Väldigt billiga just nu!!!

 

Vi är väldigt billiga just nu. Kostar inte många kronor om någon händelsevis skulle vilja ta hand om oss!  Enda kravet är att vi får följas åt och garanteras personlig service dygnet runt alla dagar i veckan!

 

 

Om det är mattes handled som spökar eller vårkänslorna som svallar vågar jag inte säg bestämt. Troligtvis är det både det ena och det andra, då handleden gjort att det blivit snålt med promenader i vårvädret.

 

 Det har i sin tur medfört en massa lagrad överskottsenergi, som måste ut på nätterna. Ska villigt erkännas att jag är husets värsting och tvingar upp matte, för att släppa ut mig, både två och tre gånger per natt!

 

Artemis fortsätter sin höghöjds-träning och har upptäckt att paradisträdet är suveränt att sitta i och hålla koll. Det händer mycket i luften nu, då trutarna anlänt och berättat att vårt trogna fiskmåspar är på väg!

 

Annars är det mest den stora katten, som husse och matte träffade på i skogen, som varit på tapeten den här veckan. Inte för att jag tycker den ser så märkvärdig ut på bild, fast lite större än mig är det kanske ändå!

 

Vår goaste vän Trashanken fortsätter att imponera och är borta längre och längre stunder med sina kajkompisar. Det känns så gott att se att han är accepterad, som en i flocken, trots sin tilltufsade fjäderdräkt.

 

 

Och sist men inte minst ännu ett glädjebesked. Den lilla duvungen, som matte letade efter när hon vurpade, har börjat pröva sina vingar! Fortfarande tar det både tid och kraft att lyfta, men i går visade den stolt upp sig på uthustakets nock!

Tassekram Triton med bröderna Artemis. Febus och Mini-Vinnie

Halkan nära stoppa bloggen

Se upp för halkan! Den är förrädisk nu och höll på att både kosta mig bloggen och matte handleden. Allt efter att hon i fredags tagit sig en flygtur ute på allmänningen.

Natten efter var grym och vi fick knappast en blund i ögonen. Handen och leden svullnade rejält, och matte låg med hopknutna plastpåsar med isbitar för att kyla sig och lindra smärtan.

 

 

Då trodde vi aldrig att vi skulle klara av arbetsmaskinen den här helgen. Men matte är tålig, och inget verkade vara av utan handleden bara rejält stukad! Så här sitter vi i dag vid betydligt bättre mod.

Tur i oturen var att matte hunnit ta lite färska bilder innan hon flög i backen. Och orsaken till det  var att hon letade efter en liten duvunge, som inte kan flyga, och som hon matar i smyg ute där.

 

 

När matte tog flygturen satt jag hemma och väntade på en vårpromenad i eftermiddagssolen. Den frös förstås inne, och efter det har vi mest fått ta hand om matte hemma på gården.

Hon är motståndare till piller i vanliga fall, men den här gången har hon fått lov att ta små vita tre gånger om dagen för att stå ut. Och det är tack var pillren, som jag har bilder i bloggen i dag!

 

Tack och lov har vi haft härligt väder, med strålande sol både i fredags och i går. Så vi har kunnat njuta ute på gården utan några vidare utsvävningar i vida världen.

Glädjande är också att vår Lill-Kaj, som fått smeknamnet ”Trashanken” blir bättre och bättre. Nu har också överdelen av benen, som var illröda och verkade skinnflådda, läkt och börjar se friska ut.

 

 

Fjäderdräkten på bröstet är förstås fortfarande ett ledsam att se. Men då vi går mot ljusare tider, ska allt förhoppningsvis ordna sig till det bästa för den lille vännen.

Han är så go på morgonen, då han sitter på avstånd och kollar när matte stiger upp ur sängen. Då kommer han i full fart till farstukvisttaket, för att få några av våra knaprisar genom fönstret.

Det värmer allas våra hjärtan att det ser ut att gå bra för ”Trashanken”, och en annan glädjande nyhet är att fyra små ungar kläckts fram hos familjen berguv i Falu gruva!

Låter det spännande kan du följa mamma uv och hennes småttingar live via webbkamera. Gå bara med i facebook-gruppen Berguvskameran i Falu Gruva, så får du info och länkar till webbkameran, bilder, dagbok och aktuella filmsnuttar!

Med det tackar vi för oss i dag, och önskar er en fin marsvecka, då det utlovas både varmt och vackert vårväder. Men med minusgrader på nätterna vill jag än en gång varna för halkan så ni slipper ofrivilla flygturer!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie 

Trädkramare både högt och lågt

Trädkramare är vi allesammans! Jag håller mig förstås helst på marken, där stammen känns som en pålitlig kompis att luta sig mot, gömma sig bakom och trygga sig till.

 

Annat är det med Mini-Vinnie, som siktar högt och tycks  vara på väg att bli en kopia av Febus. I paradisträdet prövade han häromdagen med bravur hur högt vingarna bär.

 

Nöjd och belåten passade han sedan på att testa vårens första ”grönbete” under trädet. Inte för att det var något färskt gräs, men de torra stråna verkade falla den honom i smaken.

 

Vårkänslorna smittade förstås av sig på broder Artemis, som höll på att slå knut på sig själv innan det blev hans tur att testa paradisträdet! Rakt upp bar det så högt han tordes första gången i år!

 

Den ende av bröderna som i veckan nöjde sig med att ”toppa” lillträdet var till allas förvåning Febus. Han hade fullt upp med att godkänna pälstussarna som matte satt ut åt pippis!

 

 

Kanske kände han att det var snöväder på gång precis som vår Lill-Kaj, som kräver massor med mat för att hålla värmen! Han tycks må rätt bra nu, men vad han varit med om är fortfarande en gåta.

 

Vasaloppssöndagen till trots blev jag ensam på pallplatsen då bröderna blåste in. Men jag håller på traditionen, och vägrade fega ur, fast både jag och filten var nära att flyga all världens väg!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

”Lådisilar” och en ny liten vän

Snön vräker ner mellan solglimtarna, men Artemis råmar glatt vidare på sin vårsång! Det är bara ”lådisilar” hälsar han och skuttar vidare mot takdroppet på solsidan.

”Lådisilar” är sådan där blåst och snö, som smälter ner och hjälper till att ta bort den gamla. Fast vi fått mer den senaste veckan, än på hela vintern, håller Artemis fast vid att det är vår.

 

 

Själv har jag mest varit ute och hjälpt husse med snöskottningen på allmänningen. Det behövs att någon är med och håller koll på allt och alla som rör sig där ute.

Vill också passa på att tacka alla er som hälsade i bloggen förra helgen! Vilken uppmuntran för mig som skriver, och nu har jag fixat med mittmedia så att era kommentarer går ut direkt.

 

 

Febus har lekt isbjörn hela veckan, och plöjt fram genom nysnön så den yrt omkring honom. Han går som alltid till ytterlighet med det som roar honom, men tack och lov flyger han fortfarande lågt.

Mini-Vinnie hänger förstås hack i här på busbröderna och skuttar lätt som en hare genom nysnön. Tänk ändå han som var så liten och tufflig att han nästan drunknade i snön för ett par år sedan!

 

 

Två år har också gått sedan matte, en ruggig februarikväll, räddade en sotsvart liten utsvulten duvfröken ur röret till en braskamin i en grannfastighet. Där hade den då suttit fast i två dygn.

Det har fågeln aldrig glömt, och hälsar fortfarande på här hemma hos oss så gott som varje dag. Hon lystrar till namnet Kamina och följer ofta matte och mig på promenad tillsammans med sin fästman.

 

 

Då vätskade matte upp fågeln, gav den mat, och satte den i bur en bur tills dagen därpå. När den kryat på sig, och magen börjat fungera, kunde den så släppas ut till de andra duvorna i närheten.

Nu har en stackars fågel råkat illa ut igen. Den här gången är det en liten kaja, som också måste ha varit instängd någonstans! Helt slut, nersmutsad och utsvulten, dök den upp här i torsdags kväll.

 

 

Fågeln bad tydligt matte om hjälp, men lät henne inte fånga in och tvätta den. Mat och vatten gjorde i alla fall underverk och den tog sig upp på farstukvisttaket efter att ha vilat på maten en stund.

Nästa morgon satt den utanför köksfönstret, och kommer nu morgon, middag, kväll, och  tittar in till matte för att bli matad av henne. Tyvärr ser bröstfjädrarna väldigt sotiga och oljiga ut.

Men den låter sig inte fångas, fast den nästan äter ur hennes hand. Så det är bara att hålla tassar och tummar, och fortsätta hjälpa den med mat. Och vad den lilla vännen varit med om är en fortfarande en gåta!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Artemis råmar – då är det vår!

Nu go´vänner råmar Artemis, och då är det vår. Har aldrig slagit fel förr och lär knappast göra det i år heller! Han började mjuka upp lite redan i mitten av veckan, för att i går flyga runt och låta som en yster kalv på grönbete.

 

Minsta lilla flygfä i luften fick honom att vilja fånga det, och han gav Mini-Vinnie en utförlig lektion mellan varven på bänken. Jaktlusten hade väckts ur sin vinterslummer av solen om sken från en klarblå himmel.

 

Där satt bröderna sedan en lång stund, medan Artemis fortsatte tassa till allt som flög förbi. Mini-Vinnie följde honom med blicken, men verkade mest förundrad efter den råmande uppvisningen strax innan.

 

 

Även jag njöt i fulla drag i solen, trots att jag förstås måste håll koll på min stollige broder Artemis. Han är normalt försiktig av sig men den säkraste väderspåman vi har! Och när han släpper loss sitt sibbe-råm, då vet vi att det är vår.

 

Medan Artemis rusade runt och råmade, passade Febus på att bädda in sig i filten för att få lite skydd. Men det blev bara lugnet före stormen, då Artemis snart knuffade ner honom och fick honom på stridshumör.

 

Snart var buset i full gång, och vi andra bjöds på ny spännande underhållning. Febus tog sats mot Artemis på bänken och försökte slita ner honom. Det var nu inte så lätt som han trott och de blev stående ett bra tag.

 

Tills Febus fick ner Artemis, och de rök ihop så tussarna yrde runt om kring dem. Allt medan Mini-Vinnie fortfarande låg kvar på bänken och följde sina stolliga bröder med blicken. Lika förvånad som jag över deras uppträdande.

 

Medan Artemis sedan fortsatte sin råmande framfart, för att ropa ut att vi fått vår, slog jag mig till ro på den tomma bänken. Där kom jag att tänka på att påminna alla er, som läser min blogg och kommenterar, att göra det här och inte bara på facebook! Det betyder jättemycket för mig! 

 

Med det tackar vi för oss för i dag och önskar er alla fortsatt soliga vårdagar med dagsmeja och fågelkvitter. Och passa på att njuta och ta till vara varje liten strimma av sol, som är guld värd den här tiden på året!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Snuvade på konfekten

Vi blev snuvade på konfekten när löftet sveks om en helg med sol och vår! Gårdagen var hyggligt varm men gråare än grå, och i morse sken visserligen solen men då var det 10 grader kallt.

Ändå kände jag hur det började pirra i kroppen när matte och jag tog en promenad. Och snart fick jag bråttom hem till den fortsatt snötäckta gräsmattan på allmänningen.

 

 Helt salig över grässtråna som stack fram runt stammen fick jag nästan knorr på svansen vid min älskade gamla häggmispel. Jag blev så till mig att jag till och med började gnaga i mig av barken.

Mellan varven tassade jag till grässtråna som stack upp och tyckte det såg jättespännande ut där nere på marken. Doften gav en föraning om vår som gjorde mig både lekfull och överlycklig.

 

 

Till slut hade vi en lång mysstund, det gamla trädet och jag! För kärleken vet inga gränser när våren är på väg, och jag måste gnida in min doft med kinden för att tala om att det är bara mitt!

Även om jag svag för träd av alla de slag, så är det något speciellt med just det här. Kärleken oss emellan är livslång för min del, för häggmiseln har stått utanför vår grind så länge jag kan minnas.

 

Lite lika är det också med Artemis, som även han, trots grådis och kyla, fick vårkänslor ute på allmänningen i helgen. Men föremålet för hans kärlek är av något annorlunda slag än mitt träd.

Här är det husses bil, och framför allt däcken på den, som Artemis älskar och inte kan få nog av. Han kan aldrig passera bilen utan att stanna till och nosa, men nu fick däcken världens kärleksförklaring.

 

 Precis som jag gosade Artemis mesta delen av promenaden med husses bil. Jag fattar inte hur det går till, men han gör precis lika med bildens däck som jag gör med mitt gamla älskade träd.

Han börjar med att undersöka däcken och kolla dubbarna! Sedan gnager han av hjärtans lust på sidorna innan han börjar gosa och gnida kinderna mot däcken för att sätta sin doft på dem.

 

 Och märkligast av allt är att det bara är husses bil som han är så där riktigt intresserad av! Resten struntar han blankt i, fast det säkert som oftast står ett dussintal bilar på parkeringen.

Men att vi båda samma helg, kylan till trots, ”drabbades” av vårkänslor, måste väl ändå tyda på att vårvärmen är på väg! Och nu hoppas jag att dagens löften inte sviks, utan att vi får sola i plusgrader i morgon! Ha det så gott tills vi hörs igen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

Rysskyla utan vinterkrage

Rysskylan är på väg och vi håller på att tappa pälsen! Kragen min är snart ett minne blott, och Mini-Vinnies har gått samma väg ner i den fina handgjorda svepasken.

Den är rena skattkistan, och redan proppfull, fast Artemis och Febus bara har börjat fälla! Så det blir mycket att hänga ut till pippis i lilla trädet när det är så dags!

 

 

Det står inte på minsann! Redan nu i februari påbörjar de första av våra bevingade vänner, sina högt belägna provbyggen, som till slut blir årets bon med välkardad päls från oss bröder.

Bara det bästa är gott nog, och det får inte finnas mista trassel eller tova för att materialet ska duga. Bra förstås att vinterpälsen kommer till nytta, men visst är det märkligt att pippis gillar katthår!

 

 

Här hemma är det pälsvård som gäller nu, och till och med jag får finna mig i att förlora min pondus. Men jag är bestämd, och matte får bara använda den mjuka TangleTeezer borsten på min kropp.

Bröderna däremot är fromma som lamm, vad matte än gör med dem! De tycker bara det är mysigt att bli ompysslade, fast visst är det den rosa taggisen som är populärast även hos dem.

 

Mini-Vinnie är så förtjust i min Tangle Teeser att han håller den mellan tassarna och försöker borsta sig själv. Det går riktigt bra på kinderna och under hakan, men sedan måste även han ha hjälp!

Hoppas ni som  blir kammade och borstade av husse eller matte också sparar pälshåren och hänger ut åt pippis! För jag kan lova, att stora som små blir överlyckliga, trots att de osar katt av håren.

 

 

Här ser ni lite av den samling pälsprylar som matte har för att rädda oss undan pälsbollar i magen. Här finns allt från luskammar, fast vi aldrig haft en lus, till bredtandade stålkrattor, kardor och borstar.

Här finns också malt på tub, och anti hairball godis, som fungerar att muta mig med! Det finns också jättebra mat som hjälper till, men tyvärr så bytte vår knaprisfavorit smak så den inte går att äta längre.

Ja, nu vet ni hur vi har det! Hoppas ni har det bra och att vi klarar den utlovade rysskylan! Ryktet om den i media kanske är överdrivet, som så mycket annat! Ni vet väl hur journalister är!!!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Bättre sent än aldrig…

Svenska Skidspelen, dubbel V75 och Prix d´Amerique i helgen. Lägg därtill att jag inte varit riktigt i form, så förstår ni varför söndagsbloggen kommer först i dag!

Gråvädret gjorde det heller inte bättre, utan vi har haft en stilla helg med husse och matte framför tv-apparaten. Och nu börjar jag sakta men säkert må bättre igen.

 

Alla måste vi få vara i fred ibland och samla tankarna. När Mini-Vinnie känner behov av det, smiter han upp i lilla innersta rummet på övervåningen och kryper in i Bamses trygga famn!

Där kan han ligga och sova, eller bara mysa, i timmar med full uppsikt över gården. Bamse blev hans ”bästis” från första stund, och i hans famn han ofta kröp ihop om nätterna som liten kattunge.

 

Då och då får Mini-Vinnie sällskap av storebror Febus, som fortfarande tvättar och tar hand om sin lillebror, som han gjort från första stund. Och jag kan lova att Mini-Vinnie njuter i fulla drag.

Men Bamses trygga famn lånar Mini-Vinnie inte ut åt någon. Där vill han ligga själv och snutta lite på Bamses stora baktassar, medan ha smider planer för världens vildaste kvällsrace!

 

Ett av Artemis favoritställen är fåtöljen framför tv-apparaten. Där kopplar han som oftast av till nyheterna efter maten. Och stilen, med magen i vädret, går inte att ta miste på!

Det kallas sibbe-stil, när vi slappar på rygg med huvudet så snett att det ser ut som vi brutit nacken. Men den halvliggande stilen i fåtöljen har Artemis absolut efter husse som sitter precis likadant.

 

Orosanden Febus håller på att längta ihjäl sig efter att det ska bli så pass varmt i uthuset att han kan mysa där på riktigt. Så länge det är minusgrader ute går det ju bara att ligga där en liten stund.

Men han har favoritställen även inomhus, och ett av de populäraste är mattan med husses skor. Där trivs han som fisken i vattnet, och blir han uttråkad ger han kängorna en riktig omgång.

 

Här vid dörren är han trygg i husses skor, samtidigt som han har koll på allt som rör sig och inte missar en endaste utgång. Mellan varven kan han också ta sig en ”tuppis” i den lägre modellen.

Den passar perfekt att stoppa nosen i och få stöd av kanten. Så vi har haft en rätt mysig här hemma i alla fall, och nu börjar jag äntligen bli kvitt ”pälsbollarna” som irriterat magen hela helgen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie  

 

 

 

Solvitamin min deppmedicin

Oj, så mycket det har hänt sedan ni hörde om oss häromsistens! Två hela veckor har rusat i väg, då vi hälsade på hos sötnosarna på Bergslagskatten förra helgen.

Men nu är bloggen tillbaka här hemma, och vintern börjar ge en försmak av vår. Årets första solstrålar letar sig redan ner mot snön på allmänningen och det känns så där pirrigt skönt!

 

Tror nästan jag får vitaminbrist under de mörkaste månaderna. För även om snön hjälpt upp humöret betydligt, så har ”vinterdeppen” ändå fått mig att gå in i mig själv.

Matte känner igen symtomen, och försöker hjälpa mig, men jag är svårflirtad i mörkret.  Men nu är solen och ljuset på väg tillbaka och är jag på väg att bli mig själv igen!

 

Broder Artemis har sitt alldeles eget lilla hemliga sätt att klara solbristen under vintern. Han blir som galen om matte lägger sig i ”fusksolen” en stund, och går inte att stoppa utan måste få vara med.

Där ligger han sedan och myser bredvid henne, och ser ut att må så gudomligt gott att jag nästan blir avis. Men det är inget för mig, utan jag och bröderna håller oss på sängen mitt emot.

 

Nu är mörkläggningen äntligen över för den här gången och våren på väg. Det märks inte minst vid grinden, där en främmande utomjording sprider sin vidriga lukt mot stolpen varje natt.

Jättetråkigt för oss bröder, och ledsamt att katter släpps vind för våg utan att ha varit till veterinären och blivit lugna, snälla och goa. Det borde vara förbjudet, och jag hoppas att det snart blir lag på det!

 

 

Känns angeläget att spinna vidare på det där med lagstiftning. Inte minst efter att ha sett alla nödställda katter, som räddats in från kylan och nu fått ett tillfälligt boende på Bergslagskatten.

Där får de stanna tills de hittar en egen trygg och kärleksfull familj, och hemmet är ständigt fullbelagt precis som alla andra katthem runt om i landet. Visst är det väl skamligt att det ska vara så!

 

 

 

Mörkertalet är stort, men det talas om 100 000 – 150 000 hemlösa katter här i landet! Det måste vi hjälpas åt att göra något åt och tillsammans ställa upp för att höja kattens status.

Vi måste våga se sanningen, och börja med att sopa rent framför vår egen dörr, innan vi reser utomlands och räddar hit gatuhundar från andra länder. Här finns det hemlösa djur så det räcker och blir över!

En mager utsvulten katt hos oss fryser lika mycket, om inte mer, som en mager utsvulten hund söderöver. Tänk på det och börja med att kastrera, id-märka och vaccinera din egen katt innan du släpper ut den!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Lilla julafton på katthemmet

Lilla julafton blev det i helgen på Bergslagskatten i Smedjebacken, där de boende överraskades med 24 kilo prima foder från Royal Canin. Fodret var Mini-Vinnies segerpremie i företagets årliga fototävling, som han, tack vare er go´vänner, vann överlägset med 8 645 röster.

 

Väntan, vädret och väglaget har satt käppar i hjulet, men i går kunde husse och matte äntligen leverera vinsten Mini-Vinnie lovat skänka till katthemmet. Och så här glad var föreståndaren Carina Berg, som på bilden ses med två av hemmets minstingar just nu.

 

 

Här på katthemmet finns en katt för alla, och inte bara en utan även flera mysiga syskonpar som vill flytta tillsammans. En del är små och nätta medan andra är stora och robusta. Långhåriga, korthåriga, i alla färger och väldigt sociala tack vare att de lever som i ett riktigt hem.

 

Här finns inte en bur så långt ögat kan nå. Hemmet är inrett med öppna avdelningar i trivsamma rum! Alla med tillgång till en stor nätad uteplats med högt belägna sittplatser. Men i dag är det kallt och trivsammast av vara inne och gosa med dagens besökare.

 

 

Inger Brate är en av det 10-tal ideella kattvänner, som hjälper Carina sköta katterna och hålla rent och snyggt. Det är ett smått otroligt arbete de lägger ner, med som oftast ett 50-tal katter på plats i väntan på att bli redo för att flytta till nya egna hem.

 

Ledsamt nog upplever Carina att katter i behov av hjälp snarare blir fler än färre. Förra året hjälpte hon och hennes medarbetare 122 tidigare hemlösa katter till ett nya liv i trygga kärleksfulla hem! Och som det tycks, lär det knappast bli färre i år.

 

Katthemmet Bergslagskatten drivs ideellt av föreningen Bergslagskatten men kallas i folkmun på orten mest för Carinas katthem. Och undra på det, då hon med brinnande intresse ägnat sin fritid åt att hjälpa hemlösa katter sedan hon var 15 år.

 

 

De senaste 15 åren har föreningen haft ett officiellt katthem, och sedan 10 år tillbaka huserar man i bottenvåningen på gamla Munkbo skola! Hit är intresserade välkomna efter överenskommelse, och det syns att katterna uppskattar när det kommer besökare och gosar med dem.

 

Nu har Carina fyllt 50 och firades med den här tavlan av veterinär Torkel Östman, som hon arbetat hos i många år. Han är fortfarande katthemmets veterinär och den som besiktigar, vaccinerar, kastrerar och ID-märker katterna innan de tassar ut i vida världen till nya trygga hem!

 

 

Matte har berättat och hjälpt mig skriva i dag! Det skäms jag inte för att erkänna då vi bröder fick vara hemma när husse och matte åkte till Smedjebacken i går. Och ni må tro att vi alla här hemma är jättemalliga över vår minstebror Mini-Vinnie!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie