Josip Pavic ima veliko FV-srce

Tänk dig att ditt korsband går av när du är 16 år, för att sedan ett par år senare drabbas av ett virus i örat så att du förlorar balanssinnet. Under sex månader tränar du upp ditt balanssinne från grunden, precis som ett litet barn gör. När du är helt återställd från det går korsbandet av – en andra gång, men nu i det andra knäet. Men när du tror att du är tillbaka på allvar drabbas du av ”hopparknä” som mer eller mindre spolierar en hel säsong. Och som om inte det vore nog åker du på en sista knäskada – jo, naturligtvis en korsbandsskada det också.

På mindre än tio år har Josip Pavic alltså drabbats av tre allvarliga korsbandsskador, ett virus i örat som gjorde att han tappade balansen, ett hopparknä och ett flertal muskelbristningar. När det var som värst – säsongen 2013 med Anundsjö – kunde han knappt gå dagen efter en träning eller match, trots att han till synes var helt skadefri. Alla operationer och all rehab hade tagit hårt på hans sargade kropp.

Den sa till sist ifrån.

Josip har varit så nära ett skadehelvete man kan komma.

Och det är som han själv säger:

– Jag hoppas det går bättre för mig som tränare än som spelare. Säsongen 2013 i Anundsjö var värst, då gick jag in i väggen kan man säga, det var därför jag slutade i AIF med fem matcher kvar av säsongen. Jag orkade inte ens tänka på fotboll.

I en lång intervju med 90 minuter berättar Josip varför han tvärt slutade i Anundsjö, hur mycket kroat han känner sig och hur nära det var att han spelade i Tyskland.

 

 Det var nog inte så många som trodde att Josip Pavic skulle bli ny huvudtränare för Friska Viljor. Men huvudpersonen själv blev inte alltför överraskad.

– Nja, det gick en del rykten på stan om mig. Ett rykte aviserade att jag skulle bli huvudtränare för Anundsjö. Ett annat om att jag skulle ta över FV. Jag pratade med Fahla (Andreas Fahlgren, sportchef) under hösten och han sa då att spelarna hade varit nöjda med mig när jag hjälpte L-G under säsongen. Så helt överraskad blev jag ändå inte, säger Pavic.

Som 25-åring ska Josip Pavic leda Friska Viljor i division 3. Han gör det med helt utan erfarenhet som huvudtränare.

Men vi börjar i rätt ände.

Det var ju ödet som tog honom och hans familj till Sverige och Örnsköldsvik.

 

Året var 1989 och Berlinmuren revs. Det var början på kommunistregimens sönderfall i Östeuropa. Tyskland blev enat igen samtidigt som Sovjetunionen upplöstes.

Under efterkrigstiden bestod Jugoslavien av delrepublikerna: Kroatien, Serbien, Makedonien, Montenegro, Bosnien- Hercegovina, Montenegro och Slovenien.

Även om Jugoslavien inte var allierat med Sovjetunionen förlorade ändå Jugoslavien sin kommunistiska auktoritet i samband med Sovjetunionens sönderfall. Många delrepubliker i Jugoslavien krävde nu självständighet och demokrati. Kroatien var bland de första länderna att bryta sig loss från Jugoslavien. Det lyckades nationen med efter det sk ”Kroatiska självständighetskriget” som pågick  1991-1995.

På senare år har de sista delrepublikerna blivit självständiga från det forna Jugoslavien – Montenegro och Kosovo. Det sistnämnda har dock inte blivit erkänt av alla.

Och det var det här kriget som familjen Pavic flydde ifrån i början av 90-talet.

Familjen lämnade sitt land december 1992, en månad före Josips fyraårsdag. Flykten gick från hemstaden Slavonski Brod. En stad som gränsar mot Bosnien och ligger 11 mil sydost om Kroatiens huvudstad Zagreb. Familjen Pavic åkte med buss norrut genom ett Centraleuropa i spillror.

Första destinationen var Estland. Väl i Estland blev flyktingarna slumpmässigt indelade i en högerkö och en vänsterkö. I vänsterkön blev man lotsad till Danmark och i högerkön till Sverige. Familjen Pavic fortsatte resan mot Sverige.

– Vi kom först till Märsta i Uppland. Men det dröjde inte länge innan vi flyttade till en ort utanför Gävle.

Under den här tiden på 90-talet tog Husum emot många flyktingar och det var precis i den byn som familjen Pavic hamnade i efter några år.

– Men vi bodde bara i Husum ett par år. För att vi skulle få pengar var mina föräldrar tvungna att plugga på komvux, och för att slippa pendla så mycket till Örnsköldsvik bestämde vi oss för att flytta dit istället.

Sedan Pavic och hans familj bosatte sig i Örnsköldsvik har de bott på olika adresser på valhallavägen men aldrig flyttat ifrån Valla.

– Jag är uppväxt på Valla. Har suttit bollkalle som liten på FV:s matcher, så det är klart att FV har betytt mycket för mig. Det är ganska coolt att gå från bollkalle som liten till  att bli huvudtränare för A-laget.

Du måste vara förste FV-tränaren som är uppväxt på Valla?

– Ja, så kanske det är.

Josip var även en stor talang inom hockeyn. Han kom både in på Modos hockeygymnasium och Sundsvalls fotbollsgymnasium.

Han valde det sistnämnda.

Hur mycket har Sundsvalls fotbollsgym betytt för dig?

Hur mycket som helst. Jag lärde mig massor både på fotbollsgymnasiet och i tipselit-laget. Vi hade kunniga tränare. Kjell ”Pisa” Andersson har jag att tacka för mycket. Han var fantastisk på alla sätt.

Skador var det, ja.

Ett halvår innan Josip började fotbollsgym i Sundsvall gick korsbandet av. Han rehabiliterade sig och kom tillbaka.

– Men hela första året i Sundsvall spelade jag mer eller mindre halvskadad. Knäet kändes bra, men istället fick jag ont i ljumskar och i andra muskler. Andra året fick jag god hjälp av läkarteamet från A-laget och det gjorde stor skillnad. Jag kände mig direkt starkare. Tredje året var jag i riktigt bra form, men sedan fick jag det där viruset i balansnerven som det tog sex månader att komma tillbaka ifrån. Och ett halvår när man är 18-19 år är en evighet fotbollsmässigt. Det var absolut i fel läge att få det just då, säger Josip och suckar tungt.

Josip flyttade hem till Örnsköldsvik 2008 efter tre lärorika år i Sundsvall.

Och tillbaka till Friska Viljor.

Men att bli utlandsproffs har alltid varit det stora målet för Josip. Han spelade i division 2 Norrland med Friska Viljor 2009, men efter den säsongen bar det av till landet där han föddes och sedan flydde ifrån – Kroatien.

– Allt lät ju så bra. Jag skulle få komma ner och provträna med ett lag i högstaligan i Kroatien. Men när jag kom ner skulle jag tydligen spela MOT det laget men MED dess farmarlag i en träningsmatch. Jag kom in i halvtid i den matchen och jag vet inte vad som hände, men jag lyckades med allting. Jag gjorde mitt livs bästa 45 minuter kan man säga. Men jag fick ändå inte chansen med laget i högstaligan utan fick fortsätta spela med farmarlaget. Jag blev lovad en massa saker hela tiden och till slut tappar man ju tålamodet, säger Josip och fortsätter:

– Det är fortfarande massa skit där nere med korruption och läggmatcher, sånt gjorde att jag tappade gnistan. Så efter ungefär ett år flyttade jag hem igen.

Året var 2010 och väl hemma igen tog Josip kontakt med Anundsjöspelaren Goran Zdradkov. Och genom honom var det nära att Josip hamnade i Skellefteå FF.

– Dagen före jag skulle åka upp och skriva på för Skellefteå ringde de och tyckte jag hade begärt för mycket pengar. Men varken jag eller Goran tyckte att jag hade begärt speciellt mycket. Men i vilket fall som helst sprack den affären också. Nu visste jag inte vad jag skulle göra.

