Somalia – den extrema marknadsliberalens våta dröm

En somalisk fiskare kastar ut sina nät. (AP Photo/Ben Curtis)

Åter igen hamnar jag i bildproblem. Jag ska skriva en snutt om Somalias ekonomi. Vad hittar jag? Jo, massor av bilder på bombdådet som inträffade för en tid sedan. Och fler bilder på andra bombdåd. Jag hittar också en och annan bild på officiella besök i Somalia. Men inget om landets stora telekommunikationssektor. Inget för att illustrera de många småföretag som verkar i landet. Det speglar givetvis den förvridna bild som medier sprider om Somalia. Landet liksom blinkar till på mediekartan när det blir våldsamt. Okej en bild på en fiskare i den självstyrande delen Puntland får duga, även om han knappast är representativ.

Nåja, jag har nu tittat på hur Världsbanken beskriver det ekonomiska läget för Somalia. Landet hör till de allra fattigaste. 51 procent lever på mindre än 1,9 dollar per dag. Men det innebär också att 49 procent av befolkningen har mer än så. Medellivslängden är låg. Men den har stigit från ungefär 50 år 1999 till 56 år 2015. Inbördeskriget i slutet av 80- och början av 90-talet syns som ett brott i en kurva kurva som annars stiger rätt stadigt från landets självständighet 1960 och framåt.

Den nominella ekonomiska tillväxten beräknas till fem procent per år. Men vi ska också komma ihåg att det krävs rätt höga siffror för att de ska slå igenom i minskning av fattigdomen.

En stor del av ekonomin bygger på boskapsskötsel och export av boskap. Men telekommunikationer står också för en väsentlig del av ekonomin. Få somalier har tillgång till internet. Men många har en mobil, med vars hjälp de kan göra betalningar och ta emot betalningar från släktingar i till exempel Europa och Nordamerika. Dessa remitteringar beräknas till sammanlagt 10 miljarder kronor och utgör alltså en betydande del av ekonomin. Av dem som får remitteringar lever en av tre under fattigdomsgränsen. Det ska då jämföras med 51 procent för hela landet.

Ungefär en tredjedel av statens budget finansieras av utländska biståndsgivare. Då ska vi ha klart för oss att Somalia är något av ett skatteparadis. Skatteintäkterna motsvarar mindre än tre procent av landets BNP. Och 90 procent av de offentliga utgifterna går till säkerhet (polis och militär) medan service till de egna medborgarna står 9 procent av de offentliga utgifterna. Försök att beskatta exempelvis restauranger och hotell har inte slagit så väl.

Den som är satiriskt lagd skulle alltså kunna beskriva Somalia som extrema marknadsliberalers våta dröm. Här kan vi verkligen tala om staten som prioriterar kärnuppgifterna, det vill säga ”våldsmonopolet”. En mer realistiskt beskrivning är att det sköra säkerhetsläget tvingar fram sådana prioriteringar. Bombdådet som dödade över 300 personer i Mogadishu är en påminnelse om det.

Men se det från den ljusa sidan. Världsbanken kan nu göra ekonomisk statistik från Somalia. Även svenska SCB verkar numera i landet. Å ena sidan: en ofattbar fattigdom. Å andra sidan: Det finns trots allt kurvor som pekar åt rätt håll. Det finns nyanser även i Somalia.

Kan ett förödande terrordåd innebära en ny chans för Somalia?

Tusentals somalier demonstrerade mot Al Shabaab några dagar efter terrordådet. På den vänster skylten står det ”ut med Al Shabaab”, på den högre: ”Må Gud visa nåd för de dödade”.(AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Strax efter terrordådet den 14 oktober blev det spontana demonstrationer mot terrorn i Mogadishu. Några dagar senare blev det ytterligare manifestationer. Och vreden riktas mot den Al-Qaeda-inspirerade organisationen Al-Shabaab. Alla utgår från att det var Al Shabaab som låg bakom dådet, även om organisationen inte har tagit på sig ansvaret.

En förklaring till Al Shabaabs tystnad skulle kunna vara att dådet utfördes av personer som sympatiserar med, men inte har några direkta kopplingar till Al Shabaab. En annan förklaring till Al Shabaabs tystnad skulle kunna vara att dådet blev ett misslyckande, att målet i själva verket var den turkiska militärbas som invigdes för en tid sedan eller de militära installationer som finns vid flygplatsen i Mogadishu. I stället blev det över 300 civila som mördades.

Al Shabaab mördar oskyldiga människor. Rörelsen står för en tolkning av Islam som är främmande för de allra flesta somalier. Men terroriströrelser behöver inte ha stöd av särskilt många för att kunna verka. Det räcker med ett ganska begränsat folkligt stöd. Och Al Shabaab kan hämta näring från till exempel missnöje med korruption och dåligt fungerande myndigheter. Al Shabaab kan finansiera sin verksamhet genom skatteindrivning i de områden som som organisationen kontrollerar.

Dådet i Mogadishu kan bli en faktor som mobiliserar somalierna mot Al Shabaab. Inne i Somalia märks människors vrede mot terrorn. Och i den somaliska diasporan samlar man in pengar för att hjälpa dådets offer.

Men international Crisis group pekar på att det också krävs en rad inrikespolitiska åtgärder för att stärka den trenden. Framför allt att bekämpa den utbredda korruptionen. En person som inte får sitt ärende uträttat med mindre av att tjänstemannen kräver en extra ”provision” kan lätt bli anhängare till en extremistisk rörelse som säger sig stå får en ”ren” tolkning av islam. Korruptionen utgör dessutom ett direkt operativt problem. Om den som vaktar vägspärren är öppen för att ta emot mutor, så är det lättare för terroristen att passera med en bil fullastad med sprängämnen. Få saker är så farliga som en tjänsteman eller en regeringssoldat som får en alltför liten eller ingen lön.

International Crisis Group pekar också på spänningarna inom mellan olika delar av landet och mellan olika klaner. Dessa spänningar underblåses av den konflikt som pågår mellan å ena sidan Saudiarabien och Förenade Arabemiraten och å andra sidan Qatar. Både Saudiarabien och Förenade Arabemiraten försöker få regionala myndigheter i Somalia att välja sida.

Somalias president Mohamed Abdullahi Farmajo har agerat föredömligt genom att inte ta ställning i konflikt som uppstått mellan Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar. En annan av Somalias stora biståndsgivare är Turkiet, som snarare lutar åt att stödja Qatar.

Så i korthet: Läget är komplicerat. Och kampen mot terrorism kräver både att Al Shabaab bekämpas med hårda medel och att den vanlige somaliern märker att myndigheter hjälper till, utan att kräva några ”gentjänster” i form av pengar under bordet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Maryan var på väg att ta examen när hon mördades

I dagens NA har jag skrivit om bombdådet i Mogadishu. Ett par citat ur inlägget:

”Maryan Abdullahi var 21 år gammal och pluggade medicin vid ett av universiteten i Somalias huvudstad Mogadishu. Dessutom arbetade hon som volontär vid ett av sjukhusen i stan. Det var för övrigt dags för examen snart. Maryans pappa hade rest till Mogadishu från London för att vara med när detta firades.

I lördags var hon på väg hem efter att ha gjort sin volontärinsats på sjukhuset. Hon satt och väntade på en buss. Just då exploderade en lastbil fullastad med sprängämnen.”

”Al Shabaab vill för allt i världen inte att vi ska berätta om en 21-årig kvinna som pluggade medicin på universitetet och som arbetade som volontär på ett av sjukhusen tills hon mördades. Eller att vi ska berätta om Västeråstjejen som efter utbildning på Gotland åkte till Somalia och startade landets första osttillverkning.”

Hela artikeln kan du läsa här. 

Ny mekanism för konfliktlösning i Somalia

En ny säkerhetsmekanism ska förebygga framtida konflikter i Somalia. Den lanserades bland annat med hjälp av den svenske ambassadören till Somalia. (AP Photo/Guy Calaf/Pool)

Söndagen den 8 oktober lanserades en ny mekanism för ett bekämpa konflikter och extremism i Somalia. Det skedde vid en ceremoni som leddes gemensamt av vice premiärminister Mahdi Mohamed Guled och Sveriges nye ambassadör i Somalia, Andreas von Uexküll.

I korthet: I Somalia har stor tyngdpunkt lagts på militära lösningar. Och så har det varit under årtionden. USA ingrep 1992 för att skydda hjälpinsatserna under den akuta svältkatastrofen. USA-styrkorna ersattes så småningom av en FN-styrka. I dag är det styrkor från Afrikanska unionen som upprätthåller ordningen. Det finns också flera utländska militärbaser i Somalia. Senast har Turkiet öppnat en militärbas för att utbilda somaliska soldater. Som jag påpekade i den förra bloggen börjar det bli lite väl tätt med militärbaserna i Somalia

Syftet med den mekanism som nu har lanserats är att söka politiska lösningar i situationer som i värsta fall skulle kunna sluta med en väpnad konflikt.

Andreas von Uexküll sade bland annat att processen måste kopplas till mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och rättvisa.

Okej, då har jag noterat detta. Sedan måste jag skriva något helt annat. Jag började nämligen söka på ”Somalia”, för att hitta någon form av vardagsbild som skulle kunna passa till denna text. Det var inte lätt! De bilder som kablas ut från Somalia handlar uppenbarligen om bombattentat och terror. Och ja, det är onekligen en bild av Somalia. Men samtidigt pågår så mycket i Somalia som inte har med kriget eller terrorn att göra: Nya företag, utbyggnad av telekommunikationer, mobila betalningar med mera. Tråkigt att det är så svårt att hitta bilder på sådant.

Det blev till slut en bild på en somalisk soldat i södra Somalia – som dessutom är rätt gammal.

 

 

Det börjar bli tätt med utländska militärbaser i Somalia

Turkiets generalstabschef Hulusi Akar (mitten) och Somalias premiärminister Hassan Ali Khayre, under helgens invigning av en turkisk militärbas – eller snarare en militär utbildningsanläggning (AP Photo/Farah Abdi Warsame)

USA har ett par stycken.

Förenade Arabemiraten har en.

Och nu har också Turkiet en.

Alltså militärbaser i Somalia. Den turkiska militärbasen invigdes i helgen. Egentligen är det utbildningsanläggning. Turkiska officerare ska utbilda somaliska soldater. Turkiet har en stark krigsmakt som dessutom har stridserfarenhet. Men hur ser utbildningen ut när det gäller sådant som krigets lagar och mänskliga rättigheter? Där ligger Turkiet inte direkt i framkant.

Det finns historiska band mellan Turkiet och Somalia. Bara för att nämna ett exempel: När den muslimske fältherren Ahmed Gurey, ”Ahmed den vänsterhänte”, stred mot det kristna Abessinien på 1500-talet fick han bland annat stöd av det Osmanska imperiet. Ett resultat av striderna var bland annat att Christoffer Da Gama (son till Vasco Da Gama) dödades.

Historiska paralleller är alltid vanskliga. Men om jag skulle utnämna någon till Somalias ”Gustav Vasa” så blir det Ahmed Gurey, låt vara att historiker strider om hans nationalitet.

Och Turkiet framhåller naturligtvis de historiska banden och att landet vill se till att den somaliska armén är rustad att bekämpa terrororganisationen Al Shabaab.

Men militärbaser kan lätt också bli en del av en större dragkamp. Somalia ligger strategiskt. Och om vi gör ett svep runt Afrikas horn så finner vi att Förenade Arabemiraten också är på väg att upprätta en bas i Somaliland i nordväst. Förenade arabemiratens bas i Somaliland är en omstridd fråga. Och basen upprättas i staden Berbera där Sovjetunionen en gång hade en militärbas. I grannlandet Djibouti finns militärer från länder som Kina, Japan och Frankrike.

Somalia befinner sig i ett övergångsskede från att vara en icke stat, till att bli en något så när fungerande stat. När utländska makter nästan står i kö för att placera militärer i landet – det må vara i utbildningssyfte eller för att slå ner terroristgrupper – så blir det ändå en svår balansgång för regeringen i Mogadishu.

 

 

 

Khat – en drog som sabbar både landets ekonomi och familjers försörjning

Khatförsäljning i Mogadishu. Drogen Khat förekommer även i Sverige. Men den skrymmande och svår att smuggla. (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Khat är en växt som har en effekt som liknar amfetaminets. Det är ett ”uppåttjack”. Du ser de khat-tuggande männen på att de utåtstående kinderna, när de tuggar växten. Det är ofta män som göra det.

I flera länder kring Afrikas horn är drogen laglig. Det gäller till exempel Kenya, Djibouti, Somalia och Somaliland. Både Storbritannien och Nederländerna förbjöd khat för några år sedan, vilket innebar att khat-smugglingen till Sverige fick sig en knäck.

Khat är väldigt skrymmande. Och det är höga krav på att växten ska levereras till köparen snabbt efter det att den har skördats. Så det är svårt att organisera smuggling till ett land som Sverige, speciellt om det inte finns något transitland där drogen kan hanteras lagligt. Men periodvis har khattuggandet varit ett bekymmer även i Sverige.

Jag har inte sett några studier på khat-konsumtion i Sverige. Men det finns några utländska studier. Till exempel bestämde sig den ensamstående mamman Rahma Saed Hirsi för att göra en studie om khat-konsumtion i Somalilands huvudstad Hargeisa. Hon intervjuade ett antal personer. Hon läste in sig på den litteratur som finns på drogen.

När du börjar tugga khat blir du piggare, mår bättre och det förekommer att den används som ”sexdrog”. Men sedan blir missbrukaren bakfull, trött och irriterad.

En kvinnlig deltagare i studien säger att ”sedan vårt äktenskap har vi varit som hund och katt.” Hon beskriver hur maken tar hela familjeinkomsten till khat, även om det leder till att barnen inte får någon mat. Det här är ett typiskt missbrukarbetéende. Drogen kommer före allt annat.

Men även om khat kan användas som ”sexdrog” så avtar den sexuella lusten efter en tids bruk av drogen. En av kvinnorna i studien säger att ”jag är varken gift eller ensamstående eftersom jag känner att jag inte har någon make”. Hon tillägger att enda orsaken till att hon stannar kvar i förhållandet är för barnens skull.

Och självklart påverkar detta även barnen. En pappa som tuggar khat konstaterar i studien att han brukar komma hem sent, att han sover när barnen går till skolan och att mammorna får uppfostra barnen själva.

Khatmissbruk är också en vanlig orsak till att män slår sina hustrur. Dels på grund av berusningen. Dels på grund av de konflikter det leder till när kvinnorna kräver att familjens pengar ska gå till barnen, snarare än droger.

Khat är alltså en orsak till att familjers ekonomi föröds. Men det påverkar också ett helt lands ekonomi. Både Somalia och Somaliland importerar khat. Pengar flödar alltså ut från landet. Staten i Somaliland drar in skatter på Khat-försäljningen. Men nettot kan ändå knappast bli något annat än negativt. Vissa beräkningar säger att upp till en tredjedel av Somalilands BNP kan gå åt till khat.

Khat påverkar också ekonomin på ett annat sätt. En bakfull khat-tuggare utgör knappast effektiv arbetskraft.

 

 

Inför valet i Somaliland i november: Gemensamma förhållningsregler för pressen

Somaliska kvinnor står i kö för att rösta vid presidentvalet 2010. Inför valet senare höst har en kommitté utformat ett slags regelverk för hur medierna ska agera. (AP Photo/Barkhad Kaariye)

Den 13 november går Somaliland till val. Nu har en kommitte lagt fram en rad förhållningsregler för pressen.

När det gäller pressfrihet så är situationen i Somaliland kluven. Det finns en kritiskt granskande press. Men journalister kan åka in i finkan för det de rapporterar. I allmänhet släpps de efter ett par dagar.

Organisationen Reportrar utan gränser gör tyvärr inte någon särrapportering om Somaliland – utan landet bakas ihop med Somalia, alltså den del av landet som styrs från Mogadishu. Och där kläms pressen mellan en regering som långt ifrån alltid respekterar pressfriheten och terroriströrelsen Al-Shabaab. Så Reportrar Utan Gränser borde verkligen granska Somaliland separat, alldeles oavsett vad vi kan ha för uppfattning om landets självständighetsförklaring för 26 år sedan. Organisationen Freedom house betecknar Somaliland som ”delvis fritt”.

I Sverige har vi pressens opinionsnämd och etiska regler för journalister. I Somaliland har nu en kommitté lagt fram en uppförandekod för journalister inför det kommande presidentvalet. Här är några punkter:

Medierna lovar att bevaka valkampanjen på ett ”balanserat” och ”opartiskt” sätt.

De ska undvika att rapportera om den ena eller den andra kandidaten på ett ”överdrivet” sätt.

De lovar att inte publicera valpropagande dagen närmast före valet, för att väljarna i lugn och ro ska kunna bestämma sig, utan att påverkas av medierna just denna dag.

De ska så långt som möjligt skildra partierna och kandidaterna med ”deras egna ord”.

De ska respektera rätten för kandidaterna att få repliker publicerade.

De ska vara noggranna med att förlägga åsiktsmaterial till ledar- och opinionsplats.

De ska respektera källors anonymitet.

De ska inte förändra bilder eller grafik på ett sådant sätt att läsarna kan vilseledas.

Det ska bildas en mediakommitté. Det är vad jag kan se lite oklart vilka befogenheter den får. Men den ska bestå av två representanter för Somalilands journalistförbund, två företrädare från informationsministeriet, en person från Somalilands kvinnliga journalistförbund och två personer ska utses av landets nationella valkommission.

En del av reglerna känner vi igen från Spelregler för press, radio och tv i Sverige. Andra skulle vi ha svårt att svälja i Sverige, till exempel den om att politikern ska få berätta om sin politik med sina egna ord. Men går vi tillbaka till svenskt 50-tal så var mediabevakningen av makthavare även i Sverige ganska hovsam och försiktig.

Jag hoppas att det blir en bra valprocess – och att valet blir ett steg mot att Somaliland tar ytterligare några steg i demokratisk riktning. Tänk Somaliland skulle bli det första landet på Afrikas horn att få beteckningen ”Fritt land” av Freedom House. Det skulle vara ett starkt argument för till exempel ökad svensk diplomatisk närvaro i landet.

 

 

 

Nu kan våldtäktsmäns DNA spåras i Somalia – med svensk hjälp

Somalias första forensiska laboratorium har invigts i Puntland, en självstyrande region i nordväst. Syftet är att kunna göra DNA-tester för att sätta fast våldtäktsmän. Utrustningen kommer från Sverige. Tv-inslaget ovan är från Voice of America. DNA-tester har använts även tidigare under kriminaltekniska undersökningar i Somalia. Men proven har då skickats till Sydafrika.

En tändande gnista för en omfattande debatt om våldtäkter var när en 16-årig flicka utsattes för en våldtäkt i Galdogob, nära den etiopiska gränsen, i december förra året. Ytterligare en kvinna var också med. De båda ska ha tvingats in i en bil. Kvinnogrupper i Somalia krävde att förövarna skulle ställas inför domstol. Och det väcktes dessutom en opinion i den somaliska diasporan runt om i världen. Bland annat samlades pengar in till 16-åringen. Hon blev knivhuggen och hamnade på sjukhus efter händelsen.

Här blir det också en krock mellan det traditionella systemet att skipa rättvisa och en modern rättsstat. I klansystemet finns en tradition att överhuvudena för respektive släkt försöker komma överens. Det brukar sluta med att klanen som förövaren tillhör får ”böta” i form av exempelvis ett visst antal kameler. Detta blir en form av kollektivistisk rättvisa som inte går att förena med en modern rättsstat, där individen ska ställas till svars för sina handlingar.

Laboratioriet i Puntland är ett viktigt steg mot en modernare rättsstat. Den som begår en våldtäkt kan dömas till 30 års fängelse.

 

Fri rörlighet i Östafrika med EU som förebild?

I dag avslutas ett möte med länderna i organisationen Igad. Det är ett regionalt samarbete mellan Etiopien, Djibouti, Kenya, Sudan, Uganda, Sydsudan, Eritrea och Somalia. Låt vara att Eritrea för närvarande inte deltar.

En av de frågor som diskuterades var möjligheten att tillämpa fri rörlighet för personer inom Igad, med EU:s fria rörlighet som förebild.

Jag tycker det är intressant att EU:s fria rörlighet är så attraktiv att länderna i Östafrika funderar på att införa samma sak. Men hur genomföra fri rörlighet i ett område där det är mer regel än undantag att mänskliga rättigheter kränks? Av medlemsländerna i Igad betecknas Kenya som ”delvis fritt” av Freedom house. De andra betecknas som icke fria. Det finns ett land till i området som betecknas som ”delvis fritt” av Freedom house – och det är Somaliland. Men Somaliland erkänns inte av något annat land, även om exempelvis Etiopien har en hel del samarbete med Somaliland.

Den fria rörligheten i EU förutsätter att länderna har ett förtroende för varandras rättsväsende. Och jag har svårt att se att det kan fungera mellan länder som inte är demokratiska. Igad-länderna frestas av de ekonomiska fördelar som den fria rörligheten för med sig. Ja, då borde nästa steg bli politiska reformer i riktning mot demokrati, pressfrihet och yttrandefrihet.

Två bilder av Somalia – nattfotboll och en ny attack av Al-Shabaab.

Låt mig ge två diametralt motsatta bilder av Somalia.

På fredagen i förra veckan togs ett viktigt symboliskt steg mot normalisering i Somalias huvudstad Mogadishu. För första gången sedan 1988 arrangerades nattfotboll på den stora idrottsarenan i Mogadishu. Arenan har renoverats med hjälp av det internationella fotbollsförbundet Fifa.

Nattfotbollen i fredags var en finalmatch efter en turnering  för ungdomar i åldrarna 16 till 18 år. 15 000 personer kom för att se matchen som dessutom sändes i flera tv-kanaler.

Säkerhetsarrangemangen var omfattande på grund av hotet från terroriströrelsen Al-Shabaab. Men matchen kunde genomföras.

Resultat: Waberi slog motståndarlaget Hodon med 3-0.

Fotbollsmatchen är en mätare på läget i Somalia. Säkerheten har blivit bättre. Att det kan ordnas nattfotboll är en viktig symbol både för de 15000 som satt i publiken och för dem som tittade på matchen på tv.

Men samtidigt. På måndagen kom nyheten om att Al-Shabaab attackerat en somalisk postering i gränsområdet mellan Somalia och Kenya. Attacken inleddes med en självmordsbomb. Terrorgruppen hävdar att 24 somaliska soldater dödades. Somaliska militärer talar om tio dödades somaliska soldater och sju dödade från Al-Shabaab (Källa: Reuters)

När jag besökte Mogadishu för första gången var staden en av Afrikas säkraste. Dit är det långt. Men framsteg har skett! Och det ska vi glädjas över.