Lars-Gunnar glömde aldrig moster Hulda i Askersund

Hyland  Björklund böcker

Böcker om människor inom det egna yrket har alltid intresserat mej.  Hur tänker folk, hur blev det så och varför gjorde de inte på ett annat sätt? Vilka förklaringar finns till olika agerande? Är för övrigt roade av biografier i stort.  Säkert är det en störning efter 30 år som journalist. Intresset för människor måste alltid finnas i det yrket. Annars är det kört. Någon har sagt till mej att de som har biografier som sin bästa  läsning  inte har  något eget  liv. Håller  inte med om det.

LG 4

Lars-Gunnar Björklund bok

Lars – Ragnar Forsbergs bok om radio-och TV-legenden Lennart Hyland kom ut för några år sedan. När jag läste boken dyker gamle vännen Lars-Gunnar Björklund upp i några kapitel. Har tänkt på honom under OS- sändningarna från Rio och vilken skicklig idrottsreporter han var. Saknar honom. Därför handlar den här bloggen just om Lars-Gunnar om någon undrar. Hyland kände jag inte, men det är intressant att läsa om en sådan mediestorhet. Lars-Gunnar stod Hyland  mycket nära och blev  nästan lika stor. Han tillhörde  gänget som kallades ”Hylands pojkar”. Det finns ett kapitel som handlar just om det.  De var handplockade av Hyland. Skriver man  om Hyland  går det  inte att komma förbi Lars-Gunnar. Den senare skrev  en bok med namnet ”Minnesluckor-livstycken och klacksparkar”. I den boken fanns det en del om Hyland. Så förknippade var de med varandra.

Det var genom Lars-Gunnars moster, Hulda Bergström, vi lärde känna varandra. Hon bodde i en lägenhet inne i Askersund på äldre dagar inte så långt från redaktionen. Lars-Gunnar hörde av sig ibland om sin moster. Om jag hade träffat henne och hur  läget var. Och när han passerade Askersund stannade han alltid till och hälsade på sin kära moster.

Lars Gunnar Björklund Hulda Bergström (144) slutet av 80-talet

Lars-Gunnar med moster Hulda i samband med en lottodragning i Askersund

Lars-Gunnar hade på sätt och vis sina rötter i Askersund. Det tyckte i alla fall hans kära moster Hulda Bergström när vi talades vid. Hon finns inte kvar i livet, men hon var väldigt stolt över att vara moster åt Lars-Gunnar. Hon pratade om det ofta när vi träffades. Som grabb tillbringade Lars-Gunnar sina sommarlov i Vagersta utanför Askersund hos morfar och mormor och hos moster Hulda och morbror Sigge.

Björklund-Svante

IFK:s bandystjärna Svante Eriksson intervjuar Lars-Gunnar vid ett jippo i Askersund

Lars-Gunnar har tillbringat en stor del av sitt liv i rampljuset av de stora idrottsstjärnorna. Själv var han varit aktiv handbollsspelare i sin älsklingsklubb Djurgården. Men han började sin karriär genom att springa ikapp med moster Hulda på ladugårdsbacken vid Vagersta. Det har han berättat själv.

”Han brukar alltid skicka kort när han är ute och flänger och far i världen. Lars-Gunnar var alltid väldigt framåt som barn. Idrott intresserade honom tidigt. Han lärde sig läsa i en idrottsbok när han var fem år. På den tiden när vi tävlade på ladugårdsbacken tog vi tid med hjälp av en väckarklocka. Det var väl inte så exakt. Han ville alltid vinna och jag brukade säga att, hur jag än springer så är du värre än jag. Förstod att han skulle gå långt”, berättade Hulda, en gång när vi träffades i hennes lägenhet i centrala Askersund.

Hulda och jag hade kontakt med varandra ganska ofta. Hon var en mycket aktiv föreningsmänniska som lämnade referat och förklarade vilka saker som hon tyckte jag skulle skriva om.  Hulda tyckte bäst om reportage och artiklar som rörde vanliga enkla människor. Minns att hon var extra stolt över Lars-Gunnar en gång i mitten på 80-talet då han skulle komma till Askersund och ha lottodragning med maskinen Dracula.

”Lars-Gunnar kommer och hämtar mej med sin bil till dragningen. Det ska bli spännande . Jag har aldrig sett något sådant i verkligheten. Sen vet jag att han önskade stannat lite hos mej, men han har inte tid”, upplyste Hulda mej några dagar före dragningen.

Under gymnasietiden på Norra Latin fick Lars-Gunnar ansvar för de idrottsliga aktiviteterna . Det ledde i sin tur till kontakter med radion. Sedan vet alla hur det gick. Lars-Gunnar blev en av våra allra populäraste idrottsreportrar. Enligt vad jag har hört berättas gjorde han sin första radiointervju med IFK-aren  och bandystjärnan Svante Eriksson.

För några år sedan träffade jag Lars-Gunnar på Stockholms Stadion på en resa som länets Idrottshistoriska Sällskap hade ordnat. Han visade oss runt på den gamla olympiastadion. Sedan var det samkväm på Rikshistoriska Idrottsmuseet, då Lars-Gunnar på sitt eget personliga och trevliga sätt berättade idrottsminnen. Han presenterade också sin bok ”Minnesluckor – livsstycken och klacksparkar”. Det var en ”mycket fin dag” som Bo Kaspers brukar sjunga. I Lars-Gunnars boken finns en del att läsa just om sommarloven och släkten i Askersund, för den som är intresserad. Lars-Gunnar avled 2012, 75  år gammal.

Forsbergs bok om Hyland är intressant läsning för en gammal journalist. Ingen har varit så populär och känd som Hyland. Han talade med och inte till folk.  Förmodligen var han den viktigaste personen i den svenska radions och televisionens historia. Men han hade också en svart och komplicerad sida, med ånger och självförakt. Själv minns jag honom från ett framträdande på torget i Askersund på 80-talet. Han var inte i bästa form och blev mycket irriterad över att inte högtaleriet fungerade. Och det var han inte ensam om. Torget var fullpackat med folk och ingen hörde. En arrangörsmiss som både publiken och Hyland fick lida för. Det slutade med att Hyland talade utan mikrofon från scenen!

 

Ove Danielsson

Publicerat av

Ove Danielsson