– Jag tänkte: Till Kroatien tänker jag inte åka ner till igen, i Skellefteå blev det inget och Friska Viljor hade åkt ur division 2. Till slut var det egentligen bara ett alternativ kvar – Anundsjö IF.

Josip spelade hösten 2010 med Anundsjö. Men när säsongen var slut ville han inte stanna i Anundsjö.

Det var ju utlandsproffs han ville bli. Så denna gång vände han sig till – Tyskland.

– Alltså, det här låter så sjukt, jag vet. Men morsan hade en bekant, bekant som kände en agent som skulle fixa ett kontrakt till mig i tredjeligan i Tyskland. Man har ju lärt sig av erfarenhet: Låter det för bra för att vara sant, så är det det också, säger Josip och skrattar.

– Så här var det: Agenten som skulle fixa kontraktet till mig blev försatt i finkan för att han hade riggat matcher. Han hade tydligen lagt enorma summor på det. Fallet togs upp på nyheterna minns jag.

Det blev inget spel i Tyskland heller för Josip.

Efter många turer hit och dit, kors och tvärs spelade Josip ett par säsonger till med Anundsjö, innan han lämnade klubben mitt under brinnande säsong.

– Mentalt var jag helt slut. Jag gick in i väggen kan man säga. Jag hade inget förtroende av tränarna. Kände att jag inte fick en ärlig chans, jag fick konstiga förklaringar till varför jag inte fick spela. Vad jag än gjorde var jag fast på bänken. Jag ringde till slut Bruno (Nilsson) och sa att jag slutar här och nu i Anundsjö.

Cirkeln slöts ifjol  när Josip Pavic återvände till Friska Viljor och Skyttis – bara en utspark ifrån föräldrahemmet på Valla.

Nyss värvades Toby Davis – vad kommer han att betyda för FV?

– Jättemycket! Vi visar att vi menar allvar när vi kan värva en sån skicklig spelare. På planen är Toby så allround, han kan jag använda överallt offensivt. Han blir också en bra ledare i laget.  

Vilken prägel kommer du att sätta på Friska Viljor?

– Jag har haft många duktiga tränare, det blir att plocka det bästa av varje tränare. Men i grund och botten vill jag spela fotboll, passa bollen på spelare och inte bara lägga på yta och springa. Det vill jag pränta in i FV.

Du bodde de fyra första åren i Kroatien innan ni flydde kriget. Hur mycket kroat är du?

– Jag följer det kroatiska landslaget och kan kroatiska. Sedan har jag kanske en mer sydeuropeisk mentalitet. Jag är rak och ärlig, ibland lite för rak mot människor . I Sverige ska man vara lite mer lagom.

Skulle du tänka dig att flytta tillbaka till Kroatien permanent?

– Nej, Sverige har ett mycket bättre samhälle. Ta bara en sån enkel sak som vatten. Rent vatten i kran finns inte överallt där nere. Men en sommarstuga vid havet skulle inte vara dumt, säger Josip Pavic.

Och till sist: Om alla skador.

– Om jag visste att jag skulle drabbas av alla skador och sjukdomar jag har drabbats av, skulle jag naturligtvis inte börjat spela fotboll. Men hur skulle jag vetat?

Vissa krigar mot sina skador.

Andra flyr sitt hemland på grund av krig.

Josip Pavic har erfarenhet av båda.

 

 

(*Rubriken är på kroatiska och betyder ”Josip Pavic har ett stort FV-hjärta”)

 

 

 

 

Publicerat av

Jonas Lindmark

2 reaktioner till “Josip Pavic ima veliko FV-srce”

  1. Toppen bra artikel om Pavic! Allehanda har fått en skribent med kunskap om fotboll och förmåga att skriva om detta ämne. Fortsätt på den inslagna vägen så kommer bloggen att läsas av de flesta som är intresserade av den lokala fotbollen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *