Vitlök, älgar och skafferi

Först vill jag återkoppla till mitt förra inlägg om mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Det går en serie på SVT som heter Kalles sex liv. I avsnitt två, Självförsörjning på sex kvadrat, besöker han just denna plats och David som guidade oss i mångfaldsträdgården. David lever hard core permakulturellt och det får du se mer av om du tittar på programmet. Dessutom kommer du att känna igen flera saker om du läste mitt förra inlägg.

Jag vet inte varför vi försöker odla äpplen. Älgarna tar dem för oss varje höst. Dessutom planterar vi nya äppelträd varje år och det börjar kännas lönlöst. Det vore bättre att satsa på något som inte lockar till sig horder av älgar.

Mellan den 1-10 september brukar det hända och det är inte måttligt heller. Det är flera besök om dagen och de är inte ett dugg blyga. Det är klart att de ger sig av, en liten bit, om vi går ut och jagar iväg dem men de är ganska snart tillbaka.

Först tar de frukten på träden, sedan kommer de och äter upp fallfrukten och sist gör de en förskräcklig beskärning av grenarna.

Kalätet äppelträd. Om de åtminstone hade gått beskärningskursen?

I år var de tidiga. Frukten är inte ens mogen men det verkar inte spela någon roll för en älg. Och de är skoningslösa. Morgon, middag och kväll står de i vår trädgård och mumsar. Om jag hade haft tid så skulle jag vara utomhus dygnet runt men jag har lite annat att göra.

Till skillnad mot många andra så fick vi frukt i år. Jättemycket frukt. Den köldknäpp som drabbade halva Sverige i april skördade många äppelliv men av meteorologiska skäl fick vi aldrig så kallt.

Men vi kommer ändå inte att äta några egna äpplen i år.

Nedanstående klipp filmade jag i veckan genom altandörren. Skitig ruta med speglingar av mig men så här går det till i Getingedalen på hösten.

Sedan sist har jag skördat vitlöken. Först fick den ligga på tork i vår dragiga car port och sedan flätade jag ihop dem till fyra praktfulla flätor. Förra året fick vi en skräpskörd av vitlök men i år har vi fått massor. Visserligen bara små och medelstora lökar men det är ändå tillräckligt många för att vi ska klara oss ett år.

Vitlök mår bäst i rumstemperatur eller lite varmare. Om jag flätar dem tar de ganska liten plats och är lätta att hänga i köket. Dessutom kan jag placera dem högt under taket där det alltid är lite varmare. Och snyggt blir det också.

Fyra flätor vitlök på väg in i köket.

Mina morötter har också blivit bra i år. För första gången odlar jag två olika sorter på ett mera medvetet sätt än tidigare. Den ena sorten är sommarmorötter, för färsk konsumtion nu och en liten tid framöver. Dessa har inga vidare lagringsegenskaper.

Den andra sorten är en vintermorot med goda lagringsegenskaper. Då mina utrymmen för lagring är begränsade så har jag å ena sidan blivit väldigt kreativ när det gäller förädling, å andra sidan odlat lite mindre än jag egentligen vill för att kunna lagra utan att det ruttnar.

Morotsskog.

Med dessa vintermorötter ska det bli spännande att se om de kan lagras längre utan att ruttna.

Ett av de kreativa sätt som jag har använt med mycket lyckat resultat är att frysa morötter. Antingen rivna eller som slantar. Ingen förvällning utan rakt ner i påsar i frysen.

Slantarna funkar riktigt fint i soppor, grytor, gratänger och wok. De rivna morötterna blir bra i bröd, kakor och juicer.

Apropå lagring så har vi något nytt på gång i Getingedalen. I flera års tid har jag ältat detta med mina bristande lagringsmöjligheter och lika länge har vi klurat på en lösning. De bästa är för dyra (en nytillverkad jordkällare) men det kan hända att vi är dumsnåla. Därefter har vi haft allehanda förslag på lösningar tills vi kom fram till det som skulle passa oss bäst.

Vi har en oisolerad köksfarstu som mest används som förråd. Det har också nyttjats som ett opraktiskt och provisoriskt skafferi, tack vare att det blir så kallt där.

Nu försvinner köksfarstun och det blir ett fulländat skafferi istället. Som vanligt var det ett projekt som blev betydligt större än tänkt eftersom vi hittade delar som var ruttna och när vi ändå river så passar vi på att isolera. På vintern kan det nämligen bli minusgrader i detta utrymme och det vore skönt att slippa även om vi har tänkt oss en liten frostvakt när det är som kallast.

Jag tror att detta blir ett superbra utrymme för lagring.

 

I skrivande stund har jag tre maskerade män i trädgården. Nästa inlägg ska handla om våra nya husdjur.

 

Och i helgen, 26-27 augusti, tycker jag att ni ska åka till Södra Åsta, Lillkyrka, för där hittar ni Konst & Kaffe. Förutom en himla massa gofika, konst, hantverk och undertecknad så är det en fantastiskt liten gård med gammal torpträdgård. Alldeles intill ligger Åsta Gårdsmuseum och Åsta Antik så denna utflykt har många värden.

Mångfaldsträdgården i Stjärnsund

Så där ja. Nu är vilan över. Det var skönt men lite för kort.

Jag har blivit bra på att stänga av. Låsa, pausa och låta bli. Med åren har jag sett hur pass konstruktivt det är. Ny kraft genereras och ny lust byggs upp.

Bostadshuset har fått en omgång färg och allt vad det innebär. Detta var så klart allt annat än en vilsam verksamhet men å andra sidan är det väldigt skönt att få sammanhängande tid till ett enda projekt. Just då fanns det inget annat i mitt liv.

Förutom en sak. Odlingarna. Det går aldrig att ta semester från odlingarna. Trots den fysiska ansträngning det innebär att sköta trädgårdslanden så är detta en energigivande syssla. Och en skafferigivande likaså. Det är svårt att slå känslan av att vara självförsörjande.

I mitt sista inlägg innan semestern berättade jag att jag skulle på guidad visning i mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Och det tänkte jag berätta lite om idag.

Permakulturträdgården i Stjärnsund är ett inspirerande projekt. Att odla – och leva – enligt de permakulturella principerna innebär att man tänker cirkulärt och om man är hard core så ska inget lämna eller tillföras cirkeln. På så sätt gör man så små klimatavtryck som möjligt och dessutom får man en frisk jord och sund livsstil att lämna över till nästa generation.

Här jobbar man mycket med solceller. Portabla små enheter som flyttas dit man behöver det eller stora, mera permanenta lösningar. Här täckodlas intensivt för att inte exponera någon bar jord. Jordbrukarna (alltså maskarna och jordens mikroliv) just love it och gör jobbet åt dig. Betydligt bättre fuktighet i jorden och avsevärt mycket mindre ogräs.

Smoothiecykeln. En fiffig ombyggnation av en cykel och en blender och med lite muskelkraft så har man en god smoothie utan att en enda kilowatt har förbrukats!
Alltid täckt jord. Om inte av växter så av annat. Bärhäggmispel – en buske som mest används som häckväxt men ger även goda och näringsrika bär.

Här jobbar man mycket med perenna grönsaker eftersom de sköter sig själva i större utsträckning och att samplantera köksväxter som samverkar och drar nytta av varandra kan i bästa fall skapa en självgående skogsträdgård där det finns grödor i alla nivåer.

Sibirisk ärtbuske (eller häck-karagan) är en kvävefixerande växt, den förser alltså både sig själv och omgivande växter med näring. Dessutom är innehållet i de små baljorna ätbart och näringsrikt. Det ser ut som linser och de smakar… typ inte så mycket men det är ju toppen om man kan odla sina egna proteiner. Om inte annat så är det tydligen ett av hönsens favoritfoder. Gratis liksom.

Vi serverades lunch tillagad på ett utekök byggt för vardagsliv och tre fjärdedelar av året.

En av alla odlingsområden och uteköket i bakgrunden.
Vår guide David visar ugnen i uteköket.

Toabesök gjordes naturligtvis inte på vattentoalett utan i torrdass där man tog hand om allt för att sluta kretsloppet, skapa mer jord och gödsel. Innehållet i en latrintunna som kapslas igen och får vila i två år får sedan användas i odlingen.

Till vänster om hasselbusken syns kompost från en latrintunna.
Gurkört och vallmo. Ätbart och vackert. Dessutom lockar de till sig pollinatörer och livsviktiga insekter.

Om du vill utveckla ditt grönsaksodlande, inspireras till en hållbarare livsstil eller bara vidga perspektiven och göra en spännande utflykt till en annan dimension – åk till Stjärnsund!

En helgtripp till södra Dalarna kan innehålla så mycket. Det blev även ett stopp på Avesta Art (åk dit, bara gör’t), en titt på Husbyringen,  och ett besök på Nya Lapphyttan. 

En annan helgtripp som rekommenderas är en sväng till Karlskoga konsthall under tiden 19 augusti – 10 september. Där visas utställningen Breaking Boundaries med konsthantverk av mig och mina vänner på Konsthantverkarna i Örebro men även av våra spännande vänföreningar i Estland och England.

Jag har förstås återigen skapat med odlingen och botaniken som inspirationskälla… Under vernissagedagen finns jag på plats kl. 11-13 om ni vill träffa mig!