President Farmajo fick vänta utanför när ny politisk uppgörelse slöts i Somalia

President Farmajo var inte direkt inblandad i den tillfälliga uppgörelse som nu har slutits mellan regeringen och oppositionen i Somalia. AP Photo/Kirsty Wigglesworth)

Somalias premiärminister Mohamed Hussein Roble har kommit överens med oppositionsledarna. Den ser i korthet ut så här: Regeringen ber om ursäkt för det våld som förekom vid demonstrationer för någon vecka sedan. Och oppositionsledarna lovar att ligga lågt med uppmana till nya demonstrationer. Under tiden ska fortsatta förhandlingar hållas.

President Farmajo var inte inblandad i uppgörelsen. Det kan ha varit ett smart drag att låta premiärministern hålla i detta. Oppositionspartierna menar bland annat att Farmajo inte längre är legitim som president eftersom hans mandat formellt har gått ut.

När ska val hållas och hur ska ett valsystem se ut?

Men grundproblemet finns ändå kvar: När ska val hållas och hur ska ett valsystem se ut? Grunden för det somaliska valsystemet har hittills kallats för 4,5. Alltså att parlamentets underhus utses av klanledare för de fyra stora huvudklanerna. Och en mindre del av ledamöterna utses av företrädare för minoritetsgrupper.

Uppgörelsen gäller i tio dagar. Det skulle alltså vara fram till den 7 mars. Men det får nästan sägas vara en gammal somalisk tradition att den här typen av brytpunkter överskrids.

Den kortsiktiga frågan att lösa handlar om valsystemet – och om att få alla delstater med på hur villkoren ska se ut för. Hittills är det Puntland och Jubaland som har stretat emot.

Vi har redan sett hur regionala stater agerar tillsammans med somaliska delstater för att motverka regeringen i Mogadishu

På lite längre sikt handlar det om två saker:

1. Maktbalansen mellan delstaterna och den federala regeringen i Mogadishu. Skräckscenariet för Mogadishu är att delstaterna bara är med i Somalia formellt, men i övrigt sköter sig helt själva. Vi har redan sett hur regionala stater agerar tillsammans med somaliska delstater för att motverka regeringen i Mogadishu, till exempel har Kenya gett stöd till regeringen i Jubaland.

2. Kontrollen över militära styrkor. I Somalia finns styrkor från Afrikanska unionen och en nationell somalisk armé under uppbyggnad. Men så finns det också en uppsjö av olika milisstyrkor som måste finna sin plats. De skulle kunna integreras i den nationella somaliska armén. De skulle kunna upplösas. Det är mer tveksamt om Somalia skulle kunna hålla ihop som land om de blir kvar som självständiga miliser. Det pågår en reform av den nationella armén med bland annat nytt lönesystem. Vi ska komma ihåg att i fattiga länder kan underbetalda soldater lätt bli en säkerhetsrisk för vanliga människor.

 

 

Världens märkligaste valsystem under press!

Den 8 februari löpte mandatperioden ut för Somalias president Mohamed Abdullahi Mohamed (med smeknamnet ”Farmajo”). Då skulle Somalia få ett nytt styre – eller möjligen ytterligare en mandatperiod för den sittande presidenten.

…att Somalia för första gången skulle hålla val med principen en person – en röst.

Och går vi tillbaka något år var planen att Somalia för första gången skulle hålla val med principen en person – en röst. Men så blev det inte. I stället fastställdes en variant av världens märkligaste valsystem, under den ännu märkligare benämningen 4,5.

Alltså: Klanäldste för de fyra stora klanerna väljer ledamöter i parlamentets underhus. Och så får de mindre grupperingarna inom landet (det är de som står för 0,5) välja ett visst antal. Minst 30 procent av ledamöterna ska vara kvinnor. Överhuset väljs av delstaterna.

Men nu har det trasslat till sig. Bland annat för att det sedan länge finns en spänning mellan regeringen i Mogadishu och delstaterna. Framför allt är det Jubaland i söder och Puntland i norr som har svårt att komma överens med regeringen i Mogadishu om hur valprocessen ska gå till. Och självklart bidrar också terrorgruppen Al Shabaabs kontroll över delar av Somalia till att trassla till processen.

Vem avlossade de första skotten är svårt att veta. Parterna skyller på varandra.

Här om dagen blev det skottlossning när oppositionsledare organiserade en demonstration mot sittande presidenten. Vem som avlossade de första skotten är svårt att veta. Parterna skyller på varandra.

Oppositionen hävdar att president Farmajos styre inte längre är legitimt, medan presidenten och hans regering ska fortsätta styra tills valet har ägt rum.

Ur nordiskt perspektiv är det av intresse att premiärministern Mohamed Hussein Roble är uppväxt i Sverige och talar utmärkt svenska. En av oppositionsledarna är Ali Hassan Khaire. Han talar utmärkt norska. Han anses vara en av de ledande kandidaterna för att ta över efter Farmajo.

Nu ska det sägas att försenade val inte är något ovanligt i Somalia. Tvärtom är det närmast rutin. Och det stora problemet är att det inte finns konsensus kring valprocessen. I grunden finns en oenighet om hur maktbalansen ska se ut mellan den federala regeringen i Mogadishu och delstaterna.

Ett annat bekymmer är att länder runt omkring Somalia gärna är inne och stökar, för att slå vakt om sina regionala intressen, till exempel Förenade Arabemiraten, Qatar, Saudiarabien och Turkiet.

Det är svårt att göra opinionsmätningar i Somalia. Men många människor skulle säga: Kom överens för böveln!

För många vanliga somalier är denna strid irrelevant. Affärsägare i Mogadishu vill att deras verksamhet ska kunna fortsätta. Kamelägare vill fortsätta att driva sin verksamhet. Det är svårt att göra opinionsmätningar i Somalia. Men många människor skulle säga: Kom överens för böveln!

Här nedan en diskussion om läget i Somalia i Al Jazeera:

 

 

 

 

 

 

 

 

Svenska statens kameler – och mjölkexport från Somalia och Somaliland

Kan kamelmjölk få igång exporten från Somalia och Somaliland? (AP Photo/Ben Curtis)

Tänk dig att du går till Espresso house. Och så beställer du en latte. ”Ska det vara vanlig mjölk eller kamelmjölk?” frågar baristan. En framtidsvision som skulle värma oss Somaliavänner.

Somalia är kamelernas land. Hälften av världens kameler finns i Somalia, med omnejd.

Kamelmjölk skulle kunna introduceras i Europa som hälsodryck. Inte för att konkurrera ut Arla, utan för att vara ett komplement. Somalia är kamelernas land. Hälften av världens kameler finns i Somalia, med omnejd.

Voice of America hade här om dagen ett inslag om Somalias kamelmjölk med rubriken ”Somalias vita guld”.

… där jag menar att Somalia och Somaliland skulle lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan och samverka

Här är ett konkret projekt där jag menar att Somalia och Somaliland skulle lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan och samverka. De skulle kunna göra det enligt följande modell: 1. Sätta upp gemensamma regler kring mjölkproduktionen, som ska överensstämma med EU:s krav. 2. Efter modell från Botswanas köttexport skulle man skapa en eller två statliga enheter för export av mjölkproduktionen – som kan kontrolleras av observatörer från EU och få sin säkerhet garanterad av Afrikanska unionens styrkor. 3. Utnyttja den somaliska diasporan för att marknadsföra mjölken i framför allt EU-länder.

EU:s marknad står öppen för de fattigaste länderna. Inga tullar. Inga kvoter. Bara att köra, så länge du uppfyller EU:s krav på till exempel hygien.

Detta skulle ge jobb och tillväxt till människorna i området. Och om människor märker att de får det bättre kan förhoppningsvis konflikten mellan Somaliland och Somalia tonas ner. Både Somalia och Somaliland skulle tjäna på den här typen av integration. Då blir det lättare att säga ”Vi är överens om att vi inte är överens – men vi kan samarbeta ändå”.

Svenska staten (i form av myndigheten Sarec) köpte till och med några kameler i Somalia.

På 80-talet etablerades ett omfattande forskningssamarbete mellan Sverige och Somalia om just kameler och innehållet i kamelmjölk. Svenska staten (i form av myndigheten Sarec) köpte till och med några kameler i Somalia. Detta för att kunna bedriva sin forskning. Allt detta raserades under det somaliska inbördeskriget.

En fantastisk beskrivning av somaliska klaner

Klanerna är en del av det somaliska samhället.- men klanledarna är inte så mäktiga som många tror. På bilden; en somalisk flagga.

Jag tillåter mig att ägna julhelgen åt lite tankar kring det somaliska samhället. I Sverige blir det lätt en klanpanik. Självklart ska somaliska klaner diskuteras. Men låt oss då ta fasta på hur de fungerar.

Jag läste en underbar sammanfattning i en bok:

Det är vår klan mot världen!

Det är vår familj mot klanen!

Det är jag och min bror mot familjen!

Och så är det jag mot min bror!

beskrev klansystemet som demokratiskt – på gränsen till anarkistiskt.

Antropologen I M Lewis, som levde en stor del av sitt liv i Somalia och talade språket, beskrev klansystemet som demokratiskt – på gränsen till anarkistiskt. Ja, du kan vara klanledare, men du ska inte tro att du är något för det. Du måste vara en lyssnande person. Du är en ”ordförande” snarare än en ledare. Och beskrivningen ovat är en rätt bra illustration till det.

Det är det traditionella sättet som klaner fungerar på. Men ja, under inbördeskriget blev figurer som general Aideed tunga makthavare i kraft av sina vapen.

Klaner finns även i Sverige, men deras roll kommer att urholkas eftersom staten sköter mycket av det som klansystemet ska fixa i Somalia. Har du ett jobb fixar kommunen en dagisplats, behöver du sjukvård betalar den av regionen och pajar din bil så begär du ersättning av försäkringsbolaget.

Men de har ofta ingen aning om vilket huvudklan de tillhör, exempelvis. Och där tappar klansystemet mycket av sin roll.

Ibland har jag roat mig med att fråga unga somalier vilken klan de tillhör. Det vet de i och för sig ofta. Men de har ofta ingen aning om vilken  huvudklan de tillhör, exempelvis. Och där tappar klansystemet en del av sin roll. Om du inte vet hur ditt klanträd ser ut, så försämras dina möjligheter att åberopa klaner som faktor för lojalitet.

Det vore intressant att se djupare studier av hur klaner ser ut och hur de fungerar i praktiken bland somalier i diasporan.

Nu i jul har delar av familjen Ströman samlats eller kopplat upp oss mot varandra. Vi har pratat om vinter, julmat och om smaken på vegetariska ”köttbullar”. Men vi har också pratat om hur vi kan hjälpa varandra på olika områden. Klanerna erbjuder en bredare familjekrets. Och så länge som de fungerar inom lagens råmärken, behöver det inte vara något problem.

Om du träffar en ung somalier på tåget och så frågar du vart han eller hon är på väg, så kan du få svaret:

– Jag pluggar i Göteborg, för där bor en farbror som jag kan bo hos.

Sannolikt är det inte pappaa bror, utan en manlig släkting i samma generation som vet att han förväntas ställa upp när den unga personen behöver hjälp med en bostad.

Behöver polisen känna till klansystemet för att bekämpa brott? Nej, egentligen inte. Polisen behöver inte heller göra någon särskild analys av BMW-förare eller Porsche-förare för att sätta fast fortkörare. Så diskutera gärna klaner. Men tagga ner panken en aning.

En somalisk krigshjälte ger namn åt tunnelbanestation i Italien

Han hette Giorgi Marincola. Hans liv blev kort. Mycket kort! Han var född i den somaliska staden Mahaday, ungefär tolv min norr om Mogadishu. Det är en liten stad, ungefär 10 000 invånare. En tunnelbanestation i Rom ska nu döpas efter honom. Tidigare var det tänkt att den skulle döpas efter ett av fältslagen under Mussolinis krig mot Etiopien. Men det väckte en proteststorm.

Men officeren Guiseppe Marincola gjorde annorlunda. Han han tog med hela sin familj, hustrun Aschiro Hassan, dottern Isabella och sonen Giorgio, till Italien.

Giorgio Marincolas mamma var somalier. Hans pappa var italiensk officer i det som då var Italienska Somaliland. Många italienska män som fick barn med somaliska kvinnor valde att inte låtsas om det. Men officeren Guiseppe Marincola gjorde annorlunda. Han han tog med hela sin familj, hustrun Aschiro Hassan, dottern Isabella och sonen Giorgio, till Italien.

Under den tyska ockupationen av Italien anslöt sig Giorgo Marincola till motståndsrörelsen. Han knöts sedan till den brittiska Special Operations Executive (SOE). Efter ha tränats av SOE hoppade han i fallskärm över Italien. Han greps efter en tid av den tyska ockupationsmakten. Vid ett tillfälle fördes han till en radiostudio där han uppmanades att mana till att motståndet skulle upphöra. Han gjorde det motsatta: han uppmanade till fortsatt kamp. Under radiosändningen hördes hur vakterna slog honom.

Under en strid med tyska soldater den 4 maj 1945 dödades han. Han blev 21 år gammal.

Han slapp ur fångenskapen när tyskarna retirerade, men i stället för att söka säkerhet, så anslöt han sig ännu en gång till motståndsrörelsen. Under en strid med tyska soldater den 4 maj 1945 dödades han. Han blev 21 år gammal.

1953 tilldelades han postumt Italiens högsta militära utmärkelse. Och nu får en nybyggd tunnelbanestation i Rom namn efter Giorgio Marincola.

Hans syster Isabella Marincola blev känd som skådespelerska. Hon hade bland annat roller i filmerna Riso Amaro (1948). Hon avled 2010.

 

 

 

Somalias nya regeringschef kommer från Rinkeby

Här kan vi tala om en skandinavisk dominans. De senaste tre åren har Somalia haft en premiärminister med norsk bakgrund. Och nu är president Farmajo utsett en ny premiärminister som är uppväxt i Rinkeby och bland har gått på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

… fick sparken av parlamentet, för att parlamentarikerna var missnöjda med hans arbete med att förbereda Somalia för val 2021…

Den tidigare premiärministern Hassan Ali Khaire fick sparken av parlamentet, för att parlamentarikerna var missnöjda med hans arbete med att förbereda Somalia för val 2021.

Den nye premiärministern heter Mohamed Hussein Roble. Han talar fem språk (somaliska, engelska, svenska, arabiska och italienska).

Hans programförklaring innehåller bland annat följande:

Förbättrad lokal service, det vill säga vägar, skolor och hälsovård.

Att försöka tydliggöra gränsen mellan lokalt beslutsfattande och den federala regeringen. De senaste åren har det bland annat varit en rad konflikter mellan den federala regeringen i Mogadishu och delstaterna.

Att förbättra systemen för bland annat upphandling.

Lågskattelandet Schweiz drar in 28 procent av BNP i skatt, men framstår ändå som rena socialistchocken jämfört med Somalia.

Att öka skatteintäkterna. Skatteintäkterna i Somalia motsvarar idag någon ynka procent av BNP. Lågskattelandet Schweiz drar in 28 procent av BNP i skatt, men framstår ändå som rena socialistchocken jämfört med Somalia.

Att öppna nya möjligheter för medborgarna att ge synpunkter på regeringens och myndigheternas arbete.

Att involvera kvinnor i beslutsfattandet.

Om Mohamed Hussein Roble lyckas komma framåt med ett par av punkterna ovan, så får det betraktas som en framgång.

Att leda en regering i Somalia är möjligen världens svåraste jobb. Om Mohamed Hussein Roble lyckas komma framåt med ett par av punkterna ovan, så får det betraktas som en framgång. En huvudgrej för vilken somalisk regering som helst är att visa för medborgare och företag att regeringen faktiskt finns där och gör en skillnad – att inte allt handlar om att bekämpa terrorgruppen Al Shabaab.

 

 

 

Farligt yrke – somaliska journalister behöver vårt stöd!

Att vara journalist i Somalia är ett farligt yrke.

Det somaliska journalistförbundet begär att en domstol ska fastställa att  somaliska myndigheter har en skyldighet att utreda ett 50-tal dödsfall bland journalister.

Här finns radiostationer, webbtidningar, tv-stationer. Ofta med ambitiösa journalister.

Det finns ett ganska brett medielandskap i Somalia. Här finns radiostationer, webbtidningar och tv-stationer. Ofta med ambitiösa journalister. Och vi ska inte heller glömma att det somaliska medielandskapet påverkas av fria medier i omvärlden. Att ha väl fungerande medier är viktigt inför den process mot val som nu pågår i Somalia.

Men de somaliska journalisterna blir klämda: Å ena sidan terrorgruppen Al Shabaab som per definition ser journalister som legitima mål för attacker. Å andra sidan en regering som alltför sällan ger en hög prioritet åt mediers frihet att rapportera.

Med hänvisning till Somalias provisoriska konstitution och internationell rätt begär det somaliska journalistförbundet att domstolen ska se till att en rad mord på journalister utreds och klaras upp.

En liten ljusning är att ingen journalist i Mogadishu mördades. Det är första gången på tio år som ingen journalist i denna stad mördades.

Ilhan Omar, ledamot i det amerikanska representanthuset har tagit upp behovet av fria medier i Somalia. (AP Photo/Jeff Baenen, File)

Läget för pressfriheten i Somalia under förra året:

En liten ljusning är att ingen journalist i Mogadishu mördades. Det är första gången på tio år som ingen journalist i denna stad mördades. Fast tre journalister mördades av Al Shabaab. 25 journalister arresterades. 84 attacker mot journalister registrerades av det somaliska journalistförbundet.

Även Svenska journalistförbundet bör ta upp frågan. Och säkerhet för somaliska journalister borde prioriteras i det svenska biståndet till Somalia.

Europaparlamentet har tagit upp detta. En viktig röst som tagit upp frågan om pressfrihet i Somalia är Ilhan Omar, somaliskfödd ledamot i det amerikanska representanthuset. Även Svenska journalistförbundet bör ta upp frågan. Och säkerhet för somaliska journalister borde prioriteras i det svenska biståndet till Somalia.

 

 

President Farmajo var på väg till Somaliland – men fick inte komma

Somaliland är den lilla republiken som har en hyfsat fungerande administration. Ett slags demokratisk grund – som dock den styrande ledningen har för vana att bryta mot lite väl ofta. Men landet erkänns inte av något annat land i hela världen.

Den federala republiken Somalia har diplomatiska relationer med EU, USA och en rad andra länder i världen. Men landet är fragmenterat. Vissa delstater gör mer eller mindre uppror mot den federala regeringen. Rättsstaten är ett jätteproblem. Terroriströrelsen Al Shabaab kontrollerar betydande områden och utför attacker mot civila även mitt huvudstaden Mogadishu.

Landet har faktiskt fungerat som självständig stat sedan 1991.

Somaliland vill ha internationellt erkännande och kan åberopa två saker: 1. Den forna brittiska kolonin var faktiskt en egen stat i några dagar innan den gick in i en union med den forna kolonin Italienska Somaliland – och bildade Somalia. En ganska påtvingad union. 2. Landet har faktiskt fungerat som självständig stat sedan 1991. Den federala regeringen i Mogadishu vill inte acceptera det och har faktiskt ett folkligt stöd för det – även om det är svårt att bedöma om det är en majoritet.

Men en islossning inträffade i förra veckan när Somalilands president Muse Bihi och Somalias president Mohammed Abdullahi ”Farmajo” träffades i Etiopien. Kort därefter kom en officiell ursäkt från president Farmajo för den terror som den somaliska armén under president Siad Barre genomförde i Somaliland på 80-talet. Här kan vi tala om en islossning.

Nu kommer dessutom uppgifter om att president Farmajo skulle ha stått beredd att göra ett besök i Somalilands huvudstad Hargeisa, tillsammans med Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed. Men Somaliland ska ha tackat nej.

Lite olika skäl cirkulerar, men ett skäl ska ha varit att dagordningen skulle ha varit oklar.

Ett besök av Farmajo, officiellt mottagning på flygplatsen i Hargeisa och en militärorkester som spelar. Ju pampigare desto bättre!

Det står inte på dagordningen att Somalia kommer att erkänna Somaliland. Men min uppfattning är att Somaliland inte bör missa ett sådant tillfälle. Ett besök av Farmajo, officiellt mottagning på flygplatsen i Hargeisa och en militärorkester som spelar. Ju pampigare desto bättre! Det är ett steg mot att Somalia och Somaliland får något slags officiell relation – om än inte med ambassader. Sedan är det naturligtvis så att ett sådant besök måste förberedas så noggrant som möjligt.

Kanske är det för tidigt.

Men om president Farmajo vill besöka Hargeisa så bör Somaliland åtminstone säga ”gärna, men vi vill vänta lite”. Ett rakt nej tror jag att Somaliland förlorar på. I varje fall om det yttersta syftet med landets utrikespolitik är att få ett internationellt erkännande.

President Farmajo ber om ursäkt för Siad Barres terror i norr

Somalias president Mohamed Abdullahi ”Farmajo” har träffat…(AP Photo/Kirsty Wigglesworth)
… Somalilands president Muse Bihi Abdi  (AP Photo/Barkhad Kaariye, File)

I veckan genomfördes ett historiskt möte. Somalias president, Mohamed Abdillahi ”Farmajo” träffade Somalilands president Muse Bihi i Addis Abeba. Mötet förmedlades av Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed och höll på i 40 minuter. Det har inte kommit ut ett skvatt om vad de pratade om eller kom överens om.

… ber om ursäkt för den terror som den somaliska krigsmakten gjorde sig skyldig till i den forna brittiska kolonin Somaliland på 80-talet.

Men någon dag efter mötet så kom ett uttalande från president Farmajo att Somalia ber om ursäkt för den terror som den somaliska krigsmakten gjorde sig skyldig till i den forna brittiska kolonin Somaliland på 80-talet. Det talas om mellan 50 000 och 100 000 döda.

Ofta pratar vi om det somaliska inbördeskriget som något som började 1991, när president Siad Barre flydde från Mogadishu och den somaliska staten upplöstes. Men strider pågick långt innan dess. Bland annat mellan en upprorsrörelse i det som då var norra Somalia och Siad Barres styrkor. En officer i det somaliska flygvapnet blev så upprörd över det som hände att han hoppade av och började stödja rebellrörelsen. Han hette Muse Bihi och är i dag president den icke erkända staten Somaliland.

Ursäkten från president Farmajo är naturligtvis en försoningsgest. Den kan vara ett litet steg mot en bättre relation mellan Mogadishu och Hargeisa, även om den inte på något sätt löser problemen.

De händelser vi talar om inträffade på 80-talet. Det innebär att det finns ett antal nu levande personer som var inblandade, både som förövare och som offer.

Det ligger en viss styrka i att kunna komma med en ursäkt. De händelser vi talar om inträffade på 80-talet. Det innebär att det finns ett antal nu levande personer som var inblandade, både som förövare och som offer.

Vad pratade de båda presidenterna om när de möttes tidigare i veckan? Jag har ingen aning. Men min önskelista på några gemensamma ståndpunkter mellan de två skulle se ut så här:

1.  De borde vara överens om att de inte kan komma överens om Somalilands status. Alltså: Ingen idé att försöka lösa frågan på kort sikt. Prata om det. Gräla om det. Diskutera det. Men hela tiden med en underförstådd överenskommelse att frågan kommer att ta lång tid att lösa. Och vägen till en lösning går över att bygga demokratiska institutioner.

2. De borde vara överens om att det inte finns någon stridslysten lösning. Frågan går naturligtvis inte att lösa med militära medel och inte heller med högljudda diplomatiska strider. De borde alltså försöka åstadkomma ett slags diplomatisk vapenvila, som gör det möjligt för båda regeringarna att ha kontakter med utlandet. Det tjänar båda parter på.

3. De borde göra en lista på praktiska samarbeten som de båda regeringarna kan medverka till. I det ingår också samarbeten mellan Somaliland och exempelvis delstaten Puntland, som formellt sorterar under regeringen i Mogadishu – men som har en hög grad av självstyre. En väg till detta är att skapa mer eller mindre formella samarbetsgrupper.

4. Somalia behöver inte erkänna Somaliland som en självständig stat. Men Somalia måste erkänna Somaliland som en legitim motpart att förhandla med och samarbeta med.

 

 

 

 

Piratverksamheten som få talar om: De illegala fiskefartygen utanför Somalias kust

En somalisk fiskare bär iland en svärdfisk. Men det somaliska fisket störs i hög grad av utländska fiskare som olovligt verkar somaliska vatten.  (AP Photo/Nasteex Faarax)

Somalia har Afrikas längsta kust, 333 mil lång. Somalias ekonomiska zon i Indiska oceanen är större än landytan. Här finns det enorma tillgångar i form av fiskrika vatten.

Men i rimlighetens namn borde vi också benämna det illegala fisket som piratverksamhet. Det är stöld av tillgångar som rätteligen borde tillhöra Somalia.

Och redan på årets första månad publicerades en riktigt bra översikt av läget för det somaliska fisket. Här ges också en balanserad förklaring piratverksamheten utmed den somaliska kusten. Visst var det pirater som uppbringade utländska handelsfartyg och tog besättningar som gisslan. Men i rimlighetens namn borde vi också benämna det illegala fisket som piratverksamhet. Det är stöld av tillgångar som rätteligen borde tillhöra Somalia.

Vi kan prata om flera stadier i det somaliska kustfiskets historia:

1. Inbördeskriget efter 1991. Den somaliska statsapparaten föll samman. Det gav ett gyllene tillfälle för piratfiske utanför den somaliska kusten.

2. Motreaktion. På olika sätt försökte somaliska grupperingar motverka piratfisket.

3. Krigsherrar och gangsterledare utvecklade sin affärsidé att uppbringa utländska handelsfartyg. Utåt försökte de framställa sig som försvarare av det somaliska fisket. Piraterna försökte dessutom se ut som fiskare när de gav sig ut. Olyckligtvis innebar detta att kustfiskare och pirater förväxlades.

4. Omvärldens motreaktion mot de pirater som uppbringade handelsfartyg. Internationella militärfartyg, bland annat från Sverige, gav sig i väg till Indiska Oceanen för att försvara handelssjöfarten. Men de missade att försvara det somaliska fisket.

5. Nu har vi åter igen ett läge där Somalia plågas av illegalt utländskt fiske. Det är en politiskt livsfarlig situation. Somaliska kustfiskare märker att de faktiskt blir bestulna. Och medan världssamfundet agerade med stor kraft för att försvara handelsflottan, så är viljan inte lika stor att försvara det somaliska kustfisket.

Nu ska vi inte beskriva allt i nattsvart. SVT visade i november ett reportage om hur Somaliland (som förklarade sig självständigt 1991, men inte har erkänts av omvärlden) skapar en modell för hållbart fiske med hjälp av en svensk affärsman.

Det pågår också ett arbete för att bygga upp en somalisk kustbevakning, med utländskt bistånd.

Fartygen ska hålla sig på minst 24 kilometers avstånd från den somaliska kusten,

2018 gav Somalia licens åt ett antal kinesiska fiskebåtar för att fiska i de somaliska vattnen. Jag är själv misstänksam mot just Kina, men av den nämnda rapporten att döma fungerar tydligen licenserna som det är tänkt. Fartygen ska hålla sig på minst 24 kilometers avstånd från den somaliska kusten, just för att reservera de kustnära vattnen till somaliska fiskare. De ska informera somaliska myndigheter om sina rörelser och det ska finnas utrustning ombord för att deras rörelser ska kunna följas.

Samtidigt så uppges piratfiske förekomma från exempelvis Egypten och Grekland.

Men det är också gangsterverksamhet att hota ett helt lands inkomster …

Så det borde vara en högt prioriterad fråga att hjälpa Somalia att få kontroll över sina fiskevatten. Att kapa ett handelsfartyg och hota dess besättning är naturligtvis gangsterverksamhet som måste stoppas. Men det är också gangsterverksamhet att hota ett helt lands inkomster – vilket bland annat kan leda till att människor svälter och dör.

Sverige var faktiskt med och byggde upp en infrastruktur för fiske i Somalia under slutet av 70- och början av 80-talet. Bland annat byggdes en båtfabrik av ett svenskt företag, visserligen med mindre lyckat resultat.

Men vill vi bygga säkerhet i Somalia, så får inte glömma borta fisket.