Anundsjö har bättre spets i år

När det stod klart i höstas att Lennart Andersson tar över efter Robert Bergström i Anundsjö var det många som reagerade ungefär:

”Ja, vad  bra att Anundsjö satsar på en erfaren tränare utifrån, men det gäller att ”Kral” får en slagkraftig trupp att jobba med också, annars är det meningslöst”.

Så lät det från många håll.

Nu är vi inne i mars och nu vet vi bättre.

Även om Toby Davis, Martin Åberg, Rasmus Bergström, Christoffer Milde har lämnat tycker jag truppen totalt sett är bättre i år. Framförallt är spetsen bättre.

Och då tänker jag främst på klassspelarna Martin Dimoski och Mihail Turcan. Martin ser precis lika bra ut nu som när han för två år sedan briljerade på vänsterbacken. Hans flyt i steget, spelförståelsen och hans enkla lösningar gör att han sällan eller aldrig tappar kontrollen på bollen, det i sin tur gör att Anundsjö får ett bättre flyt i spelet med honom på planen (finns det nåt värre än när ytterbackar ständigt slår felpass i uppspelen?).

Mihail Turcan, eller ”Micha” som han kallas i laget, kan vara den bästa spelaren Anundsjö har haft sedan Goran Zdradkov spelade i Anundsjö. Turcan är en rättvänd spelare som kommer att ställa till med oreda både bakom och framför motståndarnas backlinje. Jag kan garantera att han kommer att leverera en hel del mål och assist i sommar.

Kan han vara den offensiva motorn som Anundsjö har saknat de senaste åren? Och kan han vara tungan på vågen som kan skjuta Anundsjö till division 1?

Kapaciteten har han i alla fall.

Dessutom kan man nästan räkna in Joel Åman som ett nyförvärv. Ifjol fick han en stor del av säsongen spolierad av skador. Och så här långt in på säsongen ser han ut att vara i gammal god form.

Sedan kan nog tränarbytet betyda en hel del också.

Tror vi kommer att få se ett annat Anundsjö i år. Kanske inte ett lika fint och bollrullande lag, men ett mer disciplinerat och effektivt lag. Kral är oerhört noga med detaljer och lämnar ingenting åt slumpen.

Men finns det inga orosmoln för Anundsjö denna säsong?

Jo, mittbackar och innermittfältare finns det få av i dagens trupp. Framförallt när vi vet att alla lag drabbas av skador och sjukdomar. Simon Gustavsson och Oskar Westbergh är såklart givna innermittfältare, men bakom dessa ser det tunt ut. Okej, Mack Ward kan man sätta in var som helst på planen och Mohamed Chawila kan kanske spela innermittfältare. För Anundsjös del får klubben hoppas på att den nya amerikanen Konnor McGgee håller hög klass och att han trivs bäst som mittback eller som innermittfältare.

 

Om Anundsjö skulle ha seriepremiär imorgon skulle jag ställa upp med följande Anundsjö-elva:

Dejan Dimoski

Viktor Mellbin, Luis Vasquez, Anders Dahlbäck, Martin Dimoski

Oskar Lindmark, Simon Gustavsson, Mack Ward, Tobias Stenberg

Mihail Turcan, Joel Åman

 

Yttermittfältarna och forwards är attackspelare som gärna går på djupet och det är spelare som passar perfekt in i Lennart Anderssons fotbollsfilosofi. Simon och Mack är defensiva mittfältare som balanserar upp de offensiva yttermittfältarna. Ytterbackarna Mellbin och Dimoski är stabila bakåt, men kan även hota framåt.

 

Till sist: Skador var det, ja. Oskar Westberg blir borta minst en månad då han måste operera knät  som han har haft problem med en längre tid. Även om det är en stabil division 2-spelare faller inte Anundsjö ihop för det.

Även om centrallinjen blir tunnare.

 

 

 

 

 

 

Spires nära Härnösands FF

Alexander Spires, 20 år, är nära en övergång till division 2-klubben Härnösands FF.

– Han bor med sin flickvän i Härnösand och jobb har han också fixat här nere. Vi har inte aktivt försökt värva honom, utan den kontakten togs när han hade flyttat ner hit, säger Härnösands sportchef Göran Dahlberg till 90 minuter.

Just nu tränar han med HFF.

– Men han har inte skrivit på något papper ännu. Han står fortfarande skriven för Gottne IF som var hans senaste klubb, klargör Göran.

Alex har de senaste åren varit mer eller mindre knäskadad. Men enligt honom själv är knät återställt nu.

Trots sin ringa ålder har han representerat Friska Viljor, Junsele, Mariehem och Gottne.

Och kanske snart även Härnösands FF.

 

 

 

 

 

Ingen Johansson i Gottne

Var på Skyttis under måndagskvällen. Konstgräsplanen öppnades för säsongen. Det småregnade. Hasse Strandberg var såklart på plats. FV-ledaren står ofta vid sidlinjen och kollar in träningarna.

Örnsköldsviks bästa lag genomförde sina första pass på fullstor plan. Damlagen Modo, Hägglunds, Själevad och herrlagen Anundsjö, Friska Viljor och Gottne. 

– Härligt att dra igång träningen utomhus, sa Själevads assisterande tränare Magdalena Åstrand.
– Vi har fått tre tider i veckan men hoppas på en fjärde. 
Damtvåan blir extra intressant i år eftersom tre av lagen är från Ö-vik. Det startar med ett derby direkt. Hägglunds mot Själevad. Hägglunds satsar hårt och vill utmana om seriesegern. Fjolårets division 1-lag Själevad är stora favoriter.
Gottnes assisterande tränare Mats Falck är förväntansfull. 
– Truppen blir starkare än i fjol. Nu väntar vi in två kenyaner och en engelsman. En av kenyanerna är riktigt bra. 
Falck berättade att forne skyttekungen Daniel Johansson inte kommer att spela med Gottne.
Gottne gjorde sin första säsong någonsin i trean förra säsongen. 
Seriekollegan FV höll på att avsluta säsongens första pass när Gottne och Anundsjö traskade in för att använda varsin planhalva. 
FV vill ta sig upp till tvåan igen. Klubben har harvat i trean sedan 2010. Hasse Strandberg tror att Timrå och Kramfors blir de tuffaste konkurrenterna. 
Han var lite frusen när han lämnade konstgräsplanen första måndagen i mars. Lita på att Strandberg kommer tillbaka.

Godkänt för de ångermanländska lagen i Ånge

Tre ångermanländska lag träningsmatchade i Bernérs Cup i Ånge i helgen. Gottne, Härnösand och Sollefteå.

Nu ska jag direkt medge att jag inte har jättekoll på skador och sjukdomar i lagen för repektive match, men jag utgår ifrån att det har roterats och använts en hel del spelare under matcherna. Vi är i början av mars och då brukar tränarna inte vara fega på att testa spelare på ovana positioner. Men det är ju i de här tidiga träningsmatcherna man ska rotera i laget, allt för att hitta den perfekta startelvan. Den där forwarden som sedan barnsben alltid har spelat anfallare, kan vara en lysande högerback. Eller vice versa. Det är något man aldrig får svar på om man inte vågar prova.

 

Gottne IF har haft en stor omsättning på spelare under vintern. Ett tiotal har lämnat och nästan lika många har tillkommit. De mest namnkunniga nyförvärven är Daniel Jonsson, Jakob Svensson, Ahad Kargar, Erik Saavedra och framförallt Emir Heski. Dessutom kan laget räkna med försträkningar från Afrika senare i vår.

Med dessa förutsättningar i åtanke kanske vi inte ska kräva stordåd av Gottne innan truppen har satt sig. Med en sån stor spelaromsättning kan det ta ett tag innan spelarna har hittat sina roller.

Gottne skrapade ändå ihop fem poäng i helgen. 0-0 mot Kubikenborg, 1-1 mot Strand och seger i den avslutande matchen med 3-0 mot Ytterhogdal.

Även om Gottne tappade fyra poäng på de två inledande matcherna kan man tydligt se att Roger Dannberg satt sin prägel på laget. Laget gick obesegrat under cupen och släppte bara in ett mål. Det ÄR Dannberg-fotboll. Framåt verkade det mesta kretsa kring nyförvärvet och klassspelaren Emir Heski. Han gjorde tre av lagets fyra mål under cupen och då förstår alla vilken skicklighet han besitter. En poängspelare och playmaker som honom ska klubben hålla hårt i (eller sälja väldigt dyrt).

Om Gottne får behålla Heski hela säsongen kan jag garantera att Gottne blir ett topplag i division 3 i år.

 

Sollefteå åkte direkt på en smäll i första matchen och förlorade med klara 0-3 mot Ånge. Giffarna blev nollat även i den andra matchen mot Härnösand – förlust med 0-2. I den sista matchen ryckte dock nip-gänget upp sig och vann med 1-0 mot Selånger. Målet prickades in av nyförvärvet Rhys Harbottle.

Nu såg jag bara vissa delar i förlustmatchen mot Ånge men i det jag såg var det klasskillnad mellan lagen. Men det är inte så konstigt heller. Det SKA skilja mellan lagen. Ånge är ett etablerat topplag i division 2 och har sin vana trogen haft en enorm omsättning på spelare. Men som det känns nu blir Ånge ett topplag även denna säsong.

Sollefteå däremot har tidigt deklarerat att man har en liten börs och att man inte vill köpa dyra spelare som äventyrar föreningens ekonomi. Bättre att åka ur division 2 med en ekonomi i balans än att hålla sig kvar med ett skuldberg, typ. Det tycker jag är en klok strategi. Men ändock tycker jag att laget har en ganska slätstruken centrallinje med division 2 mått mätt. Tror inte tränare Aarseth studsade av glädje när mittbacken Niklas Sundelin meddelade att han slutar med fotbollen, om man säger så. Nej, Sollefteå skulle behöva en (1) riktigt skicklig spelare till i varje lagdel, just nu ser det lite tunt ut. Trots nyförvärven i Rasmus Bergström och Rhys Harbottle.

Sollefteå har gjort en bragdsäsong om man inte är indragen i bottenstriden.

 

I Härnösands FF är allt sig likt. Laget får knappt ihop en startelva under januari och februari, men när det nalkas seriepremiär står laget ändå där med en stabil division 2-trupp.

HFF inledde cupen med en 0-1-förlust mot Selånger. I den andra matchen fick laget upp ångan då Sollefteå slogs tillbaka med 2-0. Robin Bergman gjorde båda målen.

Härnösand avslutade cupen med att förlora mot Ånge med 0-1.

Precis som tidigare säsonger har HFF värvat lokala förmågor kryddat med utländska spelare. Som det ser ut nu kommer HFF få ungefär ett lika slagkraftigt lag som förra säsongen.

En mittenplacering i division 2 denna säsong vore fullt rimligt för Härnösands stolthet.

 

En sak till: En stor eloge går till kameramannen Johan Sundberg som filmade alla Sollefteås matcher under cupen. Sollefteås hemsida, som har legat i vinterdvala under ett halvår, fick helt plötsligt extraliv tack vare Johan Sundbergs engagemang.

Vi lyfter på hatten för det.