Anundsjös stjärnspelare till Umeå FC?

Planeringen har inletts för nästa säsong. Det gäller att se över spelartruppen och ledarsidan. Det är ett krävande och viktigt arbete. Några föreningar behöver hitta tränare. Bland annat Gottne, Friska Viljor och kanske Sollefteå.

FV-ledaren Hasse Strandberg berättar att klubben varit i kontakt med Robert Bergström. Förre Anundsjötränaren vill ännu inte säga om han ska träna ett lag nästa år. Bergström är instruktör på fotbollsgymnasiet i Örnsköldsvik.

Kan Richard Aarseth vara ett namn för Friska Viljor? Han tog upp Sollefteå GIF i division 2 igen. Men han är tveksam till en fortsättning. Richard Aarseth är inte nöjd med arbetsvillkoren i klubben. Kräver fler ledare. Richard Aarseth var tränare i Ö-vik 2011 då han ledde Själevad i damettan.

Det blev alltså precis som undertecknad skrev på allehanda.se när fredag blev lördag. Lennart ”Kral” Andersson tränar Anundsjö. Det känns fräscht och spännande. Hoppas bara att han stannar i föreningen under några år. Finns lite orosmoment där, eftersom Andersson varit runt i många klubbar – åtta på elva år.

Men kul att en klubb i Ångermanland satsar på en tränare utanför distriktsgränsen. Om jag minns rätt är Lennart Andersson den första i Ö-viks kommun sedan Janne Westerlund. Han lämnade Umeå FC för Friska Viljor 2002. Redan andra säsongen var FV ett superettalag. Westerlund tog upp Umeå FC till allsvenskan 1995.
Tror att de spelare i Anundsjö som varit tveksamma till en fortsättning får en kick att stanna kvar nu.

Enligt uppgifter till bloggen är division 1-laget Umeå FC intresserad av yttermittfältaren Christoffer Milde. Den snart 21-årige Milde med Ramvik som moderklubb var i sina bästa stunder Anundsjös bästa spelare den här säsongen.

En intervju med Lennart Andersson kommer på allehanda.se och i papperstidningen på lördag.

Det var starkt av Arnäs att vinna mot Röbäck på Skyttis i lördags. Men lång väg återstår i kvalet till division 3. De två återstående matcherna spelar Arnäs på bortaplan. Närmast ska Arnäs till Umeå för att möta Sörfors på söndag. Man avslutar kvalet borta mot Ytterhogdal 25 oktober. Jämtarna är favoriter att gå upp till trean som man har varit nära att nå under flera år. Ytterhogdal inledde kvalet med hemmaseger mot Sörfors med 5–1.

Får fortfarande rysningar när jag tänker på FV-anfallaren Albert Kargbos mål mot Gällivare/Malmberget i kvalet till tvåan på Skyttis i söndags. Träffen på helvolley med högerfoten var klockren och stenhård. Jag såg drömmålet från nära håll, stod bakom målet och fotade.

Synd bara att Kargbos mål inte räckte för att ta FV vidare i kvalet. Men FV ska ha goda chanser att vinna mellersta trean nästa år om man får behålla stommen.

Viktige ledarfiguren på mittfältet Johan Vestin, 33, kör vidare. Mittbacken Ian Evans och mittfältaren Haevenar Maloba är båda intresserade av att spela med FV även nästa säsong. FV har bra förspänt när det gäller unga spelare. Man har många födda 1996 som haft en god inverkan på laget i år. Dessutom finns det några mycket intressanta spelare från klubbens framgångsrika U17 som slutade tvåa i serien.

Veckans profil: ”Jag blev inte heltidsproffs förrän i 30-årsåldern”

Thomas Andersson – en ärrad hjälte.

Thomas Andersson spelade 435 matcher mellan åren 1988-2006 i Örebro SK. Molidensonen hade en enastående karriär och fick se cirkeln slutas i sin allra sista match i karriären.

I Thomas första och sista säsong i Örebro spelade laget i nästhögsta serien. 1988 i dåvarande division 1 och 2006 i Superettan. Och båda säsongerna slutade det med avancemang till Allsvenskan.

Här berättar den sympatiske örebroaren bland annat om vad han tänker ägna sig åt efter nyår, om att han inte blev heltidsproffs förrän i 30-årsåldern och vad han tycker om att Anundsjö söker en heltidsanställd tränare. 

 

Vi börjar med ett Tomas Ledin-citat: Vad gör du nu för tiden?

 Jag jobbar på Örebro Elitidrottsgymnasium som fotbollsinstruktör och kommer att göra det tills sista december i år, sedan ska jag sluta med det. Efter nyår blir det fullt fokus på ett byggföretag, säger 46-åringen.

Är du less på fotbollen?

Nja, det kan jag inte säga. De sista åren har jag varit instruktör på skolnivå, och det är verkligen roligt. Men för att det ska funka på lång sikt kanske man bör vara utbildad lärare och en sån utbildning saknar jag.

Det måste vara inspirerande att prova vingarna i en helt annan bransch än fotbollen?

Absolut, visst är det så.

 

Thomas Andersson blev ”kapten blod” med hela Örebro när han fick ett jack i pannan i matchen som skulle bli hans sista i karriären. Året var 2006 och då Örebro gick upp i Allsvenskan igen efter ha blivit tvångsnedflyttade till Superettan inför säsongen 2005 av Svenska Fotbollförbundet.

Den där klassiska bilden jag har av dig när blodet rinner nerför pannan och ni firar den Allsvenska platsen är väl ganska talande för hur Thomas Andersson var som spelare?

-Haha, ja det blev kanske för mycket blod, svett och tårar och mindre med framgångar för min del. Skämt och sido, jag har haft förmånen att spela på elitnivå i 18 år och fått själv bestämma när jag ska sluta. Och sen att få avsluta karriären med att ta upp Örebro i Allsvenskan igen. Det är klart det var häftigt!

Någon tanke på att trappa ner i en lägre division var inget för Thomas.

-Nej, det fanns inte. Jag spelade ju ända tills jag fyllt 38 på elitnivå och de sista åren velade jag fram och tillbaka om jag skulle sluta med fotbollen. Det blev naturligt att sluta i Örebro.

Det är inte så enkelt att trappa ner heller?

-Nej, verkligen inte. Om man spelar på högsta nivån idag, Allsvenskan, så har du ju det som yrke. Men om du bara går ner några pinnhål så kräver det att du satsar på fotbollen lika hårt, men samtidigt ska du klara av att hinna med ditt ”vanliga jobb” också.

Det kan vara tuffare att spela i division 1 och division 2?

Ja, många gånger är det så. I början av min elitkarriär jobbade jag på heltid och spelade fotboll på kvällarna. Så var verkligheten i Allsvenskan i slutet av 80-talet, och så är det för många idag som spelar i ettan och tvåan. Det var inte förrän jag var i 30-årsåldern, efter säsongen 1998, som jag kunde leva på fotbollen.

Thomas hade en enorm träningsvilja och tränade ofta på egen hand. Vi är många som har kört de så kallade ”Thomas-rundorna” som är en typ av intervallträning. Med tanke på hans självdisciplin hade nog Thomas kunnat bli en lika bra skidåkare.

En hygglig skidåkare hade jag väl kunnat bli, men det är svårt att säga hur långt jag hade kommit i den sporten. Men oavsett vad du sysslar med så om du vill bli bra på någonting så måste du lägga ner all din tid på det. Samtidigt måste det finnas en glädje i det, att känna att det är det roligaste som finns.

Huvudspelet var Thomas bästa egenskap på planen, han har sin egen förklaring på varför han blev så bra på det.

-Ja, jag har ju självklart övat en hel del på det, så är det ju. Men om man kommer från Norrland så blev det naturligt för min del eftersom jag var uppväxt med att bollen sällan spelades längs marken. Det är ju en väldig skillnad idag hur lagen spelar när konstgräset har etablerat sig.

Med tanke på all konstgräs som finns idag, skulle det göra dig till en sämre fotbollsspelare om du var aktiv idag?

Nja, jag skulle ju ha förmånen att träna på konstgräs jag också, så det är svårt att veta.

 

Thomas växte upp med sina föräldrar och två bröder i Västerbacke, en mindre ort vackert belägen ovanför Moälven ett par kilometer utanför Moliden. Hans två år yngre bror, Christer, var också en stabil mittback och nådde division 2 som högst.

Thomas tror att hans fina grundkondition som han hade under elitkarriären kan berott på den allsidiga träningen han fick av andra idrotter som ung.

– Det blev en hel del skidor, ishockey, tennis och bordtennis om än inte i organiserad form, men jag tror att det hade sina fördelar att jag ägnade mig åt andra idrotter också. Jag fick en bra grund att stå på.

Thomas började så småningom spela i Molidens herrlag – som då låg i division 5 – som 14-åring. Där blev han kvar i ett par säsonger innan Anundsjö värvade honom som 16-åring. Han gjorde tre säsonger i AIF, varav de två första i division 4 och den sista i division 3 innan äventyret i Närke började.

Och steget från Anundsjö till Örebro var stort.

-Ja, det är klart det var stort, men under den första säsongen gjorde jag egentligen ingen riktig A-lagsmatch, så jag fick god tid att lära mig saker under resans gång. Det underlättade såklart. Skillnaden mellan Anundsjö och Örebro var att allt gick snabbare, man var tvungen att vara noggrann med allting och det var fler taktiska instruktioner.

Hur bra koll har du på den ångermanländska fotbollen idag?

-Jag har koll på var Anundsjö ligger i tabellen, men mycket mer än så är det inte.

Robert Bergström lämnar Anundsjö efter fem säsonger och tanken är att klubben ska satsa på en tränare på heltid.

Jaså?!

Du har inte fått någon förfrågan av att träna Anundsjö?

-Nej, det har jag inte, säger Thomas innan han fortsätter:

– Men det är nog rätt väg att gå. Om man som division 2-spelare tycker att man har lite tid över är det ju ännu värre för en tränare på den nivån. Om du hittar den tränare som du verkligen vill ha, kan det vara en bra grej att heltidsanställa honom/henne. Dessutom kan man utöka träningen för de spelare som har möjlighet att träna dagtid.

Trots att Thomas har levt mer än halva sitt liv i Örebro känner han sig mer som en ångermanlänning än närking.

-Det kan låta lite konstigt att jag känner så, men vi är ju uppe minst fem gånger per år i Moliden så det känns lite som hemma, säger Thomas och tillägger:

-Trots att jag har varit fotbollsspelare och gillar naturgräs är jag rätt svag för snö. Vissa vintrar i Örebro saknar vi helt snö.

Intervjun med Thomas Andersson pågick i 30 minuter, men det känns som man skulle kunna prata med den förre Örebro-kaptenen hur länge som helst både om fotboll och om livet i övrigt.

Det är inte svårt att förstå att han var en populär lagkapten under många år i Örebro SK.

 

Thomas fem bästa medspelare i karriären:

1. Lasse Zetterlund, ”Kunde spela på de flesta positioner”

2. Anders Karlsson, Målvakt. ”Räddade mig väldigt många gånger”

3. Arnór Guðjohnsen, Forward.

4. Siggi Jonsson, Mittfältare. ”En storspelare helt enkelt”

5. Peter Nilsson, Mittfältare. ”När han var bra, då vann också ÖSK matcherna”

 

Fakta Thomas Andersson/

Ålder: 46

Familj: Fru Kristina och två barn, Agnes och Helmer.

Klubbar: Moliden, Anundsjö, Örebro, Hägglunds.

Favoritlag utomlands: West Bromwich Albion FC.

 

 

 

 

Modotränaren: Själevad har varit svåra att samarbeta med

För första gången sedan 1999 är inte Själevads IK bästa damlaget i Ångermanland. Bik SK från Härnösand spelar i division 1 Norrland nästa år. Men Bik måste förstärka för att det inte ska bli nedflyttning direkt. Kanske hör man av sig till spelare i Själevad?
En tränare som kommer att kontakta spelare i Själevad är Niklas Lundberg.
– Jag kommer att ringa Malin och Emma, säger Modotränaren.
Niklas Lundberg tränade Malin Lindström och Emma Edmark i Moliden 2013. Modo tog sig upp till division 2 efter kvalseger mot Domsjö.
Vad händer med Själevad nu?
– Jag hoppas att alla fortsätter i klubben. Än så länge är det bara positiva signaler från spelartruppen. Får laget behålla alla spelare kommer man absolut vara med i tabelltoppen och kriga nästa år.
– Dessutom kommer laget att få spela en mer offensiv fotboll som blir utvecklande för dem. I år har det blivit mycket kämpa och försvarsspel, säger Tommie Andersson.
Själevad slutade delad trea i division 1 Norrland 2013. Man tappade över tio spelare till den här säsongen. Själevad inledde starkt och tog tre segrar på de fem första matcherna. Men sedan blev det inte så många fler poäng. Man spurtade starkt – två segrar på de tre sista matcherna – men det räckte inte. Det hade krävts tre poäng i sista matchen mot Sundsvalls DFF (hemmaförlust med 0–3).
– Visst är det tråkigt att vi åkte ur. Tre lag fick lämna och det är tufft.
Den stora spelaromsättningen, ett ungt och oerfaret lag, och att viktiga mittfältaren Moa Eriksson lämnade under sommaruppehållet för college i USA, är några saker som Tommie Andersson tar upp som anledningar till att det blev nedflyttning.
Tommie Andersson var med om Själevads fantastiska resa från tvåan till allsvenskan som startade 1999. Själevad spelade i allsvenskan 2004 och 2005. Andersson var tränare första året. Han har tränat klubben under åtta säsonger. 1999-2002, 2004, 2010, 2013-2014.
Blir det någon fortsättning i Själevad?
– Jag vet inte. Vi ska träna i ytterligare två veckor och sedan får vi se vad som händer.
Nästa år kommer Ö-vik att ha tre damlag i division 2, Själevad, Hägglunds och Modo.
– Det är såklart inte bra. Det behövs ett lag i division 1 i Örnsköldsvik. Men förhoppningsvis kan Själevad ta sig tillbaka direkt och bli det ledande laget i Ångermanland igen, säger Tommie Andersson.
Samarbetet på damsidan i Örnsköldsvik är inget vidare i dagsläget.
– Samarbete är bra och föreningarna vill säkert ha samarbete. Men tränarna är för resultatfixerade och bestämmer för mycket i verksamheten, anser Tommie Andersson.
Niklas Lundberg:
– Själevad har varit svåra att samarbeta med.

Veckans Profil: ”Målsinnet och tekniken finns kvar”

Nu drar vi till på halvvolley och startar en serie på denna vackra blogg. Varje lördag presenteras ”Veckans Profil”.
Ni kommer få läsa om spelare från Ångermanland som gjort avtryck.
Först ut är Daniel Johansson från Örnsköldsvik. Anfallaren som älskar att göra mål. Trots åldern ser inte Daniel slutet på sin karriär.

Namn: Daniel Johansson.
Ålder: 36.
Klubbar: Essvik, Stockvik, Östersunds FK, Friska Viljor, IFK Göteborg, Frölunda, Trollhättan, Moliden, Mariehamn (Finland), Sollefteå.
Familj: Singel, två barn.
Favoritlag utomlands: Notts County.

Ser du dig som en profil?
– Vilken jäkla fråga. Nej, det kan jag egentligen inte påstå.
Daniel Johansson har öst in mål för seniorlag i snart 20 år, bland annat har det blivit 129 fullträffar i division 2. Han har alltid nämnt målet mot IFK Norrköping i superettan på Domsjö IP (Skyttis lades om till konstgräs) 2004 som det snyggaste. En soloraid från halva planen där han drog bort ett par ”Pekingspelare”.
Nu ger han oss ett annat mål i Friska Viljors gulsvarta tröja.
– Det var hemma mot Piteå 2003. Vi vann med 4–1 och jag gjorde alla fyra. Ett var jäkligt snyggt. Efter en lång soloraid krockade jag med målvakten och båda blev liggande. Jag lyckades ta mig upp och rullade in bollen. Sedan ramlade jag ihop och blev utbytt. Det hände i 81:a minuten.
Minnet är på topp.
– Jag minns många av mina mål och vilka som gjorde de andra målen också. Hur de gick till och vad resultatet blev.
Måste betyda att du gillar att spela fotboll?
– (skratt) Jo, så är det. Det finns inget bättre än att spela matcher och tugget i omklädningsrummet. Tyvärr har det blivit tråkigare att träna med åren. Förr längtade man till träningarna.

Daniel Johansson tycker inte att han har förändrats som människa under alla dessa år.
– Men jag är inte samma person på planen och utanför. Jag kan verka kaxig och tuff på plan. Det har bara blivit så från första stund. Det är inte medvetet. Jag är den snällaste privat.
Du har blivit 36 år. Finns det något kvar i ditt fotbollsregister?
– Jag hoppas och tror det. Snabbheten har försvunnit lite, men målsinnet och tekniken finns kvar. Målet står kvar på samma ställe. Det kan hålla i tvåan eller trean.
Hur är det med tajmingen?
– Den kan jag träna tillbaka. Tajmingen har försvunnit lite efter knäskadan – var borta från fotbollen i ett år. Nu ska jag träna stenhårt i vinter och göra en bra försäsong. Jag har ett par år till i mig.
Vilken den elfte seniorklubben blir vet han inte än.
– Några klubbar från Ö-vik har hört av sig. Men vi har inte pratat kontrakt. Jag vill helst spela i FV (har gjort sju säsonger med klubben). En klubb som ligger mig varmt om hjärtat.

Daniel Johansson var tillbaka på planen under hösten. Men det blev bara två matcher (inga mål) i division 4-laget Essvik från Sundsvall som ramlade ur serien.
– Vi var för dåliga. Vi vann när jag debuterade. I andra matchen gjorde vi 1–0 tidigt på straff. Det blev frilägesutvisning och vi var en man mer i 87 minuter men torskade med 1–7.
– Det kändes bra i knäet och det var skönt.
Det blev ett abrupt slut på tiden i Essvik.
– De ringde sent dagen innan en match och sa att man lämnat walkover. På matchdagen hade man kallat in några juniorer. Men jag var inte med i matchen. Det blev förlust med 0–10 och det kändes inte kul att vara med längre.

Daniel Johansson har spelat med många. Håkan Mild och Niclas Alexandersson är de bästa utanför distriktet.
– Två kämpar i Blåvitt.
Ibrahim Atiku, Tom Juma och målvakten Peter Granholm är tre favoriter lokalt. Trion spelade med FV.
– Atiku var snabb och teknisk. Juma har jag alltid gillat. Han låg bakom många mål under flera säsonger i FV. Han fick oftast andra assist. Juma hade ett ruskigt skott. Och jag har alltid gillat Peter Granholm.

2003 är Daniel Johanssons målmässigt bästa säsong. Friska Viljor gick upp i superettan. Han sköt 25 mål i serien och tre (två borta) i kvalet mot Väsby.
– Kvalmatcherna mot Väsby var häftiga. Minns att vi hade bra publikstöd i bortamatchen.
Roligaste säsongen var 2004 trots att FV åkte ur superettan direkt. Men gruppdynamiken var fantastisk.
– Vi hade otroligt roligt tillsammans. Vi umgicks mycket utanför fotbollen. Det var ett kanongäng.
Janne Westerlund var tränare då.
– Janne är den bäste tränaren jag haft. Roger Dannberg gillade jag också. Jag blev otroligt glad när jag fick höra att Janne skulle träna FV 2014, men omständigheter gjorde att det inte blev så.
– Janne fick det bästa ur varje spelare. Han var respektingivande och man lyssnade när han sa någonting. Och man kunde skämta med honom.

Daniel Johansson har inga planer på att bli tränare efter spelarkarriären.
– Nej, det tror jag inte. Jag är ingen som pekar och bestämmer, säger han och skrattar.
Men han kan tänka sig att träna ett ungdomslag. Förre lagkamraten i FV Jerry Carlström har frågat Johansson om han kan ta hand om forwardsbiten i FV:s U17. Carlström är huvudtränare för laget.
Kan Ö-vik få ett lag i superettan igen?
– Man vill gärna tro det, men är skeptisk om jag ska vara ärlig. Det är svårare att nå superettan nu. Division 1 är fullt möjligt.
Daniel Johansson kollar inte så mycket fotboll på TV.
– Jag har aldrig varit så intresserad av det. Jag ser en del lokalfotboll. Det är roligt att kolla in spelare som man känner. Jag ser hellre division 4 än allsvenskan.

Daniel Johansson är uppväxt i Sundsvall. Han har bott i Ö-vik sedan 2001 frånsett någon sväng till Göteborg och Finland.
– Ö-vik är hemma för mig. Det är lugnt och tryggt. Man känner halva staden mer eller mindre. Kan stanna och surra fotboll med många.
– Jag är ganska mycket i Sundsvall, har mina två barn där.

Johanssons fem skönaste mål
3–1 mot IFK Norrköping i superettan 2004
2–2 mot Malmö i Svenska Cupen 2002
1–0 mot Kooteepee (debuten i finska ligan, med huvudet dessutom) 2007
3–1 mot Väsby i kvalet till superettan 2003
1–0 mot Bröndby i Royal League med IFK Göteborg 2005

Spelarna i Anundsjö får de bästa förutsättningarna

När Sören Häggkvist på allehanda-sporten presenterade nyheten att Anundsjö söker en tränare på heltid var min första reaktion: Kunde inte de pengarna ha använts till att köpa spelare under denna säsong – för att ersätta till exempel Modou Saine och Martin Dimoski – så att man hade chans att lura Piteå på seriesegern?

Men om man glömmer det som varit och tittar långsiktigt är det nog en smart investering som Anundsjö håller på att ro i land med.

Under nästa år kommer konstgräset att ligga på plats på A-planen på Olympia och det är ett enormt lyft – både för ungdomsfotbollen och representationslaget (herrlaget). Att då samtidigt ha en tränare med erfarenhet från elitfotbollen skulle innebära att Anundsjös fotbollsherrar aldrig någonsin har haft bättre förutsättningar (även om förre tränaren Robert Bergström är bland de bästa klubben haft).

Om det är något som fotbollen i Ångermanland i allmänhet och Örnsköldsviksfotbollen i synnerhet har haft brist på så är det ledare med erfarenhet och kunskap från högre divisioner. Det var det långa perspektivet.

På kort sikt gör Anundsjö detta också för att behålla så många som möjligt från årets spelartrupp. Man vet att många spelare har tappat lite gnista och motivation och för att tända lågan försöker man locka med en heltidsanställd tränare. Jag tycker det är att börja i rätt ände.

Vilka tränare är då Anundsjö ute efter? Jag har faktiskt ingen aning.

Men min drömtränare till Anundsjö är den förre Örebro-profilen Thomas Andersson (bördig från Moliden).

Men det är ett långskott från halva plan…