Illa döpta åkommor, mitt i plytet

Så… I början av säsongen drog jag till Vårdcentralen. Jag hade fått en liten prick i ögonvrån, som inte syntes, men som kändes på ett sätt som gav mig en lätt obehaglig känsla.

”Alla hudförändringar ska kollas upp!” sa min mamma. Och om mamma säger att man ska åka till doktorn, är det ju bäst att lyda…

”Du ser brun ut, Annica!” sa den unga, vackra läkaren och gav mig en fördömande blick. ”Har du solat?!”

Jag mumlade skamset att jag hade varit i Spanien.

”Jaha, Annica! Och när du är i Spanien; ligger du på stranden, då?”

”Neej, då! Faktiskt inte alls!” svarade jag, nu ganska morskt. ”Jag låg nästan bara vid poolkanten! Och hela tiden med ett glas iskallt cava i handen, så jag inte torkade ut! Och jag hade badmössa hela tiden! Förra gången blev mitt hår grönt, av kloret…”

Han verkade nöjd med detta.

Efter att noggrant ha undersökt min knappt existerande hudförändring gav han mig domen.

”Det är nog en mjällvårta. De är helt ofaliga!”

En MJÄLLVÅRTA!? Och det levererade han som om det vore ett positivt besked!

”Sorry Annica… Mjällvårta är ändå den minst osmickrande benämningen på åkomman! Men du är frisk som en nötkärna!”

Det gläder mig förstås! Jag hade emellertid glatt mig något mer, om jag inte hade vetat att jag hade en stor, jäkla mjällvårta, mitt i plytet! Och nu har jag delat med mig den vetskapen till hela Närkeslätten…

 

 

 

Publicerat av

Annica Nygren

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *