Nu kan våldtäktsmäns DNA spåras i Somalia – med svensk hjälp

Somalias första forensiska laboratorium har invigts i Puntland, en självstyrande region i nordväst. Syftet är att kunna göra DNA-tester för att sätta fast våldtäktsmän. Utrustningen kommer från Sverige. Tv-inslaget ovan är från Voice of America. DNA-tester har använts även tidigare under kriminaltekniska undersökningar i Somalia. Men proven har då skickats till Sydafrika.

En tändande gnista för en omfattande debatt om våldtäkter var när en 16-årig flicka utsattes för en våldtäkt i Galdogob, nära den etiopiska gränsen, i december förra året. Ytterligare en kvinna var också med. De båda ska ha tvingats in i en bil. Kvinnogrupper i Somalia krävde att förövarna skulle ställas inför domstol. Och det väcktes dessutom en opinion i den somaliska diasporan runt om i världen. Bland annat samlades pengar in till 16-åringen. Hon blev knivhuggen och hamnade på sjukhus efter händelsen.

Här blir det också en krock mellan det traditionella systemet att skipa rättvisa och en modern rättsstat. I klansystemet finns en tradition att överhuvudena för respektive släkt försöker komma överens. Det brukar sluta med att klanen som förövaren tillhör får ”böta” i form av exempelvis ett visst antal kameler. Detta blir en form av kollektivistisk rättvisa som inte går att förena med en modern rättsstat, där individen ska ställas till svars för sina handlingar.

Laboratioriet i Puntland är ett viktigt steg mot en modernare rättsstat. Den som begår en våldtäkt kan dömas till 30 års fängelse.

 

Fri rörlighet i Östafrika med EU som förebild?

I dag avslutas ett möte med länderna i organisationen Igad. Det är ett regionalt samarbete mellan Etiopien, Djibouti, Kenya, Sudan, Uganda, Sydsudan, Eritrea och Somalia. Låt vara att Eritrea för närvarande inte deltar.

En av de frågor som diskuterades var möjligheten att tillämpa fri rörlighet för personer inom Igad, med EU:s fria rörlighet som förebild.

Jag tycker det är intressant att EU:s fria rörlighet är så attraktiv att länderna i Östafrika funderar på att införa samma sak. Men hur genomföra fri rörlighet i ett område där det är mer regel än undantag att mänskliga rättigheter kränks? Av medlemsländerna i Igad betecknas Kenya som ”delvis fritt” av Freedom house. De andra betecknas som icke fria. Det finns ett land till i området som betecknas som ”delvis fritt” av Freedom house – och det är Somaliland. Men Somaliland erkänns inte av något annat land, även om exempelvis Etiopien har en hel del samarbete med Somaliland.

Den fria rörligheten i EU förutsätter att länderna har ett förtroende för varandras rättsväsende. Och jag har svårt att se att det kan fungera mellan länder som inte är demokratiska. Igad-länderna frestas av de ekonomiska fördelar som den fria rörligheten för med sig. Ja, då borde nästa steg bli politiska reformer i riktning mot demokrati, pressfrihet och yttrandefrihet.

Två bilder av Somalia – nattfotboll och en ny attack av Al-Shabaab.

Låt mig ge två diametralt motsatta bilder av Somalia.

På fredagen i förra veckan togs ett viktigt symboliskt steg mot normalisering i Somalias huvudstad Mogadishu. För första gången sedan 1988 arrangerades nattfotboll på den stora idrottsarenan i Mogadishu. Arenan har renoverats med hjälp av det internationella fotbollsförbundet Fifa.

Nattfotbollen i fredags var en finalmatch efter en turnering  för ungdomar i åldrarna 16 till 18 år. 15 000 personer kom för att se matchen som dessutom sändes i flera tv-kanaler.

Säkerhetsarrangemangen var omfattande på grund av hotet från terroriströrelsen Al-Shabaab. Men matchen kunde genomföras.

Resultat: Waberi slog motståndarlaget Hodon med 3-0.

Fotbollsmatchen är en mätare på läget i Somalia. Säkerheten har blivit bättre. Att det kan ordnas nattfotboll är en viktig symbol både för de 15000 som satt i publiken och för dem som tittade på matchen på tv.

Men samtidigt. På måndagen kom nyheten om att Al-Shabaab attackerat en somalisk postering i gränsområdet mellan Somalia och Kenya. Attacken inleddes med en självmordsbomb. Terrorgruppen hävdar att 24 somaliska soldater dödades. Somaliska militärer talar om tio dödades somaliska soldater och sju dödade från Al-Shabaab (Källa: Reuters)

När jag besökte Mogadishu för första gången var staden en av Afrikas säkraste. Dit är det långt. Men framsteg har skett! Och det ska vi glädjas över.

 

 

Val i det friaste landet på Afrikas horn – men läget är känsligt

Kvinnor i Somaliland firar landet självständighetsdag. Den 13 november är det val i Somaliland. Det är det enda landet på Afrikas horn där det hålls något så när fria val. AP Photo/Barkhad Dahir).

Nu går jag in på ett känsligt ämne. Somaliland och Somalia. Efter att Siad Barres diktatur fallit samman i Somalia år 1991 passade den norra delen av landet, Somaliland, på att förklara sig självständigt.

En olaglig självständighetsförklaring, anser regeringen i Mogadishu. Men samtidigt: Somaliland är sannolikt det bäst fungerande landet på Afrikas horn. Enligt amerikanska Freedom house är Somaliland ”delvis fritt”. Det finns alltså fortfarande mycket att göra när det gäller exempelvis journalisters frihet. Och Freedom house ser en ökad tendens att kritiska journalister fängslas. Men samtidigt: Det hålls val. Det sker fredliga maktskiften. Medborgarna har verkliga alternativ att välja mellan. Och den 13 november är det dags igen. Ett val som skjutits upp flera gånger, bland annat på grund av den svåra torkan.

De omgivande länderna Etiopien, Djibouti, Eritrea och Somalia får alla betyget ”icke fritt” av Freedom house.

Bland annat görs nu upp planerna för att för första gången någonsin arrangera en tv-sänd debatt mellan de tre presidentkandidaterna i Somaliland. En opinionsundersökning från i somras antydde att Waddani-partiet skulle vinna. Då skulle Abdirahman Mohamed Abdillahi kunna bli landets president. Han säger att hans parti, Waddani, inspirerats av europeiska socialdemokratera. Han har själv bott i Finland och talar finska.

Somalilands självständighet må vara omstridd. Men den ansedda organisationen International Crisic Group, som bland annat Carl Bildt är engagerad i, skrev i en rapport för två år sedan att stabiliteten i  Somaliland är vital, med tanke på den bräckliga situationen för regeringen i  Somalia – låt vara att det har skett framsteg i Somalia sedan dess.

Så här skrev International Crisis Group 2015: ”Given the continued fragility of the Somalia Federal Government (SFG), which still rejects its former northern region’s independence claims, and civil war across the Gulf of Aden in Yemen, Somaliland’s continued stability is vital. ”

Både Somaliland och Somalia har dessutom dragits in i den dragkamp som nu pågår med Qatar på den ena sidan och Saudiarabien och Förenade arabemiraten på den andra. Den nye somaliske presidenten (då talar jag alltså om presidenten i Mogadishu) Mohamed Abdullahi Mohamed har bestämt sig för att hålla en strikt neutral hållning, trots försök från Saudiarabien att med pengar locka över honom. Somaliland, däremot, har tecknat ett avtal som ger Förenade Arabemiraten rätt att bygga en militärbas i hamnstaden Berbera. För övrigt i samma hamn där Sovjetunionen hade en militärbas under den gamle diktatorn Siad Barres första år vid makten.

Oppositionspartiet Waddani motsätter sig den nära kopplingen mellan Förenade Arabemiraten och Somaliland. När jag träffade Abdirahman Mohamed Abdillahi i våras uttryckte han farhågan att det lilla och fredliga Somaliland skulle trasslas in i striderna som pågår i Jemen, på grund av de nära kopplingarna till Förenade Arabemiraten. Och Somaliland har sannerligen annat att tänka på.

Så utgångspunkten är att Somaliland är en liten och relativt okänd stat, som börjat utveckla demokratiska institutioner. Men när vi börjar tänka ”militärbas”, ”Förenade Arabemiraten” och ”Saudiarabien” så uppstår genast risker för att landet dras in i något större. Det var ingen tillfällighet att personer från Somaliland tidigare i år demonstrerade mot Förenade Arabemiratens ambassad i Stockholm. Militärbasen må innebära miljardinkomster för det lilla landet. Men det innebär också en säkerhetspolitisk risk.

 

Tidningen Forbes pekar ut somalier som bland de mest företagsamma i Afrika

Den amerikanska finanstidningen Forbes pekar ut somalier som ett av Afrikas mest företagsamma folk – och listar fem framgångsrika somaliska entreprenörer.

Jag skulle kunna lägga till att nomadkulturen kan bidra till denna företagaranda. Nomadkulturen formar en individualism. Det är ditt ansvar att sköta familjens tamdjur. Det är du som ska gå med djuren och se till så att de får sitt vatten. Redan som barn kan du få ansvar för att gå miltals med familjens kameler. Även för de somalier som flyttat till städerna är nomadkulturen levande. Så sent som på 70-talet levde en majoritet av befolkningen på landsbygden.

Här finns också klansystemet, som är ett brett familjeband. Klansystemet är i och för sig kollektivistiskt. I sin mest förödande form så blev klanerna de skiljelinjer som skapades i inbördeskriget som bröt ut efter diktatorn Siad Barres fall. Men klansystemet kan också främja företagsamhet. Tio personer samlar gemensamt in en summa pengar. Först får person ett chansen att starta en verksamhet för dessa pengar, därefter person nummer två och så vidare. Det är en modell som inte minst bidragit till företagande bland somaliska kvinnor.

Här är de fem framgångsrika enteprenörer som beskrivs av tidskriften Forbes:

Abdirashid Duale skapade finansföretaget Dahabshiil, ett företag som bland annat sysslar med remitteringar till Somalia. Dahabshiil har även representanter i Örebro. Företaget har sitt högkvarter i Dubai. Företaget äger även Somtel, en av mobiloperatörerna i Somalia. Företaget bidrar också till återuppbyggnaden av Somalia genom att till exempel bygga fastigheter.

Abdirizak Ido grundade Nationlink Telecom, ett av de största telekomföretagen i Somalia, med 700 000 kunder. Företaget erbjuder mobiltelefoni, fast telefoni, internet, med mera.

Mohamed Abshir Abdi grundade Hafun Fishing Company som handlar med bland annat hummer, fryst fisk och torkat hajkött. Fiske är en av de stora utvecklingsmöjligheterna i Somalia.  Ett av problemen är utländska tjuvfiskare.

Ismail Ahmed grundade WorldRemit, ett Londonbaserat företag för remitteringar.

Amina Moghe Hersi är den enda kvinnan på Forbes lista över de fem mest framgångsrika somaliska entreprenörerna. Hennes föräldrar var nomader som flyttade till Kenya (i Kenya finns en stor somalisk minoritet), där hon föddes. Familjen flyttade sedan till Uganda där Amina och mamman gemensamt startade en affärsrörelse. Amina Moghe Hersi äger nu en affärsgalleria, ett hotell och en sockerindustri.

Artikeln i Forbes kan du läsa här.

Ilhan Omar är USA:s första lagstiftare från Somalia

När Donald Trump kampanjade inför presidentvalet resten han till Minnesota och varnade för invandrade somalier. Trump förlorade delstaten. Och inte bara det. För första gången någonsin fick USA en lagstiftare som är född i Somalia. Hon heter Ilhan Omar och blev vald till representanthuset i Minnesota. Här är ett klipp som bland annat innehåller en intervju med Ilhan Omar.

 

 

Vi borde köpa bananer från Somalia

I veckan arrangerades ett möte i Kista om hur den somaliska diasporan kan bidra till utvecklingen av Somalia. Jag kommer att återkomma till detta i en artikel i NA så småningom. Men en replik från mötet i Kista var: Det borde finnas bananer från Afgoi på Ica. Afgoi är en mindre ort en bit utanför Mogadishu. Det var länge sedan jag var där. Men jag har smakat på bananerna.

Förutom att somaliska bananer är godare och sötare än de bananer vi kan köpa i dag, så finns det en annan poäng med just den repliken. Bistånd kan i och för sig ha en betydelse för till exempel hälsa och utbildning. Men det är handel och investeringar som har skapat tillväxt och minskad fattigdom i Asien de senaste årtiondena. Och det är handel som nu leder till att flera länder i Afrika toppar tillväxtligan.

Så ett självklart mål måste vara att få igång ett kommersiellt handelsutbyte. Varje litet steg i den riktningen är värdefullt. Det handlar inte bara om välfärd för somalier. Det handlar också om global säkerhet.

Säkerheten inne i Somalia är naturligtvis ett bekymmer, för en affärsman som reser dit (då menar jag främst det område som kontrolleras av regeringen i Mogadishu). Det är i hög grad den somaliska diasporan som engagerar sig, knappast några stora privata investerare från Europa eller Nordamerika. Men det kommer investerare från exempelvis Turkiet och länder i Mellanöstern. Och de är knappast mindre angelägna om sin egen säkerhet.

Nu läser jag att Somalia står i kö för medlemskap i handelsorganisationen WTO. Det är ett steg framåt. Och sedan tidigare gäller ett EU-direktiv som ger de fattigaste länderna fri tillgång till EU:s marknad. Lägg därtill att Somalia är det ultimata skatteparadiset. Här arbetar de flesta utan att betala någon skatt alls.

Så när kan vi ta de första stegen mot ett större handelsutbyte mellan Somalia och Sverige? Somaliska bananer på Ica vore bra både för Somalia och Sverige!