Kan Somaliland och Somalia bli överens om att inte vara överens?

Kvinnor firar Somalilands självständighetsdag.  Men 28 ¨år efter självständighetsförklaringen är Somaliland inte en erkänd stat. (AP Photo/Barkhad Dahir).

Enligt uppgift ska Somalia och Somaliland vara beredda att återuppta direkta politiska samtal.

Det pågick för några år sedan samtal, med Turkisk medling. Men de bröt samman år 2015. Även denna gång säger sig Turkiet vara berett att agera som medlare.

… och åberopar bland annat att landet faktiskt var självständigt under några dagar …

Somaliland förklarade sig självständigt 1991 och åberopar bland annat att landet faktiskt var självständigt under några dagar, före unionen mellan den forna brittiska kolonin Somaliland och den tidigare italienska kolonin Somalia. Regeringen i Mogadishu hävdar suveränitet över hela det som en gång var Republiken Somalia.

Somaliland ställde tidigare i år en rad villkor för samtal med Somalia. Bland annat att Somalia ska erkänna att Somaliland var ett självständigt land fram till unionen med Somalia och att det därmed är en dialog mellan två oberoende regeringar.

Någonstans där riskerar samtalen att fastna. Somaliland kommer inte att släppa kraven på ett erkännande och Somalia kan på sin höjd erkänna Somaliland som en delstat inom Somalia.

De båda parterna borde i stället vara överens om att de inte är överens.

Min bestämda uppfattning är följande: Å ena sidan: regeringen i Mogadishu borde se och erkänna de framsteg som skett i Somaliland, med ett hyggligt fungerande valsystem, politisk stabilitet med mera. Å andra sidan: regeringen i Somaliland borde se de politiska problem det är för regeringen i Mogadishu att erkänna Somaliland.

De båda parterna borde i stället vara överens om att de inte är överens.

Ett slags somaliskt konsensus skulle kunna innehålla följande punkter:

Somalia erkänner regeringen i Somaliland som en förhandlingspartner (vilket den faktiskt redan har gjort). En motpart att sluta avtal med och att respektera. Sådant finns det fler exempel på internationellt. Till exempel har det först samtal mellan Serbien och Kosovo, trots att Serbien inte erkänner Kosovo.

De båda parterna noterar att de har olika uppfattning om Somalilands självständighetsförklaring. Mer behöver för närvarande inte sägas.

De båda parterna skapar en permanent mekanism för att lösa gränstvister mellan Puntland (som är en delstat i Somalia) och Somaliland samt förbinder sig att lösa sådant på fredlig väg.

Sedan kan de båda parterna pragmatiskt och sakligt gå igenom områden där de kan samarbeta.

När jag möter somalier i Sverige är det ofta just relationen mellan Somalia och Somaliland som kan få människor att bli förbannade.

Jag vet att det här är en känslig fråga. När jag möter somalier i Sverige är det ofta just relationen mellan Somalia och Somaliland som kan få människor att bli förbannade. Det är egentligen inte så konstigt. Men ska parterna komma framåt så går vägen mer över pragmatiskt samarbete, snarare än att ge sig direkt på den allra svåraste frågan.

 

 

 

Somalias statsbudget 2020: Hälften av budgeten för Örebro kommun

Somalias premiärminister Hassan Ali Khaire. Den regering han leder har nu antagit ett förslag till statsbudget som är på 4,3 miljarder kronor.
Foto: Terje Pedersen / NTB scanpix

Fundera lite över detta: Den somaliska regeringen har antagit en statsbudget för 2020 som är på 4,3 miljarder kronor. Det är mindre än hälften av utgifterna för Örebro kommun.

Men 2020 års budget är ändå en kraftig ökning jämfört med 2019 års budget – som var på drygt tre miljarder.

Det speglar ett av problemen med att bygga upp en fungerande statsapparat. Den anarki och det inbördeskrig som började 1991, gör att det är svårt att dra in skatter – hur mycket du än skulle vilja. Det har etablerats ett system där företagare själva får finansiera sin säkerhet – och då är de också ovilliga att betala skatt. Men 2020 års budget är ändå en kraftig ökning jämfört med 2019 års budget – som var på drygt tre miljarder.

Den somaliska regeringen räknar med att bli kvalificerad för skuldavskrivning hos Världsbanken i början av nästa år. En av förutsättningarna för det är att förbättra skattesystemet. Och Världsbanken öppnade här om dagen ett eget kontor för Somalia – ytterligare ett tecken på en normalisering.

… förbättrade löner för soldater i den somaliska armén.

En särskild fråga som finns med i budgeten är förbättrade löner för soldater i den somaliska armén. Detta är en viktig fråga för säkerheten i ett fattigt land. Soldater som är dåligt avlönade blir ofta en säkerhetsrisk. Det är tänkt att den somaliska armén steg för steg ska ta över ansvaret för säkerheten från Afrikanska unionens styrkor i landet.

 

Somalilands legitimitet hänger på bättre pressfrinet

Detta är en något märklig historia. Den somaliska journalistfederationen välkomnade tre journalister som kommit från Somaliland till Mogadishu. Abdirizak Good Nur, Abdikani Abdullahi Ahmed och Abdirahman Shiekh Hassan är alla knutna till den webb-sidan Hadwanaagmedia. Och de klagar på att det har blivit allt svårare för fria medier att arbeta i Somaliland.

Å andra sidan har de nu kommit till Republiken Somalia, som toppar statistiken över mördade journalister. Inte minst terrorgruppen Al Shabaab anser att journalister är ett legitimt mål för terrorattacker.

När jag tittar på hur organisationen Freedom House värderar pressfrihet i Somalia och Somaliland, så finns en hel del kritiska synpunkter på myndigheter både i Somaliland och Somalia.

Men det finns en skillnad som är viktig: Somaliland är ”det glömda landet”. Det är landet som trots det har en väl fungerande administration hålls utanför världssamfundet. Det finns inte ett enda land i världens som har erkänt Somaliland, även om landet i praktiken har ett nära samarbete med Etiopien och och upplåter sin hamn i Berbera åt militärer från Förenade Arabemiraten.

Titta! Här har vi ett land som fungerar. Ett land där det inte råder inbördeskrig.

Somalilands kanske allra viktigaste argument i kampen för ett erkännande är: Titta! Här har vi ett land som fungerar. Ett land där det inte råder inbördeskrig. Ett land där det sker fredliga maktskiften och dessutom ett land där det hålls något så när fria val. Den demokratisk legitimiteten är kanske Somalilands främsta argument. Det är det som gör att riksdagsledamöter även från Sverige gärna åker dit. Det är det som gör att parlamentariker runt om i Europa kan ställa frågan: Varför har vi inte diplomatiska relationer med Somaliland?

Men då måste det också bli ett väl fungerande land för en fri press.

Enligt Freedom House arresterades 28 journalister mellan december 2017 och december 2018. Bara tio av dem åtalades. Och alla de 28 släpptes så småningom. Somaliland har en lagstiftning som säger att åtal kan väckas för falska, överdrivna eller tendentiösa nyheter, vilket ju får sägas vara en rätt vag beskrivning.

Men kanske finns hopp. En ny medielag är på väg. Och här om dagen träffade Somalilands informationsminister en företrädare för det brittiska representationskontoret i Somaliland. Han utlovade 50 000 dollar för utbildning av journalister.

Somaliland behöver fortsatta reformer. Och politiska reformer skulle bli en rejäl draghjälp åt Somalilands vänner i Sverige och andra delar av världen.

 

 

 

 

Svår översvämning i stad med 400 000 invånare

Både städer och byar i södra Somalia har drabbats av översvämning. Det här är en bild från en tidigare översvämning. (AP Photo/Corinne Dufka/pool)
COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN CODE 433

I södra Somalia finns två stora floder, den ena heter Juba och den andra Shebele. Båda utgör en stor tillgång. Det möjliggör jordbruk i ett land som annars domineras av boskapsskötsel.

Men de båda floderna skapar också översvämningar. Och det är vad som pågår just nu. Bland annat har två tredjedelar av staden Beledwyene dränkts i vatten. Och vi talar om en stad med över 400 000 invånare.

Även andra städer, till exempel Jowhar, har drabbats av översvämningar.

Den somaliska regeringen vädjar nu till närstående regeringar (och dit får man rimligtvis även räkna Sverige) om stöd för att ta itu med den humanitära situationen.

Oktober – december är en period då det kan komma rikligt med regn i regionen.

I samband med den här typen av katastrofer brukar man tala om CNN-effekten, det vill säga att det krävs att internationella tv-kanaler uppmärksammar situationen för att de biståndsgivarna ska vakna. Men just nu så domineras CNN-effekten av situationen efter att turkiska trupper gått in i de kurdiska områdena i Syrien.

 

 

Schweiz kan slänga sig i väggen – Somalia är skatteparadiset!

President Farmaajo har nu undertecknat en lag som ska reglera uppbörden av skatter i Somalia. Att få ett fungerande skattesystem är en av de riktigt tunga åtgärderna för att bygga upp statsapparaten i landet. (AP Photo/Kirsty Wigglesworth)

Schweiz brukar beskrivas som ett skatteparadis. Någonstans mellan 28 och 29 procent av landets BNP samlas in som skatter. I Sverige motsvarar skattetrycket strax under 44 procent av BNP.

Men om nu låga skatter är ett ideal så kan Schweiz slänga sig i väggen. I Somalia är skattetrycket mindre än tre procent av BNP. Dessutom är ungefär hälften av statens inkomster olika typer av bidrag från biståndsgivare.

Ett av problemen med korruption handlar ju om at statstjänstemän drygar ut sina obefintliga löner…

Det är fullt realistiskt att Somalia skulle kunna utvecklas till en hyggligt snabbväxande ekonomi. Men då måste skattesystemet fungera. Staten måste få inkomster, för att exempelvis finansiera ett rättsväsende, betala löner till byråkrater med mera. Ett av problemen med korruption handlar ju om att statstjänstemän drygar ut sina obefintliga löner med lite extra intäkter från personer som är beroende av deras tjänster.

De största intäkterna kommer från flygtrafiken över somaliskt territorium och från landets hamnar.

Så den nya skattelagstiftningen kan vara ett steg på vägen. Men det stora problemet är att få acceptans för att dra in skatter. Ska staten betala för medborgarnas och företagarnas säkerhet, så måste den dra in skatt. Men framför allt företagarna har vant sig vid att de måste sköta sin säkerhet på egen hand. Så det är en tröskel som Somalia måste komma över.

En tillväxtekonomi, baserad på handel och med relativt låga skatter.

Det är ingen otänkbar tanke att Somalia kan bli ett skatteparadis på riktigt. En tillväxtekonomi, baserad på handel och med relativt låga skatter. Men då talar vi om ett skattetryck på 20-30 procent, inte på mindre än tre procent.

Det har dessutom visat sig att budgetbidragen från biståndsgivare inte är särskilt tillförlitliga. Det är lätt hänt att utbetalningarna blir försenade.

 

 

 

En oroande utveckling – al Shabaab driver in skatter även i Mogadishu

Efter bombattentaten i Mogadishu i oktober 2017 demonstrerade tusentals människor mot Al Shabaab. Men organisationen lyckas att, likt en maffia, driva in skatter från företag även i regeringskontrollerade områden. (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Det jag beskriver i den här uppdateringen är en rätt läskig utveckling, som både somaliska myndigheter och internationella biståndsgivare måste ta itu med. Annars kan den trots allt rätt positiva utvecklingen i Somalia snabbt stanna av och urarta till något förfärligt.

…är som en minivariant av Islamiska staten.

Terroriströrelsen Al Shabaab är som en minivariant av Islamiska staten. I de områden som rörelsen kontrollerar tar den ut ”skatter”. Den som reser i Somalia kan tvingas betala avgifter för att komma förbi vägspärrar som rörelsen kontrollerar.

Men nu beskriver Washington Post hur rörelsen i ökande utsträckning lyckas med en maffiaverksamhet inne i huvudstaden Mogadishu. Ett exempel: En företagare som importerar grejer via hamnen i Mogadishu tvingas betala för varje kontainer han tar in i landet. Och när han uppger att han tar in två kontainrar kan det komma ett anonymt telefonsamtal som säger ”vi vet att du tog in tre”. Detta hänger sannolikt samman med den omfattande korruptionen i landet. Då går det att köpa den här typen av information.

Men den här maffiaverksamheten måste bekämpas med något så vagt som ett bättre samhälle, alltså en administration som fungerar och  myndighetspersoner som inte tar mutor.

USA har cirka 500 soldater i landet och Al Shabaabs baser utsätts för ständiga bombningar. Men den här maffiaverksamheten måste bekämpas med något så vagt som ett bättre samhälle, alltså en administration som fungerar och  myndighetspersoner som inte tar mutor. Den folkliga ilskan mot Al Shabaab finns redan. Om korruptionen bekämpas blir Somalia även mer stryktåligt gentemot terroristerna.

Ett omstritt delstatsval i södra Somalia

En fiskare i Kismayo. Läget i Kismayo i Jubaland är på det hela taget ganska lugnt, vilket stärker delstadspresidenten Amed Madobes popularitet.  (AP Photo/Nasteex Faarax)

Såväl Sverige som Norge och Finland har undertecknat ett uttalande om valet av ny president i den somaliska delstaten Jubaland. Det låter kanske lite märkligt. Men så är det. Och orsaken är att det ligger ett intresse att bevara den ömtåliga freden i Somalia. Uttalandet säger att parterna i delstaten bör ta det lugnt och inte låte oenigheten urarta i konfikter.

I den församling som valde honom fick han 56 av 73 möjliga röster. Men det har varit en strid och en dragkamp om själva valprocessen.

Nåväl, låt oss ta det från början. Här om dagen återvaldes Ahmed Mohamed Islam Madobe till president i delstaten Jubaland i södra Somalia. I den församling som valde honom fick han 56 av 73 möjliga röster. Men det har varit en strid och en dragkamp om själva valprocessen.

Somalia styrs av provisorisk grundlag, som lämnar mycket utrymme för delstaterna att själva bestämma hur de vill utforma sina valprocesser. En del av förklaringen till striden om valprocessen är en dragkamp mellan delstaterna och regeringen i Mogadishu hur makten ska fördelas. Delstaterna vill behålla sin självständighet. Mogadishu har ett intresse att centralisera och exempelvis att se till att få till stånd en fungerande skatteuppbörd.

I en stad som härjats av inbördeskrig – och därtill bytt ägare under kriget – så spelar sådant roll för populariteten hos den delstatspresident.

Jubaland är ett exempel på hur delstaterna har ett stort ansvar för sådant anses vara kärnan i en statsapparat, till exempel ansvaret för säkerheten. Och Jubaland kan nog sägas vara ett framgångsrikt exempel. Om vi bortser från den förödande attack som genomfördes mot ett hotell i Kismayo för en tid sedan, så har det varit relativt lugnt i staden. I en stad som härjats av inbördeskrig – och därtill bytt ägare under kriget – så spelar sådant roll för populariteten hos den delstatspresident.

Förutom dragkampen mellan centralregeringen och delstaten, så lägger sig gärna andra länder i striden. Etiopien har tagit ställning för regeringen i Mogadishu.  Motivet för det är sannolikt att den nya etiopiska regeringen prioriterar fredliga relationer med sina grannländer. Kenya har tydligt tagit ställning för den sittande delstatspresidenten Ahmed Madobe, gentemot centralregeringen i Mogadishu.

Naturligtvis spelar klantillhörighet också en roll, där president Farmajo i Mogadishu hör till Marehan-klanen, medan Ahmed Madobe i Jubaland hör till Ogaden-klanen.

Här är ett rätt bra och informativt inslag i Al Jazeera om läget i Jubaland. Inslaget sändes strax före valet.

 

 

 

 

Så går det till att minska fattigdomen i Somalia

Företagande bland kvinnor är en väg att minska fattigdomen i Somalia. Personerna på bilden har ingen direkt koppling till texten (AP Photo/Sayyid Azim)

Jag fastnade för en berättelse i Radio Ergo, som jag tycker ger en bra bild av hur det kan gå till att minska fattigdomen i Somalia.

Utgångspunkten är Katibo Abdikadir Sheik Ali, som under en tid arbetat som egen företagare. Hon köper och transporterar frukt till Mogadishu, för att sälja på en av stadens marknader.

För de pengarna kunde hon öka sina inköp av frukt. Och förutom att driva sin egen fruktförsäljning, kunde hon även börja leverera till andra försäljare i stan.

Hon beskriver i reportaget hur hon för några år sedan levde på motsvarande ungefär tre USA-dollar per dag. Världsbankens gräns för extrem fattigdom är om du lever på knappt två dollar om dagen.

Men hon fick ett så kallat mikrolån från International Bank of Somalia på 500 USA-dollar. För de pengarna kunde hon öka sina inköp av frukt. Och förutom att driva sin egen fruktförsäljning, kunde hon även börja leverera till andra försäljare i stan. Nu har hon gått samman med ett tiotal andra kvinnor för att ansöka om ett lite större lån, cirka 1000 dollar.

För de pengarna har on bland annat köpt mark, byggt ett eget litet tegelhus och betalar skolavgifterna för fyra av hennes barn.

Nu har hon ungefär mellan åtta och tio dollar per dag att leva på. För de pengarna har hon bland annat köpt mark, byggt ett eget litet tegelhus och betalar skolavgifterna för fyra av hennes barn. Äldste sonen, däremot, är nu också på väg in i ett engagemang som företagare.

Det här är en liten illustration till det som Hans Rosling brukade tala om: världen blir trots allt bättre. Och jag har tidigare skrivit här på bloggen om statistiska kurvor om Somalia som trots allt pekar åt rätt håll.

 

 

En störande händelse i Somaliland!

Jag brukar beskriva Somaliland som det bäst fungerande landet på Afrikas horn. Ett land med en fungerande regering och hyggligt fria val. Jag säger hyggligt fria. Men då gör det mig både besviken och förbannad när Somaliland biter sig fast som en stat där demokratin visserligen finns, men den får aldrig riktigt utvecklas.

Den 30 juli arresterades fyra journalister som arbetade för Eyral TV.

Ett konkret exempel på detta: Den 30 juli arresterades fyra journalister som arbetade för Eyral TV.  Det var Badri Kozar Mohamoud, direktör vid stationen, nyhetschefen Abdirahman Abdilahi (also known as Fantastic), reportern Aydarus Mohamed Abdi, and tv-fotografen Kamal Khalif Abdi.

Upprinnelsen var att ett kamerateam från Eyral TV besökte universitetet i Hargeisa och pratade med studenter som riktade korruptionsanklagelser mot ett statligt program för att skapa jobb. Tre av journalisterna släpptes efter några timmar, medan direktören Badri Kozar Mohamoud hölls kvar till nästa dag. Formellt hölls han kvar för ”vidare undersökningar”.

Det borde vara en hög prioritet för Somaliland att gå vidare med demokratiska reformer, så att landet kan få grönt ljus och bli betraktat som en fullvärdig demokrati, inte något mellanting.

En demokratisering skulle ge ett avgörande argument för de av Somalilands vänner som vill att Sverige ska gradera upp relationerna med landet.

Skulle en demokratisering också leda till erkännande? Det är inte säkert. Men Somaliland har vänner runt om i Europa, även i Sverige. Och en sak är klar: En demokratisering skulle ge ett avgörande argument för dem som vill att Sverige ska gradera upp relationerna med landet.

Sedan finns det flera olika sätt att göra en sådan uppgradering. En variant vore att göra med Somaliland som Sverige en gång gjorde med PRR i Sydvietnam och PLO i Palestina: att låta Somaliland upprätta en generaldelegation i Sverige. En andra variant är att Sverige öppnar ett konsulat i Somaliland, som är underställt ambassaden till Somalia. En tredje variant är att Sverige öppnar ett handels- och biståndskontor.

Men oavsett vilket alternativ som föredras, så är det viktigt att Somalilands regeringen börjar en reformprocess, som säkerställer press- och yttrandefrihet.

 

Vem bestämmer vilka barn som ska få utbildning i Somaliland?

På bilden: Tonårstjejer i Somaliland som deltar i en fritidsverksamhet, efter skoltid. (AP Photo/Jason Straziuso)

Enligt Unicef är det någonstans kring hälften av barnen i Somaliland som går i skolan. Så Unicef arbetar med frågan. Även EU har engagerat sig för att öka andelen barn som går i skolan. Ifjol kom ett meddelande från EU:s utrikestjänst som noterar en positiv trend. Det är är fler och fler tjejer och killar som går i skolan. Och det finns ett åtagande från Somalilands utbildningsdepartement att öka utgifterna för utbildning under de kommande åren.

Somaliland har en fungerande statsapparat, även om det fortfarande finns viktiga reformer att göra för att stärka demokratin.

Somaliland förklarade sig självständigt 1991 och undvek det förödande inbördeskrig som ledde till svält i södra Somalia. Fast dessförinnan var det Somaliland som drabbades när Siad Barres regim försökte kväsa området.

Somaliland har en fungerande statsapparat, även om det fortfarande finns viktiga reformer att göra för att stärka demokratin.

Men skattebasen är fortfarande fruktansvärt svag. Medan stat, kommuner och landsting drar in ungefär 45 procent av BNP i Sverige, så är skatteintäkterna i Somaliland någonstans kring sju procent av BNP. Det är mer än i Somalia, men ändå alltför lite. Och det där påverkar utbildningssystemet.

I The Conversation pulbicerades här om dagen en intressant artikel om hur skolväsendet i Somaliland fungerar. Och för att göra en förenkling: Det är en växelverkan mellan privata givare och staten. Olika organisationer ger pengar till skolor. Regeringen ger pengar till skolor. Men framför allt: Den somaliska diasporen finansierar en del av skolväsendet.

1990 fanns praktiskt taget inga grundskolor i Somaliland. I dag finns det 935. Så det går att se framsteg.

Den stora andelen utländsk finansiering gör att det inte är en självklarhet att det är myndigheterna i Somaliland som bestämmer…

Men den finansiella uppdelningen riskerar att göra systemet ineffektivt. Den stora andelen utländsk finansiering gör att det inte är en självklarhet att det är myndigheterna i Somaliland som bestämmer över skolornas inriktning eller var skolorna ska ligga.

Å ena sidan: Diasporans insats är avgörande för att många barn ska kunna gå i skolan. Å andra sidan: På sikte måste statens skatteintäkter öka, för att få ett mer enhetligt skolsystem som dessutom omfattar alla barn.