Dokumentärserie om tränare i norrtvåan

Nu har ni möjlighet att följa en tränare i division 2 Norrland på nära håll på internet. Frilansjournalisten Dan W Boter från Umeå har gjort en dokumentärserie om Tegs tränare André Ghanbari.
Webb-tv serien består av sex avsnitt där varje avsnitt är drygt 15 minuter långt. I det fjärde avsnittet finns bilder från Skyttis när Teg mötte Friska Viljor.
Att Dan W Boter valde just André Ghanbari handlar om att han ville skildra en relativt ung tränare som vill uppåt i karriären, samtidigt som han värdesätter ett traditionellt familjeliv. ”Det finns en komplexitet och konsekvens i valen man gör i livet, som är intressant”, säger Dan W Boter.
30-årige André Ghanbari är en av Umeås mest ambitiösa fotbollsprofiler. 2014 går Ghanbari in på sin fjärde säsong som huvudtränare för Tegs SK som är nykomling i division 2 Norrland. Samtidigt är han småbarnspappa till två och arbetar på en fritidsgård.
Första avsnittet släpps första veckan i april.
SSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS
Anundsjö ställer in söndagens bortamatch mot nämnda Teg. Anundsjötränaren Robert Bergström tycker att tre matcher på sex dagar blir väl mycket för en trupp som inte är fulltaligt i dagsläget.
Anundsjö möter Friska Viljor i semifinalen i distriktsmästerskapet på onsdag. Andra semifinalen spelas mellan KB 65 (division 4) och Sollefteå (division 3) lördagen 5 april. Båda matcherna spelas på Skyttis i Örnsköldsvik.

Kandidat till seriesegern

Jonas pumpar på bra. Dags att få ur mig lite det jag traskat runt med den senaste tiden. Men först… våren dröjer. Men vi har väl inte glömt vad mars månad kan prestera. Nu är jag ingen vinterhatare, tvärtom, älskar längdskidåkning. Att glida fram i spåren en solig vinterdag med en temperatur på minus fem är lika underbart som att klå det där andra laget från Norra London. Svaga avslut och feg domare förstörde den här gången.

DM-semin Friska Viljor-Anundsjö ser man verkligen fram emot. ”Hatmötet” är här igen. Innan sista april ska matchen spelas på Skyttis konstgräsplan. Ett underlag som kritiseras hårt (se allehanda.se/sport). Finns knappt något gräs kvar, liknar snart en grusplan, och det är märkligt att Ö-viks kommun inte har skött planen bättre. Det verkar som att man inte haft rätta verktyg eller maskiner. Mattan har snart använts i tio år. Den skulle ha bytts efter sju år. Vi får se när kommunen får fram pengar. Vad som händer nu är att skaderisken ökar.

Helt plötsligt blev Friska Viljor heta kandidater till att ta hem mellersta trean. Kargbo har plockats in från Sierra Leone och Maloba från Kenya. Duon kommer att lyfta FV enormt mycket. FV fick sina två önskespelare. Robertsfors tränare förra säsongen, J-O Hemmervall, ansåg att Maloba är en spelare som kan spela i superettan. Hemmervall använde Maloba som mittback i division 2. Vi får se var Lars-Gunnar Eriksson placerar honom i FV. Maloba var lysande som innermittfältare i FV i början av 2012 innan han skadade sitt knä allvarligt. Kargbo spelade med FV under höstomgången i fjol. En snabb och lurig forward som är oerhörd målfarlig. Kargbo och Rasmus Engström, ny från Anundsjö, kan bli ett framgångsrikt anfallspar. FV har sedan tidigare värvat klasspelarna Johan Vestin från Höga Kusten Fotboll och Josip Pavic från Anundsjö.

Bästa årskullen på länge

1996 är den bästa årskullen på många år i Ångermanland på pojksidan. Flera har viktiga roller i seniorlag.

I Friska Viljors trupp finns inte mindre än åtta spelare som är födda 1996. Det måste vara unikt för FV, ja för vilken klubb som helst i Sverige på den nivån (division 3) och uppåt att en klubb har så många i samma ålder.

Robert Bergström jobbar med tio 96:or på daglig basis på fotbollsgymnasiet i Örnsköldsvik. ”Många talangfulla killar som är på rätt väg. Det är en bra grupp att jobba med. De vill lära sig, är noggranna och ambitiösa. Det är en spännande grupp. Spelare som kommer att fortsätta utvecklas”, säger Anundsjötränaren.

Andreas Persson har också bra koll på 96:orna. Han hade dem i landskapslaget under några år. ”En bra åldersgrupp och riktigt kul att många spelar i seniorlag. Vi har några högre upp i seriesystemet. Det är viktigt att vi får dem att fortsätta”.

Persson har inget bra svar på varför just 96:orna blev en stark grupp. De avancerade till kvartsfinal i Cup Byggnads. Det är ytterst ovanligt att Ångermanland når så långt i distriktsturneringen.

Jag hade nöjet att vara på plats under elitpojklägret i Halmstad i juli 2011. Anfallaren Destin Meshe var den stora stjärnan i Ångermanland. Meshe befinner sig i Norrköping sedan några år tillbaka. Han spelade några U21-matcher förra säsongen. Om något år kanske vi får se Destin Meshe i allsvenskan med IFK Norrköping.

Under det nämnda elitlägret ställdes Ångermanlands spelare mot några i Sveriges bronslag från U17-VM i höstas. Bland annat Hallands Valmir Berisha som vann skytteligan i U17-VM.

Så här har det gått för de 16 spelare som ingick i Ångermanlands trupp i Halmstad 2011: Målvakter: Pelle Nordström, BK Örnen (slutat), Jonathan Strandberg, IF Älgarna (Älgarna division 4). Utespelare: Albin Runesson, BK 80 (hockey i Modo), Destin Meshe, Friska Viljor FC (IFK Norrköping), Niclas Håkansson, Husum IF FK (Friska Viljor division 3), Rasmus Engström, Husum IF FK (Friska Viljor), Jonas Edlund, Höga Kusten (Höga Kusten Fotboll division 3), Tobias Wiklund, IF Älgarna (var i division 2-laget Härnösands FF i fjol men fick lite speltid), Axel Karlstedt, Kramfors Alliansen (Kramfors division 4), Christian Sjölander, Kramfors Alliansen (hockey i Kramfors), Milton Antonsson, Moelvens FC (innebandy Örnsköldsvik IBK), Henrik Stålebring, Moelvens FC (Friska Viljor), Fredrik Malmin, Moffe BK (handboll i Göteborg), Edvin Nordström, Sollefteå GIF FF (Graninge division 4), Niklas Sundelin, Sollefteå GIF FF (Sollefteå division 3), Rasmus Bergström, Sollefteå GIF FF (Anundsjö division 2).

Enligt många är Rasmus Bergström (bilden) den bästa 96:an i Ångermanland. Det blir spännande att följa Bergström och vi får se om han klarar av att ta det stora steget från trean till tvåan.

Andreas Persson, Mattias Olsson och Nils Grahm jobbar med 99:orna nu som ska till Halmstad i sommar. ”Det finns även talanger i den gruppen, så det fylls på hela tiden”, säger Andreas Persson.

Utländska spelare räddar norrlandsfotbollen

Under de senaste tio åren har Norrland haft en invasion av utländska fotbollsspelare, i synnerhet till Mellersta Norrland. Det är en trend som inte verkar avta. Tvärtom, den snarare ökar. Det är i huvudsak England och Östeuropa som spelarna kommer ifrån. Gemensamt för de här spelarimporterna är att de värvas oftast till klubbar på division 3 och  2-nivå på den norrländska landsbygden. Junsele, Ånge, Ytterhogdal och Höga Kusten är exempel på föreningar som har en stor andel utländska spelare i sina trupper. Vi måste acceptera att det finns för få lokala spelare som håller måttet för den här nivån- strax under eliten- i våra kommuner. Det är inte längre som på det glada 70 och 80- talet där 99 % av spelarna var från närområdet. Det är en ny tid nu. Lagen jag räknade upp ovan har oftast bara två val att välja mellan: värva från utlandet eller att lägga ner herrlaget.

 

Följdfrågorna kommer följaktligen som ett brev på posten: Är det här början på slutet för fotbollen i de inre delarna av Norrland? Minskar publikintresset och populariteten i klubbarna av att de lokala spelarna blir färre och färre? Jag svarar nej på båda frågorna. Det finns kritiska röster som tycker att det är förfärligt det som nu pågår. Att det bara är konstgjord andning som håller föreningarna vid liv. Det vanliga i en fotbollsförening i Sverige är att man ska ha en ungdomsverksamhet, ett par juniorlag samt herrlag och damlag. Det är en grundorganisation som svenska föreningar strävar efter. Men ibland känns det som att det är viktigare att få fram egna produkter än att klättra i seriesystemet. Som om det delas ut extrapoäng i seriematcher för flest egna produkter i laget. Missförstå mig rätt, jag har inget emot en fungerande talangutveckling. Men ofta är norrländska klubbar lite för ”norrländska”. För vissa personer verkar det vara oerhört provocerande att strunta i de oskrivna reglerna och enbart ha ett ”ihopköpt” representationslag. Precis som Junsele och Ytterhogdal gör. Mina följande tre exempel visar att sambandet mellan vikande intresse och många utländska spelarimporter ofta är en seglivad myt.

 

Modo Hockey var på toppen av sin talangutveckling i början av 90-talet när Foppa och Näslund klev in i a-laget. Just då fanns det nästan två hela juniorfemmor med den fantastiska 73-kullen. Fanns det ett större intresse för klubben då  jämfört med de senaste åren då klubben värvat många utländska spelare? Nä, jag tror faktiskt inte det. Varumärket Modo Hockey och intresset för klubben har nog aldrig varit större än nu.

 

Anundsjö hade nästan uteslutande lokala spelare i sina trupper(undantaget Kevin Spires) på 80 och 90-talet. Från säsongen 2004 när AIF gick upp i div 2 har klubben haft 4-5 utländska spelare varje år. Fanns det ett större publikintresse för 25 år sedan jämfört med idag? Nej. Anundsjö snittade den senaste säsongen 500 åskådare och det var klubben inte i närheten av för 25 år sedan. Kanske inte ens hälften. Anundsjö IF som fotbollsklubb har aldrig varit populärare än vad den är just idag.

 

Slutligen om Junsele. Skulle Junsele fördubbla sin publik om klubben enbart hade lokala spelare i sitt a-lag? Det tvivlar jag starkt på.

 

Vart vill jag komma? Jo, att kärleken till en förening är viktigast av allt. Folk går till Fjällräven för att se Modo Hockey spela, de går inte dit för att se enskilda spelare. Det spelar liksom ingen roll hur många slovaker, finländare, ryssar eller svenskar Modo Hockey har. Folk går ändå på matcher, de lär sig namnen på tröjorna, de får nya favoritspelare att älska. Så fungerar det även på Olympia i Bredbyn och på Mon i Junsele.

 

Varför är det så himla viktigt att fotbollsklubbarna inte lägger ner sina herr- och damlag då? Så farligt är det väl inte? Jo, det är oerhört viktigt. När jag som tioåring satt på gamla träläktaren på Olympia hade jag förebilder som Micke Bergström, Håkan Olofsson, Roger Boström, Roger Dannberg, Kenneth Häggström och Agne Runosson. Min dröm då var att jag också en vacker dag skulle få springa in på ett fullsatt Olympia. Det var en obeskrivlig känsla när någon av mina förebilder hejade på mig under en match när jag satt bollkalle. När jag ser alla barn och ungdomar idag på Olympia förstår jag deras känslor när Dejan Dimoski gör en fantomräddning eller när Martin Åberg borrar upp ett skott i krysset. När barn ser en fotbollsmatch suger de in allt de ser som en tvättsvamp. Men om det inte finns förebilder att se upp till, om det inte finns ett dam- eller herrlag att beundra, ja då krossar vi samtidigt barns fotbollsdrömmar.

Bra motstånd för FV i Norrlandscupen

Lars-Gunnar Erikssons Friska Viljor blir först ut i år av Ångermanlands lag att spela match på en fullstor plan. FV ska vara med i Norrlandscupen i Nordichallen, Sundsvall, till helgen.

Åtta lag deltar och FV är det enda från division 3. Alla spelar två matcher var. FV möter Skellefteå på lördag och Selånger på söndag. Skellefteå snuvade Anundsjö på seriesegern i norrtvåan i fjol. Selånger ramlade ur norrettan.

Övriga matcher i Norrlandscupen: Selånger (div 2)-Ånge (2), Östersunds FK (superettan)-GIF Sundsvall (superettan), Umeå FC (1)-Hudiksvall (2), Umeå-Östersund, GIF Sundsvall-Skellefteå, Ånge-Hudiksvall.

Anundsjö deltog förra året, 1-1 mot Hudiksvall och förlust med 0-6 mot Selånger.

Norrlands Elitfotbollsförening (NEF) arrangerar Norrlandscupen. NEF är en intresseförening som bildades 2012 med syfte att främja fotbollsutvecklingen i Norrland. Friska Viljor FC/Domsjö IF, GIF Sundsvall, Östersunds FK, IFK Luleå, Hudiksvalls FF och Umeå FC är medlemmar. Anundsjö ingick i NEF tidigare men drog sig ur på grund av tidsbrist.

Bredbynklubben går all in

5-4-2-2 är Anundsjös tabellplacering de senaste fyra åren. Till denna säsong går Bredbynklubben all in. Det är nu eller aldrig.

Egentligen ska det inte gå. Att driva en toppklubb i divison 2 i en by av Bredbyns storlek. Med både en äldre och minskad befolkning på landsbygden utdelar föreningen en käftsmäll till hela samhällsutvecklingen. Det finns en ”vi ger oss aldrig” -attityd som sitter i generna hos Anundsjöborna.

På ett halvår har laget tappat spelare som Josip Pavic, Markus Fransson, Jakob Lindmark, Håkan Holmgren, Rasmus Engström och Markus Norberg. På pluskontot finns Christoffer Milde, Mackenzie Ward, Rasmus Bergström, Tobias Stenberg, Viktor Mellbin och Adrian Lundgren. Rutin har försvunnit och talang har tillkommit. 

De senaste två åren har Anundsjö hamnat på en fin andra plats i tabellen och hur det skulle gått med ett annat spelsystem eller med en annan tränare är ointressant att diskutera. Det är en hypotetisk fråga som är omöjlig att besvara. Men något jag vet det är att ledarstaben aldrig slår sig för bröstet och känner sig nöjda utan de vill hela tiden utveckla spelarna och sig själva. Det känns som att det bara är en tidsfråga innan sportchefen Bruno Nilsson firar seriesegern med att smälla upp champagnekorken i klubbrummet på Olympia.

Nu ser jag inte spelarna dagligen så därför kan jag inte bedöma spelarnas form eller medicinska status. Men med en granskning av spelartruppen skulle jag ställt upp laget så här i premiären mot IFK Östersund:

Dejan Dimoski- Martin Dimoski, Modou Saine, Anders Dahlbäck, Luis Vasquez-Christoffer Milde, Oskar Westberg, Simon Gustavson, Toby Davis- Joel Åhman, Martin Åberg(4-4-2)

Grunduppställningen är 4-4-2. Rent spelmässigt är Anundsjö överlägsen de flesta motståndare i serien. Därför tycker jag att man bör spela med två renodlade forwards, så inte en ensam anfallare tvingas stånga sig blodig med motståndarnas fyrtorn till mittbackar. I uppspelsfasen och i anfallsspelet är det Simon Gustavson som går ner och hämtar boll från backlinjen och fungerar som en defensiv mittfältare. Oskar Westberg tar hand om den offensiva rollen på mitten. Oskars känsliga vänsterfot är användbar för att lägga sista passningen mot forwards/yttermittfältare på offensiv planhalva. Milde får en ”Brolin-roll” ute till vänster där han kan röra sig fritt både inåt och utåt. Anfallsparet Åberg/ Åhman känns på förhand som en spännande anfallsduo. Seriens bästa target (Åberg) och en rivig på djupet (Åhman).

Anundsjös nyckelspelare 2014: Dejan Dimoski, Simon Gustavson och Martin Åberg.

 

Bilder: Anundsjoif.se och allehanda/arkiv.

 

 

 

 

 

Sveriges 5 sämsta fotbollsdistrikt

Det här är ingen munter läsning för oss ångermanlänningar. Men ibland kan det vara nödvändigt att se sanningen i vitögat för att utvecklas och bli bättre. Här presenterar jag de fem sämsta fotbollsdistrikten i Sverige. Ångermanland tar den föga smickrande fjärdeplatsen, efter Dalsland, Gotland och Hälsingland.  Det är hårda fakta- svart på vitt. Jag vill dock poängtera att det här är ingen kritik riktat till de som jobbar för Ångermanlands Fotbollförbund. De lägger ner ett fantastiskt jobb med att utbilda spelare, ledare och funktionärer. Denna rapport syftar mer till att belysa hur svårt Ångermanlands fotbollsföreningar har med att etablera sig i högre divisioner. Följdfrågorna är: Har konstgräset på Skyttis höjt kvalitén på fotbollen i Ångermanland? Kommer Bosch Rexroth- hallen i Örnsköldsvik förvandla Friska Viljor, Gottne eller Anundsjö till ett elitlag? Står vi och stampar på samma låga nivå om 10 år? Jag kanske är överdrivet pessimistisk nu, men jag har svårt att se att något ångermanländskt fotbollslag kommer att kunna etablera sig i eliten, så länge Modo Hockey håller ett stadigt grepp om denna kommun.

 

Studien gjorde jag på följande sätt:

Allsvenskan ger 20 poäng, Superettan 15 p, div 1 10 p, div 2 5 p.

Damallsvenskan ger 20 poäng, Elitettan 15 p, div 1 10 p. Om två distrikt hamnar på samma poäng är det antal invånare i landskapet som får skilja dem åt. Studien baseras på säsongen 2014.

 

1. Dalsland

Bästa herrlag: IFK Åmål (div 2)

Bästa damlag:  –

Befolkning: 50 000

 

2. Gotland

Bästa herrlag: FC Gute (div 2)

Bästa damlag: P18 IK (div 1)

Befolkning: 58 000

 

3. Hälsingland

Bästa herrlag: Söderhamn FF( div 2), Hudiksvall FF ( div2 )

Bästa damlag: Ljusdals IF (div 1)

Befolkning: 129 000

 

4. Ångermanland

Bästa herrlag: Anundsjö IF (div 2), Härnösands FF (div 2)

Bästa damlag: Själevads IK (div 1)

Befolkning: 119 000

 

5. Gästrikland

Bästa herrlag: Gefle IF (allsv.), Sandvikens IF (div2)

Bästa damlag: IK Huge (div1)

Befolkning: 148 000

 

Källor: wikipedia, everysport.com och svenskfotboll.se.