”Kalle-Bock” Pettersson (Gustafsson)

 

Under mina år som journalist träffade jag många udda figurer och original som har berikat mitt liv. Ofta hade dessa personer en livshistoria som gick in i hjärteroten. Andra var mer humoristiska och verkliga tänkare. Och en del hade otur när de tänkte, om man säger så….

En av figurerna som jag träffade ibland var ”Kalle Bock” Pettersson. Han kom trampande på sin cykel från Bocksjön i Tivedskogarna . På fötterna hade han stövlar med och avklippta skaft och på huvudet en gammal mössa från Lantmännnen. Och på pakethållaren hade han en låda. Där låg en falukorv som han då och då tog sig en tugga av. Lådan fyllde han på hos någon handlare.

När han kom till stan efter den långa cykelfärden besökte han alltid Hammarströms Konditori för en kopp kaffe. Själv sa han till mej att han åkte till stan för att tippa. Och han fick alltid många rätt. Men det märktes inte så mycket på hans sätt att leva. Han bodde med sin morbror Herman i ett fallfärdigt ruckel vid Bocksjön. På ålderns höst flyttade han in i en lägenhet i Askersund. Men det var inget boende som imponerade på honom. Huset hemma vid Boksjön var minst lika bra. Om inte bättre. Men det är klart at det var lite skönt med värmen på vintern. Och det var heller så dumt att hemtjänsten kom med färdiglagad mat varje dag

Kalle på stan

Stora Bergsgatan på 50-talet. Till höger Kalles specialfik, Hammarströms konditori

Något av det märkligaste med ”Kalle-Bock” Pettersson var att inte hette Pettersson i efternamn.  Föreningen Gamla Askersund hade en föreläsning om udda figurer i stan. Bengt Willén hade plockat fram fakta om varje person. När han kom till Kalle så visade det sig att han enligt kyrkboken var inskriven som Karl Gustaf Gustafsson , född i Bocksjötorpet 1916 och död i Askersund 1994. Alla kallade honom Pettersson. Jag skrev det i tidningen många gånger och han protesterade aldrig. Kanske tyckte han Pettersson var finare Gustavsson…

Vad jag vet hade Kalle inget fast jobb . Han hjälpte till att lassa massavedsbåtar i Askersunds hamn när någon kallade på honom. Han jobbade också mycket i skogen och slet med stocksågen för att få ner timret. Ibland hjälpte han också till att spola is på idrottsparken i Askersund. Minns inte det själv, men han berättade det en gång.

Kalle var en renlevnadsman, med ett stort intresse för skidåkning och Hemvärnet. Han fick en rad medaljer genom åren i Hemvärnet. Något som han var väldigt stolt över. Kalle var med i Hemvärnet i 40 år. Skidåkningen var hans stora passion. Han nådde dock aldrig upp till någon toppnivå. Alla kan ju inte vara bäst. Kalles problem när det gällde skidåkningen var att han startade i ett tempo och höll det loppen igenom. Men tempot var för lågt. Han tog också gärna ganska långa vilopauser vid matkontrollerna. Det bidrog till att det aldrig blev några framskjutna placeringar.Han var också lite rädd för svåra utförslöpor som i Tivedslopet vid Väderkvarnsbacken. Där uppmanande IFK-ledarna att han skulle staka istället för att bromsa. Men sådan lyssnade aldrig Kalle på. Han körde i sitt tempo. Frågade honom några gånger vad han vallade skidorna med för valla, men det avslöjade han aldrig. Det var ett hemligt recept.

Kalle läste tidningen mycket noga. Han kom ofta in till redaktion och ville ha tillägg på artiklar jag skrivit. Lika ofta vill han en till stycken skulle tas bort. Han var en engagerad läsare med hög moral. Lättklädda damer och raljerande texter tyckte han inte om. Det skulle vara ordning och reda. Inget slafs och hafs. Något som han lärt sig av sin mor hemma i Bocksjötorpet. När han var ung bodde han själv med sin mor i stugan. De hade en ko och kalv. Stugan hade hans morfar byggt. När modern gick bort så kunde inte Kalle ha djuren kvar. Han var tvungen ut och tjäna ihop till sin försörjning. Alla stora skidåkare på den tiden jobbade i skogen. Det hade Kalle läst om och det var något han började praktisera själv.

Från Kalles prissamling.

Bild: Per Öberg

Bild: Roland Johansson. Kalle sitter längst fram till höger.

När Kalle flyttade in till stan försökte han behålla det gamla och leva som han alltid gjort. Någon TV skaffade han sig aldrig. En batteridriven väckarklocka var det modernaste som fanns hos honom. Han lyssnade på radion, även om han tyckte att det fanns mycket konstig musik i den.

Men som nämnts -han hette Gustafsson i efternamn och inget annat.

Leif Linus Larsson och Anders Foglander har hjälpt till med bilder. Och någon har jag haft själv.

Fotbollsbilder i massor

 

Många fotbollsfantaster längtar efter att få se fotboll på ”riktigt”. Men det lär dröja ännu en tid. Fotboll på tv utan publik är inte detsamma , men vad gör man om det  inte finns något annat. Jag har letat på ett antal fotbollsbilder som tröst. En del är förstås helt ointresserade av sport och då är det bara att bläddra förbi den här bloggen. Men det finns lite gamla bilder om någon trots allt skulle vara intresserad.

Ida Sjöholm i Skyllberg. Bild: Magnus Christiernsson

IFK:s fotbollsskola

Gubben Sjöberg tränade många Sydnärkesklubbar

Närkesberg Ingvar Karlsson
Åke Haglund, Toffe Wallin, Sten Andersson

Familjen Högberg på gamla IP i Askersund
Gamla IP i Askersund . Målställningen var rutten
Mariedamm
David Platt Aston Villa i sällskap med Leo Hirverud
Åke Karlsson i Zingruvans mål prakträddar mot IFK
IFK Askersund .
IFK:s flicklag som seriesegrare . Bild: Magnus Christiernsson
Skyllberg i innecupen. Magnus Klingberg med grabben Niklas som också blev bra i fotboll
Solberga IP när en storklubb gästade anläggningen
Innecupen i Askersund för damer. Lotta är på gång
Jippomatch på Skyllbergsvallen. Hoa Hoa var en av spelarna i kändislaget

Snart semester vid Samrealskolan i Askersund

Stellan och grabbarna vid bygget Norra bergen i Askersund tar nu semester fyra veckor framåt. Stellan ska först ordna med lite pappersarbete innan han blir helt ledig.  De är  inne på sista veckan. Gamla Samrealskolan håller på att förvandlas till lägenheter. Nu kan man också skönja lite hur det ska bli. Trappan till övervåningen är klar. Här kommer lite bilder så här före semestern. Askersundsbostäder lägger också upp bilder  på sin hemsida.

Bilder, bilder och bilder.

Intresset för gamla Askersundsbilder är stort. Det har visat sig vid alla visningar som Leif Linus Larsson haft. Någon har vi också haft tillsammans. En del läsare av mina bloggar brukar också sända över bilder ibland som jag kan använda. Och det är trevligt. Fortsätt med det.

När jag använt bilderna brukar jag sända dem vidare Linus som har ett stort arkiv och bra ordning på det hela. Det är sämre med mej. På några minuter kan han plocka fram bilder. En del bilder har jag sparat från åren på tidningen. Några använder jag ibland.

!

Trädet vid Hospitalsgatan 13 innan det föll. Det gamla huset revs för  länge sedan. I dag parkering för kyrkan intill.

Hospitalsgatan. Det stora gamla trädet har fallit.

Storgatan

Brottarna hade ingen lokal att träna och tävla i. Då passade den här bilden bra på Kenneth Persson och Bosse Bergman. Det fick bli torget.

Gösta Ahlm på marknaden

Kalsongköp på gång. Gösta Castellie , K-I Appelgren, ger Kalle Pettersson goda råd.

Hans Zinklén var ansvarig för Zinkgruvans ishockey.

Gösta Snoddas Nordgren och Kárlstads-Snoddas lockade storpublik till Strandparken. Året var 1974 på en av kommunens ”Trivselkvällar”

Orvar Bergmark visar ungdomar i Åmmeberg hur det ska gå till att spela bandy.

Alltid när glasugnarna var färdiga vid Hammars glasbruk blev det kaffekalas. Inne i ugnen

Arne Ältis Ringqvist, vårmarkanden 1992

IFK Askersunds veteranlag 1977. Stående fr.v: Rolgf Elfving, Toffe Wallin, Micke Hjalmarsson, Lennart Albrektsson, Lennart Rehnberg och Lennart Andersson. Knästående: Perre Appelgren, Magne Karlsén, Ove Danielsson, Anders Wallin och Yngve Ludvigsson

Askersunds Landskyrka 350 år 2020

Landskyrkan i Askersund  är 350 år   och det  kommer att firas med en historievecka 14-20 september. Det blir flera föreläsningar och en jubileumskonserten ”Året var  1670”. Det blir  också en sommarutställning om Landskyrkan  i församlingsgården 20 juli -2 augusti. För  några dagar sedan var jag upp i tornet i sällskap av Magnus  och vaktmästare Tony för ta några bilder  över staden. Det var  på uppdrag. Lägger ut  några bilder  som jag plåtade.

 

Norströmsgatan  från kyrktornet

Ombyggnad av gamla Samrealskolan i Askersund

Här  kommer  lite  nya bilder från Askersundsbostäders  ombyggnad av  gamla Samrealskolan  till lägenheter. Intresset för  lägenheterna verkar stort. Mycket  arbete med  murning  pågår just nu. Det ska upp en ny trappa mitt husen och en del väggar ska muras  igen och väggar ska muras upp.

Bilder finns  också på Askersundsbostäders hemsida. Petra sätter in bilder varje vecka.

Herman med tittskåpet

 

”Herman med tittskåpet” hade säkert haft en  bra marknad i dess tider när det mesta av stora samlingar  ska ske utomhus.  Herman åkte runt  med sitt skåp och visade  bilder  ute i fria naturen. Och han var  populär.

I hembygdsföreningens fina samlingar finns Herman Anderssons tittskåp. Det är ett unikt föremål och en unik person. Herman med tittskåpet reste runt i Sverige med sitt skåp. I sitt unika tittskåp visade han unika händelser från stora världen. Enligt kännare var Herman från torpet Skogsbrynet i Aspa en orolig själ, ja en tragisk produkt av Fattigsverige. Tusentals människor har lyssnat och gjort spe av hans föredrag till bilderna. Men många har också med spänning tagit del av hans bilder.

Herman påstod vid några av sina bildvisningar att han i det närmaste hade en stol reserverad i Svenska Akademin. Men dit nådde han tyvärr aldrig. Herman föddes i det lilla torpet 1861 där han bodde med sin mor. Det var meningen att han skulle bli skräddare, men han nådde aldrig några stora framgångar i yrket. Han var mera intresserad av matsäcken, samtidigt som han ondgjorde sig över arbetets förbannelse.

”Herman med tittskåpet” var enligt gamla källor en verklig kvinnokarl. Det var också kvinnor som lockade bort honom från vardagen. Han tog tjänst vid ett tivoli som utropare. Efter det så byggde han sitt berömda tittskåp. Han reste sedan runt och visade sina bilder. Ett verkligt klipp gjorde han i samband med bärgningen av Per Brahe vid Hästholmen 1922. Bärgningen utvecklades till rena nöjesplatsen. Den sommaren tjänade han grova pengar med sitt tittskåp.

På rullarna i tittskåpet finns bland annat Titanics undergång, Jerikos murar och ett besök i sultanens harem. Den senare rullen med lite lättklädda damer var mycket populär. Det finns massor av historier runt hans bildvisningar. En av historierna om Herman är från ett tysk-engelsk sjöslag på Nordsjön. Han hade skaffat sig en bild av en del krigsfartyg, men för att spetsa till historien utropade han med stort engagemang.

-Där till vänster ser ni engelska kryssaren Nottingham som just sjunker med aktern före!

Då planschen visades fanns inget sjunkande fartyg, så folk började protestera.

-Jaså, ser ni ingenting, kommenterade Herman, ja då har den väl redan gått till botten.

När Herman skulle fylla 70 visade han sitt verkliga födgeni. Han samlade själv in pengar på en lista som skulle gå till firande av hans högtidsdag. Herman avled 1937 och då bodde han Norbergahemmet i Askersund. Graven finns inte kvar. Den är utjämnad och igenväxt.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 1269814136.jpg
Farsan Sven med Hermans tittskåp. Han renoverade det slitna skåpet och bilderna vid ett tillfälle.

 

Anledningen till att jag själv just nu skriver om ”Herman med tittskåpet” är att jag på nära håll som ung konfronterades med det unika tittskåpet. Farsan Sven som var en mångsysslare fick nämligen uppdrag att laga upp skåpet och fixa till trasiga bildrullar. Tror det var på 50-talet. Vi hade skåpet hemma i huset vid Gårdsjön. Men vad som var på rullarna brydde jag mej inte så mycket om. Jag hade andra intressen, som att spela bandy på sjön, eller ligga i vattnet och blaska under sommarmånaderna. Men jag har kollat i skåpet i Hembygdsgården där det står nu så jag vet. Kanske det mesta unika föremål som finns där….

Lite fakta om Herman

Lägenhetsbygget vid gamla Samrealskolan

Gamla Samrealskolan på Norra bergen i Askersund förvandlas  just  nu till åtta lägenheter. Ännu återstår  mycket arbete  men planerna  är att huset ska vara  inflyttningsklart  den 1 december. Exteriört blir det  ingen större skillnad.  Fasaden är skyddad. Mitt i huset byggs ett nytt trapphus med hiss. Själv har jag lovat Bostadsbolaget att följa bygget med min kamera. Här  kommer  några bilder från bygget de senaste veckorna.

Trapphuset mitt i huset  är  på gång

Gårdsjobb vid nybygget i Askersund

Plattläggningen  är  i full gång vid nybygget vid Vårdcentralen i Askersund. Och det  är  många plattor som ska läggas.  Plattorna ska läggas  mellan  ny  och gamla bygget ut mot  den vägen  som fått namnet Bertil Boos väg. Invändigt är det mesta klart.  Upprustningen av Vårdcentralen är  också på gång. Bland annat med en ny entré. Själv har jag följt  bygget från starten med  min kamera  på uppdrag av Länsgårdar, men nu börjar det sjunga på sista versen. Det har varit intressant att följa bygget och aldrig några problem att få fotografera. Alla har varit hjälpsamma.

 

 

Cyklande frisören och tecknaren Sven Hagman

I många Askersundshem hänger det teckningar av den cyklande frisören, Sven Hagman. Han finns inte i livet längre, men hann också med att teckna ett antal Askersundsmiljöer och personbilder vid sidan om sitt frisörjobb.  Som läget är i dag när  inte folk vågar gå till sina frisörer  på grund av Corona hade säkert Sven haft fullt upp. Han var en föregångare om man säger så.

I ett 40-tal år varje morgon packade Sven sin frisörväska, placerade den på pakethållaren för att åka iväg till sina trogna kunder. Han började som tvålgrabb hos frisörmästare Pettersson i Askersund.

”Det var rena slumpen att jag hamnade där. Det fans ett lärlingsjobb. Att fortsätta läsa var omöjligt för en fattig grabb som mej. Mitt frisördiplom fick jag 1937. Det några fina gubbar från Örebro som jag fick raka och klippa. Och de blev nöjda”.

Klipp från 1981

Det var inte aktuellt för Sven att skaffa sig en egen frisörsalong. Föräldrarna var sjuka och Sven måste ta hand om dem. Om han skaffat eget hade han blivit bunden från morgon till kväll.  Med cykeln kunde han själv bestämma sin dag och hinna med att ta hand om sina skröpliga föräldrar. Sven trampade både vinter och sommar. Det blev åtskilliga mil om året. Bilköp var aldrig aktuellt.

”Jag har inget körkort. Bilar har aldrig heller intresserat mej”, upplyste han en gång.

Svens kunder var ofta äldre människor.  Han fick en mycket personlig kontakt att det naturligtvis berodde att han kom till kunderna och inte tvärtom. Kundkretsen fanns i Askersund och några kilometer utanför stadskärnan.

”Man klipper och man språkar. Ibland hinner man också med en  fikar”, sa han ofta.

                                              Sven vid Sagers stuga i Strandparken 

Stora Bergsgatan

Hospitalsgatan en gång i tiden. Nu finns hyreshus där.

Centralcaféet i korsningen Stora Bergsgatan -Stöökagatan en gång i tiden.

Sven använde alltid fotografier som förlaga. Många bilder kom från Kjell Johansson. Frisörens teckningar är enormt skickligt gjorda. Det saknas inga detaljer. Sven tecknade också av en del gamla klasskort och till det krävdes en makalös precision. Jämfört med originalfotografierna kan man inte bli annat än imponerad.

Märta  ”Göteborgs-Posten ” med sina tidningar.

Hagmans teckning och Kjell Johanssons bild.

Sven hade tecknat sedan koltåldern, men den första utställningen i Askersunds hamnområde kom inte förrän 1975. Folk vallfärdade dit. Sven berättade för mej att han alltid hade tecknat. Det var också hans bästa ämne i skolan.

”Jag hade lilla a. Högre betyg kunde man inte få i teckning på den tiden. Jag hade önskat att få utbilda mej och arbeta med teckning och konst. Men det fanns inte pengar till sådant när jag växte upp”, berättade Sven för mej en gång.

Ett tidningsklipp från december 1986 om Sven Hagman låg i min postlåda. Jag har själv skrivet artikeln. Personen som lämnat klippet önskade att jag skulle skriva om Sven på Bloggen också , nu när det är knepigt att  gå till sina frisörer. Och det är nu  gjort.

Bloggläsarna kan själva konstatera hur skicklig Sven var som tecknare. Och han var också en mycket skicklig frisör. Minns att jag själv som ung blev klippt av Sven. Morsan tyckte det blev riktigt snyggt och billigt. Han kom trampande på sin cykel ut Gårdsjön där vi bodde. Vad tyckte jag själv? Minns inte det. Tyckte kanske inte så mycket på den tiden…..