90 minuter med Sören Häggkvist: Fem matcher på fem dagar

Ibland smäller det till i det här jobbet. Det blev fem matcher på fem dagar. Onsdag till söndag. Det var skiftande kvalité på spelet. Individuellt stack några ut, pratade med en veteranmålvakt under spelets gång. Hängde över räcket på Högslätten och bredvid mig stod en erfaren ledare som konstaterade: ”Detta är inte bra för hjärtat”.

Jag är lyckligt lottat och privilegierad i mitt arbete, att få skriva, fota och filma fotboll under de bästa sommarmånaderna. Att man ser fem matcher på fem dagar hör inte till vanligheten. En av matcherna såg jag på min lediga dag.

Bruno Nilsson kommer och ställer sig bredvid mig på Högslätten. Vi står nära den stora läktaren med tak. Knappt några människor sitter där. Det är verkligen ledsamt att Härnösandsborna inte är mer intresserade av stans bästa lag Härnösands FF. I onsdags var det distriktsderby mot Anundsjö. Av de 154 betalande var säkert hälften från Bredbyn. Visst gillar man fotboll i Härnösand också. För några år sedan kom det några tusen till Högslätten för att se allsvenska Helsingborg i Svenska Cupen. I slutet av augusti kan anrika AIK från Solna dyka upp på Högslätten. Härnösand ställs mot topplaget i allsvenskan om det blir vinst i första cupomgången mot division 1-laget IFK Luleå på onsdag. Det kanske är så enkelt att folket i Härnösand anser att spelkvalitén är för låg i division 2 för att man ska ta sig upp till Högslätten.

Bruno Nilsson är nedstämd och uppgiven en bit in i första halvlek. Bruno har varit så kallad sportchef för Anundsjös a-lag i många år. Men årets lagbygge ser inget vidare ut. Man kan skylla på skador och dylikt, att startelvan ändrats ofta, men efter halva serien kan man konstatera att flera i truppen inte håller division 2-klass.

Bruno Nilsson suckar djupt efter två snabba Härnösands mål. Undertecknad försöker ge Nilsson lite förhoppningar inför andra halvlek, när jag säger att Härnösand kan ha en tendens att bli bekväma i ledning. Anundsjö gör två mål under de sju inledande minuterna. ”Du hade rätt”, säger Bruno och ler. Han har svårt att stå stilla. Nervöst vandrar han bort mot Anundsjös bänk. Han kommer tillbaka. ”Detta trodde jag inte, att vi skulle kunna göra match av detta som det såg ut i första. Jag hoppas verkligen att vi får med oss poäng”.

I 88:e minuten gör hemmalaget 3-2. Bruno Nilsson konstaterar snabbt; ”på lördag får vi tillbaka några spelare och jag är säker på att vi vinner mot Timrå”.

Under fredagskvällen stöter jag på Bruno Nilsson igen. Han är på Domsjö IP. Anundsjös andralag vinner med 1-0 mot mitt lag. Domsjö är min moderklubb. Jag såg Domsjö för första gången i år. Jag blev besviken, spelet var rent ut sagt dåligt. Nu får de blåsvarta rycka upp sig om inte klubben får fira 100 år nästa år med sitt herrlag i division 5.

Jag står nära den lilla byggnaden vid en av hörnflaggorna på Olympia. Det har blivit lördag och Anundsjö är i stort poängbehov. Pratar med en annan mångårig ledare, Hasse Strandberg från Friska Viljor. Efter en stund kommer Bruno Nilsson. Strandberg försöker trösta när Anundsjö hamnar i underläge. Det blir inte bättre i andra halvlek. Timrå gör ytterligare två mål.

Anundsjö har spelat i division 2 sedan 2003 (2006 var man i nya division 1), men nu är risken stor att det blir spel i division 3 nästa år. På Högslätten frågade jag Bruno Nilsson vad de skulle göra om laget ramlade ur tvåan. ”Då börjar vi om”, sa han.

Söndagen bjöd på två matcher på annat underlag än konstgräs. Det är underbart att konstatera att fotboll fortfarande spelas på naturgräs. Jag besökte två mycket fina gräsplaner. Håkan Norberg lägger ner mycket tid på att hålla Själevads IP i gott skick. Han är damlagets materialförvaltare med mera också.

Själevad gjorde en stark andra halvlek och det var inte så långt borta att Assi från Kalix åkt på säsongens första poängtapp i division 1 Norrland.

Att Josefin Larsson lägger av mitt under säsongen på grund av graviditet är såklart tufft för Själevad. Lagets bästa målskytt och pådrivare på träning och match. Men visst finns det spelare som kan ta över efter Larsson. Jag tror mycket på Alma Gustavsson. Tuff och snabb spelare som verkar ha bra inställning. Hon var nära att göra mål några gånger mot Assi.

Det är alltid kul med spelare som har det lilla extra och som är så pass mycket bättre än övriga på planen. Fernanda Da Silva från Brasilien var en sådan. Hon är mittfältare i Assi och har en väldigt fin teknik och ett bra skott.

Avslutade femdagars matchandet med ett besök på vackra och idylliska Haraldsängen. Nära 400 åskådare såg Gottne mot Kramfors. Lagen slåss om andraplatsen i division 3 som ger en kvalplats till tvåan. ”Ni kan få möta ditt gamla lag i kvalet”, sa jag till Gottnemålvakten Dejan Dimoski i slutet av matchen. Jag stod bakom målet och fotade. ”Nej inte alls, Anundsjö åker ur direkt”, sa Dejan.

”Var det straff”, sa han en stund senare när Petter Thelin ramlade och Dejan kastade sig och tog bollen. ”Ja, han fälldes och domaren borde ha dömt straff”, sa jag. Han flinade. Men Dejan var inte lika glad några minuter senare när Kramfors kvitterade till 1-1 som blev slutresultatet.

Petter Thelin var alltid lika vältalig och trevlig. Han hyllade Gottne och menade att matcherna mot Gottne är säsongens höjdpunkter.

Och Gottnes tränare Roger Dannberg sa att han var nöjd med försvarsspelet och att man hade legat rätt i positionerna.

Fotboll är härligt.

Publicerat av

Sören Häggkvist

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *