Ett omstritt delstatsval i södra Somalia

En fiskare i Kismayo. Läget i Kismayo i Jubaland är på det hela taget ganska lugnt, vilket stärker delstadspresidenten Amed Madobes popularitet.  (AP Photo/Nasteex Faarax)

Såväl Sverige som Norge och Finland har undertecknat ett uttalande om valet av ny president i den somaliska delstaten Jubaland. Det låter kanske lite märkligt. Men så är det. Och orsaken är att det ligger ett intresse att bevara den ömtåliga freden i Somalia. Uttalandet säger att parterna i delstaten bör ta det lugnt och inte låte oenigheten urarta i konfikter.

I den församling som valde honom fick han 56 av 73 möjliga röster. Men det har varit en strid och en dragkamp om själva valprocessen.

Nåväl, låt oss ta det från början. Här om dagen återvaldes Ahmed Mohamed Islam Madobe till president i delstaten Jubaland i södra Somalia. I den församling som valde honom fick han 56 av 73 möjliga röster. Men det har varit en strid och en dragkamp om själva valprocessen.

Somalia styrs av provisorisk grundlag, som lämnar mycket utrymme för delstaterna att själva bestämma hur de vill utforma sina valprocesser. En del av förklaringen till striden om valprocessen är en dragkamp mellan delstaterna och regeringen i Mogadishu hur makten ska fördelas. Delstaterna vill behålla sin självständighet. Mogadishu har ett intresse att centralisera och exempelvis att se till att få till stånd en fungerande skatteuppbörd.

I en stad som härjats av inbördeskrig – och därtill bytt ägare under kriget – så spelar sådant roll för populariteten hos den delstatspresident.

Jubaland är ett exempel på hur delstaterna har ett stort ansvar för sådant anses vara kärnan i en statsapparat, till exempel ansvaret för säkerheten. Och Jubaland kan nog sägas vara ett framgångsrikt exempel. Om vi bortser från den förödande attack som genomfördes mot ett hotell i Kismayo för en tid sedan, så har det varit relativt lugnt i staden. I en stad som härjats av inbördeskrig – och därtill bytt ägare under kriget – så spelar sådant roll för populariteten hos den delstatspresident.

Förutom dragkampen mellan centralregeringen och delstaten, så lägger sig gärna andra länder i striden. Etiopien har tagit ställning för regeringen i Mogadishu.  Motivet för det är sannolikt att den nya etiopiska regeringen prioriterar fredliga relationer med sina grannländer. Kenya har tydligt tagit ställning för den sittande delstatspresidenten Ahmed Madobe, gentemot centralregeringen i Mogadishu.

Naturligtvis spelar klantillhörighet också en roll, där president Farmajo i Mogadishu hör till Marehan-klanen, medan Ahmed Madobe i Jubaland hör till Ogaden-klanen.

Här är ett rätt bra och informativt inslag i Al Jazeera om läget i Jubaland. Inslaget sändes strax före valet.

 

 

 

 

Så går det till att minska fattigdomen i Somalia

Företagande bland kvinnor är en väg att minska fattigdomen i Somalia. Personerna på bilden har ingen direkt koppling till texten (AP Photo/Sayyid Azim)

Jag fastnade för en berättelse i Radio Ergo, som jag tycker ger en bra bild av hur det kan gå till att minska fattigdomen i Somalia.

Utgångspunkten är Katibo Abdikadir Sheik Ali, som under en tid arbetat som egen företagare. Hon köper och transporterar frukt till Mogadishu, för att sälja på en av stadens marknader.

För de pengarna kunde hon öka sina inköp av frukt. Och förutom att driva sin egen fruktförsäljning, kunde hon även börja leverera till andra försäljare i stan.

Hon beskriver i reportaget hur hon för några år sedan levde på motsvarande ungefär tre USA-dollar per dag. Världsbankens gräns för extrem fattigdom är om du lever på knappt två dollar om dagen.

Men hon fick ett så kallat mikrolån från International Bank of Somalia på 500 USA-dollar. För de pengarna kunde hon öka sina inköp av frukt. Och förutom att driva sin egen fruktförsäljning, kunde hon även börja leverera till andra försäljare i stan. Nu har hon gått samman med ett tiotal andra kvinnor för att ansöka om ett lite större lån, cirka 1000 dollar.

För de pengarna har on bland annat köpt mark, byggt ett eget litet tegelhus och betalar skolavgifterna för fyra av hennes barn.

Nu har hon ungefär mellan åtta och tio dollar per dag att leva på. För de pengarna har hon bland annat köpt mark, byggt ett eget litet tegelhus och betalar skolavgifterna för fyra av hennes barn. Äldste sonen, däremot, är nu också på väg in i ett engagemang som företagare.

Det här är en liten illustration till det som Hans Rosling brukade tala om: världen blir trots allt bättre. Och jag har tidigare skrivit här på bloggen om statistiska kurvor om Somalia som trots allt pekar åt rätt håll.

 

 

En störande händelse i Somaliland!

Jag brukar beskriva Somaliland som det bäst fungerande landet på Afrikas horn. Ett land med en fungerande regering och hyggligt fria val. Jag säger hyggligt fria. Men då gör det mig både besviken och förbannad när Somaliland biter sig fast som en stat där demokratin visserligen finns, men den får aldrig riktigt utvecklas.

Den 30 juli arresterades fyra journalister som arbetade för Eyral TV.

Ett konkret exempel på detta: Den 30 juli arresterades fyra journalister som arbetade för Eyral TV.  Det var Badri Kozar Mohamoud, direktör vid stationen, nyhetschefen Abdirahman Abdilahi (also known as Fantastic), reportern Aydarus Mohamed Abdi, and tv-fotografen Kamal Khalif Abdi.

Upprinnelsen var att ett kamerateam från Eyral TV besökte universitetet i Hargeisa och pratade med studenter som riktade korruptionsanklagelser mot ett statligt program för att skapa jobb. Tre av journalisterna släpptes efter några timmar, medan direktören Badri Kozar Mohamoud hölls kvar till nästa dag. Formellt hölls han kvar för ”vidare undersökningar”.

Det borde vara en hög prioritet för Somaliland att gå vidare med demokratiska reformer, så att landet kan få grönt ljus och bli betraktat som en fullvärdig demokrati, inte något mellanting.

En demokratisering skulle ge ett avgörande argument för de av Somalilands vänner som vill att Sverige ska gradera upp relationerna med landet.

Skulle en demokratisering också leda till erkännande? Det är inte säkert. Men Somaliland har vänner runt om i Europa, även i Sverige. Och en sak är klar: En demokratisering skulle ge ett avgörande argument för dem som vill att Sverige ska gradera upp relationerna med landet.

Sedan finns det flera olika sätt att göra en sådan uppgradering. En variant vore att göra med Somaliland som Sverige en gång gjorde med PRR i Sydvietnam och PLO i Palestina: att låta Somaliland upprätta en generaldelegation i Sverige. En andra variant är att Sverige öppnar ett konsulat i Somaliland, som är underställt ambassaden till Somalia. En tredje variant är att Sverige öppnar ett handels- och biståndskontor.

Men oavsett vilket alternativ som föredras, så är det viktigt att Somalilands regeringen börjar en reformprocess, som säkerställer press- och yttrandefrihet.

 

Vem bestämmer vilka barn som ska få utbildning i Somaliland?

På bilden: Tonårstjejer i Somaliland som deltar i en fritidsverksamhet, efter skoltid. (AP Photo/Jason Straziuso)

Enligt Unicef är det någonstans kring hälften av barnen i Somaliland som går i skolan. Så Unicef arbetar med frågan. Även EU har engagerat sig för att öka andelen barn som går i skolan. Ifjol kom ett meddelande från EU:s utrikestjänst som noterar en positiv trend. Det är är fler och fler tjejer och killar som går i skolan. Och det finns ett åtagande från Somalilands utbildningsdepartement att öka utgifterna för utbildning under de kommande åren.

Somaliland har en fungerande statsapparat, även om det fortfarande finns viktiga reformer att göra för att stärka demokratin.

Somaliland förklarade sig självständigt 1991 och undvek det förödande inbördeskrig som ledde till svält i södra Somalia. Fast dessförinnan var det Somaliland som drabbades när Siad Barres regim försökte kväsa området.

Somaliland har en fungerande statsapparat, även om det fortfarande finns viktiga reformer att göra för att stärka demokratin.

Men skattebasen är fortfarande fruktansvärt svag. Medan stat, kommuner och landsting drar in ungefär 45 procent av BNP i Sverige, så är skatteintäkterna i Somaliland någonstans kring sju procent av BNP. Det är mer än i Somalia, men ändå alltför lite. Och det där påverkar utbildningssystemet.

I The Conversation pulbicerades här om dagen en intressant artikel om hur skolväsendet i Somaliland fungerar. Och för att göra en förenkling: Det är en växelverkan mellan privata givare och staten. Olika organisationer ger pengar till skolor. Regeringen ger pengar till skolor. Men framför allt: Den somaliska diasporen finansierar en del av skolväsendet.

1990 fanns praktiskt taget inga grundskolor i Somaliland. I dag finns det 935. Så det går att se framsteg.

Den stora andelen utländsk finansiering gör att det inte är en självklarhet att det är myndigheterna i Somaliland som bestämmer…

Men den finansiella uppdelningen riskerar att göra systemet ineffektivt. Den stora andelen utländsk finansiering gör att det inte är en självklarhet att det är myndigheterna i Somaliland som bestämmer över skolornas inriktning eller var skolorna ska ligga.

Å ena sidan: Diasporans insats är avgörande för att många barn ska kunna gå i skolan. Å andra sidan: På sikte måste statens skatteintäkter öka, för att få ett mer enhetligt skolsystem som dessutom omfattar alla barn.

 

 

 

En av Afrikas mest inflytelserika kvinnor är från Somalia!

Ilwad Elman växte upp i Kanada, men har återvänt till Somalia för att arbeta som fredsaktivist.

Det västafrikanska medie- och reklamföretaget Avance Media publicerar en lista på Afrikas 100 mest inflytelserika kvinnor.

En av dem är Ilwad Elman från Somalia. Jag hade själv nöjet att träffa Ilwad Elman när hon var med på Almedalsveckan 2018. Min intervju med henne kan du läsa här.

Hans slagord var: Kasta ditt vapen, plocka upp pennan! Hans framgång med detta blev så farlig för milisstyrkorna att han mördades.

När den somaliska staten upplöstes i kaos och anarki i början av 90-talet, så blev det ett inbördeskrig av typen ”allas krig mot alla”, baserat på olika klaner. Milisgrupper rekryterade ofta barn för att strida. En somalisk aktivist vid namn Ali Ahmed Elman startade då ett arbete för att få bort barnen från miliserna och in i skolan. Hans slagord var: Kasta ditt vapen, plocka upp pennan! Hans framgång med detta blev så farlig för milisstyrkorna att han mördades 1996. Då flydde familjen från landet – och hamnade så småningom i Kanada, bland annat hans dotter Ilwad som då var ett och ett halvt år gammal.

Det var inte lätt att slå sig fram som ung tjej i den somaliska försvarsmakten. Men befälen konstaterade snart att hon ofta var snabbare än sina manliga kamrater…

2010 bestämde sig Ilwad för att återvända till Somalia för att fortsätta arbeta i sin pappas anda. I början av sin tid i Somalia gick hon med i den somaliska armén för att bekämpa terrorgruppen Al Shabaab. Det var inte lätt att slå sig fram som ung tjej i den somaliska försvarsmakten. Men befälen konstaterade snart att hon ofta var snabbare än sina manliga kamrater – och hon fick så småningom en befälsroll.

Efter tiden i armén har hon bland annat arbetat med att engagera ungdomar i fredsprocessen och den politiska processen. Somalia är i allt väsentligt ett land av ungdomar. De utgör majoriteten av befolkningen.

Här nedan är två klipp från Youtube. Det första är en föreläsning där Ilwad Elman berättar om sin tid i armén. Det andra är en längre intervju där hon berättar om sig och sitt arbete.

 

De långsamma och goda nyheterna från Somalia

En marknad i Mogadishu. De flesta somalier lever i en vardag, som inte är förknippad med krig eller bomber. (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

De långsamma nyheterna får sällan uppmärksamhet. Och de snabba nyheterna från Somalia handlar ofta om strider, om bomber och om kampen mot terrorister. Men låt oss titta på ett par diagram.

Nedanstående diagram visar barnadödligheten per tusen födda. Jämför du med Sverige eller vilket annat västland som helst så är siffran enormt hög. Men riktningen är ändå tydlig. 1983 låg siffran på 115,5 dödsfall per tusen födda. Vi såg en minskning redan då. Men inbördeskriget på 90-talet gjorde att dödligheten förblev oförändrad på en hög nivå. Men någon gång kring 2005 börjar siffran åter igen att sjunka.  Den ligger nu på 79,7.

Nästa diagram visar medellivslängden. Även här kan vi se en tydlig utveckling åt rätt håll. Och vi ser också tydligt spåren av inbördeskriget i början av 90-talet. Men sedan fortsätter trenden. Den förväntade medellivslängden närmar sig 57 år. Fruktansvärt lågt, om vi jämför med västvärlden. Men ändå tio år högre, jämfört med exempelvis 80-talet.

Två personer som verkligen gav allt – för Somalia

Hodan Nalayeh växte upp i Kanada och arbetade som journalist och tv-producent. Hon återvände till Somalia för att rapportera om bland annat kvinnliga entreprenörer. Hon mördades när terroriströrelsen Al Shabaab attackerade ett hotell i södra Somalia den 12 juli. (Mona Nalayeh via AP)

Två dödsfall i Somalia som borde leda till eftertanke. Två personer som flydde från Somlia, men som återvände, för att göra en insats. Den ena: Hodan Nalayeh, journalist och tv-producent. Den andre: Abdirahman Omar Osman, politiker.

Hodan Nalayeh var åtta år när hennes familj flydde till Kanada. I Kanada blev hon en kombination av social aktivist och tv-producent. Hon engagerade sig för somalier i Kanada och hon var även producent för tv-program som ”So You think You can dance” och ”American Idol”.

… en tv-satsning som specifikt riktade sig till den somaliska diasporan runt om i världen.

2014 startade hon ”Integration TV”, en tv-satsning som specifikt riktade sig till den somaliska diasporan runt om i världen.

2018 bestämde hon sig för att återvända till Somalia, bland annat för att ge en röst åt kvinnliga entreprenörer.

Den 12 juli attackerade Al Shabaab ett hotell i Kismayo i södra Somalia. Dels med en bomb och dels med konventionella vapen. Bland de 26 som dödades fanns Hodan Nalayeh och hennes man. Hodan Nalayeh blev 43 år gammal. Och hon var gravid när hon dog.

Här om dagen avled Mogadishus borgmästare, Abdirahman Omar Osman. Al Shabaab genomförde ett attentat som sannolikt var riktat mot James Swan, FN:s representant i Somalia. Abdirahman Omar Osman skadades svårt och fördes till ett sjukhus i Doha i Qatar, där han avled här om dagen.

Han återvände till Somalia 2008 och var bland annat informationsminister innan han blev Mogadishus borgmästare.

Abdirahman Omar Osman kom till Storbritannien som flykting under inbördeskriget i början av 90-talet. Han arbetade bland annat som fastighetschef och blev politiskt aktiv i Labour. Han återvände till Somalia 2008 och var bland annat informationsminister innan han blev Mogadishus borgmästare. BBC:s Afrikakorrespondent, Andrew Harding, beskriver honom som en person som var fokuserad på att få saker och ting gjorda – och som visade stort mod.

Hodan Nalayeh och Abdirahman Omar Osman representerar på något sätt hoppet för Somalia –  därmed blev de också något av det värsta som finns för terroriströrelsen Al Shabaab.

Men det finns tusentals och åter tusentals somalier i diasporan som återvänt till Somalia, för att göra en insats och för att omvandla Somalia till ett land som andra.

Här är ett av tv-inslagen från Integration TV:

 

 

 

 

 

 

 

En somalisk modeindustri växer fram!

Halima Aden, somaliskfödd modell som bor i USA, under en fotografering. Somaliska modeller har börjat dyka upp i Europa och USA. Och samtidigt börjar en modeindustri växa fram inne i Somalia, som bryter mot gamla normer. (AP Photo/Lefteris Pitarakis)

En ögonblicksbild från nyhetsrapporteringen om Somalia: Terroristgruppen Al Shabaab beodrar klanäldste från hela landet att följa gruppens klädkod. Men det är faktiskt oklart vad klädkoden skulle innebära. Sådant kan skapa osäkerhet även bland alla de människor som lever utanför Al Shabaab-kontrollerat område. För gruppens attacker kan drabba vem som helst. Al Shabaab är knuten till terroristnätverket Al Qaida.

Tidigare har det förekommit att Al Shabaab har samlat ihop något hundratal kvinnor för att ge dem bestämda instruktioner om att de ska klä sig i mörka och heltäckande kläder – en klädkod som strider mot hur kvinnor i Somalia traditionellt brukar klä sig.

Många somalier har en omfattande kontakt med omvärlden, både genom internet och genom vänner och släktingar som kan bo i Vivalla, Rinkeby, Kanada, Storbritannien eller USA.

Många somalier har en omfattande kontakt med omvärlden, både genom internet och genom vänner och släktingar som kan bo i Vivalla, Rinkeby, Kanada, Storbritannien eller USA. Och nyhetsbyrån AFP publicerade här om dagen ett reportage om detta nya kosmopolitiska Somalia, där en ny modeindustri börjar växa fram.

Hawa Adan Hassan, en 23-årig universitetsstuderande, började rita, men kom fram till att hon hellre designade kläder, inte minst inspirerad av den amerikanska dokusåpan ”Project Runway”. Hon har fått hjälp av bland annat sin bror med att sparka igång företag. Och nu börjar det bli lönsamt.

Men när nu modeindustrin börjar växa fram inom landet blir priserna lägre och det blir möjligt även för människor med mer måttliga inkomster att köpa designade kläder.

Det finns en medelklass i Somalia som har råd att köpa utländska modekläder. Men när nu modeindustrin börjar växa fram inom landet blir priserna lägre och det blir möjligt även för människor med mer måttliga inkomster att köpa designade kläder.

Sådant är inte populärt på alla håll. AFP intervjuar en 49-årig man som är bekymrad över sina döttrars intresse för mode och för kläder som är mer kroppsnära. Han beskriver det som omoraliskt.

Huvudduken finns kvar (fast i olika former), men riktningen är också tydlig: Det blir knallröda läppar, mer kroppsnära och mer färggrant.

Här kan jag inte låta bli att nämna något om hur jag ser på den ganska tröttsamma debatten om slöjan, eller hijaben. Det blir en fixering vid ett enda plagg och den diskussion som döljer vad som är på väg att hända: Nämligen att det utvecklas ett mode som går i västerländsk riktning, både i Somalia och bland unga muslimska kvinnor i Sverige. Huvudduken finns kvar (fast i olika former), men riktningen är också tydlig: Det blir knallröda läppar, mer kroppsnära och mer färggrant.

Här nedan ett kort tv-reportage som AFP också har publicerat om den somaliska modeinstustrins framväxt.