En förändringens tid är här

Det är mycket nu  i en brytningsperiod mellan sommar och höst. En förändringens tid som Artemis och vi andra bara stillatigande  tvingas följa med och hålla koll på fast vi inte vill! 

 

För bara en knapp vecka sedan var ”Lill-Kotte” här hela tiden och höll oss sällskap! Han var så härlig och hjälpte med glädje till att veckostäda sin älskade storstuga och bädda mjukt med hö och halm.

 

Mini-Vinnie tyckte det var jättespännande, och gömde sig gång på gång i den taklösa stugan. Så långt var allt frid och fröjd, men nu knackar hösten på dörren och ”kottarna” börjar röra på sig allt mer.

 

Det är säkert bara som det ska vara, för ”Lill-Kotte” och kompisarna är fortfarande hit och äter på kvällar och nätter alla fyra. Naturens gång, heter det visst, och är bara att acceptera för oss tamdjur.

 

Men så trogen som ”Lill-Kotte” varit, oss här hemma hela sommaren, känns det förstås tomt. Nu behöver det förstås inte vara slut än, men det märks att något vi inte riktigt förstår är på gång.

 

Vi håller koll från både högt och lågt, fast mörkret gör det svårt att följa våra taggiga bästisar om nätterna. Det enda vi ser på morgonen är att de ätit utanför och vilat i alla tre ”kottestugorna.

Med det slutar jag i dag och önskar er alla en fin vecka i mellanperioden! Och njut av solen de dagar den skiner, för snart är det oåterkalleligt höst!

Tassekram Triton

Historien upprepar sig…

 

Så sant som det är sagt. Historien upprepar sig, minst en gång om året, och är väl egentligen inte mycket att orda om! Men samtidigt svårt att förtiga, då vi gör på oss på löpande band.

 

 

Det har med andra ord varit en sådan där riktig skitvecka, då vi tvingats åka i skytteltrafik mellan gården och duschkabinen. För lurviga stjärtar och lösa magar är en synnerligen dålig kombination!

 

 

Jag kan lova att matte haft fullt upp, och på slutet suckat tungt, när vi kommit in och visat upp oss. Varenda gång med eländet larvande i pälsen där bak och dags för en ny vända in i duschen.

 

 

Skonkost och levande mjölksyrebakterier har matte serverat och lyckats fixa magarna med det. Rätt så behagligt, då de snälla bakterierna är jättegoda och förgyller maten som grädde på moset.

 

 

Så mycket mer har vi inte hunnit med, än att duscha och soltorka, medan vi kollat på lillpippis. Lyckligtvis stannade magarna också av innan regnet och åskan drog in i slutet på veckan.

 

 

Då ville inte ens ”Lill-Kotte” vara ute med oss, utan tittade bara fram för att få en gobit, innan han smög tillbaka in i sin stuga. Nu lyser solen mellan skurarna och får fart på humlor och bin igen.

 

 

De äter sig så tunga att de knappast kan flyga, medan vi mest ligger och latar oss. Sänder en tacksamhetens tanke till de små vita kornen i det bruna pulvret som snabbt fick magen i form.

 

Tänker också på matte, som suckat över vår skit, men kommer hem helt lyrisk med bilder på färsk blåbärsspäckad björnspillning. Fast det kan ju bero på att hon inte behöver tvätta nalle i stjärten!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie  

Vem kunde väl tro…

 

Vem kunde väl tro att vår mini-parvel skulle bli så stor och fortfarande vara lika go! Men så är det, och när han i veckan fyllde tre år, mindes vi tillbaka och blev alla smått nostalgiska.

 

För så är såg han ut när han kom, och fick allas våra hjärtan att smälta! Och fast han snart växt i kapp mig är han fortfarande allas vår Mini-Vinnie eller ”Minimalis” som matte kallar honom!

 

 

Nu är han firad och vi har också roat oss med att hålla koll på årets crusing från gavelfönstret i vardagsrummet. Hur spännande som helst tills en våldsam krasch ändade tillställningen.

 

 

Men jag måste erkänna att vi redan innan dess var lite oroliga för var ”Lill-Kotte” höll hus. För just den morgonen kom han inte ut från sitt hus som han gjort varje morgon hela sommaren.

 

Inte heller kom han på kvällen, medan ”Mini-Kotte” höll oss sällskap hela tiden. Även ”Kotte” och ”Kottelina” kom smygande framåt natten, men ”Lill-Kotte” var försvunnen.

 

 Morgonen efter blev världens mardröm för matte! Hon tittade ut mot Gruvgatan, och såg något grå-brunt, som låg där alldeles vid refugen. I ett huj slängde hon på sig kläderna och rusade iväg.

 

 Vi såg henne bara försvinna runt knuten och i väg längs Sturegatan ut mot fyrfilskorsningen med Gruvgatan. Där stannade hon vi knytet, vände och vinkade glatt åt oss på hemvägen.

 

 

Knytet hon på håll befarat att var ”Lill-Kotte” var en hopknycklad brun papperspåse! Lyckan blev sedan fullständig, när hon kom in genom grinden och möttes av en nyvaken ”Lill-Kotte”!

 

 Han hade letat sig hem när crusing-stormen lagt sig och vi alla krupit till kojs! Nu ville han visa upp sig, och få lite frukost, innan det var dags att tassa tillbaka in och sussa sött i storstugan igen.

 

 

Slutet gott – allting gott! Trashanken mår bara bra och börjar få nya fina stjärtfjädrar. Snart ska han byta hela ”kostymen” och i höst äntligen få bli som en ny fågel! Viken himmelsk lycka…

 

 

Sist men inte minst! Veckans fynd gjorde födelsedagsfirande Mini-Vinnie härom kvällen. På farstukvisten hittade han den största mörkt kopparglänsande skalbagge vi här hemma någonsin sett! Så vacker att vi blev sittande som förtrollade en lång stund hela familjen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

Tass på er från oss i gröngräset

Lekande lätt går allting för oss alla här hemma just nu. Vi har verkligen semester, och njuter i fulla drag, medan matte fortfarande väntar på sommarvärmen!

 

Nu lär hon få vänta, då fruntimmersveckan är passerad och augusti snart knackar på dörren.  För ni har väl märkt att det redan börjar bli mörkare om kvällarna!

 

Fast så där riktigt ljusa nätter var det faktiskt inte ens runt midsommar. Jag minns att matte och jag måste ha ficklampan tänd när vi var ut med nattamat till ”kottarna” även då!

 

Så visst är det en lite märklig sommar utan ljusa varma nätter. Fast dagarna är helt okej för oss med päls, även om matte tvingas springa omkring i långärmat och fleecetights.

 

Nu laddar vi bröder och måsfrun upp för onsdagens crousing här på stadens gator, och ute i korsingen förbi vårt hus. Det tycker vi är jättespännande, men är mer oroliga för våra ”kottar”! 

 

Lyckligtvis brukar de hålla sig lugna i sina krypin tills motorbruset lagt sig frampå nattkröken! Och  dessutom är den osaliga däckbränningen i år flyttad till Ingarvet långt härifrån.

 

Det är inte bara pippis och lillpippis som älskar mattes pannkisar. Nygräddade väcker de också rovdjuret i ”Lill-Kotte”, när han lyckas sno en jättebit ur handen på matte!

 

Våra små sparvilar fortsätter att visa upp nya kullar med små sötnäbbar gång på gång. Nu sitter en ny syskonsamling här och fladdrar med vingarna medan de gapar stort efter mat!

 

 Måste sluta i dag med att berätta att det tyvärr inte bli någon Tritondag i år. Men jag hoppas att vi kan ses lite spontant då och då i stället! Så hör av er go´vänner och välkomna in på en fika när närhelst ni har vägarna förbi!

 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Förstår inte vad som hänt…

Förstår inte vad som hänt, men jag har blivit som ung på nytt. Leker och jagar allt som rör sig och flyger i luften! Fast det största jag hittills fångat och tuggat i mig är en blixtsnabb gräshoppa.

 

 

Verkar nästan som om lättsinnet smittat av sig på Artemis med, fast han fortfarande har ansvar för sina pälssvansar. För i morse testade han det nya fågelbadet med att doppa tassarna i vattnet!

 

Allting går förstås lättare och bättre till musik. Vi har just nu en skönsjungande grönfinkfamilj  hängande i häggmispeln, där den förlustar sig på nymogna blå-röda bär dagarna i ända

 

Småbröderna har förstås fullt upp med ”Lill-Kotte”, som flyttat in i lillstugan men gärna lånar storstugan av ”Kotte”! Han är så mysig och gör oss sällskap i trädgården även på dagarna. 

 

 

Lill-Kotte är lika intresserad av oss, som vi är av honom. Och det märks att han känner igen oss på lukten, och är trygg, när han tassar runt i rabatterna och letar smått och gott att äta.

 

 

Tror bestämt att han gjort matte till sin fostermamma. För sedan hon befriade honom från fästingen, kommer han ”pinnande” över gården på morgonen så fort han hör hennes röst!

Det är så sött att vi nästan blir lite ”sotisa” när vi ser hur de gosar med varandra. Men så minns vi att han är en liten parvel, som nyss lämnat sin mamma, och förstår att han behöver lite trygghet

Tassekram Triton med bröderna Artemis,  Febus och Mini-Vinnie

Hugaligen – vilken ”huggis”

Hoppsan!!! Sätt inte fikat i vrångstrupen nu, för så farligt är det inte. Men gott om orm tycks det vara ute i markerna! Så se upp och håll koll på var vi katter sätter ner tassarna.

 

Matte räddade häromdagen den här ”huggisen” från att bli överkörd! Den låg och sov mitt på skogsbilvägen, ungefär som Artemis här nedanför, och blev bara sur över att bli väckt.

 

Huggormens gift är farligt för oss katter och kräver veterinärvård! Dropp, smärtlindring och övervakning ges på djursjukhus, då lever, njurar och även hjärtat kan påverkas av giftet.

 

 

Fästingen är annars den stora sommarplågan, då den finns nästan överallt. Vi har klarat oss tack vare husses korta gräs, men vår söte nye stuggäst ”Lill-Kotte” kom förstås med en ”fuling” i mungipan.

 

 

Han har bara bott här en vecka och är blygare än ”Kotte”. Men matte lyckades ändå prata lugnt, och klia honom under hakan med vänster hand, medan hon fångade fästingen i plockaren med höger!

 

Mini-Vinnie och Febus låg som tända ljus i solen under lilla trädet tills befriandet var över. Och matte blev jätteglad när hon såg att den stora feta fästingen levde när hon petade loss den ur plockaren.

 

De surrande humlorna är snälla trivsamma gäster att ligga och kolla på. Elakare är getingarna, som sticker till, om vi inte håller tassarna borta! Det svullnar och gör ont, men blir sällan värre än så!

 

Måste också visa orsaken till skatornas högljudda leverne utanför grinden i går morse. Där i gräset satt då den här lilla präktiga ungen, som just fallit ur boet! Just då rätt hjälplös, men i dag flyger den till sin och föräldrarnas lycka! 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie  

Blir det bra så här…

Vi måste ha världens gulligaste ”Kotte”! För blir det bra så här, undrar han, och lutar huvudet mot prydnadskotten framför storstugan när matte kommer med kameran!

 

En riktig charmknutte, som tycks älska allt och alla, och nu tagit med sig en ny ”lillkotte” till oss. Gruvligt söt han med, men jag vägrar ställa upp som barnvakt om kvällarna!

 

 

Nu klarar sig den lille vännen utmärkt ändå,! Och när ”Kotte” kom hemtassandepå morgonkulan hade den tagit storstugan i besittning! Så gubben fick snällt tränga sig in i lillstugan.

 

 

Febus och Mini-Vinnie ägnar annars just nu mesta riden åt att smyga på och jaga småkryp av alla de slag. Hittills har de klarat sig utan att bli stuckna, men de är säkert mer tur än skicklighet!

 

 

För Mini-Vinnie jagar fortfarande utan urskiljning allt som rör sig och flyger och far. Men inte bara det! Han har också problem med en fiskmås, precis som alla vi andra här hemma.

 

 

Det är nämligen så att vår gamla trogna ringmärkta mås, ”Måsen”, har försvunnit och lämnat som vi tror sin förtvivlade fru ensam kvar! Hon sitter här och ropar och ropar, men får inget svar.

 

Riktigt hur det förhåller sig vet vi inte än, då det kan vara så att ”Måsen” och hans fru helt enkelt flyttat för i år, och att det är en fjolårsunge, som äter ur mattes hand, som de lämnat kvar!  Men det får vi inte veta bestämt förrän till våren nästa år!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Ett axplock till för er som vill

Ett helt år kvar till nästa midsommar, och vi vill hålla kvar den härliga stämningen under kranshelgen. Så här kommer ett axplock nya bilder om ni känner för att hänga med!

 

Börjar med busfröet Febus, som älskar att stila! Lyckligtvis gör han det lika gärna med blomsterkrans i gröngräset som på staketnocken förra sommaren.

 

Sötaste broder Artemis får allas hjärtan att smälta. Men jag kan avslöja att skenet bedrar, och att han inte alltid är så oskyldig som han ser ut att vara!

 

Världens raraste minstebror bror är Mini-Vinnie, som har ett hjärta av guld och saknar motstycke! Det finns helt enkelt ingen som han i hela kattvärlden!

 

Själv är jag som jag är. Störst, bäst och vackrast, om jag får säga det själv. Självklart med glimten i ögat, men jag väger i alla fall tyngst på vågen!

Tassekram Triton

Blommor i vårt hår…

 

Du lindar av olvon en midsommarkrans…, heter det i Rune Lindströms sköna Visa vid midsommartid. Och härligt färggranna blomsterkransar fick vi bröder minsann av matte i år med!

 

 

Lika spännande varje gång, då vi älskar att visa upp oss med blommor i vårt hår. Det har blivit tradition under midsommarhelgen, och vi firar förstås i dagarna tre!

 

 

Solen sken också från en klarblå himmel hela midsommaraftontill sent på kvällen. Då gick den i moln, och sedan beskrivs vädret bäst, med att mest som det regna´ så kom det en skur!

 

 

Årets ljusaste natt upplevde vi redan i onsdags, och det betyder att det har vänt! Så när matte och jag i natt var ut, med mat åt ”Kotte”, tvingades hon lysa med ficklampan i mörkret!

 

Det regnade förstås och blev mörkt för det, men gav ändå en föraning om vart vi är på väg. Fast mellan skurarna på dagarna har det varit snudd på magiskt ljus ute i grönskan.

 

 

Och det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Så när regnet stått som spön i backen har vi alla fyra smugit upp på hög höjd i uthuset och haft det jättemysigt!

 

 Det hoppas vi ni alla haft i både sol och regn, och vill samtidigt passa på att önska er en riktigt fin avslutning på midsommarhelgen. I morgon är en ny dag, och vi har hela sommaren framför oss!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Nu vilar vi oss i form!

 

För närvarande ligger jag med magen i vädret mest hela dagarna! Njuter av att lufta det lurviga underredet, medan jag vilar och samlar kraft inför stundande midsommarfirande.

 

Men inte bara det. Vi bröder slöar oss alla just nu genom de mesta av dagarna. Allt för att kunna vara uppe och ute sena kvällar och nätter! Och matte har inte längre hjärta att protestera.

 

För nu är det ljust nästan dygnet runt, och det är ju det vi längtat efter hela långa mörka vintern.  Så nu finns det inget som kan tvinga oss in, utan vi har övergått från sommartid till ”kottetid”.

 

Härligt för oss, men jobbigt för matte, som börjar likna en urvriden skurtrasa. Och undra på det då hon knappt hinner lägga ner huvudet på kudden, förrän det är dags att upp och släppa ut mig.

 

Hon håller nämligen stenhårt på regeln att vi alla ska vara inne när hon äntligen kryper till sängs. Och hon är en riktig nattuggla, så det vore inga problem om inte jag skulle ut strax efteråt.

 

 

Det är då jag har min kvalitetstid alldeles ensam med ”Kotte” som trivsamt sällskap. Han kommer ofta hemsmygande vid den tiden, efter att gått sin runda och kollat av sitt revir.

Jag känner att han uppskattar mig och tillsammans önskar vi er alla en trevlig start på midsommarhelgen. Tills vi hörs igen, förhoppningsvis med blomsterkransar!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie