Oppositionsledare släppta – men hur mår demokratin i Somaliland?

För några dagar sedan släpptes de två personer från oppositionspartiet Waddani, som fängslades efter att partiet utlyst ett möte i partihögkvarteret i Hargeisa. En polischef betecknade – märkligt nog – mötet som illegalt. En tredje person släpptes också.  Det skedde efter medling, där några klanäldste förde samtal mellan regeringen och Waddani, som är det största oppositionspartiet.

En journalist, en författare eller någon annan opinionsbildare låses in och döms kanske till och med i domstol. Men sedan släpps personen efter ett tag.

Det var relativt väntat att de skulle friges. Det är liksom så det brukar gå till i Somaliland. En journalist, en författare eller någon annan opinionsbildare låses in och döms kanske till och med i domstol. Men sedan släpps personen efter ett tag. Detta är naturligtvis ohållbart. Det finns grundläggande brister i det politiska systemet. Och den sittande presidenten Muse Bihi törs inte riktigt ge ifrån sig möjligheten att kväsa opposition genom fängslanden.

Att agera på det sättet är att direkt motarbeta det egna landets intressen. Runt om i världen finns parlamentariker och till och med regeringar som nyfiket upptäcker att det finns ett litet land på Afrikas horn som har haft hyggligt demokratiska institutioner. Om Somaliland ropar efter erkännande måste just de demokratiska institutionerna stärkas.

Rapporten riktar inte bara kritik mot den sittande presidenten och regeringen utan också mot oppositionspartierna.

En tankesmedja med säte i Somaliland släppte nyligen en rapport som manar till omfattande demokratiska reformer. Rapporten riktar inte bara kritik mot den sittande presidenten och regeringen utan också mot oppositionspartierna. Kritiken går bland annat ut på att både regeringspartiet och de två oppositionspartierna styrs efter klanlinjer. Då ska vi komma ihåg att tanken med att tillåta tre partier att ställa upp i val var just att förhindra klanpolitik.

En annan kritik är att de som sitter i Somalilands parlament lätt fastnar där. Det är särskilt skadligt i ett land där majoriteten av befolkningen är ungdomar eller unga vuxna.

Att partierna är lite väl toppstyrda kan jag också stå ut med. Men jag har svårt att stå ut med att staten Somaliland använder polis och fängslanden för att komma åt sina kritiker.

Men jag skulle nog ändå säga så här: Att politiken sitter fast i gamla fotspår kan jag stå ut med. Att partierna är lite väl toppstyrda kan jag också stå ut med. Men jag har svårt att stå ut med att staten Somaliland använder polis och fängslanden för att komma åt sina kritiker. Det var ju just fungerande demokratiska institutioner som skulle göra att Somaliland skiljer sig från andra länder på Afrikas horn.

Det faktum att rapporten om demokratin i Somaliland kunde släppas av en institution i Somaliland, borde vara ett budskap till president Bihi: Var inte så förbaskat nervös för att någon kritiserar dig. Tvärtom, du borde välkomna kritiken.

En väl fungerande demokrati skulle vara Somalilands starkaste argument gentemot regeringen i Mogadishu…

Somaliland har dessutom alla möjligheter att be om hjälp med detta. För även om Somaliland inte är erkänt, så finns ett intresse för landet. Och det finns ingen stormakt som mullrar ilsket mot regeringar eller intresseorganisationer som bidrar till att stärka landets institutioner. Dessutom: En väl fungerande demokrati skulle vara Somalilands starkaste argument gentemot regeringen i Mogadishu – som erkänns internationellt och som nu dessutom upplever hur fler och fler länder törs öppna ambassader i huvudstaden.

 

Publicerat av

Lars Ströman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *