Borås-rapport om somalier framställer diktator som reformpolitiker

President Siad Barre besökte Västtysklands förbundskansler Helmut Schmidt 1978. Siad Barres regim gjorde en del reformer, men utvecklades till terrorregim. (AP Photo/Klaus Schlagmann)

Det är klart ett en kommunal rapport om somalier som bor i Sverige kommer att handla om en del mindre smickrande saker. Här finns sociala problem. Här finns också kriminalitet. Det är problem vi måste se. Men jag skulle också kunna räkna upp ett antal framgångsrika somalier som genererat stora skatteintäkter till Sverige. Jag skulle också kunna berätta om somaliska vänner som verkligen kämpar för att rycka upp sitt bostadsområde med ideellt arbete.

De senaste månaderna har en rapport om Norrby i Borås uppmärksammats en hel. Jag påstår inte att allt i rapporten är fel. Det vore onyanserat och dumt. Här väljer jag att recensera den del av rapporten som handlar om just Somalia som land. Och det är en okunnighet som är på gränsen till galenskap. Jag skulle tycka att författarna borde ägnat åtminstone någon dags arbete att läsa in sig på Somalia eller fråga någon som kan något om landet.

Rapporten idealiserar den gamle diktatorn Siad Barre – som har tiotusentals liv på sitt samvete. Siad Barre beskrivs som en president som genomförde ”en rad reformer”. Sedan avsattes han genom ”en kupp” och därefter blev det inbördeskrig.

Siad Barre tog makten genom en statskupp 1969. Det är sant att han i inledningsskedet gjorde en del viktiga reformer. Men det var despoten Siad Barre som genomförde förändringarna. Efter kriget mot Etiopien 1977-1978 urartade hans styre och blev allt mer repressivt. Han avsattes inte genom en kupp, utan i ett inbördeskrig. Han jagades bort på samma sätt som skedde samma år med Etiopiens diktator Mengistu Halie Mariam. Den ena gruppen efter den andra vände sig mot honom. Den organisation som slutligen jagade bort honom från Mogadishu var United Somali Congress, som grundades på Hawyieklanen. Sedan splittrades organisationen, med två underklaner som opponenter, Abgal på den ena sidan och Haber Gedir på den andra.

I Boråsrapporten framställs Siad Barre nästan som en ”reformpresident” som olyckligtvis avsattes genom en kupp.

Det är inte helt oväsentligt att känna till terrororganisationen Al Shabaab om du är intresserad av Somalia. För de flesta somalier är Al Shabaab en avskyvärd organisation. Det har bland annat visat sig i spontana protester mot Al Shabaab när organisationen legat bakom terrorattacker. Islam i Somalia är i huvudsak sufistisk, vilket inte ens nämns i Norrbyrapporten. Däremot har författarna gott om fantasi när de skriver att ”de flesta somalier antagligen kan tänka sig att ansluta sig till Al-Shabaabs retorik om islam i Somalia hotas externt.” Och hur skulle islam i Somalia ”hotas externt?” Det där är ett rent påhitt.

Det är visserligen sant, vilket antyds i rapporten, att Al Shabaab försöker framställa sig som en muslimsk organisation som står över klanerna. Men du behöver inte dyka särskilt djupt i organisationens historia för att se att även Al Shabaab spelar hejvilt på spelet mellan klaner och klanmotsättningar.

Det gäller för övrigt rätt många klanbaserade rörelser i Somalia att de säger sig kämpa för hela Somalia.

Så det jag kan kontrollera av Norrby-rapporten är en förfärande okunnighet.

 

 

 

 

 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *