Ska besöka min ungdoms ”ungdomsgård”

Det är ett ställe som jag tillbringat mycket tid på i min ungdom. Där inleddes drömmen om en lång och framgångsrik karriär.

Vi såg a-lagen spela träningsmatcher när snön just hade lämnat grusplanen. Matcher hela dagarna under helgerna och det var alltid ett gäng grabbar på plats. Vi kikade lite på matchen och kickade boll.

Detta utspelades under senare hälften av 1970-talet och en bit in på 1980-talet.

Jag tänkte besöka min ungdoms ”ungdomsgård” i kväll. Numera lever Domsjö IF:s herrseniorlag en undanskymd tillvaro i division 5. Man sprang hem sexan förra säsongen. Häromdagen pratade jag med den energiske och trevlige tränaren Vidan Naskov. Han var optimistisk när det gäller möjligheten att nå division 4. ”Topp tre ska vi i alla fall bli, men innan klubben fyller hundra (2017) ska vi vara i fyran”, sa Naskov.

För 30-40 år sedan var Domsjö IF ett av Norrlands bästa lag. I dag har man en av de största ungdomsverksamheterna (6-13 år) i Norrland med 400 pojkar och flickor.

Domsjö ställs mot Forsmo IF på Domsjö IP:s gräsplan i kväll. Är inte säker men jag tror att det är första gången som Domsjö möter ett seniorlag från Forsmo som är en småort i Eds socken och Sollefteå kommun. Domsjö toppar femman med tre segrar på lika många matcher. Forsmo har tre poäng på tre matcher.

När jag körde förbi IP i morse för att släppa av sonen på skolan var förberedelserna i gång för kvällens match. När jag var en ung grabb kryllade det av ungdomar på a-lagsmatcherna. Vi satt ofta högst upp på den gamla träläktaren med tak. Våra hjältar var a-lagsspelarna.

I dag har ungdomar sällan tid eller lust att gå på a-lagets matcher. Det spelar ingen roll var man befinner sig. Skulle bli mycket glad om jag ser ett gäng ungdomar på läktaren i kväll. På samma ställe som vi satt och hoppades att Domsjö skulle vinna.

Här en historia som säger en del om Domsjöborna. En liten pojke hade flyttat till Stockholm och vägrade tala om för fröken varifrån han kom. Efter en vecka föll han dock till föga och sa att han kom från Domsjö. Då fröken frågade varför han inte genast sa det svarade pojken: Jag har lärt mig att man inte ska börja med att skryta när man kommer till ett nytt ställe.

Såg två idrottsdokumentärer från två helt olika världar på SVT i går kväll. ”Mannen som förändrade europeisk fotboll” var lysande.
Ett porträtt av Lennart Johansson, Champion League-grundaren och UEFA-ordföranden, som verkligen visade vilken respektgivande person han är. En stark, rejäl och ärlig människa som pratar om vikten av ärlighet, att stå för det man säger och gör, det är det viktigaste.
Historien om Lance Armstrong – ”den ostoppbara” – var sorglig att se. Cyklisten som under många år lurade omvärlden genom sin mångåriga systematiska dopning.

Publicerat av

Sören Häggkvist

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *