Tränarbrist hotar i Ångermanland

Flera seniorlag i Ångermanland fick slita hårt för att hitta tränare inför den här säsongen. Det blir allt svårare. Om inget händer står vi inför en tränarkris inom några år, om vi inte redan har det.

Division 2-laget Härnösands FF plockade in en tränare från Sundsvall, Höga Kusten Fotboll i trean löste det med en spelande tränare, moldaven Sergui Tanurcov som funnits i klubben i några år, Friska Viljor fortsatte med 60-årige Lars-Gunnar Eriksson, Junsele har ännu inte hittat någon som kan leda byns stolta division 3-lag.

Problemet är att återväxten bland tränare är för dålig. Få före detta spelare vill bli tränare. Tror att största anledningen till det är att det tar för mycket tid. Pratade med Tommie Andersson, erfaren tränare från Örnsköldsvik, som berättade att personer hoppat på tränarrollen. Men att de ganska snabbt upptäckt hur mycket som krävs för att hålla ett lag rullande. Och man slutar efter bara ett, två år.

Finns viljan och intresset ska det kanske inte vara några problem kan man tycka. Men samhället har förändrats jämfört med hur det såg ut för tio, tjugo år sedan. Annat lockar än att lägga ner fyra, fem dagar i veckan på fotboll. Håller man till på nivån division 2 och uppåt är det praktiskt taget jobb varje dag. Det ska planeras träningar, matcher, pratas med spelare med mera.

Är det för lite betalt? Tror nu inte att personer lockas till tränaryrket för pengarnas skull.
Vad kan Ångermanlands Fotbollförbund göra för att få i gång ett större intresse för tränaryrket? Jag vet, ÅFF genomför tränarutbildningar, men är det tillräckligt.

Det är tur att det finns kvar gamla kämpar som Lars-Gunnar Eriksson (FV) och Janne ”Mellis” Nordqvist (Frånö). Dick Näslund i KB 65 är en annan veteran på tränarsidan.

Friska Viljor har hittat ett spännande och intressant upplägg för att knyta till sig gamla spelare. Sportchefen Andreas Fahlgren har bildat en grupp som ska jobba nära Lars-Gunnar Eriksson, huvudtränaren för division 3-laget. Fahlgren, Andreas Quist, Rickard Lövdahl, Thomas Wickberg, Jörgen Ulander och Erik Johansson ingår i teamet. Gruppen ska planera och diskutera framtiden. De träffas två, tre gånger i veckan.

Fahlgren, Quist, Johansson och Wickberg är mer praktiska och ska närvara vid träningar, ta hand om individuell träning och lagdelsträning. En kvartett assisterande tränare, men alla är inte på plats varje gång. Övriga två i teamet ska vara teoretiska. Jörgen Ulander har tidigare varit huvudtränare i FV och Quist assisterande.

Apropå FV så kunde ni läsa på allehanda.se och i papperstidningen att klubben skrivit ett samarbetsavtal med åtta klubbar i Örnsköldsvik. Man vill göra sporten mer attraktiv och intressant för pojklagsspelare som har ambitionen att utvecklas. Det är ett positivt initiativ och viktigt att klubbar känner sig involverade att vara med och utveckla fotbollen i Örnsköldsvik.

Tommie Andersson funderar för övrigt över sin framtid. Lusten finns. Men det handlar mer om att kunna skapa en bra arbetsmiljö för att han ska kunna lägga kraft, tid och fokus på rätt saker. Då krävs justeringar i organisationen kring ledarstab och spelartrupp. Detta för att man ska kunna få ut maximal effekt på årets säsong. Det kommer att krävas i en mycket tuff serie som väntar.

Löser man detta då är Själevad ett alternativ för Tommie Andersson. Han har dock tränat laget under januari som ”vikarie”.
Sören Häggkvist

Publicerat av

Sören Häggkvist

7 reaktioner till “Tränarbrist hotar i Ångermanland”

  1. En gissning är att det till del beror på att många lag består till hälften av utländska spelare och utöver det också av spelare helt utan anknytning till orten. Man har ju ibland funderat över hur det är att jobba i såna organisationer. Hur kul är det, egentligen, att lägga ner ett hästjobb i en sån förening? Inte bara som tränare. En annan gissning är att vi idag lever i ett mer jämställt samhälle och kvinnor i högre utsträckning inte längre accepterar att sköta hemmet som de gjorde förut medan gubben berättar fräckisar i omklädningsrummet. Du har varit inne på detta tidigare när du skrivit om varför det finns så få kvinnliga tränare. De värderingarna slår igenom litegrann här också tror jag och det är ju i grund och botten bra och riktigt.
    Allmänt tror jag också att vi är på väg från det klassiskt svenska inom idrottsrörelsen, som byggt på att oavlönade krafter. Internationellt har det varit helt annorlunda och jag tror det kommer bli mer och mer så tyvärr. Med det också svårare att få människor att jobba i föreningar generellt.

    1. Klubbar som har stor andel utländska spelare skriver jag en text om just nu, som jag lägger ut senare i veckan. Om vad jag tycker om det. Men jag har svårt att tro att tränarbristen beror på att det finns många spelarimporter i ångermanland idag.

    2. Jag tror du är helt ute och cyklar angående importerna. Jag uppfattar det tvärtom, att de flesta tränarna vill ha importer, för att spetsa laget.
      Om en tränare absolut inte vill ha importer och får ihop ett lag med bara lokalspelare, då är det nog inte några problem. Bortsett ifall föreningen i sig, har större ambitioner på kortare tid.

      Däremot tror jag det med mer jämnställtsamhälle har mer påverkan. Det tar enormt mycket tid att vara tränare idag. Har du dessutom familj, blir det väldigt intensivt.

      1. Ideelt arbete kräver uppoffring och har man en paradise hotel fru då går det ej förena!
        Gammal dags hederlig fruntimmer så går det utmärkt!
        När författarna till fittstim säger det gått för långt då vet ni läget!
        Heja Ulf Lundell!

  2. Ska omformulera så min kanske inte alltför genialiska tankegång åtminstone blir mer begriplig och samtidigt passa på att byta ut min risiga signatur.
    Jag menar att när man deltar i ett lag, kanske särskilt i lag under riktig elitnivå (ettan) motiveras man av sammanhanget och kontexten lika mycket som av själva fotbollen för att inte tala om lönen. Jag tror man motiveras av att delta i en grupp man känner samhörighet med. Kanske rentav stolthet. Känner man det i en förening där halva laget flygs in lagom till seriestart och övriga är utspridda inom 15 mils radie? Jag tvivlar. Jag tror det gäller både spelare och övriga kring lagen, som tex tränare. Dessutom krävs det en hel del cojones för att tacka ja till ett tränaruppdrag i november-december när man inte alls vet vilka trupper det egna eller andra lagen kommer ha förrän långt senare, när importtombolan snurrat klart.

    1. Det är sånna tankar som dina som satt oss efter min vän!
      Hitta inte anledningar varför ej hitta anledningar hur!
      Hernan pretel poto.
      Eller älgait!
      Ideelt arbete är oavlönad och att man vill bli bättre ej bevaka sin kassako! Många tjänar pengar på sabba fotbollen och ingen tjänar på det än styrelse och enstaka vänner/spelare!
      En tränares ambition är framåt som tränare eller i serie systemet och göra allt möjligt att hjälpa sina spelare högre!
      Ge mig ett exempel på det Hernan eller älgare?

  3. Klubbarna är oseriösa och ledda av trötta gubbar som livnär sig på det som skulle vara ideelt! Därför vill dom inte plocka in en seriös ambitiös tränare utan en mys farbror till deras eviga kaffe pauser!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *