Striderna som kan sabotera allt – för miljoner människor i Somalia och Somaliland

Klippet ovan är från Radio Garowe i Puntland, alltså den del av Somalia som befinner sig i konflikt med Somaliland. Den visar bland annat en karta över det omstridda området.

Hur i helskotta ska jag hantera det här? Jag vet att jag har läsare från Somalia – som anser att det nästan är ett skällsord att över huvud taget nämna Somaliland vid namn. Och jag har läsare även från Somaliland. Jag har faktiskt också läsare som bor i Somalia och Somaliland.

Det finns sedan länge ett område som Puntland och Somaliland tvistar om. Somaliland hävdar stenhårt att det är gränsen från det gamla Brittiska Somaliland som gäller. Men i området finns det klaner och grupperingar med kopplingar till Puntland. Här beskrivs konflikten av nyhetsbyrån Reuters. Här finns en mer utförlig artikel på Radio Garowes hemsida. Men det är också en artikel med ett tydligt ställningstagande för Puntland.

Egentligen borde den här typen av revirstrider inte vara så svår att lösa. Men kombinera lite prestige med inrikespolitiska drivkrafter, så kan små konflikter blåsas upp och få förödande konsekvenser för alla inblandade. Ett krig innebär nämligen inte bara att människor skadas och dör. Det river också ner väsentliga strukturer i samhället. Afrikas horn fullt av sådana exempel. Det fanns en hoppfull utveckling i Eritrea, som bröts av kriget med Etiopien som bröt ut 1998. Kriget mellan Somalia och Etiopien på 70-talet var förödande för framför allt Somalia – och beredde vägen till det inbördeskrig som inleddes 1991 och som skapade en gigantisk svältkatastrof. Och det kaos som uppstod i Somalia efter inbördeskriget var en utmärkt grogrund för terrorgrupper som Al Shabaab.

Legitimiten för både delstatsregeringen i Puntland och för regeringen i Somaliland handlar om hur väl de kan sörja för sin befolknings välstånd. Klarar de inte det, så kan de skrika sig hesa om sin nations integritet utan att det imponerar ett dugg på den egna befolkningen. Och krig är ett säkert sätt att sabotera allt sådant som har med ordnat samhälle och välstånd att göra.

Att gå i strid mot varandra är en gränslös ansvarslöshet för två så fattiga områden.

Somaliland är på ett sätt mest utsatt. Somaliland är inte erkänt internationellt, men har ändå lyckats få respekt i både internationella medier och bland många folkvalda i exempelvis Europa för att landet är väl fungerande, jämfört med Somalia. Här råder en viss pressfrihet. Här finns åtminstone en organsation som stör regeringen med sitt tjat om mänskliga rättigheter. Förra årets presidentval var hyggligt fritt. Och nästa års parlamentsval blir förhoppningsvis också hyggligt fritt.

Men jag blir också förtvivlad över incidenter som den här. Polisen arresterade 40 personer som demonstrerade i det omstridda området.Ordvalet av polischefen Abdirisak Mohamed Faarah tyder på att det faktiskt knappast handlar om att demonstranterna begått brottsliga handlingar i en normal demokrati. De anklagas för att vara ”vilseledda” och för att ha ”destabliserat freden”. Inte världens mest konkreta anklagelser!

Reportrar utan gränser har också uppmärksammat att Somaliland stängt två tv-stationer och arresterat två journalister som rapporterade om de ovan nämnda protesterna. De båda heter Mohamed Ahmed Jama Bidhanshe och Abdirahman Keyse Tungub. De anklagas för något så vagt som att inte ha varit ”objektiva” och för att ha varit ”involverade i politiska kampanjer”.

Varje arrestering av det här slaget är ett hot mot Somalilands säkerhet. För det undergräver försöken att få Somaliland att bli erkänt, internationellt.

Somalilands styrka är att det är ett väl fungerande samhäll, jämfört med andra länder på Afrikas horn. Det är den sittande regeringens ansvar att se till att det fortsätter att vara på det sättet.

 

 

Publicerat av

Lars Ströman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *