Landade med dunder och brak

Hugaligen, vilken blåsning vi åkte på i helgen! Först kom en rejäl hagelskur, och sedan slet sig några förvildade snöflingor, innan vinden friskade i så vi höll på att blåsa bort.

 

 Det var nästan så vi tappade andan så fort vi stack ut nosen och sniffade på vädret. Plötsligt var vi tvungna att regla grinden både upptill och nertill för att dörren inte skulle slitas loss!

 

 Och apropå att tappa andan, så gjorde vi det i dubbel bemärkelse. För som om det inte räckte med blåsten, small det plötsligt till så gruvligt, att vi alla flydde in och tog skydd på övervåningen.

 

 

När vi slutligen vågade titta ut genom fönstret trodde vi knappast våra ögon. Med dunder och brak hade ett UFO, eller flygande tefat, landat mitt på gården där den stora  blomurnan brukar stå!

 

Den hade vi inte tagit fram än, utan platsen var tom, och passade perfekt för det flygande tefatet att ta mark på. Efter landningen blev det kav lugnt, helt tyst och alldeles tomt på gården en lång stund.

 

Inte en fågel fanns inom synhåll, och det dröjde innan vi vågade oss ut, det började blåsa igen och våra ”pippisar” kom tillbaka. Efter det har vi ägnat mesta tiden åt att undersöka det störtade tefatet!

 

Till råga på allt upptäckte ”Mini-Vinnie” i morse att rymdskeppet fällt upp en lång spännande antenn ur ett litet hål mitt i taket. Helt klart ett bevis för att det är ett UFO vi har ute på gården!

 Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Vårt påskägg gav lyckorus

Tänk att ett påskägg med spännande godsaker kan sprida så mycket glädje en hel påskhelg! Så har det i alla fall varit hos oss, all den stund vi kunnat var ute och busa mellan snöbyarna.

 

 

Till och med jag har stoppat huvudet i den nedre ägghalvan gång på gång och tittat upp smått lycksalig. Allt medan Febus tagit det säkra för det osäkra och parkerat hela sig i påskägget!

 

 Artemis har som alltid tagit det mer försiktigt och inte litat fullt ut på ”pippisarna” ovanför honom. Undra förresten på det så många bevingade varelser som hotat ta påskägget från honom!

 

 

Det lyckas nu inte ens måsen och hans fru med, fast de ser jättefarliga ut när de kommer farande i luften. För Artemis är tuff när det gäller och släpper inte några objudna gäster in i påskägget.

 

 Mini-Vinnie har förstås också gått en och annan match med påskägget, men den som mer stulit hans hjärta i helgen är påskharen! Den har varit med jättelänge, och bor större delen av året i uthuset.

 

 

Tillsammans har det söta påskparet suttit på ”kottehuset” och väntat på sin taggige skyddsling. Han har dock bara varit fram och ätit sent om kvällarna och annars hållit sig väldigt lugn i kylan.

 

 

Påskfjädrarna har vi hoppat över i år, då det slagits larm om att de plockas från tamfåglar medan de fortfarande lever. Så den här charmige blåmesen, får ersätta påskfjädrarna i bloggen i år!

Och i skrivande stund  drar även i dag ”lådisilar” med snö och blåst fram över trädgården. Hoppas att ni haft en fin helg, vädret till trots, och en skönare vårvecka än den förra önskar vi er! 

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Nu har det hänt…

Våren är här och sommaren räddad!!! Så känns i dag efter en spännande händelserik första vecka i april. För som alltid kommer vi bröder att semestra här hemma och är jättenöjda med det!

 

 Nu började det i måndags med att en vackert tecknad lyckospindel uppenbarande sig på grinden. Den kom med hälsningar, från när och fjärran, och satte full fart på trädgårdsarbetet!

 

 Tidigt nästa morgon vaknade vi av att ”Måsen” och hans fru återvänt och satt uthustaket och gallskrek. Han är 17 år men älskar matte, tycks tro hon är hans mamma och vill aldrig bli stor!

 

 

Med skräckblandad förtjusning välkomnade vi det högljudda paret, och hjälpte matte lysa upp trädgården med lite blommor. Det kändes plötsligt att våren var här och något stort på gång.

 

 Och sent på kvällen hände det!!! I skydd av mörkret kom en liten taggig kompis smygande in genom ”kottehålet”. Fick mat och vatten, stannade kvar över natten, och fick även frukost morgonen därpå.

 

Sedan sov han som vanligt hela dagen i det stora ”kottehuset”, som vi nu turas åt att hålla koll på precis som på honom själv. Lyckan är fullstädig, och här ser ni vaktstyrkan, som vågar lova att ”Kotte” kan känna sig trygg!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Vinterpälsen flyger i luften

Det är flygande åtgång på fluffig sibbepäls i trädgården just nu. Våra kajvänner är i full färd med sitt bobygge, och tackar för inredningen med vårlig underhållning dagarna i ända.

 

Matte testade för ett par veckor sedan, men var för tidigt ute, och pälstussarna fick sitta kvar! Tills nu i veckan när det plötsligt sa pang och hämtas hur mycket pälstussar som  helst.

 

Mini-Vinnie var förstås med och hjälpte till när matte öppnade den överfulla svepasken packad med vinterpäls. Den dras nu isär till luftiga tussar, helt utan tovor, då bara det bästa är gott nog.

 

Annars har vi mest legat inne och myst den senaste veckan. För när våren kom av sig, och snön låg vit, kändes det bättre att vila ut på våra favoritplatser inne hos husse och matte!

 

Jag på min mjuka hundkudde medan Artemis legat inbäddad i alla kuddarna i tv-soffan! De är väldiga på att bädda in sig de här bröderna och kan hittas på de märkligaste ställen.

 

Orosanden Febus tar förstås rekordet, och bäddar inomhus helst in sig i husses skor. Där kan han både ligga och mysa och sova, och samtidigt ha kontroll på både husse och ytterdörren.

 

Trashanken är på väg att bli en del av familjen, och bäst av allt är att vår egen Kaja tycks ha tagit honom till sig. De kommer samtidigt och han följer efter henne när de ätit.

 

I dag har våren återvänt, och till veckan ser vi fram emot att plocka fram blomurnorna och få börja hjälpa till att plantera. Så jag gör tidig kväll för att pigg och glad tassa ut i ottan i morgon!

 

Men innan jag slutar måste jag få sända en hälsning från de här två vrålsöta uvungarna, som klarat första tiden och nu håller på att växa upp i Falu gruva.

Så här ser de i dag ut på ”morfar” Kalle Bergströms bild från webbkameran, där de kan följas så gott som dygnet runt. Två riktiga, och för arten så viktiga, småttingar.

Gå med i gruppen Berguvskameran i Falu Gruva, så kan du för sista året följa familjen och ungarnas fortsatta uppväxt i Stora Stöten!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Vårvindar friska på hög höjd

Vårvindar friska, leka och viska… Ja, minsann och jag är på kung på taket! Den ende här hemma som pallar för blåsvädret i friska luften på hög höjd.

Men jag ångrar att jag berättade, vad matte muttrade, när jag var nattligt odräglig förra helgen. För många tycks ha trott att hon menade allvar, fast jag förstås vet att matte och jag är oskiljaktiga!

 

 

Inte en natt har vi varit från varandra, sedan jag kom hit för drygt sju år sedan. Det tycker jag säger allt om oss, och även om tonen här hemma är lite rå så är den alltid hjärtlig.

Jag trodde i min enfald att alla hussar och mattar sa så där när vi ”lurvisar” blir för busiga. Men ni verkar vara lite finare i kanten, så jag får nog väga mina ord på guldvåg i fortsättningen

 

Och jag kan berätta att här hemma är det inte bara matte som muttrar om oss. Ni skulle bara veta hur ofta vi bröder hotar att lägga ut henne på Blocket när hon kommer med kam och borste!

Det är nu bara kärleksfullt munväder, fast det känns så just då! Mest för mig, som har har grymt mycket ullig självtovande päls,  medan rödräven Artemis bara ligger och glänser i solen.

 

 

Minsta lillstugan har blivit hans favoritplats nu i vår! Han smyger dit så fort han kommer åt och har där full koll på gården och allt så rör sig både på gräsmattan och i luften ovanför.

Febus däremot är väldigt marknära nu i vårens tid! Han njuter i fulla drag, och har fullt upp att kullerulla sig i gruset, på alla tänkbara och otänkbara ställe runt om i kvarteret.

 

 

Mini-Vinnie stortrivs i solen framför muren ute på allmänningen. Där känner han att han är ute i vida världen, men ändå tryggt nära grinden hem. En livsnjutare som alltid tar allting i sin egen takt!

I dag är det snudd på sommarvarmt, samtidigt som dörren står på glänt och vi har flyttat fram klockan! Det betyder ljusare kvällar och att utetiden blir en timme längre.

Så livet leker och nu har jag inte tid att sitta vid arbetsmaskinen längre. I stället säger jag tack för oss och önskar er alla en riktigt härlig vårvecka!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Väldigt billiga just nu!!!

 

Vi är väldigt billiga just nu. Kostar inte många kronor om någon händelsevis skulle vilja ta hand om oss!  Enda kravet är att vi får följas åt och garanteras personlig service dygnet runt alla dagar i veckan!

 

 

Om det är mattes handled som spökar eller vårkänslorna som svallar vågar jag inte säg bestämt. Troligtvis är det både det ena och det andra, då handleden gjort att det blivit snålt med promenader i vårvädret.

 

 Det har i sin tur medfört en massa lagrad överskottsenergi, som måste ut på nätterna. Ska villigt erkännas att jag är husets värsting och tvingar upp matte, för att släppa ut mig, både två och tre gånger per natt!

 

Artemis fortsätter sin höghöjds-träning och har upptäckt att paradisträdet är suveränt att sitta i och hålla koll. Det händer mycket i luften nu, då trutarna anlänt och berättat att vårt trogna fiskmåspar är på väg!

 

Annars är det mest den stora katten, som husse och matte träffade på i skogen, som varit på tapeten den här veckan. Inte för att jag tycker den ser så märkvärdig ut på bild, fast lite större än mig är det kanske ändå!

 

Vår goaste vän Trashanken fortsätter att imponera och är borta längre och längre stunder med sina kajkompisar. Det känns så gott att se att han är accepterad, som en i flocken, trots sin tilltufsade fjäderdräkt.

 

 

Och sist men inte minst ännu ett glädjebesked. Den lilla duvungen, som matte letade efter när hon vurpade, har börjat pröva sina vingar! Fortfarande tar det både tid och kraft att lyfta, men i går visade den stolt upp sig på uthustakets nock!

Tassekram Triton med bröderna Artemis. Febus och Mini-Vinnie

Halkan nära stoppa bloggen

Se upp för halkan! Den är förrädisk nu och höll på att både kosta mig bloggen och matte handleden. Allt efter att hon i fredags tagit sig en flygtur ute på allmänningen.

Natten efter var grym och vi fick knappast en blund i ögonen. Handen och leden svullnade rejält, och matte låg med hopknutna plastpåsar med isbitar för att kyla sig och lindra smärtan.

 

 

Då trodde vi aldrig att vi skulle klara av arbetsmaskinen den här helgen. Men matte är tålig, och inget verkade vara av utan handleden bara rejält stukad! Så här sitter vi i dag vid betydligt bättre mod.

Tur i oturen var att matte hunnit ta lite färska bilder innan hon flög i backen. Och orsaken till det  var att hon letade efter en liten duvunge, som inte kan flyga, och som hon matar i smyg ute där.

 

 

När matte tog flygturen satt jag hemma och väntade på en vårpromenad i eftermiddagssolen. Den frös förstås inne, och efter det har vi mest fått ta hand om matte hemma på gården.

Hon är motståndare till piller i vanliga fall, men den här gången har hon fått lov att ta små vita tre gånger om dagen för att stå ut. Och det är tack var pillren, som jag har bilder i bloggen i dag!

 

Tack och lov har vi haft härligt väder, med strålande sol både i fredags och i går. Så vi har kunnat njuta ute på gården utan några vidare utsvävningar i vida världen.

Glädjande är också att vår Lill-Kaj, som fått smeknamnet ”Trashanken” blir bättre och bättre. Nu har också överdelen av benen, som var illröda och verkade skinnflådda, läkt och börjar se friska ut.

 

 

Fjäderdräkten på bröstet är förstås fortfarande ett ledsam att se. Men då vi går mot ljusare tider, ska allt förhoppningsvis ordna sig till det bästa för den lille vännen.

Han är så go på morgonen, då han sitter på avstånd och kollar när matte stiger upp ur sängen. Då kommer han i full fart till farstukvisttaket, för att få några av våra knaprisar genom fönstret.

Det värmer allas våra hjärtan att det ser ut att gå bra för ”Trashanken”, och en annan glädjande nyhet är att fyra små ungar kläckts fram hos familjen berguv i Falu gruva!

Låter det spännande kan du följa mamma uv och hennes småttingar live via webbkamera. Gå bara med i facebook-gruppen Berguvskameran i Falu Gruva, så får du info och länkar till webbkameran, bilder, dagbok och aktuella filmsnuttar!

Med det tackar vi för oss i dag, och önskar er en fin marsvecka, då det utlovas både varmt och vackert vårväder. Men med minusgrader på nätterna vill jag än en gång varna för halkan så ni slipper ofrivilla flygturer!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie 

Trädkramare både högt och lågt

Trädkramare är vi allesammans! Jag håller mig förstås helst på marken, där stammen känns som en pålitlig kompis att luta sig mot, gömma sig bakom och trygga sig till.

 

Annat är det med Mini-Vinnie, som siktar högt och tycks  vara på väg att bli en kopia av Febus. I paradisträdet prövade han häromdagen med bravur hur högt vingarna bär.

 

Nöjd och belåten passade han sedan på att testa vårens första ”grönbete” under trädet. Inte för att det var något färskt gräs, men de torra stråna verkade falla den honom i smaken.

 

Vårkänslorna smittade förstås av sig på broder Artemis, som höll på att slå knut på sig själv innan det blev hans tur att testa paradisträdet! Rakt upp bar det så högt han tordes första gången i år!

 

Den ende av bröderna som i veckan nöjde sig med att ”toppa” lillträdet var till allas förvåning Febus. Han hade fullt upp med att godkänna pälstussarna som matte satt ut åt pippis!

 

 

Kanske kände han att det var snöväder på gång precis som vår Lill-Kaj, som kräver massor med mat för att hålla värmen! Han tycks må rätt bra nu, men vad han varit med om är fortfarande en gåta.

 

Vasaloppssöndagen till trots blev jag ensam på pallplatsen då bröderna blåste in. Men jag håller på traditionen, och vägrade fega ur, fast både jag och filten var nära att flyga all världens väg!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

”Lådisilar” och en ny liten vän

Snön vräker ner mellan solglimtarna, men Artemis råmar glatt vidare på sin vårsång! Det är bara ”lådisilar” hälsar han och skuttar vidare mot takdroppet på solsidan.

”Lådisilar” är sådan där blåst och snö, som smälter ner och hjälper till att ta bort den gamla. Fast vi fått mer den senaste veckan, än på hela vintern, håller Artemis fast vid att det är vår.

 

 

Själv har jag mest varit ute och hjälpt husse med snöskottningen på allmänningen. Det behövs att någon är med och håller koll på allt och alla som rör sig där ute.

Vill också passa på att tacka alla er som hälsade i bloggen förra helgen! Vilken uppmuntran för mig som skriver, och nu har jag fixat med mittmedia så att era kommentarer går ut direkt.

 

 

Febus har lekt isbjörn hela veckan, och plöjt fram genom nysnön så den yrt omkring honom. Han går som alltid till ytterlighet med det som roar honom, men tack och lov flyger han fortfarande lågt.

Mini-Vinnie hänger förstås hack i här på busbröderna och skuttar lätt som en hare genom nysnön. Tänk ändå han som var så liten och tufflig att han nästan drunknade i snön för ett par år sedan!

 

 

Två år har också gått sedan matte, en ruggig februarikväll, räddade en sotsvart liten utsvulten duvfröken ur röret till en braskamin i en grannfastighet. Där hade den då suttit fast i två dygn.

Det har fågeln aldrig glömt, och hälsar fortfarande på här hemma hos oss så gott som varje dag. Hon lystrar till namnet Kamina och följer ofta matte och mig på promenad tillsammans med sin fästman.

 

 

Då vätskade matte upp fågeln, gav den mat, och satte den i bur en bur tills dagen därpå. När den kryat på sig, och magen börjat fungera, kunde den så släppas ut till de andra duvorna i närheten.

Nu har en stackars fågel råkat illa ut igen. Den här gången är det en liten kaja, som också måste ha varit instängd någonstans! Helt slut, nersmutsad och utsvulten, dök den upp här i torsdags kväll.

 

 

Fågeln bad tydligt matte om hjälp, men lät henne inte fånga in och tvätta den. Mat och vatten gjorde i alla fall underverk och den tog sig upp på farstukvisttaket efter att ha vilat på maten en stund.

Nästa morgon satt den utanför köksfönstret, och kommer nu morgon, middag, kväll, och  tittar in till matte för att bli matad av henne. Tyvärr ser bröstfjädrarna väldigt sotiga och oljiga ut.

Men den låter sig inte fångas, fast den nästan äter ur hennes hand. Så det är bara att hålla tassar och tummar, och fortsätta hjälpa den med mat. Och vad den lilla vännen varit med om är en fortfarande en gåta!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Artemis råmar – då är det vår!

Nu go´vänner råmar Artemis, och då är det vår. Har aldrig slagit fel förr och lär knappast göra det i år heller! Han började mjuka upp lite redan i mitten av veckan, för att i går flyga runt och låta som en yster kalv på grönbete.

 

Minsta lilla flygfä i luften fick honom att vilja fånga det, och han gav Mini-Vinnie en utförlig lektion mellan varven på bänken. Jaktlusten hade väckts ur sin vinterslummer av solen om sken från en klarblå himmel.

 

Där satt bröderna sedan en lång stund, medan Artemis fortsatte tassa till allt som flög förbi. Mini-Vinnie följde honom med blicken, men verkade mest förundrad efter den råmande uppvisningen strax innan.

 

 

Även jag njöt i fulla drag i solen, trots att jag förstås måste håll koll på min stollige broder Artemis. Han är normalt försiktig av sig men den säkraste väderspåman vi har! Och när han släpper loss sitt sibbe-råm, då vet vi att det är vår.

 

Medan Artemis rusade runt och råmade, passade Febus på att bädda in sig i filten för att få lite skydd. Men det blev bara lugnet före stormen, då Artemis snart knuffade ner honom och fick honom på stridshumör.

 

Snart var buset i full gång, och vi andra bjöds på ny spännande underhållning. Febus tog sats mot Artemis på bänken och försökte slita ner honom. Det var nu inte så lätt som han trott och de blev stående ett bra tag.

 

Tills Febus fick ner Artemis, och de rök ihop så tussarna yrde runt om kring dem. Allt medan Mini-Vinnie fortfarande låg kvar på bänken och följde sina stolliga bröder med blicken. Lika förvånad som jag över deras uppträdande.

 

Medan Artemis sedan fortsatte sin råmande framfart, för att ropa ut att vi fått vår, slog jag mig till ro på den tomma bänken. Där kom jag att tänka på att påminna alla er, som läser min blogg och kommenterar, att göra det här och inte bara på facebook! Det betyder jättemycket för mig! 

 

Med det tackar vi för oss för i dag och önskar er alla fortsatt soliga vårdagar med dagsmeja och fågelkvitter. Och passa på att njuta och ta till vara varje liten strimma av sol, som är guld värd den här tiden på året!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie