Skatterevolt i Somalia 2018 – och ”Skattefria Andersson” i Sverige 1954

Två personer på väg till fiskmarknaden i Mogadishu. När den somaliska regeringen försöker beskatta handel leder det till en skatterevolt.  (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Jag har någon gång tidigare beskrivit Somalia som ett av de verkligt få samhällen som liknar nyliberalers dröm. De offentliga utgifterna handlar om några enstaka procent av BNP. Och nästan allt går till säkerhet – alltså statens innersta kärnuppgift. Och skatteintäkterna kommer så gott som uteslutande från hamnen i Mogadishu och flygtrafiken.

Men detta håller inte i längden. Somalia måste få ett bättre fungerande skattesystem för att kunna bygga upp en statsapparat som klarar av att sköta även annat än säkerhet. Så nu försöker den somaliska regeringen att lägga på en femprocentig moms, alltså en försäljningsskatt. Men då svarar handlarna på Somalias största utomhusmarknad med att helt enkelt inte dyka upp med sina varor. Det finns också uppgifter om att de vägrar att lasta av varor som kommit till Mogadishus hamn.

Motiven till skatterevolten är klassiska: ”Vad får vi i gengäld”? Eller så talar de om att skatten bara går till redan välgödda politiker. Sådant kan vi ju få höra även i betydligt rikare länder.

Ja, det är naturligtvis så att de får inte mycket för skattepengarna. Men ska de få något för skattepengarna måste de också börja betala skatt. Det kan handla om allt från vatten och avlopp till att fler barn får gå i skola. Att landet får ett fungerande skattesystem är också ett villkor för att långivare ska överväga att skriva av gamla skulder.

Så det blir ett dilemma. Staten kan inte börja erbjuda en bredare service eftersom det inte finns pengar. Och köpmännen vägrar betala skatt för att de inte får den där servicen. Det är en politisk tröskel som regeringen måste komma över.

Vad blir nästa steg? Att köpmännen går med på att betala skatt, i utbyte mot att regeringen sänker kraven från fem procent till en eller två procent?

Titta gärna på Skattefria Andersson. En klassisk socialdemokratisk valfilm från 1954. Och i Somalia måste regeringen övertala en stor del av befolkningen att det är verkligheten i Skattefria Andersson som gäller. Vi kan ha olika uppfattningar om nivån på skatt. Men ska staten fungera måste den dra in åtminstone lite pengar.

 

 

Minns du Martin Schibbye och Johan Persson? Nu förhandlar Etiopien med ONLF-gerillan

Journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye håller presskonferens efter frigivningen från ett etiopiskt fängelse. Foto: Pontus Lundahl/TT/

Konflikten i Ogaden i Etiopien är en doldis. Det är sällan som den uppmärksammas. Och när den uppmärksammas är det när svenskar blir direkt inblandade. 1977 dödades den svenska flygaren Carl Gustaf von Rosen. Han befann sig i Ogadenregionen under kriget mellan Etiopien och Somalia och dödades under striderna.

Grunden för konflikten var dubbel. Dels fanns en ambition i Somalia att skapa ett ”Storsomalia”. Den somaliska flaggans fem stjärnor symboliserar de fem delar av Afrika som befolkas av somalier. Gamla brittiska Somaliland, gamla italienska Somaliland, Djibouti, Norra Kenya och östra Etiopien. Både Somalia och Etiopien styrdes av regimer med starka militära inslag. Kriget mot Etiopien var ett sätt för Siad Barre att ”ena nationen” bakom högre mål. Och bland somalier i Etiopien fanns ett utbrett missnöje med den Sovjetstödda militärjuntans förtryck.

Till saken hör också att presidentent Siad Barres mamma hörde till Ogaden-klanen.

Men konflikten har fortsatt. Journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson tog sig in i Etiopien med den somaliska gerillarörelsen ONLF sommaren 2011, bland annat för att spegla hur Lundin Petroleums ambitioner att exploatera oljetillgångarna i området påverkade lokalbefolkningen. De arresterades och dömdes efter en skenrättegång till elva års fängelse. Efter en tid benådades de.

Det har gjorts några försök att mäkla fred i området. Men nu verkar det vara ett seriöst försök på gång. Under tre dagar har företrädare för Etiopien och ONLF träffats i Nairobi. Och tidigare rapporterade etiopisk press hemliga möten mellan det styrande partiet i Addis Abeba och ONLF.

Den etiopiska regimen har också frigivit ett antal politiska fångar.
Om Etiopien skulle ta allvarliga steg mot en demokratisering vore det en fantastisk utveckling, som skulle gynna även Somalia och Somaliland.

Vi ser nu en rad snabbväxande ekonomier i Afrika. Ett exempel på det är just Etiopien. Det är alltfler barn som går i skolan. Medellivslängden stiger. Hälsan förbättras. H & M hör till de företag som numera har tillverkning i Etiopien.

Men frågan är vilken väg landets regim väljer. Antingen den väg som exempelvis Kina visar. Det går att kombinera många år av ekonomisk tillväxt med diktatur. Och Kina investerar gärna i länder som kombinerar diktatur med tillväxt och råvaruleveransser till den växande kinesiska marknaden. Men det är en väg som leder till fortsatta konflikter. Det är inte bara somalier i Etiopien som är missnöjda. Landet har den senaste tiden skakats av politiska oroligheter bland oromofolket, som är den största folkgruppen i Etiopien.

Med demokrati kan Etiopien sprida stabilitet till sin omgivning. Med fortsatt diktatur finns risk för att Etiopien snarare sprider oro.

Här är en länk till Voice of Americas artikel om förhandlingarna.

Här är en artikel i Ethiopia Observer.

Ledarna för de båda somaliska staterna möts

Somalias president Mohamed Abdullahi ”Farmajo” kommer snart att möta… (AP-foto)
… Somalilands nyvalde president. Muse Bihi Abdi (AP Photo/Barkhad Kaariye, File)

Somalias president Mohamed Abdullahi ”Farmajo” kommer att möta presidenten i Somaliland, Muse Bihi Abdi, i Djibouti, uppger Hiiraan Online. Syftet med mötet uppges vara att öppna kanaler för fortsatt dialog mellan de båda länderna.

Somaliland utropade sin självständighet 1991, men har inte erkänts av några andra länder. Somalia gör fortfarande anspråk på att representera även Somaliland.

Sådana situationer har vi lite var stans i världen. Serbien erkänner till exempel inte Kosovo, trots att merparten av EU:s medlemsländer erkänner Kosovo. Den turkiska republiken i Norra Cypern erkänns inte av något land, trots att norra Cypern har en mer långtgående yttrandefrihet än Turkiet, vars trupper fortfarande är stationerade på den norra delen av ön. Kina och Taiwan ett annat exempel – båda gör anspråk på att representera hela Kina.

Knepet för att komma framåt i sådana lägen är att hitta praktiskt samarbete, alltså konkreta frågor för att göra livet lättare för de båda ländernas medborgare. Den dag någon av parterna börjar kräva respekt för någon hög ”princip” så brakar samtalen sannolikt samman. Till exempel om Somalia kräver att Somaliland ska underordna sig eller om Somaliland kräver att Somalia erkänner dess självständighet.

Men för fattiga människor i Somaliland och Somalia är det tio eller 100 gånger viktigare att de får en bättre och enklare vardag än att deras respektive regeringen blåser till strid om någon ”principfråga” och därmed gör samarbete omöjligt. Länder kan faktiskt leva med att de ser olika på sådant. Och praktiskt samarbete leder i bästa fall till ett närmande även när det gäller de allra svåraste frågorna.

Att de båda presidenterna möts är ett positivt tecken.

 

 

 

 

Konsultföretag optimistiskt om Somalias ekonomi – kom igen nu Somalia!

Det somaliska bankväsendet växer snabbt. Det är ett gott tecken för landets ekonomi. (AP Photo/Sayyid Azim)

På konsultföretaget Abyrints hemsida så publiceras en artikel som är påtagligt optimistisk när det gäller Somalias ekonomi.

Här presenteras tre tecken på att saker och ting är på väg i rätt riktning i Somalia.

För det första: Banksektorn växer snabbt. Helt enkelt för att folk sätter in pengar i bankkonton. Det innebär i sin tur att det blir lättare för bankerna att låna ut pengar och det i sin tur gör att ekonomin kan få bättre fart.

För det andra: På några få år har den federala regeringens intäkter fördubblats. Då talar vi om intäkter som i allt väsentligt handlar om flygavgifter och hamnavgifter. Planer finns att bredda skattebasen till företagsskatter och moms. Men det återstår att se hur det går med det. Att få en vettig skattebas – och därmed en bättre fungerande statsapparat är naturligtvis väsentligt för att klara övergången från upplöst statsapparat till att bli ett land bland andra.

För det tredje: År 2017 lyckades den somaliska regeringen för första gången att betala ut 100 procent av de löner som utlovats till statstjänstemän. 2015 var det 83 procent av utlovade löner som betalades ut och 2016 var det 67 procent. En av de riktigt tunga faktorerna bakom korruption i fattiga länder är statstjänstemän som är underbetalda eller inte får ut några löner alls.

Världsbanken räknar med att den ekonomiska tillväxten i landet på medellång sikt kommer att ligga mellan 5 och sju procent. För ett fattigt land som är på väg att hämta sig är det i och för sig inte imponerande mycket. Men bara att Världsbanken kan räkna med tillväxt och göra statistik på det här sättet är intressant. Och tänk om Somalia skulle kunna bli ett av de där snabbväxande länderna i Afrika. Ett land för billig tillverkning av exempelvis textilprodukter. Ett land som exporterar konserverad fisk som tagits upp vid den fiskrika kusten. Och tänk om jag kan få köpa mjölkchoklad gjord på kamelmjölk från Somalia. Senast jag köpte kamelmjölkschoklad var det i Dubai. Kom igen nu Somalia!

Artikeln från Abyrint kan du läsa här.

Världsbankens rapport om det ekonomiska läget för Somalia kan du läsa här.

Kan kvinnlig könsstympning vara utrotad om tio år?

Kan kvinnlig könsstympning vara utrotad om tio år? I Somaliland har det utfärdats ett religiöst påbud, en fatwa, som förbjuder kvinnlig könsstympning. I Somalia pågå¨r arbetet med att införa ett förbud.
Foto: Lars Pehrson/SCANPIX

Nyheter om Somalia handlar förenklat om följande frågor: Inbördeskrig, flyktingar, svält samt pirater.

Men SR/Ekot rapporterar nu om att Republiken Somaliland utfärdat ett religiöst förbud mot kvinnlig könsstympning. Jag har tidigare beskrivit det som att det är ett övergrepp som det nästan gör ont att bara tänka på. Ofta är det tjejer i tonåren eller ännu yngre som utsätts. I övergreppet ingår att skära bort hela klitoris och/eller blygdläppar. I Somalia och Somaliland anses så många som 98 procent av kvinnorna över 15 vara omskurna. Somaliska vänner jag talar med säger i och för sig att traditionen luckras upp i storstäderna.

Voice of America har en mer utförlig artikel. Där säger Somalilands minister för religiösa frågor, Sheikh Khalil Abdullahi Ahmed, att samhället har ignorerat denna fråga under alltför lång tid. Fatwan, alltså det religiösa påbudet innebär också att den som utför könsstympning ska straffas och att den som drabbas ska ha rätt till skadestånd.

Även i Somalia kan en förändring vara på gång. Ifrah Aghmed från Ifrah-stiftelsen i Mogadishu säger att hon hoppas att kvinnlig könsstympning ska vara utrotad inom tio år. Hon räknar med att en lagstiftning om förbud kan träda i kraft relativt snart.

För en tid sedan skrev jag i NA om inställningen till kvinnlig könsstympning bland somalier som bor i Sverige. Det var faktiskt relativt väntat att de allra flesta är motståndare till denna tradition. Och det finns också en del som tyder på att somalier som återvänder från diasporan bidrar till motståndet när de kommer tillbaka.

Här kan du läsa min artikel i NA om kvinnlig könsstympning.

Ekots artikel kan du läsa här.

Voice of Americas artikel om kvinnlig könsstympning kan du läsa här.

Och här är en länk till Ifrah-stiftelsens hemsida.

För ett år sedan tog han världens svåraste jobb!

Mohamed Abdullahi Mohamed, med smeknamnet Farmajo, blev Somalias president den 8 februari 2017. Ska vi tro exempelvis Financial Times, så gör han ett bra jobb.  (AP Photo/Kirsty Wigglesworth).

För ett år sedan var det fest i Vivalla i Örebro. Somalier i stan firade att ”Farmajo” skulle tillträda som Somalias president. Eller Mohamed Abdullahi Mohamed som han officiellt heter. Det var enormt höga förväntningar. Han tillträdde den 8 februari. Ett svårare jobb kan jag inte tänka mig.

Du tar över ledningen för ett land där en ökänd terrorgrupp härskar i en stor del av landsbygden, även om den trängts tillbaka. Ett land vars offentliga utgifter på sin höjd motsvarar ett par procent av BNP. Det finns de som hävdar att terrorgruppen Al Shabaab har en större budget än den somaliska regeringen (Källa: Financial Times).

Ett land som präglas av en omfattande korruption. Och korruption är svår att utrota eftersom både den som mutar och den som tar emot mutan har något att tjäna på det. Båda har ett kortsiktigt intresse att det fortsätter, även om det samtidigt finns en insikt att båda på lite längre sikt förlorar på det. Vi har sett problemen med att utrota korruption på betydligt närmare håll i till exempel Grekland.

Det är utländska styrkor från Afrikanska unionen som står för säkerheten, vilket innebär att du inte har kontroll. Dessutom: Penningstarka stater i regionen försöker dra i dig, alltså försöker övertala dig att du ska vara på ”deras sida” i den regionala dragkampen. Det är inte lätt att visa integritet om du leder världens kanske allra fattigaste land.

Men Farmajos bakgrund gjorde att han ansågs passa för jobbet. Å ena sidan har han en förankring i Somalias politiska liv. Hans föräldrar var aktiva i Somali Youth Leage som officiellt grundades som något som närmast liknade en scoutrörelse, men som sedan blev en ledande kraft i kampen för självständighet. Å andra sidan har han också en bred erfarenhet av administration i utlandet. Han själv arbetade bland annat på USA:s ambassad i Somalia och på somaliska UD tills den somaliska staten kollapsade 1991. Sedan gjorde han en administrativ karriär i USA med olika chefspositioner. Han är amerikansk medborgare.

Och förra året blev han president.

Tidningen Financial Times citerar källor som arbetat med den somaliska regeringen som säger att det är den bästa administrationen på årtionden.

Eller för att citera mer exakt:

”Officials working with the new Somali government, which took office in February last year, describe the administration as the best in decades and complain that lending restrictions are hampering its efforts to fight al Shabaab, a militant Islamist group, and to build a functioning state.”

Företrädare för Internationella Valutafonden IMF säger att regeringen i Somalia har genomfört reformer som är viktiga ”milstolpar”, men att mer måste göras för att förbättra budgetdisciplin och öka intäkterna.

Ja öka intäkterna? Nästan alla intäkter kommer från luftfart och hamnen i Mogadishu. Det har gjorts försök att kräva moms från exempelvis hotell i Mogadishu, men utan någon större framgång.

När Förenade Arabemiraten och Saudiarabien beslöt att försöka isolera Qatar sade Farmajo ifrån: Somalia skulle inte ta ställning i den regionala konflikten, även om Saudiarabien lockade med bistånd i mångmiljonklassen i utbyte mot att få över Somalia på sin sida. Där visade Farmajo att han hade integritet.

Den kenyanska tidningen East African beskriver opinionsläget i Somalia så här: Farmajo är fortfarande populär ett år efter tillträdet. Och han har fortfarande stöd över klangränserna.

Ett tungt ok för Somalia är de gamla skulderna. Den gamle diktatorn Siad Barre, som störtades 1991, drog på sig stora lån innan han hals över huvud fick fly från huvudstaden Mogadishu. Större delen av Somalias skulder är räntor och straffavgifter för de lån som inte har betalats tillbaka. Förhandlingar om en skuldavskrivning pågår.

Om vi nu tänker strikt egoistiskt på Sveriges och EU:s säkerhet, så är det 100 gånger viktigare att Somalia får ökad säkerhet och en fungerande statsapparat än om internationella långivare får tillbaka de pengar som de på ett rätt vårdslöst sätt lånade ut för 35-40 år sedan.

 

 

När får våldtagna kvinnor i Somalia upprättelse?

 

För en tid sedan skrev jag här på bloggen att Somalia fått sitt första kriminaltekniska laboratorium. Det öppnades i Puntland, bland annat med svenskt stöd. I slutat av förra året beslöt det regionala parlamentet i Puntland att införa en lagstiftning mot våldtäkt. En lagstiftning som uppmärksammades och applåderades bland Somalias vänner. För övrigt infördes en liknande lagstiftning även i Republiken Somaliland för en tid sedan.

Desto mer nedslående att läsa en debattartikel i New York Times, skriven av Hawa Aden Mohamed. Hon driver sedan flera år Galkayo Education Center for Peace and Development. Youtubeklippet ovan handlar om det.

I artikeln i New York Times pekar hon på utsattheten för somaliska kvinnor, när våldtäktsmännen inte bara är ”vem som helst” eller en man som kvinnan lever med, utan en man i uniform.

Till exempel: Åtta beväpnade personer gick in i ett bostadsområde och kidnappade fyra kvinnor. Två av dem våldtogs. De boende kände igen männen från den lokala polisstyrkan.

Hawa Aden Mohameds organisation samlade information och bevis, inte minst vittnesmål om vad som hände. Men ingen av männen fälldes. De visste, skriver Hawa Aden Mohamed, att de skulle komma undan. Och hon beskriver motståndet mot att tillämpa lagen. Bland annat en domare som ansåg att han inte borde tillämpa den eftersom det rådde oenighet om lagen i det regionala parlamentet.

Det här illustrerar problem som ofta uppstår i fattiga länder. Män i uniform som är odisciplinerade och utnyttjar sin uniform för fruktansvärda brott. Och de kommer undan med det.

Någon har sagt att Somalia har gått från att vara en ”failed state” till att vara en ”fragile state”. Statsapparaten finns någonstans, men den når inte fram. Eller vill inte nå fram.

Så även med sitt första kriminaltekniska laboratorium och en lagstiftning mot sexuella övergrepp har Puntland och Somalia en mycket lång väg att vandra. Och det finns inga genvägar för att uppnå en något så när fungerande rättsstat. Men tack vare modiga kvinnor som Hawa Aden Mohamed kan processen i bästa fall skyndas på.

Hennes artikel New York Times kan du läsa här.

 

 

Det behövs en grön yta på kartan över Afrikas horn!

Den amerikanska organisationen Freedom house har kommit med sin årliga rapport om tillståndet för friheten i världen. Det är en rätt pessimistisk rapport där till exempel medlemsländer i EU som Ungern och Polen är på väg i fel riktning.

Men låt oss se på betygen för Somalia och Somaliland.

Freedom House ger Somalia sju poäng av 100 som ett samlat betyg på friheten. Det är inte så bra för att uttrycka sig milt. Extrema diktaturer som Nordkorea och Eritrea ligger på tre. Saudiarabien ligger på samma nivå som Somalia.

Men naturligtvis beror Somalias låga poäng på den långa frånvaron av en statsapparat och terroriströrelsen Al Shabaabs närvaro i landet. Och om vi trots allt ska se det från den ljusa sidan: Somalia fick bara två poäng 2016 och fem poäng 2017. En liten, liten förbättring alltså. Men naturligtvis skulle det behövas ett rejält lyft.

Då handlar det naturligtvis om att regeringen i Mogadishu måste återfå kontroll över sitt territorium och samtidigt att landets myndigheter blir effektivare och mer förutsägbara. En nyckelfråga är att bekämpa den omfattande korruptionen.

Sammantaget för Somalia betyget: Icke fritt.

För Somaliland är läget annorlunda. Landet får 44 poäng av 100. Både 2016 och 2017 fick landet 40 poäng. Att landet genomförde val i slutet av förra året var avgörande för att höja betyget några snäpp. Landets betyg ligger i nivå med exempelvis Pakistan och Kenya. Sammantaget blir betyget för Somaliland ”delvis fritt”.

Men när det gäller Somaliland är jag irriterad. Somaliland har betydligt bättre förutsättningar än Somalia. Landet har under många år haft status som ”delvis fritt” i de mätningar som Freedom House gör.

Landets styrande borde se till att höja betyget markant och därmed få status som ”fritt land”. Till exempel ge tusan i att gripa journalister som sysslar med kritisk granskning av den sittande regimen. Regeringen i Somaliland borde ta ett politiskt beslut att höja nivån på den politiska friheten rejält nästa år, med målet att det ska finnas grön yta på kartan över Afrikas horn. En grön markering som innebär att det finns ett fritt land på Afrikas horn.

Här är en länk till Freedom house betyg för Somalia.

Och här kan du titta på betyget för Somaliland.

 

 

FN:s representant i Somalia varnar för väpnad konflikt Somaliland – Puntland

I ett tal i FN:s säkerhetsråd (bilden) varnade FN:s sändebud till Somalia, Michael Keating, för en väpnad konflikt mellan Somaliland och Puntland.  (AP Photo/Mary Altaffer)

FN:s sändebud till Somalia, Michael Keating, varnar för en konflikt mellan Somaliland och den självstyrande regionen Puntland. Det gjorde han när han höll ett långt anförande i FN:s säkerhetsråd den 24 januari.

Det är naturligtvis oerhört väsentligt att de båda delarna av Somalia inte försätter sig i en situation där de hamnar i en väpnad konflikt med varandra. Det vore höjden av ansvarslöshet! Kompromissa för böveln!

Låt gärna förhandlingarna ta tid. Och lägg undan all nationalistisk retorik! Det blir dessutom löjligt att köra fram det nationalistiska kortet mellan två länder som delar samma språk, samma religion, samma historia och till stor del även samma legender och myter.

Somaliland bröt sig loss från Somalia i början av 90-talet och är en självständig och hyggligt fungerande stat. Puntland är en självstyrande del av Somalia. Puntland gör alltså inte anspråk på självständighet, utan vill vara en del av ett federalt Somalia.

Gränskonfliktens utgångsläge är följande:

Somaliland resonerar så här: Landet utropade sin självständighet 1991 och lyckades därmed att hamna utanför det förödande klankrig som uppstod i resten av Somalia.

Och det folkrättsliga argumentet för Somalilands självständighet är att den före detta brittiska kolonin blev självständig 1960, men valde att gå ihop med italienska Somaliland efter några dagar – tillsammans blev de Somalia.

Så Somaliland kräver att gränserna för den gamla brittiska kolonin respekteras. Och principen att de gamla koloniala gränserna ska respekteras, på gott och ont, fastställdes en gång av Afrikanske Enhetsorganisationen (nuvarande Afrikanska unionen).

