Sammanfattning av säsongen i BIK SK

Vi gjorde klart med våra för året nya tränare, Fredrik Lundgren och Ahmed Benjari i november 2013. I samband med december månads inträde drog försäsongen igång på riktigt med löpträning och styrka, samt ett bollpass inomhus. Vi deltog i nyårscupen i Kubenhallen vilket blev tränarnas första officiella framträdande i föreningen. Resultaten var skiftande men roligt var det.

I början på februari har vi som tradition att spela McDonalds cup. Vanligtvis brukar vi få en ganska dålig placering i gruppen med match 07.00 på söndagmorgon som följd. De gånger vi lyckats vinna den tidiga matchen har det istället blivit respass i match nummer två, åttondelsfinal.  Men den här gången vann vi gruppen, vilket gav oss en ordentlig sovmorgon på söndagen och där vann vi. Efter det följde kvartsfinal mot IFK Timrå och det var egentligen cupens tuffaste match som slutade oavgjort och straffar fick avgöra. Vi slår riktigt bra straffar och går vinnande ur den striden.  Efter semifinalen som spelades mot ett norskt lag och finalen mot Wattholm från Uppsala-trakten stod vi för första gången som segrare i cupen. Kul för spelarna och en härlig start för tränarstaben.

 

Försäsongsträningen fortsatte fram till v 11 när vi äntligen fick komma ut på Högslättens konstgräs.  Omgående körde vi igång med fyra pass i veckan och även en träningsmatch inbokad nästan varje helg. Motståndet var skiftande, och vi mötte lag i både lägre serier, högre serier och från samma serie och med det blandade vi och gav resultatmässigt. Det första tävlingstillfället på stor plan var poolspelet i DM på Högslätten. Sista matchen mot Härnösands SK var den som avgjorde om vi skulle direktkvalificera oss till semifinal eller inte. Vi förlorade matchen med 1-0 fick därför försöka pressa in en kvartsfinal mot Hägglunds i vårt redan ganska tajta schema. Efter att vi vunnit mot Hägglunds väntade en semifinal mot Själevad på hemmaplan. På grund av att anmälan till Svenska Cupen skulle vara inlämnad i början på april så skulle dessa två matcher pressas in på väldigt kort tid. I samma veva hade vi dessutom en tuff träningsmatch mot Selånger inbokad så det var ett par riktigt slitiga veckor där. Själevad vann en jämn semifinal med 2-1, så där tog DM-äventyret slut.

 

I mitten på april har vi som vanligt Vårcupen på hemmaplan på schemat. Vi saknade både målvakt och ett koppel startspelare den här helgen. Det blev förlust mot både Alnö och Team Hudik innan vi lyckades besegra Sdffs u-lag i söndagens placeringsmatch efter förlängning. Det var kanske inte vad vi hade hoppats på resultatmässigt men där och då var vi inte bättre. IFK Timrå stod som slutsegrare i cupen och fick i och med det och övriga bra resultat på försäsongen bära favoritskapet i serien av många.

 

”Förstå-sig-påarna” tippade inför serien Timrå i topp, med Alnö, Frösö och Härnösands SK som utmanare. De flesta tippade oss långt ner i tabellen, vilket ändå kändes ganska skönt eftersom vi därför kunde spela utan större press i början.  Serien drog igång och vi vann de två första matcherna innan vi spelade oavgjort borta mot Alnö. Det pratades om att giganterna Frösö skulle trampa igenom serien obesegrade för vilka skulle egentligen kunna stoppa dem?  När vi sista helgen i maj förlorade en konstig match borta mot Långsele så steg oddsen ytterligare på att vi skulle kunna blanda oss i någon toppstrid. Vårsäsongen skulle för oss avslutas med ett tufft schema, Frösö hemma – Timrå borta – och till sist derby mot Härnösands SK på hemmaplan. Tufft på förhand, absolut, men det var i dessa tre matcher som vi la grunden för seriesegern. Frösö besegrades med 1-0 efter en tät match medan vi mot både Timrå och HSK kunde segla upp i fyramålsledningar innan de kunde snygga till siffrorna något mot slutet av matchen, 4-2 i vår favör var resultatet i båda matcherna.

 

Vår segerrad fortsatte även efter sommaruppehållet och när det var dags att möta Frösö på bortaplan i omgång 15 så var förutsättningarna glasklara, vann vi matchen så säkrade vi seriesegern. Ett oavgjort resultat hade också kunnat räcka men då var vi tvungna att få hjälp av andra resultat. Matchen i sig var lika jämn som vårens möte, och precis som den gången gick vi segrande ur striden med 1-0. Det var nu tre omgångar kvar, och vi skulle stå över en av dem. Men där stod vi, som klara seriesegrare en solig septemberdag i Östersund. En enorm glädje, men kanske främst en lättnad var vad som spred sig bland spelarna den eftermiddagen. Att vi spelade oavgjort de två sista matcherna mot Timrå och Härnösands SK kändes mindre viktigt, även om det förstås kändes bra att endast förlora en match under seriens gång.

 

Det har varit en säsong som har stärkt laget som grupp och varje spelare som individ. Efter mestadels förluster i division 1 2013 så var det med sargat självförtroende laget klev in i division 2. När försäsongens resultat inte heller lovade särskilt mycket framgång så visste vi inte riktigt vad vi hade att vänta oss inför seriespelet. Att vinna en serie är få förunnat och att få göra det på ett sånt sätt som vi gjort unnar vi verkligen både spelare och ledare.

 

Nu, när vi återigen tar krafttag mot division 1 så gör vi det på ett helt annat sätt än sist. Vi vet vad det handlar om och vad som krävs av både föreningen, ledare och spelare. Arbetet för att både spetsa och bredda truppen pågår och vi har tillsammans en förhoppning om att göra en bra säsong 2015 och att etablera oss som det ledande laget i Ångermanland.

 

Text: Madelene Wallblom.

 

 

 

Publicerat av

Jonas Lindmark

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *