Somaliska journalister slår larm om nya medialag

Det somaliska journalistförbundet uppmanar president Farmajo (bilden) att stoppa ett förslag till ny medialag. (AP Photo/Kirsty Wigglesworth)

Somalias nationella journalistförbund säger i ett uttalande att president Farmajo måste stoppa ett förslag till ny medialag. När president Farmajo tillträdde för tre år sedan fanns stora förhoppningar om vad han skulle kunna åstadkomma. Ja, de kanske rent av var för stora, med tanke på de enorma svårigheter som Somalia står inför.

Skrivningar som är typiska för en diktatur som vill ingripa mot medier när den får lust.

Den nya medialagen innehåller en rad oroande moment. Eller rättare sagt: Skrivningar som är typiska för en diktatur som vill ingripa mot medier när den får lust. Det blir till exempel ett allmänt formulerat förbud mot att publicera ”falska nyheter”, ”grundlös propaganda” eller att forolämpa ”den somaliska kulturen”.

Den nya lagen innebär också en massa administrativt krångel för journalister. De ska till exempel registreras av staten. Och då är det lätt att tänka sig att just staten avregistrerar journalister som anses misshagliga.

Men för att göra det krävs det att vi också ser situationen ur den somaliska regeringens och president Farmajos synvinkel.

Det är ytterst angeläget att till exempel utländska diplomater påpekar detta för president Farmajo och den somaliska regeringen. Men för att göra det krävs det att vi också ser situationen ur den somaliska regeringens och president Farmajos synvinkel.

Det han ser är följande:

Den somaliska staten är visserligen på väg att återuppbyggas, men det sker med stora svårigheter. Viljan att betala skatt är minst sagt begränsad. Det har varit öppna strider mellan den federala regeringen i Mogadishu och delstaterna. Dessutom ser han hur länder kring Somalia använder dessa motsättningar som redskap för att gynna sina egna intressen.

Som så ofta måste omvärlden göra två saker samtidigt: Stödja Somalias återuppbyggnad så gott det går, men också vara tydlig när det gäller exempelvis pressfrihet och journalisters oberoende.

Helt fria medier är nog för mycket att hoppas på i ett så fragmenterat land som Somalia. Men att ge utrymme för något så när fria medier är avgörande för trovärdigheten, exempelvis när Somalia planerar att genomföra det första valet enligt principen, en medborgare – en röst.

Här är ett Youtubeklipp, där det somaliska journalistförbundet uttalar sig om den nya medielagen.

 

 

 

Två nyheter som hänger ihop – korruption i Somalia och arresteringar av journalister

Somalias premiärminister Hassan Ali Khaire ville inte kommentera arresteringar av journalister.
AFoto: Terje Pedersen / NTB scanpix

Transparency International har publicerat årets index över korruption. Åter igen hamnar Somalia på den absoluta bottenplatsen. Värst i världen, alltså. Detta stör den somaliska regeringen. Den har hävdat att Transparency Internationals mätningar är missvisande och har till och med hotat att stämma organisationen, enligt BBC.

Ska jag ge den somaliska regeringen ett halvt rätt? Ja, då skulle jag säga att det är svårare att göra sådana mätningar i Somalia. Jag skulle också säga att Somalia helt enkelt har för få och sannolikt också för dåligt avlönade byråkrater.

Ska jag ge den somaliska regeringen ett halvt rätt? Ja, då skulle jag säga att det är svårare att göra sådana mätningar i Somalia. Jag skulle också säga att Somalia helt enkelt har för få och sannolikt också för dåligt avlönade byråkrater. Med en skatteuppbörd som motsvarar tre procent av BNP – och där en stor del av resurserna måste gå till säkerhetsstyrkorna, så finns det inte mycket kvar till byråkratin. Alltså den byråkrati som ska ha resurser att granska beslut och ställa exempelvis korrumperade makthavare till svars.