För Puntland är resonemanget ett annat. För det första är Puntland en del av Somalia – och erkänner därmed inte Somaliland som en självständig stat. Och det finns klaner och byar i Somaliland som känner större samhörighet med Puntland.

Ja, vad ska man jämföra med? Kanske med serberna som lever i Kosovo – en självständig stat som inte erkänns av Serbien. Men till skillnad från Somaliland så erkänns Kosovo av en rad länder i världen, bland annat Sverige.

Det finns, förenklat, två alternativ:

Förhandlingsvägen: Då kommer ingen av parterna att få exakt som de vill. Båda måste röra på sig. Men båda parter måste också vara överens om att sätta människorna som bor i området i centrum. Det innebär till exempel åtgärder som minskar betydelsen av att människor hamnar på den ena eller den andra sidan av gränsen. Det kan också innebära åtgärder som rent konkret förbättrar levnadsförhållandena för de människor som bor i området, oavsett som de råkar hamna i Puntland eller Somaliland.

Konfliktvägen: Den blir förödande både för Puntland och Somaliland. Inte heller då kommer någon av parterna att få exakt som de vill. Och de som drabbas allra hårdast är de människor som lever i gränsområdet.

Jag minns kriget mellan Eritrea och Etiopien. Två ledare fulla av testosteron gick i krig med varandra. Det blev en katastrof för både Eritrea och Etiopien. Eritrea omvandlades från Afrikas hopp till en av världens värsta diktaturer. Och även i Etiopien fick kriget svåra följder.

Michael Keatings anförande innehåller även en del annat som som är intressant. Du kan läsa hela anförandet här. 

 

 

Hallå Somalilands regering! Nu får ni ta och skärpa er!

Jag vill att medborgarna i Somaliland ska bära sina symboler med stolthet. Men då måste landets regering stoppa fängslanden av journalister. (AP Photo/Barkhad Dahir).

Jag har skrivit många artiklar där jag ger beröm åt Somaliland. Jag har beskrivit det som det bäst fungerande landet på Afrikas horn. Jag har nämnt det som det mest demokratiska landet på Afrikas horn. Jag har till exempel i en tv-intervju för en somalisk tv-kanal framhållit Somaliland som ett föredöme.

Men låt mig också uttrycka min irritation. Under många år har Somaliland betecknats som ”delvis fritt” av Freedom house. Alltså hyggligt fungerande institutioner och något så när demokratiska val. Men fortfarande med allvarliga brister när det gäller demokratiska fri- och rättigheter.

Och jag blir riktigt bekymrad när jag hör att journalisten Mohamed Abdilaahi Dabshid har dömts till två års fängelse för att ha gjort sig skyldig till ”propaganda mot staten”. Han arresterades av polisen i Borama den 26 december. Han hade publicerat en grej om att etiopiska rebeller skulle ha utbildningsläger i Awdal i Somaliland. En känslig historia naturligtvis. Men att fälla någon för ”propaganda mot staten” är inte förenligt med demokratiska principer.

Den internationella kommittén för skydd av journalister försökte komma i kontakt med företrädare för berörda myndigheter i Somaliland, utan att lyckas. Och kommittén för skydd av journalister ger följande beskrivning av utvecklingen i Somaliland:

”Conditions for journalists in semi-autonomous Somaliland have steadily deteriorated in recent months with authorities using allegations of false news to muzzle the press. ”

Fri journalistik är inte bara viktigt i sig. Det borde också vara viktigt för en regering som strävar efter skapa välstånd åt sina medborgare. Fri journalistik leder till att korruption och andra missförhållanden kan granskas och rättas till. Det leder i slutändan också till en bättre ekonomisk utveckling.

Fortfarande är Somaliland sannolikt det bäst fungerande landet på Afrikas horn. Men att fängsla journalister är helt oacceptabelt. Skärpning Somaliland!