Här firar BIK SK seriesegern

Bik SK vann seriefinalen mot Frösö IF. Segern innebar samtidigt att Bik tar steget upp till division 1 Norrland nästa år. Vi står upp och applåderar detta imponerande fotbollslag! Två omgångar återstår och Bik leder serien med ointagliga nio poäng.

                                

 

 

 

 

 

 

 

Sollefteå GIF vann planenligt hemma mot Umedalen med 4-1 i division 3-fotbollen. Återstående matcher för Sollefteå är av akademiskt intresse – kommer laget att slå poängrekord i division 3? Hittills har niplaget endast tappat två ynka poäng på 18 matcher.

Division 2 Norrland avgjordes definitivt i helgen då Piteå avfärdade Hudiksvall med 2-0 i seriefinalen, samtidigt som Anundsjö överraskande föll borta mot Mariehem med 2-0. Nu är det 15 poäng kvar att spela om och Piteå har ett försprång på Hudiksvall och Anundsjö på 11 poäng plus en överlägsen målskillnad. Inte ens Piteå själva kan förneka att de redan nu är seriesegrare. Anundsjö får nu rikta in sig på att hamna på andra plats för tredje året i rad. Det är sannerligen inte fy skam det heller, även om ingen i Anundsjö tänker så ikväll.

Varför missar då Anundsjö seriesegern i år igen? Det finns givetvis många orsaker till det. Men som jag ser det är det försvarsspelet som har klickat. Eller rättare sagt försvarsspelarna. Inför denna säsong tappade laget de duktiga ytterbackarna Markus Norberg och Martin Dimoski samt seriens kanske bästa mittback Modou Saine lämnade laget under sommaruppehållet. De lämnade ett stort tomrum efter sig, även om nyförvärven i backlinjen Mack Ward och Viktor Mellbin absolut inte har gjort bort sig. Att klubben inte agerade och värvade ersättare i backlinjen visar att det inte finns pengar att handla för.

Om försvarsspelet har varit svajigt har anfallsspelet varit bra i år, ja kanske bättre än på länge. Och det kan laget tacka Christoffer Milde och Tobias Stenberg för. Milde måste vara en av seriens bästa yttermittfältare, jag tror inte AIF kan behålla honom nästa år. Tobias Stenberg var det nog inte många som hade alltför höga krav på, men han är ett femstjärnigt nyförvärv i Anundsjö. En powerforward och målskytt på samma gång. En forward som däremot haft det trögare med målskyttet är Martin Åberg (6 mål är för dåligt med hans mått). Men han gör en sån stor nytta på planen (han kan spela forward, defensiv och offensiv mittfältare)att man har svårt att kritisera honom. Det är en krigare med ett stort Anundsjöhjärta.

Själevad fick bara med sig en pinne i damernas division 1. Själevad ledde matchen flera gånger men Burträsk från Västerbotten kvitterade gång på gång. När matchen väl var slut fick båda lagen nöja sig med ett poäng var. För SIK var detta förmodligen sista tåget som gick om man har tänkt hålla sig kvar i ettan. Nu talar allt för att laget degraderas till division 2 nästa säsong.

 

Fotograf: Madelene Wallblom.

Tommie Andersson sitter lugnt i båten

Det är den 27 Augusti 2014. På Norrportens Arena i Sundsvall har Själevad precis åkt på sin femte raka förlust i division 1 Norrland. Det är förlust nummer 13 på 17 matcher. Tränartrion med Tommie Andersson i spetsen vet precis vad som väntar. Lagledningen kommer att

Trots att förlusterna har staplats på hög för Själevad är tränaren Tommie Andersson optimistisk inför slutspurten av serien.

få många blickar emot sig när de kliver in i omklädningsrummet. Vissa tomma, andra svarta. Uppförsbacken är brant just nu för Själevads division 1-lag.

Men det är en inte alltför bekymrad Själevadstränare som ”90-minuter” når.

– Det är klart att det är en ovan situation som klubben är i just nu. Att Själevad åkt på så många förluster i rad kan inte ha hänt många gånger de senaste 16 åren. Men vi var ju tippade att åka ur, så egentligen kommer det inte som en överraskning att vi ligger där vi ligger, säger Tommie Andersson.

Är detta den tuffaste perioden i din tränarkarriär?

– Nja, jag vet faktiskt inte. Sportsligt är det nog den tuffaste hittills, så är det ju. Men samtidigt – återigen – har vi  inte haft någon större press på oss, vi är tippade i botten och många trodde att vi skulle åka ur, så med tanke på det är det ingen katastrof. Egentligen är det här laget för ungt för att spela i division 1.

– Vi sa inför säsongen att vi kör på med det lag vi har, och med svenska spelare från bygden så får vi se hur långt det räcker. Det är klart att vi kunnat gjort en jättesatsning med många dyra spelare utifrån, men vi valde att satsa på hemvävt och en mer långsiktig satsning istället. Vi tror att detta är en bättre grund att stå på inför framtiden, till skillnad mot vad många herrlag i distriktet håller på med. Där tycker jag det har spårat ur. Det är ju de lokala spelarna som ska vara ryggraden i klubbarna – inte de utländska spelarna, säger Tommie och fortsätter:

– Samtidigt måste vi vara realister och fråga oss själva om vi kan ha ett division 1-lag på damsidan i Ångermanland eller i Örnsköldsvik utan en massa importer. Med allt färre lokala förmågor kanske vi inte längre har något val i framtiden.

Nu ska vi inte kasta yxan i sjön än. Men om nu Själevad skulle åka ur division 1, skulle det kunna vara en början på ett stadslag genom att samla alla de bästa spelarna från Domsjö, Själevad, Modo och Hägglunds?

– Jag vet inte om det är rätt väg att gå. Jag tycker fortfarande att Själevad är det bästa laget i Örnsköldsvik och i Ångermanland. Jag tycker ingen spelare i någon klubb som du nyss nämnde skulle platsa i Själevads startelva. Och då kan flaggskeppet på damsidan fortsätta heta Själevads IK.

Om vi ser på individuella spelare då. Hur stor talang är Matilda Byström om du jämför med andra spelare du haft?

– Det är svårt att jämföra, men hon har en fin spetsegenskap med sin snabbhet, men samtidigt finns det en hel del hon behöver förbättra. Man ska komma ihåg att det är första säsongen för henne på den här nivån, nästa år blir hon ännu bättre. Två andra talanger är Elin Sahlin och Anna Söderlund. Elin gjorde sitt första år förra säsongen och i år har hon varit jättestabil. Anna har kanske varit vår genomgående bästa spelare men tyvärr missade hon en stor del av vårsäsongen på grund av en fotskada.

Andreas Elfving fick nyligen sparken från Gottne IF. Med tanke på erat tabelläge – är du rädd att få sparken också?

– Säker kan man ju aldrig vara, men det är bara fem matcher kvar av serien, så jag tror inte att det skulle ge någonting att Själevad byter tränare. Dessutom har väl varken Gottne eller Själevad underpresterat på något sätt, sett till förväntningarna.

 Vad talar för att Själevad ändå håller sig kvar i division 1?

– Från och med nu kommer vi att byta spelsätt som jag hoppas kommer överraska motståndarna. Efter sommaren tog vi in systrarna Engwall och Josefin Larsson och de blir bättre och bättre ju mer de får träna. De har mycket träning att ta igen, det syns att de har varit borta från fotbollen en längre tid. Men alla tre spelare är viktiga med sin klokhet och rutin.

Till sist: Hur ser du på framtiden för fotbollen i Örnsköldsvik?

– Jag är orolig och det har jag varit i flera år nu. Det är alldeles för mycket utländska spelare på herrsidan. Om man ska ta in importer ska dessa spetsa laget rejält och vara bättre än de andra. På damsidan har vi varit förskonade från det här, men man vet ju aldrig hur det blir i framtiden, avslutar Tommie Andersson som på inget sätt har gett upp hoppet om nytt division 1-kontrakt.

 

 

Foto: Allehanda arkiv.