Borås-rapport om somalier framställer diktator som reformpolitiker

President Siad Barre besökte Västtysklands förbundskansler Helmut Schmidt 1978. Siad Barres regim gjorde en del reformer, men utvecklades till terrorregim. (AP Photo/Klaus Schlagmann)

Det är klart ett en kommunal rapport om somalier som bor i Sverige kommer att handla om en del mindre smickrande saker. Här finns sociala problem. Här finns också kriminalitet. Det är problem vi måste se. Men jag skulle också kunna räkna upp ett antal framgångsrika somalier som genererat stora skatteintäkter till Sverige. Jag skulle också kunna berätta om somaliska vänner som verkligen kämpar för att rycka upp sitt bostadsområde med ideellt arbete.

De senaste månaderna har en rapport om Norrby i Borås uppmärksammats en hel. Jag påstår inte att allt i rapporten är fel. Det vore onyanserat och dumt. Här väljer jag att recensera den del av rapporten som handlar om just Somalia som land. Och det är en okunnighet som är på gränsen till galenskap. Jag skulle tycka att författarna borde ägnat åtminstone någon dags arbete att läsa in sig på Somalia eller fråga någon som kan något om landet.

Rapporten idealiserar den gamle diktatorn Siad Barre – som har tiotusentals liv på sitt samvete. Siad Barre beskrivs som en president som genomförde ”en rad reformer”. Sedan avsattes han genom ”en kupp” och därefter blev det inbördeskrig.

Siad Barre tog makten genom en statskupp 1969. Det är sant att han i inledningsskedet gjorde en del viktiga reformer. Men det var despoten Siad Barre som genomförde förändringarna. Efter kriget mot Etiopien 1977-1978 urartade hans styre och blev allt mer repressivt. Han avsattes inte genom en kupp, utan i ett inbördeskrig. Han jagades bort på samma sätt som skedde samma år med Etiopiens diktator Mengistu Halie Mariam. Den ena gruppen efter den andra vände sig mot honom. Den organisation som slutligen jagade bort honom från Mogadishu var United Somali Congress, som grundades på Hawyieklanen. Sedan splittrades organisationen, med två underklaner som opponenter, Abgal på den ena sidan och Haber Gedir på den andra.

I Boråsrapporten framställs Siad Barre nästan som en ”reformpresident” som olyckligtvis avsattes genom en kupp.

Det är inte helt oväsentligt att känna till terrororganisationen Al Shabaab om du är intresserad av Somalia. För de flesta somalier är Al Shabaab en avskyvärd organisation. Det har bland annat visat sig i spontana protester mot Al Shabaab när organisationen legat bakom terrorattacker. Islam i Somalia är i huvudsak sufistisk, vilket inte ens nämns i Norrbyrapporten. Däremot har författarna gott om fantasi när de skriver att ”de flesta somalier antagligen kan tänka sig att ansluta sig till Al-Shabaabs retorik om islam i Somalia hotas externt.” Och hur skulle islam i Somalia ”hotas externt?” Det där är ett rent påhitt.

Det är visserligen sant, vilket antyds i rapporten, att Al Shabaab försöker framställa sig som en muslimsk organisation som står över klanerna. Men du behöver inte dyka särskilt djupt i organisationens historia för att se att även Al Shabaab spelar hejvilt på spelet mellan klaner och klanmotsättningar.

Det gäller för övrigt rätt många klanbaserade rörelser i Somalia att de säger sig kämpa för hela Somalia.

Så det jag kan kontrollera av Norrby-rapporten är en förfärande okunnighet.

 

 

 

 

 

Presidenten uppvaktas om pressfrihet – svenska organisationer bör agera!

På bilden: Somalier protesterar mot terrorgruppen Al Shabaab. En fri press gör det lättare att besegra terrorrörelsen. (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Somalias president Farmajo tog på söndagen emot en delegation från det somaliska journalistförbundet. Förbundet har reagerat skarpt mot en ny medielag som antagits i det somaliska parlamentet. Men lagen måste undertecknas av presidenten för att börja gälla.

Dessutom föreskriver lagen en rad byråkratiska procedurer för registrering av journalister.

Lagen innehåller en rad vaga förbud, till exempel mot falska nyheter och förolämpning av den somaliska nationen. Dessutom föreskriver lagen en rad byråkratiska procedurer för registrering av journalister.

President Farmajo försäkrade under uppvaktningen att han är för en fri och oberoende journalistik och att han tänker granska den nya lagen. Det får sägas vara ett gott tecken att han tar emot det somaliska journalistförbundet och ger offentlighet åt mötet.

Dels med konkret kritik mot medielagen, men också med erbjudanden om att till exempel utbilda både journalister och makthavare i Somalia…

Nu menar jag att det är väsentligt att just svenska organisationer, som Tidningsutgivarna och Journalistförbundet, agerar. Dels med konkret kritik mot medielagen, men också med erbjudanden om att till exempel utbilda både journalister och makthavare i Somalia om den fria journalistikens betydelse.

Därtill är Sverige som land en av de stora biståndsgivarna.

Sverige har en relativt stark ställning i dagens Somalia. Det finns en stor somalisk diaspora i Sverige som bidrar ekonomiskt till landets utveckling. En del av den diasporan har återvänt till Somalia, så svenska är ett språk som numera kan höras på Mogadishus gator. Därtill är Sverige som land en av de stora biståndsgivarna. Så ett konstruktivt engagemang för en fri press i Somalia, skulle kunna spela en roll.

Somaliska journalister slår larm om nya medialag

Det somaliska journalistförbundet uppmanar president Farmajo (bilden) att stoppa ett förslag till ny medialag. (AP Photo/Kirsty Wigglesworth)

Somalias nationella journalistförbund säger i ett uttalande att president Farmajo måste stoppa ett förslag till ny medialag. När president Farmajo tillträdde för tre år sedan fanns stora förhoppningar om vad han skulle kunna åstadkomma. Ja, de kanske rent av var för stora, med tanke på de enorma svårigheter som Somalia står inför.

Skrivningar som är typiska för en diktatur som vill ingripa mot medier när den får lust.

Den nya medialagen innehåller en rad oroande moment. Eller rättare sagt: Skrivningar som är typiska för en diktatur som vill ingripa mot medier när den får lust. Det blir till exempel ett allmänt formulerat förbud mot att publicera ”falska nyheter”, ”grundlös propaganda” eller att forolämpa ”den somaliska kulturen”.

Den nya lagen innebär också en massa administrativt krångel för journalister. De ska till exempel registreras av staten. Och då är det lätt att tänka sig att just staten avregistrerar journalister som anses misshagliga.

Men för att göra det krävs det att vi också ser situationen ur den somaliska regeringens och president Farmajos synvinkel.

Det är ytterst angeläget att till exempel utländska diplomater påpekar detta för president Farmajo och den somaliska regeringen. Men för att göra det krävs det att vi också ser situationen ur den somaliska regeringens och president Farmajos synvinkel.

Det han ser är följande:

Den somaliska staten är visserligen på väg att återuppbyggas, men det sker med stora svårigheter. Viljan att betala skatt är minst sagt begränsad. Det har varit öppna strider mellan den federala regeringen i Mogadishu och delstaterna. Dessutom ser han hur länder kring Somalia använder dessa motsättningar som redskap för att gynna sina egna intressen.

Som så ofta måste omvärlden göra två saker samtidigt: Stödja Somalias återuppbyggnad så gott det går, men också vara tydlig när det gäller exempelvis pressfrihet och journalisters oberoende.

Helt fria medier är nog för mycket att hoppas på i ett så fragmenterat land som Somalia. Men att ge utrymme för något så när fria medier är avgörande för trovärdigheten, exempelvis när Somalia planerar att genomföra det första valet enligt principen, en medborgare – en röst.

Här är ett Youtubeklipp, där det somaliska journalistförbundet uttalar sig om den nya medielagen.

 

 

 

Två nyheter som hänger ihop – korruption i Somalia och arresteringar av journalister

Somalias premiärminister Hassan Ali Khaire ville inte kommentera arresteringar av journalister.
AFoto: Terje Pedersen / NTB scanpix

Transparency International har publicerat årets index över korruption. Åter igen hamnar Somalia på den absoluta bottenplatsen. Värst i världen, alltså. Detta stör den somaliska regeringen. Den har hävdat att Transparency Internationals mätningar är missvisande och har till och med hotat att stämma organisationen, enligt BBC.

Ska jag ge den somaliska regeringen ett halvt rätt? Ja, då skulle jag säga att det är svårare att göra sådana mätningar i Somalia. Jag skulle också säga att Somalia helt enkelt har för få och sannolikt också för dåligt avlönade byråkrater.

Ska jag ge den somaliska regeringen ett halvt rätt? Ja, då skulle jag säga att det är svårare att göra sådana mätningar i Somalia. Jag skulle också säga att Somalia helt enkelt har för få och sannolikt också för dåligt avlönade byråkrater. Med en skatteuppbörd som motsvarar tre procent av BNP – och där en stor del av resurserna måste gå till säkerhetsstyrkorna, så finns det inte mycket kvar till byråkratin. Alltså den byråkrati som ska ha resurser att granska beslut och ställa exempelvis korrumperade makthavare till svars.

Fattiga länder behöver bra byråkrater! Det gäller även Somalia.

Och det spelar mindre roll om det är rättvisande att påstå att Somalia är sämst eller näst sämst eller om Somalia kanske borde ligga tio platser upp på listan.

Men oavsett detta så kan vi ändå konstatera: Korruptionen är ett jätteproblem i Somalia. Och det spelar mindre roll om det är rättvisande att påstå att Somalia är sämst eller näst sämst eller om Somalia kanske borde ligga tio platser upp på listan.

Jag kan också tycka det är tråkigt att Transparency International inte gör en särskild mätning för Somaliland, som trots allt lyckats bättre (men långt ifrån perfekt), med att bygga upp en statsapparat.

Men så har vi då den andra nyheten, som delvis hänger ihop med detta:

Under 2019 arresterades 38 journalister, medan 37 utsattes för hot, blev beskjutna eller fysiskt slagna. Detta enligt en rapport från en somalisk journalistorganisation.

Oftast hålls journalisten i finkan några timmar och släpps sedan.

Under åren har terrorrörelsen Al Shabaab varit ett allvarligt hot mot journalister som arbetar i Somalia. Och det blir naturligtvis djupt bekymmersamt om journalister kläms mellan å ena sidan Al Shabaab och å andra sidan somaliska myndigheter, vars byråkrater (för att knyta an till ovanstående) borde ha annat att syssla med än att klämma åt skribenter. Oftast hålls journalisten i finkan några timmar och släpps sedan.

När premiärminister Hassan Ali Khaire var på besök i Qatar försökte Reuters få honom att kommentera just arresteringar av journalister. ”Jag har ingen kommentar”, svarade han.

Om den somaliska regeringen irriteras över att hamna på jumboplatsen över korruption, så är en av de första åtgärderna den borde vidta att skydda journalister som granskar korruption.

 

Mikrolån till företag som omringas av terrorgruppen Al Shabaab

Al Shabaab borde kunna bekämpas betydligt mer effektivt i Somalia. Gruppen är liten. Den är djupt avskydd bland många somalier. Men lik förbaskat kan den operera och till och med samma in sina så kallade skatter inne i huvudstaden Mogadishu.

Och jag kan garantera att svensk byråkrati skulle braka samman om den fick förbruka tre procent av BNP.

En del av förklaringen ligger i den omfattande korruptionen, men också i att det knappast finns några resurser i somaliska myndigheter. Hela skatteuppbörden motsvarar cirka tre procent av landets BNP. Och jag kan garantera att svensk byråkrati skulle braka samman om den fick förbruka tre procent av BNP.

Staden Diinsoor i södra Somalia är omringad av Al Shabaab. Det leder mycket konkret till att företagen i området har svårt att verka, utan att samarbeta med Al Shabaab.

Men en artikel i Radio Ergo beskriver hur SOS Somalia och International Bank of Somalia ger mindre lån till 87 mindre företag, för att de ska få en chans att klara den blockad som de faktiskt lever under. Därmed får de en respit. De klarar att överleva några veckor till under den militära blockad som Al Shabaab tillämpar.

Sedan smugglas varorna in på åsnor in i staden, för att undvika Al Shabaabs vägspärrar.

En kvinnlig företagare berättar hur hennes vardag ser ut. Hon beställer grejer i huvudstaden Mogadishu. Det kan till exempel vara ris, olja, spagetti och socker. Hon har fått ett lån på 800 dollar. Från och med februari ska hon börja betala tillbaka 80 dollar i månaden.

Hon försörjer sin arbetslöse man och sex barn.

Detta är en del av kampen mot Al Shabaab som är väl så viktig som militära insatser!