Oppositionsledare släppta – men hur mår demokratin i Somaliland?

För några dagar sedan släpptes de två personer från oppositionspartiet Waddani, som fängslades efter att partiet utlyst ett möte i partihögkvarteret i Hargeisa. En polischef betecknade – märkligt nog – mötet som illegalt. En tredje person släpptes också.  Det skedde efter medling, där några klanäldste förde samtal mellan regeringen och Waddani, som är det största oppositionspartiet.

En journalist, en författare eller någon annan opinionsbildare låses in och döms kanske till och med i domstol. Men sedan släpps personen efter ett tag.

Det var relativt väntat att de skulle friges. Det är liksom så det brukar gå till i Somaliland. En journalist, en författare eller någon annan opinionsbildare låses in och döms kanske till och med i domstol. Men sedan släpps personen efter ett tag. Detta är naturligtvis ohållbart. Det finns grundläggande brister i det politiska systemet. Och den sittande presidenten Muse Bihi törs inte riktigt ge ifrån sig möjligheten att kväsa opposition genom fängslanden.

Att agera på det sättet är att direkt motarbeta det egna landets intressen. Runt om i världen finns parlamentariker och till och med regeringar som nyfiket upptäcker att det finns ett litet land på Afrikas horn som har haft hyggligt demokratiska institutioner. Om Somaliland ropar efter erkännande måste just de demokratiska institutionerna stärkas.

Rapporten riktar inte bara kritik mot den sittande presidenten och regeringen utan också mot oppositionspartierna.

En tankesmedja med säte i Somaliland släppte nyligen en rapport som manar till omfattande demokratiska reformer. Rapporten riktar inte bara kritik mot den sittande presidenten och regeringen utan också mot oppositionspartierna. Kritiken går bland annat ut på att både regeringspartiet och de två oppositionspartierna styrs efter klanlinjer. Då ska vi komma ihåg att tanken med att tillåta tre partier att ställa upp i val var just att förhindra klanpolitik.

En annan kritik är att de som sitter i Somalilands parlament lätt fastnar där. Det är särskilt skadligt i ett land där majoriteten av befolkningen är ungdomar eller unga vuxna.

Att partierna är lite väl toppstyrda kan jag också stå ut med. Men jag har svårt att stå ut med att staten Somaliland använder polis och fängslanden för att komma åt sina kritiker.

Men jag skulle nog ändå säga så här: Att politiken sitter fast i gamla fotspår kan jag stå ut med. Att partierna är lite väl toppstyrda kan jag också stå ut med. Men jag har svårt att stå ut med att staten Somaliland använder polis och fängslanden för att komma åt sina kritiker. Det var ju just fungerande demokratiska institutioner som skulle göra att Somaliland skiljer sig från andra länder på Afrikas horn.

Det faktum att rapporten om demokratin i Somaliland kunde släppas av en institution i Somaliland, borde vara ett budskap till president Bihi: Var inte så förbaskat nervös för att någon kritiserar dig. Tvärtom, du borde välkomna kritiken.

En väl fungerande demokrati skulle vara Somalilands starkaste argument gentemot regeringen i Mogadishu…

Somaliland har dessutom alla möjligheter att be om hjälp med detta. För även om Somaliland inte är erkänt, så finns ett intresse för landet. Och det finns ingen stormakt som mullrar ilsket mot regeringar eller intresseorganisationer som bidrar till att stärka landets institutioner. Dessutom: En väl fungerande demokrati skulle vara Somalilands starkaste argument gentemot regeringen i Mogadishu – som erkänns internationellt och som nu dessutom upplever hur fler och fler länder törs öppna ambassader i huvudstaden.

 

Polis slog till mot oppositionsparti och mediaföretag i Somaliland

Abdirahman Irro är oppositionsledare i Somaliland och ledare för Waddanipartiet. Polis har nu slagit till mot partiets högkvarter och arresterat två av partiets företrädare.

Somalilands styrka var att landet hade demokratiska institutioner och en fungerande valprocess. Det är argumentet för att omvärlden borde utvidga sina förbindelser med Somaliland.

Oppositionspartiet Waddani har invändningar mot hur valkommissionen ser ut och tvivlar på att den kommer att bli opartisk.

Men nu pågår en oroande utveckling. Upprinnelsen är en strid om landets valkommission. Oppositionspartiet Waddani har invändningar mot hur valkommissionen ser ut och tvivlar på att den kommer att bli opartisk. Att det förs en sådan debatt är i och för sig inte konstigt.

Men nu har säkerhetsstyrkor tagit över Waddani-partiets högkvarter och dessutom har två av partiets ledande företrädare arresterats. Lägg därtill att tv-stationen HCTV nu har stängts och en av dess medarbetare arresterats. Jag har för övrigt själv blivit intervjuad av just HCTV vid ett par tillfällen.

Waddanipartiet uppmanade sina medlemmar att komma till partihögkvarteret för att få information. Då ska en polischef ha hävdat att en sådan sammankomst var olaglig.

Till exempel har Magnus Oskarsson från Kristdemokraterna motionerat i riksdagen om att Sverige ska erkänna Somaliland.

Somaliland har vänner i den svenska riksdagen. Till exempel har Magnus Oskarsson från Kristdemokraterna motionerat i riksdagen om att Sverige ska erkänna Somaliland. ”Mot de flestas förväntan har Somaliland skapat en fredlig demokrati i en av världens våldsammaste regioner”, skriver han bland annat i en motion från förra året.

Jag har respekt för ledamöter som har den ståndpunkten. Men låt oss vara nyanserade. Somaliland har skapat en demokratisk ram och landet har hittills haft bättre förhållanden än många andra länder på Afrikas horn. Men de styrande i Somaliland har aldrig riktigt velat ta steget till att bli en fullfjädrad demokrati. Till exempel har det varit alltför vanligt att journalister första arresterats och sedan släppts fria igen.

Det är bra att Somaliland har vänner i Sverige. Men det är också viktigt att Somalilands vänner säger ifrån när sådant här inträffar.

Men att stänga ett oppositionspartis högkvarter är inte definitionen på en demokrati!

Om Somaliland tar nödvändiga steg mot demokratiska reformer så stämmer gärna jag också in i kören som kräver att västvärlden intensifierar sina förbindelser med landet. Men att stänga ett oppositionspartis högkvarter är inte definitionen på en demokrati!

Här nedan en intervju med Fatima Ibrahim från Waddanipartiet som jag tycker ger en nyanserad bild av läget för mänskliga rättigheter i Somaliland. Intervjun gjordes sommaren 2018.

 

 

Kan Somaliland och Somalia bli överens om att inte vara överens?

Kvinnor firar Somalilands självständighetsdag.  Men 28 ¨år efter självständighetsförklaringen är Somaliland inte en erkänd stat. (AP Photo/Barkhad Dahir).

Enligt uppgift ska Somalia och Somaliland vara beredda att återuppta direkta politiska samtal.

Det pågick för några år sedan samtal, med Turkisk medling. Men de bröt samman år 2015. Även denna gång säger sig Turkiet vara berett att agera som medlare.

… och åberopar bland annat att landet faktiskt var självständigt under några dagar …

Somaliland förklarade sig självständigt 1991 och åberopar bland annat att landet faktiskt var självständigt under några dagar, före unionen mellan den forna brittiska kolonin Somaliland och den tidigare italienska kolonin Somalia. Regeringen i Mogadishu hävdar suveränitet över hela det som en gång var Republiken Somalia.

Somaliland ställde tidigare i år en rad villkor för samtal med Somalia. Bland annat att Somalia ska erkänna att Somaliland var ett självständigt land fram till unionen med Somalia och att det därmed är en dialog mellan två oberoende regeringar.

Någonstans där riskerar samtalen att fastna. Somaliland kommer inte att släppa kraven på ett erkännande och Somalia kan på sin höjd erkänna Somaliland som en delstat inom Somalia.

De båda parterna borde i stället vara överens om att de inte är överens.

Min bestämda uppfattning är följande: Å ena sidan: regeringen i Mogadishu borde se och erkänna de framsteg som skett i Somaliland, med ett hyggligt fungerande valsystem, politisk stabilitet med mera. Å andra sidan: regeringen i Somaliland borde se de politiska problem det är för regeringen i Mogadishu att erkänna Somaliland.

De båda parterna borde i stället vara överens om att de inte är överens.

Ett slags somaliskt konsensus skulle kunna innehålla följande punkter:

Somalia erkänner regeringen i Somaliland som en förhandlingspartner (vilket den faktiskt redan har gjort). En motpart att sluta avtal med och att respektera. Sådant finns det fler exempel på internationellt. Till exempel har det först samtal mellan Serbien och Kosovo, trots att Serbien inte erkänner Kosovo.

De båda parterna noterar att de har olika uppfattning om Somalilands självständighetsförklaring. Mer behöver för närvarande inte sägas.

De båda parterna skapar en permanent mekanism för att lösa gränstvister mellan Puntland (som är en delstat i Somalia) och Somaliland samt förbinder sig att lösa sådant på fredlig väg.

Sedan kan de båda parterna pragmatiskt och sakligt gå igenom områden där de kan samarbeta.

När jag möter somalier i Sverige är det ofta just relationen mellan Somalia och Somaliland som kan få människor att bli förbannade.

Jag vet att det här är en känslig fråga. När jag möter somalier i Sverige är det ofta just relationen mellan Somalia och Somaliland som kan få människor att bli förbannade. Det är egentligen inte så konstigt. Men ska parterna komma framåt så går vägen mer över pragmatiskt samarbete, snarare än att ge sig direkt på den allra svåraste frågan.

 

 

 

Somalias statsbudget 2020: Hälften av budgeten för Örebro kommun

Somalias premiärminister Hassan Ali Khaire. Den regering han leder har nu antagit ett förslag till statsbudget som är på 4,3 miljarder kronor.
Foto: Terje Pedersen / NTB scanpix

Fundera lite över detta: Den somaliska regeringen har antagit en statsbudget för 2020 som är på 4,3 miljarder kronor. Det är mindre än hälften av utgifterna för Örebro kommun.

Men 2020 års budget är ändå en kraftig ökning jämfört med 2019 års budget – som var på drygt tre miljarder.

Det speglar ett av problemen med att bygga upp en fungerande statsapparat. Den anarki och det inbördeskrig som började 1991, gör att det är svårt att dra in skatter – hur mycket du än skulle vilja. Det har etablerats ett system där företagare själva får finansiera sin säkerhet – och då är de också ovilliga att betala skatt. Men 2020 års budget är ändå en kraftig ökning jämfört med 2019 års budget – som var på drygt tre miljarder.

Den somaliska regeringen räknar med att bli kvalificerad för skuldavskrivning hos Världsbanken i början av nästa år. En av förutsättningarna för det är att förbättra skattesystemet. Och Världsbanken öppnade här om dagen ett eget kontor för Somalia – ytterligare ett tecken på en normalisering.

… förbättrade löner för soldater i den somaliska armén.

En särskild fråga som finns med i budgeten är förbättrade löner för soldater i den somaliska armén. Detta är en viktig fråga för säkerheten i ett fattigt land. Soldater som är dåligt avlönade blir ofta en säkerhetsrisk. Det är tänkt att den somaliska armén steg för steg ska ta över ansvaret för säkerheten från Afrikanska unionens styrkor i landet.