Fattiga länder behöver bra byråkrater! Det gäller även Somalia.

Och det spelar mindre roll om det är rättvisande att påstå att Somalia är sämst eller näst sämst eller om Somalia kanske borde ligga tio platser upp på listan.

Men oavsett detta så kan vi ändå konstatera: Korruptionen är ett jätteproblem i Somalia. Och det spelar mindre roll om det är rättvisande att påstå att Somalia är sämst eller näst sämst eller om Somalia kanske borde ligga tio platser upp på listan.

Jag kan också tycka det är tråkigt att Transparency International inte gör en särskild mätning för Somaliland, som trots allt lyckats bättre (men långt ifrån perfekt), med att bygga upp en statsapparat.

Men så har vi då den andra nyheten, som delvis hänger ihop med detta:

Under 2019 arresterades 38 journalister, medan 37 utsattes för hot, blev beskjutna eller fysiskt slagna. Detta enligt en rapport från en somalisk journalistorganisation.

Oftast hålls journalisten i finkan några timmar och släpps sedan.

Under åren har terrorrörelsen Al Shabaab varit ett allvarligt hot mot journalister som arbetar i Somalia. Och det blir naturligtvis djupt bekymmersamt om journalister kläms mellan å ena sidan Al Shabaab och å andra sidan somaliska myndigheter, vars byråkrater (för att knyta an till ovanstående) borde ha annat att syssla med än att klämma åt skribenter. Oftast hålls journalisten i finkan några timmar och släpps sedan.

När premiärminister Hassan Ali Khaire var på besök i Qatar försökte Reuters få honom att kommentera just arresteringar av journalister. ”Jag har ingen kommentar”, svarade han.

Om den somaliska regeringen irriteras över att hamna på jumboplatsen över korruption, så är en av de första åtgärderna den borde vidta att skydda journalister som granskar korruption.

 

Mikrolån till företag som omringas av terrorgruppen Al Shabaab

Al Shabaab borde kunna bekämpas betydligt mer effektivt i Somalia. Gruppen är liten. Den är djupt avskydd bland många somalier. Men lik förbaskat kan den operera och till och med samma in sina så kallade skatter inne i huvudstaden Mogadishu.

Och jag kan garantera att svensk byråkrati skulle braka samman om den fick förbruka tre procent av BNP.

En del av förklaringen ligger i den omfattande korruptionen, men också i att det knappast finns några resurser i somaliska myndigheter. Hela skatteuppbörden motsvarar cirka tre procent av landets BNP. Och jag kan garantera att svensk byråkrati skulle braka samman om den fick förbruka tre procent av BNP.

Staden Diinsoor i södra Somalia är omringad av Al Shabaab. Det leder mycket konkret till att företagen i området har svårt att verka, utan att samarbeta med Al Shabaab.

Men en artikel i Radio Ergo beskriver hur SOS Somalia och International Bank of Somalia ger mindre lån till 87 mindre företag, för att de ska få en chans att klara den blockad som de faktiskt lever under. Därmed får de en respit. De klarar att överleva några veckor till under den militära blockad som Al Shabaab tillämpar.

Sedan smugglas varorna in på åsnor in i staden, för att undvika Al Shabaabs vägspärrar.

En kvinnlig företagare berättar hur hennes vardag ser ut. Hon beställer grejer i huvudstaden Mogadishu. Det kan till exempel vara ris, olja, spagetti och socker. Hon har fått ett lån på 800 dollar. Från och med februari ska hon börja betala tillbaka 80 dollar i månaden.

Hon försörjer sin arbetslöse man och sex barn.

Detta är en del av kampen mot Al Shabaab som är väl så viktig som militära insatser!

 

 

 

Ny attack i Mogadishu – logiskt att rikta den mot ett skattekontor

På bilden: En död civilperson bärs bort efter en bombattack i Somalia år 2017.  (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

När detta skrivs talas det om 76 döda i lördagens terrorattack i Mogadishu. Men dödssiffran kommer sannolikt att stiga. Allt talar för att det åter igen är terroriströrelsen Al Shabaab som har slagit till.

Den ska ha varit riktad mot ett kontor för insamling av vägskatter.

Med reservation för att nya detaljer kan komma fram senare, så noterar jag följande av det som hittills har kommit ut. Attacken ska ha ägt rum vid en vägspärr för säkerhetskontroller. Den ska ha varit riktad mot ett kontor för insamling av vägskatter.

Vi kan naturligtvis tala om ”galningar” som mördar civila. Men om det är en attack mot ett skattekontor så är det sannolikt en väl avvägd attack som riktar sig mot varje steg av en normalisering av Somalia. Den federala regeringen i Somalia har en budget som är betydligt mindre än Örebro kommuns. Det finns två orsaker till det. 1. Landet är fattigt. 2. Myndigheterna har påtagliga svårigheter med att få in skatteintäkter. För människor har vant sig vid att det inte finns någon statsapparat att tala om.

Merparten av den somaliska statens inkomster kommer från hamnen i Mogadishu och avgifter för flygtrafik…

Skatteintäkterna i Somalia beräknas motsvara ungefär tre procent av BNP. I ”normala” lågskatteländer som Schweiz, USA och Irland kan skattetrycket ligga kring 25-30 procent av BNP. Merparten av den somaliska statens inkomster kommer från hamnen i Mogadishu och avgifter för flygtrafik som passerar landets territorium.

Somalia måste alltså försöka komma över en tröskel. Ska Somalia bli ett normalt land måste skatter komma in. Men det finns ett motstånd bland många människor att betala skatt.

Så att rikta en attack mot just ett skattekontor är rationellt.

Till saken hör också att terrorrörelsen Al Shabaab driver in egna ”skatter”, även i områden som kontrolleras av den federala regeringen. Så att rikta en attack mot just ett skattekontor är rationellt. Och det säger naturligtvis också något om vikten att den somaliska regeringen prioriterar säkerheten vid skatteuppbörd och att biståndsgivare som Sverige, EU och USA är behjäpliga med detta.

Klant-fel inom Trump-administrationen hotar terroristbekämpning i Somalia

Trumpadministrationen glömde en lite detalj som skulle bana väg för skuldavskrivning för Somalia. Om Somalia ska ta ett större eget ansvar för sin egen säkerhet måste en skuldavskrivning genomföras. (AP Photo/Patrick Semansky)

Enligt tidningen Foreign Policy funderar USA:s ambassadör i Somalia, Donald Yamamoto, på att avgå. Han tycker att de senaste strulet i relationerna mellan USA och Somalia har blivit för pinsamma – för USA.

USA har militär närvaro i Somalia och satsar stora belopp på att bekämpa terroriströrelsen Al Shabaab.

Bakgrunden är följande. USA har militär närvaro i Somalia och satsar stora belopp på att bekämpa terroriströrelsen Al Shabaab. Det ligger alltså i USA:s intresse att Somalia får finansiella muskler för att klara sin egen säkerhet. Det handlar om sådant som att bygga upp somaliska säkerhetsstyrkor, men också om att visa att den somaliska staten är närvarande, genom att bygga upp exempelvis infrastruktur.

Men Somalia sitter fast i en skuldfälla. Det är lån som beviljades till Somalia under det kalla kriget av främst USA. Låneskulden är inte stor i absoluta tal, ungefär 4,7 miljarder dollar. Men det motsvarar hela Somalias BNP. Och lånevillkoren som tecknades för flera årtionden sedan är sådana att skulden växer, även om Somalia inte lånar en enda krona till.

Den största långivaren är USA. Men även EU, Qatar, Storbritannien och Norge är beredda att gå in med en del pengar …

Så Världsbanken och internationella valutafonden har förberett ett paket för skuldavskrivning. Den största långivaren är USA. Även EU, Qatar, Storbritannien och Norge är beredda att gå in med en del pengar. De betalar en mindre del av skulden, för att resten sedan ska kunna avskrivas. Även USA var med på tåget.

Fast nu inträffar den byråkratiska missen. Amerikanska UD skulle gå in med ungefär 35 miljoner dollar och betala dessa pengar till finansdepartementet, för Somalias räkning. Men hoppsan! Administrationen glömde att lägga in denna utgift i ett beslut som skulle klubbas i den amerikanska kongressen. Och att lägga fram en särskild lag om skuldavskrivning för Somalia, blir pinsamt för Trump. Somalia är ju inte ett av hans favoritländer, för att uttrycka sig milt.

Pinsamt, anser uppenbarligen USA:s ambassadör i Somalia.

Så vi kan alltså tala om att den amerikanska administrationen motarbetar sig själv. Den vill skapa förutsättningar för att Somalia ska slåss mot terrorismen på egen hand, men sätter själv stopp för detta. Pinsamt, anser uppenbarligen USA:s ambassadör i Somalia. Och reglerna för skuldavskrivning för fattiga länder säger att hela paketet måste antas – annars faller alltihop.

 

 

Oppositionsledare släppta – men hur mår demokratin i Somaliland?

För några dagar sedan släpptes de två personer från oppositionspartiet Waddani, som fängslades efter att partiet utlyst ett möte i partihögkvarteret i Hargeisa. En polischef betecknade – märkligt nog – mötet som illegalt. En tredje person släpptes också.  Det skedde efter medling, där några klanäldste förde samtal mellan regeringen och Waddani, som är det största oppositionspartiet.

En journalist, en författare eller någon annan opinionsbildare låses in och döms kanske till och med i domstol. Men sedan släpps personen efter ett tag.

Det var relativt väntat att de skulle friges. Det är liksom så det brukar gå till i Somaliland. En journalist, en författare eller någon annan opinionsbildare låses in och döms kanske till och med i domstol. Men sedan släpps personen efter ett tag. Detta är naturligtvis ohållbart. Det finns grundläggande brister i det politiska systemet. Och den sittande presidenten Muse Bihi törs inte riktigt ge ifrån sig möjligheten att kväsa opposition genom fängslanden.

Att agera på det sättet är att direkt motarbeta det egna landets intressen. Runt om i världen finns parlamentariker och till och med regeringar som nyfiket upptäcker att det finns ett litet land på Afrikas horn som har haft hyggligt demokratiska institutioner. Om Somaliland ropar efter erkännande måste just de demokratiska institutionerna stärkas.

Rapporten riktar inte bara kritik mot den sittande presidenten och regeringen utan också mot oppositionspartierna.

En tankesmedja med säte i Somaliland släppte nyligen en rapport som manar till omfattande demokratiska reformer. Rapporten riktar inte bara kritik mot den sittande presidenten och regeringen utan också mot oppositionspartierna. Kritiken går bland annat ut på att både regeringspartiet och de två oppositionspartierna styrs efter klanlinjer. Då ska vi komma ihåg att tanken med att tillåta tre partier att ställa upp i val var just att förhindra klanpolitik.

En annan kritik är att de som sitter i Somalilands parlament lätt fastnar där. Det är särskilt skadligt i ett land där majoriteten av befolkningen är ungdomar eller unga vuxna.

Att partierna är lite väl toppstyrda kan jag också stå ut med. Men jag har svårt att stå ut med att staten Somaliland använder polis och fängslanden för att komma åt sina kritiker.

Men jag skulle nog ändå säga så här: Att politiken sitter fast i gamla fotspår kan jag stå ut med. Att partierna är lite väl toppstyrda kan jag också stå ut med. Men jag har svårt att stå ut med att staten Somaliland använder polis och fängslanden för att komma åt sina kritiker. Det var ju just fungerande demokratiska institutioner som skulle göra att Somaliland skiljer sig från andra länder på Afrikas horn.

Det faktum att rapporten om demokratin i Somaliland kunde släppas av en institution i Somaliland, borde vara ett budskap till president Bihi: Var inte så förbaskat nervös för att någon kritiserar dig. Tvärtom, du borde välkomna kritiken.

En väl fungerande demokrati skulle vara Somalilands starkaste argument gentemot regeringen i Mogadishu…

Somaliland har dessutom alla möjligheter att be om hjälp med detta. För även om Somaliland inte är erkänt, så finns ett intresse för landet. Och det finns ingen stormakt som mullrar ilsket mot regeringar eller intresseorganisationer som bidrar till att stärka landets institutioner. Dessutom: En väl fungerande demokrati skulle vara Somalilands starkaste argument gentemot regeringen i Mogadishu – som erkänns internationellt och som nu dessutom upplever hur fler och fler länder törs öppna ambassader i huvudstaden.

 

Polis slog till mot oppositionsparti och mediaföretag i Somaliland

Abdirahman Irro är oppositionsledare i Somaliland och ledare för Waddanipartiet. Polis har nu slagit till mot partiets högkvarter och arresterat två av partiets företrädare.

Somalilands styrka var att landet hade demokratiska institutioner och en fungerande valprocess. Det är argumentet för att omvärlden borde utvidga sina förbindelser med Somaliland.

Oppositionspartiet Waddani har invändningar mot hur valkommissionen ser ut och tvivlar på att den kommer att bli opartisk.

Men nu pågår en oroande utveckling. Upprinnelsen är en strid om landets valkommission. Oppositionspartiet Waddani har invändningar mot hur valkommissionen ser ut och tvivlar på att den kommer att bli opartisk. Att det förs en sådan debatt är i och för sig inte konstigt.

Men nu har säkerhetsstyrkor tagit över Waddani-partiets högkvarter och dessutom har två av partiets ledande företrädare arresterats. Lägg därtill att tv-stationen HCTV nu har stängts och en av dess medarbetare arresterats. Jag har för övrigt själv blivit intervjuad av just HCTV vid ett par tillfällen.

Waddanipartiet uppmanade sina medlemmar att komma till partihögkvarteret för att få information. Då ska en polischef ha hävdat att en sådan sammankomst var olaglig.

Till exempel har Magnus Oskarsson från Kristdemokraterna motionerat i riksdagen om att Sverige ska erkänna Somaliland.

Somaliland har vänner i den svenska riksdagen. Till exempel har Magnus Oskarsson från Kristdemokraterna motionerat i riksdagen om att Sverige ska erkänna Somaliland. ”Mot de flestas förväntan har Somaliland skapat en fredlig demokrati i en av världens våldsammaste regioner”, skriver han bland annat i en motion från förra året.

Jag har respekt för ledamöter som har den ståndpunkten. Men låt oss vara nyanserade. Somaliland har skapat en demokratisk ram och landet har hittills haft bättre förhållanden än många andra länder på Afrikas horn. Men de styrande i Somaliland har aldrig riktigt velat ta steget till att bli en fullfjädrad demokrati. Till exempel har det varit alltför vanligt att journalister första arresterats och sedan släppts fria igen.

Det är bra att Somaliland har vänner i Sverige. Men det är också viktigt att Somalilands vänner säger ifrån när sådant här inträffar.

Men att stänga ett oppositionspartis högkvarter är inte definitionen på en demokrati!

Om Somaliland tar nödvändiga steg mot demokratiska reformer så stämmer gärna jag också in i kören som kräver att västvärlden intensifierar sina förbindelser med landet. Men att stänga ett oppositionspartis högkvarter är inte definitionen på en demokrati!

Här nedan en intervju med Fatima Ibrahim från Waddanipartiet som jag tycker ger en nyanserad bild av läget för mänskliga rättigheter i Somaliland. Intervjun gjordes sommaren 2018.

 

 

Kan Somaliland och Somalia bli överens om att inte vara överens?

Kvinnor firar Somalilands självständighetsdag.  Men 28 ¨år efter självständighetsförklaringen är Somaliland inte en erkänd stat. (AP Photo/Barkhad Dahir).

Enligt uppgift ska Somalia och Somaliland vara beredda att återuppta direkta politiska samtal.

Det pågick för några år sedan samtal, med Turkisk medling. Men de bröt samman år 2015. Även denna gång säger sig Turkiet vara berett att agera som medlare.

… och åberopar bland annat att landet faktiskt var självständigt under några dagar …

Somaliland förklarade sig självständigt 1991 och åberopar bland annat att landet faktiskt var självständigt under några dagar, före unionen mellan den forna brittiska kolonin Somaliland och den tidigare italienska kolonin Somalia. Regeringen i Mogadishu hävdar suveränitet över hela det som en gång var Republiken Somalia.

Somaliland ställde tidigare i år en rad villkor för samtal med Somalia. Bland annat att Somalia ska erkänna att Somaliland var ett självständigt land fram till unionen med Somalia och att det därmed är en dialog mellan två oberoende regeringar.

Någonstans där riskerar samtalen att fastna. Somaliland kommer inte att släppa kraven på ett erkännande och Somalia kan på sin höjd erkänna Somaliland som en delstat inom Somalia.

De båda parterna borde i stället vara överens om att de inte är överens.

Min bestämda uppfattning är följande: Å ena sidan: regeringen i Mogadishu borde se och erkänna de framsteg som skett i Somaliland, med ett hyggligt fungerande valsystem, politisk stabilitet med mera. Å andra sidan: regeringen i Somaliland borde se de politiska problem det är för regeringen i Mogadishu att erkänna Somaliland.

De båda parterna borde i stället vara överens om att de inte är överens.

Ett slags somaliskt konsensus skulle kunna innehålla följande punkter:

Somalia erkänner regeringen i Somaliland som en förhandlingspartner (vilket den faktiskt redan har gjort). En motpart att sluta avtal med och att respektera. Sådant finns det fler exempel på internationellt. Till exempel har det först samtal mellan Serbien och Kosovo, trots att Serbien inte erkänner Kosovo.

De båda parterna noterar att de har olika uppfattning om Somalilands självständighetsförklaring. Mer behöver för närvarande inte sägas.

De båda parterna skapar en permanent mekanism för att lösa gränstvister mellan Puntland (som är en delstat i Somalia) och Somaliland samt förbinder sig att lösa sådant på fredlig väg.

Sedan kan de båda parterna pragmatiskt och sakligt gå igenom områden där de kan samarbeta.

När jag möter somalier i Sverige är det ofta just relationen mellan Somalia och Somaliland som kan få människor att bli förbannade.

Jag vet att det här är en känslig fråga. När jag möter somalier i Sverige är det ofta just relationen mellan Somalia och Somaliland som kan få människor att bli förbannade. Det är egentligen inte så konstigt. Men ska parterna komma framåt så går vägen mer över pragmatiskt samarbete, snarare än att ge sig direkt på den allra svåraste frågan.

 

 

 

Somalias statsbudget 2020: Hälften av budgeten för Örebro kommun

Somalias premiärminister Hassan Ali Khaire. Den regering han leder har nu antagit ett förslag till statsbudget som är på 4,3 miljarder kronor.
Foto: Terje Pedersen / NTB scanpix

Fundera lite över detta: Den somaliska regeringen har antagit en statsbudget för 2020 som är på 4,3 miljarder kronor. Det är mindre än hälften av utgifterna för Örebro kommun.

Men 2020 års budget är ändå en kraftig ökning jämfört med 2019 års budget – som var på drygt tre miljarder.

Det speglar ett av problemen med att bygga upp en fungerande statsapparat. Den anarki och det inbördeskrig som började 1991, gör att det är svårt att dra in skatter – hur mycket du än skulle vilja. Det har etablerats ett system där företagare själva får finansiera sin säkerhet – och då är de också ovilliga att betala skatt. Men 2020 års budget är ändå en kraftig ökning jämfört med 2019 års budget – som var på drygt tre miljarder.

Den somaliska regeringen räknar med att bli kvalificerad för skuldavskrivning hos Världsbanken i början av nästa år. En av förutsättningarna för det är att förbättra skattesystemet. Och Världsbanken öppnade här om dagen ett eget kontor för Somalia – ytterligare ett tecken på en normalisering.

… förbättrade löner för soldater i den somaliska armén.

En särskild fråga som finns med i budgeten är förbättrade löner för soldater i den somaliska armén. Detta är en viktig fråga för säkerheten i ett fattigt land. Soldater som är dåligt avlönade blir ofta en säkerhetsrisk. Det är tänkt att den somaliska armén steg för steg ska ta över ansvaret för säkerheten från Afrikanska unionens styrkor i landet.

 

Somalilands legitimitet hänger på bättre pressfrinet

Detta är en något märklig historia. Den somaliska journalistfederationen välkomnade tre journalister som kommit från Somaliland till Mogadishu. Abdirizak Good Nur, Abdikani Abdullahi Ahmed och Abdirahman Shiekh Hassan är alla knutna till den webb-sidan Hadwanaagmedia. Och de klagar på att det har blivit allt svårare för fria medier att arbeta i Somaliland.

Å andra sidan har de nu kommit till Republiken Somalia, som toppar statistiken över mördade journalister. Inte minst terrorgruppen Al Shabaab anser att journalister är ett legitimt mål för terrorattacker.

När jag tittar på hur organisationen Freedom House värderar pressfrihet i Somalia och Somaliland, så finns en hel del kritiska synpunkter på myndigheter både i Somaliland och Somalia.

Men det finns en skillnad som är viktig: Somaliland är ”det glömda landet”. Det är landet som trots det har en väl fungerande administration hålls utanför världssamfundet. Det finns inte ett enda land i världens som har erkänt Somaliland, även om landet i praktiken har ett nära samarbete med Etiopien och och upplåter sin hamn i Berbera åt militärer från Förenade Arabemiraten.

Titta! Här har vi ett land som fungerar. Ett land där det inte råder inbördeskrig.

Somalilands kanske allra viktigaste argument i kampen för ett erkännande är: Titta! Här har vi ett land som fungerar. Ett land där det inte råder inbördeskrig. Ett land där det sker fredliga maktskiften och dessutom ett land där det hålls något så när fria val. Den demokratisk legitimiteten är kanske Somalilands främsta argument. Det är det som gör att riksdagsledamöter även från Sverige gärna åker dit. Det är det som gör att parlamentariker runt om i Europa kan ställa frågan: Varför har vi inte diplomatiska relationer med Somaliland?

Men då måste det också bli ett väl fungerande land för en fri press.

Enligt Freedom House arresterades 28 journalister mellan december 2017 och december 2018. Bara tio av dem åtalades. Och alla de 28 släpptes så småningom. Somaliland har en lagstiftning som säger att åtal kan väckas för falska, överdrivna eller tendentiösa nyheter, vilket ju får sägas vara en rätt vag beskrivning.

Men kanske finns hopp. En ny medielag är på väg. Och här om dagen träffade Somalilands informationsminister en företrädare för det brittiska representationskontoret i Somaliland. Han utlovade 50 000 dollar för utbildning av journalister.

Somaliland behöver fortsatta reformer. Och politiska reformer skulle bli en rejäl draghjälp åt Somalilands vänner i Sverige och andra delar av världen.