Om humlor och ”kottar” inför Valborg och trädgårdsstart

När-Vinnie7

En humla gör ingen sommar. Men den räcker kanske för att ”Mini-Vinnie” ska lämna humlorna i fred framöver. För veckans jaktlycka slutade olyckligt med både stor tass och svullen kind.

Ont gjorde det också! Så det var en brydd liten jägare som förtvivlat undrade vad som hänt. Matte räddade i alla fall snabbt undan den chockade humlan i en blomkorg.

Humla1

Efter några snabba ryck och envist slickande av tassen, smög ”Mini-Vinnie” in och lade sig i favoritfåtöljen. Där kunde matte snart kolla upp att han inte svällde upp på några farliga ställen. Svullnaden kommer snabbt och det är viktigt att hålla koll på andningsvägarna efter bett och stick av humlor och getingar. Oftast går det bra men blir katten allmänpåverkad bör kontakt tas med veterinär.

Fåtölj-Vinnie2

Det här gäller förstås både hund och katt, och så här på våren är det viktigt att husse och matte är på hugget. För huggormen har vaknat och vill inte bli störd på sin soliga sten av en tassande katt.

Ormbett är både farligare och gör mer ont än insektsbett. Det är också viktigt att katten hålls lugn och i största möjliga stillhet. Den kan till och med behöva läggas in för vård på smärtstillande och dropp!

Bur-Bröder12

Här hemma repade sig ”Mini-Vinnie” snabbt efter humlebettet och ville ut redan under kvällen. Så och i flera timmar låg han sedan väl omhändertagen av storebror Artemis på farstukvisten och bara njöt.

En himla tur att det gick så bra och att han inte blev fullständigt vettskrämd. Nästa dag var han som vanligt igen och hade ha fullt upp att håll koll på mig och mitt frossande i blomurnorna.

Pensé-Triton6

Med humlebettet tog trädgårdsarbetet ett steg tillbaka. Veckan som började så bra med sol och värme, fortsatte med blåst och kyla, regn och rusk. Aprilväder kallas det visst och är en del av livet.

Därför nöjer jag mig med de rosor och penséer vi hann sätta ner och ser framåt emot Valborgsmässoafton. Den finaste av vårliga aftnar om vi alla enas om att fira utan privata smällare, raketer och fyrverkerier!

Ros-Triton17

Inför Valborg och alla brasor som ska tändas vill jag också vädja till alla eldare att flytta mindre brasor en bit och röra om försiktigt i alla stora. Många små rara igelkottar riskerar annars att bli grymt levande stekta.

Det här gäller förstås också alla, som när det nu regnat, vill passa på att elda upp sina gamla löv- och rishögar i trädgården. Förvissa er om att det inte ligger någon liten försvarslös ”kotte” och sover i höstskräpet.

Kotte-Febbe5

Vi måste alla hjälpas åt att skydda det lilla taggiga urdjuret som är det finaste av vänner. Vi börjar vänta på vår ”Kotte” medan det fortfarande är vinter, och det bästa med våren är när han kommer smygande i mörkret.

Det gjorde han för ett par veckor sedan, men har på slutet varit ute på friarstråt i ett par dygn. Så nu väntar vi troget vid kottehålen under staketet på att den lilla vädrande nosen ska titta in igen.   Kotte-Febbe13

Kattmat och pannkaka serveras tillsammans med friskt vatten, och det är bäddat med halm både i ”kottehuset” och under farstukvisten. Vi vet att ”kottarna” levt sig i miljoner år, men blir ändå lika oroliga när han är ute på äventyr.

För utan ”Kotte” ingen sommar, och vi bröder instämmer i det matte säger varje år. Lycka är att ha en ”Kotte” som tultar runt i trädgården om kvällarna och nätterna!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Hallå där – Triton här

Ögon-Triton5

God söndag på er alla nya och gamla vänner. Det är jag som är sibiren Triton och den som håller koll! Tillsammans med mina bröder hoppas kunna sätta guldkant på era helger framöver på den här adressen.

Vi kommer närmast från Dalarnas Tidningar, där jag bloggat varje vecka sedan jag kom till Falun för drygt fem år sedan. Nu vidgar jag mina vyer, flyttar hit och blir ”mittmedian”!

Grus-Triton8

Här hoppas jag hitta nya vänner upp över landet, samtidigt som jag förstås håller alla tassar för att mina gamla trogna följer med. Lite pirrigt känns det, men jag hoppas vi ska trivas med varandra.

För Veckans Triton kommer alltid att vara Veckans Triton. En blogg med målsättning att inspirera, sprida glädje och på ett lekfullt sätt lära ut kattvett så att alla får det bra.

Kvist-Artemis2

Min närmaste medarbetare är broder Artemis, som också han är en sibirisk katt på snart fem år. Han är den lite blyge och försiktige, som tänker efter före och inte gör några stora misstag.

Söt och rar som en kattunge tassar han genom livet med egentligen bara två fiender. Sopbilen som kör sopor och sopbilen som sopar gatan! De får honom att fly in i skyddsrummet under pläden i soffan.

Trapp-Febus3

Ett par åt yngre är yrvädret Febus av syskonrasen neva masquerade. Den mest utmärkande för honom är de busiga blå ögonen, tillsammans med att han är jättesnäll och vig som en cirkuskatt!

De första två åren flög han både högt och lågt, och var på rymmen så fort vi andra vände ryggen till. Sedan satt han förtvivlad utanför staketet och väntade på att vi skulle hämta hem honom.

Karagan-Vinnie1

Men så i höstas kom dådet lilla kärleksknytet ”Mini-Vinni”, som han tog till sitt hjärta direkt. Och från den stunden är Febus den bästa tryggaste storebror en liten minibror kan få.

Det finns inte på kartan att han skulle klättra över staket och lämna sin älskade ”Mini-Vinnie” i sticket. De tu är ett, precis som broder Artemis och jag! Och till veckan stundar efterlängtat trädgårdsarbete för hela familjen.

Prinsen1

Mer om det nästa söndag, men först veckans glada! Det är att den här lilla söta kattpojken, som suttit hemlös hos polisen och tack vare mattes engagemang och inlägg på facebook fått ett tryggt kärleksfullt hem.

Han kalIas numera Prinsen och i veckan var han till veterinären för att bli kastrerad, id-märkt och vaccinerad. Nu har han fått ett tryggt och kärleksfullt hem hos ett underbart pensionärspar och 21-åriga katt-tanten Bobby!

Skilla1

Med ”lyckoprinsen” och den här lilla blyga blå skillan tackar jag för mig och önskar er alla en solig vecka tills vi hörs igen nästa söndag. Håll utkik då, för jag har mycket förtälja inför Valborg och första maj!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

 

 

 

 

Det händer mycket nu…

Titt-ut på er allesammans! Nu stundar vårpromenadernas tid, och här kommer jag som bäst tassande i korsningen mellan Sturegatan och Berghauptmansgatan hemma på Elsborg.

Titt som tätt möter matte och jag leende människor som stannar upp och morsar på matte medan de gosar med mig. Det händer nästan aldrig på vintern, då alla bara skyndar förbi och knappast ser mig.

 

Men nu är det toppen att göra stan med nya bekantskaper och träffa gamla vänner. Jag skulle gott kunna vara ute och tassa omkring med husse och matte hela dagarna.

Behöver bara höra någon av dem röra vid kopplet och selen, så kommer jag direkt även om jag ligger och sover på övervåningen. Problemet är bara att alla småbröderna också älskar att tassa ut på promenad.

 

Så när jag är ute sitter de som blommor i den tomma urnan, eller busar med varandra, och väntar på sin tur. Det är jätteviktigt att jag som är äldst får gå först och ”Mini-Vinnie” som är yngst vänta till sist.

Jag kan bara beundra det lilla underverket, som själv stoppar in huvud och tassar i selen precis som vi storebröder gör. Och sedan tassar han i väg med svansen i vädret som han aldrig gjort annat.

 

 Han är verkligen världens goaste minibror. Så pigg och glad och så nyfiken på allt! Här hemma är det just nu ”kottehuset”gullplutten håller koll på, då han känner att någon sover därinne om dagarna.

Han är så intresserad av att få se vad det är för figur men har hittills bara sett ”Kotte” från fönstret. För ”Mini-Vinnie” är för liten för att vara ute i mörkret, och ”Kotte” har väldigt sena vanor.

 

 Det händer mycket nu, och en del går faktiskt över mitt förstånd. Men faktiskt är det så att det i dag, den 12 april 2015, efter drygt fem år är sista dagen jag skriver på dt.se

I morgon stängs bloggportalen här ner för gott. Men lugn det är ingen fara med det! Jag är nämligen är en av de få utvalda, av dt:s 150 bloggare, som fått erbjudande att flytta med till mittmedias nya portal.

 

Min blogg, Veckans Triton, håller som bäst på att exporteras dit, och min nya adress blir http://blogg.mittmedia.se/triton  Förhoppningsvis ska portalen öppnas redan i morgon, men det kan dröja någon dag innan allt fungerar fullt ut.

Så håll ut, för sedan ska det garanterat bli både lättare att säkrare att komma framtill mig. Och bästa vänner, spara och hjälp mig sprida den nya adressen, så vi slipper tappa bort varandra.

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie

Fjäderjakt och risplundring

Glad Påsk och inte en smällare så långt örat kan nå. Halva påskhelgen redan är passerad och det enda vi hör stor- och lillpippis glada kärlekskvitter i vårsolen.

Kanske har budskapet, om hur illa det eviga smällandet gör både vilda och tama djur, äntligen nått fram. Välkommet i så fall och Inte en dag för snart!

Här hemma har vi hittills mest lekt oss genom påsken hela familjen. Eller rättare lille Vinnie medan vi andra gladeligt nöjt oss med att vara uppskattande publik.

För han som aldrig rört en blomma, och varit så försiktig med allt, blev som stolletokig av fastlagsriset. Fjädrarna väckte en sådan lycka hos vår goaste minibror att vi måste låta honom hållas.

Sedan den bastanta krukan med ris och fjädrar kom ut på farstukvisten har lille Vinnie knappast haft en lugn stund. Han har hämtat, burit omkring och ”dödat” fjädrar på löpande band.

Så lycklig som han varit, och fortfarande är, har ingen av oss hjärta att stoppa honom på hans jägarstråt. I början försökte matte samla ihop fjäderresterna, och knyta tillbaka dem i riset, men gav snart slaget förlorat.

Efter någon dag nöjde nämligen det lilla busfröet sig inte längre med bara fjädrarna! Då började han i stället dra ur kvistarna en efter en och gav sig inte förrän hela buketten följt med ut på gården.

Där ligger den nu och blir plundrad på den ena fjädern efter den andra, fast det bara är halvtid för påsken än. Men vad gör väl det då vår minibror strålar av lycka efter att ha ”dödat”, som för honom betyder delat, jättemånga fjädrar.

Och många färggranna ”byten” har vår allvarlige storviltjägare fortfarande kvar att jobba med. Så påsken är räddad, och med det önskar alla vi här hemma alla er där ute en riktigt trivsam fortsättning på helgen!

Tasssekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie

 

Grym forl och rar solskenshistoria

Hu då, det här stället tycker jag mig känna igen från i fjol! Det är här man somnar, tappar minnet och vaknar några tänder fattigare. Tro om jag skulle försöka mig på att smita ut innan min veterinär ”Tand-Per” kommer in.

Matte har berättat att hon gjorde det en gång, efter att ha fått bedövningssprutan, och lämnades ensam att vänta på tandläkaren. Modet svek och i ett obevakat ögonblick smög hon ut och sprang iväg från mottagningen.

 

Men för mig hann det bara bli en tanke innan en leende ”Tand-Per” dök upp i dörröppningen. Han tycker att jag är lite rund och ville kolla att jag andades lätt och lilla hjärtat pickade som det ska.

Allt lät bara bra och innan jag visste ordet av hade han smugit in sprutan med lugnande i nacken på mig. I nästa stund satt jag på vågen, som i vanlig ordning talade sitt tydliga språk. Fast då orkade jag inte längre bry mig.

 

 ”Tand-Per” säger ingenting, men han tycker jag väger lite mycket, och nu hade jag dessutom gått upp några hekto. Men jag är stor också, och det är bra att ha lite att ta av när jag nu fått den här elaka sjukdomen forl.

Redan vid förra veckans kontroll kunde han mer eller mindre konstatera att minst ytterligare en tand i underkäken angripits. Röntgenplåtarna visade på ett par till, men det minns jag ingenting av för då sov jag redan.

 

Matte var med och fick med egna ögon se att hennes misstankar var besannade. Tre tänder van angripna på vänster sida, medan höger fortfarande såg fin ut. Men matte har fått order om att hålla koll även där, så att eventuellt framtida angripa tänder tas bort!

En tandexpert lär på ett enkelt sätt ha förklarat, att forl är som karies fast sjukdomen äter upp tänderna inifrån. Det blir alltså så stora hålrum inuti, att tanden bryts av vi tandköttskanten och pulpan blottas. Det gör lika ont hos oss katter som hos er hussar och mattar!

 

Nu längtar jag efter att kunna festa på fredagsräkorna, även om jag har bråttom och de är kalla. Det var så matte upptäckte att någonting var fel, då jag lät grymt illa efter att ha fått en kall räka på den elakaste tanden.

Nu är den och ett par till väck, och jag ser fram emot en härlig vår och sommar. De här dagarna efter operationen har varit lite jobbiga, men jag har i alla fall sluppit ta smärtlindrande medikament, då matte skämt bort mig med ”konvalescensmat” i spruta.

 

Så inget ont som inte har något gott med sig. Och det stämmer till fullo på min solskenshistoria  i bloggen idag! Den handlar nämligen om den här lilla söta duvfröken, som en kväll för ett par månader sedan räddades till livet av matte.

Hon hade då suttit instängd i två dygn ovanpå grannens braskamin dit hon trillat via skorstenen. Ute rådde full snöstorm, så hon fick vila ut i en av våra kattburar. Och efter en natt med näringslösning, mat och vatten släpptes hon fri när det ljusnat nästa dag.

 

Innan dess fick hon smeknamnet ”Kamina” och matte bad henne komma tillbaka om hon blev hungrig och behövde hjälp. Hon tog matte på orden, och återvände på eftermiddagen dagen därpå. Sedan dess har hon stannat kvar och hänger till och med oss ut på våra promenader. 

Och inte nog med det! Det har nämligen visat sig att ”Kamina” har fästman! En stilig svart duvkarl som helt naturligt fått smeknamnet ”Sotis”. De är så kära och han uppvaktar henne så fint med att dansa runt. Så månntro om vi inte har småttingar att vänta snart!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie

 

 

 

 

Bakslag på bakslag på bakslag…

Bakslagen duggar tätt just nu. Både när det gäller mig själv och omvärlden! Har varit till tandläkaren och ska opereras igen på tisdag, samtidigt som vivorna på farstukvisten  står toppade med snö och fryser om ”fötterna!

Inte roligt alls då det var vårdagjämning i fredags, och lille Vinnie grävde sig hög medan jag blev så låg att matte beställde tid hos tandläkaren. Han behövde bara ta en snabb titt på mig för att misstänka att ännu en tand drabbats av den vidriga sjukdomen FORL.

 

Den tog två av mina tänder i fjol och är en sjukdom man inte kan gardera sig emot. Sjukdomen liksom äter sig in i tänderna, så de blir jätteömma och måste bort, för att man ska kunna fortsätta äta utan att vare tugga blir en plåga.

Nu har jag tid för operation på tisdag och hoppas det räcker med att ta ut en tand. Annars blir jag snart en gammal tandlös gubbe! Men hellre det än att ha ont. Och sjukdomen är så pass vanlig på katter att det gäller för alla att hålla koll!

 

Tur i oturen är att matte och vi bröder är så ”tighta” att hon med sitt djuröga ser direkt om någon av oss är låg. Nu är det lyckligtvis bara jag som hittills visat tecken på FORL, och jag hoppas innerligt att bröderna slipper drabbas.

Som oftast visar sig sjukdomen först i sjuårsåldern, men jag var bara drygt fyra när de två första tänderna måste tas bort. Artemis är snart fem och symtomfri! Men för mig är det alltså dags igen, och ni får lova att hålla alla tummar och tassar på tisdag!

 

Bakslag signaleras också från polisen på flera håll i landet. Det finns så många omärkta vilsna katter att de inte längre får lämnas in för att tas omhand som hittegods. Ännu ett tråkigt resultat av alltför många oansvariga hussar och mattar.

Här i Dalarna håller polisen lyckligtvis fast vid att ta omhand vilsna katter som hittegods. Men länets ”djurpolis” Hans-Erik Rehnstam vädjar till alla att bara lämna in katter som gått ute länge och verkligen är i behov av hjälp.

 

Väl inne på det här med vilsna katter, så är det bara att konstatera, att de flesta som lämnas in till polisen är sådana som inte varit till veterinären för att bli lugna, snälla och goa! Det talar sitt tydliga språk hur viktigt det är!!!

Och nu är det verkligen i elfte timmen att boka tid hos veterinären om det inte ska bli fler kattungar som ingen vill ha. Det är så grymt, att jag nästan saknar ord, att små liv fortfarande ska behöva födas för att bara överges eller dödas.

 

Det är värre än att våren fått ett bakslag och ”kotte” låter vänta på sig! För kallgrader om nätterna, och snö som ligger kvar är snart ett minne blott. Och blomkorgarna kan husse och matte gott fortsätta bära in om nätterna någon vecka till.

Men en ensam kattmamma med ungar är en tragedi som med tiden bara blir allt större. Så låt oss kämpa för att alla kattungar ska vara önskade och sedan minst 12 veckor, veterinärbesiktade, chipmärkta, vaccinerade och avmaskade innan de tas från sin mamma!

 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus oc lille Vinnie

 

 

 

Vi väntar med spänning…

Äntligen börjar grejerna komma fram ur uthuset och trädgårdspysslet sätta fart. Visserligen är det fortfarande kallt om nätterna, men solen värmer så skönt att vi bröder redan börjat vänta på vår alldeles egen ”Kotte”!

Han kom smygande till påsk på långfredagens kväll i fjol, och det är bara två och en halv vecka dit. Dessutom har våren kommit mycket tidigare i år! Så i helgen har vi städat undan det mesta och plockat fram halmen.

 

Blir så spännande att se hur lille Vinnie beter sig när han möter sitt livs första”Kotte”. Faktum är  att han kom i höstas som en liten ”bästis” till Febus, som saknade sina ”kotte-vänner” så grymt när de tassade till vintervila.

Väldigt spännande tyckte han i alla fall att det var att busa i halmsäcken, innan matte hann fylla på under farstukvisten. Där har våra ”kottar” ett av sina viloställen, och ren, mjuk och luftig halm älskar de att mysa i på dagarna.

 

 I dag har husse också burit ut ”kottehuset”, lagt på mjuk matta och fyllt på med halm även där. Vi har förstås varit med och inspekterat, så allt gått rätt till,  och nu känns det mycket bättre när det är bäddat och klart.

För vi vet att ”Kotte” kan luras upp ur vintervilan i tidigaste laget, när solen värmer så gudomligt skönt som den gör nu. Och det har hänt mer än en gång att årets första ”kotte” dykt upp utanför köksfönstret i värsta snögloppet!

 

Så det gäller att vi är på vår vakt och håller utkik runt staketet och koll på de fiffiga ”kotte-ingångarna” husse byggt in mot allmänningen. Vi vet att väntan kan bli lång, och att man aldrig kan vara säker på att ”Kotte” kommer varje år!

Men hittills har vi aldrig behövt vänta förgäves, sedan jag kom för fem år sedan, även om det dröjt olika länge innan vårens första ”kotte” dykt upp. Så vi lever på hoppet och har mat och vatten i beredskap.

 

Än så länge sussar de flesta av våra ”kotte-vänner” sött, och blir det bakslag på våren kan de sova till Valborg. Därför vädjar vi här hemma till alla er som är i städartagen och på väg att bränna kvistar och annat skräp i trädgården.

Flytta litet på rishögen, och rör om lite försiktigt i den, innan ni tuttar på! Lova oss det, och lägg det på minnet, så ingen liten vårtrött ”kotte” tvingas bli levande stekt i er trädgård!

 

Den hänsynen är vi alla skyldiga igelkotten, som funnits här i miljoner år och numera är fridlyst. Den har minskat kraftigt, bland annat på grund av trädgårdsgifter och trafik, men är faktiskt på väg att återhämta sig.

Allting tyder också på att igelkotten börjat trivas allt bättre i våra små stadsträdgårdar och känner sig tryggare här än på landet och i skogsbrynet. Till glädje för alla som får uppleva lyckan att ha en alldeles egen ”Kotte” i trädgården!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och lille Vinnie

 

 

Nu blommar det…

 

Veckans höjdare var när husse kom hem med en tiopack blyga jordvivor! De små men färgglada plantorna fick vi bröder sedan hjälpa matte sätta i vårens första lilla ljusblå kruka.

Så nu blommar farstukvisten, och vivorna har redan fått sällskap av en korg med blandad kompott. Grönskan lyser upp och hjälper våren på traven i den annars så trista trädgården.

 

Men här är en varning på sin plats för den populära solgula påskliljan. Den kommer stort nu och pryder sin plats både på lök i jord och som snittblomma att sätta i vatten.

Tyvärr är påskliljan väldigt giftig för oss katter!!!  Förra året måste en god vän till oss tas omhand av veterinär på djursjukhuset efter att ha smugit sig in i ett växthus och smakat på påskliljor.

 

 Så välj hellre en bukett tulpaner, om du vill glädja en vän i ett hem där det finns katt. De är ofarliga att smaka på, precis som mina älskade rosor och vårens första krispiga penséer.

Även den vårliga glädjespridaren krokus är ofarlig om katten skulle smaka på den. Men värt att lägga på minnet är att de flesta liljor är giftiga!!! Alltså även pingstlilja och liljekonvalj längre fram i vår.

 

Här hemma har vi som vanligt firat Vasaloppet med årets första gemensamma fika ute på gården. Tyvärr lät solen vänta på sig men 10 grader varmt och gräs under tassarna räckte för att fira våren.

Dagen till ära var jag först på plats på långbänken för att få chansen att få sträcka ut mig ordentligt. Och ska sanningen fram så var det ont om plats för bröderna när jag bänkat mig i min fulla längd.

 

Vår bästa tid är nu, och bäst av allt är att stigarna smält fram och det blivit lugnt i skogen. Lugnt på det sättet att hundar ska hållas kopplade om de inte är så jättelydiga att de går fot fast de är lösa.

Det så kallade ”koppeltvånget” gäller 1 mars – 20 augusti, då naturen förvandlas till en enda stor barnkammare och är känslig för störningar. Det tackar vi för och vågar återigen ge oss ut i skogen!

Sist men inte minst väntar vi förstås med spänning på resultatet av fototävlingen som avslutas i natt. Tack redan nu alla ni som röstat på oss, som tävlar för att vinna mat till Borlänge katthem!

 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie

Snälla hjälp oss att hjälpa!

En olycka kommer sällan ensam. Det är allmänt känt och jag benägen att hålla med efter den här veckan! Och det trots alla storstilade svenska VM-medaljer som jag kollat in från farstukvisttaket.

För medan det slagits rekord på löpande band uppe på Lugnet, har matte garanterat slagit duschrekord i kabinen. Tungviktare som vi är borde hon få tapperhetsmedalj som klarat av oss med sin osaliga ”musarm”.

 

Som ni kanske förstår har vi har i vanlig ordning haft årets traditionella skitvecka. Den brukar komma som ett brev på posten, när snön smälter och det blir blött och lerigt utomhus.

Den som klarat sig bäst är ”Mini-Vinnie”, som inte är ute och smutsar ner sig lika mycket som vi andra. Vi är riktiga lortgrisar och dessutom så lurviga i stjärten att det är svårt att se vad som är bak och fram!

 

Tur i oturen att det finns medikamenter att ta till för att få stopp på magen! Den här gången var det ändå inte värre än att det räckte med några dagars skonkost och behandling med Forti Flora.

Jag har berättat om det här dunderpulvret med massor av snälla bakterier förut. Men men det tål att upprepas! För det smakar så gudomligt gott att matte till och med strör det på ”knaprisarna” för att få ”Mini-Vinnie” lite mer förtjust i dem.

 

Nog om det och över till något mycket trevligare. För som vissa av er kanske redan sett är matte ute på facebook och tävlar med den här bilden på småbröderna. Det gäller att få flest röster, och vinner bilden har matte lovat att skänka vinsten till Borlänge katthem!

Det är här vi behöver er hjälp! Gå in på  https://www.facebook.com/Djurkompaniet och klicka på länken till tävlingen, rösta och dela gärna tävlingsbilden med era vänner. Vår bild ligger bra till och har chans att bli en av tävlingens 12  vinnare.

 

Åter till livet här hemma och ”spöksonaten” i ringklockan som jag berättade om förra söndagen. Vi har ännu inte fått någon förklaring till musiken, men både måndag och torsdag har klockan spelat för oss mitt på ljusa dagen.

Tur i oturen, den här skitveckan, har också varit att vi kunnat sitta på farstukvisttaket och i fönstret ovanför och hålla koll, på hoppandet i stora backen under VM. Nu är det dessutom på väg att torka upp ute på gården, och vi ser fram emot en härlig veckas laddning för Vasaloppet!

 

Tassekram Triton, Artemis, Febus och lille Vinnie

Det bästa med VM är ”Bubo”

 

Ho-o, ho-o, ho-o hälsar tävlingmascoten ”Bubo” och alla vi andra idag från VM-staden Falun. Här handlar det mesta nu så mycket om skidor, på längden, bredden och höjden, att man inte kan annat än ryckas med.

Här hemma skapar vi stämning med vår alldeles egen ”Bubo”-familj medan vi kollar på tävlingarna i arbetsmaskinen och på tv-apparaten. Mjukisuvarna är riktiga godingar och har hängt med sedan VM i Falun 1993.

 

Tur i alla fall att ”Bubo”-familjen är mjuk och go, och inte lika svårfångad på bild som oss bröder! För matte har råkat få ”musarm” av manicken bredvid arbetsmaskinen och har så grymt ont att hon nästan inte kan hålla i bildapparaten.

Inte heller kan vi bröder jaga bort ”musarmen” åt matte, fast det skulle kunna tyckas så. Därför blir det lite stillsammare bilder här i dag, men det kan väl passa bra som motvikt till skidåkarnas sagolika framfart i spåren.

 

Husse och matte jobbar som bara den i soffan för att hjälpa Stina, Sofia, Charlotte, Calle och allt vad de heter i mål. Och jag förstår att det ser likadant ut hemma hos er! Så passa på att ta en liten vilostund med oss i bloggen.

Fast här hemma händer oförklarliga ting som gör att vi själva inte kan koppla av riktigt i mörkret. För det känns som om någon, som vi inte riktigt lyckats få kontakt med, håller på att försöka nå oss utan att nå ända fram.

 

Det började i fredags kväll med att dörrklockan började spela en melodi vi aldrig hört den spela förut. Och inte nog med det! Den spelade melodin fast ingen människa finns i närheten som kan ha ringt på klockan!

Det handlar nu inte om ringklockan utanför dörren utan om den som sitter intill postlådan utanför grinden. Här hemma är det bara den som används, då grinden som oftast är låst och vi bröder ute på gården.

 

Fyra gånger i fredags kväll och fredags natt spelades samma melodislinga upp, med några timmars mellanrum, utan att vi lyckades få någon förklaring till musiken. Det finns ingen som helst åverkan på ringkockan, och inte en levande varelse har synts till.

”Mini-Vinnie” som fortfarande ryms i postlådan har till och med hjälpt matte hålla koll på ringklockan utan resultat. Så nu börjar vi undra om det var en hälsning från ”andra sidan” eller kanske en föraning om något som komma skall!

 

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie