Kvinnor och politik i Somalia – en komplicerad historia!

Ännu(är det en bit kvar till målet att 30 procent av ledamöterna i Somalias parlament är kvinnor. På bilden: Parlamentsledamöter väntar på att få lägga sina röster i presidentvalet 2017.                        (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Somalia är ett samhälle med starka patriarkala strukturer. Att exempelvis vara klanäldste är så gott som alltid detsamma som att vara man. Somalisk politik är mansdominerad. Men det är ett misstag att anta att kvinnorna är maktlösa. Jag har sett somaliska män som nästan varit på väg att krypa under bordet efter ha blivit tillrättavisade av kvinnor – i offentliga diskussioner.

Den sydafrikanska nättidningen Daily Maverick har publicerat en intressant artikel om hur kvinnorna kräver sin plats i somalisk politik.

Men målet är att hålla de första valen där medborgarna väljer ett parlament i enlighet med principen en röst per medborgare. Det ska ske år 2020.

Det somaliska parlamentet har hittills utsetts via en komplicerat system inom ramen för klanväsendet. Men målet är att hålla de första valen där medborgarna väljer ett parlament i enlighet med principen en röst per medborgare. Det ska ske år 2020.

Om vi nu använder parlamentet som mätare på kvinnors ställning så ser det ut så här. Går vi tillbaka till år 2000 var åtta procent av ledamöterna kvinnor (alltså några enstaka personer). 2012 var det 14 procent kvinnor. I det parlament som sitter i dag är 24 procent kvinnor, det vill säga 80 av 329 ledamöter. Men det officiella målet är 30 procent.

Ett stort hinder är klansystemet. Vi skulle kunna jämföra med Sveriges gamla ”ätter”. Det har varit männen som har fört ättens traditioner vidare även i Sverige. Det är till exempel först med prinsessan Victoria som ätten Bernadotte får en kvinna på den kungliga svenska tronen.

Och vem representerar hon? kommer klanledarna att undra. Är det pappas klan eller mammas klan?

Så en kvinna som ska slå sig fram till det somaliska parlamentet får alltså ta strid mot klanäldste som åberopar diverse traditioner mm för att kvinnor inte ska vara representerade. Och vem representerar hon? kommer klanledarna att undra. Är det pappas klan eller mammas klan? Och att klanerna är representerade i parlamentet är en nödvändighet för att bevara inre fred i Somalia.

Men i Somalia finns också en nomadtradition som drar i en mer individualistisk riktning. En tolvåring kan ensam få ta ett stort ansvar för familjens boskap. Och i den religiösa muslimska traditionen ingår naturligtvis att alla ska tro på Gud, oavsett klantillhörighet.

Dessutom finns, inte minst bland ungdomar, en utbredd trötthet på klantänkandet. Dels därför att ungdomar ser att klansystemet måste ta några steg tillbaka för att samhället ska utvecklas. Dels för att klansystemet i värsta fall kan vara en spärr mot ungdomars politiska engagemang. Ordet ”klanäldste” är inte påhittat av en slump. Somalia är i hög grad en nation av ungdomar.

Men Somalia moderniseras i snabb takt. Människor gör ekonomiska transaktioner via sina mobiler. Välutbildade unga somalier återvänder från diasporan.

”Klanäldste” hade naturligtvis sin tid. Erfarna män i ett patriarkaliskt system som förväntades fatta kloka beslut om en rad saker, inte minst när det rådde tvister olika klaner emellan. Men Somalia moderniseras i snabb takt. Människor gör ekonomiska transaktioner via sina mobiler. Välutbildade unga somalier återvänder från diasporan. Svensksomalier som reser tillbaka till sitt hemland kan till exempel berätta om en regering där hälften av ministrarna är kvinnor.

Vid flera presidentval har kvinnliga kandidater ställt upp. Men det kommer att dröja innan Somalia får sin första kvinnliga president. Däremot skulle vi kunna se den första vice presidenten som är kvinna inom kanske fyra eller fem år.

En modern nykterhetsrörelse skulle kunna göra stor nytta i Somalia.

Nu ska vi också komma ihåg att det politiska spelet i Mogadishu är något mycket främmande för de flesta somaliska kvinnor. För dem handlar det om att hålla ihop familjen, se till att det finns mat på bordet och inte minst se till att inte allt för mycket av hushållskassan går till makens konsumtion av drogen qat. En modern nykterhetsrörelse skulle kunna göra stor nytta i Somalia.

 

 

 

 

 

 

 

Åtminstone tänkbart: Somaliska styrkor får ta över ansvar för säkerheten

Somaliska styrkor under en operation mot terrorgruppen Al Shabaab. Nu börjar planer göras för att de somaliska styrkorna ska ta över ansvaret för säkerheten i landet. ( AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Går vi tillbaka bara några år, så kontrollerades en stor del av den somaliska huvudstaden Mogadishu av terror-gruppen Al Shabaab. I dag befinner sig Mogadishu i ett stadium där normalisering blandas med attacker från Al Shabaab. Men företag växer fram. Vissa skatter har börjat tas ut, låt vara efter stort motstånd. I maj återinvigde till exempel Toyota ett kontor i Mogadishu. Det görs naturligtvis inte av ideella skäl, utan för att Toyota räknar med att det finns en marknad i Somalia.

Och det finns naturligtvis ett politiskt tryck i de berörda länderna att dra tillbaka sina styrkor. Uppdraget i Somalia är farligt.

Avgörande för säkerheten i Mogadishu är de 21 000 soldaterna från Afrikanska unionen. Men det finns nu en plan på att dra tillbaka styrkorna från Afrikanska unionen och låta de somaliska styrkorna ta över ansvaret för säkerheten. Redan i februari nästa år är tanken att 1 000 soldater ska dras hem. Och det finns naturligtvis ett politiskt tryck i de berörda länderna att dra tillbaka sina styrkor. Uppdraget i Somalia är farligt.

Men det finns ett antal experter som varnar för att den här processen kommer att ta längre tid en beräknat. Och min egen reflektion är att det kan få katastrofala följder om styrkorna från Afrikanska unionen dras bort för tidigt. Det skulle kunna spoliera de framsteg som har skett i landet.

De som utbildar somaliska säkerhetsstyrkor är EU, Turkiet, Förenade arabemiraten och i någon mån även USA.

En potentiell fara är den storpolitiska maktkampen om Somalia. De som utbildar somaliska säkerhetsstyrkor är EU, Turkiet, Förenade arabemiraten och i någon mån även USA. Både Turkiet och Förenade arabemiraten är involverade en maktpolitisk kamp kring den Arabiska halvön – på olika sidor. Och det har också gjorts flera försök att ”köpa över” både den somaliska regeringen i Mogadishu och de somaliska delstaterna.

Och ett exempel på den politiska utmaningen är att flera av delstaterna i Somalia, Galmudug, Hirshabelle, Jubaland, Puntland och South West States för några dagar sedan beslöt att bryta alla kontakter med den federala regeringen i Mogadishu.

Delstaterna vill ha större autonomi. Men regeringen i Mogadishu håller emot, bland annat av fruktan för att de statliga organens inflytande ska minska till förmån för klanledarna.

Dessutom: År 2020 planeras val i Somalia. Och tanken är att det den här gången inte ska vara val som sköts inom klanerna utan ett system med där varje medborgare får lägga sin röst i en valurna.

Men det är också en fantastisk tanke att det nu på allvar diskuteras om Somalia kan ta över ansvaret för sin egen säkerhet.

Så jag är kluven inför tanken på att Afrikanska unionen är på väg att dra sig tillbaka. Om det går för snabbt kan det få förödande konsekvenser för ett redan hårt plågat land. Men det är också en fantastisk tanke att det nu på allvar diskuteras om Somalia kan ta över ansvaret för sin egen säkerhet.