Ljuspunkter och orosmoln för Somalia inför 2019

En somalisk fiskare kastar ut sitt nät i en by i Puntland. Hur kommer han att påverkas av fiskeavtalet mellan Somalia och Kina? (AP Photo/Ben Curtis)

Till att börja med fastnade jag för en intervju med FN:s förra sändebud i Somalia, Michael Keating, gjord av den tyska Public service-kanalen Deutsche Welle.

Jag tycker att intervjun sammanfattar rätt väl hur läget är för Somalia.

Du ser att det händer saker. Det drivs företag på ett annat sätt än tidigare. Folklivet har kommit igång.

På plussidan nämner Michael Keating följande:

Världsbanken har börjat engagera sig mer aktivt i Somalia. Investeringar har börjat komma igång. Michael Keating nämner att du ser en skillnad på gatorna, jämfört med för tio år sedan. Du ser att det händer saker. Det drivs företag på ett annat sätt än tidigare. Folklivet har kommit igång. Michael Keating nämner också att det finns en stark drivkraft för företagande bland många somalier.

En grej som inte nämns i intervjun, men som också är ett tecken på att bra saker händer är att det numera är tre etablerade internationella flygbolag som driver reguljärtrafik till Mogadishu – Kenya Airways, Ethiopian airlines och Turkish Airlines. De två sistnämnda är med i samma allians som skandinaviska SAS.

Reportern frågar om Michael Keating kan föreställa sig att Somalia blir ett fredligt och enat land inom kort. Michael Keating svarar: Ja, det är möjligt, men det innebär inte att det kommer att inträffa.

Och då kommer vill till minusposterna:

Den som investerar i Somalia eller vill starta ett biståndsprojekt måste räkna med att en stor del av kostnaden måste läggas på säkerhet.

Den politiska processen är fortfarande bristfällig. Viljan att kompromissa för att nå framsteg för hela landet är inte den bästa, säger Michael Keating. Exempel på det (som inte heller nämns i intervjun) är dragkampen mellan delstaterna och centralregeringen i Mogadishu. Ett annat exempel är gränskonflikten mellan Somaliland (som utropat sin självständighet) och Puntland.

Säkerhetsläget är naturligtvis också helt avgörande. Den som investerar i Somalia eller vill starta ett biståndsprojekt måste räkna med att en stor del av kostnaden måste läggas på säkerhet.

Michael Keating pekar också på att den bristande säkerheten får konsekvenser för rättsstaten. Michael Keating säger att den som utsätts för ett övertramp vill ha någonstans att vända sig.

Somalia har naturligtvis rätt sluta avtal med Kina eller andra länder. Å andra sidan: Kina är en av de mest hänsynslösa stormakterna just nu.

Jag vill avsluta denna blogg med en reflektion om Somalias fiskeavtal med Kina. Fiskefartyg från Kina får rätt att fiska utmed den somaliska kusten. Å ena sidan: Somalia har naturligtvis rätt sluta avtal med Kina eller andra länder. Å andra sidan: Kina är en av de mest hänsynslösa stormakterna just nu. En sak är säker: Det är inte Somalias säkerhet eller somaliernas välstånd som får Kina att sluta detta avtal.

Enligt avtalet ska de kinesiska fartygen inte ge sig in i fiskevattnen allra närmast den somaliska kusten. Men vad har Somalia att sätta emot om Kina skulle bryta mot det? Jag gillar inte det jag ser. Hade ett motsvarande avtal slutits med EU eller med något EU-land så kan vi vara säkra på att både avtalets innehåll och dess tillämpning hade utsatts för en betydligt mer öppen granskning.

 

 

 

 

Publicerat av

Lars Ströman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *