Förbannade kransnedläggning! En alltför blodig historia bakom firande i Addis Abeba!

Mengistu Haile Mariam styrde Etiopien och skröt med att han bedrev ”röd terror”. Det drabbade inte minst de somalier som levde i landet. (AP Photo/Aris Saris, file)

Kubas ambassadör i Etiopien, Vilma Thomas, lade för några dagar sedan en krans på ett minnesmärke över de 163 kubaner som stupade för att stödja Etiopien i kriget mot Somalia 1977-1978. Det har i år gått 40 år sedan Somalia drog sig ur kriget. Etiopiens vice utrikesminister, Hirut Zemene, tackade för de kubanska styrkornas mod under ceremonin för ett par dagar sedan.

Det här är ett firande som stör mig något oerhört. För det handlar om att fira en allians mellan två förtryckarregimer. Jag själv träffade en del av de flyktingar som flydde från de kubanska och etiopiska trupperna.

Deras berättelser handlade om nedbrända byar, nedskjutna människor och annan terror mot civilbefolkningen. Den Sovjetstödda etiopiska militärjuntan skröt med att den bedrev ”röd terror”.

Somalias diktator Siad Barre under ett besök hos Västtysklands förbundskansler Helmut Schmidt i juni 978. (AP Photo/Klaus Schlagmann)

Jag minns mycket väl mitt första besök i Somalia. Det var sommaren 1977. Planet mellanlandade i Addis Abeba innan det åkte vidare till Mogadishu. Trots att flygtrafiken fungerade befann sig de båda länderna i krig med varandra.

Somalia skickade in trupper i Ogadenregionen för att stödja de somaliska rebeller som stred mot den etiopiska regimen. Etiopien tog hjälp av kubanska trupper för att slå ner både Eritreas strävan efter självständighet och för att driva ut de somaliska trupperna i Etiopien. Dessutom kom sovjetiska rådgivare.

Och nej, jag har inga illusioner om att de somaliska trupperna skulle vara några änglar. Det skedde alldeles säkert allvarliga övergrepp även från det hållet.

En händelse med svensk anknytning var när somaliska trupper dödade den svenske flygaren Gustaf von Rosen, som var bosatt i Etiopien.

Men att Kubas ambassadör i Etiopien och i närvaro av en företrädare för den etiopiska regeringen firar sina insatser anser jag vara enormt störande. Detta var en synnerligen mörk tid för flera av de stora folkgrupperna i Etiopien. Det var inte bara somalier som drabbades av den ”röda terrorn” utan även exempelvis oromofolket som än i dag är den största folkgruppen i Etiopien.

Historiskt skulle jag beskriva kriget mellan Etiopien och Somalia som början till slutet för  den somaliske diktatorn Siad Barre. Efter kriget flydde hundratusentals somalier från Etiopien till Somalia. Det var en svår ansträngning för ett av världens tio fattigaste länder. I stället för att leda sitt land började Siad Barre manövrera för att behålla makten till varje pris.

Det blev också ett alliansskifte mellan Etiopien och Somalia, där Etiopien allierade sig med Sovjetunionen medan Somalia närmade sig USA och västvärlden.

En viktig detalj i processen var en flygplanskapning, där kapare tvingade ett passagerarplan att landa i Mogadishu. Som tack för att ha släppt in en tysk antiterrorstyrka fick Somalia en del bistånd från Västtyskland.

1991 jagades president Siad Barre bort från huvudstaden Mogadishu. Ironiskt nog var det samma år som den etiopiske diktatorn Mengistu Haliemariam tvingades bort från makten. Mengistu fick en fristad i Zimbabwe. Siad Barre var gammal och skröplig och dog fyra år efter att han hade störtats.

 

 

Publicerat av

Lars Ströman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *