90-åring döms för smitning

En man i 90-årsåldern från Sollefteå kommun döms till dagsböter för att ha smitit från en olycksplats.
Föraren i fråga en man i 90 års-åldern döms av tingsrätten till mycket med betong på mycket låga böter 1500 kronor för smitning från olycksplatsen, utan att lämna namn adress eller telefonnummer efter sig. Själv hävdar han att han stannat efter ett ha kört 300 meter från olycksplatsen för att se om kvinnan av den påkörda bilen skulle dyka upp, det gjorde hon inte så mannen i den påkörande bilen åkte från platsen.
Föraren av den påkörda bilen hörde hur det small och blev av förklarlig själ hysterisk, klokt nog hade hon trots det inträffade sinnesnärvaro att notera fordonets registreringsnummer.
Kvinnan i den påkörda bilen hade yrkat på 3000 kronor i skadestånd för psykiskt lidande och sveda och verk, vilket är mycket lågt. Hade jag varit den drabbade hade mitt yrkande blivit minst 10000 i skadestånd för psykiskt lidande och hade personskada uppstått hade yrkandet blivit långt mycket högre.
Men enligt tingsrätten berättigar inte psykiska lidande hon beskriver skadestånd för sveda och värk och Tingsrätten ogillar därför kvinnans yrkande, åter ett bevis på att förövaren lindas in i bomull allt medan offret jan drabbas av ett livslångt lidande såväl fysiskt som psykiskt´, något som Tingsrätten alltså sällan eller aldrig tycks ta hänsyn till, och frågan är när domstolarna skall börja se till offrens situation?
Jag skriver detta med god insikt i vad en sådan situation innebär för offret, då jag varit med om en liknande händelse för ganska precis 20 år sedan denna gång mitt i Härnösand där den skyldige dömdes till 50 dagsböter a 80 kronor och mister körkortet i fyra månader. När jag som offer frågade Länsstyrelsen allmänna ombudet vad som händer efter spärrtidens slut blir svaret att föraren får ett meddelande på posten att han kan lösa ut sitt körkort och åter börja köra, att händelsen även denna gång innebar flera års lidande var inget som tingsrätten . och lika lite Länstyreelens allmänna ombud ansåg sig kunna väga in i bedömningen, jag känner alltså precis igen situationen, och känner med den drabbade kvinnan och frågan är vad som skett vad gäller påföljderna vid trafikbrott?
Det är alltså dags att åter se över lagen för påföljder vid trafikbrott, inte minst eftersom trafiken tätnar och hastigheterna på våra vägar ökar och då måste förarna av fordon kunna bevisa att de har de omdöme som krävs för att framföra motorfordon.

Publicerat av

andreasmenzel

andreasmenzel

Jag heter Andreas Menzel och är född 1961 i dag arbetar jag inom Härnösands Kommun med flera datauppdrag som går ut på att söka fonder och stiftelser för Barn Ungdom Handikappade Sjuk Äldre och ett fondsystem som vänder sig till Forskare och studerande. Vidare har jag skapat ett datasystem med lätt läst litteratur samt en förteckning över bokförlag i Sverige, samt en förteckning över Lätt läst litteratur Mina fritidsintressen är Musik läsning och att debattera viktiga samhällsfrågor, där handikappfrågor och då främst tillgänglighet frågor ligger mig varmt om hjärtat. Musik och teater Kultur Resor och att läsa böcker är andra fritidsintressen dessutom är jag tvåspråkig med Svenska som modersmål , men jag talar även flytande tyska, även om jag inte använder tyska skriftspråket speciellt mycket,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *