Grattis Sollefteå – till division 2-platsen

Jo, jag vet att det är nio omgångar kvar. Jag vet också att i sportsammanhang kan man aldrig ta ut saker i förskott, så länge det finns en teoretisk chans kan allt hända. Men ändå – detta Sollefteå jag såg idag på Haraldsängen var en kommande seriesegrare, halva laget måste bryta benet för att den blåa maskinen ska missa avancemanget.

Gottne har imponerat på mig, jag trodde inte att laget skulle klara sig så bra i den här serien som det nu har gjort. Men i denna match kändes det som att Sollefteå mötte ett pojklag.

Mohammed Chawila, Gottnes försvarsgeneral, stod ofta och stampade på bollen i backlinjen och skickade in korta, farliga bollar till den annars så duktige mittfältaren Michael Wanyama. Sollefteå pressade hårt på denne och tog av honom bollen gång på gång. Gottne borde istället ha rullat runt bollen i backlinjen så att Sollefteå skulle vara tvunget att flytta över och på så sätt öppna upp sig.

Nu förlorade inte Gottne på grund av att Chawila och Wanyama tappade tempo, inte alls, de spelarna tillhör de bättre i Gottne. Sollefteå vann helt enkelt för att de är bättre på samtliga positioner. Jag har svårt att se att någon Gottne-spelare skulle platsa i Giffarnas startelva.

 

Backlinjen ser robust och homogen ut, präglad av den lojale och rutinerade lagkaptenen Michael Åman. Bakom denna står målvakten Kristoffer Westerlund som en säker sista utpost. Mittfältet och anfallet med Ikose, Kallin, Isaksson, Samson, Baran och Petsch innehåller rutin, skicklighet och talang. Ikose är en spindel på mitten som syr ihop lagdelarna på ett föredömligt sätt. En tvåvägsspelare som dunkade in årets mål på Haraldsängen – ribba in. Mitt bland de utländska influenserna är det kul att se de lokala talangerna Patric Kallin och Mikael Isaksson ta för sig. Båda går en ljus framtid till mötes.

Det gör även det kommande division 2-laget Sollefteå GIF.