Om klan, stat och likheter mellan svensk bensinskatt och somalisk moms

Amerikanska dollar växlas mot somaliska shilling vid ett kontor för remitteringar i Mogadishu. Den somaliska ekonomin drivs nästan helt av den privata sektorn. Staten har nästan inga inkomster alls.(AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Tv-kanalen Al Jazeera visar somalisk skattekverulans ett tv-reportage från Mogadishu. Tv-kameran visar det livliga utelivet på Mogadishus restauranger och kaféer. Kameran zomar in ett kvitto där det framgår att fem procent av notan numera går till den somaliska staten. Den ena intervjun efter den andra med missnöjda invånare som säger att de inte har något förtroende för staten och dess förmåga att använda skattepengarna på rätt sätt. De är förbannade!

Och så bilder på köpmän som i protest bommar igen sina butiker hellre än att betala den förbannade skatten! Fast köpmännen öppnade så småningom sina butiker igen. De som nu har råd att sitta på kaféerna får snällt betala sin skatt, för de vill säkert inte välja bort det behagliga alternativet att sitta på serveringen och ta en kopp kaffe medan de känner Indiska Oceanens behagliga vind i ansiktet. Jag vet att det känns bra att sitta där. För jag har varit där!

Nu betalar de sin förbannade skatt. Och nu måste den somaliska staten visa att den gör något vettigt med pengarna i form av ökad säkerhet och bättre service.

Nu betalar de sin förbannade skatt. Och nu måste den somaliska staten visa att den gör något vettigt med pengarna i form av ökad säkerhet och bättre service.

Klanerna har i varierande grad spelat roll i Somalia. Ju sämre staten fungerar – desto större roll för klanerna. De har erbjudit normer. De har erbjudit social trygghet. De stått för uppgörelser i rättsliga frågor. De har även ett rätt avancerat försäkringssystem.

Klanerna kommer inte att försvinna. Men om den somaliska staten byggs ut, så kommer deras roll att förändras till en mer underordnad roll. Om den somaliska staten misslyckas, så kommer klanerna även i framtiden att stå för en stor del av människors grundläggande trygghet.

Förutsättningarna för ett samhälle med individuella rättigheter är att staten fungerar, till exempel att brottslingar åker fast och brottsoffer får upprättelse. Klansystemets tradition är att den skyldiges klan betalar böter till brottsoffrets klan.

Förutsättningarna för ett samhälle med individuella rättigheter är att staten fungerar, till exempel att brottslingar åker fast och brottsoffer får upprättelse. Klansystemets tradition är att den skyldiges klan betalar böter till brottsoffrets klan.

Problemet är att den federala somaliska statens inkomster motsvarar i storleksordningen två procent av BNP. Det är absolut ingenting i sådana här sammanhang. Ett sätt att etablera ett hållbart skattesystem är att införa en moms, alltså en skatt på varor och tjänster. Världsbanken bedömer att en försäljningsskatt på några års sikt skulle kunna öka den somaliska federala regeringens inkomster till 13 procent av BNP.

Somalia dras med gamla skulder på fyra miljarder dollar, alltså över 30 miljarder kronor. De skulderna skulle kunna skrivas av. Men ett villkor från Världsbanken och Internationella Valutafonden är att Somalia börjar introducera ett fungerande skattesystem.

Minns du när den svenska riksdagen beslutade att lägga moms på bensinen? Dessutom var det ju ”skatt på skatten”. En stor del av priset var ju redan skatt. Det blev en storm av protester, inte minst i Sveriges glesbygd. Men moms på bensinen var ett villkor för att kunna sänka skatten på arbete.

Det börjar faktiskt närma sig 30 års-jubileum för ”århundradets skattereform” – och vi betalar fortfarande moms på bensinen. Den skattereformen framstår ändå som en krusning på ytan jämfört med de utmaningar som den somaliska regeringen nu har framför sig. Det handlar om att bygga upp en stat från grunden.

Hade jag ställt frågor till mannen på gatan om skatter när jag var i Somalia 1992 eller 1993 hade personen med viss rätt betraktat mig som skvatt galen.

Att somalier nu klagar på skatter faktiskt ett tecken på att landet har tagit ytterligare några steg mot att bli ett land bland andra. Hade jag ställt frågor till mannen på gatan om skatter när jag var i Somalia 1992 eller 1993 hade personen med viss rätt betraktat mig som skvatt galen. Då handlade det om att överleva för dagen, om att kunna leva sitt liv utan att någon sköt en kula genom skallen på dig. Så skattekverulans är faktiskt inte så dumt!

 

 

 

 

Förbannade kransnedläggning! En alltför blodig historia bakom firande i Addis Abeba!

Mengistu Haile Mariam styrde Etiopien och skröt med att han bedrev ”röd terror”. Det drabbade inte minst de somalier som levde i landet. (AP Photo/Aris Saris, file)

Kubas ambassadör i Etiopien, Vilma Thomas, lade för några dagar sedan en krans på ett minnesmärke över de 163 kubaner som stupade för att stödja Etiopien i kriget mot Somalia 1977-1978. Det har i år gått 40 år sedan Somalia drog sig ur kriget. Etiopiens vice utrikesminister, Hirut Zemene, tackade för de kubanska styrkornas mod under ceremonin för ett par dagar sedan.

Det här är ett firande som stör mig något oerhört. För det handlar om att fira en allians mellan två förtryckarregimer. Jag själv träffade en del av de flyktingar som flydde från de kubanska och etiopiska trupperna.

Deras berättelser handlade om nedbrända byar, nedskjutna människor och annan terror mot civilbefolkningen. Den Sovjetstödda etiopiska militärjuntan skröt med att den bedrev ”röd terror”.

Somalias diktator Siad Barre under ett besök hos Västtysklands förbundskansler Helmut Schmidt i juni 978. (AP Photo/Klaus Schlagmann)

Jag minns mycket väl mitt första besök i Somalia. Det var sommaren 1977. Planet mellanlandade i Addis Abeba innan det åkte vidare till Mogadishu. Trots att flygtrafiken fungerade befann sig de båda länderna i krig med varandra.

Somalia skickade in trupper i Ogadenregionen för att stödja de somaliska rebeller som stred mot den etiopiska regimen. Etiopien tog hjälp av kubanska trupper för att slå ner både Eritreas strävan efter självständighet och för att driva ut de somaliska trupperna i Etiopien. Dessutom kom sovjetiska rådgivare.

Och nej, jag har inga illusioner om att de somaliska trupperna skulle vara några änglar. Det skedde alldeles säkert allvarliga övergrepp även från det hållet.

En händelse med svensk anknytning var när somaliska trupper dödade den svenske flygaren Gustaf von Rosen, som var bosatt i Etiopien.

Men att Kubas ambassadör i Etiopien och i närvaro av en företrädare för den etiopiska regeringen firar sina insatser anser jag vara enormt störande. Detta var en synnerligen mörk tid för flera av de stora folkgrupperna i Etiopien. Det var inte bara somalier som drabbades av den ”röda terrorn” utan även exempelvis oromofolket som än i dag är den största folkgruppen i Etiopien.

Historiskt skulle jag beskriva kriget mellan Etiopien och Somalia som början till slutet för  den somaliske diktatorn Siad Barre. Efter kriget flydde hundratusentals somalier från Etiopien till Somalia. Det var en svår ansträngning för ett av världens tio fattigaste länder. I stället för att leda sitt land började Siad Barre manövrera för att behålla makten till varje pris.

Det blev också ett alliansskifte mellan Etiopien och Somalia, där Etiopien allierade sig med Sovjetunionen medan Somalia närmade sig USA och västvärlden.

En viktig detalj i processen var en flygplanskapning, där kapare tvingade ett passagerarplan att landa i Mogadishu. Som tack för att ha släppt in en tysk antiterrorstyrka fick Somalia en del bistånd från Västtyskland.

1991 jagades president Siad Barre bort från huvudstaden Mogadishu. Ironiskt nog var det samma år som den etiopiske diktatorn Mengistu Haliemariam tvingades bort från makten. Mengistu fick en fristad i Zimbabwe. Siad Barre var gammal och skröplig och dog fyra år efter att han hade störtats.

 

 

Musiken på väg tillbaka – Somalias egen variant av Idol!

 

Saado Ali Warsame var sångerska och medlem i det somaliska parlamentet. Hon mördades av terroriströrelsen Al Shabaab.  (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Titta på bilden. Hon heter Saado Ali Warasame. Hon var en populär sångerska och sedan också ledamot i det somaliska parlamentet. Jag vet inte exakt varför hon mördades. Men en sak är klar: Al Shabaab avskyr musik. I områden som organisationen kontrollerar förbjuds musik på bröllop och har du en mobiltelefon får du inte ha musik som ringsignal.

Så Saado Ali Warsame var möjligen ett extra eftertraktat mål för Al Sabaabs mördare. Dels var hon en del av det parlament som försöker återuppbygga Somalia. Dels en populär sångerska.

Före inbördeskriget fanns ett rikt kultur- och musikliv i Somalia. Bland annat flera fristående teatergrupper.

Nu har Al-Shabaab trängts tillbaka. Då kommer också musiken tillbaka. Och något så alldagligt som ett tv-program som inspirerats av Idol anses ha en politisk tyngd.

Det leder till att människor agerar annorlunda och tänker annorlunda. När underhållningen kommer tillbaka är det ett allvarligt politiskt bakslag för Al Shabaab. Och efter flera besök i landet kan jag intyga en sak: Somalier älskar underhållning: Indiska Bollywoodfilmer. Artistframträdanden (även sådana med sexuell anspelning, om nu någon trodde något annat). Och musik! Mycket musik! En somalisk blues och pop, där traditionella melodier kan framföras med västerländska instrument.

En poäng med den somaliska varianten av Idol är också den demokratiska processen. Här är ett tv-program med en publik och avgör vem som är den bästa sångaren. Och det är populärt. Människor följer omröstningen.

Tidigare har det gjorts undersökningar i till exempel Rwanda som visar att bra underhållning leder till större tolerans mellan människor av olika etnisk härkomst. Somalia skiljer sig i så måtto att så gott som alla talar samma språk.

Jag läser en intervju med Xawa Abdi Hassan. Hon berättar om hur hon brukade samla ihop musik på minneskort och sedan lyssna, men på låg nivå så att ingen skulle höra under den tid då Al Shabaab härskade.

Nu har hon själv tävlat i den somaliska varianten av Idol. Hon var spänd inför framträdandet. Inte bara för att känslan av att stå på en scen, utan framför allt för att hon genom framträdandet kan bli ett mål för Al Shabaab. Rörelsen har visserligen trängts tillbaka, men den utför fortfarande terrordåd i olika delar av Somalia.

En tv-show som redskap för ett bättre fungerande Somalia, alltså!

 

 

Det här är faktiskt riktigt kul: Ny metod för odling av tomater, sallad, gurka och lök – i Berbera!

En ny metod som involverar havsvatten används för att skapa växthus där det går att odla exempelvis gurka, lök, tomater och sallad. Den första skörden har redan bärgats.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX Code 50020

Det brittiska företaget Seawater Greenhouse driver sedan en tid tillbaka ett intressant projekt i Berbera, alltså vid kusten i Somaliland. I den här delen av världen har vi ett omvänt växthusproblem. Det är alltså för varmt för att odla många grödor och det är svårt att upprätthålla rätt luftfuktighet.

I en liten anläggning utanför Berbera driver företaget Seawater Greenhouse något som skulle kunna beskrivas som ett omvänt växthus. Ett hus där man använder havsvatten för att både kyla av och att hålla luftfuktigheten uppe. Och vattnet kommer från en avsaltningsanläggning – den första i landet som drivs med hjälp av solenergi.

Med den nya tekniken kan behovet av konstbevattning minskas med cirka 90 procent. Och färskvatten är en bristvara i Somaliland. Den första provanläggningen är på blygsamma en hektar. Men företaget hoppas att det ska finnas investerare som är beredda att gå in med pengar så att den kan utökas till fem hektar.

I min förra text skrev jag om bråket om hamnen i Berbera mellan Somaliland och Somalia. Tänk om länderna kunde ägna all kraft åt den här typen av verksamhet i stället för revirstrider! En måhända naiv dröm för en Somalianörd som råkar bo i Örebro.

 

 

Kan hamnen i Berbera leda till väpnad konflikt? Det vore ansvarslöst!

Hamnen i Berbera i Somaliland: Här blir det både en militärbas och en kommersiell hamn. Men regeringen i Mogadishu protesterar. (AP Photo/Katharine Houreld).

För en tid sedan slöt Somaliland en överenskommelse som innebär två delar. Dels att Förenade Arabemiraten ska få disponera en militärbas i staden Berbera. Dels att Förenade Arabemiraten ska bidra till att utveckla den civila hamnen. Det är inte första gången det finns en militärbas i Berbera. Under den gamle presidenten Siad Barres tid fick Sovjetunionen disponera en militärbas i Berbera under några år.

Oppositionsledaren i Somaliland, Abdirahman Irro, anser att detta blir en politisk risk för Somaliland. Förenade Arabemiraten deltar i den saudiledda koalitionen som bekämpar de shiamuslimska rebellerna i Jemen.

När jag träffade Abdirahman Irro för ungefär ett år sedan uttryckte han en oro för att Somaliland skulle dras in i konflikten. Och avtalet ledde till något så ovanligt som en demonstration utanför Förenade Arabemiratens ambassad i Stockholm – det var personer från Somaliland som delar Abdirahman Irros oro.

Nu har en överenskommelse också slutits om hur hamnen ska utvecklas. Det statliga Dubai-baserade företaget DP World ska bli den civila hamnens huvudägare med rätt att disponera hamnen under 30 år. DP World kommer att äga 51 procent. Etiopiska staten går in som minoritetsägare med 19 procent. Resten, cirka 30 procent, kommer att ägas av Republiken Somaliland.

Etiopien är numera en av världens snabbväxande ekonomier. Och sedan Eritrea fick sin självständighet på 90-talet har Etiopien inte tillgång till vare sig kust eller hamnstäder. Så Etiopiens handel får gå genom Djibouti. Och nu öppnas även Somaliland för etiopisk handel.

Vi ska inte heller underskatta det diplomatiska värdet för Somaliland. Landet har inga formella diplomatiska förbindelser med något annat land över huvud taget. Även om hamnavtalet inte innebär något formellt erkännande, så innebär det att två viktiga länder, Etiopien och Förenade Arabemiraten, både pratar med och sluter avtal med Somaliland.

Men nu reagerar den somaliska regeringen i Mogadishu. Den anser att Somaliland är en illegal utbrytarrepublik och hävdar därmed att Somaliland inte har rätt att teckna något sådant avtal. Regeringen i Mogadishu har begärt att Arabförbundet ska gå in och medla. Somalilands president Muse Bihi Abdi har talat om att den somaliska regeringen nu försöker inkräkta på Somalilands suveränitet och har i det sammanhanget antytt att det skulle vara liktydigt med en ”krigsförklaring”.

Jag har i en del sammanhang varit kritisk till den klassiska svenska hållningen som handlat om ”tyst diplomati” och ”dialog”. Men i  det här fallet är det just dialog och tyst diplomati som behövs.

Somaliland är det bäst fungerande landet på Afrikas horn. Det är också det mest demokratiska landet i området. Sedan kan jag bli irriterad över att Somaliland inte tar flera steg för att skydda demokratiska fri- och rättigheter om omvandla landet till en fullfjädrat demokrati.

Den federala regeringen i Mogadishu har också lyckats åstadkomma en del framsteg, men omständigheterna är minst sagt svåra.

Det sista Somaliland och Somalia nu behöver är att strida mot varandra. Båda regeringarna har en hemläxa att göra för politiska och ekonomiska reformer, för att ge sina medborgare bättre levnadsförhållanden och större tilltro till myndigheter.

Båda regeringarna har ett ansvar för att konflikten mellan dem snarare tonas ner än eskalerar. Båda regeringarna borde avstå från krigsretorik. Och båda regeringarna borde inse att en långsiktig dialog är en bättre väg än att offentligt kasta dynga på varandra.

 

 

Därför är Somalia ett svenskt säkerhetsintresse

Somaliska soldater går in i en bostad som misstänks vara ett tilhåll för medlemmar i terroriströrelsen Al Shabaab.  ( AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Den amerikanska försvarstidskriften Defense One publicerar en längre intervju med den amerikanske senatorn Jack Reed som besökt Somalia nyligen. Han besökte Somalia eftersom han är den ledande demokraten i Senatens Armed Services Committee.

Och det han framför allt har koncentrerat sig på är de amerikanska styrkornas roll i Somalia. USA har ungefär 500 soldater i Somalia. Och deras insatser mot Al-Shabaab trappats upp. Till exempel genomförde amerikanska styrkor över 30 flygattacker mot Al Shabaab under 2017. Det är mer än fyra gånger fler än genomsnittet under en sjuårsperiod.

Jack Reed säger att de amerikanska styrkorna är bra på att slå till mot Al Shabaab och att störa deras verksamhet. Men det är desto svårare att hålla dem borta från den somaliska landsbygden. Enligt beräkningar som nämns i artikeln finns mellan 3 000 och 6 000 Al-Shabaab-krigare i Somalia. Dessutom något hundratal krigare som anses lojala med Islamiska Staten, IS.

Jack Reed pekar ut den utbredda korruptionen som en faktor som gynnar Al Shabaab. Att förbättra sådant är ett arbete på lång sikt. Men det finns positiva tecken. Till exempel att den somaliska regeringen för första gången någonsin lyckats betala alla utlovade löner för statstjänstemän och att man inför ett nytt betalningssystem där soldater får pengar på ett konto i stället för att få pengarna kontant i handen. En sak ska vi ha klart för oss: Även om Somalia får världens bästa och allra mest kompetenta regering, så kommer det att ta tid att få ner korruptionen.

Vi ska inte heller glömma att många somalier känner en djup avsky för Al Shabaab. Efter bombdådet i oktober, som dödade över 500 människor, uppstod spontana demonstrationer mot Al Shabaab.

”Ut Al Shabaab” står det på ett av plakaten. En spontan demonstration i Mogadishu mot Al Shabaab efter bombdådet i oktober förra året. (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Men en annan faktor som också kan gynna Al Shabaab är när det dyker upp uppgifter om att amerikanska styrkor även dödat civila. Och bara ryktet kan vara nog så skadligt, även om de amerikanska styrkorna senare publicerar en utredning som påstås visa att uppgifterna om civila offer är felaktiga.

För att komplicera det hela ytterligare: Den Afrikanska unionens styrkor ska dra sig tillbaka är det tänkt. Och tillbakadragandet har redan börjat. Men kommer de somaliska styrkorna då att vara redo att ta över?

Somalia ligger visserligen långt borta. Men det är ett säkerhetsintresse även för Sverige och EU att se till att den somaliska regeringen får kontroll över sitt territorium. Just nu trängs Islamiska staten ut från områdena i Syrien och Irak. Det är inte svårt att föreställa sig att ledningen för terrororganisationen nu sneglar på andra instabila länder för att etablera sig. Typ Somalia. Och redan tycks det som om Islamiska staten har en mindre truppstyrka i Somalia.

 

Fortsatt dragkamp mellan somaliska köpmän och finansdepartementet

Matmarknad i Somalias huvudstad Mogadishu. Ska regeringen lyckas att ta ut moms av handlarna? (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Dragkampen om en somalisk moms fortsätter. Onsdagen den 28 februari kallade Somalias finansminister, Abdirahman Duale Beileh, till presskonferens. Han sade att uteblivna momsintäkter gör att statens inkomster blir lägre än beräknat, men att lönerna till tjänstemännen än så länge inte är hotade.

När den somaliska regeringen skulle införa momsen ledde det till att köpmännen på landets största marknad, Bakara, vägrade att öppna marknaden. De vägrade också att plocka ut varor som levererats till hamnen i Mogadishu.

Den somaliska regeringen är pressad att få igång ett fungerande skattesystem. Det är bland annat ett villkor för att få igenom skuldavskrivningar.

Finansminister Abdirahman Duale Beileh sade vid presskonferensen att han fortfarande hoppas på förhandlingar med handlarna.

Somalia brottas alltså med skatterevolt och en intern debatt om hur skattesystemet borde fungera. Och även här i Örebro pågår diskussionen. När jag träffade somalier i Örebro här om dagen så fanns både anhängare och motståndare till momsen. Motståndarna menar framför allt att staten först måste leverera service – och därefter ta ut skatt. Men då fastnar man i ett cirkelresonemang. Ska Somalias ekonomi utvecklas måste staten ha ett hållbart skattesystem.

Men okej, det är intressant att det nu pågår en skattedebatt i ett land som under årtionden präglats av inbördeskrig.