blir jag lugnare. I söndags besökte jag Rikkenstorp där jag gick odlarutbildning förra året och de tyckte att det gick trögt. Juni var kall, sa de, och det tröstade en smula. Det är svårt att göra något åt vädret.

Här följer lite grönsaksporr, en serie bilder på sånt som funkar i år.

De första bladen basilika är skördade och samlades på ett fat tillsammans med tomat och mozzarella i en lättäten caprese.
Jag odlar rättika för första gången, en röd variant. Ser ut som morötter men smakar rädisa. Växte snabbt. Tacksamt.
Löken jobbar på. Blasten är lika god som löken i detta detta skede.
Äntligen börjar morotsraderna se ut som de ska. Detta är en slow starter och man måste vänta ganska långt in på säsongen för att veta om det var en lyckad sådd eller inte.
Koriandern är också klar för skörd. Visserligen har jag flera burkar koriander i frysen från tidigare år men det är svårt att slå färska blad.
Rödbetornas fröer var en blandad sort så det kommer upp både röda, gula och randiga ur jorden. Blasten är också god och bör användas tycker jag.
Precis som betorna så var mangoldfröerna en blandpåse. Här blir det bladnerver i massor av härliga färger.
I mitt förra inlägg visade jag hur fin min Cos-sallat Jericho var men jag äter gärna mer än en sorts sallat. Visserligen kan jag blanda med mangold och blast från betorna men jag kunde inte motstå en rad med blandad plocksallat också.
Grönkålsblandningen från Hudson Seed Library mår alldeles förträffligt och än har jag inte sett några larver. Vi äter så mycket vi hinner.
Det blir mycket mat av kål. Och mycket näring.
Den första potatisen blommar snart. Att säga att potatis är skördeklar efter blomning är inte helt sant. En del blommar inte alls och det enklaste sättet att ta reda på vad som gäller är att ta upp en planta och kolla. Även små potatisar är väldigt goda. Dessutom kan man sätta tillbaka plantan efteråt så blir blir det fler knölar.
I Getingedalen växer även prydnadsväxter även om de blir färre för varje år. Piprankan har jag för att den är så vacker och dessutom får den små oemotståndliga pipfrukter.
Hur udda är inte dessa?

Nästa veckas inlägg blir det sista innan semesterpausen. Nu ska jag skörda fläderblommor och äta vitlöksfräst grönkål.

Binda upp och klippa ner

Purpurkrage

Nu kan jag se vad som är ogräs och vad som är sått. I vissa rader var det lite klurigt ett tag eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig. Hur ser egentligen palsternackans grodd ut?

Till slut lyckades jag urskilja ett mönster; vissa groddar kom med jämna mellanrum och var förhållandevis lika varandra. Först då vågade jag rycka upp allt annat.

Knölfänkål. Jag visste hur dessa groddar såg ut så här kunde jag rycka bort allt annat från början. Lärdom: Alla fänkålsfröer gror inte vilket lämnar onödiga luckor i raden –> förodla nästa år.

Nu får jag väldigt lite ogräs tack vare täckodlingen – det är en helt fantastisk metod – men jag måste lämna lite öppet där jag har sått eftersom jag inte vet exakt var grodden ska titta upp.

I vissa rader är plantorna nu så tydliga och stora att det är dags att täcka mer. Nu finns det ingen anledning att exponera någon som helst jordyta. Dessutom märker jag en markant skillnad i fukthållning med täckning. Jag har aldrig vattnat så sällan och det är jag ytterst tacksam för eftersom det är ett av trädgårdsarbetets tyngre uppgifter. Dessutom kan man resa bort ett par dagar utan bekymmer.

Potatisen klarar sig väldigt bra med små mängder vatten. Dessa har fått rabarberblad runt fötterna för att behålla vatten och näring i jorden. Dessutom blir daggmaskarna överlyckliga.

I växthuset är det dock annorlunda så klart. Visserligen täckodlar jag även där men i mindre skala. Allt odlas i kruka och torkar ut betydligt snabbare. Dessutom är det helt andra temperaturer där inne.

Inte en sommar utan två ordentliga krukor med basilika. Det är växthus som gäller för dessa. Ingen idé att försöka något annat.
De första paprikorna har börjat växa i växthuset. Här syns King of the North.

Det jag således ägnar tid åt just nu är följande:

Binda upp. I takt med att saker sticker i höjden så måste de också få stöd. Tomater, klätterbönor, humle och lite chili.

Stödgödsling. För att få snabb effekt så görs detta med flytande näring. Stinkande häxbrygder på urin, nässlor och hönsgödsel blandas med vatten och sprids medelst vattenkanna.

Täckning. Nu har det mesta grott så nu kan jag täcka all kvarvarande bar jord och spara resurser.

Inspekterande. Måste hålla koll på grejerna så att de inte utsätts för angrepp. Löss, larver och sniglar är mina största hot. Löss och larver är jag van vid men sniglar är årets nykomling. Det har bara varit en tidsfråga innan de skulle hitta hit. Tack och lov är de ganska få så jag hinner med att plocka dem.

Tjuvning. Tomaterna ger bäst skörd om man tar bort tjuvarna och låter energin gå till fruktsättning.

Vattning. Det som växer i kruka och växthus måste få lite vatten emellanåt.

Gräsklippning. No further comment.

Skördar. Jodå! Sallat, grönkål, örter och lite annat är skördeklart här!

Tomaterna bör tjuvas, vattnas och bindas upp. Jag har både tomater ute och i växthuset.
Sparrisen skördades fram till midsommar och nu kommer det fina aptitliga stänglar som läskar oss men aja baja. Nu ska sparrisen gödslas rejält och få växa upp och vila till nästa år.
Grönkålen mår förträffligt och det är mycket tack vare förodlingen. Den direktsådda kålen mår inte närmelsevis så här fint. Här har jag hittat de flesta sniglarna och ihärdig jakt och lite biologiska bekämpningsmedel har gjort nytta. Nu har jag dock börjat se de första kålfjärilarna så snart kommer angrepp nummer två. Då är jag glad att kålen redan är så pass stor och stark.
Lök på väg upp. Jag ser att löken som har fått kompost växer bättre än den som har fått stallgödsel.
Sockerärterna har redan nått till andra snöret.
Eftersom detta är zon 5 och mer än 250 meter över havet så blommar inte min fläder förrän nu. Det blir saft så klart.
Ytterligare ett mycket lyckat fall av förodling; sallaten Jericho. Jag fick frön av Farbror Grön och den här är helt ljuvlig. Finns på Runåbergs.
Jag vet att morötterna i många trädgårdar har kommit betydligt längre än så här men this is zon 5. Morötter går inte att förodla så det är bara vänta in rätt tidpunkt.
Jag har en liten avdelning i skogskanten där myntan växer. Den är duktig på att sprida sig så jag lät den växa på en plats där det är okej. Till vänster syns en äppelmynta med lite gråare, ludna och runda blad. Till höger en klassisk pepparmynta med spetsiga blad.
Glädjen över dessa är oproportionerligt stor. Buskbönor brukar vara lite kinkiga men dessa tog sig på första försöket. Däremot så har vi inte sett om de ger någon skörd. Jag har haft fina buskar utan bönor tidigare.
Av piplöken skördar jag inte längre något, det är en försommargröda. Nu får de gå i blom och vara till nytta för humlor och bin.

Lupinerna invaderar landet och i vissa kommuner ombeds medborgarna att slå dem innan de fröar av sig och förökar sig ännu mer. Men lupiner är ju fina kanske du tycker då. Förvisso, det tycker jag också, men de har en tendens att kväva andra vilda örter och växter och minskar därmed mångfalden.

Läs mer om lupinens historia och hur den bekämpas här.

Nu är det några fiffiga forskare som har kommit på att lupinbönor är en källa till vegetabiliskt protein och betydligt mera klimatsmart än kött. Och jag som förespråkar mindre kött och mer grönsaker tycker så klart att detta låter spännande.

Det betyder dock inte att du kan äta lupinerna i vägkanten. De kan till och med vara giftiga. Detta handlar om en släkting.

Läs mer om forskningen här!

Vackert i vägkanten i Getingedalen. Men på bekostnad av utarmning och en alltmer homogen flora.

Nästa inlägg skrivs i juli. Men redan? Hallå?

Grepning, täckning och biokol

Så himla jättevarmt är det inte och det faller till och med lite snö då och då men nu har jag ändå börjat förbereda mina odlingsbäddar. Ja vissa är redan planterade och klara faktiskt.

Förra året provade jag täckodling för första gången. Det jag kunde konstatera var att det blev betydligt mindre ogräs och att man inte behövde vattna lika ofta. Mer än så hann jag inte registrera under den korta tiden.

I vinter har täckningen fått ligga kvar på jordytan så att den delvis ska kunna förmultna och berika jorden men även för att maskarna ska ha lite godis att jobba med.

Maskarna ska vi vara väldigt rädda om. Det är de som gör jobbet åt oss så vi ska mata dem med det bästa vi har!

Denna lilla enkla förändring hade stor betydelse idag när jag skulle börja förbereda bäddarna. Jag rakade bort täckmaterialet, som till stor del består av halm, så att jag kunde komma åt jordytan. I de aktuella bäddarna ska jag odla potatis så de behöver ingen gödsel. Därför kunde jag gå rakt på grepningen.

Att grepa sin jord är klokare än att gräva och det finns finns flera orsaker till detta:

1. Det är betydligt mera ergonomiskt att grepa, kroppen tar inte alls så mycket stryk. Det är lika svettigt men lite kroppsarbete har jag definitivt inte något emot.

2. Maskar och mikroorganismer tar inte alls lika mycket stryk av grepning som av grävning. Det finns miljarders med småkryp i jorden och det är egentligen de som gör jobbet så vi ska vara väldigt rädda om dem. Genom att gräva och vända jorden så hamnar de huller om buller och i värsta fall stryker de med. Ett småkryp bor på en viss nivå i jorden av en anledning. Stör dem inte.

Jag kör ner grepen i jorden och vickar dem fram och tillbaka, drar upp, backar och kör ner den 10-15 cm bakom det förra grephålet. Man måste stå och gå i bädden men man grepar hela tiden där man har gått så jorden luckras efter mina steg. Man brukar annars säga att man aldrig ska gå i en bädd.

Grepning. Jag önskar mig en bredgrep! En produkt som precis har börjat synas på marknaden i Sverige. Den är ännu mera ergonomisk och effektiv.

De ytor som har varit täckta under förra året och vintern var betydligt mer lättarbetade än de ytor som legat bara. Jorden var lucker och mullig och det syns tydligt att täckningen har gjort nytta.

Förutom att hålla jorden fuktig, vilket är extra angeläget i tider av vattenbrist, så håller den ogräs på avstånd. Rotogräs kvävs och fröogräs får inget fäste i täckmaterialet. Alla småkryp tycker att livet blir toppen när det ligger mat på jordytan. De blir väldigt aktiva, rör sig mycket upp och ner och luckrar jorden åt dig.

Beroende på vad du täcker med så kan du få olika mycket fart på småkrypen och olika mycket näring i jorden.

Mina potatisar har legat väldigt mörkt, långt ner i en stängd låda med flera lager papper på toppen, men de hade ändå grott. De är väldigt sugna på att komma ner i jorden nu.

I år sätter jag tre olika sorters potatis för att se hur stor skillnad det är. En tidig sort (Casablanca) som dessutom ska vara årets potatis. En sommarpotatis (Bambino) som jag har läst om på ett par ställen. Den ska vara rysligt god. Till sist sätter jag även en vinterpotatis med goda lagringsegenskaper (Foxton).

Med en liten trädgårdsspade gör jag en ficka i jorden där jag släpper ner knölen på ungefär 10 cm djup. Jag planterar ganska tätt i raderna men försöker att hålla en halvmeter mellan raderna ifall jag måste kupa.

När alla potatisar är i jorden så täcker jag hela jordytan med lite olika saker. En bädd fick en blandning av fjolårshalm och förra årets halvförmultnade trädgårdskompost. En annan bädd fick bara en halmtäcke men å andra sidan ganska tjockt. Den tredje bädden fick bara trädgårdskompost blandat med biokol.

Det här är bädden som täcktes av en blandning innehållandes gammal halm och förra årets trädgårdskompost.

Biokol tror jag är en bra grej. Jag är inte så hard core att jag gör själva kolen men jag är heller inte så bekväm att jag går till macken och köper en påse kol. Jag kontaktar närmaste hembygdsförening som brukar bränna kolmila då och då och ber att få köpa ett par säckar skräpkol.

Skräpkol är småfnas, nästan oanvändbar som grillkol, men guld för mig. Jag vill ha små bitar. Dessa måste prepareras med näring. Enklast är att lägga dem i en hink och dränka dem i hönsgödselvatten eller guldvatten till de har sugit sig fulla.

Jag brukar bottna mina kompostbehållare med ett lager kol och där ligger den en hel säsong och suger i sig lakvatten från massan som läggs ovanpå. Det är sådan kol jag använde idag.

När min kompostbehållare var tömd så laddade jag botten med ett nytt lager kol.

Om man inte har preparerat sin kol med näring så kommer kolbitarna att suga i sig näringen från jorden istället. Ganska kontraproduktivt. En vätske- och näringsfylld kolbit funkar som en slags reservoar i jorden. Den ligger där och läcker ut allt nödvändigt som jorden behöver.

Kolen gör även att jorden blir väldigt lucker och dessutom tar det snuskigt lång tid för kol att brytas ner. Jag tror att vi snackar flera hundra år. Jämför då med andra saker som vi tillför jorden för att få den lucker och näringsrik. Det är nedbrutet på betydligt kortare tid.

Torv nämns ofta som en bra grej och det är ofta mycket torv i jordsäckar. Torv är bra, det är naturligt och jag har till och med sett ekologisk torv. Det håller vätskan i jorden och gör jorden lucker och lätt. MEN. Den är näringsfattig och en ändlig resurs. Det tar väldigt lång tid för torv att bildas och vi tar upp den i snabbare takt än vad som hinner nyskapas. Dessutom har den förmultnat på tre år i din jord. Det har definitivt inte biokolen.

Förra veckan skrev jag om att jag hade fått sorgmyggor inomhus. Jag köpte Nemablom och vattnade med det och jag kan säga att jag inte har sett ett enda flygfä sedan dess. En av mina värst angripna malabarspenatplantor har till och med börjat skjuta nya skott. Var det så enkelt?

Mirakelmedel?

Har hittat värsta snygga postern som jag vill köpa men egentligen inte har någon plats för. Den känns bara så rätt i mitt liv just nu.

Du hittar denna och en himla massa andra snygga prints på Desenio.

Man blir så skönt trött efter en dag i trädgården!