Nu håller vi tassar och tummar

lilltak-febus9

Febus har i veckan återintagit lilltaket, och suttit där och fiffulerat, medan han tittat ner på staketbygget. Till synes nöjd och belåten medan buset fortsatt lysa ur ögonen på honom.

Och i går förmiddag hittade matte honom högljutt skrikande på staketnocken. Han hade lyckats tränga sig upp mellan ribborna, utan att varken kunna eller våga ta sig ner igen!

 

lilltak-febus8

 Så husse fick klättra upp på trappstegen och lyfta hem en ganska spak herre. Sedan var det dags att börja snickra och måla igen! Något som börjar ta mesta tiden här hemma numera.

Men ribborna lär väl ta slut någon gång och livet bli lugnt och skönt igen. För broder Artemis och jag fattar inte vad Febus håller på med, då vi vill ha det mysigt i trädgården mellan promenaderna.

 

bodtak-broder8

 Annars är det väl allas vår bästa ”Mini-Vinnie” som är mest på tapeten just nu. Stora pojken och nästa helg är det dags för honom att delta i Dalälvskatten stora internationella utställning.

Den hålls tack och lov på Lugnet här i Falun, så han har när hem till oss om det skulle bli för jobbigt. Men han får ju ha matte med sig, och rå om henne hela dagen, så det går säkert bra!

 

bodtak-broder5

 Febus har haft långa samtal med ”Mini-Vinnie”på redskapsbodens tak både i går och i dag. Det är som om han anar vad som är på gång, då bara ”Mini-Vinnie” blivit badad i veckan.

Jätteroligt för ”Mini-Vinnie” är förstås att han syster Yakima också är anmäld till lördagen precis som han. Blir spännande att se hur det går för dem, då hon är lika unik och”färglös” som han.

 

bodtak-vinnie8

 Med ”färglös” menar jag att deras färg, med både silver och guld, inte finns i domarnas reglementen än. Därför ger ”Mini-Vinnie” domarna huvudbry, och det uppskattar jag som avskyr utställningar!

Artemis och Febus har redan tagit sina tre certifikat och kan titulera sig premier! Det är samma sak som champion, för katter som varit till veterinären och blivit lugna, snälla och goa!

 

kattutstallning3

Därför får ”mini-Vinnie” ställa upp ensam i år, och jag hoppas förstås att ni håller alla tummar och tassar för världens bästa minibror. Det är han värd, det lilla knytet som blivit stora pojken!!!

Helgens utställning på pågår både lördag och söndag med närmare 900 katter från anmälda totalt. Och till Lugnet hälsas förstås besökare varmt välkomna till två underhållande dagar bland katter och kattattiraljer!

Tassekram Triton

 

 

Vi svävade som på moln…

 

 

ribb-triton8

I fyra dagar svävade vi som på moln i villfarelsen att bygget lyckats och staketet blivit kattsäkert. Men på femte dagens kväll tassade Febus återigen på staketnocken som om ingenting hänt!

Skillnaden var bara den att han inte visste hur han skulle ta sig ner genom kattstoppet tillbaka till oss. Så matte tvingades klättra högst upp på trappstegen och till sist nå honom därifrån.

 

brodraskaran7

Han hade klättrat på stolpen och lyckats tränga sig under den nedersta ribban och vidare upp på nocken.  Husse hade anat det hela tiden, medan matte trodde att det skulle vara omöjligt.

Så det blev till att sätta och måla 30 meter ribba till för att Febus skulle ge upp. Det räckte för att matte skulle få migrän, och vi bli tvingade att klara oss själva resten av veckan.

 

artemis-vinnie3

Så vi har mest legat och myst och kollat på lillpippis, då både talgoxar och blåmesar nu återvänt. På kvällarna har vi alla fyra sedan samlats till möte i för att diskutera livets allvar i vår lilla värld.

Matte är bara så där halvkurant än, så vi turas förstås om att ta hand om henne med. Och hade det inte varit för ”Mini-Vinnies” upptäckt i går morse hade det varit kav lugnt hela helgen.

 

host-kotte6

Gömd under klematisen på gavelväggen, bland torra löv bakom blomkrukor och staketribbor, låg en helt främmade liten ”ungkotte” och sov sin saliga sömn. Och det fick den förstås fortsätta göra!

Men när den vaknade verkade den väldigt vilsen och lämnades i fred tills den vågade sig fram. Sedan kalasade den en lång stund på knaprisar och solroskärnor, innan den drack vatten och tackade för sig.

 

host-kotte9 

Om den varit tillbaka i natt, eller bara var på genomresa, törs jag inte svara på. För den verkade vara ett naturbarn, som inte ville ha mat på fat utan hellre jaga knaprisar i gräset.

Jättegullig men så vilsen att matte måste hjälpa den hitta ”kottehålet” för att komma ut. Visserligen hittade den dit, men klättrade upp ingången det från fel håll i stället för att tassa ut.

 

host-kotte8

Hur som helst var det i alla fall en pigg och glad liten ungkotte, som visste vad han ville och kom och spred lite solsken här hemma hos oss. Vi hoppas förstås att den tittar in igen!

I väntan på det vill jag önska er alla en härlig höstvecka. För det gynnar ”kottarna”, och det finns fortfarande massvis med smarriga sniglar och feta metmaskar att frossa på i rabatterna!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Färdigstilat på staketnocken

staket-febus10f

Här är han, lillebror Febus, på toppen av sin karriär som balanskonstnär utan livlina! Men nu ska det förhoppningsvis vara slut på det gruvliga tassandet på staketnocken mot den farliga sidan.

På slutet har han varit stört omöjlig, sedan han överlistat det gamla kattstoppet och klättrat upp så fort han kommit ut. Inte för att rymma, utan bara för att ligga där uppe och stila mellan promenaderna!

 

malar-triton4 

Två gånger när det regnat har han tappat fästet och halkat ner på fel sida. Då har han suttit där vettskrämd och nästan kramat ihjäl matte, när hon sprungit runt och hämtat hem honom.

På slutet har det gått bra, och han har stolt hoppat tillbaka till oss, när matte lockat på honom med sin goaste röst! Och förstås givit honom pussar och massor med onödigt beröm när han kommit ner.

 

malar-vanner4

Men hur som helst är det för farligt, så i helgen har husse och matte rivit bort hela det gamla kattstoppet och satt upp ett nytt. Sågat, snickrat, målat och förhoppningsvis gjort 30 meter staket kattsäkert!

Och det bara för ett enda litet busfrö, då ingen av oss andra skulle behöva staket över huvud taget. Men han är ju så charmig, med sina vilda blå ögon, att han får husse och matte till vad som helst.

 

malar-artemis2 

Nu är i alla fall de tre första varven klara, och det känns betydligt lugnare här ute på gården. För det är ju jag som har ansvaret, och jag som slagit larm, båda gångerna Febus trillat ner på andra sidan!

Inte heller vore det något större problem om han vore trygg och social som jag. Men han är både livrädd för bilar, blyg för främmande människor och allmänt känslig för de mesta.

 

malar-febus2 

Det räcker med att en fluga landar på honom, så rycker han till och flyger i luften. Tycker det säger allt, och det är förstås är också förklaringen till att vi är så rädda att han ska råka illa ut!

Samtidigt har vi andra haft en toppenhelg  som lärlingar, åt husse och matte, bland trappstegar, målarbänkar, pytsar och penslar. Febus har däremot mest legat och hållit koll på staketet.

 

malar-vinnie3 

Innan vi satte igång med att för tredje gången kattsäkra staketet tvingades husse också ta ner vårt gamla klätterträd med klematis, som funnits här långt före oss och varit så härligt att mysa i.

Febus hade börjat använda det som språngbräda, för att komma över det gamla kattstoppet på staketet. Så nu har vi mist den trivsamma utkiksposten med, men i alla fall blivit lovade en ny!

 

hyll-febus2 

Det heter att i brist på bröd äter man limpa. För Febus betyder det att han nu klättrat högst upp i uthuset, och ligger där och stilar, medan han kollar finurligt ut mot staketet.

Tänk ändå den som visste vad som rör sig i hans söta huvud. Det vore guld värt, för något annat än bus lär det knappast vara! Så vi bygger vidare, hoppas på det bästa, och önskar er allt gott tills vi hörs igen! 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Hallå där – Triton här

bygg-triton1

Husse  och matte har akut tvingats ut i byggsvängen hela helgen, så jag får inga bilder till min blogg förrän i morgon!

Hoppas ni har förståelse för det och väntar på mig, för självklart får ni då förklaringen till husses och mattes heta helg!

Tassekram Triton

 

Hugaligen – vilket liv vi lever

Duvhök

Hugaligen, vilken grymt spännande vecka det varit för oss bröder! Och då har vi knappast varit av gården utan bara smugit omkring, och hållit koll, på den gulögde kroknäbben som ”flyttat” hit.

Det lär ska vara en rovfågel av modell sparvhök, som förstås upptäckt att vi har massor av ”pippis” här hemma i trädgården. Och den jagar för livet, då den bara äter egenhändigt nyfångad föda.

 

Koj-Artemis2

 Sparvhöken är för liten för att kunna ta oss, men tillräckligt respektingivande för att vi ska hålla oss undan. Men samtidigt måste vi ju vara med, när en så sällsynt gäst slagit sig ner i området.

Den dök upp en morgon i början av veckan, när det ösregnat hela natten och fortsatte till och från hela dagen.  Plötsligt satt den här på staketet och såg minst sagt blöt och eländig ut.

 

Duvhök1

 Det syntes tydligt att det var en ungfågel, som helt klart var väldigt hungrig. Men den var så ovan att jaga, och gjorde så fel, att jag nästan ville rycka ut och hjälpa den.

För i stället för att gömma sig, satte den sig helt synlig vid ”lillpippis” matställe och väntade. Det fick den naturligtvis göra förgäves, då varenda ”pippi” plötsligt var som uppslukad av jorden.

 

Smyg-Febus2

 På det viset fortsatte den sitta öppet på uthustaket och staketet om vartannat i flera timmar.  Alla försök att få fånga ett byte var förgäves, tills den kom på att den måste gömma sig!

Då lyckades den till slut överraska en liten sparv och ta den i flykten. Och det räddade troligtvis dess liv! För den var så trött och hungrig att den slog sig ner på stället och stannade där.

 

Duvhök2

På gräsmattan till allmän beskådan satt den sedan och plockade fjädrar och åt, i säkert en halvtimme, innan den flög upp på staketet och vilade en stund innan den försvann för den dagen.

Och när vi väl vågade oss fram för att kolla, fanns inte ett uns kvar av sparven annat än små dun och några vingpennor. Sparvhöken behövde den, men det behöver inte vi bröder!

 

Koj-Vinnie2

 Förstår nu bättre  varför matte inte vill att vi ska ta några pippis, som ingen av oss vill ha. De hör naturen till, och faktum är att nästan hälften av alla sparvhökar svälter ihjäl under sitt första år!

Väl värt att tänka på. men nog om det nu och från ett naturens under till ett annat! Korspindeln och dess fantastiska nät, som flugorna fastnar i men spindeln själv kan springa på utan att fastna.

 

Kottetak-Triton3

Grattis till pälssvasar, säger jag i dag till Inga-Britt Hellgren, Björbo, Anita Mattsson, Saltsjö-Boo och katten Stina med matte Eva Torstensson, Svärtinge!  De visste alla tre att korsspindelhonan spinner sitt nät av två slags trådar. En med klister och en utan, finurligt eller hur!

Den börjar med ekertråden, som är utan klister, och fortsätter sedan spinna hjulet tätt med klisterförsedd tråd. På den sistnämnda fastnar dess byten, som den sedan kan springa på ekrarna och hämta utan att fastna.

 

Korsspindel4

 På kvällen äter korssindelhonan upp resterna av dagens använda nät, och spinner ett nytt på upp emot 50 prydliga varv till nästa morgon. Här väntar hon sedan på att hanen ska komma och para sig med henne.

Men den stackaren är så liten, att det händer att hon under parningen tar hanen för ett byte och äter upp honom. Därefter läger hon ägg till nästa vår, innan hon själv går till den eviga vilan!

Tala om naturens under, och lycka för oss stadsbor att få uppleva!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Skogen bästa lyckopillret

Skog-Tritte14

Skogen, jag säger bara det! Redan ordet väcker spänning och väl där tar äventyrslustan över. Känslan jag uppfylls av där ute kan inte beskrivas i ord. Den måste upplevas!

Så i dag får ni följa med mig på naturstigen vid Harmsarvet rakt in i gammelskogen. Där bland stock och sten, porlande vatten och spindelnät finns lyckan i livet!

 

Skog-Tritte16

Husse, matte och jag följer stigen en bit från bilen tills det känns att vi är utom synhåll för trafikanterna. Strax efter passerar vi ett par små vattendrag på utlagda plankor.

Här slipper jag selen då det inte längre finns några fågelungar och små harpaltar på marken. Dessutom skulle jag aldrig drömma om att lämna husse och matte ensamma i skogen.

 

Skog-Tritte15

Men att få tassa runt och möta alla sällsamma dofter som stiger upp ur marken får mig nästan att känna mig som en vild katt. För att inte tala om allt smått och gott som rör sig i bäcken.

Ekorrar och hackspettar brukar också höras i träden, men den här dagen var det vindstilla och alldeles tyst. Det känns nästan spökligt då jag annars hör bilar och tutande sirener dygnet runt.

 

Trädsparvar5

Skogen rekommenderas varmt, men nog om det och nu till något helt annat. Nämligen att den som ger får tusenfalt igen!!! Att det är så sant som det är sagt, har vi fått bevis för de senaste dagarna!

Det små sparvilarna, som ni förra veckan såg i matkön, har i veckan räddat vår älskade caragan undan något larvigt på bladen. Så nu är eländet uppätet och småttingarna väl värda sina bollar och kärnor!

 

Korsspindel4

På tal om mat så är det inte bara i skogen spindlarna spinner de vackraste nät. Här hemma kan vi utanför fönstret beundra en korsspindelhona, som varje morgon visar upp ett nytt konstverk.

Jag undrar nu om ni vet hur det kommer sig att flugorna fastnar i dess nät, medan hon själv kan springa där utan att fastna. Tre pälssvansar står på spel och svaret skickar du som vanligt till gpia.persson@outlook.com  Lycka till och tänk nu till ordentligt!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Mellan sprutor och skogslunk

Sandlåd-Triton2

Sommaren dröjer sig kvar, men hösten knackar på dörren. Lillpippis sista kull sitter på rad på staketet och väntar på mat medan sommarblommorna sjunger på sista versen.

Jag trivs som fisken i vattnet med svalare dagar och mörka spännande kvällar. Fast matte, som är soldyrkare, rynkar på näsan och har redan testat långkalsingarna.

 

Sparvkö4

För oss bröder betyder den närmaste tiden vaccination mot kattpest och kattsnuva. ”Mini-Vinnie” som ska på utställning är först ut, och har tid hos sin veterinär Anna nu på tisdag.

Ni vet väl att det är jätteviktigt att vaccinera sig, mot framför allt mot kattpest, även för innekatter-. Men nästan lika viktigt är att inte övervaccinera, som vissa veterinärer fortfarande gärna gör.

 

Mur-Vinnie2

Vart tredje år mot kattpest och de två åren däremellan bara mot kattsnuva är de regler som gäller för ett säkert skydd i dag! Men det lär vara på väg ett vaccin mot snuva som också ska räcka i tre år.

Måste erkänna att jag som storebror blir riktigt mallig när jag smygtyttar på ”Mini-Vinnie”! Han har verkligen växt till sig sedan han var till veterinären, och blev lugn och snäll och go, i början av juni.

 

Bark-Artemis7

Min älskade skog är också som trivsammast att vara i nu när vi går mot höst. Så jag ser med spänning fram emot de närmaste månadernas motionsturer med husse och matte.

Enda smolket i glädjebägaren är att det från och med den här helgen lättas på kravet att hålla hundar kopplade i marker med vilt. Kan var bra att veta för alla som liksom jag stortrivs ute i skogen.

 

Staket-Febbe2

Här hemma är det annars Febus som stjäl mesta uppmärksamheten. Han är i topptrim igen, formligen flyger fram och tränar som bäst för Katt-OS i staketklättring.

Upp och ner, gång på gång, dagarna i ända. Uppe på nocken ligger han sedan och stilar tills matte kommer ut och ber honom med sin allra mjukaste stämma att klättra ner.

Tro mig eller ej, då lyder han och tassar fram till henne för att få beröm. Och det får han så klart, den lille skojaren som vet precis hur en slipsten ska dras!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Spolningen gjorde susen!

 

Brunn-Febus1_redigerad-1

Nu är lillebror Febus pigg och glad och full av härligt bus igen! Annat var det på midsommarafton då han plötsligt fick fnatt och inte gick att känna igen.

Rusade runt som en stolletok, och slickade sig som en galning, innan han sprang och gömde sig. Antingen långt in i buskarna på gården eller under någon av sängarna på övervåningen.

 

Analsäck12

Under helgen blev det bättre, men inte bra. Veterinären misstänkte direkt att det var analsäckarna som spökade. Så han fick en akuttid och säckarna tömda för hand.

Det lättade på trycket, och problemet verkade ur världen. Men efter några veckor började symtomen visa sig igen, och Febus har nu varit tillbaka till veterinär Per för en mer omfattande behandling.

 

Analsäck10

Den här gången gick veterinären in med ett smalt instrument och spolade analsäckarna rena med en speciell vätska. Därefter sprutades det in en både smärtstillande och antiinflammatorisk salva.

Febus hade fått lugnande och sov under behandlingen. Salvan fick ligga kvar och verka så länge som möjligt, då han sannolikt skulle känna att veterinären varit och ”rotat” där inne.

 

Analsäck11 

Vid spolningen visade det sig att öppningen till analsäcken på höger sida var igensatt och nästan omöjlig för veterinären att komma in i. Det lyckades dock till slut och behandlingen kunde slutföras.

Sannolikt var det stoppet där som orsakade obehaget för Febus, som nu verkar vara kvitt problemet där bak.  Hoppas det får fortsätta så, och att han slipper tillbaka till veterinären på ett tag.

 

Mattram-Febus5

Vill berätta det här, då många bloggvänner hörde av sig efter midsommar och kände igen Febus symtom på sina katter. De trodde dock att bara hundar kunde drabbas av analsäcksproblem.

Och visst det är, enligt veterinär Per, mycket vanligare hos hundar. Men det förekommer även bland katter, och då som det verkar framför allt bland storvuxna raser.

Så tveka inte att rådfråga veterinär om din katt börjar rusa runt, rycka i pälsen, slicka sig frenetiskt och åka kana på baken. Mycket talar då för att det är analsäckarna som spökar och att katten kan behöva hjälp att tömma dem!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Det bästa som hänt oss!

 

Sioux13

En söndag kväll i början av augusti för två år sedan tog husse och matte i all hemlighet bilen och for till Älvnäs utanför Hedemora. Där väntade den här lille skrikhalsen, som var tre veckor ung och inte större än att han rymdes i husses hand!

 Sioux10veckor18B

Från början hette han Sioux och var en liten ”indian”, men blev snart så rund och go att han fick smeknamnet ”Kubiken”. Fast matte tyckte han var en liten Ferdinand, och som en sådan kom han hem till oss ett par månader senare.

 Gose-Bröder4A

Älskad av alla från första stund kände husse att han var en liten Vinnie, precis som den lille jättesöte ATG-hästen på tv. För båda var pyttesmå, födda på landet och hade ensamma lämnat föräldrar och syskon för att söka lyckan i stora staden.

 Väsk-Vinnie4

”Mini-Vinnie” fick det bli, och som den ljuvligaste lilla varelse världen skådat blev han förstås hela familjens ögonsten! Mesta tiden sov eller myste han i sin lilla ”flug-väska” när han inte åt, lekte eller gick på lådan, som han skötte perfekt från första stund.

 

Katt-Vinnie3D

Första advent gjorde det lilla kärleksknytet från Älvnäs debut som dragplåster på Djurens Dag tillsammans med storebror Febus. Där tog han alla med storm och jättemånga ville stoppa ner honom i sina fickor och ta honom med sig hem.

 Ljugar-Bröder13A

Det satte storebror Febus förstås stopp för och såg till att minstingen kom tryggt hem igen. Och det mesta ”Mini-Vinnie” lärt sig kan han tacka storebror Febus för! De håller ihop som ler och långhalm och ingen kan ta miste på att de har samma pappa.

 Vinnie-Kotte6L

Tillsammans har de utforskat trädgården och bland det första ”Mini-Vinnie” fick lära sig vara att ta hand om ”Kotte” när han kom till påsk den första våren han var med. Helt klart var Febus en god lärare, som på ett lekfullt sätt lärt sin lillebror det mesta.

 

Kotte-Mi-Vi8

Inte minst att klättra i träd och hoppa upp på allt som går att hoppa upp på både inom- och utomhus. Ju högre desto bättre är deras melodi, och ”Mini-Vinnie” tränar som bäst för att nå samma svindlande höjder som storebror Febus.

 

Träd-Vinnie6

Nu väntar en spännande höst med massor av bus, och så ska ”Mini-Vinnie” vara med när Dalälvskatten första helgen i oktober arrangerar stor kattutställning på Lugnet i Falun. Så det är bara att börja hålla tassar och tummar för honom redan nu!

 

Allvar-Vinnie1

På den vägen fortsätter vi när världens goaste ”Mini-Vinnie” nu fyllt två år och är det bästa som hänt oss alla här hemma. Ville minnas en stund och berätta ,då han fortfarande är lite blyg och tassade in och gömde sig under sin favoritpall i övre hallen när vi firade förra helgen!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Vilken härlig trädgårdsdag!

 

Rosen-Tritte2

Tusen tack alla bloggvänner från när och fjärran, som kom och firade årets Triton-dag, med ”Liten Öppen Trädgård” här hemma hos oss på Elsborg!

Hela gänget4

Och fira fick vi verkligen göra hela dagen i strålande sol ända tills frampå kvällskvisten när de flesta redan sagt tack och adjö!

Lena - Tritte2

Ända från Karlskoga och Dala- Järna kom nya och gamla kattvänner i år, plus förstås från Borlänge, Säter och Falun med omnejd.

Kicki o Triton2

Jag trivdes som förstås som fisken i vattnet och kände mig som en kung på tronen mellan kramandet och pusskalasen.

Ebo-Febbe8

Småbröderna kommer till min glädje också alltmer och vill vara med och fira min alldeles egen dag i trädgården här hemma på Elsborg.

Ebo-Febbe9

Febus var på goshumör och charmade många med sina cirkustalager, både som höjdhoppare bland lillpippis och balanskonstnär på staketnocken.

Fisken-Arte2

Artemis bjöd för dagen in besökarna till att hälsa på honom  och inspektera skrivarstugan. Den  vaktade han troget åt mig och fick en lustig fisk att roa sig med.

Hela-gänget5

”Mini-Vinnie” däremot hälsar och säger förlåt, då han även i år blev lite för blyg och smet in när det blev för livat och för mycket trivsamt folk i trädgården.

Gunnel-Tritte2

Gullplutten kommer säkert igen nästa år, när han växt till sig lite mer, och tills dess får jag stjäla så många fler pussar från våra vänner!

AnaMaria-Tritte2

I höst fyller jag hela sju år! Samtidigt var det nu sjätte året i rad som jag bjöd in till och firade ”Liten Öppen Trädgård” med mina bloggvänner.

Alex-Artemis3

För flera av besökarna har det här, som de kallar Triton-dagen, blivit tradition sista söndagen i juli och några av besökarna har faktiskt varit med från start.

Lena - Febbe2

Självklart lovar jag att om hälsan står mig bi och allt är går sin gilla gång. Då blir det en ”Liten Öppen Trädgård” här hemma även nästa år!

Damtrio

Med den här finalbilden tackar jag för mig och ber om överseende med att bloggen kommer först idag. Men ska sanningen fram så svävade jag på moln på natten efter firandet och sov sedan som en stock hela dagen i går! 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”