Khat – en drog som sabbar både landets ekonomi och familjers försörjning

Khatförsäljning i Mogadishu. Drogen Khat förekommer även i Sverige. Men den skrymmande och svår att smuggla. (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Khat är en växt som har en effekt som liknar amfetaminets. Det är ett ”uppåttjack”. Du ser de khat-tuggande männen på att de utåtstående kinderna, när de tuggar växten. Det är ofta män som göra det.

I flera länder kring Afrikas horn är drogen laglig. Det gäller till exempel Kenya, Djibouti, Somalia och Somaliland. Både Storbritannien och Nederländerna förbjöd khat för några år sedan, vilket innebar att khat-smugglingen till Sverige fick sig en knäck.

Khat är väldigt skrymmande. Och det är höga krav på att växten ska levereras till köparen snabbt efter det att den har skördats. Så det är svårt att organisera smuggling till ett land som Sverige, speciellt om det inte finns något transitland där drogen kan hanteras lagligt. Men periodvis har khattuggandet varit ett bekymmer även i Sverige.

Jag har inte sett några studier på khat-konsumtion i Sverige. Men det finns några utländska studier. Till exempel bestämde sig den ensamstående mamman Rahma Saed Hirsi för att göra en studie om khat-konsumtion i Somalilands huvudstad Hargeisa. Hon intervjuade ett antal personer. Hon läste in sig på den litteratur som finns på drogen.

När du börjar tugga khat blir du piggare, mår bättre och det förekommer att den används som ”sexdrog”. Men sedan blir missbrukaren bakfull, trött och irriterad.

En kvinnlig deltagare i studien säger att ”sedan vårt äktenskap har vi varit som hund och katt.” Hon beskriver hur maken tar hela familjeinkomsten till khat, även om det leder till att barnen inte får någon mat. Det här är ett typiskt missbrukarbetéende. Drogen kommer före allt annat.

Men även om khat kan användas som ”sexdrog” så avtar den sexuella lusten efter en tids bruk av drogen. En av kvinnorna i studien säger att ”jag är varken gift eller ensamstående eftersom jag känner att jag inte har någon make”. Hon tillägger att enda orsaken till att hon stannar kvar i förhållandet är för barnens skull.

Och självklart påverkar detta även barnen. En pappa som tuggar khat konstaterar i studien att han brukar komma hem sent, att han sover när barnen går till skolan och att mammorna får uppfostra barnen själva.

Khatmissbruk är också en vanlig orsak till att män slår sina hustrur. Dels på grund av berusningen. Dels på grund av de konflikter det leder till när kvinnorna kräver att familjens pengar ska gå till barnen, snarare än droger.

Khat är alltså en orsak till att familjers ekonomi föröds. Men det påverkar också ett helt lands ekonomi. Både Somalia och Somaliland importerar khat. Pengar flödar alltså ut från landet. Staten i Somaliland drar in skatter på Khat-försäljningen. Men nettot kan ändå knappast bli något annat än negativt. Vissa beräkningar säger att upp till en tredjedel av Somalilands BNP kan gå åt till khat.

Khat påverkar också ekonomin på ett annat sätt. En bakfull khat-tuggare utgör knappast effektiv arbetskraft.

 

 

Inför valet i Somaliland i november: Gemensamma förhållningsregler för pressen

Somaliska kvinnor står i kö för att rösta vid presidentvalet 2010. Inför valet senare höst har en kommitté utformat ett slags regelverk för hur medierna ska agera. (AP Photo/Barkhad Kaariye)

Den 13 november går Somaliland till val. Nu har en kommitte lagt fram en rad förhållningsregler för pressen.

När det gäller pressfrihet så är situationen i Somaliland kluven. Det finns en kritiskt granskande press. Men journalister kan åka in i finkan för det de rapporterar. I allmänhet släpps de efter ett par dagar.

Organisationen Reportrar utan gränser gör tyvärr inte någon särrapportering om Somaliland – utan landet bakas ihop med Somalia, alltså den del av landet som styrs från Mogadishu. Och där kläms pressen mellan en regering som långt ifrån alltid respekterar pressfriheten och terroriströrelsen Al-Shabaab. Så Reportrar Utan Gränser borde verkligen granska Somaliland separat, alldeles oavsett vad vi kan ha för uppfattning om landets självständighetsförklaring för 26 år sedan. Organisationen Freedom house betecknar Somaliland som ”delvis fritt”.

I Sverige har vi pressens opinionsnämd och etiska regler för journalister. I Somaliland har nu en kommitté lagt fram en uppförandekod för journalister inför det kommande presidentvalet. Här är några punkter:

Medierna lovar att bevaka valkampanjen på ett ”balanserat” och ”opartiskt” sätt.

De ska undvika att rapportera om den ena eller den andra kandidaten på ett ”överdrivet” sätt.

De lovar att inte publicera valpropagande dagen närmast före valet, för att väljarna i lugn och ro ska kunna bestämma sig, utan att påverkas av medierna just denna dag.

De ska så långt som möjligt skildra partierna och kandidaterna med ”deras egna ord”.

De ska respektera rätten för kandidaterna att få repliker publicerade.

De ska vara noggranna med att förlägga åsiktsmaterial till ledar- och opinionsplats.

De ska respektera källors anonymitet.

De ska inte förändra bilder eller grafik på ett sådant sätt att läsarna kan vilseledas.

Det ska bildas en mediakommitté. Det är vad jag kan se lite oklart vilka befogenheter den får. Men den ska bestå av två representanter för Somalilands journalistförbund, två företrädare från informationsministeriet, en person från Somalilands kvinnliga journalistförbund och två personer ska utses av landets nationella valkommission.

En del av reglerna känner vi igen från Spelregler för press, radio och tv i Sverige. Andra skulle vi ha svårt att svälja i Sverige, till exempel den om att politikern ska få berätta om sin politik med sina egna ord. Men går vi tillbaka till svenskt 50-tal så var mediabevakningen av makthavare även i Sverige ganska hovsam och försiktig.

Jag hoppas att det blir en bra valprocess – och att valet blir ett steg mot att Somaliland tar ytterligare några steg i demokratisk riktning. Tänk Somaliland skulle bli det första landet på Afrikas horn att få beteckningen ”Fritt land” av Freedom House. Det skulle vara ett starkt argument för till exempel ökad svensk diplomatisk närvaro i landet.

 

 

 

Nu kan våldtäktsmäns DNA spåras i Somalia – med svensk hjälp

Somalias första forensiska laboratorium har invigts i Puntland, en självstyrande region i nordväst. Syftet är att kunna göra DNA-tester för att sätta fast våldtäktsmän. Utrustningen kommer från Sverige. Tv-inslaget ovan är från Voice of America. DNA-tester har använts även tidigare under kriminaltekniska undersökningar i Somalia. Men proven har då skickats till Sydafrika.

En tändande gnista för en omfattande debatt om våldtäkter var när en 16-årig flicka utsattes för en våldtäkt i Galdogob, nära den etiopiska gränsen, i december förra året. Ytterligare en kvinna var också med. De båda ska ha tvingats in i en bil. Kvinnogrupper i Somalia krävde att förövarna skulle ställas inför domstol. Och det väcktes dessutom en opinion i den somaliska diasporan runt om i världen. Bland annat samlades pengar in till 16-åringen. Hon blev knivhuggen och hamnade på sjukhus efter händelsen.

Här blir det också en krock mellan det traditionella systemet att skipa rättvisa och en modern rättsstat. I klansystemet finns en tradition att överhuvudena för respektive släkt försöker komma överens. Det brukar sluta med att klanen som förövaren tillhör får ”böta” i form av exempelvis ett visst antal kameler. Detta blir en form av kollektivistisk rättvisa som inte går att förena med en modern rättsstat, där individen ska ställas till svars för sina handlingar.

Laboratioriet i Puntland är ett viktigt steg mot en modernare rättsstat. Den som begår en våldtäkt kan dömas till 30 års fängelse.

 

Fri rörlighet i Östafrika med EU som förebild?

I dag avslutas ett möte med länderna i organisationen Igad. Det är ett regionalt samarbete mellan Etiopien, Djibouti, Kenya, Sudan, Uganda, Sydsudan, Eritrea och Somalia. Låt vara att Eritrea för närvarande inte deltar.

En av de frågor som diskuterades var möjligheten att tillämpa fri rörlighet för personer inom Igad, med EU:s fria rörlighet som förebild.

Jag tycker det är intressant att EU:s fria rörlighet är så attraktiv att länderna i Östafrika funderar på att införa samma sak. Men hur genomföra fri rörlighet i ett område där det är mer regel än undantag att mänskliga rättigheter kränks? Av medlemsländerna i Igad betecknas Kenya som ”delvis fritt” av Freedom house. De andra betecknas som icke fria. Det finns ett land till i området som betecknas som ”delvis fritt” av Freedom house – och det är Somaliland. Men Somaliland erkänns inte av något annat land, även om exempelvis Etiopien har en hel del samarbete med Somaliland.

Den fria rörligheten i EU förutsätter att länderna har ett förtroende för varandras rättsväsende. Och jag har svårt att se att det kan fungera mellan länder som inte är demokratiska. Igad-länderna frestas av de ekonomiska fördelar som den fria rörligheten för med sig. Ja, då borde nästa steg bli politiska reformer i riktning mot demokrati, pressfrihet och yttrandefrihet.

Två bilder av Somalia – nattfotboll och en ny attack av Al-Shabaab.

Låt mig ge två diametralt motsatta bilder av Somalia.

På fredagen i förra veckan togs ett viktigt symboliskt steg mot normalisering i Somalias huvudstad Mogadishu. För första gången sedan 1988 arrangerades nattfotboll på den stora idrottsarenan i Mogadishu. Arenan har renoverats med hjälp av det internationella fotbollsförbundet Fifa.

Nattfotbollen i fredags var en finalmatch efter en turnering  för ungdomar i åldrarna 16 till 18 år. 15 000 personer kom för att se matchen som dessutom sändes i flera tv-kanaler.

Säkerhetsarrangemangen var omfattande på grund av hotet från terroriströrelsen Al-Shabaab. Men matchen kunde genomföras.

Resultat: Waberi slog motståndarlaget Hodon med 3-0.

Fotbollsmatchen är en mätare på läget i Somalia. Säkerheten har blivit bättre. Att det kan ordnas nattfotboll är en viktig symbol både för de 15000 som satt i publiken och för dem som tittade på matchen på tv.

Men samtidigt. På måndagen kom nyheten om att Al-Shabaab attackerat en somalisk postering i gränsområdet mellan Somalia och Kenya. Attacken inleddes med en självmordsbomb. Terrorgruppen hävdar att 24 somaliska soldater dödades. Somaliska militärer talar om tio dödades somaliska soldater och sju dödade från Al-Shabaab (Källa: Reuters)

När jag besökte Mogadishu för första gången var staden en av Afrikas säkraste. Dit är det långt. Men framsteg har skett! Och det ska vi glädjas över.

 

 

Val i det friaste landet på Afrikas horn – men läget är känsligt

Kvinnor i Somaliland firar landet självständighetsdag. Den 13 november är det val i Somaliland. Det är det enda landet på Afrikas horn där det hålls något så när fria val. AP Photo/Barkhad Dahir).

Nu går jag in på ett känsligt ämne. Somaliland och Somalia. Efter att Siad Barres diktatur fallit samman i Somalia år 1991 passade den norra delen av landet, Somaliland, på att förklara sig självständigt.

En olaglig självständighetsförklaring, anser regeringen i Mogadishu. Men samtidigt: Somaliland är sannolikt det bäst fungerande landet på Afrikas horn. Enligt amerikanska Freedom house är Somaliland ”delvis fritt”. Det finns alltså fortfarande mycket att göra när det gäller exempelvis journalisters frihet. Och Freedom house ser en ökad tendens att kritiska journalister fängslas. Men samtidigt: Det hålls val. Det sker fredliga maktskiften. Medborgarna har verkliga alternativ att välja mellan. Och den 13 november är det dags igen. Ett val som skjutits upp flera gånger, bland annat på grund av den svåra torkan.

De omgivande länderna Etiopien, Djibouti, Eritrea och Somalia får alla betyget ”icke fritt” av Freedom house.

Bland annat görs nu upp planerna för att för första gången någonsin arrangera en tv-sänd debatt mellan de tre presidentkandidaterna i Somaliland. En opinionsundersökning från i somras antydde att Waddani-partiet skulle vinna. Då skulle Abdirahman Mohamed Abdillahi kunna bli landets president. Han säger att hans parti, Waddani, inspirerats av europeiska socialdemokratera. Han har själv bott i Finland och talar finska.

Somalilands självständighet må vara omstridd. Men den ansedda organisationen International Crisic Group, som bland annat Carl Bildt är engagerad i, skrev i en rapport för två år sedan att stabiliteten i  Somaliland är vital, med tanke på den bräckliga situationen för regeringen i  Somalia – låt vara att det har skett framsteg i Somalia sedan dess.

Så här skrev International Crisis Group 2015: ”Given the continued fragility of the Somalia Federal Government (SFG), which still rejects its former northern region’s independence claims, and civil war across the Gulf of Aden in Yemen, Somaliland’s continued stability is vital. ”

Både Somaliland och Somalia har dessutom dragits in i den dragkamp som nu pågår med Qatar på den ena sidan och Saudiarabien och Förenade arabemiraten på den andra. Den nye somaliske presidenten (då talar jag alltså om presidenten i Mogadishu) Mohamed Abdullahi Mohamed har bestämt sig för att hålla en strikt neutral hållning, trots försök från Saudiarabien att med pengar locka över honom. Somaliland, däremot, har tecknat ett avtal som ger Förenade Arabemiraten rätt att bygga en militärbas i hamnstaden Berbera. För övrigt i samma hamn där Sovjetunionen hade en militärbas under den gamle diktatorn Siad Barres första år vid makten.

Oppositionspartiet Waddani motsätter sig den nära kopplingen mellan Förenade Arabemiraten och Somaliland. När jag träffade Abdirahman Mohamed Abdillahi i våras uttryckte han farhågan att det lilla och fredliga Somaliland skulle trasslas in i striderna som pågår i Jemen, på grund av de nära kopplingarna till Förenade Arabemiraten. Och Somaliland har sannerligen annat att tänka på.

Så utgångspunkten är att Somaliland är en liten och relativt okänd stat, som börjat utveckla demokratiska institutioner. Men när vi börjar tänka ”militärbas”, ”Förenade Arabemiraten” och ”Saudiarabien” så uppstår genast risker för att landet dras in i något större. Det var ingen tillfällighet att personer från Somaliland tidigare i år demonstrerade mot Förenade Arabemiratens ambassad i Stockholm. Militärbasen må innebära miljardinkomster för det lilla landet. Men det innebär också en säkerhetspolitisk risk.