För ett år sedan tog han världens svåraste jobb!

Mohamed Abdullahi Mohamed, med smeknamnet Farmajo, blev Somalias president den 8 februari 2017. Ska vi tro exempelvis Financial Times, så gör han ett bra jobb.  (AP Photo/Kirsty Wigglesworth).

För ett år sedan var det fest i Vivalla i Örebro. Somalier i stan firade att ”Farmajo” skulle tillträda som Somalias president. Eller Mohamed Abdullahi Mohamed som han officiellt heter. Det var enormt höga förväntningar. Han tillträdde den 8 februari. Ett svårare jobb kan jag inte tänka mig.

Du tar över ledningen för ett land där en ökänd terrorgrupp härskar i en stor del av landsbygden, även om den trängts tillbaka. Ett land vars offentliga utgifter på sin höjd motsvarar ett par procent av BNP. Det finns de som hävdar att terrorgruppen Al Shabaab har en större budget än den somaliska regeringen (Källa: Financial Times).

Ett land som präglas av en omfattande korruption. Och korruption är svår att utrota eftersom både den som mutar och den som tar emot mutan har något att tjäna på det. Båda har ett kortsiktigt intresse att det fortsätter, även om det samtidigt finns en insikt att båda på lite längre sikt förlorar på det. Vi har sett problemen med att utrota korruption på betydligt närmare håll i till exempel Grekland.

Det är utländska styrkor från Afrikanska unionen som står för säkerheten, vilket innebär att du inte har kontroll. Dessutom: Penningstarka stater i regionen försöker dra i dig, alltså försöker övertala dig att du ska vara på ”deras sida” i den regionala dragkampen. Det är inte lätt att visa integritet om du leder världens kanske allra fattigaste land.

Men Farmajos bakgrund gjorde att han ansågs passa för jobbet. Å ena sidan har han en förankring i Somalias politiska liv. Hans föräldrar var aktiva i Somali Youth Leage som officiellt grundades som något som närmast liknade en scoutrörelse, men som sedan blev en ledande kraft i kampen för självständighet. Å andra sidan har han också en bred erfarenhet av administration i utlandet. Han själv arbetade bland annat på USA:s ambassad i Somalia och på somaliska UD tills den somaliska staten kollapsade 1991. Sedan gjorde han en administrativ karriär i USA med olika chefspositioner. Han är amerikansk medborgare.

Och förra året blev han president.

Tidningen Financial Times citerar källor som arbetat med den somaliska regeringen som säger att det är den bästa administrationen på årtionden.

Eller för att citera mer exakt:

”Officials working with the new Somali government, which took office in February last year, describe the administration as the best in decades and complain that lending restrictions are hampering its efforts to fight al Shabaab, a militant Islamist group, and to build a functioning state.”

Företrädare för Internationella Valutafonden IMF säger att regeringen i Somalia har genomfört reformer som är viktiga ”milstolpar”, men att mer måste göras för att förbättra budgetdisciplin och öka intäkterna.

Ja öka intäkterna? Nästan alla intäkter kommer från luftfart och hamnen i Mogadishu. Det har gjorts försök att kräva moms från exempelvis hotell i Mogadishu, men utan någon större framgång.

När Förenade Arabemiraten och Saudiarabien beslöt att försöka isolera Qatar sade Farmajo ifrån: Somalia skulle inte ta ställning i den regionala konflikten, även om Saudiarabien lockade med bistånd i mångmiljonklassen i utbyte mot att få över Somalia på sin sida. Där visade Farmajo att han hade integritet.

Den kenyanska tidningen East African beskriver opinionsläget i Somalia så här: Farmajo är fortfarande populär ett år efter tillträdet. Och han har fortfarande stöd över klangränserna.

Ett tungt ok för Somalia är de gamla skulderna. Den gamle diktatorn Siad Barre, som störtades 1991, drog på sig stora lån innan han hals över huvud fick fly från huvudstaden Mogadishu. Större delen av Somalias skulder är räntor och straffavgifter för de lån som inte har betalats tillbaka. Förhandlingar om en skuldavskrivning pågår.

Om vi nu tänker strikt egoistiskt på Sveriges och EU:s säkerhet, så är det 100 gånger viktigare att Somalia får ökad säkerhet och en fungerande statsapparat än om internationella långivare får tillbaka de pengar som de på ett rätt vårdslöst sätt lånade ut för 35-40 år sedan.

 

 

När får våldtagna kvinnor i Somalia upprättelse?

 

För en tid sedan skrev jag här på bloggen att Somalia fått sitt första kriminaltekniska laboratorium. Det öppnades i Puntland, bland annat med svenskt stöd. I slutat av förra året beslöt det regionala parlamentet i Puntland att införa en lagstiftning mot våldtäkt. En lagstiftning som uppmärksammades och applåderades bland Somalias vänner. För övrigt infördes en liknande lagstiftning även i Republiken Somaliland för en tid sedan.

Desto mer nedslående att läsa en debattartikel i New York Times, skriven av Hawa Aden Mohamed. Hon driver sedan flera år Galkayo Education Center for Peace and Development. Youtubeklippet ovan handlar om det.

I artikeln i New York Times pekar hon på utsattheten för somaliska kvinnor, när våldtäktsmännen inte bara är ”vem som helst” eller en man som kvinnan lever med, utan en man i uniform.

Till exempel: Åtta beväpnade personer gick in i ett bostadsområde och kidnappade fyra kvinnor. Två av dem våldtogs. De boende kände igen männen från den lokala polisstyrkan.

Hawa Aden Mohameds organisation samlade information och bevis, inte minst vittnesmål om vad som hände. Men ingen av männen fälldes. De visste, skriver Hawa Aden Mohamed, att de skulle komma undan. Och hon beskriver motståndet mot att tillämpa lagen. Bland annat en domare som ansåg att han inte borde tillämpa den eftersom det rådde oenighet om lagen i det regionala parlamentet.

Det här illustrerar problem som ofta uppstår i fattiga länder. Män i uniform som är odisciplinerade och utnyttjar sin uniform för fruktansvärda brott. Och de kommer undan med det.

Någon har sagt att Somalia har gått från att vara en ”failed state” till att vara en ”fragile state”. Statsapparaten finns någonstans, men den når inte fram. Eller vill inte nå fram.

Så även med sitt första kriminaltekniska laboratorium och en lagstiftning mot sexuella övergrepp har Puntland och Somalia en mycket lång väg att vandra. Och det finns inga genvägar för att uppnå en något så när fungerande rättsstat. Men tack vare modiga kvinnor som Hawa Aden Mohamed kan processen i bästa fall skyndas på.

Hennes artikel New York Times kan du läsa här.

 

 

Det behövs en grön yta på kartan över Afrikas horn!

Den amerikanska organisationen Freedom house har kommit med sin årliga rapport om tillståndet för friheten i världen. Det är en rätt pessimistisk rapport där till exempel medlemsländer i EU som Ungern och Polen är på väg i fel riktning.

Men låt oss se på betygen för Somalia och Somaliland.

Freedom House ger Somalia sju poäng av 100 som ett samlat betyg på friheten. Det är inte så bra för att uttrycka sig milt. Extrema diktaturer som Nordkorea och Eritrea ligger på tre. Saudiarabien ligger på samma nivå som Somalia.

Men naturligtvis beror Somalias låga poäng på den långa frånvaron av en statsapparat och terroriströrelsen Al Shabaabs närvaro i landet. Och om vi trots allt ska se det från den ljusa sidan: Somalia fick bara två poäng 2016 och fem poäng 2017. En liten, liten förbättring alltså. Men naturligtvis skulle det behövas ett rejält lyft.

Då handlar det naturligtvis om att regeringen i Mogadishu måste återfå kontroll över sitt territorium och samtidigt att landets myndigheter blir effektivare och mer förutsägbara. En nyckelfråga är att bekämpa den omfattande korruptionen.

Sammantaget för Somalia betyget: Icke fritt.

För Somaliland är läget annorlunda. Landet får 44 poäng av 100. Både 2016 och 2017 fick landet 40 poäng. Att landet genomförde val i slutet av förra året var avgörande för att höja betyget några snäpp. Landets betyg ligger i nivå med exempelvis Pakistan och Kenya. Sammantaget blir betyget för Somaliland ”delvis fritt”.

Men när det gäller Somaliland är jag irriterad. Somaliland har betydligt bättre förutsättningar än Somalia. Landet har under många år haft status som ”delvis fritt” i de mätningar som Freedom House gör.

Landets styrande borde se till att höja betyget markant och därmed få status som ”fritt land”. Till exempel ge tusan i att gripa journalister som sysslar med kritisk granskning av den sittande regimen. Regeringen i Somaliland borde ta ett politiskt beslut att höja nivån på den politiska friheten rejält nästa år, med målet att det ska finnas grön yta på kartan över Afrikas horn. En grön markering som innebär att det finns ett fritt land på Afrikas horn.

Här är en länk till Freedom house betyg för Somalia.

Och här kan du titta på betyget för Somaliland.

 

 

FN:s representant i Somalia varnar för väpnad konflikt Somaliland – Puntland

I ett tal i FN:s säkerhetsråd (bilden) varnade FN:s sändebud till Somalia, Michael Keating, för en väpnad konflikt mellan Somaliland och Puntland.  (AP Photo/Mary Altaffer)

FN:s sändebud till Somalia, Michael Keating, varnar för en konflikt mellan Somaliland och den självstyrande regionen Puntland. Det gjorde han när han höll ett långt anförande i FN:s säkerhetsråd den 24 januari.

Det är naturligtvis oerhört väsentligt att de båda delarna av Somalia inte försätter sig i en situation där de hamnar i en väpnad konflikt med varandra. Det vore höjden av ansvarslöshet! Kompromissa för böveln!

Låt gärna förhandlingarna ta tid. Och lägg undan all nationalistisk retorik! Det blir dessutom löjligt att köra fram det nationalistiska kortet mellan två länder som delar samma språk, samma religion, samma historia och till stor del även samma legender och myter.

Somaliland bröt sig loss från Somalia i början av 90-talet och är en självständig och hyggligt fungerande stat. Puntland är en självstyrande del av Somalia. Puntland gör alltså inte anspråk på självständighet, utan vill vara en del av ett federalt Somalia.

Gränskonfliktens utgångsläge är följande:

Somaliland resonerar så här: Landet utropade sin självständighet 1991 och lyckades därmed att hamna utanför det förödande klankrig som uppstod i resten av Somalia.

Och det folkrättsliga argumentet för Somalilands självständighet är att den före detta brittiska kolonin blev självständig 1960, men valde att gå ihop med italienska Somaliland efter några dagar – tillsammans blev de Somalia.

Så Somaliland kräver att gränserna för den gamla brittiska kolonin respekteras. Och principen att de gamla koloniala gränserna ska respekteras, på gott och ont, fastställdes en gång av Afrikanske Enhetsorganisationen (nuvarande Afrikanska unionen).

För Puntland är resonemanget ett annat. För det första är Puntland en del av Somalia – och erkänner därmed inte Somaliland som en självständig stat. Och det finns klaner och byar i Somaliland som känner större samhörighet med Puntland.

Ja, vad ska man jämföra med? Kanske med serberna som lever i Kosovo – en självständig stat som inte erkänns av Serbien. Men till skillnad från Somaliland så erkänns Kosovo av en rad länder i världen, bland annat Sverige.

Det finns, förenklat, två alternativ:

Förhandlingsvägen: Då kommer ingen av parterna att få exakt som de vill. Båda måste röra på sig. Men båda parter måste också vara överens om att sätta människorna som bor i området i centrum. Det innebär till exempel åtgärder som minskar betydelsen av att människor hamnar på den ena eller den andra sidan av gränsen. Det kan också innebära åtgärder som rent konkret förbättrar levnadsförhållandena för de människor som bor i området, oavsett som de råkar hamna i Puntland eller Somaliland.

Konfliktvägen: Den blir förödande både för Puntland och Somaliland. Inte heller då kommer någon av parterna att få exakt som de vill. Och de som drabbas allra hårdast är de människor som lever i gränsområdet.

Jag minns kriget mellan Eritrea och Etiopien. Två ledare fulla av testosteron gick i krig med varandra. Det blev en katastrof för både Eritrea och Etiopien. Eritrea omvandlades från Afrikas hopp till en av världens värsta diktaturer. Och även i Etiopien fick kriget svåra följder.

Michael Keatings anförande innehåller även en del annat som som är intressant. Du kan läsa hela anförandet här. 

 

 

Hallå Somalilands regering! Nu får ni ta och skärpa er!

Jag vill att medborgarna i Somaliland ska bära sina symboler med stolthet. Men då måste landets regering stoppa fängslanden av journalister. (AP Photo/Barkhad Dahir).

Jag har skrivit många artiklar där jag ger beröm åt Somaliland. Jag har beskrivit det som det bäst fungerande landet på Afrikas horn. Jag har nämnt det som det mest demokratiska landet på Afrikas horn. Jag har till exempel i en tv-intervju för en somalisk tv-kanal framhållit Somaliland som ett föredöme.

Men låt mig också uttrycka min irritation. Under många år har Somaliland betecknats som ”delvis fritt” av Freedom house. Alltså hyggligt fungerande institutioner och något så när demokratiska val. Men fortfarande med allvarliga brister när det gäller demokratiska fri- och rättigheter.

Och jag blir riktigt bekymrad när jag hör att journalisten Mohamed Abdilaahi Dabshid har dömts till två års fängelse för att ha gjort sig skyldig till ”propaganda mot staten”. Han arresterades av polisen i Borama den 26 december. Han hade publicerat en grej om att etiopiska rebeller skulle ha utbildningsläger i Awdal i Somaliland. En känslig historia naturligtvis. Men att fälla någon för ”propaganda mot staten” är inte förenligt med demokratiska principer.

Den internationella kommittén för skydd av journalister försökte komma i kontakt med företrädare för berörda myndigheter i Somaliland, utan att lyckas. Och kommittén för skydd av journalister ger följande beskrivning av utvecklingen i Somaliland:

”Conditions for journalists in semi-autonomous Somaliland have steadily deteriorated in recent months with authorities using allegations of false news to muzzle the press. ”

Fri journalistik är inte bara viktigt i sig. Det borde också vara viktigt för en regering som strävar efter skapa välstånd åt sina medborgare. Fri journalistik leder till att korruption och andra missförhållanden kan granskas och rättas till. Det leder i slutändan också till en bättre ekonomisk utveckling.

Fortfarande är Somaliland sannolikt det bäst fungerande landet på Afrikas horn. Men att fängsla journalister är helt oacceptabelt. Skärpning Somaliland!

 

Somalia har åter kontrollen över sitt luftrum – men i Somaliland kan det väcka politisk vrede

 

Vid årskiftet inträffade en händelse som markerar en normalisering av Somalia. I huvudstaden Mogadishu öppnades en flygtrafikkontroll, som ansvarar för luftrummet över Somalia.

För att understryka vikten av händelsen så var presidenten Mohamed Abdullahi Farmajo närvarande när den nya flygtrafikkontrollen invigdes.

När den somaliska staten föll samman 1991 så tog ett FN-organ över ansvaret för att kontrollera luftrummet över Somalia. Och det skedde med hjälp av flygledare som var stationerade i grannlandet Kenya. Men nu är det åter igen flygledare i Mogadishu som tagit över ansvaret. För att understryka vikten av händelsen så var presidenten Mohamed Abdullahi Farmajo närvarande när den nya flygtrafikkontrollen invigdes.

Det här är viktigt på tre olika plan. 1. Symboliken är naturligtvis enormt viktig. Somalia kontrollerar åter igen sitt eget luftrum. 2. Avgifterna från flygtrafiken är en väsentlig del av Somalias skatteintäkter. 3. Här skapas ett antal kvalificerade arbeten inne i Somalia. Och en av drivkrafterna för att fly är just bristen på jobb.

För det har nu kommit fram uppgifter om att en tidigare minister skrev på att luftrummet även i Somaliland ska kontrolleras av flygledarna i Mogadishu. Och det är inte okontroversiellt i Somaliland.

Men här finns också en politisk konflikt inbyggd. Egentligen borde kontrollen över luftrummet vara en av de praktiska frågor som skulle kunna få regeringen i Mogadishu och Hargeisa (i republiken Somaliland) att närma sig varandra. Men i Somaliland kan detta leda till en politisk strid. För det har nu kommit fram uppgifter om att en tidigare minister skrev på att luftrummet även i Somaliland ska kontrolleras av flygledarna i Mogadishu. Och det är inte okontroversiellt i Somaliland.

Regeringen i Somaliland kämpar för ett erkännande. Och Somaliland är ett av de bäst fungerande länderna kring Afrikas horn. Så kontrollen över luftrummet kan vara en viktig symbolfråga även för Somaliland.

 

Somalia 2017 – det blev inte ett bra år, anser FN:s representant i landet

Till att börja med. Klippet ovan är från i oktober. Det var mest ett sätt att hitta en bild Michael Keating. Men titta gärna på talet. Och det finns flera intervjuer med Michael Keating på Youtube som kan vara värda att titta på.

Men nu går vi in i 2018. Och då är det många som funderar över hur det blev år 2017. Och FN-chefens bedömning är att det var ett tufft år för människorna i Somalia.

Bland bakslagen:

Terroriströrelsen Al Shabaab har visat att den kan genomföra förödande terrordåd mitt inne i huvudstaden. Det stora terrordådet i oktober sände chockvågor bland somalier runt hela världen. I min hemstad Örebro genomförde somalier manifestationer mot våldet och en insamling till dådets offer.

Torkan har drabbat landet hårt. Antalet människor som är i behov av akut humanitär hjälp har ökat från 83 000 i januari till 866 000 i november. Och mer långsiktigt anses 6,2 miljoner människor vara beroende av bistånd.

Han pekar också på den utbredda korruptionen. Enligt Transparency International är Somalia värst i världen när det gäller korruption.

Men vi ska inte heller glömma framstegen:

Den stora svältkatastrofen som många fruktade, blev aldrig av. Eller har i varje fall hittills inte blivit av. En faktor bakom det är att den somaliska diasporans insatser. Alltså penningbidrag till vänner och släktingar i Somalia. En del av förklaringen till att svältkatastrofen inte ägde rum är alltså den verksamhet som bedrivs av Örebroföretaget Transfer Galaxy och andra företag som förmedlar så kallade remitteringar.

I början av året fick landet en ny president, Mohamed Abdullahi Mohamed, eller ”Farmajo” som han också kallas. Det finns stora förhoppningar på honom och hans tillträde firades inte bara i Somalia utan också bland somalier i exil. Maktskiftet skedde ordnat och fredligt.

Kvinnorna i Somalia är på väg att ta plats i politiken. 24 procent av parlamentets ledamöter är kvinnor. Lågt med svenska mått, men en större andel än i flera europeiska länder.

Och när jag tittar på Transparency Internationals hemsida om korruptionen så framgår det faktiskt att det har skett en liten förbättring i Somalia. Under flera år har landet fått ”åtta poäng”. År 2016 blev det tio. Som en jämförelse ligger Sverige på 88. Det återstår att se om det är ett tillfälligt hopp uppåt – eller en bestående förändring.

Mer om Michael Keatings bedömning av läget i Somalia kan du läsa här och här.

 

USA drar in stöd till somalisk militär – anklagelser om korruption

USA har tillfälligt stoppat bidragen till den somaliska militären. Är det ett nödvändigt steg mot en bättre fungerande försvarsmakt? (AP Photo/Farah Abdi Warsameh)

Det federala parlamentet antog för några dagar sedan en budget. Men storleken på denna budget är mindre än en tredjedel av den budget som gäller i Örebro kommun.

USA är en av de stora biståndsgivarna till de somaliska säkerhetsstyrkorna. För att ge dig en bild av Somalias statsfinanser: Det federala parlamentet antog för några dagar sedan en budget. Men storleken på denna budget är mindre än en tredjedel av den budget som gäller i Örebro kommun.

För att kontrollera biståndet reste ett team av amerikanska och somaliska kontrollanter runt till nio somaliska militärbaser. Bara på två av dessa såg de att det amerikanska biståndet hade kommit fram.

Nu säger Somalias premiärminister Hassan ali-Khaire, som för övrigt också norsk medborgare, att den somaliska regeringen uppmanat USA att suspendera biståndet, som en markering och för att ge en skjuts åt den somaliska regeringens försök att bekämpa korruptionen.

USA:s försvarsminister Jim Mattis säger att han är optimistisk när det gäller den somaliska regeringens vilja att ta itu med problemen.

USA:s försvarsminister Jim Mattis säger att han är optimistisk när det gäller den somaliska regeringens vilja att ta itu med problemen. Enligt Voice of America säger han så här: ”I’m sure we can get this thing under control, even if it’s not for the whole, but for parts of it”.

Tidigare har jag skrivit här på bloggen att det somaliska finansdepartementet infört ett nytt system för att avlöna soldaterna. De ska få sina pengar på konton i stället för att få dem direkt i handen. Om det kan du läsa här.

Det är i huvudsak styrkor från Afrikanska unionen som står för säkerheten i Somalia. Men tanken är att AU steg för steg ska lämna Somalia och att säkerheten ska tas över av somaliska styrkor. Det finns få saker som är så farliga som militärer som inte får löner eller mat. Styrkor i det tillståndet omvandlas lätt till plundrare. Eller så kan de rekryteras till terroriströrelsen Al Shabaab.

 

 

Somalilands nya president – så kan han göra för att få fler internationella kontakter

Muse Bihi Abdi svors in som Somalilands nye president den 13 december. (AP Photo/Barkhad Kaariye, File)

Den 13 december blev Muse Bihi Abdi Somalilands nye president. Han kandiderade för det som numera får betecknas som Somalilands maktparti, Kulmiye. Den regeringen han utsett består till stor del av nya ministrar.

Somaliland kan beskrivas som det bäst fungerande landet på Afrikas horn. Det enda landet på Afrikas horn där det hålls något så när demokratiska val, enligt principen en man – en röst.

Sedan finns också ett överhus till parlamentet som består av byäldste/klanledare. Ett modernt system kombineras alltså med det traditionella. En rimlig kompromiss, således. Sådana kompromisser har vi gjort även i Sverige. Det är i dag få som tänker på att den svenska riksdagen en gång hade fyra olika kammare (adel, präster, borgare och bönder). Under lång tid hade vi i Sverige en kompromiss i form av två kammare i riksdagen.

Men det finns mycket att göra när det gäller att exempelvis bekämpa korruption och förstärka yttrande- och tryckfrihet. Och dessa båda mål hör i någon mån ihop. För att bekämpa korruptionen krävs det modiga journalister som inte åker i finkan när de avslöjar sådana saker som att en polis har tagit emot pengar under bordet.

Den riktigt centrala frågan som många i Somaliland talar om är internationellt erkännande. Det bistra svaret är nog följande: Det kommer inte att stå länder i kö för att öppna en ambassad i Somalilands huvudstad Hargeisa. Jag har någon gång pläderat för att Somaliland skulle få en diplomatisk representation i Sverige via en ”generaldelegation”. En diplomatisk beskickning på låg nivå. Den modellen användes tidigare för den av FNL startade PRR-regeringen i Sydvietnam på 70-talet. Även den palestinska organisationen PLO fick öppna en generaldelegation sedan Arafat erkänt Israels rätt att existera. Etiopien har valt att öppna ett konsulat i Hargeisa.

Frånvaron av diplomatiska relationer har inte hindrat Förenade Arabemiraten från att komma överens med regeringen i Hargeisa om att öppna en militärbas i Berbera, i samma hamn där Sovjetunionen en gång hade en militärbas. Så det går uppenbarligen att ha internationella relationer utan att ha officiella diplomatiska relationer.

Jag tror att vägen till ett erkännande är en rejäl portion pragmatism. Alltså att skaffa sig de internationella kontakter som är möjliga, att visa att landet kan ta ytterligare steg mot att säkra demokratin.

Att säkra investeringar och handel har visat sig vara avgörande för att minska fattigdomen i Asien. Så kan Somaliland också göra. Men då måste affärsmän veta att de kan komma till landet och få sina ärenden uträttade utan att betala några ”provisioner” till utvalda regeringstjänstemän.

Somaliland borde närma sig regeringen i Mogadishu genom att prata om sådant som de båda parterna kan komma överens om – och därmed undvika frågan om erkännande. Så mycket samarbete och integration som möjligt! Frågan om erkännande kan få ligga i träda ett tag till. Det viktiga är att riva så många hinder för praktiskt samarbete som möjligt.

Det ligger till slut i Mogadishus intresse att Somaliland har en väl fungerande regering. Och det ligger i Somalilands intresse att president Farmajo i Somalia lyckas med konststycket att både bygga upp en fungerande stat och bekämpa terroriströrelsen Al Shabaab.

 

 

 

 

En nostalgisk känsla – kommer Somali Airlines att återupprättas?

Turkish airlines flyger sedan några år reguljärtrafik till Mogadishus flygplats. Men nu finns tankar om att återlansera det somaliska flygbolaget Somali airlines. (AP Photo)

Försök vara balanserad i nyhetsrapportering om Somalia om du kan! För det kommer onekligen en hel del dåliga nyheter. Bara för att nämna ett par exempel: Den kvinnliga polisofficeren Siraad Salaad mördades när hon var på väg hem från jobbet här om dagen. Misstankarna riktas mot terrororganisationen Al-Shabaab. En annan nedslående nyhet är att tv-journalisten Mohamed Ibrahim Gabow mördades i ett sprängattentat.

Men samtidigt pågår försöken att bygga upp landet på nytt efter årtionden av statskollaps och inbördeskrig. I just Somalia kan vi tala om att det som hände i början av 90-talet var en ”systemkollaps”. Men i det perspektivet blir också talet om en ”systemkollaps” i Sverige löjligt.

Och frågan var: Är det möjligt att återupprätta ett nationellt flygbolag?

Ett av exemplen på försöken att bygga upp landet är att landets transportminister Mohamed Abdullahi Salad kallade till ett möte med personer som tidigare var knutna till Somali Airlines. Och frågan var: Är det möjligt att återupprätta ett nationellt flygbolag?

Och här kommer jag till min egen nostalgitripp. Jag har faktiskt flugit med Somali airlines några gånger, både på resor till Somalia med somaliskt inrikesflyg.

Somali airlines grundades 1964 som ett samägt bolag med den somaliska staten och det italienska flygbolaget Alitalia som delägare. Senare tog den somaliska staten över hela. De första flygplanen var amerikanska DC 3:or som skänktes till Somalia av den amerikanska staten. Och dessa flygplan var kvar i tjänst ända till slutet av 70-talet. Men Somali airlines köpte också långdistansflygplan av typen Boeing 707 och Boeing 720. I slutet av 80-talet köptes också en Airbus A310-300.

Men det finns uppenbarligen en marknad för flygtrafik i och till Somalia. Turkish airlines flyger sedan flera år till Mogadishu (tillhör för övrigt samma allians som SAS).

Inbördeskriget och systemkollapsen 1991 ledde till att verksamheten upphörde. Men det finns uppenbarligen en marknad för flygtrafik i och till Somalia. Turkish airlines flyger sedan flera år till Mogadishu (tillhör för övrigt samma allians som SAS). Privata bolag som Daallo Airlines, Jubba Airways och African Express flyger till Somalia.

Så frågan är: Finns det en marknad för ett nytt och statligt somaliskt flygbolag? Den ”offentliga sektorn” i Somalia motsvarar ett par procent av BNP och det finns knappast några pengar att pumpa in i ett nytt flygprojekt. Men samtidigt: Med en stor somalisk diaspora i Europa, borde det finnas en marknad för flygningar direkt från en eller flera europeiska städer till Somalia.

Men ett återupprättande av Somali Airlines skulle bli en viktig markering att Somalia är på väg mot en normalisering.

Att Somalia-nördar som jag själv blickar tillbaka på flygningar med Somali Airlines i  forna tider räcker naturligtvis inte som grund för ett dyrt och kanske också riskabelt flygprojekt. Men ett återupprättande av Somali Airlines skulle bli en viktig markering att Somalia är på väg mot en normalisering.