Det här gör mig så glad. Somaliska tjejer som bryter mot alla tänkbara stereotyper!

Klippet ovan är från the Evening Standard. Det handlar om Jawahir Roble, en ung somalisk tjej som har ett brinnande fotbollsintresse. Hon har nu blivit den första kvinnliga muslimen som dömer i herrfotboll i Storbritannien.

Hon föddes i Mogadishu, kom som flykting till London. Hennes fotbollsintresse möttes med skepsis av föräldrarna. Men nu är hon domare. Hon säger att hon vill göra det till sitt yrke. Drömmen är att få döma matcher i Premier League. Här kan du läsa artikeln i Evening Standard. Se också videoklippet här nedan.

Ett annat exempel är Ramla Ali. Också hon somalier som kommit till Storbritannien. Hennes passion är boxning. Också hon fick till att börja med hantera skeptiska föräldrar. Hon började med att säga till föräldrarna att hon höll på med träning. När hon kom hem med en blåtira, så hittade hon på någon bortförklaring.

Och hennes dröm är att tävla för Somalia i olympiaden 2020.

En film om Ramla Ali finns här:

I Sverige har ju Somalia bandy fått stor uppmärksamhet. Och jag tycker att det är intressant om Somalia dyker upp i stora idrottstävlingar via eller tack vare somalier i exil.

Här är en bandymatch mellan Somlia och Nederländerna.

 

Striderna som kan sabotera allt – för miljoner människor i Somalia och Somaliland

Klippet ovan är från Radio Garowe i Puntland, alltså den del av Somalia som befinner sig i konflikt med Somaliland. Den visar bland annat en karta över det omstridda området.

Hur i helskotta ska jag hantera det här? Jag vet att jag har läsare från Somalia – som anser att det nästan är ett skällsord att över huvud taget nämna Somaliland vid namn. Och jag har läsare även från Somaliland. Jag har faktiskt också läsare som bor i Somalia och Somaliland.

Det finns sedan länge ett område som Puntland och Somaliland tvistar om. Somaliland hävdar stenhårt att det är gränsen från det gamla Brittiska Somaliland som gäller. Men i området finns det klaner och grupperingar med kopplingar till Puntland. Här beskrivs konflikten av nyhetsbyrån Reuters. Här finns en mer utförlig artikel på Radio Garowes hemsida. Men det är också en artikel med ett tydligt ställningstagande för Puntland.

Egentligen borde den här typen av revirstrider inte vara så svår att lösa. Men kombinera lite prestige med inrikespolitiska drivkrafter, så kan små konflikter blåsas upp och få förödande konsekvenser för alla inblandade. Ett krig innebär nämligen inte bara att människor skadas och dör. Det river också ner väsentliga strukturer i samhället. Afrikas horn fullt av sådana exempel. Det fanns en hoppfull utveckling i Eritrea, som bröts av kriget med Etiopien som bröt ut 1998. Kriget mellan Somalia och Etiopien på 70-talet var förödande för framför allt Somalia – och beredde vägen till det inbördeskrig som inleddes 1991 och som skapade en gigantisk svältkatastrof. Och det kaos som uppstod i Somalia efter inbördeskriget var en utmärkt grogrund för terrorgrupper som Al Shabaab.

Legitimiten för både delstatsregeringen i Puntland och för regeringen i Somaliland handlar om hur väl de kan sörja för sin befolknings välstånd. Klarar de inte det, så kan de skrika sig hesa om sin nations integritet utan att det imponerar ett dugg på den egna befolkningen. Och krig är ett säkert sätt att sabotera allt sådant som har med ordnat samhälle och välstånd att göra.

Att gå i strid mot varandra är en gränslös ansvarslöshet för två så fattiga områden.

Somaliland är på ett sätt mest utsatt. Somaliland är inte erkänt internationellt, men har ändå lyckats få respekt i både internationella medier och bland många folkvalda i exempelvis Europa för att landet är väl fungerande, jämfört med Somalia. Här råder en viss pressfrihet. Här finns åtminstone en organsation som stör regeringen med sitt tjat om mänskliga rättigheter. Förra årets presidentval var hyggligt fritt. Och nästa års parlamentsval blir förhoppningsvis också hyggligt fritt.

Men jag blir också förtvivlad över incidenter som den här. Polisen arresterade 40 personer som demonstrerade i det omstridda området.Ordvalet av polischefen Abdirisak Mohamed Faarah tyder på att det faktiskt knappast handlar om att demonstranterna begått brottsliga handlingar i en normal demokrati. De anklagas för att vara ”vilseledda” och för att ha ”destabliserat freden”. Inte världens mest konkreta anklagelser!

Reportrar utan gränser har också uppmärksammat att Somaliland stängt två tv-stationer och arresterat två journalister som rapporterade om de ovan nämnda protesterna. De båda heter Mohamed Ahmed Jama Bidhanshe och Abdirahman Keyse Tungub. De anklagas för något så vagt som att inte ha varit ”objektiva” och för att ha varit ”involverade i politiska kampanjer”.

Varje arrestering av det här slaget är ett hot mot Somalilands säkerhet. För det undergräver försöken att få Somaliland att bli erkänt, internationellt.

Somalilands styrka är att det är ett väl fungerande samhäll, jämfört med andra länder på Afrikas horn. Det är den sittande regeringens ansvar att se till att det fortsätter att vara på det sättet.

 

 

Dansbaneelände i Sverige på 30-talet – och upprörd debatt i Somalia 2018!

Ovanstående klipp handlar om Kiin Jaamac. Det är någon månad gammalt. Men jag tycker att företeelsen är intressant. Kiin Jaamac är somalier, men bor i London. Hon har utvecklat en egen musikstil, där hon kombinerar det somaliska med det hon möter i sin vardag i London. Hon är omåttligt populär i Somalia.

Hennes namn stavas lite olika. Jag har valt den stavning som finns i Spotify.

Men när hon skulle hålla en konsert i Mogadishu i april var det en grupp religiösa ledare som manade människor att inte gå på konserten. För Kiin Jaamac bidrar till allt möjligt elände, bland annat att undergräva moralen, anser de religiösa ledarna. Jag vet uppriktigt sagt inte hur representativa de är.

Sådant har vi också hört i Sverige. Eftersom jag älskar att dansa så har jag till exempel intresserat mig för den debatt som fördes om ”dansbaneeländet” på 30- och 40-talen. Och för att ta något som jag själv kommer ihåg: När The Beatles slog igenom på 60-talet var det inte alltid uppskattat av vuxenvärlden. Jag själv gick till exempel i skola på Tjörn i en miljö som präglades djupt konservativa religiösa idéer.

Här är ett inslag om dansbaneländet i Sverige från radioarkivet.

Och här är ett klipp med Kiin Jaamac:

 

 

 

 

 

 

Somalilands nationaldag firades i förra veckan – så kan konflikten med Somalia lösas

 

Den 18 maj firade Somaliland sin självständighetsdag. Den 18 maj 1991 förklarade sig Somaliland självständigt och undvek därmed att bli inblandat i det inbördeskrig som inträffade efter att president Siad Barre jagats bort från Mogadishu. Somaliland hade dessutom drabbats hårt av Siad Barre-regimens försök att slå ner allt opposition mot den egna regimen.

Somaliland är ett hyggligt fungerande land. En regering som utses i en valprocess som är åtminstone hyggligt fri. Den positiva bilden av Somaliland är att landet är det bäst fungerande landet på Afrikas horn.

Men det verkar finnas en ökande tendens att journalister och andra ”misshagliga” personer spärras in för kortare eller längre tid. Och det är naturligtvis åt helskotta, för tala på ren svenska. Det är viktigt att alla Somalilands vänner i Sverige säger detta till företrädare till Somaliland. Det är en stor besvikelse att Somaliland inte förmår att ta steg mot att bli en fullfjädrad demokrati. Men än är det inte för sent!

När jag träffar mina somaliska vänner i Sverige, så är det till exempel rätt sällan som klan blir en fråga. När jag hjälper somaliska ungdomar i Örebro med läxor så händer det att jag frågar om sådant. Jodå, visst försöker släktingar tala om för dem vilken klan de tillhör. Men när jag ställer lite följdfrågor så visar det sig ofta att de inte tar det där på väldigt stort allvar. Och det är logiskt: I Sverige går du till försäkringsbolaget om du inbrott i huset och kommunen fixar hemtjänst när din mamma blir gammal. Det vet de, bland annat för att de känner föräldrar som jobbar just inom hemtjänsten.

Men om det blixtrar till i ögonen någon gång så handlar det om konflikten mellan Somaliland och Somalia.

Personer från Somaliland har verkligen en stolthet över det land som de är uppväxta i. Och personer från Somalia hyser en illa dold vrede över att Somaliland har brutit sig loss från Somalia.

En kvinna röstar i valet i Somaliland i november förra året. (AP Photo/Barkhad Kaariye)

Det finns flera irritationsmoment mellan Somalia och Somaliland. Regeringen i Mogadishu motsätter sig det avtal som Somaliland har tecknat med Förenade arabemiraten om att den senare ska få bygga ut hamnen i Berbera och dessutom få disponera en militärbas. Det finns klaner i Somaliland som identifierar sig mer med Mogadishu än med Hargeisa. Detta är dessutom kopplat till en gränskonflikt mellan Somaliland och Puntland. Somalilands regering har ilsknat till över att Mogadishu har tagit kontroll över luftrummet även ovanför Somaliland.

Ansvarslösheten fick ett ansikte när det uppstod regelrätta strider mellan Somaliland och Puntland, som är en självstyrande del av Somalia, för några dagar sedan.

Denna konflikt måste helt enkelt lösas, med fredliga medel. Att störta denna region in i ett nytt krig vore en förbrytelse mot alla de människor som då kommer att drabbas, både direkt av strider och indirekt genom svält och flyktingströmmar.

En lösning av konflikten måste göras i flera steg.

Samarbete mellan Hargeisa och Mogadishu i praktiska frågor. Glöm oenigheten i statsfrågan tills vidare!

Hargeisa och Mogadishu måste de facto erkänna varandras existens, även om de är oeniga. Serbien samtalar till exempel med Kosovo, trots att Serbien anser att Kosovo borde höra till Serbien.

När förtroende skapats kan Hargeisa och Mogadishu komma överens om åtgärder som minskar betydelsen av gränsen mellan de två.

Somaliland måste upphäva alla lagar som säger att det är landsförräderi att tala för ett enat Somalia. Och givetvis måste det vara ömsesidigt. Det ska vara tillåtet i Mogadishu att argumentera för Somalilands suveränitet och i att i Hargeisa tala för ett enat Somalia.

På sikt skulle Hargeisa och Mogadishu rent av kunna enas om att ha vissa gemensamma institutioner och gemensamma regleringar – efter modell från till exempel EU. De båda delarna skulle alltså kunna integreras med varandra även när det gäller viss lagstiftning – och ändå kunna behålla viss suveränitet och vissa olikheter. Kalla det gärna för ”Somaliska unionen”, som i så fall får två delar. En fråga som de båda delarna skulle kunna reglera gemensamt är inkomster från luftfarten.

Det övergripande är att ge välfärd och säkerhet åt människorna. Om det värsta skulle hända: att Somaliland och Somalia bekrigar varandra, ja då skulle både Hargeisa och Mogadishu förlora i legitimitet. Den familj som svälter eller tvingas fly har sällan någon större tilltro till den ”nation” som så totalt saknar förmåga att skydda sina egna invånare.

Du som är från Somalia eller Somaliland och läser detta. Gör gärna en kommentar om vad du tycker om mina tankar om hur konflikten kan lösas!

 

 

Poet från Somaliland benådad – anklagad för ha ringaktat nationen

Poeten Naima Qorane har frigivits efter att ha benådats av Somalilands president Muse  Bihi Abdi.

Hon arresterades på flygplatsen i Hargeisa när hon skulle resa till Mogadishu i januari. Hon anklagades för att på olika sätt ha nedvärderat eller förrått Somaliland som stat genom att ha talat för somalisk enighet. I rättegången åtalades hon på två punkter, dels för ”antinationell” aktivitet utomlands, dels för att ha uttryckt förakt för den egna nationen. Hon friades på den första punkten, men dömdes till tre års fängelse på den andra åtalspunkten. Domen kom i april.

Bland annat ska personer med huvor ha kommit in i cellen och hotat att våldta henne om hon inte lämnade ut lösenord till mobilen och sina konton på sociala meder.

Dessutom finns det detaljerade anklagelser om hur hon behandlats i fängelset. Bland annat ska personer med huvor ha kommit in i cellen och hotat att våldta henne om hon inte lämnade ut lösenord till mobilen och sina konton på sociala meder.

Med början i december arresterades en rad aktivister och journalister i Somaliland.

Att Amina Qorane släppts ska vi vara glada över. Men det är illa för Somalilands rykte att hon över huvud taget arresterades. Runt om i världen finns parlamentariker och andra som tar politiska risker för att kräva någon form av erkännande av Somaliland, mot bakgrund av att Somaliland är ett relativt stabilt land där maktskiften sker fredligt och där valen är hyggligt demokratiska.

Det kanske väckte vrede både i opinionen och bland personer i ledande ställning. Men just i sådana lägen ska en ansvarsfull regering stå upp för yttrandefriheten.

Somalilands regering och parlament borde snarast se till att täppa igen de luckor i landets lagstiftning som gör det möjligt att arrestera en poet. Det hon sade var kanske obekvämt. Det var kanske omstritt. Det kanske väckte vrede både i opinionen och bland personer i ledande ställning. Men just i sådana lägen ska en ansvarsfull regering stå upp för yttrandefriheten.

Somalilands chans att få ett erkännande av omvärlden är att genomföra demokratiska reformer så att inte poeter eller journalister riskerar att hamna i finkan. Det räcker verkligen inte med en benådning av presidenten! Somaliland borde göra en tidsplan för att göra de reformer som krävs för att landet ska betecknas som demokrati av organisationen Freedom House.

Tänk om Somaliland kunde befästa sin yttrandefrihet så pass att organisationer som Reportrar utan gränser tycker att de kan ha sitt högvarter för Afrika i Hargeisa.

Därför blir jag både förtvivlad om upprörd när jag hör om sådana fall som Naime Qorane.