Vi ses i morron söndag

Go morron bästa vänner! Triton här!

Hoppas alla som hört av sig fått svar med tid och rum för vår lilla Öppna Trädgård i morron söndag.

Ser fram emot att träffas på riktigt och inte bara i arbetsmaskinen. Så väl mött i solen hemma  på Elsborg.

Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis

Veckans Triton om åsksjukan

Puh, vilken seg vecka! Jag har varit mer eller mindre åsksjuk all den stund, och sussat sött hela dagarna till framåt kvällningen.

Den kvava fuktiga luften har klubbat mig fullständigt. Jag har somnat var jag är lagt mig och sovit som en stock fast det lyst och mullrat där uppe.

Lillebror Artemis har konstigt nog inte  känt av vädret lika mycket som jag. Han har både smugit ut före mig om kvällarna och varit ute längre än mig på nätterna.

För jag har känt av det märkliga trycket i luften så tungt att jag lagt mig till ro ute på farstukvisttaket redan vid midnatt. Och det har jag gjort fast  lillebror fortsatt fjärilsjakten nere på gården både en och två timmar till.

Jag vet då rakt inte vad det beror på. Det kan väl ändå inte vara åldern som börjar ta ut sin rätt!!! Jag är ju bara ett år och nio månader och har inte ens växt färdigt än.

Vi sibirer är en så storväxta, och utvecklas så långsamt, att vi lär ska hålla på och växa tills vi fyller fem år. Då kan ju jag inte vara på väg att bli en gammal trött farbror redan nu.

Nej, nog måste det vara åskan i luften som slår knock out på mig och bara ger  lillebror en liten lätt smäll. Men visst undrar jag om det är fler som känner som jag och blir så här riktigt mosiga av åskan i luften?

Maken till regnväder som det som brakade loss i natt har jag då knappast skådat. Kanske för att jag fortfarande låg på farstukvisttaket när det plötsligt börja störta småspik från himlen.

Det gick på nolltid, och lillebror som var ensam ute i mörkret hade fullt upp att ta sig upp på trappan. Lite rädd var han väl också 0ch kröp ner i soffan efter att ha blivit torkad torr. Men han håller faktiskt äntligen på att tuffa till sig lite!

I dag började dagen med att solen sken från klarblå himmel och då kändes det direkt lite bättre. Men den där konstiga luften fanns  kvar och kändes i huvudet på mig. Och mycket riktigt, efter en timmet öppnade himlen sig igen.

Det är snudd på så att jag börjar tro att jag kan spå väder på riktigt. Och då hoppas jag verkligen att det där som kallas högtryck drar in, och gör fint väder nästa söndag så vi kan träffas i trädgården.

Vill du hälsa på  i min lilla Öppna Trädgård mejla då matte pia.persson@dt.se om du inte redan gjort det. Då får du ett mejl med vägbeskrivning och tid i slutet på veckan.

Men som  jag skrivit förut, så måste jag ha bra tass med vädergudarna. För solen ska skina annars får vi skjuta upp det en vecka. En blöt trädgård är ju inte mycket att träffas i och fika.

Men jag hoppas och tror att ett sånt där högtryck, som gör en piggelin och klar i knoppen, är på väg och når fram till nästa helg.

Tassekram från sibiren Triton med lillebror Artemis

Veckans Triton om allergener

Det talas om att gå över ån efter vatten och att inte se skogen för tallar. Och visst är det lätt att bli hemmablind kom jag på i går.

För jag har ju alldeles glömt att berätta att lillebror Artemis och jag är vänliga i dubbel bemärkelse. Vi är inte bara vänligt sinnade utan också vänliga mot människor som tycker om katter men inte tål att umgås med dem.

Jag tänker alltså på människor som är allergiska mot katter. Vi har haft påhälsning av flera stycken, som kommit för att de velat testa att gosa med oss.

De har klarat det utan att reagera med rinnande näsa och kliande ögon och andnöd. Och det lär ska bero på att vi sibiriska katter saknar, eller nästan saknar, nånting som heter FEL D-1. Ett protein som andra katter har och som orsakar allergi hos många människor.

Att vi sibirer är vänliga på det här sättet har länge varit känt i kattkretsar. Men nu har också de lärde vid universitetet UC Davis i USA  kunnat bevisa att det verkligen förhåller sig så här.

Självklart finns det människor som ändå  inte tål oss, då allergi är väldigt olika hos olika människor. Runt om i landet finns det därför testhem med sibirer, som allergiker kan besöka för att känna hus det känns.

Vi är inget sådant testhem, men självklart är du som bor i närheten välkommen hit och ”nosa” på oss. Matte har själv kompisar som tvingats flytta sina tidigare katter, just på grund av allergi, men nu lever gott med sina sibirer.

Så vi har verkligen sett på nära håll att det är sant. Och även de som reagerar på oss sibirer gör det mindre än på andra katter. Så vill du testa är du välkommen att höra av dig.

På tal om välkommen så funderar jag starkt på att ha Öppen Trädgård, här hemma sista söndagen i juli, för att få visa upp mig och mina älskade rosor. Lillebror Artemis kommer naturligtvis också att vara med, men som ni vet så är han fortfarande lite försiktigare än jag.

En fika i trädgården och lite ”kattsnack” hoppas matte och jag att skulle sitta bra. Jag återkommer om det nästa söndag, men ni får gärna redan nu mejla matte om ni känner för att hälsa på oss. Adressen är som vanligt pia.persson@dt.se

Vill också passa på att tala om att nästa helg, både lördag och söndag, är det kattutställning på DalaTravet Romme i Borlänge. Lillebror Artemis och jag ska inte vara med, men matte ska i vanlig ordning dit och skriva för prasseltidningen fast hon har semester.

Det må hon nu göra, då hon lovat på hedersord att lämna arbetsmaskinen hemma hos mig. Så jag spånar vidare på min Öppna Trädgård helgen därpå och hoppas vädergudarna är med mig.

Det har varit lite si och så med det den här veckan. Ett par hela dagar har faktiskt kort och gott regnat bort. Men inget ont som inte har något gott med sig!

Det bästa med alldagsregn är att springa ut och blöta ner sig för att komma in och bli torkad torr av matte. I början är hon hur gullig som helst, men på tionde vändan och tjugonde torkningen börjar hon knorra.

Fast som den matte hon är, fortsätter hon torka ändå. Både lillebror och mig ända tills det slutar regna!

Tassekram från sibiren Triton med lillebror Artemis

Veckans Triton om magfjärilar

Jag har fjärilar i magen, och det har jag haft hela veckan. Inte såna där fjärilar som ni människor får när ni ska till tanddoktorn eller spelar på hästar! Nej, riktiga fjärilar som jag, i skydd av mörkret,  tassat till i luften och slukat med hull och hår.

För nu är de här de där små, bruna, vita och grå! Varje kväll kommer de indansande under grindlyktan så fort det börjar skymma. Sen valsar de runt här hemma i trädgården, på lagom höjd för att lillebror Artemis och jag ska kunna hoppa rakt upp och slå ner dem med framtassarna.

Efter det ligger vi som förstenade innan vi vågar lyfta på jakttassen och kolla om det ligger nåt liten byte i gräset under den. Om vi lyckats gäller det att snabbt som attan få ner nosen och sluka nattvingen innan den flyger iväg igen.

På gott och ont, för en del av dem smakar för bedrövligt illa!!! Men det finns ingen tid att vara sparsmakad, där ute i mörkret, om man ska få nånting i magen. Så det är bara att bita ihop och hoppas att nästa nattvinge smakar bättre.

Nu är det inga såna där stora färggranna fjärilar, som pryder blommorna om dagarna, som vi tar. Nej, det är bara de där små nattsuddarna, som i hundratal bjuder upp till dans på baktassarna och väcker jaktlustan.

Dagfjärilarna skulle säkert ge mer i magen. Men när de hälsar på är det så varmt och vi så trötta att varken lillebror eller jag orkar röra dem. Och lika bra är väl det, så de får vara kvar, så få som de är.

För hur man än vänder och vrider på det, så är vi katter och katter är nattdjur. Och kattliv, när det är som bäst, är att få vara ute och jaga småvilt på det här sättet till långt frampå småtimmarna. Det behöver bara husse och matte bara titta på oss för att förstå, då vigheterna vi bjuder på är är cirkuskonst på hög nivå.

Visste ni förresten att den sibiriska katten i sitt hemland länge använts som just cirkuskatt. Synd bara att  lillebror Artemis och jag helst jagar i mörkret och därför är svåra att se. För annars kunde vi ha startat en minicirkus under namnet Sibir Elsborg.

Hur som helst börjar ”publiken” här hemma tröttna framåt midnatt men får snällt finna sig i att sitta kvar nån timme till. För det är stört omöjligt för husse och matte att få tag i nån av oss i den lummiga grönskan. Så det är bara att vänta ut oss om de vill fortsätta att bo med oss.

Först mellan kvart över ett och halv två på natten brukar lillebror Artemis ha fått nog. Då knatar han helt sonika in på egna ben för att få lite spraygrädde att sova på till natten. Jag hänger förstås på, lydig som jag är, fast jag tar vägen över farstukvisttaket, så matte får hoppa ut och hämta mig.

Lyckan att jaga nattfjärilar i mörkret är nåt helt nytt för mig fast jag fanns här den här tiden i fjol. Men det var precis då som lillebror kom, och vi naturligtvis inte fick vara ute så sent om kvällarna.

Då saknade jag inte nattfjärilarna, för det man inte vet att finns det saknar man inte. Men nu när jakten är i full gång hoppas jag innerligt att matte inte vet hur mycket smått och gott lillebror och jag  sätter i oss i skydd av mörkret.

Visste hon det, skulle hon säkert bli jätteorolig. Men det hon inte vet, det lider hon inte av.

Så sant som det är sagt, och tack och lov för det!

Tassekram från sibiren Triton med lillebror Artemis

Veckans Triton om tre höjdare

Tänk ändå så rätt jag hade om att den riktiga sommaren började när matte fick semester från prasseltidningen. För visst har det varit grymt varmt och skönt nästan dygnet runt den senaste veckan. Rena höjdarvädret!

Ändå är jag ju ingen sån där väderspåman eller meteorolog, som det minsann lär heta på finspråk. Nej, jag hoppades bara så där riktigt mycket, att det skulle bli sommar på riktigt, när matte fick tid att vara ute med oss hela tiden.

Fast ska sanningen fram så kan jag då inte minnas att jag nånsin varit så erbarmligt slö och lat som den här senaste veckan. Det har varit stört omöjligt att uträtta nånting vettigt för både lillebror Artemis och mig.

Dagarna har bara förflutit i stilla mak på den svala jorden i skuggan under de tätaste buskarna. Fast om kvällarna  har det  förstås gått så mycket vildare till, för att hålla summan av kardemumman konstant.

Matte har satt ut vattenskålar åt lillebror Artemis och mig att svalka oss med, men det har då inte varit nån höjdare. Det är däremot det handgjorda fågelbadet, som vi fick i present av husses kompis att dricka ur och busa i.

Och busat har vi minsann gjort, så några pippisar har förstås inte vågat sig i och bada. Men vi har har haft fullt upp med att fiska pippisfjädrar som dråsar ner från luften och ligger och flyter på vattenytan.

Just ett fågelbad att plumsa i och svalka tassarna vill jag verkligen tipsa om för alla katter i sommarvärmen. Vattnet där är precis lagom djupt för att göra nytta men ändå inte blöta ner pälsen onödigt mycket.

För det är ju genom tassarna vi svettas, och står fatet i skuggan håller vattnet sig kallt ett bra tag. Så ett långgrunt fågelbad är ett riktigt höjdarbad att ha på gården!

Alla goda ting är tre. Så också den här veckan. Jag har nämnt sommarvädret och fågelbadet. Nu sist, men inte minst, kommer veckans vinnare i midsommartävlingen. För det är en höjdare att få göra någon glad!!!

Fantastiske Evert Taubes ”Rönnerdahl” var det förstås som skuttade ur sängen och dansade på ängen. Det visste  Maile Hedin i Falun, Gudrun Millerjord i Borlänge och Kerstin Nord i Stora Skedvi, som alla tre har två trisslotter vardera att vänta med posten.

Med det ansluter jag och jag mig till lillebror och kryper in under buskarna för en eftermiddagstuppis. För nu är jag så ”pömsig” att det  nästan känns som om det skulle börja blixtra och dundra där uppe igen.

Allt gott önskar jag er innan John Blund tar över även för mig i buskarna till framåt natten!

Tassekram från sibiren Triton med lillebror Artemis