Ny president i Puntland – ”en pragmatiker”

Landskapsbild från Puntland, en delstat i nordvästra Somalia. (AP Photo/Ben Curtis)

Said Abdullahi Deni valdes för några dagar sedan till ny president i den somaliska delrepubliken Puntland. Han beskrivs av en bedömare som en pragmatiker som kan det politiska systemet. Han är ursprungligen från Mogadishu och har tidigare ingått i den federala regeringen.

Strax efter årsskiftet blev det en strid om delstatsvalet i en av delstaterna i södra Somalia, som urartade så till den milda grad att den federala regeringen förklarade den nye FN-chefen i Somalia, Nicholas Haysom, för icke önskvärd. FN-chefen hade haft en och annan synpunkt på att en av kandidaterna inte fick ställa upp och på de somaliska säkerhetsstyrkornas roll i oroligheter som ledde till ett 15-tal döda.

Men i Puntland är stämningsläget ett annat. Said Abdullahi Deni valdes i den tredje röstomgången i det regionala parlamentet. Han stöd av 35 av de 66 ledamöterna i det regionala parlamentet.

Den avgående presidenten Abdiwali Mohamed Ali  – som förlorade redan i den första valomgången – sade efter valet att befolkningen i Puntland är mogna nog att demokratiskt välja sina ledare. Det här är en god utgångspunkt för en valprocess – att den som förlorat valet ändå erkänner resultatet.

Puntland har en rad frågor att ta itu med. Den nye presidenten Said Abdullahi Deni säger att han vill förbättra levnadsförhållandena och bekämpa korruptionen. Men det finns flera frågor han har att ta itu med: En av dem är de minst sagt ansträngda relationerna mellan den federala regeringen i Mogadishu och delstaterna. En annan är gränskonflikten mellan Somaliland och Puntland som tidvis har lett till öppna strider.

Jag har skrivit tidigare och jag skriver det igen: Att låta en konflikt urarta på det sättet är något av det mest ansvarslösa ledarna i regionen kan göra!

Komplicerad relation mellan FN och Somalia – FN-sändebud åker ut

Nicholas Haysom blev utsparkad ur Somalia efter bara några månader. (AP Photo/Massoud Hossaini, File)

FN-sändebudet till Somalia, Nicholas Haysom, anlände till Somalia den tredje oktober. Men nu åker han ut. Han förklarades icke önskvärd av den federala regeringen i Somalia. Han anklagas för att ha agerat som Somalias härskare. Men i bakgrunden skymtar också en komplicerad maktkamp inne i Somalia.

Och det som har utlöst den senaste krisen är att Nicholas Haysom hade synpunkter på oroligheter i samband med valprocessen i en av Somalias delstater.

Så sent som på torsdagen höll Nicholas Haysom ett längre tal i FN där han sammanfattade läget i Somalia. Talet går väl i linje med det förra FN-sändebudet Michael Keating har sagt i tal och intervjuer. Det vill säga i korthet: Det finns områden där det skett imponerande framsteg i Somalia, men det finns också enorma problem att ta itu med. Och det som har utlöst den senaste krisen är att Nicholas Haysom hade synpunkter på oroligheter i samband med valprocessen i en av Somalias delstater.

Muhktar Robow Abu Mansur var tidigare en av de ledande personerna i terroriströrelsen Al Shabaab. Sedan hoppade han av och ville ställa upp i ett av delstatsvalen, men stoppades för att han inte ansågs ha tagit avstånd från Al Shabaab tillräckligt helhjärtat. Det utlöstes också oroligheter i den berörda delstaten där somaliska säkerhetsstyrkor dödade ett 15-tal personer.

Nicholas Haysom ifrågasatte den juridiska grunden för att hindra Muhktar Robow Abu Mansur från att ställa upp. Och det fick den somaliska regeringen att ilskna till.

Det pågår till exempel en strid mellan delstaterna och den federala regeringen i Mogadishu.

Men är svårt att bortse från att det komplicerade maktpolitiska spelet också har påverkat den somaliska regeringens agerande. Det pågår till exempel en strid mellan delstaterna och den federala regeringen i Mogadishu. Och lägg därtill att det nu görs försök att medla mellan delstaten Puntland och Republiken Somaliland.

Somaliland gjorde ett smart diplomatiskt drag när landet fördömde Somalias utvisning av Nicholas Haysom.

Numera finansieras mer hälften av budgeten av medel som Somalia själv drar in.

En detalj i sammanhanget är att den federala regeringen i Somalia nu har ökat sina egna skatteintäkter. Numera finansieras mer hälften av budgeten av medel som Somalia själv drar in. Så räkna med att den somaliska regeringen kommer att ta varje chans att markera sin självständighet gentemot FN-systemet. Och den tendensen kommer att stärkas för varje dollar som Somalia drar in i egna skatteintäkter.

FN verkar nu ha bestämt sig för att backa för Somalias krav och kommer att utse ett nytt sändebud. Det är en av världens svåraste diplomatiska uppgifter. Dels måste detta sändebud kunna ge en realistisk bild av framsteg och problem i Somalia i sina offentliga redogörelser. Dels ska sändebudet ha goda relationer med regeringen i Somalia och de stora givarländerna (inte minst Sverige).

Nicholas Haysoms tal i FN på torsdagen finns här som text. Och här finns en länk där du kan se och höra talet.

 

 

 

 

 

 

 

Ljuspunkter och orosmoln för Somalia inför 2019

En somalisk fiskare kastar ut sitt nät i en by i Puntland. Hur kommer han att påverkas av fiskeavtalet mellan Somalia och Kina? (AP Photo/Ben Curtis)

Till att börja med fastnade jag för en intervju med FN:s förra sändebud i Somalia, Michael Keating, gjord av den tyska Public service-kanalen Deutsche Welle.

Jag tycker att intervjun sammanfattar rätt väl hur läget är för Somalia.

Du ser att det händer saker. Det drivs företag på ett annat sätt än tidigare. Folklivet har kommit igång.

På plussidan nämner Michael Keating följande:

Världsbanken har börjat engagera sig mer aktivt i Somalia. Investeringar har börjat komma igång. Michael Keating nämner att du ser en skillnad på gatorna, jämfört med för tio år sedan. Du ser att det händer saker. Det drivs företag på ett annat sätt än tidigare. Folklivet har kommit igång. Michael Keating nämner också att det finns en stark drivkraft för företagande bland många somalier.

En grej som inte nämns i intervjun, men som också är ett tecken på att bra saker händer är att det numera är tre etablerade internationella flygbolag som driver reguljärtrafik till Mogadishu – Kenya Airways, Ethiopian airlines och Turkish Airlines. De två sistnämnda är med i samma allians som skandinaviska SAS.

Reportern frågar om Michael Keating kan föreställa sig att Somalia blir ett fredligt och enat land inom kort. Michael Keating svarar: Ja, det är möjligt, men det innebär inte att det kommer att inträffa.

Och då kommer vill till minusposterna:

Den som investerar i Somalia eller vill starta ett biståndsprojekt måste räkna med att en stor del av kostnaden måste läggas på säkerhet.

Den politiska processen är fortfarande bristfällig. Viljan att kompromissa för att nå framsteg för hela landet är inte den bästa, säger Michael Keating. Exempel på det (som inte heller nämns i intervjun) är dragkampen mellan delstaterna och centralregeringen i Mogadishu. Ett annat exempel är gränskonflikten mellan Somaliland (som utropat sin självständighet) och Puntland.

Säkerhetsläget är naturligtvis också helt avgörande. Den som investerar i Somalia eller vill starta ett biståndsprojekt måste räkna med att en stor del av kostnaden måste läggas på säkerhet.

Michael Keating pekar också på att den bristande säkerheten får konsekvenser för rättsstaten. Michael Keating säger att den som utsätts för ett övertramp vill ha någonstans att vända sig.

Somalia har naturligtvis rätt sluta avtal med Kina eller andra länder. Å andra sidan: Kina är en av de mest hänsynslösa stormakterna just nu.

Jag vill avsluta denna blogg med en reflektion om Somalias fiskeavtal med Kina. Fiskefartyg från Kina får rätt att fiska utmed den somaliska kusten. Å ena sidan: Somalia har naturligtvis rätt sluta avtal med Kina eller andra länder. Å andra sidan: Kina är en av de mest hänsynslösa stormakterna just nu. En sak är säker: Det är inte Somalias säkerhet eller somaliernas välstånd som får Kina att sluta detta avtal.

Enligt avtalet ska de kinesiska fartygen inte ge sig in i fiskevattnen allra närmast den somaliska kusten. Men vad har Somalia att sätta emot om Kina skulle bryta mot det? Jag gillar inte det jag ser. Hade ett motsvarande avtal slutits med EU eller med något EU-land så kan vi vara säkra på att både avtalets innehåll och dess tillämpning hade utsatts för en betydligt mer öppen granskning.