Veckans profil: ”Hade inte riktigt den rätta motivationen”

De flesta fotbollsintresserade i distriktet vet nog att Anundsjös gamla målspruta Roger

Ralf Engström här i Hägglundströjan.

Boström spelade i AIK under guldåret 1992.

Däremot är det kanske inte lika känt att året därpå värvades en annan ångermanlänning till Solna-klubben.

I Hägglunds hittade AIK en granithård 19-årig mittback som hade imponerat stort i division 3.

Sejouren i elitfotbollen blev dock kortvarig. Han flyttade hem till Örnsköldsvik och spelade i ett flertal klubbar i tvåan, trean och fyran innan han avslutade sin fotbollskarriär – som kan beskrivas som en liten berg- och dalbana.

 

Det var efter ett provspel i mars 1993, där allt stämde för Ralf Engström, som gjorde att AIK-ledningen ville kontraktera honom direkt. Och snabbt gick det. Flytten skedde när han hade gått ut gymnasiet sent på våren 1993.

När han väl kom ner till huvudstaden bosatte han sig i Hagalund i Solna och det var inget drömställe för en ung, nybliven stockholmare.

– Nej, det hände mycket på kvällarna där som gjorde att man inte kände sig trygg. Det var bland annat det som gjorde att jag flyttade hem, säger Ralf.

Det blev heller inget allsvenskt spel för 19-åringen.

-Jag gjorde ingen match i Allsvenskan. Satt på bänken mot Örebro bara efter några veckor där nere, men jag fick inte hoppa in. Men jag gjorde en A-lagsmatch i cupen mot Väsby.

AIK slutade trea i Allsvenskan det här året och hade flera duktiga spelare.

– Gary Sundgren var absolut den bästa i AIK det året, han fick också chansen i landslaget under den säsongen. Johan Mjällby spelade jag en hel del med i U21-matcherna. Dick Lidman var också riktigt bra.

 

Ralf stannade bara knappt ett år i AIK innan han återvände till Örnsköldsvik. På våren 1994 drog han på sig Hägglunds röda matchställ igen.

Men han började tappa suget på fotbollen. År 1996, vid 22 års ålder, spelade han ingen fotboll över huvud taget.

– Jag började tappa suget för fotboll efter tiden i AIK och i samband med när jag skulle bli pappa 1996 (när sonen Rasmus föddes) tog jag ett break från fotbollen.

Men motivationen för fotboll kom tillbaka ganska snart igen.

– Säsongen därpå, 1997, gjorde jag comeback, men då i Själevad i division 5. Den här tiden i Själevad var den roligaste och bästa i min karriär, säger Ralf med entusiastisk röst.

 

Medan Ralf var en tongivande spelare i Själevad i slutet av 90-talet hade Friska Viljor åkt som en raket genom seriesystemet. FV hade gått upp i division 2 med Roger Dannberg som tränare.

– I Själevad hittade jag glädjen och motivationen på planen igen och inför säsongen 2000 bestämde jag mig för att göra en sista satsning på fotboll.

Men tiden i Friska Viljor blev bara ettårig för Ralf.

– Egentligen hade jag ju  problem med motivationen lite då och då under hela min karriär.

Efter året i Friska Viljor har han hunnit med att spela på lägre nivå i Domsjö och Husum innan han la skorna på hyllan för gott.

 

När vi ändå är inne på Friska Viljor så blir det en bra övergång att jämföra dig med din son Rasmus som spelar just i Friska Viljor. Han är inte alls lik dig i spelstilen.

– Nej, vi är väldigt olika. Jag levde mycket på styrka och mitt huvudspel, medan Rasmus är en snabbare forward med näsa för mål.

Hur ser du på FV:s säsong i år?

-Otroligt bra måste jag säga. Sollefteå har ju varit som ett monster i år. Jag tror det inte är fel att köra ett år till i trean med det här unga FV-laget. Framtiden ser ljus ut.

 

Ralfs 5 bästa medspelare:

1. Gary Sundgren, AIK. ”Han var makalöst bra, helt outstanding på träningarna.”

2. Dick Lidman, AIK. ”Som back vill man ha en forward som har förmågan att suga in och ta emot bollar. Dick hade de egenskaperna.”

3. Mikael Larsson, Hägglunds, ÖFF.  ”Han sög in vilka bollar som helst som forward, bra avslutare också. Påminde om Dick Lidman”.

4. Mikael Karlsson, Själevad.  ”Han kunde bli hur bra som helst, fick ett oturligt benbrott.”

5. Martin Wallin, Hägglunds, Domsjö. ”Jag vet inte hur många instick han gjorde på mig i Hägglunds. Vi umgicks ofta på fritiden också”.

 

Fakta Ralf Engström/

Ålder: 40.

Familj: Fru och två barn.

Klubbar: Hägglunds, AIK, Själevad, Friska Viljor, Domsjö, Husum.

Favoritklubb utomlands: Barcelona FC.

Bästa tränare under karriären: ”Oj, svårt för jag har haft så många. Men då säger jag Roger Dannberg.” 

 

 

 

 

Publicerat av

Jonas Lindmark

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *