Härligt – men faran lurar på taket

tall-triton7

Glatt överraskade vaknade vi i morse till en ny dag och tassade ut i mörkret tillsammans redan klockan sex! Där låg gården helt orörd, och vi kunde sätta tassarna ett centimetertjockt snötäcke.

Inte mycket att skryta med, men lycka för oss som väntat i evigheter. Och sedan stod det inte på förrän matte kom ut och jag fick hjälpa henne sätta det traditionella tallriset i kopparhinken.

 

granhus-febus2

 Hela förmiddagen var vi ute och pysslade med kattgranen, tallriset och sockertoppsgranarna! De sistnämnda raserades av stormvindarna i veckan, som slet ljusslingorna all världens väg.

Nu var det så där alldeles perfekt vinterväder, med snö och några minusgrader, som bidrog till en riktigt stämningsfull andra advent. Och förstås också lockade småbröderna till bus i nysnön!

 

gran-vinnie3

 Tallriset med kottar och den söta julgranen vid lillstugan är ett måste för oss här hemma på gården. Och det ska vara äkta vara från skogen, samtidigt som matte inte vill göra skada på levande träd.

Därför får husse åka mil efter mil med henne, för att hitta redan en redan knäckt söt minigran och fin stormfälld tall! Han har det inte för lätt minsann, fast egentligen har hon rätt i att vi ska vara rädda om skogen!

 

tarpp-broder14

 Nu lyser smågranar och lyktor fint i igen, efter blåsvädret som raserade förra helgens pyntande på gården. Så helst skulle vi förstås vilja vara ute och både leka, busa och mysa hela kvällen.

Men vi har blivit varnade av närboende, sedan berguvhanen från gruvan setts sitta på det höga taket till grannfastigheten om kvällarna. Och husse och matte är förstås livrädda för att den ska bli slutet för oss bröder!

 

tall-triton6

 

Så vi får vackert tassa in, och samtidigt passar jag på att önska er alla en riktigt mysig vecka med advents- och julpyssel både ute och inne. För tiden går och det är knappt tre veckor kvar till julafton.

Men innan jag slutar hoppas jag förstås att ni fortsätter rösta på Mini-Vinnie i fototävlingen. Där kan han vinna massor av mat att skänka till alla dem, som firar jul på det närbelägna katthemmet! Och det skulle värma hjärtat i vinterkylan!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

Blåst och bus på kattens dag

tradet-triton1

Första advent och ljusstakar i alla fönster lyser upp och jagar bort novembermörkret. Det behövs och gör det mysigt att bara ligga inne i stugvärmen. Fast i dag var det riktigt härligt busväder ute!

Måste du ut i mörkret är det reflexer på längden och bredden som gäller. Asfalten är kolsvart och utan reflex förblir du osynlig för bilister och andra trafikanter tills det är för sent.

 

rull-artemis4

Det får bara inte hända, när vi nu går in i den trivsammaste månaden på hela året. Åtminstone för oss katter som har ett eget hem och en familj som älskar oss.  Och låter oss komma in efter dagens bus!

Men det är inta alla förunnat med en varm famn att krypa in i och värma tassarna när kylan slår till. För alla dem utanför är de ideella katthemmen, och alla som jobbar där, guld värda.

 

trapp-broder8d

 Katthemmen kan vara skillnad mellan liv och död för  frusna, hungriga, hemlösa varelser. Det är därför Mini-Vinnie lovar skänka hela vinsten i den pågående fototävlingen till närliggande katthem!

Delad glädje är dubbel glädje, och vi bröder har mat här hemma så vi klarar oss ändå! Snarare är det så att vi är så runda och trinda att vi hellre behöver dra in på frossandet redan före jul!

 

rull-vinnie3 

Kommer in på det här, då första advent sedan många år tillbaka också är Kattens Dag och firas över hela landet för att sprida kunskap.  Vi brukar vara med, men tyvärr blev det ingenting i Falun i år!

Så vi firar här hemma och har hjälpt matte med ljusslingorna ute i granarna vid skrivarstugan och lillstugan. De går på batteri och är ofarliga, om någon av oss skulle komma på idén att bita i sladdarna!

 

rull-broder3 

Levande ljus har vi annars bara i stora och små lyktor utomhus! Vi har alldeles för lurviga svansar, och är med överallt, för att husse och matte skulle våga ha levande ljus inomhus.

Lika illa är det också med så gott som alla julblommor. De är jättefina men giftiga, och kan vara direkt livsfarliga, för en katt eller kattunge som i smyg börjar äta på dem.

 

rull-febus1

 Så mycket bättre är det heller inte med julmaten, som knappast är någon höjdare för oss katter. Så egentligen är det bara mysigheten, både inne och ute på gården, som är glädjen med julen för oss!

Julklappar har vi nästan lagt av med! För husse och matte har sedan länge upptäckt att det mest uppskattade, alla dagar på året, är att få tassa ut på en spännande promenad av något slag.

 

ljus-triton3 

Förlåt, om jag kväver glädjen och låter som en gammal skolfröken! Men jag vill ju att advent- och julfirandet ska blir till glädje för alla! Inte minst katthemmen, som Mini-Vinnie hoppas kunna ge en julklapp!

Han har nummer 8159 i fototävlingen, och länken dit är http://kattensdag.royalcanin.se/arets-fototavling/… Han har li dag yckats kättra upp till 11:e plats, och de 10 första vinner en årsförbrukning mat!

Mat som vi alla här hemma hoppas vinna, med hjälp av er go´vänner och ert tålmodiga röstande! Hoppas kunna återgälda när ni tävlar för något behjärtansvärt en annan gång!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Rösta och hjälp oss hjälpa..

sack-vinnie14

8159 !!! Lägg numret på minnet, och klicka in det varje dag fram till lucia! Det är nämligen ”Mini-Vinnies” nummer i Royal Canins stora fototävling, där jag hoppas du går in och röstar varje dag!

Delad glädje är dubbel glädje, och vinner han kattmat för ett helt år skänker vi allt till närliggande katthem. De tio med flest röster får pris, och han ligger redan bland de 20 främsta!

 

stock-triton4

 Så hjälp oss hjälpa, genom att gå in på http://kattensdag.royalcanin.se/ och skriv in nummer 8159 eller namnet Mini-Vinnie! Tack på förhand go´vänner, och vi  här hemma håller förstås alla tassar och tummar.

Det här att tävla för att kunna hjälpa lyste förstås upp den här annars så blöta mörka veckan. Tur ändå att inte alla är så väderkänsliga som jag, för då hade det varit alldeles nattsvart.

 

ris-artemis5

 Fast även Artemis förundrades över hur vår härliga allmänning, inbäddad i nyfallen snö, på bara någon dag återgått till att vara en risig grusöken. En lång stund blev han sittande funderande!

Sedan var det över för hans del och precis som bröderna förlikade han sig med att snön försvunnit och gräsmattorna lyste gröna igen. Svårare för mig, som först i dag börjat komma över förlusten.

 

svans-artemis33

 För i dag var det faktiskt lite vår i luften, och jag kunde inte annat än glädjas åt Artemis! För så fort det torkat upp lite på gräsmattan tog han chansen att lufta sina älskade pälssvansar.

En lång stund bjöd han oss andra på underhållning i gröngräset, där han kastade, fångade, hoppade och dök efter dagens busigaste pälssvans. Hela tiden med sin egen svans rakt upp i vädret!

 

busa-vinnie3

 ”Mini-Vinnie” verkade också få vårkänslor och började tassa bland höstlöven under buskarna. Där busade han med sig själv tills han fick tjock svans och sådant där sibbefnatt.

I nästa stund satte han fart över gården, fick Febus med i leken och sedan åkte de ihop så tussarna rök. Det gick så hett till att vem som helst kunde tro att de slogs på blodigt allvar.

 

bus-brod4

 Men inte heller! De bara roade sig bara på bästebröders vis och ”kramades” så länge krafterna räckte. En stund senare pustade de ut utan att det syntes minsta lilla skråma på någon av dem.

Helt otroligt då det går så vilt till att jag, gammal som jag är, inte för allt i världen skulle vilja vara med. Slåss gör jag bara när det verkligen gäller, som om det dyker upp en inkräktare på gården!

 

bus-febbe5

 En stund senare var det Febus tur att ta initiativet och bjuda upp till en ny omgång. Han satte sig på span bakom krukan med ljung, och där satt han kvar när jag tassade in till arbetsmaskinen.

Med det tackar jag för mig, önskar er alla en fin vecka och hoppas förstås att ni stannar upp och röstar på ”Mini-Vinnie” varje dag, även om ni har fullt upp inför första advent!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Högt och lågt i flygande fläng

flyg-artemis4

Hej mitt vinterland, hälsade Artemis och hoppade högt av glädje, när han lämnade lillstugan och landade i den mjuka vita snön! Lyckan var fullständig, och det fortsatte komma mer.

I ett huj försvann vår grå och trista stad och förvandlades till ett ljust sagolandskap. Snön lyste vit på taken, och i går strålade solen från en klarblå himmel efter höstens hittills kallaste natt.

 

snobus-tritte13

 Till och med gamla tråkiga jag fick glädjefnatt och for omkring i snön som en stolletok! Tyckte mig höra mystiska ljud och känna spännande dofter där nere under det vita täcket.

Så har det alltid varit, och så har jag hållit på ändå sedan jag var liten! Jag fullkomligt älskar att gräva och dyka  i snön i förhoppning att hitta någon lite mus eller annan ”kompis” därunder.

 

snobus-tritte11

 Till råga på allt fick jag vara lös ute på allmänningen och rusta av mig på de större gräsmattorna där. Grävde mig i full fart neröver slänten och höll på att dratta rakt in i ölandstokarna nedanför!

Tänk vad lite snö kan göra med en gammal sur gubbe, som jag sägs vara både då och då numera. Fast det är väl inte så illa som det låter, utan mest när matte kommer med kammen och borsten.

 

flyg-febbe4

Om jag grävde mig ner, så välkomnade Febus sin vana trogen snön på hög höjd i flygande fläng! Det var ingen hejd på hans vilda framfart och han for fram som ett jehu i luften.

Men han gjorde inte minsta försök att ta sig ut genom det nybyggda kattstoppet och upp på staketnocken. Faktiskt har han aldrig ens tittat åt det hållet sedan allt var klappat och klart.

 

snobus-febbe14

 I stället smög också han runt och höll koll på allting, som han tyckte rörde sig under snön. Hittills har varken han eller jag lyckats dyka på och få upp något, men skam den som ger sig.

Vi har båda sett hur räven, i naturprogrammen på tv, dyker ner i snön och kommer upp med ett byte. Men den är tydligen skickligare än vi, och har dessutom längre nos att stoppa ner i snön.

 

sno-mi-vi7

 ”Mini-Vinnie” vadade som vanligt omkring i snön och busade med sig själv på sitt alldeles eget sätt! Han är helt fenomenal på att fiska med framtassarna, och det ser nästan ut som han simmar.

Blöta blev vi som ni alla säkert förstår, då det alltid fastnar massor med snö på magen, som vi måste in för att smälta. Värre och värre blev det också ju närmare nollpunkten temperaturen steg.

 

trapp-broder9

 Blöt blev också den rara duvan, som satt på staketet och tvättade sig i hällregnet. Den vände nästan ut och in på vingarna, för att bli ren under, och tvätta sig var alltså svaret på frågan.

Ganska lätt då hela inlägget handlade mest om regn och rusk. Och till slut har matte och jag kunnat räkna ihop två rätta svar! De flesta av er gjorde det tyvärr onödigt svårt för er.

Grattis säger vi därför i dag till familjen Gullberg / Johansson i Staffanstorp och Kerstin Strömberg i Sundbyberg, som har var sin pälssvans att vänta med posten. Och med det önskar vi er alla en fin-fin vecka och hoppas förstås att snön får ligga kvar!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Den som väntar på något gott…

 

spring-triton10

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge! Så heter det av gammal hävd, men nu är det nästan så att jag känner mig lurad och börjar tvivla.

För dag efter dag har vi bröder tassat runt på allmänningen och letat utan resultat. I stället har gräsmattorna lyst grönare än någonsin efter att husse krattat löv hela veckan.

 

spring-artemis4

Så här såg det ut när Artemis, så sent som i går eftermiddag, sprang sin kontrollrunda nere i slänten. Inte minsta spår efter det efterlängtade vi varit på jakt efter hela veckan.

Och det trots att tanterna och farbröderna i tv-apparaten visat bilder och varnat för storkaos runt om i landet. Och kaos tycks det också ha varit nästan överallt utom här hemma i Falun.

 

grinden-febus2

 De flesta av er har förstås redan fattat vad det är vi bröder varit på jakt efter hela veckan. Och som vi hoppats, längtat och väntat på den första snön känner vi oss grymt lurade på konfekten!

Medan det öser ner runt omkring oss blommar fortfarande mattramen utanför grinden. Ser nästan ut som om det vore sommar här, fast det varit flera grader kallt dygnet runt på slutet.

 

tittut-broder1f 

Kylan har också gjort att vi väntat än mer på att himlen äntligen skulle öppna sig även hos oss. För inbäddade i rena mjuka snön, känns det redan betydligt behagligare att vara ute.

Som det nu blåst svinkallt på gården har vi mest hållit oss inne  och turats om att sitta i fönstret och vänta på snön. Men den har som sagt låtit vänta på sig, tills i dag då några flingor äntligen slitit sig.

 

snostug-vinnie2

 Först ut att kolla den vita varan var ”Mini-Vinnie”, som dock tog skydd i den varmbonade lillstugan. För det blåste mer än det snöade, och vi fick nöja oss med ett flortunt lager på gräsmattan.

Det räckte i alla fall för att väcka hoppet om att det finns snö där uppe så det räcker även åt oss. Hoppas innerligt vår önskan går i uppfyllelse, så vi kan träffas ute i en snöhög nästa helg!

 

allhelgonaljus8 

På tal om helg har det varit allhelgona och lugnt och fridsamt här hemma. Matte har som alltid tänt ljus för bröderna Tabbe, Oskar, Kalle och Nisse, som i många år hjälptes åt att vakta gården före oss.

Hoppas ni haft det lika fint hemma hos er, och att ni tänker på lillpippis när det nu blivit kallt. Tänk också på att alltid bära reflexer, ute i mörkret, så ni går tryggt och vi kan ses igen nästa helg!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Ps. Frågan om duvan låter jag gå vidare ännu en vecka, och hjälper er på traven med att den gör någonting som vi alla förhoppningsvis gör varje dag! Titta gärna tillbaka till bloggen för två veckor sedan om du missat frågan, och även om du svarat får du gärna svara igen! Än en gång, lycka till! Ds.

Tänk ändå vad åren går…

hostskog-triton16

Tänk ändå! I går fyllde jag sju år, och matte kom ihåg min födelsedag!!! Det har inte hört till vanligheterna på senare år, även om jag förstås alltid blivit firad med råge i efterhand.

Så jag klagar inte, men blev glatt överraskad, när det nu började pussas och fjäskas för mig redan dagen innan. Och förklaringen till den plötsliga brådskan gjorde mig förstås ännu gladare.

 

host-skog-triton17

Husse och matte hade hört att fredagen skulle bli veckans vackraste dag och ville förstås att jag skulle få fira den i skogen. Och bättre medicin mot min smygande höstdepp finns inte att få på apoteket.

En sprillans ny säkerhetssele med reflex, fick jag som present, till mattes och mina mörka stadspromenader i höst och vinter. För jag är den ende av bröderna som vill vara ute i trafiken!

 

hostskog-triton13

Åter till skogen, och höstens i särklass soligaste dag! Enda molnet på min himmel var en ”pippis med motor och snurrnäbb”, som for runt och surrade ovanför oss gång på gång.

Det heter helikopter vet jag nu, fast när jag var liten trodde jag att allt som flög i luften var pippis. Men tiderna förändras, och vi med dem, och som vuxen klok sibirier vet jag alltså bättre.

 

lill-triton11

När jag nu ändå är inne på hur det var när jag var liten, kan jag berätta hur det kom sig att jag kom till Falun och började blogga på Falu Kuriren, som blev Dalarnas Tidningar och nu är Mitt Media.

Husse och matte hittade mig på nätet efter att deras då 14-årige lillebror Nisse förlorat sina äldre storebröder och behövde en kompis. De hittade mig tillslut i Brandalsund och lyckan var gjord!

 

nisse-tritte12

 Den 19 januari 2010 hämtade de mig hem till världens snällaste Nisse, som från att ha varit lillebror blev storebror år mig! En klippa att luta sig mot, som välkomnade och lärde mig allt jag kan i dag.

Och det är inte lite, som jag sedan fått föra vidare till Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie. Kanske är det också för att jag är född på senhösten, och uppväxt ute i snön, som jag blev en riktig vinterkatt.

 

lill-triton9

 Aldrig ska jag väl glömma första gången husfolket trodde att de tappat bort mig och matte sprang gråtande runt kvarteret och lockade. Och det fast hon sett mig på strax innan.

Husse tog det lugnare och kollade noggrant gården och allmänningen. Det tog sin runda tid, men när han återvände genom grinden kunde han lyckligt ropa hem matte och berätta att han hittat mig.

Lilla jag hade lyckats klättra upp på farstukvisttaket, och där satt jag och tittade på skådespelet nere på gården. Så liten att jag knappast syntes i snön, men jag kan lova att lyckan var fullständig!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 Ps. Förra veckans tävling låter jag gå vidare en vecka till, då det varit dåligt med rätta svar. Så titta gärna tillbaka på förra veckan inlägg och försök lista ut svaret med chans att vinna pälssvansar! Ds.

Mörkret smyger sig på…

 

smyg-triton6

I helgen blev det inte mycket annat än att söka skydd för regnet, som till och med bjöd på inslag av snö. Den försvann visserligen lika fort som den kom, men gav ändå en försmak av vad som väntar.

Nog så tidigt, men det är det mesta ute i naturen i år! Inte minst lillpippis, och jag tänker då på alla talgoxar och blåmesar, som invaderat matstället och är hungrigare är jag någonsin sett dem förr.

 

blad-artemis5

En sak till, som jag tänkt på den senaste veckan, är hur mörkt det är långt in på morgonen och blir tidigt på kvällen. På slutet tycker jag knappast att det blivit riktigt ljust på hela dagarna.

Det eviga gråvädret har förstås gjort sitt till, men visst har det blivit väldigt dassigt i luften på slutet. Hoppas fler än jag har märkt av det, så att det inte bara är min gamla höstdepp som smyger sig på.

 

maten-kaja3

Hungrig är förstås också vår älskade Kaja, som numera hämtar nystekt ”pannkis” genom köksfönstret. Underhållning som slår det mesta, när matte serverar henne direkt i näbben.

En bit, två bitar och tre bitar försöker hon få med sig efter att först ha ätit sig mätt på matplatsen utanför fönstret. En balanskonstnär av den högre skolan, som vet att hålla näbben högt.

 

humle-febus2

En som lyckligtvis lämnat de höga höjderna bakom sig är däremot lillebror Febus. Han smyger numera hellre i buskarna, när han inte som här sökt regnskydd på bänken under takutskjutet.

En humlekvist med kottar har han släpat med sig av bara farten, och har inga som helst problem med den. Verkar nästan som om han stoltserar, där han sitter och visar upp sig för oss andra.

 

bleck-vinnie1

Allt medan ”Mini-Vinnie” tufflar på och försöker slippa undan regnet på på fönsterblecket utanför köket. Han vet att det är där vår Kaja hämtar ”pannkisen” och vill förstås vara med på kalaset!

Märkligt nog kommer ingen bevingad matgäst inom synhåll så länge han håller till där! Och det trots att han smyger och försöker göra sig så liten och osynlig som möjligt bakom ljungen i blomlådan.

 

duvvinge5

Men en bit bort sitter en annan fågel och beter sig ytterst märkligt på staketet. Det är en duva som ser ut att ha fått slagsida på vingen!!! Nu undrar jag om du förstår vad den pysslar med?

Tror du dig veta svaret, mejlar du det till gpia.persson@outlook.com Bland de rätta svaren drar vi tre vinnare av pälssvansar, för att lysa upp höstmörkret lite extra så här i slutet av oktober.

Senast på lördag måsta jag ha era svar för att kunna presentera vinnarna i nästa blogg. Och till dess önskar vi alla här hemma er alla där ute en så trevlig vecka det går att ha i höstrusket!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Från vilovecka till kärleksdag

 

trott-triton2

Vilodagen känner vi alla till, men viloveckan är mer dunkel och av privat natur. Den har just passerat hos oss här hemma, och infaller som oftast andra veckan i oktober.

Det är då det börjar det bli tomt och tråkigt på gården. Är grym älgjakt i skogen, så vi inte törs ut, och känns varken sommar, höst eller vinter.

 trott-broder26

Därför har vi ägnat den här gråkalla veckan åt att vila oss i form inne i stuguvärmen hos husse och matte. Och det är inte så tokigt det heller, då det bara händer någon enstaka gång om året.

Nu laddar vi för att våga ut i skogen igen, och så förstås lysa upp trädgården med lite färggrant höstpynt. Gula och lila blommor, som tål frost, och ljung i ännu fler nyanser.

 trott-broder27

Då blir det säkert trivsamt igen, men som sagt den senaste veckan har vi har vi mest njutit av skön avkoppling med myskvällar i tv-soffan. Och det har nästan känts rätt, efter att vi knappast annat än sovit inne i sommar!

Men får vi nu bara till det med lite blomster och ljuslyktor ute på gården, blir det säkert mysigt igen. För jag har ju min skrivarstuga och bröderna lillstugan, när nu vår lille ”höstkotte” krupit till kojs inför vintern.

 

trott-broder12 

I morgon firar vi här hemma, då 17 oktober är vår alldeles speciella kärleksdag. Just den här dagen, för två år sedan, hämtade nämligen husse och matte hem allas vår älskade ”Mini-Vinnie” till oss.

En dag vi aldrig kommer att glömma, och som nästan känns större än våra födelsedagar. För från den stunden har vi tre storebröder haft världens bästa minibror att älska och ta hand om dygnet runt!

 

trott-broder18

Så fast det blir mörkare och mörkare känns det ändå som om vi går mot ljusare tider. För med gården prydd och upplyst, och den älskade skogen vår igen, har vi bröder säkert mycket att se fram emot.

Och det har säkert ni också, då hösten kan vara fin även om min efterlängtade indiansommar ser ut att utebli i år. Men lyckas bara solen leta sig fram mellan molnen finns möjligheten att vi får njuta ändå.

 

klematisen

Glädjande i sammanhanget är att vår vackra klematis klarat frostnätterna, och nu är står vit som täckts av snö. Kanske inte så konstigt, för efter alla svar vi fått tyder det mesta på att den heter just Sommer Snow, Paul Farges!

Tack alla rara vänner, från när och fjärran, som försökt hjälpa oss få veta vad det är för skönhet vi har i vår trädgård. Nu vet vi att den har sitt ursprung i Ukraina, är starkväxande och passar perfekt hos oss robusta sibiriska katter!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Undrens tid är inte förbi…

klematis-triton5

Här myser vi i lugn och stilla frid efter de senaste veckornas uppståndelse med staketbygge och kattutställning. Det märks att hösten är här och sommarblommorna gjort sitt för i år.

Den enda som rör på sig, och växer så det knakar, är klematisen vid sidan av trappan. Aldrig har den väl skjutit i höjden, växt på bredden och prunkat så sagolikt som den gör just nu.

 

klematis-artemis5 

Det skira vita blommorna blir bara fler och fler, som till och med letar sig in genom räcket till farstukvisten. Lyckligtvis har den också klarat frostnätterna och fortsätter lysa upp trädgården.

Vi har haft den vid väggen i flera år, men det är först nu i höst har den slagit ut i full blom. Det har den nästan aldrig hunnit med förut, utan frusit bort, när den varit full i knopp som aldrig fått slå ut.

 

hostsol-triton7

Vore roligt att veta vad det är för sorts klematis, eftersom  ingen som sett den vet vad den heter! Så känner du som läser det här igen den, tala gärna om det då den verkar vara okänd i våra trakter.

Det är sådant där Artemis och jag legat i höstsolen och filosoferat över, medan lillpippis flugit ut och in i klematisen mellan besöken på matstället.  Och i början av veckan bjöds vi verkligen på strålande dagar.

 

hostsol-artemis10 

Trots en och annan minusgrad nattetid visade termometern vid fönstret på över 30 grader under förmiddagstimmarna. Så vi passade verkligen på att suga ut det sista av sommaren Artemis och jag.

Småbröderna däremot har ägnat sig åt varandra hela veckan. Febus har återfått sitt gamla mys och lämnat staketet därhän! I stället har han busat med sin ”Mini-Vinnie” som på den gamla goda tiden.

 

hyll-febus6

De senaste dagarnas blåst och regn har fått dem att dra sig tillbaka och mysa på hög höjd i uthuset. Husse och matte har till och med vågat låta dem vara ute med oss lite i mörkret om kvällarna.

Väl inne ligger Febus sedan på husses fötter eller bredvid matte i soffan hela kvällarna. Det är precis som han tycker att vi hade för dåligt kattstopp på staketet förut och nu känner sig nöjd och belåten.

 

taket-vinnie8

 ”Mini-Vinnie” är förstås jätteglad över att ha fått tillbaka sin ”gamla” Febus! De kör race så det ryker här hemma och vi andra får ducka om kvällarna. Men jag kan lova, att det gör vi så gärna!

För det är så underbart att Febus blivit sig själv igen! Häromdagen testade matte honom när de skulle ut på promenad, och lät honom tassa lös ut på allmänningen, medan hon själv gick tillbaka in genom grinden.

klematis2Vad tror ni hände? Jo, Febus vände därute, kom tillbaka och satte sig utanför grinden för att vänta på matte och selen! Undra på att vi är lyckliga hela familjen, och i skrivande stund ligger han och hjälper matte med bilderna.

Slutar med en bild på vår spännande klematis, som är så skir och fin att den nästan ger vårkänslor. Njut av den, och en riktigt fin oktobervecka önskar jag är er, när regnet fallit ner och solen visar sig igen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Vinnie

Pusskalas på domarbordet

lugnet-vinnie22

Det blev pusskalas direkt när ”Mini-Vinnie” kom upp på domarbordet inför publik! Han lockade fram de varmaste känslor hos Diana Di Natale, som var så där riktigt gosig honom under hela bedömningen.

Säkert kände den italienska domaren att ”Mini-Vinnie” var blyg, utan oss bröder, ute i vida världen. Så hon  pussade honom gång på gång, och han såg verkligen ut att trivas i hennes mjuka famn.

 

lugnet-vinnie24

Men Diana Di Natale tyckte inte bara om honom! Hon tyckte också att han var söt, om än lite väl gullig, och gjorde honom till vinnare i sin klass. Det betyder att han blev Ex 1, fick cert och rosett.

Men när han sedan skulle upp till nominering, missade matte det så domaren var tvungen att ringa efter dem på mobilen. En miss som resulterade i en rufsig katt och att ”Mini-Vinnie” blev utslagen.

 

lugnet-vinnie26

Men Diana Di Natale tittade fortfarande kärleksfullt på honom och sa next time, next time… Så matte och ”Mini-Vinnie” var jättenöjda med dagen, och han kramade stolt fast rosetten med svansen.

Och tror ni inte att våra goa bloggvänner från Gävle, kom med rosor i krukor av silver och guld. Det är ju allas våra färger, och som ”Mini-Vinnie” har båda av. Fast rosen i silverkrukan var mest till mig!

 

lugnet-syrran1

Dagen höjdpunkt för ”Mini-Vinnie” var förstås att få träffa sin sötaste kullsyster  Yakima och ha henne i buren snett mitt emot hela dagen. De visade sig vara lika som bär!!! Både till utseende och gosighet.

Hon var ute på sin första utställning, och charmade sin domare precis som ”Mini-Vinnie”! Hon blev också Ex 1 och belönades med cert och rosett! Så det var snudd på familjelycka ute i vida världen.

 

lugnet-vinnie27

Hjärtevarmt för ”Mini-Vinnie” och matte kändes det förstås att så många av er rara bloggvänner kom och kramade om dem där uppe på Lugnet. Ni är guld värda, som hjälptes åt att göra det trivsamt hela dagen!

Jag hoppas båda visade sig från sin bästa sida, och att ni fick känna hur mjuk och go ”Mini-Vinnie” är fast han fortfarande är lite blyg. För jag kan lova att han kom hem som en vinnare med svansen i vädret!

 

lugnet-vinnie32

Ett jättefint utlåtande fick han också av domaren Diana Di Natale, som skrev excellent på det mesta och sammanfattade bedömningen med att han var en söt men lite blyg pojke!

Och bäst av allt hon hade inga kommentarer om färgen, som hon sannolikt sett mer av nere i Europa! Där verkar den också vara på god väg att bli godkänd med både silver och golden på samma katt.

 

lugnet-vinnie31

Vad jag förstår skötte sig ”Mini- Vinnie” som en prins på utställningen, även om han mot slutet tröttnade ur och började längta hem. Det visade han med att krypa ner i den kära röda väskan och slå sig till ro där.

Nu är uppståndelsen över för den här gången, och han är lyckligt hemma och ute i trädgården igen. Här skiner solen från en klarblå himmel, och till er alla från oss alla förhoppning om en fortsatt fin höstvecka!

Tassekram Trton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

[PP1]