En somalisk krigshjälte ger namn åt tunnelbanestation i Italien

Han hette Giorgi Marincola. Hans liv blev kort. Mycket kort! Han var född i den somaliska staden Mahaday, ungefär tolv min norr om Mogadishu. Det är en liten stad, ungefär 10 000 invånare. En tunnelbanestation i Rom ska nu döpas efter honom. Tidigare var det tänkt att den skulle döpas efter ett av fältslagen under Mussolinis krig mot Etiopien. Men det väckte en proteststorm.

Men officeren Guiseppe Marincola gjorde annorlunda. Han han tog med hela sin familj, hustrun Aschiro Hassan, dottern Isabella och sonen Giorgio, till Italien.

Giorgio Marincolas mamma var somalier. Hans pappa var italiensk officer i det som då var Italienska Somaliland. Många italienska män som fick barn med somaliska kvinnor valde att inte låtsas om det. Men officeren Guiseppe Marincola gjorde annorlunda. Han han tog med hela sin familj, hustrun Aschiro Hassan, dottern Isabella och sonen Giorgio, till Italien.

Under den tyska ockupationen av Italien anslöt sig Giorgo Marincola till motståndsrörelsen. Han knöts sedan till den brittiska Special Operations Executive (SOE). Efter ha tränats av SOE hoppade han i fallskärm över Italien. Han greps efter en tid av den tyska ockupationsmakten. Vid ett tillfälle fördes han till en radiostudio där han uppmanades att mana till att motståndet skulle upphöra. Han gjorde det motsatta: han uppmanade till fortsatt kamp. Under radiosändningen hördes hur vakterna slog honom.

Under en strid med tyska soldater den 4 maj 1945 dödades han. Han blev 21 år gammal.

Han slapp ur fångenskapen när tyskarna retirerade, men i stället för att söka säkerhet, så anslöt han sig ännu en gång till motståndsrörelsen. Under en strid med tyska soldater den 4 maj 1945 dödades han. Han blev 21 år gammal.

1953 tilldelades han postumt Italiens högsta militära utmärkelse. Och nu får en nybyggd tunnelbanestation i Rom namn efter Giorgio Marincola.

Hans syster Isabella Marincola blev känd som skådespelerska. Hon hade bland annat roller i filmerna Riso Amaro (1948). Hon avled 2010.

 

 

 

Somalias nya regeringschef kommer från Rinkeby

Här kan vi tala om en skandinavisk dominans. De senaste tre åren har Somalia haft en premiärminister med norsk bakgrund. Och nu är president Farmajo utsett en ny premiärminister som är uppväxt i Rinkeby och bland har gått på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

… fick sparken av parlamentet, för att parlamentarikerna var missnöjda med hans arbete med att förbereda Somalia för val 2021…

Den tidigare premiärministern Hassan Ali Khaire fick sparken av parlamentet, för att parlamentarikerna var missnöjda med hans arbete med att förbereda Somalia för val 2021.

Den nye premiärministern heter Mohamed Hussein Roble. Han talar fem språk (somaliska, engelska, svenska, arabiska och italienska).

Hans programförklaring innehåller bland annat följande:

Förbättrad lokal service, det vill säga vägar, skolor och hälsovård.

Att försöka tydliggöra gränsen mellan lokalt beslutsfattande och den federala regeringen. De senaste åren har det bland annat varit en rad konflikter mellan den federala regeringen i Mogadishu och delstaterna.

Att förbättra systemen för bland annat upphandling.

Lågskattelandet Schweiz drar in 28 procent av BNP i skatt, men framstår ändå som rena socialistchocken jämfört med Somalia.

Att öka skatteintäkterna. Skatteintäkterna i Somalia motsvarar idag någon ynka procent av BNP. Lågskattelandet Schweiz drar in 28 procent av BNP i skatt, men framstår ändå som rena socialistchocken jämfört med Somalia.

Att öppna nya möjligheter för medborgarna att ge synpunkter på regeringens och myndigheternas arbete.

Att involvera kvinnor i beslutsfattandet.

Om Mohamed Hussein Roble lyckas komma framåt med ett par av punkterna ovan, så får det betraktas som en framgång.

Att leda en regering i Somalia är möjligen världens svåraste jobb. Om Mohamed Hussein Roble lyckas komma framåt med ett par av punkterna ovan, så får det betraktas som en framgång. En huvudgrej för vilken somalisk regering som helst är att visa för medborgare och företag att regeringen faktiskt finns där och gör en skillnad – att inte allt handlar om att bekämpa terrorgruppen Al Shabaab.

 

 

 

Farligt yrke – somaliska journalister behöver vårt stöd!

Att vara journalist i Somalia är ett farligt yrke.

Det somaliska journalistförbundet begär att en domstol ska fastställa att  somaliska myndigheter har en skyldighet att utreda ett 50-tal dödsfall bland journalister.

Här finns radiostationer, webbtidningar, tv-stationer. Ofta med ambitiösa journalister.

Det finns ett ganska brett medielandskap i Somalia. Här finns radiostationer, webbtidningar och tv-stationer. Ofta med ambitiösa journalister. Och vi ska inte heller glömma att det somaliska medielandskapet påverkas av fria medier i omvärlden. Att ha väl fungerande medier är viktigt inför den process mot val som nu pågår i Somalia.

Men de somaliska journalisterna blir klämda: Å ena sidan terrorgruppen Al Shabaab som per definition ser journalister som legitima mål för attacker. Å andra sidan en regering som alltför sällan ger en hög prioritet åt mediers frihet att rapportera.

Med hänvisning till Somalias provisoriska konstitution och internationell rätt begär det somaliska journalistförbundet att domstolen ska se till att en rad mord på journalister utreds och klaras upp.

En liten ljusning är att ingen journalist i Mogadishu mördades. Det är första gången på tio år som ingen journalist i denna stad mördades.

Ilhan Omar, ledamot i det amerikanska representanthuset har tagit upp behovet av fria medier i Somalia. (AP Photo/Jeff Baenen, File)

Läget för pressfriheten i Somalia under förra året:

En liten ljusning är att ingen journalist i Mogadishu mördades. Det är första gången på tio år som ingen journalist i denna stad mördades. Fast tre journalister mördades av Al Shabaab. 25 journalister arresterades. 84 attacker mot journalister registrerades av det somaliska journalistförbundet.

Även Svenska journalistförbundet bör ta upp frågan. Och säkerhet för somaliska journalister borde prioriteras i det svenska biståndet till Somalia.

Europaparlamentet har tagit upp detta. En viktig röst som tagit upp frågan om pressfrihet i Somalia är Ilhan Omar, somaliskfödd ledamot i det amerikanska representanthuset. Även Svenska journalistförbundet bör ta upp frågan. Och säkerhet för somaliska journalister borde prioriteras i det svenska biståndet till Somalia.

 

 

President Farmajo var på väg till Somaliland – men fick inte komma

Somaliland är den lilla republiken som har en hyfsat fungerande administration. Ett slags demokratisk grund – som dock den styrande ledningen har för vana att bryta mot lite väl ofta. Men landet erkänns inte av något annat land i hela världen.

Den federala republiken Somalia har diplomatiska relationer med EU, USA och en rad andra länder i världen. Men landet är fragmenterat. Vissa delstater gör mer eller mindre uppror mot den federala regeringen. Rättsstaten är ett jätteproblem. Terroriströrelsen Al Shabaab kontrollerar betydande områden och utför attacker mot civila även mitt huvudstaden Mogadishu.

Landet har faktiskt fungerat som självständig stat sedan 1991.

Somaliland vill ha internationellt erkännande och kan åberopa två saker: 1. Den forna brittiska kolonin var faktiskt en egen stat i några dagar innan den gick in i en union med den forna kolonin Italienska Somaliland – och bildade Somalia. En ganska påtvingad union. 2. Landet har faktiskt fungerat som självständig stat sedan 1991. Den federala regeringen i Mogadishu vill inte acceptera det och har faktiskt ett folkligt stöd för det – även om det är svårt att bedöma om det är en majoritet.

Men en islossning inträffade i förra veckan när Somalilands president Muse Bihi och Somalias president Mohammed Abdullahi ”Farmajo” träffades i Etiopien. Kort därefter kom en officiell ursäkt från president Farmajo för den terror som den somaliska armén under president Siad Barre genomförde i Somaliland på 80-talet. Här kan vi tala om en islossning.

Nu kommer dessutom uppgifter om att president Farmajo skulle ha stått beredd att göra ett besök i Somalilands huvudstad Hargeisa, tillsammans med Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed. Men Somaliland ska ha tackat nej.

Lite olika skäl cirkulerar, men ett skäl ska ha varit att dagordningen skulle ha varit oklar.

Ett besök av Farmajo, officiellt mottagning på flygplatsen i Hargeisa och en militärorkester som spelar. Ju pampigare desto bättre!

Det står inte på dagordningen att Somalia kommer att erkänna Somaliland. Men min uppfattning är att Somaliland inte bör missa ett sådant tillfälle. Ett besök av Farmajo, officiellt mottagning på flygplatsen i Hargeisa och en militärorkester som spelar. Ju pampigare desto bättre! Det är ett steg mot att Somalia och Somaliland får något slags officiell relation – om än inte med ambassader. Sedan är det naturligtvis så att ett sådant besök måste förberedas så noggrant som möjligt.

Kanske är det för tidigt.

Men om president Farmajo vill besöka Hargeisa så bör Somaliland åtminstone säga ”gärna, men vi vill vänta lite”. Ett rakt nej tror jag att Somaliland förlorar på. I varje fall om det yttersta syftet med landets utrikespolitik är att få ett internationellt erkännande.

President Farmajo ber om ursäkt för Siad Barres terror i norr

Somalias president Mohamed Abdullahi ”Farmajo” har träffat…(AP Photo/Kirsty Wigglesworth)
… Somalilands president Muse Bihi Abdi  (AP Photo/Barkhad Kaariye, File)

I veckan genomfördes ett historiskt möte. Somalias president, Mohamed Abdillahi ”Farmajo” träffade Somalilands president Muse Bihi i Addis Abeba. Mötet förmedlades av Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed och höll på i 40 minuter. Det har inte kommit ut ett skvatt om vad de pratade om eller kom överens om.

… ber om ursäkt för den terror som den somaliska krigsmakten gjorde sig skyldig till i den forna brittiska kolonin Somaliland på 80-talet.

Men någon dag efter mötet så kom ett uttalande från president Farmajo att Somalia ber om ursäkt för den terror som den somaliska krigsmakten gjorde sig skyldig till i den forna brittiska kolonin Somaliland på 80-talet. Det talas om mellan 50 000 och 100 000 döda.

Ofta pratar vi om det somaliska inbördeskriget som något som började 1991, när president Siad Barre flydde från Mogadishu och den somaliska staten upplöstes. Men strider pågick långt innan dess. Bland annat mellan en upprorsrörelse i det som då var norra Somalia och Siad Barres styrkor. En officer i det somaliska flygvapnet blev så upprörd över det som hände att han hoppade av och började stödja rebellrörelsen. Han hette Muse Bihi och är i dag president den icke erkända staten Somaliland.

Ursäkten från president Farmajo är naturligtvis en försoningsgest. Den kan vara ett litet steg mot en bättre relation mellan Mogadishu och Hargeisa, även om den inte på något sätt löser problemen.

De händelser vi talar om inträffade på 80-talet. Det innebär att det finns ett antal nu levande personer som var inblandade, både som förövare och som offer.

Det ligger en viss styrka i att kunna komma med en ursäkt. De händelser vi talar om inträffade på 80-talet. Det innebär att det finns ett antal nu levande personer som var inblandade, både som förövare och som offer.

Vad pratade de båda presidenterna om när de möttes tidigare i veckan? Jag har ingen aning. Men min önskelista på några gemensamma ståndpunkter mellan de två skulle se ut så här:

1.  De borde vara överens om att de inte kan komma överens om Somalilands status. Alltså: Ingen idé att försöka lösa frågan på kort sikt. Prata om det. Gräla om det. Diskutera det. Men hela tiden med en underförstådd överenskommelse att frågan kommer att ta lång tid att lösa. Och vägen till en lösning går över att bygga demokratiska institutioner.

2. De borde vara överens om att det inte finns någon stridslysten lösning. Frågan går naturligtvis inte att lösa med militära medel och inte heller med högljudda diplomatiska strider. De borde alltså försöka åstadkomma ett slags diplomatisk vapenvila, som gör det möjligt för båda regeringarna att ha kontakter med utlandet. Det tjänar båda parter på.

3. De borde göra en lista på praktiska samarbeten som de båda regeringarna kan medverka till. I det ingår också samarbeten mellan Somaliland och exempelvis delstaten Puntland, som formellt sorterar under regeringen i Mogadishu – men som har en hög grad av självstyre. En väg till detta är att skapa mer eller mindre formella samarbetsgrupper.

4. Somalia behöver inte erkänna Somaliland som en självständig stat. Men Somalia måste erkänna Somaliland som en legitim motpart att förhandla med och samarbeta med.

 

 

 

 

Piratverksamheten som få talar om: De illegala fiskefartygen utanför Somalias kust

En somalisk fiskare bär iland en svärdfisk. Men det somaliska fisket störs i hög grad av utländska fiskare som olovligt verkar somaliska vatten.  (AP Photo/Nasteex Faarax)

Somalia har Afrikas längsta kust, 333 mil lång. Somalias ekonomiska zon i Indiska oceanen är större än landytan. Här finns det enorma tillgångar i form av fiskrika vatten.

Men i rimlighetens namn borde vi också benämna det illegala fisket som piratverksamhet. Det är stöld av tillgångar som rätteligen borde tillhöra Somalia.

Och redan på årets första månad publicerades en riktigt bra översikt av läget för det somaliska fisket. Här ges också en balanserad förklaring piratverksamheten utmed den somaliska kusten. Visst var det pirater som uppbringade utländska handelsfartyg och tog besättningar som gisslan. Men i rimlighetens namn borde vi också benämna det illegala fisket som piratverksamhet. Det är stöld av tillgångar som rätteligen borde tillhöra Somalia.

Vi kan prata om flera stadier i det somaliska kustfiskets historia:

1. Inbördeskriget efter 1991. Den somaliska statsapparaten föll samman. Det gav ett gyllene tillfälle för piratfiske utanför den somaliska kusten.

2. Motreaktion. På olika sätt försökte somaliska grupperingar motverka piratfisket.

3. Krigsherrar och gangsterledare utvecklade sin affärsidé att uppbringa utländska handelsfartyg. Utåt försökte de framställa sig som försvarare av det somaliska fisket. Piraterna försökte dessutom se ut som fiskare när de gav sig ut. Olyckligtvis innebar detta att kustfiskare och pirater förväxlades.

4. Omvärldens motreaktion mot de pirater som uppbringade handelsfartyg. Internationella militärfartyg, bland annat från Sverige, gav sig i väg till Indiska Oceanen för att försvara handelssjöfarten. Men de missade att försvara det somaliska fisket.

5. Nu har vi åter igen ett läge där Somalia plågas av illegalt utländskt fiske. Det är en politiskt livsfarlig situation. Somaliska kustfiskare märker att de faktiskt blir bestulna. Och medan världssamfundet agerade med stor kraft för att försvara handelsflottan, så är viljan inte lika stor att försvara det somaliska kustfisket.

Nu ska vi inte beskriva allt i nattsvart. SVT visade i november ett reportage om hur Somaliland (som förklarade sig självständigt 1991, men inte har erkänts av omvärlden) skapar en modell för hållbart fiske med hjälp av en svensk affärsman.

Det pågår också ett arbete för att bygga upp en somalisk kustbevakning, med utländskt bistånd.

Fartygen ska hålla sig på minst 24 kilometers avstånd från den somaliska kusten,

2018 gav Somalia licens åt ett antal kinesiska fiskebåtar för att fiska i de somaliska vattnen. Jag är själv misstänksam mot just Kina, men av den nämnda rapporten att döma fungerar tydligen licenserna som det är tänkt. Fartygen ska hålla sig på minst 24 kilometers avstånd från den somaliska kusten, just för att reservera de kustnära vattnen till somaliska fiskare. De ska informera somaliska myndigheter om sina rörelser och det ska finnas utrustning ombord för att deras rörelser ska kunna följas.

Samtidigt så uppges piratfiske förekomma från exempelvis Egypten och Grekland.

Men det är också gangsterverksamhet att hota ett helt lands inkomster …

Så det borde vara en högt prioriterad fråga att hjälpa Somalia att få kontroll över sina fiskevatten. Att kapa ett handelsfartyg och hota dess besättning är naturligtvis gangsterverksamhet som måste stoppas. Men det är också gangsterverksamhet att hota ett helt lands inkomster – vilket bland annat kan leda till att människor svälter och dör.

Sverige var faktiskt med och byggde upp en infrastruktur för fiske i Somalia under slutet av 70- och början av 80-talet. Bland annat byggdes en båtfabrik av ett svenskt företag, visserligen med mindre lyckat resultat.

Men vill vi bygga säkerhet i Somalia, så får inte glömma borta fisket.

Säkerhetsminister flydde till Kenya – Somalia vill att Interpol sätter fast honom

Somalia begär att Interpol, med högkvarter i Lyon, hjälper till att arrestera Abdirashid Janan, tidigare säkerhetsminister i delstaten Jubbaland. (AP Photo/Laurent Cipriani, File)

Amnesty International kräver att han återförs till Somalia, så att han kan ställas inför rätta. Den somaliska regeringen i Mogadishu kräver att han utlämnas och begär hjälp av Interpol (där Somalia är medlem).

Det rör sig om Abdirashid Janan, tidigare säkerhetsminister i delstaten Jubaland. Fast Abdirashid Janan har mäktiga vänner i Kenya, där han nu vistas. Och presidenten i delstaten Jubaland, Ahmed Madobe, har inget som helst intresse att Abdirashid Janan, utlämnas.

Men när Abdirashid Janan greps av den federala regeringens polis och sattes i arrest så uttryckte just Amnesty International sin stora tillfredsställelse.

Amnesty International borde normalt inte jubla över det somaliska rättsväsendet. Men när Abdirashid Janan greps av den federala regeringens polis och sattes i arrest så uttryckte just Amnesty International sin stora tillfredsställelse. Organisationen anser att han ska ställas till svars för mord på oskyldiga människor, tortyr med mera.

För ett par dagar sedan lyckades Abdirashid Janan fly. Han stack från arresten i Mogadishu, tog båt till Kismayo i södra Somalia och därefter flögs han direkt till Kenyas huvudstad Nairobi. Som svensk lekman ställer man sig naturligtvis frågan hur flykten kunde vara möjlig.

Och här ser vi ytterligare ett exempel där utländska makter gärna lägger sig i dragkampen mellan den federala regeringen i Mogadishu och delstaterna.

Den delstatsregering som Abdirashid Janan tidigare var en del av är nära allierad med Kenya. Och här ser vi ytterligare ett exempel där utländska makter gärna lägger sig i dragkampen mellan den federala regeringen i Mogadishu och delstaterna.

I en tidigare blogg skrev jag om hur det blev en strid om delstatsvalet i just Jubaland.

Presidenten för delstaten Jubaland,  Ahmed Madobe, var engagerad i de Islamiska domstolarna – som kontrollerade stora delar av Somalia ett kort tag i mitten av 00-talet, innan de drevs bort av etiopiska styrkor – påhejade av USA. Han kontrollerar en egen milis som, tillsammans med kenyanska styrkor, strider mot Al Shabaab.

Privata milisstyrkor är knappast modellen för att skapa ett nytt Somalia.

Kenya vill inte tappa en allierad i södra Somalia och låter Abdirashid Janan hållas i Nairobi. Men samtidigt: Är det något land som drabbats av attacker från Al Shabaab så är det just Kenya. Att underminera regeringen i Mogadishu på det här sättet bidrar knappast till ett stabilt Somalia.

 

 

 

 

Somalias regering utlyser nationellt nödläge – gräshoppor hotar skörden

Flera länder i Östafrika, bland annat Etiopien, Kenya och Somalia har drabbats av stora gräshoppssvärmar som hotar skörden. I Somalia gör säkerhetsläget att det är särskilt svårt att bekämpa gräshopporna. Bilden är från Kenya. (AP Photo/Ben Curtis)

Den somaliska regeringen har utlyst nationellt nödläge på grund av att stora svärmar av gräshoppor sveper över landet och hotar skörden. I Somalia och Etiopien beskrivs gräshoppssvärmarna som de värsta på 25 år. I Kenya talar man om de värsta på 70 år.

De kan flyga 15 mil varje dag. Och varje gräshoppa kan äta sin egen vikt varje dag.

Gräshopporna har kommit från Jemen. De kan flyga 15 mil varje dag. Och varje gräshoppa kan äta sin egen vikt varje dag. I Etiopien beskrivs ett fall där ett passagerarflygplan tvingades ändra rutt på grund av gräshopporna.

I Kenya och Etiopien kan gräshoppssvärmarna bekämpas med flygbesprutning. Men i Somalia fungerar inte det på grund av säkerhetsläget. Det finns exempel från till exempel Mauretanien där man bekämpat gräshoppor med drönare. Kanske kan det vara något för Somalia.

2017 inträffade en ännu värre torka. Men den här gången uteblev svälten.

Det finns anledning att reflektera över Somalias historia av naturkatastrofer. 2011 inträffade en torka som ledde till att en kvarts miljon människor svalt ihjäl. 2017 inträffade en ännu värre torka. Men den här gången uteblev svälten. Och det berodde på flera olika faktorer. En är att det nu finns en bättre fungerande administration i både huvudstaden och delstaterna. En annan är att det gjordes en del kreativa uppfinningar för att möta hjälpbehovet, bland annat med hjälp av svensksomalier. Det var ett internethjälpmedel för att behövande och biståndsgivare skulle finna varandra. En tredje faktor är remitteringarna av pengar från somalier i exil till sina vänner och släktingar i landet. Jag berörde detta i en ledarkrönika i NA som du kan läsa här.

Fast 2017 tvingades man ta av reserver för att klara situationen. Så det är en svår uppgift, både för biståndsgivare och den somaliska regeringen att klara situationen den här gången.

 

 

 

Somaliskfödda Ilhan Omar väntas utklassa andra kandidater vid USA-val

Ilhan Omar blev med knapp marginal vald till lagstiftare i delstaten Minnesota 2016. Nu väntas hon bli ¨återvald till Representanthuset i Washington utan något nämnvärt motstånd. (AP Photo/Jeff Baenen, File)

Ilhan Omar är en person väcker både sympati och avsky, både bland amerikaner och bland exilsomalier. Hennes oförsiktiga uttalanden om judar och Israel ledde till att hon fick hård kritik från både Demokrater och Republikaner. Men läget inför kongressvalet i höst tycks ändå vara till hennes fördel.

Men hoppsan, det fungerade inte. Minnesota valde in en ung somalisk kvinna …

Donald Trump reste till Minnesota och varnade får somalisk invandring. Men hoppsan, det fungerade inte. Minnesota valde in en ung somalisk kvinna, Ilhan Omar, till delstatsparlamentet, trots hårt motstånd.

Två år senare valdes hon till Representanthuset i Washington. I Minnesota myntades något som nästan blev ett politiskt ordspråk:

– Vi inte bara välkomnar invandrare. Vi skickar dem till Washington.

När Donald Trump uppmanade några namngivna kongressledamöter (däribland Ilhan Omar) att ”åka hem”, så välkomnades Ilhan Omar av en jublande folkmassa i sin hemstat. Så presidentens utfall mobiliserade hennes anhängare.

Till exempel dansade hon fram på en Pride-festival. Och homosexualitet står inte högt i kurs bland konservativa somalier …

Bland exilsomalier finns naturligtvis en stolthet över att ung somalisk tjej, numera också frånskild, sitter i den amerikanska Kongressen. Men hon är också omstridd. För Ilhan Omar hör till den liberala falangen in rad frågor. Till exempel dansade hon fram på en Pride-festival. Och homosexualitet står inte högt i kurs bland konservativa somalier, vare sig de bor i exil eller i hemlandet Somalia.

Men här tror jag att globaliseringen medverkar till en liberalisering. För det finns naturligtvis somalier runt om i världen som också är nyfikna och ställer frågor kring de ståndpunkter som Ilhan Omar står för.

Och förklaringen som statsvetare ger är rätt enkel. Hon är vald i ett av USA:s mest vänsterliberala distrikt. Och hon är en av de mest vänsterliberala kandidaterna.

När hon nu lanserar sin återvalskampanj anser statsvetare att hon står i stort sett utan motstånd. Och förklaringen som statsvetare ger är rätt enkel. Hon är vald i ett av USA:s mest vänsterliberala distrikt. Och hon är en av de mest vänsterliberala kandidaterna.

Så hennes återval är säkrat i år i alla fall. Sedan råder delade meningar om hennes ställning blir lika stark i framtiden.

Jag ser detta som en intressant kontrast i det amerikanska valet. Å ena sidan talar mycket för att Donald Trump blir återvald som president. Å andra sidan kommer Minnesota att återvälja en politiker i Representanthuset som på en rad områden är Donald Trumps raka motsats. Ilhan Omar har flera gånger beskrivit sig själv som Donald Trumps mardröm.

Borås-rapport om somalier framställer diktator som reformpolitiker

President Siad Barre besökte Västtysklands förbundskansler Helmut Schmidt 1978. Siad Barres regim gjorde en del reformer, men utvecklades till terrorregim. (AP Photo/Klaus Schlagmann)

Det är klart ett en kommunal rapport om somalier som bor i Sverige kommer att handla om en del mindre smickrande saker. Här finns sociala problem. Här finns också kriminalitet. Det är problem vi måste se. Men jag skulle också kunna räkna upp ett antal framgångsrika somalier som genererat stora skatteintäkter till Sverige. Jag skulle också kunna berätta om somaliska vänner som verkligen kämpar för att rycka upp sitt bostadsområde med ideellt arbete.

De senaste månaderna har en rapport om Norrby i Borås uppmärksammats en hel. Jag påstår inte att allt i rapporten är fel. Det vore onyanserat och dumt. Här väljer jag att recensera den del av rapporten som handlar om just Somalia som land. Och det är en okunnighet som är på gränsen till galenskap. Jag skulle tycka att författarna borde ägnat åtminstone någon dags arbete att läsa in sig på Somalia eller fråga någon som kan något om landet.

Rapporten idealiserar den gamle diktatorn Siad Barre – som har tiotusentals liv på sitt samvete. Siad Barre beskrivs som en president som genomförde ”en rad reformer”. Sedan avsattes han genom ”en kupp” och därefter blev det inbördeskrig.

Siad Barre tog makten genom en statskupp 1969. Det är sant att han i inledningsskedet gjorde en del viktiga reformer. Men det var despoten Siad Barre som genomförde förändringarna. Efter kriget mot Etiopien 1977-1978 urartade hans styre och blev allt mer repressivt. Han avsattes inte genom en kupp, utan i ett inbördeskrig. Han jagades bort på samma sätt som skedde samma år med Etiopiens diktator Mengistu Halie Mariam. Den ena gruppen efter den andra vände sig mot honom. Den organisation som slutligen jagade bort honom från Mogadishu var United Somali Congress, som grundades på Hawyieklanen. Sedan splittrades organisationen, med två underklaner som opponenter, Abgal på den ena sidan och Haber Gedir på den andra.

I Boråsrapporten framställs Siad Barre nästan som en ”reformpresident” som olyckligtvis avsattes genom en kupp.

Det är inte helt oväsentligt att känna till terrororganisationen Al Shabaab om du är intresserad av Somalia. För de flesta somalier är Al Shabaab en avskyvärd organisation. Det har bland annat visat sig i spontana protester mot Al Shabaab när organisationen legat bakom terrorattacker. Islam i Somalia är i huvudsak sufistisk, vilket inte ens nämns i Norrbyrapporten. Däremot har författarna gott om fantasi när de skriver att ”de flesta somalier antagligen kan tänka sig att ansluta sig till Al-Shabaabs retorik om islam i Somalia hotas externt.” Och hur skulle islam i Somalia ”hotas externt?” Det där är ett rent påhitt.

Det är visserligen sant, vilket antyds i rapporten, att Al Shabaab försöker framställa sig som en muslimsk organisation som står över klanerna. Men du behöver inte dyka särskilt djupt i organisationens historia för att se att även Al Shabaab spelar hejvilt på spelet mellan klaner och klanmotsättningar.

Det gäller för övrigt rätt många klanbaserade rörelser i Somalia att de säger sig kämpa för hela Somalia.

Så det jag kan kontrollera av Norrby-rapporten är en förfärande okunnighet.