Vykort från Askersund

Vykort är populära samlarobjekt. Ofta på auktioner och antikmarknader finns det lådor med vykort. Känner några som har stora samlingar från olika specialområden. I Askersund är naturligtvis vykort från trakten populära. Själv har jag några stycken men är ingen samlare, men tycker det är trevliga att titta på. Och minnas. Tänkte visa några bilder jag har fått skanna in. Vykorten kommer från släktingar till vännen Birger ”Tjommen”Andersson. Birger finns inte   i livet längre men vi hade dagliga kontakter under många år. Han skötte eldningen i ett hus där jag jobbade. En klok karl som ställde sig utanför samhället. Vad som hände berättade han aldrig. En gång i tiden tillhörde han stadens snobbar.

Birger var en kändis i Askersund

Birger som ung snobb

Askersundsbostäder satsar på lägenheter i gamla Samrealskolan

Gamla Samrealskolan i Askersund skall byggas om invändigt för att ge plats för nya lägenheter. Upphandlingen är på gång och det gäller åtta lägenheter i en första etapp för satsningen på Norra Bergen. Och det kommer mera. Ägarna Askersundsbostäder har stora planer för området där också Vattentornet ingår och en del nybyggen. Redan nu finns det stort intresse för att bo i gamla Samrealskolan. Kanske är det gamla elever som vill tillbaka….

Stora Bergsgatan en gång i tiden  med Samrealskolan på höjden i norr. Skolan ska nu inrymma åtta lägenheter.

Det var i början av 1905 som Askersunds stad beslöt att bygga ett nytt läroverkshus efter ritningar av byggmästarna N.J Ackzell, Katrineholm och Viktor Forss, Askersund. I oktober 1906 var byggnaden så pass färdig att elever kunde flytta in. Invigningen skedde i januari 1907. Men årtalet 1905 står på husfasaden. Det var när beslutet togs.  Kostnaden för bygget var 59 786 kronor och i det ingick också markarbeten.

Byggmästare Forss var stor lokalt i byggbranschen med byggen som Askersunds Stadshotell, Kristinahemmet, Folkskolan, Samrealskolan för att nämna några. Han var född i Stora Mosshult, Tived. Efter teoretiska och praktiska studier flyttade han till Askersund 1886, där han skaffade så gott som monopol på alla stora byggen i Askersund. Enligt uppgifter i tidningar från den tiden så blev tyvärr vinstmarginalerna mycket små. Han blev inte rik. Forss kalkyler var inte alltid så lyckade.

Faktum är ändå att ett av det finaste huset i området, Norra Bergen 28, jämnades med marken i början på 1980-talet. Kanske kan Askersundsbostäder återskapa lite av den gamla idyllen?  Rivningen av Karl-Johans hus får de styrande i kommunen på den tiden helt ta på sig. Kommunen fick huset till skänks men lät det förfalla helt. Till slut var en rivning ett måste. Till fastigheten som låg strax norr om Samrealskolan strax intill Vattentornet, hörde också en praktfull trädgård med en blomsterprakt som var enorm. Väggarna var fyllda med klätterrosor. Det var en verklig idyll.

Karl-Johans hus på Norra Bergen som revs på 80-talet.

Ägare till huset var kyrkvaktmästare Karl-Johan Karlsson och senare hans barn. Karl-Johan bodde i huset med fru och sju barn. Hans trädgårdsintresse var mycket stort. Karl-Johan som var med och anlade de flesta av parkerna i Askersund, var mycket intresserad av växter. Utanför huset fanns en drivbänk där familjen hämtade sina grönsaker. För att klara den stora familjens försörjning hade Karl-Johan både höns och gris i början av 1900-talet.

En av döttrarna till Karl-Johan har berättat för mej att han också skaffade får på höstarna som gick och betade uppe på bergen i norr. Askersunds kommun ägde hela tiden marken där huset på Norra Bergen 28, stod placerat. Han försökte många gånger under sitt liv att friköpa jorden till huset, men kommunen sade nej varje gång.  Med facit i hand borde kommunen sålt marken och därmed också haft ytterligare ett kulturhus att visa upp för alla som i dag besöker Norra Bergen.

 

Under ett antal år lät kommunen huset stå och förfalla. Med det följde också inbrott och stor vandaliseringen av Karl-Johans hus. Minns att döttrarna var inne till mej på redaktionen och var bedrövade. De orkade inte se sitt gamla föräldrahem helt sönderslaget. När kommunen ändå inte tog hand om husgåvan från familjen Karlsson, vill döttrarna att huset skulle rivas.  Så blev det också till slut.

Nämnas kan också att några av Karl-Johans döttrar drev Ahlstrands Hatt och Mössaffär i Askersund under många år. Butiken låg vid Väderkvarnsgatan.

 

Min tidningskrönika 1 december

 

 

Jag tillhör en riskgrupp. Har också tagit konsekvensen av det. Alla som tillhör riskgruppen ska akta sig för att bli sjuka och behöver ta en spruta. Det har jag läst i tidningen och hört i andra media. För någon vecka sedan var jag upp på Solberga IP får att få sprutandet undanstökad. Samlingen skedde i IFK Askersund klubbrum. En lokal där jag känner mej hemma med en massa gamla lagbilder på väggarna. Och några finns jag själv med på. Tycker inte jag förändrats mycket, men det tyckte tyvärr andra som kollade på bilderna.

IFK:s klubbrum används någon  gång om året för folk som vill vaccineras  mot influensa. men den här  bilden är  från en visning av bilder med  Leif Linus.

Några trevliga kvinnor med röda västar från Röda Korset såg till att allt flöt på bra. Det är viktigt med trevliga värdar tycker man i Askersund vad jag uppfattat. När det är föreställningar i Sjöängen brukar medlemmar från Askersunds manskör möta i svart frack och fluga utan närmare jämförelse.

Annars är jag inte mycket för sprutor och tabletter. Undantaget är Thulo och Läkerol. Men det där med tabletter kan man ha olika inställningar till. Som journalist mötte jag en äldre man på ett boende som ville tala allvar med mej. Han förklarade bekymrad att alla som var på boendet fick tabletter men inte han. Mannen var mycket besviken. ”De håller på att ta död på mej. Jag får inte en enda tablett” , förklarade han. Upplyste honom att han förmodligen var frisk och att han inte behövde ta några tabletter och skulle vara glad för det. Men jag såg på honom att han inte köpte den förklaringen. Det var  något mygel.

Var på senaste fullmäktige och lyssnade på budgetsammanträdet. Det är ju intressant att veta hur våra skattepengar kommer att användas. Viktiga beslut som lättades upp med musik av elever från musikskolan. Mötet blev en långkörare. När det är budget verkar det räcka med en punkt på ärendelistan.  Särskilt när det finns tre budgetförslag som nu. Många vill prata om sitt och om hur bra det är. Vad jag förstår väntar hårda tider med massor av besparingar. Det är bara att vänta och se hur det blir när besparingarna preciseras närmare. Lite tråkig utveckling. När jag som journalist började skriva om politik för 30 år sedan var det nästa alltid nysatsningar som presenterades. Minns när kommunalrådet Franzèn vid en pressinformation helt oväntat upplyste om att ett nytt hotell skulle byggas. Vi satt som frågetecken.

I min förra krönika skrev jag att det var dags att ta fram adventsstakar och farsan Svens kyrka. Det är nu gjort och finns på plats i dag 1 advent. Lite problem var det med kyrkan. Korset hade ramlat av under sommaren, men jag fixade det med två gulmålade tändstickor som jag klistrade ihop till ett kors. Tycker det blev riktigt bra även om farsan aldrig skulle ha godtagit en sådan simpel lösning. Tändstickor i toppen på en kyrka! Han gjorde sina kors i trä.

 

 

Askersund lockade med låga skatter och billiga hyror på 40-talet

”Låga skatter och billiga hyror. Finns intresse ring telefon 308.  Om Ni är hjärtligt välkommen till Askersund som turist, är Ni ännu mer välkommen dit, om Ni bosätter Er där”. Så löd reklamen för att locka folk till Askersund i slutet på 40-talet. Hittade en svart-vit annons i en tidning från 1947.

Det är bara att konstatera att reklamen utvecklas radikalt. Sedan många år tillbaka lanseras Askersund i ett vackert färgtryck. ”Askersund – vid Sveriges hemligaste skärgård” lyder reklamen nu för tiden. Har aldrig fattat det där med att skärgården skulle vara hemlig, men det är säkert bra. Och jag är ju ingen person som har arbetet med reklam.

Dagens turistfolder i färg är omfattande med mycket information och bilder. Där finns nästan allt en turist behöver veta för att bo i Askersund någon vecka. I den gamla annonsen nöjde man sig bara med en liten suddig översiktsbild över staden. Trycket var heller inte så bra på den tiden.

Det här är inte något politiskt inlägg som att allt var bättre förr, utan bara en bild på hur det var förr och nu. Politiska inlägg ska inte gå på den här sidan enligt reglerna. Det finns andra sidor för sådant.

Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund i november

Min bildserie  om bygget fortsätter med lite vad som hänt  i november. Just  nu jobbas det hårt med förbindelselänken  mellan nya  och gamla byggnaden.  Murarna  jobbar också för  högtryck, liksom alla andra på bygget.  För en novis som bara  plåtar åt Länsgårdar kan jag inte förstå hur de får ihop det hela även om det finns ritningar.  Är imponerad.

 

 

Askersund tidigt med privata vårdhem

Privat eller offentligt? Det är en fråga som diskuterats flitigt på senare år när det gäller vården. Förhoppningsvis kommer politikerna att enas om något som är bra för alla och att ingen kan sko sig på skattebetalarnas pengar. Och på de som behöver vården. Privata vårdhem är annars inget nytt för Askersund. Man skulle nog kunna säga att Anna Beckman finns med bland privatpionjärerna. Redan 1919 startade Anna Beckman ett privat vårdhem i Marieborg, som också var hennes föräldrahem. På den platsen ligger i dag Hotellet.

Julbord vid Marieborg en gång i tiden. 

Bild från Leif Linus Larsson samling

 

 

Vårdhemmet -eller asylen som det hette på den- öppnade med platser för ”obildade sinnesslöa”. Det gällde 28 platser. Med platserna räckte inte till. Därför öppnade hon också ett vårdhem i Vasshammar med 53 platser. Men det fanns problem med Vasshammar. Det var dyrt att bygga om fastigheten. Ett annat problem var att lönerna för den kvinnlig personalen hade höjts med 50 procent och för den manliga med 100 procent. För att lätta på trycket beviljade landstinget ett räntefritt lån på 20 000 kronor. Men det fanns ett krav med lånet. ”Asylisterna” från Örebro län skulle ha företräde till de 53 platserna.

Efter nästan 30 år gav Anna Beckman upp sin verksamhet. Och det av hälsoskäl. Hon hade med ljus och lykta sökt efter någon som skulle ta över Marieborg. Men misslyckats. I det läget vände hon sig till landstinget. Förvaltningsutskottet gjorde en undersökning av vad som skulle hända om hemmet lades ned och möjligheterna att flytta patienterna till andra vårdhem.

Landstingspolitikerna kom fram till att hemmet fick vara kvar. Alternativet var annars att alla patienter skulle skrivas ut och sändas tillbaka till sina respektive hem. Och det skulle inte vara lyckat. Landstingspolitikerna väntade också på en utredning rörande ”sinnesslövårdens framtida organisation”. Även på den tiden var det på modet med utredningar.

Landstinget beslutade hyra Marieborg av fröken Beckman från den 1 oktober till 1947 till den 30 september 1952. Den 1 juli 1950 övertog landstinget även Vasshammars vårdhem

1954 antog Riksdagen en lag som krävde att landstingen skulle svara för undervisning och vård av psykiskt efterblivna. En plan skulle också upptas för specialskolor, vårdanstalter och för öppen vård. Slutna anstalter som Kristinaskolan, Vasshammar och Marieborg skulle upphöra vid årsskiftet 1954-55. I december 1957 överfördes sista patienterna vid Marieborg till landstingets nya anstalt i Nora, Hagbyhemmet. Kristinahemmet och Vasshammar dock blev kvar ytterligare ett antal år.

Anna Beckman drev också vårdhemmet i Vasshammar. Bilden är därifrån

Själv har jag erfarenhet av många som bodde på Marieborg. Jobbade då i en köttbutik som levererade varor till Marieborg. Ibland kom några av de boende där och hämtade varor. Det var alltid en högtidsstund. Samtalen blev både långa, intressanta och roliga. Och de hade funderingar som jag aldrig tänkt på tidigare och som berikade livet. Många gånger förstod jag inte varför vissa personer hade hamnat på Marieborg. Det var människor som kunde ha gjort en insats i samhället lika väl som någon annan.

Marieborg kom senare att användas som Vandrarhem, som lekskola och föreningslokal. Sedan revs allt. En av byggnaderna drabbades också av en brand.

Personal vid Marieborg

Beckmans vid Marieborg 1911

Bild från tidigt 1900-tal med Marieborg till vänster

Bilden är plåtad från Sundsgården mot Marieborg

 

Bild från 80-talet vid rivningen av Marieborg.

Copyright:Kjell Johansson

Vännen Leif Linus  Larsson har hjälpt till med bilder, liksom Kjell Johansson.

Min tidningskrönika den 17 november

 

Nu är det dags igen att leta rätt på julstjärnor, adventsstakar och farsan Svens julkyrka. Kanske litet tidigt men det är bäst att vara bra förberedd inför Första Advent. Inte för att vi brukar julsmycka särskilt mycket här hemma vid Stöökagatan, men man vill ju ändå hänga med. Det kan ju komma någon. Någon kanske undrar över det där med farsans julkyrka. Han tillverkade olika prylar allt från kyrkor, påskkärringar till väderkvarnar. Förtjänster var ringa. Att ta betalning var inte hans starka sida.

Jag fick tag på min kyrka för bara några år sedan. Långt efter farsans död. Vi ungar fick inga prylar. Tror inte heller att någon av oss syskon var så intresserade av hemslöjd vid den tiden.  De skulle säljas. För några år sedan när jag gick förbi Röda Korsets lokal vid Sundsbrogatan såg jag till min överraskning en av hans kyrkor i skyltfönstret. Den skulle kosta 100 kronor. De som ansvarade för försäljningen undrade vem som tillverkat kyrkan. Det kunde jag upplysa om. Tänk om farsan hade fått 100 kronor för sina kyrkor när det begav sig. En förmögenhet.

För att fortsätta med den kommande julhelgen ser jag att det ska bli en promenadteater i Askersund med namnet ”En julklapp till tomten”. Faktum är jag en gång ordnade färgstarke diskuskastaren Ricky Bruch som tomte till en personalfest hos ”Soja” Johansson. De anställd fick gissa vilken den hemlige tomten var. Och det blev knepigt. Träffade Ricky vid en föreläsning som Örebro Läns Idrottshistoriska sällskap hade ordnat. För övrigt ett mycket trevligt sällskap. Frågade Ricky om han hade lust att vara tomte och det var inga problem. Han reste upp från Skåne för att vara tomte i Askersund.

Brukar inte skriva om politik så ofta i krönikor. Höll på med det i 30 år som journalist på NA så jag tycker det får räcka, men intresset finns kvar.  Går till Sjöängen och lyssnar fortfarande även om man numera som åhörare bara ser nackarna på politikerna.  Det är nu dags för budgetbeslut och lyssna på hur politikerna tänker fördela våra skattepengar. Vad jag läst kommer bland annat kultur, turist och scenkonst att få bita rejält i det sura äpplet. Lite synd kan jag personligen tycka utan att blanda in partipolitik. Utan bra kultur av olika sorter skulle livet bli andefattigt och tråkig.  Och Askersund har ändå lanserats som en turiststad. Synd om besökarna vid Sjöängen i fortsättningen bara skulle mötas av neddragna nätgaller både vid turistbyrån och serveringen. Ett bygge som kostade 250 miljoner.

En sak som förändrats på senare år är när budgeten ska antas. Tidigare var det så att när det egna förslaget föll så avstod politikerna att rösta på något annat förslag. Undantaget var om man inte hade något eget förslag. Men så verkar det inte vara längre. I år finns det tre budgetförslag. Ska bli spännande att följa det hela och röstningen.