Vem bestämmer vilka barn som ska få utbildning i Somaliland?

På bilden: Tonårstjejer i Somaliland som deltar i en fritidsverksamhet, efter skoltid. (AP Photo/Jason Straziuso)

Enligt Unicef är det någonstans kring hälften av barnen i Somaliland som går i skolan. Så Unicef arbetar med frågan. Även EU har engagerat sig för att öka andelen barn som går i skolan. Ifjol kom ett meddelande från EU:s utrikestjänst som noterar en positiv trend. Det är är fler och fler tjejer och killar som går i skolan. Och det finns ett åtagande från Somalilands utbildningsdepartement att öka utgifterna för utbildning under de kommande åren.

Somaliland har en fungerande statsapparat, även om det fortfarande finns viktiga reformer att göra för att stärka demokratin.

Somaliland förklarade sig självständigt 1991 och undvek det förödande inbördeskrig som ledde till svält i södra Somalia. Fast dessförinnan var det Somaliland som drabbades när Siad Barres regim försökte kväsa området.

Somaliland har en fungerande statsapparat, även om det fortfarande finns viktiga reformer att göra för att stärka demokratin.

Men skattebasen är fortfarande fruktansvärt svag. Medan stat, kommuner och landsting drar in ungefär 45 procent av BNP i Sverige, så är skatteintäkterna i Somaliland någonstans kring sju procent av BNP. Det är mer än i Somalia, men ändå alltför lite. Och det där påverkar utbildningssystemet.

I The Conversation pulbicerades här om dagen en intressant artikel om hur skolväsendet i Somaliland fungerar. Och för att göra en förenkling: Det är en växelverkan mellan privata givare och staten. Olika organisationer ger pengar till skolor. Regeringen ger pengar till skolor. Men framför allt: Den somaliska diasporen finansierar en del av skolväsendet.

1990 fanns praktiskt taget inga grundskolor i Somaliland. I dag finns det 935. Så det går att se framsteg.

Den stora andelen utländsk finansiering gör att det inte är en självklarhet att det är myndigheterna i Somaliland som bestämmer…

Men den finansiella uppdelningen riskerar att göra systemet ineffektivt. Den stora andelen utländsk finansiering gör att det inte är en självklarhet att det är myndigheterna i Somaliland som bestämmer över skolornas inriktning eller var skolorna ska ligga.

Å ena sidan: Diasporans insats är avgörande för att många barn ska kunna gå i skolan. Å andra sidan: På sikte måste statens skatteintäkter öka, för att få ett mer enhetligt skolsystem som dessutom omfattar alla barn.

 

 

 

Publicerat av

Lars Ströman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *