Det här var inte – friska viljor

När jag går och ser en fotbollsmatch har jag vissa förväntningar på hur matchen kommer att se ut. Inför division 3-derbyt Friska Viljor-Gottne hade jag tänkt att det skulle se ut så här:

 

Jag trodde att Friska Viljor skulle ha ett högre bolltempo än Gottne, jag trodde att FV skulle ha ett varierat och rakt anfallsspel – och slutligen trodde jag att Johan Vestin och Erik Olofsson skulle suga åt sig bollar på mittfältet och ha fantasifulla kombinationer med anfallarna Rasmus Engström och Albert Kargbo. Förutom i mitten av första halvlek – där FV hade sin bästa period i matchen – såg jag ingenting av det jag trodde på förhand. Gottne spelade kompakt, lämnade inga ytor bakom sig – och framförallt – laget var oerhört disciplinerat. Jag har tidigare gnällt om Gottnes bristande disciplin, men i det här derbyt hade Elfving givit spelarna en lagom mängd Red Bull och taggtråd. När Gottne uppträder så här sansat kan det utmana vilket lag som helst i den här serien. Om FV var sämre än väntat var Gottne bättre än väntat. Att sedan Gottne har en mittback som är värd hela entrépengen gör laget ännu mer svårslaget. Mohammed Chawila är stark, spelskicklig och slår fantastiska långbollar ut mot yttermittfältarna. Honom ska Gottne värdera högt om något lag rycker i honom.

Det var så oorganiserat i FV att jag inte förstod hur laget spelade. Jag antog att de spelade 4-3-3, men det såg mer ut som 4-2-4. Erik Olofsson och Johan Vestin skulle tydligen bevaka en yta på mittplan som var lika stor som halva Bottenviken, då förstår alla att den uppgiften var övermäktig. Visst, nog har det sina fördelar att spela offensivt och ha många spelare på offensiv planhalva, men FV spelade den här matchen som man brukar göra när man ligger under med uddamålet och det är fem minuter kvar att spela. Fyra anfallsspelare i FV stod på rad stillastående och mötte uppspelen från backlinjen. Det gjorde att man täppte igen sina egna ytor på kanterna. En 4-5-1-uppställning i defensiven borde ha varit mer effektivt i den här matchen, då skulle man oftare komma med fart i djupled när man väl erövrade bollen. De enda offensiva hoten som FV hade var när Chan Baroline och Albert Kargbo hade sina egna dribblingsshower, men det slutade oftast med att de stötte på patrull i form av en Gottne-back.

Om FV hade vunnit derbyt med de här taktiska förändringarna är svårt att säga. I derbyn brukar hjärta och lungor vara av större betydelse än taktiska upplägg, så därför hade nog Gottne åkt hem med en pinne oavsett Friska Viljors organisation.

För övrigt träffade jag FV-folk under matchen som bara skakade på huvudena. ”Så här dåligt har laget inte spelat på hela säsongen” och  ”så här illa får det inte se ut” fick jag bland annat höra.

Att laget spelat bättre än så här tvivlar jag inte ett dugg på. Men om Friska Viljor siktar mot division 2 måste laget komma tillbaka till gammal god form snabbt som tusan, annars är det tvunget att spela i division 3 mellersta Norrland minst ett år till.

 

 

 

Publicerat av

Jonas Lindmark

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *