Somalier tar plats i Europaparlamentet

Bild från en Europaparlamentets sessioner i Strasbourg. Snart tar Magid Magid, född i Somaliland, plats i Europaparlamentet. (AP Photo/Jean-Francois Badias)

Det har väckt mycket uppmärksamhet i den somaliska diasporan att Ilhan Omar tagit plats i det amerikanska representanthuset.

Magid Magid tar plats i Europaparlamentet. Han representerar det gröna partiet i Storbritannien…

Nu blir det en liknande skräll i Europaparlamentet. Magid Magid tar plats i Europaparlamentet. Han representerar det gröna partiet i Storbritannien och har en bakgrund som lokalpolitiker i Sheffield. Han är född i det som nu är republiken Somaliland.

Europaparlamentet har en direkt lagstiftande roll i Sverige. Då handlar det naturligtvis om klimatpolitik, flyktingfrågan, jordbruk med mera. Men också om sådant som har direkt beröring med länderna på Afrikas horn. EU står för en betydande del av finansieringen av Afrikanska unionens fredsbevarande styrkor i Somalia.

Det sistnämnda är en bisarr tolkning, som snarare ökar än minskar risken för att pengarna hamnar på fel ställe.

När svenska banker stänger konton för företag som sysslar med penningöverföringar, så gör de det med hänvisning till EU:s direktiv om penningtvätt. Det sistnämnda är en bisarr tolkning, som snarare ökar än minskar risken för att pengarna hamnar på fel ställe. Nu finns åtminstone en Europaparlamentariker som fattar dessa samband.

Sedan är frågan hur länge Magid Magid kommer att sitta kvar i Europaparlamentet. Just nu är läget att Storbritannien blir kvar i EU fram till den 31 oktober. Men räkna med att Brexit-cirkusen kommer att fortsätta. Så det kan bli fler förlängningar av det brittiska EU-medlemskapet.

Här är en video om Magid Magid:

 

 

Hoppsan, Somalia försvann från kartan, men Somaliland finns kvar

Det etiopiska utrikesministeriet ber om ursäkt. På en karta som publicerades på ministeriets hemsida fanns inte Somalia.

Däremot fanns den icke erkända Republiken Somaliland med på kartan.

Eller rättare sagt: På kartan såg det ut som om Somalia var en del av Etiopien. Däremot fanns den icke erkända Republiken Somaliland med på kartan. Till saken hör att Somaliland har goda relationer med Etiopien, även om inte heller Etiopien formellt erkänner regeringen i Hargeisa.

En liten fadäs kan det tyckas. Men detta är en känslig fråga. Dels är relationen till just Somaliland känslig i nutid. När jag träffar somalier här i Sverige så är Somalilands status något som väcker starka känslor, både bland dem som identifierar sig med Somaliland och de som ser Somaliland som en del av Somalia.

Somalia och Etiopien är nämligen historiska arvfiender. Det skulle kunna jämföras med Sverige och Danmark eller Finland och Ryssland.

Den som kan något om Somalias historia, förstår också vidden av den klantighet som någon på det etiopiska utrikesministeriet gjort sig skyldig till. Somalia och Etiopien är nämligen historiska arvfiender. Det skulle kunna jämföras med Sverige och Danmark eller Finland och Ryssland.

På 1500-talet stred den somaliske fältherren Ahmed Gurey mot Etiopien, som fick stöd av Portugal.  Alltså ungefär samtidigt som Gustav Vasa stred mot den förhatliga danska väldet i Sverige. Fast det är få svenskar som ens vet när det sista kriget mellan Danmark och Sverige ägde rum. Somalier som lever i dag minns mycket väl det senaste kriget mellan Somalia och Etiopien. Det började sommaren 1977. För övrigt samtidigt som jag gjorde mitt första besök i Somalia.

Den har dessutom slutit fred med de somaliska rebellerna i Ogaden.

Den nuvarande regeringen i Etiopien har vinnlagt sig att förbättra relationerna med sina grannar, inklusive Somalia och Eritrea. Den har dessutom slutit fred med de somaliska rebellerna i Ogaden.

Så trots allt: Det var av allt att döma en klantig fadäs, inte någon genomtänkt politik när Somalia plötsligt försvann från en karta. Men somalier runt om i världen är förbannade. Så även en oavsiktlig fadäs kan skada relationerna.

 

Avspänning mellan Somalia och Somaliland?

Somalilands president Muse Bihi Abdi har besökt Addis Abeba. Den etiopiska regeringen medlar mellan Somalia och Somaliland. (AP Photo/Barkhad Kaariye, File)

Somalilands president Muse Bihi Abdi har varit i Addis Abeba, där han träffade Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed. Artiklarna om mötet är rätt vaga. De båda ska ha pratat om både bilaterala relationer och om ”regional fred”. Det sistnämnda en omskrivning för den spänning som förekommit mellan Somaliland och den somaliska delstaten Puntland.

Det förekom en hel del uppgifter om att även Somalias president Farmajo skulle dyka upp i Addis Abeba.

Det förekom en hel del uppgifter om att även Somalias president Farmajo skulle dyka upp i Addis Abeba. Det gjorde han nu inte. Men han skrev några rader på Twitter, där han hyllade president Muse Bihi för hans samarbete ”efter år av spänning”.

Förra året präglades inte bara av spända relationer. Det blev också regelrätta strider mellan styrkor från Somaliland och Puntland. Organisationen International Crisis Group publicerade i somras en väl balanserad rapport som i korthet manar de båda länderna att börja prata med varandra.

Men vägen framåt är att hitta praktiskt samarbete i konkreta frågor – och låta den stora frågan om Somalilands ställning ligga där och skvalpa ett tag.

Somalia kommer inte, under överskådlig tid, att acceptera att Somaliland erkänns som en självständig stat. Somaliland kommer inte, under överskådlig tid, att acceptera att inordna sig under Somalia. Båda parter måste inse detta. De kan gärna behålla och till och med driva sina principiella ståndpunkter offentligt. Men vägen framåt är att hitta praktiskt samarbete i konkreta frågor – och låta den stora frågan om Somalilands ställning ligga där och skvalpa ett tag.

Det råder inte någon beröringsskräck för till exempel utländska ambassadörer att möta företrädare för Somaliland.

Somaliland har ändå flyttat fram sina positioner. Vid en internationell konferens i Bryssel i somras, så erkändes Somaliland som en part att samarbeta med. Och även om Somaliland inte erkänns internationellt så har landet rätt gott om kontakter med omvärlden. Det råder inte någon beröringsskräck för till exempel utländska ambassadörer att möta företrädare för Somaliland. I början av februari besökte till exempel Finlands ambassadör i Kenya, Eric Lundberg, Somaliland och träffade presidenten. Sverige har ganska nyligen bidragit med patrullbåtar till kustbevakningen i Somaliland.

Så en tweet av president Farmajo kan ses som ett framsteg. Fast den somaliske presidents vänliga ord om Somalilands president måste så småningom föras över till en praktisk politik som märks på marken.

Somalisk gerilla i Etiopien avslutar väpnad kamp

Den nyligen utsedde vice presidenten för den Ogaden-regionen i Etiopien, Mustafa Mohammed Omar, tillkännagav på söndagen att Ogadens Nationella Befrielsefront, ONLF, lägger ner den väpnade kampen och i stället inriktar sig på dialog med den etiopiska regeringen.

Nyheten är väntad. Processen för dialog mellan ONLF och den etiopiska regeringen har pågått en tid. Och de demokratiska reformer som Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed genmfört har resulterat att exempelvis tv-stationer som verkat i exil kunnat återvända till Etiopien.

Men det är ändå en milstolpe i både Etiopiens och Somalias historia.

ONLF-gerillan är en efterföljare till Västra Somalias befrielsefront, som verkade under 70-talet. Och det var konflikten mellan den västsomaliska gerillan och regimen i Addis Abeba som i sin tur ledde till en förödande krig mellan Etiopien och Somalia 1977-1978.

Kriget i sig var kostsamt för både Etiopien och Somalia. Och Somalia tog efter kriget emot någonstans mellan en halv och en miljon flyktingar från Etiopien. Dels etniska somalier, men också många som hörde till oromofolket, som är den största folkgruppen i Etiopien.

Somalias president Siad Barre började känna marken darra under fötterna, inte minst efter ett kuppförsök 1978, och började mer och mer samla makten kring sin egen klan, Marehan. Följden av det blev en serie konflikter mellan olika somaliska klaner och ett inbördeskrig som ledde till att Siad Barre jagades bort från Mogadishu 1991. Och efter det följde den somaliska anarkin, där krigsherrar och klanledare stred mot varandra.

Så det är ingen liten sak att den somaliska gerillan i Etiopien nu tagit steget att ge upp den väpnade kampen.

Och det är en händelse som ser ut som en tanke att Volkswagen för några dagar sedan skrev på en avsiktsförklaring om att etablera en sammansättningsfabrik för fordon i Etiopien. Och inte bara det. Företaget lovar att verkar för teknologiöverföring till Etiopien och ska dessutom medverka till att skapa förutsättningar för tjänster för bilpooler.

Etiopien har under årtionden varit en källa till oro på Afrikas horn. Landet har spridit förtryck och oro till sina grannländer. Att Etiopien nu ser ut att vara på väg att bli ett demokratiskt land med hög ekonomisk tillväxt är goda nyheter för befolkningen i grannländerna.

 

Ny president i Puntland – ”en pragmatiker”

Landskapsbild från Puntland, en delstat i nordvästra Somalia. (AP Photo/Ben Curtis)

Said Abdullahi Deni valdes för några dagar sedan till ny president i den somaliska delrepubliken Puntland. Han beskrivs av en bedömare som en pragmatiker som kan det politiska systemet. Han är ursprungligen från Mogadishu och har tidigare ingått i den federala regeringen.

Strax efter årsskiftet blev det en strid om delstatsvalet i en av delstaterna i södra Somalia, som urartade så till den milda grad att den federala regeringen förklarade den nye FN-chefen i Somalia, Nicholas Haysom, för icke önskvärd. FN-chefen hade haft en och annan synpunkt på att en av kandidaterna inte fick ställa upp och på de somaliska säkerhetsstyrkornas roll i oroligheter som ledde till ett 15-tal döda.

Men i Puntland är stämningsläget ett annat. Said Abdullahi Deni valdes i den tredje röstomgången i det regionala parlamentet. Han stöd av 35 av de 66 ledamöterna i det regionala parlamentet.

Den avgående presidenten Abdiwali Mohamed Ali  – som förlorade redan i den första valomgången – sade efter valet att befolkningen i Puntland är mogna nog att demokratiskt välja sina ledare. Det här är en god utgångspunkt för en valprocess – att den som förlorat valet ändå erkänner resultatet.

Puntland har en rad frågor att ta itu med. Den nye presidenten Said Abdullahi Deni säger att han vill förbättra levnadsförhållandena och bekämpa korruptionen. Men det finns flera frågor han har att ta itu med: En av dem är de minst sagt ansträngda relationerna mellan den federala regeringen i Mogadishu och delstaterna. En annan är gränskonflikten mellan Somaliland och Puntland som tidvis har lett till öppna strider.

Jag har skrivit tidigare och jag skriver det igen: Att låta en konflikt urarta på det sättet är något av det mest ansvarslösa ledarna i regionen kan göra!

Komplicerad relation mellan FN och Somalia – FN-sändebud åker ut

Nicholas Haysom blev utsparkad ur Somalia efter bara några månader. (AP Photo/Massoud Hossaini, File)

FN-sändebudet till Somalia, Nicholas Haysom, anlände till Somalia den tredje oktober. Men nu åker han ut. Han förklarades icke önskvärd av den federala regeringen i Somalia. Han anklagas för att ha agerat som Somalias härskare. Men i bakgrunden skymtar också en komplicerad maktkamp inne i Somalia.

Och det som har utlöst den senaste krisen är att Nicholas Haysom hade synpunkter på oroligheter i samband med valprocessen i en av Somalias delstater.

Så sent som på torsdagen höll Nicholas Haysom ett längre tal i FN där han sammanfattade läget i Somalia. Talet går väl i linje med det förra FN-sändebudet Michael Keating har sagt i tal och intervjuer. Det vill säga i korthet: Det finns områden där det skett imponerande framsteg i Somalia, men det finns också enorma problem att ta itu med. Och det som har utlöst den senaste krisen är att Nicholas Haysom hade synpunkter på oroligheter i samband med valprocessen i en av Somalias delstater.

Muhktar Robow Abu Mansur var tidigare en av de ledande personerna i terroriströrelsen Al Shabaab. Sedan hoppade han av och ville ställa upp i ett av delstatsvalen, men stoppades för att han inte ansågs ha tagit avstånd från Al Shabaab tillräckligt helhjärtat. Det utlöstes också oroligheter i den berörda delstaten där somaliska säkerhetsstyrkor dödade ett 15-tal personer.

Nicholas Haysom ifrågasatte den juridiska grunden för att hindra Muhktar Robow Abu Mansur från att ställa upp. Och det fick den somaliska regeringen att ilskna till.

Det pågår till exempel en strid mellan delstaterna och den federala regeringen i Mogadishu.

Men är svårt att bortse från att det komplicerade maktpolitiska spelet också har påverkat den somaliska regeringens agerande. Det pågår till exempel en strid mellan delstaterna och den federala regeringen i Mogadishu. Och lägg därtill att det nu görs försök att medla mellan delstaten Puntland och Republiken Somaliland.

Somaliland gjorde ett smart diplomatiskt drag när landet fördömde Somalias utvisning av Nicholas Haysom.

Numera finansieras mer hälften av budgeten av medel som Somalia själv drar in.

En detalj i sammanhanget är att den federala regeringen i Somalia nu har ökat sina egna skatteintäkter. Numera finansieras mer hälften av budgeten av medel som Somalia själv drar in. Så räkna med att den somaliska regeringen kommer att ta varje chans att markera sin självständighet gentemot FN-systemet. Och den tendensen kommer att stärkas för varje dollar som Somalia drar in i egna skatteintäkter.

FN verkar nu ha bestämt sig för att backa för Somalias krav och kommer att utse ett nytt sändebud. Det är en av världens svåraste diplomatiska uppgifter. Dels måste detta sändebud kunna ge en realistisk bild av framsteg och problem i Somalia i sina offentliga redogörelser. Dels ska sändebudet ha goda relationer med regeringen i Somalia och de stora givarländerna (inte minst Sverige).

Nicholas Haysoms tal i FN på torsdagen finns här som text. Och här finns en länk där du kan se och höra talet.

 

 

 

 

 

 

 

Ljuspunkter och orosmoln för Somalia inför 2019

En somalisk fiskare kastar ut sitt nät i en by i Puntland. Hur kommer han att påverkas av fiskeavtalet mellan Somalia och Kina? (AP Photo/Ben Curtis)

Till att börja med fastnade jag för en intervju med FN:s förra sändebud i Somalia, Michael Keating, gjord av den tyska Public service-kanalen Deutsche Welle.

Jag tycker att intervjun sammanfattar rätt väl hur läget är för Somalia.

Du ser att det händer saker. Det drivs företag på ett annat sätt än tidigare. Folklivet har kommit igång.

På plussidan nämner Michael Keating följande:

Världsbanken har börjat engagera sig mer aktivt i Somalia. Investeringar har börjat komma igång. Michael Keating nämner att du ser en skillnad på gatorna, jämfört med för tio år sedan. Du ser att det händer saker. Det drivs företag på ett annat sätt än tidigare. Folklivet har kommit igång. Michael Keating nämner också att det finns en stark drivkraft för företagande bland många somalier.

En grej som inte nämns i intervjun, men som också är ett tecken på att bra saker händer är att det numera är tre etablerade internationella flygbolag som driver reguljärtrafik till Mogadishu – Kenya Airways, Ethiopian airlines och Turkish Airlines. De två sistnämnda är med i samma allians som skandinaviska SAS.

Reportern frågar om Michael Keating kan föreställa sig att Somalia blir ett fredligt och enat land inom kort. Michael Keating svarar: Ja, det är möjligt, men det innebär inte att det kommer att inträffa.

Och då kommer vill till minusposterna:

Den som investerar i Somalia eller vill starta ett biståndsprojekt måste räkna med att en stor del av kostnaden måste läggas på säkerhet.

Den politiska processen är fortfarande bristfällig. Viljan att kompromissa för att nå framsteg för hela landet är inte den bästa, säger Michael Keating. Exempel på det (som inte heller nämns i intervjun) är dragkampen mellan delstaterna och centralregeringen i Mogadishu. Ett annat exempel är gränskonflikten mellan Somaliland (som utropat sin självständighet) och Puntland.

Säkerhetsläget är naturligtvis också helt avgörande. Den som investerar i Somalia eller vill starta ett biståndsprojekt måste räkna med att en stor del av kostnaden måste läggas på säkerhet.

Michael Keating pekar också på att den bristande säkerheten får konsekvenser för rättsstaten. Michael Keating säger att den som utsätts för ett övertramp vill ha någonstans att vända sig.

Somalia har naturligtvis rätt sluta avtal med Kina eller andra länder. Å andra sidan: Kina är en av de mest hänsynslösa stormakterna just nu.

Jag vill avsluta denna blogg med en reflektion om Somalias fiskeavtal med Kina. Fiskefartyg från Kina får rätt att fiska utmed den somaliska kusten. Å ena sidan: Somalia har naturligtvis rätt sluta avtal med Kina eller andra länder. Å andra sidan: Kina är en av de mest hänsynslösa stormakterna just nu. En sak är säker: Det är inte Somalias säkerhet eller somaliernas välstånd som får Kina att sluta detta avtal.

Enligt avtalet ska de kinesiska fartygen inte ge sig in i fiskevattnen allra närmast den somaliska kusten. Men vad har Somalia att sätta emot om Kina skulle bryta mot det? Jag gillar inte det jag ser. Hade ett motsvarande avtal slutits med EU eller med något EU-land så kan vi vara säkra på att både avtalets innehåll och dess tillämpning hade utsatts för en betydligt mer öppen granskning.

 

 

 

 

Bättre tillväxt i Somalia – men inte tillräckligt bra

På bilden: en matmarknad i Somalias huvudstad Mogadishu. Den somaliska ekonomin är på väg att återhämta sig, men tillväxten är på tok för låg för att minska fattigdomen. (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Somalias ekonomi är på väg att återhämta sig efter de senaste årens torka, enligt Internationella Valutafonden. När året nu närmar sig sitt slut beräknas den ekonomiska tillväxten under 2018 hamna på 3,1 procent. En klar förbättring jämfört med 2017 då den låg på 2,3 procent.

En gynnsam regnsäsong har varit till fördel för boskapsmarknaden. Landet exporterar även exempelvis bananer.

Okej, det här låter ju bra. Men så bra är det inte. Visserligen har utvecklingen varit klart bättre i år än förra året. Men tittar vi på befolkningsökningen så ligger den strax under tre procent per år.

Somalia behöver mer optimism – och en bred minskning av fattigdomen. För det krävs tillväxtsiffror som ligger betydligt högre. Det är ett antal trösklar som Somalia måste komma över för att åstadkomma det, framför allt en minskad korruption och ett ökat förtroende för landets institutioner.

Men om vi tittar på levnadsförhållanden så finns det ändå en del att glädjas över. Om vi till exempel tittar på Världsbankens siffror för befolkningsutveckling, så ser vi att medellivslängden ganska stadigt har stigit. 1960 var den förväntade medellivslängden knappt 37 år. Nu är den uppe i drygt 56 år. Det har faktiskt varit en stadig utveckling uppåt ända sedan 1960 – med ett hack kring åren för inbördeskriget och den stora svälten i början av 90-talet.

Men ändå: Somalia skulle behöva en bättre ekonomisk tillväxt!

Arabiska diktatorer tar strid mot somalisk lagstiftare

Ilhan Omar blev USA:s första somaliska lagstiftare när hon valdes in i delstatsparlamentet i Minnesota. Och vid mellanårsvalet valdes hon in i Kongressen i Washington. (AP Photo/Jeff Baenen, File)

I en intressant artikel i Foreign Policy skriver journalisten Ola Salem om det propagandakrig som pågår mot bland annat Ilhan Omar, USA:s första somaliska lagstiftare. Det finns konservativa kommentarorer som påstår att USA nu är på väg att omvandlas till en ”islamisk republik”.

Men propagandakriget mot Ilhan Omar kommer också från annat håll, från till exempel Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Egypten.

Det blir lite bisarrt när tidningen Al Arabiya, som ägs av saudiska intressen, anklagar bland annat Ilhan Omar för att vara en del av en konspiration mellan det Demokratiska partiet och islamistiska grupper. För är det något land i världen som skulle kunna beskrivas som ”islamistiskt” i dess allra sämsta mening så är det Saudiarabien.

En återkommande anklagelse är också att Ilhan Omar i hemlighet skulle vara medlem i det Muslimska brödraskapet, en rörelse som startades i Egypten år 1928.

Artikelförfattaren Ola Salem skriver att folkvalda muslimska politiker i andra länder utgör ett hot mot diktaturer i Mellanöstern som hävdar att deras respektive folk inte är mogna för demokrati.

Det förtjänar också att påpekas att en av de profilfrågor som Ilhan Omar har haft, både inför delstatsvalet i Minnesota och inför årets kongressval har varit att kämpa för HBTQ-personers rättigheter. Det är inte direkt en ståndpunkt som brukar förknippas med Muslimska Brödraskapet.

 

VM i boxning för tjejer – Somalia deltar för första gången!

Hon har vunnit alla titlar som går att vinna för Storbritannien. Och just i dessa dagar tävlar Ramla i världsmästerskapen för kvinnliga boxare – för Somalia.

Jag har tidigare nämnt henne här på bloggen. Och nu finns det anledning att göra det igen.

Ramla Alis familj flydde från Somalia, sedan hennas tolvårige bror dödats av en granat medan han lekte. Hon blev mobbad i skolan för att hon var överviktig och började träna. Då fick hon upp ögonen för boxning. Hon började träna i hemlighet, för hon visste att hennes familj inte skulle gilla det hon gjorde. Hon hade mörka solglasögon på sig. När familjen frågade vad som hade hänt när hon fått ett blått öga, svarade hon: ”Ingenting”.

Hon är gift med boxningscoachen Richard Moore. Och familjen är numera stolt över sin dotters framgångar.

Hon blev med tiden en skicklig boxare och började tävla. Hon har nu vunnit alla brittiska titlar som går att vinna. Hon är gift med boxningscoachen Richard Moore. Och familjen är numera stolt över sin dotters framgångar.

Hon bestämde sig för ett par år sedan att börja tävla för Somalia i stället för Storbritannien. Så nu har Somalia fått sin första kvinnliga boxare, som siktar på olympiaden 2020.

På ett sätt skulle man kunna dra paralleller mellan Ramla Ali och det somaliska bandylaget i Borlänge.

Här är en intervju med Ramla Ali som gjordes nyligen:

Och du kan läsa mer om henne här och här.