Konferens bekräftar viktig roll för Sverige i återuppbyggnaden av Somalia

Under två dagar hölls ett internationellt möte om återuppbyggnaden av Somalia i Bryssel. På bilden:  Somalias president Mohamed Abdullahi Mohamed (Farmajo) och EU:s talesperson i utrikesfrågor, Federica Mogherini.

Sverige var en av värdarna när Somalia partnership forum arrangerades i Bryssel under två dagar. Och därmed var utrikesminister Margot Wallström också en av inledningstalarna. I konferensen deltog bland annat 56 länder, EU och företrädare för Afrikanska unionen. Sveriges ställning som värdland bekräftar att Sverige är ett av de länder i västvärlden som spelar en ledande roll i arbetet med att stödja Somalias återuppbyggnad.

Jag tycker att Margot Wallström höll ett bra tal, där hon bland annat framhåll vikten av ett stärka kvinnors ställning i Somalia.

Det är en ganska lång kommuniké som deltagarna kom överens om. Här finns  bland annat ett särskilt avsnitt om mänskliga rättigheter om jämställdhet. Bland annat sägs följande:

”We encourage the Somali government to prioritise the enactment of legislation and undertake reforms that respect, protect and promote womens’ and girls’ full enjoyment of all human rights and to allow for the response, prevention and elimination of all forms of violence and discrimination against women and girls. We acknowledge the more recent successes by the FGS in endorsing the Sexual Offence Bill at the cabinet level, a first step towards effective prosecution of sexual crimes and an to impunity in these cases. ”

Jag noterade speciellt de rader som handlade om konflikten mellan Puntland och Somaliland. Det är en gränstvist mellan Puntland, som är delstat i Somalia och Somaliland, som har utropat sin självständighet. Gränstvisten har flera gånger urartat till militära strider.

Konferensens deltagare uppmanar både Somalilands och Puntlands regeringar att omedelbart stoppa fientligheterna, inleda politisk dialog och dessutom se till att humanitära organisationer får tillträde till det omstridda området.

När det gäller den ömtåliga relationen mellan Somalia och Somaliland på lite längre sikt så säger slutkommunikén att den federala regeringen i Mogadishu och regeringen i Somaliland ska återuppta dialogen. Det sägs också särskilt att det måste ske i en anda av kompromissvilja.

Den här typen av dokument antas med enhällighet. Det innebär att även Somalias president Farmajo i princip står bakom detta. För regeringen i Somaliland innebär detta en möjlighet att faktiskt komma framåt – mot en lösning som kan fungera på kort och medellång sikt. För när 56 länder manar till en dialog mellan Somaliland och Somalia, så innebär det ett erkännande av Somaliland som en part, om än inte som självständig stat.

Hela avsnittet om konflikten i norr lyder som följer:

”We express deep concern about the conflict in Tukaraq in the Sool region. We call on both the Somaliland and Puntland administrations to immediately cease hostilities, separate forces to return to the status quo ante, engage in political dialogue and allow humanitarian access.

We urge the FGS and Somaliland administration to resume dialogue as early as possible to seek a peaceful solution to their differences. We call on Somalia’s leaders at both the federal and state levels to demonstrate a spirit of compromise.”

Här är en länk där du kan se inledningsanförandena vid konferensen.

Och här kan du se den avslutande pressträffen.

Vem betalar priset för säkerheten i Somalia? Krav på att Kenya drar sig ur!

En kenyansk soldat med ett raketgevär i Somalia. Kenya har 4 000 soldater i Somalia. (AP Photo/Ben Curtis, File)

För fem år sedan kontrollerades större delen av huvudstaden Mogadishu av terrorgruppen Al Shabaab. Nu pågår en normalisering där vi ser företagande växa fram. Regeringen börjar ta ut skatter. Somalier från diasporan återvänder till sitt hemland.

Tänk dig själv om Sverige hade haft en truppstyrka i ett annat land med ett par hundra stupade soldater och dessutom 155 terrorattacker under sex år – som kan kopplas till truppinsatsen i det andra landet.

Men vem tar ansvar för Somalias säkerhet? En av de länder som har en stor truppstyrka i Somalia är Kenya. Och i Kenya är insatsen omstridd av två skäl. Dels kan antalet stupade kenyanska soldater räknas i hundratal. Dels har Al Shabaab genomfört en rad attacker i Kenya sedan truppinsatsen började. Tänk dig själv om Sverige hade haft en truppstyrka i ett annat land med ett par hundra stupade soldater och dessutom 155 terrorattacker under sex år – som kan kopplas till truppinsatsen i det andra landet.

I maj hotade president Uhuru Kenyatta att dra tillbaka de kenyanska styrkorna med hänvisning till att EU skurit ner sina bidrag till insatsen. Och nu har en ledamot i det kenyanska parlamentet skrivit en petition med krav på att de kenyanska trupperna ska dras tillbaka från Somalia. Även om kravet på ett tillbakadragande avvisas, så är detta en debatt som omvärlden måste vara uppmärksam på.

Omvärldens insatser i Somalia präglas mer än något annat av ryckighet. USA gick in med trupper 1992 för att skydda hjälparbetet. Senare blev det flera nationer som bidrog med en FN-styrka till landet. ”Black Hawk down”-incidenten ledde till att USA och senare också FN drog sig ur.

Men nu är det en styrka från flera länder i den Afrikanska unionen som med viss framgång upprätthåller säkerheten i landet. Det pågår också ett arbete för att utbilda en somalisk truppstyrka. Men den är ännu inte redo att ta över ansvaret. USA har dessutom trupper i landet som specifikt ska bekämpa Al Shabaab.

Den aktuella debatten i Kenya visar att Europa inte bara bekvämt kan luta sig tillbaka och låta länderna i Afrika sköta det svåra arbetet med att tränga tillbaka Al Shabaab.

Sverige är nu en av de riktigt stora biståndsgivarna till Somalia. Och det är ett säkerhetsintresse för både Sverige och andra europeiska länder att Somalia stabiliseras. Den aktuella debatten i Kenya visar att Europa inte bara bekvämt kan luta sig tillbaka och låta länderna i Afrika sköta det svåra arbetet med att tränga tillbaka Al Shabaab. Att skapa ett läge där Somalia går mot mer instabilitet får inte vara ett alternativ.