Ho-ho se upp för berguven!

Ett varningens ord är på sin plats! Gruvuven flyger lågt över Falun medan lillebror Febus ”flyger” högt.

En smått oroväckande upptäckt när det börjar mörkna om kvällen och uvfadern är på jakt efter mat.  Vi vet att han har en familj att försörja i Stora Stöten, och inte drar sig för att ta en katt.

Den senaste veckan har uvfadern synts på span på flera tak mitt i stan. Och det just när lillebror Febus hittat kaprifolen och svingar sig upp i skyn med väldans fart.

För tro inte den här lille herren nöjer sig med farstukvisttaket. Nej, han fortsätter gladeligt upp över kaprifolen tills han når nästan ända upp till hustaket.

Matte höll på att få hjärtsnörp första gången hon såg honom hänga däruppe i riset och vaja för vinden. Dessutom syns han ju vida omkring så skinande vit som han är den lilla ”lammungen”.

För det är snudd på att jag börjar tro han är ett litet lamm. Han är nämligen så mjuk i pälsen, att alla som rör honom blir alldeles  till sig och  bara vill gosa mer.

Dessutom leker han med vårt ljusblå fårskinn, och drar det med sig som en kompis, ända ut på farstukvisten och ner på gräsmattan. Så det är nästan så jag tror, att han själv tror, att han är ett litet lamm.

Må vara hur det vill med det. Men from som ett lamm är han i alla fall inte! Och varför skulle han vara det, en liten busig kattunge som han är.

Ska jag vara riktig ärlig är han faktiskt t både jättesnälll och jättego, även om det mest är husse och matte som får smaka på den sidan. Artemis och jag får som oftast smaka på den andra.

Till oss kommer han mest när han vill busa, och då är det ingen hejd. Fast sedan han hittat fårskinnet och börjat flyga högt, har han roat sig själv hela helgen.

De första dagarna måste matte hoppa ut på farstukvisttaket och hämta  honom när han ville in. Det ville han så ofta att grannarna gjorde stora ögon och undrade om hon börjat cirkusträna.

Men i går eftermiddag hörde vi på nedervåningent hur det damp till på fönsterbrädan till sovrumsfönstret på övervåningen. Och nerför trappan kom en jättemallig liten Febus. Han hade lärt sig hoppa in själv!

Efter det klättrade han upp och ner ända till framåt kvällen, då han blev så trött att han frivilligt gick och lade sig och somnade i husses säng. Skönt för Artemis och mig, som fick en liten egen stund  att diskutera livets allvar, innan vi somnade vi med.

Livets allvar just nu är förstås gruvuven som nu seglar över stan sent  om kvällen och tidigt på morgonen . Jag vill höja en varningens tass för honom både när det skymmer och när det gryr.

Det går åt mycket mat uppe i gruvan, där han har fru och två stora ungar som inte lärt sig jaga än. Och att han kväll efter kväll drar ner över stan, måste betyda att han upptäckt att det finns gott om bra matställen här.

Så var rädda om er, så ska vi vara det om oss.

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och lille Febus

”Terroristen” går till attack

Kärt barn har många namn. ”Terroristen” är det mest gångbara på pysslingen här hemma! Just nu i alla fall.

För vad annat kan man kalla en liten vit ängel, som lyser av bus så fort han slår upp sina oskyldiga ljusblå ögon. Sedan tittar han uppåt, nedåt, framåt i sidled och till och med i kors innan han stjärtviftande siktar in sig på målet för attack.

I nästa stund hänger han om halsen på mellanbror Artemis eller mig. Eller så jagar han våra svansar och hoppar upp på våra ryggar, så vi känner oss som stora klumpiga ardennerhästar.

Jag måste erkänna att ”Terroristen”, eller Febus som han egentligen heter, verkligen är smal som ett streck och smidig om en katt i motsats till oss. Ändå är han ingen liten vekling, utan en rejäl lillebror med sina fyra månader och tre kilo.

Och det trots att han haft lite problem med magen. Fast det är bra nu, och egentligen hade han inte alls behövt ha de svindyra medikamenterna jag berättade om förra veckan.

Inte heller var det flugornas och spindlarnas fel, utan han hade av misstag fått kvar ägg av de där smala runda vita maskarna, som alla kattungar har i magen.

Det hade lett till att han fått nya maskar fast han fått medel mot dem innan han kom. Så det behövdes bara en spruta med gul pasta i munnen på ”Terroristen” för att magen skulle vara i sin ordning på ett par dagar.

Tack och lov för det! För lillebror Febus har ju varit satt på diet, då magen varit i olag. Det har betytt att Artemis och jag också snällt fått finna oss i att bara äta knaprisar, fast det kan smaka bra med lite godsaker, som fina fisken och spraygrädde ibland.

Nu är ordningen återställd på det planet, men jag ville berätta hur mycket elände masken kan ställa till med. Berätta det ifall att någon mer lillasyster eller lillebror är oförklarligt lös i magen.

Maskarna kan luras och finnas kvar om inte medlet tagit som det ska eller den lilla kattungen fått för liten dos. Då är det bara att göra om proceduren, så blir lilla magen glad igen.

Måste också berätta att matte fick världens chock i dag, när vi var ensamma hemma och husse var ute i skogen. Då var ”Terroristen” plötsligt borta och kom inte fram som han alltid gör när hon lockar Febbe-Febbe-Febbe!

Jag och Artemis såg att hon blev alldeles vit i ansiktet, hann tänka tusen tankar och krypa runt i de blöta buskarna, innan hon öppnade uthusdörren och han bara satt och väntade på att få komma ut.

Och visst var det skönt att  ”Terroristen” var hemma och inte hade kommit bort. För jag är faktiskt lite imponerad av hur glatt han alltid kommer springande med svansen i vädret så fort matte lockar på honom.

Där har jag lite att lära, för jag kan ligga alldeles still i buskarna och inte ge ett ljud ifrån mig när jag är på det humöret. Jag tycker det är jättehärligt att se matte springa runt och leta efter mig och locka med sin allra mildaste röst.

Fast hon känner mig numera , och slutar snart leta även om hon inte hittar mig. För hon vet att det aldrig skulle falla mig in att rymma hemifrån. Ska jag ut på äventyr ska jag det tillsammans med husse eller matte, och ska vi sova gör vi bröder det tillsammans alla tre!

Tillsammans har matte och jag med arbetsmaskinens hjälp också dragit tre vinnare, som alla visste att Fjäriln vingad syns på HAGA..

Lyckliga vinnare den här gången är Veronica Johansson, Stora Skedvi, Marie-Louise Lundh, Mora och Karin Persson, Borlänge. Två trisslotter vardera kommer med posten de närmaste dagarna.

Med det tackar jag för i dag och önskar er alla allt gott tills vi hörs igen!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och lille Febus

Fjäriln vingad och getingsting

Fjäriln vingad syns på… Ja, var då? Vet du det är du en vinnare! För det är veckans sommarfråga, när nu solen skiner och det är riktigt varmt och skönt.

Adressen är som vanligt [email protected] och trisslotter står på spel. Senast på lördag vill jag ha ditt svar, märkt Veckans Triton, för att kunna presentera tre vinnare nästa söndag.

Nu åter till fjärilarna här hemma på Elsborg, som sannerligen lyst med sin frånvaro i år. De få färgstarka skönheter, som prytt trädgården, har matte på bästa sätt försökt skydda från att bli jaktbyten.

Det är nämligen så att lillebror Febus är en jägare av stora mått. Han jagar allt som flyger i luften, hoppar högt och slår ner bytet med framtassarna.

Sedan tuggar han gladeligt i sig flugor, fjärilar, skalbaggar, spindlar och andra småkryp så det knastrar mellan mjölktänderna. Och lilla magen får snällt ta emot, tills den nu börjat protestera.

Det både känns och syns i kattlådan! Så nu är han satt på diet. Bara en sorts mat får han äta tillsammans med sånt där busgott brunt pulver, ur pyttesmå påsar, som jag fick när jag var liten och hade ont i lilla magen.

Min mage är nu inte så liten längre. Så det var tur att matte såg till att den blev ”reparerad” medan tider var. Annars hade hon nog varit pank vid det här laget, då pulvret, som heter Forti Flora inte bara är busgott utan svindyrt också.

Dessutom får lillebror Febus Pro-Kolin, som smakar jätteilla, ur en tub två-tre gånger om dagen. Allt för att lillla magen ska lugna ner sig och bli snäll och go igen. Och själv försöker han ta det lilla lugna i sin egenhändigt konstruerade lilla hängmatta.

Det är nu inte det lättaste, men mellanbror Artemis tar hand om honom på bästa sätt. Både när det gäller att hålla igång, och ta det lilla lugna som konvalescent.

För  en olycka kommer sällan ensam, och som grädde på moset blev han stungen av en geting i ansiktet i torsdags. Det har inte varit många såna heller förut, men nu duggar de plötsligt tätt bland blommorna.

Tack och lov hade ”pysslingen”  tur, för gadden tog mitt mellan ögat och nosen. Så båda klarade sig, och kinden svällde bara upp lite på ena sidan. Det räckte inte för att hålla honom lugn långa stunden, utan framåt kvällen var det full fart igen.

Det är liksom ingen hejd, och jag kan då inte minnas att jag varit så vild nån gång. Men det kanske är minnet som sviker. Ni som följt mig kanske minns bättre och något annat än jag!

Tassekram sibiren Triton med mellanbror Artemis och  lille Febus

Jobbigt, jobbigt, jobbigt…

Visst är han bedårande söt och rar. Men tro mig det är bara halva sanningen! Han är alldeles gruvligt jobbig också, för både mellanbror Artemis och mig.

Han är outtröttlig och ska vara med överallt. Enda friden vi har Artemis och jag, är mellan fyra och sju på morgonen när vi får göra gården själva medan han sussar sött mellan husse och matte.

Det är enda stunden jag har då jag kan sitta i lugn och ro och bara njuta av att se mig omkring, lyssna på pippis morgonsång och fundera över livets allvar. Den stunden behöver jag för att må bra och känna att jag har läget under kontroll.

Artemis har med åren blivit min förtrogna, så det känns bara bra om att vi gör sällskap ut i ottan och drar upp riktlinjer för den kommande dagen med Febus. Det händer mycket med honom varje dag nu!

Artemis har redan från första stund fallit för hans charm, medan jag, som är ett halvår äldre, är lite trögare och mer svårflirtad. Jag vill att rutinerna ska följas och att allting ska vara som det alltid har varit

Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig! Och faktiskt börjar jag tycka det känns skönt när ”pysslingen” Febus smyger upp bredvid mig och vill ha en slick av min sträva tunga.

Jag börjar till och med tycka att tycka det är roligt när han hoppar på mig ute på gården och jagar in mig i full fart. I början lär jag ska ha låtit fruktansvärt illa, så fort han närmade sig, men det är glömt och historia nu.

Han heter Febus men går som bekant under smaknamnet ”Ingenjören” efter att ha kopplat ur mattes arbetstelefon, saboterat laddarsladden och på samma sätt ”dödat” musen till husses arbetsmaskin.

Tack och lov verkar han ha tröttnat på det där farliga sladdarbetet, och jag anar i stället ett ämne till trädgårdsmästare när jag följer honom på gården. Ni skulle bara se hur tokig han blir han får hjälpa till att sätta blommor i jorden eller hittar en hink med sand.

Han gräver, snurrar runt och hoppar jämfota, eller vad den nu heter när man har tassar, medan han tittar i kors och det riktigt lyser i de ljusblå ögonen. Han håller igång så länge lampan lyser, och får fart på Artemis minsann!

Så visst livar det upp att ha en liten ”pyssling” att ta hand om. Tror faktiskt det var rätt medicin för både Artemis och mig, för att vi inte skulle gubba till oss i förtid.

Nu leker både livet och vi igen, tack vare en liten Febus!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

Vilken härlig dag…

Plötsligt hände det! Solen sken från en klarblå himmel och det blev somrigt varmt och skönt. Trädgården fylldes till brädden av rara kattvänner, som alla ville hälsa på och gosa med oss.

Till och med rara Maggie från Hedemora kom med strandbagen, som hon hade med sig i fjol och som jag somnade i då. Den gav mig återigen chansen att krypa undan en stund, och nu fick den vara kvar.

Hon hade inte hjärta att ta den med sig hem en gång till, och nu har även mellanbror Artemis upptäckt vilken salig sommarsäng den är ute i trädgården. Man ser allt  men syns inte själv!

Så söndagen blev precis så bra som jag hade hoppats på, och lillebror Febus skötte sig som en prins. Mellanbror Artemis och jag  var lite oroliga för att han med sina 15 veckor skulle tröttna ur, men han trivdes som fisken i vattnet med att bli pussad på magen och gosad med.

Så Artemis och jag  kunde ta det lilla lugna och tassa runt bland gamla och nya vänner. Lillebror svarade för underhållningen och charmade alla som kom i hans närhet!

Han höll igång bland alla kattvänner, tills han blev så trött att han såg i kors, men då var det redan kväll. Och först sent omsider somnade han omgiven av alla tänkbara spännande leksaker, som vi fått och testat tillsammans och lekt med sedan dess.

Vi har också hjälpt matte plantera och och byta krukor till de fina blommor vi fick . Därför har jag haft lite att bestyra och dröjt någon dag längre med bloggen. Hoppas ni förlåter det, bara den här enda gången!

Jag har ju också fått lov att smälta alla spännande intryck för att kunna sätta dem på pränt. Det går liksom inte bara att rusa sta! Men som det känns i dag, känns det så bra, att jag redan hoppas på en fortsättning nästa år!

För visst är det något visst med traditioner, och min Öppna Trädgård håller ju på att bli tradition. Och även om det inte så många som orkar bära mig så var det en och annan som klarade av det.

Från när och fjärran kom nya och gamla vänner, och gjorde sammankomsten extra spännande. Alla med egna små lurviga älsklingar troget väntande på husse och matte därhemma.

Lillebror Febus tassade från famn till famn och fotograferades från alla håll.  Pigg på att leka med allt och alla, och ständigt på jakt efter nya äventyr. Men han sov ovaggat hela natten vill jag lova.

Undra på det när alla ville känna på honom. Och hur många pussar han fick på magen den här söndagen kan jag inte ens gissa mig till! Men han stortrivdes helt klart med att få visa upp sig.

Soliga leenden överallt var det den här sommardagen när det inte föll en droppe regn över oss som samlats i trädgården. Så jag börjat nästan tro att jag har tass med vädergudarna, och det är i så fall en gudagåva att vara tacksam över.

Med det vill jag tack alla underbara människor, som kom och gjorde min lilla Öppna Trädgård till något stort för mig, mellanbror Artemis och lillebror Febus.

Och när vi skiljts åt för den här gången satt jag och mellanbror mellanbror Artemis en lång stund på långbordet och tänkte på viken fin dag vi haft tillsammans med alla rara kattvänner som kommit och firat med oss på Elsborg.

Husse och matte kallar numera sista söndagen i juli för Triton-dagen! Det är jag jättestolt över och firar den helst, som i söndags, i rara vänners lag!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus